Förfarande : 2008/2028(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0336/2008

Ingivna texter :

A6-0336/2008

Debatter :

PV 22/09/2008 - 20
CRE 22/09/2008 - 20

Omröstningar :

PV 23/09/2008 - 5.24
CRE 23/09/2008 - 5.24
Röstförklaringar
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0437

BETÄNKANDE     
PDF 189kWORD 125k
10 september 2008
PE 405.974v03-00 A6-0336/2008

om överläggningarna i utskottet för framställningar under parlamentsåret 2007

(2008/2028(INI))

Utskottet för framställningar

Föredragande: David Hammerstein

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om överläggningarna i utskottet för framställningar under parlamentsåret 2007

(2008/2028(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av sina tidigare resolutioner om överläggningarna i utskottet för framställningar, särskilt resolutionen av den 21 juni 2007 om resultaten från framställningsutskottets studieresa till regionerna Andalusien, Valencia och Madrid(1),

–    med beaktande av artiklarna 21 och 194 i EG-fördraget,

–    med beaktande av artiklarna 45 och 192.6 i arbetsordningen,

–    med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A6-0336/2008), och av följande skäl:

A.  Framställningsprocessen är utomordentligt viktig eftersom den ger enskilda personer möjlighet att göra Europaparlamentet uppmärksamt på problem som direkt berör dem och som hör till unionens verksamhetsområde.

B.   Utskottet för framställningar bör ständigt sträva efter att öka sin effektivitet för att bättre tjäna EU-medborgarna och möta deras förväntningar.

C.  Trots att det har skett stora framsteg i utvecklingen av unionens strukturer och politik under denna period upplever medborgarna ofta brister i tillämpningen av unionens politik och program som påverkar dem direkt.

D.  Enligt EG-fördraget har EU-medborgare rätt att inge framställningar till Europaparlamentet, men de kan också kanalisera sina klagomål till andra EU institutioner eller organ, särskilt kommissionen.

E.   Åtgärder för att främja och informera om medborgarnas rätt att inge framställningar till Europaparlamentet är alltid nödvändiga på nationell nivå för att väcka allmänhetens intresse och i synnerhet för att undvika en sammanblandning mellan olika klagomålsförfaranden.

F.   Medlemsstaterna ansvarar för tillämpningen av gemenskapens förordningar och direktiv och får delegera detta ansvar till regionala och lokala politiska myndigheter i enlighet med sin konstitutionella ordning.

G.  Europaparlamentet har rätt att, med beaktande av den viktiga subsidiaritetsprincipen, utöva demokratisk tillsyn över unionens politik för att se till att unionens lagar genomförs och tolkas korrekt och fyller det syfte för vilket de utformades, debatterades och antogs av unionens behöriga myndigheter.

H.  EU-medborgare och personer bosatta i unionen kan aktivt medverka till denna tillsyn genom att utöva sin rätt att inge framställningar till parlamentet i vetskap om att de kommer att behandlas och utredas av ansvarigt utskott och besvaras på lämpligt sätt.

I.    De befintliga fördragen innehåller redan åtaganden om att som grundläggande europeiska samhällsvärderingar respektera mänsklig värdighet, frihet, demokrati, rättssäkerhet, mänskliga rättigheter, jämställdhet och minoriteters rättigheter. De nya fördragen om Europeiska unionen och Europeiska unionens funktionssätt kommer, om de ratificeras av alla 27 medlemsstater, att förstärka åtagandena ytterligare genom införlivandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna, bestämmelsen om att unionen ska ansluta sig till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och införandet av en rättslig grund för medborgares lagstiftningsinitiativ och ett särskilt förvaltningsrättsligt system för EU-institutionerna.

J.    I artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen fastställs förfaranden varigenom unionen kan vidta åtgärder mot medlemsstater som allvarligt och ihållande bryter mot de principer som ligger till grund för unionen och som fastställs i artikel 6 i samma fördrag.

K.  I detta sammanhang erinras om att EU-medborgare ofta inger framställningar till parlamentet för att få upprättelse om de upplever att deras fördragsenliga rättigheter har kränkts och om de anser att tillgängliga rättsmedel är olämpliga, ogenomförbara, tar för lång tid eller, vilket ofta är fallet, är för kostsamma.

L.   Utskottet för framställningar har som ansvarigt utskott inte bara skyldighet att svara på enskilda framställningar, utan ska även försöka hitta praktiska lösningar på framställarnas problem, inom en lämplig tidsram. Detta är huvudsyftet med dess arbete.

M.  Lösningar på framställarnas problem är i allmänhet ett resultat av ett lojalt samarbete mellan utskottet för framställningar, å ena sidan, och kommissionen, medlemsstaterna och deras regionala och lokala myndigheter, å andra sidan, som tillsammans kan erbjuda utomrättsliga lösningar.

N.  Ibland saknas dock en tydlig vilja från medlemsstaters och regionala och lokala myndigheters sida att hitta praktiska lösningar på de problem som tas upp av framställarna.

O.  Även om framställarnas påståenden inte alltid är välgrundade har framställarna rätt till en förklaring och ett svar från det ansvariga utskottet.

P.   Förstärkt interinstitutionell samordning bör göra omstyrningen av otillåtliga framställningar till nationella myndigheter mer effektiv.

Q.  Framställningarna får förklaras vara otillåtliga om de inte hör till Europeiska unionens verksamhetsområde. Framställningsprocessen ska inte utnyttjas av medborgarna som ett sätt att överklaga beslut som har fattats av behöriga nationella rättsliga eller politiska myndigheter och som de ogillar.

