om förslaget till rådets beslut om migrering från Schengens informationssystem (SIS 1+) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II)

(12059/1/2008 – C6-0188/2008 – 2008/0077(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets förslag till beslut (12059/1/2008),

–   med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2008)0196),

–   med beaktande av artiklarna 30.1 a–b, 31.1 a–b och 34.2 c i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0188/2008),

–   med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0351/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets förslag till beslut såsom ändrat av parlamentet.

2.  Kommissionen uppmanas att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som är föremål för samråd.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Ändringsförslag  1 Förslag till beslut Artikel 11Aa (ny) Kommissionens förslag Ändringsförslag   Artikel 11Aa   Rapportering   Kommissionen ska, före utgången av varje sexmånadersperiod och för första gången före utgången av den första sexmånadersperioden 2009, lämna in en lägesrapport till Europaparlamentet och rådet om utvecklingen av SIS II och om migreringen från Schengens informationssystem (SIS 1+) till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II). Ändringsförslag  2 Förslag till beslut Artikel 12 Kommissionens förslag Ändringsförslag Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Beslutet ska upphöra att gälla vid den tidpunkt som rådet fastställer i enlighet med artikel 71.2 i beslut nr 533/2007/RIF. Detta beslut träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Beslutet ska upphöra att gälla vid den tidpunkt som rådet fastställer i enlighet med artikel 71.2 i beslut nr 533/2007/RIF, dock senast den 30 juni 2010.

Bakgrund:

Schengens informationssystem (SIS) är det centrala verktyget för att tillämpa Schengenprinciperna. I själva verket betraktas det med rätta som ryggraden i ett ”gränslöst” Europa samt för ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Sedan systemet infördes har dess syfte successivt ändrats. När SIS först skapades var dess enda uppgift att vara en kompensationsåtgärd för öppnandet av gränserna. Eftersom SIS har visat sig vara ett användbart och effektivt verktyg har man beslutat att utöka dess potential, i synnerhet inom polissamarbetet.

Schengens informationssystem är en storskalig databas (i själva verket den största gemensamma europeiska databasen, med (i december 2007) totalt 22 450 781 uppgifter, varav 1 142 988 uppgifter som rör personer). Denna databas fungerar som ett gemensamt informationssystem som gör det möjligt för behöriga myndigheter i medlemsstaterna att samarbeta och utbyta information som är nödvändig för att upprätta ett område utan kontroller vid de inre gränserna.

Systemet innehåller uppgifter om personer och föremål, som kan användas av behöriga myndigheter, särskilt inom ramen för polissamarbete och brottmålssamarbete, samt när det gäller att kontrollera personer vid de yttre gränserna eller på nationellt territorium och för att utfärda visum och uppehållstillstånd.

Beslutet att skapa en andra generation av SIS hade sin grund i att nya uppgifter (nämligen införandet av biometriska uppgifter), nya varningstyper (t.ex. införandet av den europeiska arresteringsordern) och nya funktioner måste införas i systemet (för att öka säkerheten och effektivisera användningen av uppgifterna, t.ex. genom sammankoppling av varningar). Dessutom måste myndigheter på nationell nivå och EU-nivå ges ökad tillgång till varningar. Även de nya medlemsstaterna måste integreras, eftersom det centrala systemet (C-SIS) endast kunde koppla samman 18 länder.

Den 6 december 2001 fick kommissionen mandat att utveckla det nya systemet. Enligt planerna skulle operationerna inledas i mars 2007. På grund av ett flertal förseningar fastställdes en ny tidtabell. Det bestämdes att SIS II skulle tas i drift den 17 december 2008 (samtidigt som kommissionens nuvarande mandat löper ut).

En nyare version av SIS (SIS I+R) utvecklades 2006. Då ersattes utrustningen för C-SIS och nya kommunikationsmöjligheter infördes. Möjligheten att ansluta nya länder till systemet infördes.

Eftersom de nya medlemsstaterna var oerhört missnöjda med att de inte kunde anslutas till systemet 2007 såsom hade lovats, beslutade Portugals regering att lägga fram ett förslag som skulle kunna tjäna som en tillfällig teknisk lösning, det s.k. SISone4ALL.

Detta system fungerar nu till fullo, och nio av de nya medlemsstaterna har kunnat ansluta sig till SIS. I ett utvidgat Schengen har ökade säkerhetskrav dock blivit allt viktigare och brådskande.

Dessa krav kan tillfredsställas endast om nästa generationens system, som går under namnet SIS II, tas i drift.

Införandet av SIS II

Rådet och Europaparlamentet kom 2006 överens om bestämmelserna om inrättande, drift och användning av SIS II, enligt medbeslutandeförfarandet i första behandlingen för att inte bidra till fler förseningar. För dessa instrument gäller att de ska börja tillämpas på de medlemsstater som medverkar i SIS 1+ från om med det datum som fastställs av rådet, genom enhälligt beslut av de medlemmar som företräder regeringarna i de medlemsstater som medverkar i SIS 1+ (enligt artikel 71.2 i rådets beslut 2007/553/RIF).

För att detta ska kunna ske och SIS II tas i drift måste systemet först testas ytterst noga, så att man kan bedöma om SIS II respekterar och uppfyller alla tekniska och funktionsmässiga krav som fastställs i de olika SIS II-rättsakterna, samt om det fungerar i enlighet med andra nödvändiga krav vad gäller robusthet, svarskapacitet och allmän kapacitet.

Först efter det att samtliga SIS II-tester har gett goda resultat kan vi gå vidare till nästa steg: migreringen av SIS 1+-användare till SIS II-miljön, där migreringen bör ske samtidigt och i en enda fas i alla medlemsstater.

