BETÄNKANDE om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om hamnstatskontroll (omarbetning)

25.2.2009 - (PE-CONS 3721/2008 – C6‑0044/2009 – 2005/0238(COD)) - ***III

Europaparlamentets delegation till förlikningskommittén
Delegationsordförande: Rodi Kratsa-Tsagaropoulou
Föredragande: Dominique Vlasto

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om hamnstatskontroll (omarbetning)

(PE-CONS 3721/2008 – C6‑0044/2009 – 2005/0238(COD))

(Medbeslutandeförfarandet: tredje behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma utkast (PE-CONS 3721/2008 – C6‑0044/2009),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet[1], en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0588),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen av ärendet[2], en behandling som avsåg rådets gemensamma ståndpunkt[3],

–   med beaktande av kommissionens yttrande över parlamentets ändringar i den gemensamma ståndpunkten (KOM(2008)0830)[4],

–   med beaktande av artikel 251.5 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 65 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från parlamentets delegation till förlikningskommittén (A6‑0099/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner det gemensamma utkastet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna lagstiftningsresolution till rådet och kommissionen.

• [1]  EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 584.
• [2]  Antagna texter från sammanträdet 24.9.2008, P6_TA(2008)0466.
• [3]  EUT C 198, 5.8.2008, s. 1.
• [4]  Ännu ej offentliggjort i EUT.

MOTIVERING

I. Bakgrund

I.1 Tredje sjöfartspaketet

Det tredje sjöfartspaketet (även kallat Erika III-paketet) föreslogs av kommissionen i slutet av 2005. Detta paket var en uppföljning av paketen Erika I och II som lades fram efter olyckan med fartyget Erika utanför den franska Atlantkusten 1999. Det följde även på parlamentets resolution av den 21 april 2004 som utarbetats av det tillfälliga utskottet för ökad sjösäkerhet, som inrättades efter Prestige-olyckan 2002.

Det övergripande syftet med det tredje sjöfartspaketet är att ytterligare förstärka EU:s sjösäkerhetslagstiftning och införliva viktiga internationella instrument i gemenskapsrätten. Paketets sju förslag syftar till att förebygga olyckor (genom att förbättra kvaliteten på systemet för användning av gemenskapsflagg, se över lagstiftningen om hamnstaters kontroll och övervakning av fartygstrafik samt genom att förbättra reglerna för klassificeringssällskap) och garantera effektiva hjälpinsatser vid olyckor (genom att ta fram en samordnad ram för olycksutredning, införa regler om ersättning till passagerare vid olyckor samt regler om fartygsägares skadeståndsansvar i kombination med ett obligatoriskt försäkringssystem).

I.2 Detta förslag

Det främsta syftet med kommissionens förslag var att se över befintlig lagstiftning om hamnstatskontroll, i syfte att klargöra och stärka bestämmelserna och garantera en effektivare tillämpning av kontrollsystemet i hamnar och ankarplatser i Europeiska unionen. Genom kommissionens förslag lades det också till en rad bestämmelser, på områden som inte omfattades av hamnstatskontroll, exempelvis sjösäkerhet, i syfte att ta hänsyn till den senaste tidens utveckling inom internationell rätt och gemenskapsrätten.

Rent konkret omfattade kommissionens förslag bl.a.

· inrättandet av ett nytt inspektionssystem

· en förstärkt skyldighet för lotsar att rapportera fel

· utvidgning och förenkling av åtgärder gällande tillträdesförbud

· striktare krav för nationella myndigheter som är ansvariga för inspektioner

· ökad insyn och större spridning av information om fartyg och operatörer.

Många bestämmelser, i synnerhet de som beskrivs i bilagorna till förslaget, bygger på samförståndsavtalet från Paris om hamnstatskontroll (Paris MoU) som fastställer regelverket för internationellt samarbete.

II. Lagstiftningsförfarandet före förlikningen

II.1 Tredje sjöfartspaketet i första och andra behandlingen

Parlamentet har alltid betraktat sjöfartspaketet just som ett paket och har därför konsekvent behandlat de individuella dokumenten i paketet tillsammans. Den första behandlingen av de sju förslagen genomfördes i mars–april 2007. Rådet nådde politiska överenskommelser om sex av de åtta förslagen (ett förslag delades upp i ett direktiv och en förordning) under sina sammanträden i juni och november 2007. Två förslag (om flaggstaters skyldigheter och skadeståndsansvar) förblev emellertid blockerade eftersom medlemsstaterna var ovilliga att anta sådan lagstiftning på EU-nivå. Ett försök i april 2008 att lösa problemet med de blockerade förslagen blev resultatlöst.

Medlemsstaterna försökte utöva påtryckningar på parlamentet att fortsätta lagstiftningsförfarandet för sex av förslagen genom att överlämna de gemensamma ståndpunkterna. Parlamentet gick till slut med på denna strategi för att man skulle komma vidare med frågan.

Efter överlämnandet av de gemensamma ståndpunkterna i juni 2008 fortsatte parlamentet emellertid att utöva påtryckningar på rådet att gå vidare med de två återstående förslagen (kända som ”de två saknade”). Detta gjordes genom att innehållet i förslagen infogades i några av de aktiva lagstiftningsförslagen i paketet via ändringsförslag.