R.   Det är viktigt att parlamentet ser till att det har vad som krävs i fråga om faktisk auktoritet, regler, förfaranden och resurser för att effektivt och inom rimlig tid svara på ingivna framställningar.

S.   Framställningsprocessen kan bidra positivt till bättre lagstiftning genom att identifiera områden som tas upp av framställarna där den befintliga EU-lagstiftningen är svag eller inte fyller avsedda mål. Sådana situationer kan åtgärdas genom att de berörda rättsakterna ändras med det berörda lagstiftningsutskottets medverkan och under dess myndighet.

T.   Framställningsprocessen bidrar också på ett betydande sätt till att identifiera fall där medlemsstaterna inte tillämpar gemenskapslagstiftningen på rätt sätt, vilket ofta leder till att kommissionen inleder ett överträdelseförfarande i enlighet med artikel 226 i EG-fördraget.

U.  Syftet med överträdelseförfarandet är att se till att den berörda medlemsstaten följer befintlig gemenskapslagstiftning. Endast kommissionen kan fatta beslut om att inleda ett förfarande. Det finns ingen bestämmelse om att parlamentet ska vara direkt inblandat i denna process. Ungefär en tredjedel av överträdelserna rör emellertid frågor som har tagits upp i framställningar ingivna till parlamentet.

V.  Även om ett överträdelseförfarande bekräftar att en överträdelse har ägt rum är det inte säkert att detta direkt leder till att enskilda framställare får upprättelse, vilket skadar medborgarnas förtroende för EU-institutionernas kapacitet att uppfylla deras förväntningar.

W. Under 2007, då antalet ledamöter i utskottet ökade från 25 till 40, registrerade parlamentet 1 506 framställningar (vilket var en ökning med 50 procent jämfört med 2006), varav 1 089 förklarades tillåtliga.

X.  Under 2007 deltog totalt 159 framställare i framställningsutskottets sammanträden, förutom många andra som närvarade för att följa förhandlingarna.

Y.  Sex studiebesök organiserades under 2007 till Tyskland, Spanien, Irland, Polen, Frankrike och Cypern. Dessa besök ledde till rapporter och rekommendationer som senare skickades till alla berörda parter och framför allt till framställarna.

Z.   Nio fulltaliga utskottsmöten hölls då mer än 500 enskilda framställningar diskuterades, med värdefullt bistånd från företrädare för kommissionen. Samtliga framställare informerades om resultatet.

AA. Följande frågor är av störst intresse för EU-medborgarna enligt vad som framkommer i framställningsprocessen: miljö och miljöskydd, inbegripet brister i direktivet om miljökonsekvensbedömning, vattenramdirektivet, dricksvattendirektivet, avfallsdirektiven, livsmiljödirektivet, fågeldirektivet, penningtvättsdirektivet m.fl., samt en allmän oro över föroreningar och klimatförändring, enskildas rättigheter och privat äganderätt, finansiella tjänster, arbetstagares fria rörlighet och rättigheter, inbegripet pensionsrättigheter och andra socialförsäkringsbestämmelser, fri rörlighet för varor och beskattning, erkännande av yrkeskvalifikationer, etableringsfrihet, samt diskriminering på grund av nationalitet eller kön eller diskriminering av minoritetsgrupper.

AB. Innehållet i framställningarna och behandlingen av dem under 2007 berörde viktiga samtidsfrågor som klimatförändring, förlust av biologisk mångfald, vattenbrist, reglering av finansiella tjänster och Europeiska unionens energiförsörjning.

AC. Det har etablerats permanenta och konstruktiva förbindelser mellan Europeiska ombudsmannen, som ansvarar för att utreda medborgarnas klagomål om administrativa missförhållanden inom EU-institutionerna, och utskottet för framställningar, som regelbundet rapporterar till parlamentet om ombudsmannens årsrapport och om särskilda rapporter, som är Europeiska ombudsmannens sista åtgärd om hans rekommendationer inte följs, varav en offentliggjordes 2007.

AD. En begäran från det ansvariga utskottet i juni 2005 om tillstånd att utarbeta ett betänkande om en särskild rapport från ombudsmannen till parlamentet om administrativa missförhållanden inom Europeiska byrån för bedrägeribekämpning avslogs genom ett beslut av talmanskonferensen den 15 november 2007.

AE. I framtiden kommer EU-medborgarna att bli ännu mer delaktiga i Europeiska unionens verksamhet och arbete, särskilt genom det ”medborgarinitiativ” som fastställs i Lissabonfördraget och som, om det fördraget ratificeras av samtliga 27 medlemsstater, kommer att innebära att en grupp enskilda medborgare från flera medlemsstater som uppgår till minst en miljon personer har rätt att kräva nya lagförslag. Detta förutsätter att särskilda förfaranden införs som omfattar kommissionen, till vilken sådana förslag först ska ställas, men även Europaparlamentet och rådet.

AF. Om framställningsutskottets verksamhet är effektiv och ändamålsenlig sänder detta en tydlig signal till medborgarna att deras berättigade oro beaktas, och detta skapar ett verkligt band mellan medborgarna och EU. Om det å andra sidan förekommer oacceptabla förseningar och medlemsstaterna är ovilliga att genomföra de krävda rekommendationerna i enlighet med gemenskapslagstiftningen, blir avståndet mellan EU och dess medborgare bara större och bekräftar i flera fall medborgarnas åsikt om att det finns ett demokratiskt underskott.

AG. Under 2007 kunde ledamöterna i utskottet för framställningar dra nytta av den betydande förbättringen av den databas och det administrationsverktyg som baseras på programvaran e-Petition, som sekretariatet har utvecklat i samarbete med IT-avdelningen för att ge alla utskottets ledamöter och de politiska grupperna direkt tillgång till framställningar och tillhörande handlingar och därmed göra det lättare för dem att hjälpa framställarna på ett effektivt sätt.