Nuvarande förslag: Migrering

Europaparlamentet har ombetts yttra sig över de två instrumenten som ska utgöra den rättsliga ramen för migreringen.

Detta förslag till rådets beslut syftar till att reglera migreringen från Schengens informationssystem (SIS 1+), som nu gäller, till andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II).

Det ämnar ta hänsyn till behovet av att ändra migreringsstrategin. Den ursprungliga planen var att migrera 15 medlemsstater (antalet medlemsstater på den tiden) på 8 timmar.

Nu har antalet medlemsstater stigit till 25(1), vilket gjort migreringen mer komplex och svårare, och det kommer att ta längre tid att överföra alla uppgifter till det nya nätverket. Risken för fel är ganska stor. Om något går snett för en medlemsstat under denna övergångsperiod kanske den inte klarar migreringen, vilket får den direkta följden att gränserna för medlemsstaten omedelbart återinförs (eftersom den inte längre skulle ha tillgång till SIS). För att förhindra sådana oförutsedda händelser har det varit nödvändigt att skapa ett slags säkerhetslösning för att kunna byta tillbaka till SIS 1+ vid behov.

En provisorisk teknisk struktur för driften av SIS 1+ ska göra det möjligt att driva SIS 1+ och vissa tekniska inslag i SIS II-strukturen parallellt under en övergångsperiod, som ska vara så kort som möjligt. Syftet är att minska risken för driftsstörningar.

Utöver detta ska även ett tekniskt verktyg (en ”konverterare”) införas, som gör det möjligt att konvertera och synkronisera uppgifter mellan SIS 1+ och SIS II. Denna konverterare ska dock användas bara under mycket begränsad tid. Konverteraren kopplar samman centralsystemet för SIS 1+ med centralsystemet för SIS II. Båda systemen kan sålunda behandla samma uppgifter. Medlemsstater som redan har kopplats till SIS II är på samma nivå som de som fortfarande är kopplade till SIS 1+. För att den tillfälliga tekniska strukturen ska fungera har en ny funktion, som inte ingick i det första avtalet, lagts till – möjligheten att återgå till en tidigare version.

Syftet med detta förslag är att fastställa den rättsliga ramen för övergången från SIS 1+ till SIS II, inklusive ett övergripande test, särskilt för att visa att SIS II har åtminstone samma kapacitet som SIS 1+. Vidare är syftet att reglera genomförandet av tester avseende utbyte av tilläggsinformation.

Utvecklings- och testskedet

Villkoren i artikel 71 i rådets beslut 2007/533/RIF av den 12 juni 2007 bör uppfyllas (inklusive det faktum att Europaparlamentet bör informeras om samtliga resultat). Endast efter det bör migreringen av uppgifterna äga rum, samtidigt och i en enda fas. De fyra villkoren är följande:

–   De nödvändiga genomförandeåtgärderna ska ha antagits.

–   Medlemsstaterna bör ha anmält att de vidtagit de tekniska åtgärder och antagit den lagstiftning som behövs.

–   Det övergripande testet bör ha lyckats väl.

–   De nödvändiga tekniska förberedelserna för att ansluta de nationala systemen till det centrala systemet bör ha gjorts.

Driftsstarten för SIS II innebär slutet på utvecklingsfasen, och början på tillämpningen av den rättsliga grunden för SIS II. Analogt med den logiken innebär det att migreringsfasen bör komma sist under utvecklingsmandatet för SIS II.

På en begäran från Europaparlamentets föredragande svarade vice ordförande Barrot, med en skrivelse av den 13 juni 2008, att tester redan pågår. Han beskrev de 12 olika faserna tills SIS II tas i drift, det vill säga den 30 september 2009.

Mandat

Det är nödvändigt att ha ett utvecklingsmandat för SIS II fram till den verkliga driftsstarten.

Detta mandat måste göra det möjligt att utföra alla uppgifter som definierats som förutsättningar i SIS II-rättsakterna, inklusive förberedelserna inför driftsstarten. Detta innebär att alla buggar som hittas under testerna måste rättas till och att alla nödvändiga förhandsvillkor, såsom testplattformar och resurser, måste uppfyllas. Testerna ska anses vara avslutade när det inte längre finns några blockeringar eller allvarligare buggar.

Fram tills nu har kommissionen skött projektförvaltningen, liksom förbindelsen med uppdragstagaren. Om kommissionens mandat upphör före driftsstarten bör också kontakterna med uppdragstagaren upphöra. Uppdragstagaren har dock fått betalt för att leverera ett system som fungerar perfekt. Hur kan man acceptera att avtalet upphör innan vi vet om systemet är klart att tas i drift och om eventuella problem och buggar (som säkert kommer att dyka upp) har lösts inom ramen för avtalet? Hur kan detta avtal enbart vara giltigt till december 2008 om man endast kommer att testa 15 medlemsstater och inte alla? Kan garantier ges för att systemet fungerar lika väl om ytterligare 10 medlemsstater läggs till?

Förväntar man sig att man för denna nya fas måste hitta ett nytt företag som ska bli uppdragstagare, och bygga en ny arbetsmiljö inom rådets strukturer för att kunna fortsätta med arbetet och nödvändiga tester tills systemet är klart att tas i drift (något som man redan bett den förra uppdragstagaren göra och betalat för)? Innebär det alternativet i så fall att vi måste ha en ny tidsplan för att till fullo kunna beakta alla nya aspekter som man inte räknat med tidigare?

(1) Medlemsstaterna i SIS II är följande: De 15 gamla medlemsstaterna, förutom Förenade kungariket och Irland, plus 9 nya medlemsstater (de 10 nya från utvidgningen 2004 minus Cypern) plus Norge och Island och Schweiz.