AH. Parlamentet lyckades emellertid inte anskaffa de medel som begärdes i förra årets resolution om arbetet i utskottet för framställningar och som behövs för att förbättra webbfunktionerna för framställningsprocessen och genomföra artikel 192.2 i parlamentets arbetsordning, enligt vilken det ska ”inrättas ett elektroniskt register i vilket medborgarna kan ansluta sig till framställaren genom att med sin egen elektroniska underskrift skriva på en framställning som har förklarats tillåtlig och som har upptagits i registret”.

AI. Det är viktigt att EU-medborgarna får korrekt information om arbetet i utskottet för framställningar när de gör sig redo sig att rösta fram ett nytt parlament i de kommande val som ska hållas i juni 2009.

1.   Europaparlamentet välkomnar det nära samarbete som utskottet för framställningar och dess sekretariat har med kommissionen och ombudsmannen samt samarbetsklimatet mellan de två institutionerna, som båda försöker vara lyhörda för EU-medborgarnas problem. Parlamentet är emellertid övertygat om att en prioriterad fråga bör vara att ge utskottet för framställningar utökade utredningsmöjligheter, framför allt genom att förstärka utskottets sekretariat och juridiska expertis. Parlamentet förbinder sig att ytterligare effektivisera framställningsutskottets interna förfaranden för att ytterligare underlätta framställningsprocessen, särskilt när det gäller den tidsram inom vilken behandlingen av framställningar ska avslutas, framställningarnas godtagbarhet, utredningen och uppföljningen av framställningar, anordnandet av utskottssammanträden, samarbete med andra parlamentariska utskott som kan ha ett intresse av eller behörighet när det gäller vissa framställningar samt sådana utskottsinitiativ som undersökningsuppdrag.

2.   Europaparlamentet betonar att den rättsliga räckvidden för Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna kommer att erkännas om Lissabonfördraget ratificeras av alla, och att detta formellt kommer att fastställa stadgans oberoende bindande karaktär. Parlamentet påminner om nödvändigheten att planera konkreta åtgärder för att fastställa vilken effekt detta kommer att ha på medborgarnas rättigheter och, som en följd av detta, på framställningsutskottets arbete och behörighet.

3.   Europaparlamentet upprepar sin begäran till generalsekreteraren om en omgående översyn av medborgarportalen på parlamentets webbplats så att portalen blir mer synlig vad gäller rätten att inge framställningar och så att medborgarna har möjlighet att tillfoga sina elektroniska underskrifter till stöd för framställningar, i enlighet med artikel 192.2 i arbetsordningen. Parlamentet framhåller att medborgarportalen måste garantera att de mjukvaror som används som webbläsare är kompatibla så att medborgarna ges lika tillträdesrätt i detta avseende.

4.   Europaparlamentet anser att det nuvarande förfarandet för registrering av framställningar leder till onödiga dröjsmål i behandlingen av dem och är bekymrat över att detta kan uppfattas som en viss brist på lyhördhet gentemot framställarna. Parlamentet uppmanar därför sin generalsekreterare att vidta nödvändiga åtgärder för att överföra registreringen av framställningar från generaldirektoratet för parlamentets ledning till det ansvariga utskottets sekretariat.

5.   Europaparlamentet uppmanar till förhandlingar mellan parlamentet och kommissionen i syfte att bättre samordna deras arbete kring klagomålen på ett sätt som underlättar, förenklar och rationaliserar klagomålsförfarandena och gör dem snabbare och mera öppna för insyn. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att rapportera tillbaka till framställningsutskottet inom sex månader.

6.   Europaparlamentet stöder formaliseringen av ett förfarande varigenom framställningar som rör den inre marknaden överförs till Solvit-nätverket, i syfte att märkbart förkorta framställningsförfarandena när det gäller frågor som berör den inre marknaden, såsom bilskatt, erkännande av yrkeskvalifikationer, uppehållstillstånd, gränskontroller och tillgång till utbildning, samtidigt som parlamentet behåller rätten att pröva frågan om en tillfredsställande lösning inte går att finna via Solvit.

7.   Europaparlamentet upprepar behovet av ett större engagemang från rådet och från medlemsstaternas permanenta representanter i framställningsutskottets verksamhet, och uppmanar dem att öka sin närvaro och sitt deltagande, eftersom detta skulle vara i medborgarnas intresse.

8.   I anslutning till en förstärkning av framställningsutskottets sekretariat och till en utveckling av framställningssystemet anser Europaparlamentet att inrättandet av ett elektroniskt system där framställarna via nätet kan följa med framställningarnas gång, skulle hjälpa till att skapa en mera öppen och effektiv process, bland annat genom regelbundna statusuppdateringar och begäranden om ytterligare information. Parlamentet konstaterar att en sådan åtgärd bättre skulle motsvara EU-medborgarnas förväntningar och samtidigt ge bättre resultat när det gäller fullgörandet av de förpliktelser som åligger parlamentet och dess utskott för framställningar.

9.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta rekommendationerna från utskottet för framställningar när den fattar beslut om att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater, och upprepar sitt krav på att framställningsutskottet ska underrättas direkt och officiellt av kommissionen när ett överträdelseförfarande inleds som har anknytning till en framställning som är under behandling av utskottet.

10. Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang framställningsutskottets representativa funktion och den institutionella roll och plikt det spelar och uppfyller gentemot EU:s medborgare och invånare.

11. Europaparlamentet är oroat över att det tar för lång tid för kommissionen och EG-domstolen, om och när domstolen är involverad, att genomföra överträdelseförfaranden. Detta beror ofta på långsam handläggning eller förhalning av berörda myndigheter i medlemsstaterna, och parlamentet efterlyser därför strängare tidsramar. Parlamentet betvivlar att det s.k. horisontella överträdelseförfarandet, som tar längre tid, är effektivt, och efterlyser en översyn av överträdelseförfarandet för att skapa större respekt för tillämpningen av EU:s rättsakter.

12. Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att utnyttja förfarandet på ett bättre sätt för att se till att gemenskapslagstiftningen respekteras fullt ut och beklagar djupt att de långsamma förfarandena och försöken att ofta förvilla begreppen leder till faktiska överträdelser av gemenskapslagstiftningen av medlemsstater, som alltså kan agera på detta sätt ostraffat och i strid med intressena hos direkt berörda lokala grupper som har ingett en framställning till parlamentet.

13. Europaparlamentet anser att det är problematiskt att det nuvarande systemet för övervakning av gemenskapslagstiftningen gör att medlemsstaterna kan vänta med att följa lagstiftningen tills de hotas med böter och även då undgå ansvar för tidigare avsiktliga överträdelser, och att medborgarna ofta verkar sakna tillgång till tillräckliga rättsmedel på nationell nivå även när EG-domstolen har beslutat att en medlemsstat har underlåtit att respektera medborgarnas rättigheter enligt gemenskapslagstiftningen.

14. Europaparlamentet rekommenderar att prioritet ges för att garantera att framställningsutskottet i sin verksamhet är effektivt och ändamålsenligt i alla avseenden, från början till slut, eftersom detta utgör ett verkligt och påtagligt åtagande i förhållande till medborgarna och det vittnar om att EU är villigt och kapabelt att besvara medborgarnas befogade oro.

15. Europaparlamentet är oroat och bestört över att framställare rapporterar att de, även när innehållet i deras framställningar har fått stöd från utskottet för framställningar, alltför ofta har stora svårigheter att få gottgörelse från inblandade myndigheter och nationella domstolar. Parlamentet anser att sådana brister i systemet måste utredas ytterligare, särskilt i den mån de berör sektorn för finansiella tjänster, vilket var fallet med undersökningsutskottets utredning av Equitable Lifes kollaps som var en följd av framställningar ingivna till parlamentet och som behandlades i en rapport 2007.

16. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen och EG-domstolen, bland annat genom ett föreläggande, agerade snabbt under 2007 för att förhindra att ett område i Rospudadalen som skyddas av EU:s livsmiljödirektiv inom en snar framtid skulle förstöras på grund av vägkorridoren Via Baltica. Om detta hade utskottet för framställningar genomfört en egen oberoende utredning, gjort ett studiebesök och lämnat särskilda rekommendationer. Parlamentet beklagar att det inte fanns flera liknande exempel.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i anslutning till framställningar och klagomål som rör miljöpolitiken – som är en av de viktigaste frågorna för framställarna i EU – att vara redo att agera snabbt för att förhindra brott mot gemenskapslagstiftningen. Parlamentet konstaterar att ”försiktighetsprincipen” i praktiken inte har tillräcklig juridisk kraft och alltför ofta ignoreras av ansvariga myndigheter i medlemsstaterna, trots att dessa är skyldiga att tillämpa EG-fördraget.

18. Europaparlamentet beklagar bristen på stöd från kommissionen till utskottet för framställningar när det, särskilt i samband studiebesök, framkommer övertygande bevis för underlåtenhet att respektera de medborgerliga rättigheter som fastställs i fördraget, eller underlåtenhet att tillämpa lagstiftning, och efterlyser nya förfaranden som gör det möjligt för parlamentet att i sådana fall väcka talan direkt vid EG-domstolen.

19. Europaparlamentet inser till fullo att framställningsprocessen, såsom den fastställs i fördraget, emellertid i första hand har som mål att fastställa utomrättsliga åtgärder och lösningar på de problem som tas upp av EU-medborgarna genom den politiska processen och välkomnar i detta sammanhang det faktum att tillfredsställande resultat i många fall kan uppnås.

20. Europaparlamentet inser också att det i många fall inte är möjligt att finna lösningar som är tillfredsställande för framställarna på grund av brister i själva gemenskapslagstiftningen.

21. Europaparlamentet uppmanar ansvariga lagstiftningsutskott att noga uppmärksamma de problem som rapporteras genom framställningsprocessen när de bereder och förhandlar fram nya eller ändrade rättsakter.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att visa större intresse för användningen av sammanhållningsfonderna i delar av EU där stora infrastrukturprojekt får betydande effekter för miljön, och uppmanar medlemsstaterna att se till att EU-medel inriktas på en hållbar utveckling som gagnar lokala samhällen. Allt fler lokala grupper inger framställningar till parlamentet för att protestera mot att sådana prioriteringar inte alltid respekteras av regionala och lokala myndigheter. Parlamentet välkomnar det arbete som i detta sammanhang görs av budgetkontrollutskottet och revisionsrätten.

23. Europaparlamentet konstaterar att allt fler framställningar från framför allt medborgare från de nya medlemsstaterna handlar om återlämnande av egendom, trots att detta är en fråga som egentligen omfattas av medlemsstaternas behörighet. Parlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att se till att deras lagstiftning om rätt till egendom efter regimskiften är helt förenlig med kraven i fördraget och bestämmelserna i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, vilket även krävs i artikel 6 i EU-fördraget, ändrat genom Lissabonfördraget. Parlamentet betonar att framställningarna om denna fråga inte handlar om systemet för äganderätt, utan om rätten till lagligt förvärvad egendom och uppmanar i detta sammanhang kommissionen att inte bara vara vaksam på situationen i nuvarande medlemsstater utan även i sina förhandlingar med kandidatländer.

24. Europaparlamentet upprepar sitt åtagande att försvara erkännandet av EU-medborgares rätt till lagligt förvärvad privat egendom och fördömer alla försök att frånta familjer deras egendom utan föregående rättslig prövning, skälig kompensation eller respekt för deras personliga integritet. Parlamentet noterar en ökning av antalet framställningar som har mottagits om detta problem, under 2007 särskilt beträffande Spanien, och noterar också rapporten och rekommendationerna från det studiebesök som utskottet för framställningar(2) gjorde för att utreda problemet en tredje gång. Parlamentet noterar att överträdelseförfarandena beträffande upphandlingsdirektiven ännu inte har avslutats.

25. Europaparlamentet noterar också den kritik som framfördes av utskottet för framställningar efter studiebesöket i Loiret i Frankrike(3) 2007, och uppmanar i synnerhet de franska myndigheterna att agera kraftfullt för att säkerställa efterlevnad av EU-direktiv som riskerar att överträdas om en del planerade brobyggnadsprojekt vid Loirefloden tillåts, eftersom Loiredalen inte bara skyddas enligt livsmiljödirektivet och fågeldirektivet, utan även tillhör Unescos världsarv och är ett av Europas sista orörda flodsystem.

26. Europaparlamentet är fortfarande oroat över det bristfälliga genomförande av dricksvattendirektivet i Irland, över avsaknaden av en utvärdering som grund för beslutet 2007 att flytta ett nationellt monument beläget på den planerade M3-motorvägen nära Tara i Lismullen i grevskapet Meath, vilket ledde till kommissionens beslut att väcka talan mot Irland vid EG-domstolen med den motiveringen att Irlands friare syn på flyttning av nationella monument, i sådana situationer som den i Lismullin, inte till fullo respekterar kraven i direktiv 85/337/EG(4), lokala gruppers problem i Limerick och andra problem som tas upp i rapporten om det studiebesök i Irland(5)som genomfördes av utskottet för framställningar 2007. Parlamentet noterar att några av dessa frågor är föremål för pågående överträdelseförfaranden.

27. Europaparlamentet noterar rapporten från studiebesöket i Polen som innehåller rekommendationer om skyddet av Rospudadalen och Europas sista urskog. Parlamentet uppmanar kommissionen att i linje med rekommendationerna i utskottets betänkande fortsätta att arbeta med de polska myndigheterna för att finna en annan dragning av Via Balticas vägnät och järnvägsnät. Parlamentet uppmuntrar också kommissionen att ställa medel till förfogande för att minska belastningen av vägsystemet i Augustow så att lokalbefolkningen och miljön i området skyddas.

28. Europaparlamentet noterar det studiebesök i Cypern som ordföranden och ledamöter i utskottet för framställningar gjorde i november 2007, och uppmanar de berörda parterna att fortsätta ansträngningarna att nå en förhandlingslösning på ännu olösta problem som tagits upp av framställare, särskilt beträffande den avstängda delen av Famagusta som bör återlämnas till de rättmätiga ägarna inom ramen för en övergripande uppgörelse. Parlamentet välkomnar det faktum att båda parterna fortsätter samtalen inom en ny ram i syfte att lösa ägandeproblemen. Parlamentet betonar dessutom vikten av att omedelbart genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 550 (1984), i vilken fastställs åtagandet att återbörda staden Famagusta till dess rättmätiga invånare.

29. Europaparlamentet noterar att allt fler framställningar och brev till utskottet för framställningar handlar om den mycket känsliga frågan vårdnadsrätt, som det är mycket svårt att agera i, såsom exempelvis när det gäller framställningar om de tyska sociala myndigheterna med ansvar för barn- och ungdomsfrågor (Jugendamt), eftersom domstolar är inblandade i många fall, och eftersom det är svårt att hävda att EU har någon behörighet, utom när föräldrarna kommer från olika EU-länder.

30. Europaparlamentet konstaterar att många brittiska framställare som fick sin egendom beslagtagen av de brittiska tull- och punktskattemyndigheterna under 2007 ännu inte har fått gottgörelse trots att överträdelseförfarandet mot Storbritannien för underlåtenhet att fullgöra skyldigheten enligt fördraget att tillåta fri rörlighet för varor avbröts av kommissionen. Parlamentet uppmanar de brittiska myndigheterna att försöka hitta en rättvis lösning som omfattar ex gratia-ersättning till framställare som led allvarlig ekonomisk skada innan myndigheterna såg över sin praxis och, enligt kommissionen, började agera i enlighet med relevanta direktiv.

31. Europaparlamentet konstaterar också att tullmyndigheterna i Grekland fortsätter att beslagta bilar med utländska registreringsskyltar som tillhör grekiska medborgare bosatta utomlands som återvänder till Grekland på semester. Många av dem har orättvist beskyllts för smuggling och har inte har fått sitt ärende rättsligt prövat, vilket framställningsutskottets tidigare har rapporterat till parlamentet. Parlamentet uppmanar de grekiska myndigheterna att utfärda tydliga instruktioner och riktlinjer till tullmyndigheten i enlighet med principen om fri rörlighet för varor och tjänster inom EU, samt att betala ersättning till de framställare som har drabbats av detta agerande.

32. Europaparlamentet beklagar att en av de äldsta framställningarna som fortfarande är under behandling, fallet med ”Lettori”, de utländska språklärarna i Italien, ännu inte har fått någon lösning trots två beslut av EG-domstolen och trots att kommissionen och framställningsutskottets stöder deras sak och klagomål. Parlamentet uppmanar de italienska myndigheterna och enskilda berörda universitet – bland annat universiteten i Genua, Padua och Neapel – att agera för att hitta en rättvis lösning beträffande dessa rättmätiga krav.

33. Europaparlamentet konstaterar att en av de framställningar som utskottet för framställningar behandlade under 2007 ursprungligen lades fram 2006 och handlade om att parlamentet endast bör ha ”ett säte” i Bryssel, ett krav som fick stöd av 1,25 miljoner EU-medborgare. Parlamentet konstaterar att talmannen i oktober 2007 skickade tillbaka framställningen till utskottet, som därefter uppmanade parlamentet att avge ett yttrande med tanke på att institutionens säte styrs av bestämmelserna i fördraget och att det är medlemsstaterna som måste fatta ett beslut i denna fråga.

34. Europaparlamentet föresätter sig att ompröva namnet på utskottet för framställningar, såsom det översätts till alla officiella EU-språk, inför nästa lagstiftningsperiod, för att se till att det på ett begripligt sätt förmedlar vad utskottet är, eftersom detta tydligen inte är fallet på vissa språk för närvarande, och för att understryka inslaget av deltagande demokrati i rätten att inge framställningar. Parlamentet menar att namnet ”utskottet för medborgarnas framställningar” kunde vara mer begripligt.

35.  Europaparlamentet är oroat över antalet framställningar som handlar om problemen med valregistrering för EU-medborgare som är bosatta utomlands eller har minoritetsställning i en medlemsstat. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att se över de resurser som ställs till förfogande för alla EU-medborgare och röstberättigade EU-invånare för att se till att de kan delta i de kommande valen till Europaparlamentet.

36. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament, deras utskott för framställningar och ombudsmän eller liknande behöriga organ.

(1)

EUT C 146E, 12.6.2008, s. 340.

(2)

DT 660551.

(3)

DT 699755.

(4)

Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, 5.7.1985, s. 40).

(5)

DT 689062.


MOTIVERING

Arbetet i utskottet för framställningar och dess inverkan på många EU-medborgare fortsatte att få stort utrymme i pressen under 2007. Jämfört med andra utskott som har det tunga ansvaret att hantera parlamentets lagstiftningsverksamhet, som fortfarande är institutionens självklara prioritet, har utskottet för framställningar icke desto mindre visat att även det har en viktig roll och funktion eftersom det kan utreda och rapportera om hur EU:s lagar uppfattas i medlemsstaterna.

Genom att vara lyhört för EU-medborgarnas motiverade oro, genom att förmedla sina reaktioner till andra parlamentariska utskott och till kommissionen, genom att arbeta för att åtgärda oacceptabla kränkningar av medborgarnas rättigheter och genom att fråga nationella, regionala och lokala myndigheter hur de tillämpar EU-lagstiftningen har utskottet ett stort och växande ansvar. Genom att involvera många framställare i utskottets arbete – 159 framställare talade vid och deltog aktivt i utskottets möten 2007 och i samband med de sex studiebesök som genomfördes 2007 träffades ytterligare hundratals framställare i sina egna regioner – har parlamentet självt visat att det kan agera aktivt för att vara lyhört för de europeiska väljarna.

I januari 2007 enades talmanskonferensen om att utöka utskottet till 40 ledamöter (utskottet hade begärt 50 i sin årsrapport 2005, som var föremål för omröstning 2006) och denna ökning, från 25, har öppnat upp utskottet för fler ledamöter från fler medlemsstater. Utskottet saknar emellertid fortfarande ledamöter från flera viktiga länder. Detta får i flera avseenden egentligen inga negativa effekter för EU:s medborgare, eftersom en ledamot som har valts i en nationell valkrets kan försvara ett annat lands medborgares rättigheter inom Europaparlamentet. När det gäller hur detta uppfattas bör denna fråga emellertid uppmärksammas av både enskilda parlamentsledamöter och deras politiska grupper. Många parlamentsledamöter som inte är ledamöter i utskottet närvarar ändå ofta vid utskottsmöten när frågor behandlas som berör deras väljare, men de har förmodligen inte tillgång till allt bakgrundsmaterial och känner inte till de förfaranden som, i likhet med förfarandena inom andra utskott, måste förstås för att vara effektiva.

När det gäller tillgång till information var 2007 en riktig vändpunkt. På hösten fick alla utskottets ledamöter och suppleanter samt gruppernas personal tillgång till den nya databasen och det nya administrationssystemet som baseras på programvaran e-Petition. Därmed får de omedelbar tillgång via intranätet till alla handlingar som rör enskilda framställningar samt annan information som kan vara användbar för ledamöterna och deras assistenter när de förbereder sitt arbete. Det finns planer på en vidareutveckling och en utvidgning av webbfunktionerna, men bristen på budgetmedel har stoppat utvecklingen av denna viktiga tjänst för medborgarna.

Antalet framställare som inger sina framställningar elektroniskt via parlamentets webbplats fortsatte att öka 2007. Av de framställningar som mottogs ingavs 42 procent på detta sätt. Större delen av dessa var emellertid otillåtliga och alltför många var mycket kortfattade och ofullständiga, vilket gör det omöjligt för utskottet att ge den berörda personen någon upprättelse eller hjälp. Av de 1 506 framställningar som mottogs 2007 – 50 procent fler än 2006 – var 34,9 procent otillåtliga och framställarna meddelades detta, ofta i en skrivelse där de informerades om nationella kanaler som de kan vända sig till med sina problem. När framställningar var otillåtliga berodde det oftast på frågan om behörighet och den närliggande frågan om subsidiaritet.

Faktum kvarstår att ungefär två tredjedelar av de framställningar som mottogs 2007 bedömdes vara tillåtliga av utskottet enligt artikel 191 i parlamentets arbetsordning, enligt vilken ”Alla medborgare [och personer som är bosatta ] i Europeiska unionen […] har rätt att […] göra en framställning till parlamentet i en fråga som hör till Europeiska unionens verksamhetsområde och som direkt berör framställaren”. Denna artikel baseras på artikel 194 i EU-fördraget.

Tabellen nedan visar hur många framställningar som rörde respektive land (länder som inte finns med i tabellen berördes av färre än 10 framställningar):

Land

Mottagna framställningar

Spanien

254

Tyskland

212

Rumänien

143

Italien

126

Grekland

92

Polen

91

Förenade kungariket + Gibraltar

81

Irland

65

Frankrike

58

Bulgarien

44

Portugal

32

Österrike

24

Nederländerna

24

Malta

24

Cypern

14

Lettland

15

Ungern

14

Belgien

14

Tjeckien

11

Finland

11

Antalet framställningar som rörde Europeiska unionen som helhet var 216.

Tabellen ovan ger en fingervisning, men kan också vara vilseledande eftersom det även är viktigt att beakta vilka huvudfrågor som omfattades av utskottets utredningar.

De tio viktigaste frågorna som togs upp i framställningar som mottogs 2007 var följande:

Miljöfrågor, vatten etc.

288 (varav 104 från Spanien)

Grundläggande rättigheter

226

Urbanisering

131

Sociala frågor och diskriminering

207

Inre marknaden och konsumenter

192

Hälsa

105

Rättsliga frågor

99

Transportfrågor och infrastruktur

88

Egendom och återställande av egendom

72

Utbildning och kultur

103

Många av dessa frågor har kopplingar till varandra. Vissa transportfrågor berör t.ex. även miljöfrågor. Syftet är att i detta betänkande ge en överblick över det mycket stora antal frågor som behandlas av utskottet, vilket mycket ofta sker i samarbete med parlamentets andra behöriga utskott.

Utskottets arbete under 2007 och statistiken ovan visar att EU-medborgarna i första hand är oroade över miljö och kringliggande natur och att de allt oftare vänder sig till Europaparlamentet för att bekämpa missförhållanden som de anser hotar deras liv och egendom.

Det måste konstateras att EU-lagarna mycket ofta inte är tillräckligt kraftfulla för att skydda miljön och inte lyckas uppnå sina avsedda mål. Direktivet om miljökonsekvensbedömning är bara ett exempel på hur ett i grund och botten procedurmässigt direktiv i slutändan inte kan stoppa enorma infrastrukturprojekt, tvärtemot vad många framställare och EU-medborgare tror. Livsmiljödirektivet, som ligger till grund när man utser Natura 2000-områden för att skydda den biologiska mångfalden i medlemsstaterna, överträds ofta med hänvisning till påstått överordnade ekonomiska intressen.

Avfallsdeponeringsdirektiven är så urvattnade att EU-medborgarna upptäcker att de ger ett fullständigt otillräckligt skydd när lokala myndigheter beslutar bygga en deponeringsanläggning 40 meter från skolor och bostäder. Resultatet är naturligtvis många mycket frustrerade EU-medborgare och en sämre miljö. Europaparlamentet måste i egenskap av medlagstiftare i sådana frågor inse att det krävs en omfattande granskning av lagstiftningen för att EU:s miljölagar ska uppfylla EU-väljarnas förväntningar eller i vissa fall åtminstone målen i de befintliga lagarna.

EG-domstolen har visserligen beslutat att innehållet i EU:s lagar ska stå i rimlig proportion till de mål som ska uppnås, men för de flesta EU-medborgarna är vägen till EG-domstolen alltför lång och omständlig och även om framställningsprocessen är effektiv fram till en viss punkt har den till syvende och sist inte samma faktiska befogenheter som en domstol. Detta är till medlemsstaternas fördel.

Medborgarnas grundläggande rättigheter har naturligtvis också en framträdande plats i utskottets arbete. Till skillnad från vad medborgarna förleds att tro bestrids EU:s befogenhet att t.ex. försvara människors rätt till sin egendom (som fastställs i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och därmed i artikel 6 i EU-fördraget och i stadgan om de grundläggande rättigheterna som går tillbaka till Nicefördraget) av Europeiska kommissionen, som envist vägrar att erkänna att ”medlemsstaternas egendomsordning” (artikel 295 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen – som fastställdes för att skilja mellan kollektivt och privat ägande) inte kan tillämpas för att vägra en EU-medborgare rätt till sin lagligt förvärvade privata egendom, vilket även fastställs i artikel 44e om etableringsrätten.

Utskottet, och parlamentet i sin resolution av den 21 juni 2007, anser däremot att det måste försvara sådana rättigheter när de hotas av markspekulanter och andra.

Ett annat problem som rör frågan om medborgarnas rättigheter enligt stadgan har tagits upp av ett mycket stort antal personer som påstår att de tyska sociala myndigheterna med ansvar för barn- och ungdomsfrågor – Jugendamt – fattar alltför många godtyckliga och diskriminerande beslut till förfång för barnet när föräldrar från två länder separerar eller skiljer sig – föräldrar från Tyskland gynnas, medan föräldrar från t.ex. Polen, Frankrike eller Belgien verkar missgynnas. En framställare från Polen fick en ursäkt från de tyska myndigheterna förra året efter det att hans framställning hade utretts.

Trots diskussioner i Berlin i mars 2007 och senare kontakter med de tyska myndigheterna är utskottet emellertid fortfarande inte i stånd att göra en övergripande bedömning. Varje fall är unikt och de är alla mycket känsloladdade. En del ärenden har varit eller är under behandling i domstol. Dessa framställningars tillåtlighet måste också noga fastställas eftersom EU – och därmed även utskottet för framställningar – enligt fördraget inte får lägga sig i frågor som faller inom medlemsstaternas behörighet – i detta fall de tyska distriktsmyndigheternas behörighet. De enskilda fall som har hörts handlar om frågan om diskriminering på grund av språk eller nationalitet, eftersom föräldrarna inte har fått tala med sina barn på sitt eget språk i samband med umgängesbesök.

När det gäller EU-medborgarnas rättigheter diskuterade utskottet även situationen för den rysktalande minoriteten i Lettland som utgör mer än en fjärdedel av befolkningen. Av de framställningar som har mottagits framgår att även om det finns förfaranden för att erhålla fullvärdigt lettiskt medborgarskap är det fortfarande många medborgare som drabbas av diskriminering när det gäller deras medborgerliga rättigheter och fria rörlighet. Utskottet har hört både framställare och lettiska myndigheter under sina möten. Det har ännu inte intagit en slutlig ståndpunkt i denna fråga, men har uppmuntrat de lettiska myndigheterna att vidareutveckla naturaliseringsprogrammet och stoppa diskrimineringen av många människor som ofta är andra eller tredje generationens invandrare från Sovjetunionen.

Utskottets studiebesök, som omfattade två eller tre ledamöter och anställda, har visat sig vara av stort värde för både institutionen (när det gäller synlighet och på grund av de låga kostnaderna för skattebetalarna) och för de framställare som tar emot besöken. Programmet för och målen med varje besök diskuteras och överenskoms i förväg och en rapport upprättas omedelbart efter delegationens återkomst och läggs fram vid nästa utskottsmöte då besöket diskuteras och rekommendationer överenskoms och godkänns.

På detta sätt kan möten äga rum med framställare och ansvariga myndigheter och andra berörda parter i den berörda regionen och ledamöterna kan få en mycket tydligare uppfattning av själva sakfrågan. Kritiska rapporter och rekommendationer har rört Frankrike, på grund av planerna att bygga tre nya broar över Loirefloden nära Orléans trots att det är ett skyddat område, Polen på grund av den förra regeringens planer att bygga en del av motorleden Via Baltica genom orörda urskogar i Rospudadalen, Spanien på grund av de pågående massiva urbaniseringsprogrammen i kustregionerna vid Medelhavet och runt Madrid, samt Irland på grund av att EU-direktiven om vatten och miljö inte respekteras. (Hänvisningar till dessa rapporter är bifogade förslaget till resolution.)

Den ökade arbetsbelastningen och EU-medborgarnas högre förväntningar är frågor som måste hanteras på lämpligt sätt av parlamentets myndigheter. Parlamentet måste fortsätta att effektivisera behandlingen av framställningar och minska de dröjsmål som beror på att antalet framställningar har ökat medan antalet tjänstemän som kan behandla dem har minskat. Medborgarna förväntar sig mer av institutionen och institutionen bör därför skaffa de mänskliga och ekonomiska resurser som krävs för att fullgöra sina skyldigheter. Jämfört med situationen för några år sedan råder det inga tvivel om att det har skett stora framsteg i sekretariatets hantering av framställningar vad gäller insyn i förfarandena och utskottsledamöternas tillgång till information. Trots att eftersläpningen i behandlingen av framställningar i stort sett åtgärdades för två år sedan har ökningen av antalet framställningar och korrespondensen i samband med dessa samt minskningen av det faktiska antalet tjänstemän lett till oacceptabla förseningar innan framställarna får veta om deras framställning är tillåtlig. Ju mer tid som används för att administrera framställningarna, desto mindre tid återstår för att utreda varje enskilt ärende, vilket leder till att utskottet riskerar att bli alltför beroende av Europeiska kommissionen för att få information som kanske inte alltid är helt neutral eller fullständig. Till skillnad från många andra utskott är framställningsutskottets sekretariat mer synligt i sitt dagliga arbete eftersom det naturligtvis står i regelbunden kontakt med framställarna. Sekretariatet behöver därför mer stöd från ledamöterna samtidigt som ledamöterna fortsätter att kräva bästa möjliga rådgivning och stöd från sekretariatet.

Utskottet för framställningar arbetar tillsammans med kommissionen och sätter stort värde på den konstruktiva samarbetsviljan hos många ansvariga tjänstemän. Utskottet samarbetar även med Europeiska ombudsmannens kansli, vilket behandlas i ett särskilt betänkande. Utskottet utnyttjar när så är möjligt de möjligheter som erbjuds genom Solvit-systemet att hitta snabba svar på enkla frågor som rör den inre marknaden. Utskottet samarbetar regelbundet med medlemsstaterna på olika nivåer, däribland med nationella eller regionala ombudsmän. Utskottet arbetar framför allt tillsammans med EU:s medborgare för att hitta lösningar på deras rättmätiga klagomål och vill vara lyhört för frågor som bekymrar dem.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

1.9.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Alessandro Battilocchio, Victor Boştinaru, Simon Busuttil, Michael Cashman, Proinsias De Rossa, Alexandra Dobolyi, Glyn Ford, Janelly Fourtou, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Cristina Gutiérrez-Cortines, David Hammerstein, Marian Harkin, Carlos José Iturgaiz Angulo, Lasse Lehtinen, Marcin Libicki, Miguel Angel Martínez Martínez, Manolis Mavrommatis, Mairead McGuinness, Willy Meyer Pleite, Gay Mitchell, Marie Panayotopoulos-Cassiotou

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Marie-Hélène Descamps, Roger Helmer, Margie Sudre

Senaste uppdatering: 15 september 2008Rättsligt meddelande