Parallellt med detta fortsatte förhandlingarna om de sex förslagen i andra behandlingen utan framgång. Ödet för de ”två saknade” förslagen samt svårigheter med några förslag ledde till ett beslut att inte träffa någon överenskommelse om något av förslagen i andra behandlingen. I plenum återinförde parlamentet sina ändringsförslag från första behandlingen i alla förslag, samt de ändringsförslag genom vilka innehållet i de ”två saknade” förslagen infogades. De sex förslagen gick därefter till förlikning.

II.2. Detta förslag i första och andra behandlingen

I första behandlingen följde parlamentet de allmänna linjerna i kommissionens förslag, men införde ett antal ändringsförslag med avseende på följande:

· Införandet av grundligare och mer frekventa inspektioner av högriskfartyg.

· Ett undantag för medlemsstater utan hamnstäder, på vissa villkor.

· Särskilda bestämmelser om det totala antalet inspektioner av enskilda fartyg som medlemsstaterna ska genomföra varje år.

· Inrättandet av en gemenskapsdatabas för inspektioner för både EU och det område som omfattas av Paris MoU.

· Införandet av sanktioner som medlemsstaterna kan utdöma, vilket möjliggör en enhetlig tillämpning av inspektionssystemet i hela gemenskapen.

I sin gemensamma ståndpunkt införde rådet ett gemensamt inspektionsmål för hela gemenskapen som utgick från en rättvis fördelning av antalet inspektioner mellan medlemsstaterna, men som också tog hänsyn till vissa medlemsstaters praktiska svårigheter när det gäller finansiering och personal. Som regel ska undermåliga fartyg kontrolleras oftare för att minska de besvär som inspektioner innebär för fartyg av god kvalitet. Rådet ändrade även bestämmelserna om tillträdesförbud genom att stryka möjligheten till ett permanent förbud och införa möjligheten att häva förbudet efter 36 månader med beaktande av en rad villkor. Slutligen gick rådet med på att medlemsstaterna inte behöver tillämpa det nya inspektionssystemet inom en övergångsperiod på 36 månader.

Vid andra behandlingen återinförde parlamentet de flesta av de överenskommelser som nåtts i första behandlingen, varvid rådets gemensamma ståndpunkt stärktes, och ett antal tekniska ändringsförslag för att, såsom överenskommits med kommissionen, spegla de diskussioner som förts inom ramen för Paris MoU.

III. Förlikningen

III.1 Tredje sjöfartspaketet i förlikningen

Efter omröstningen i andra behandlingen den 24 september 2008 och med tanke på att det fanns en politisk vilja att slutföra förlikningen under det franska ordförandeskapet, inrättades en förlikningsdelegation från parlamentet mycket snabbt den 7 oktober 2008.

Samtidigt började parlamentets påtryckningar på rådet att enas om de ”två saknade” förslagen att ge resultat. Efter ett informellt rådsmöte där man diskuterade frågan i närvaro av transportutskottets ordförande Paolo Costa, nåddes en politisk överenskommelse om båda förslagen den 9 oktober 2008.

Parlamentet och rådet höll två trepartsmöten (den 4 november och den 2 december) och ett informellt möte om de mest problematiska frågorna inför förlikningskommitténs möte den 8 december, som avslutade förhandlingarna. Parlamentets delegation sammanträdde två gånger (den 5 november och den 3 december) utöver mötena med förhandlingsdelegationen som undantagsvis omfattade – på grund av paketets storlek – samordnarna från transportutskottet.

En överenskommelse om de sista olösta frågorna i det mest problematiska förslaget (från Paolo Costa) nåddes den 8 december. Den kvällen bekräftade även parlamentet skriftligt till ordförandeskapet att det var villigt att snabbt sluta överenskommelser om de ”två saknade” förslagen i andra behandlingen, vilket gav rådet möjlighet att anta sina två ståndpunkter vid sitt sammanträde den 9 december.

I förlikningskommittén företräddes rådet av Dominique Bussereau, rådets ordförande och den franska regeringens statssekreterare med ansvar för transportfrågor. Kommissionen företräddes av sin vice ordförande Antonio Tajani. Detta visade ännu en gång att engagemang på högsta politiska nivå och dynamiken i ett kvällsmöte i förlikningskommittén kan göra skillnad när det gäller att enas vid mycket komplicerade förhandlingar.

Det övergripande resultatet av förlikningen blev mycket positivt för parlamentet. De ”två saknade” förslagen antogs parallellt, men man lyckades också göra många förbättringar av de texter som överenskommits i förlikningen. Detta berodde främst på solidariteten mellan ledamöterna, som krävde att man skulle vara överens om samtliga frågor innan någon fråga avslutades.

De särskilda omständigheterna kring sjöfartspaketet visade emellertid att det inte är en idealisk situation när samma ordförandeskap är ansvarigt för förhandlingarna i andra och tredje behandlingen. I Coreper verkade ordförandeskapet ha mycket svårt att övertyga medlemsstaterna om att göra ännu en ansträngning eftersom förhandlingarna psykologiskt sett redan hade pågått för länge. För parlamentet hade däremot en helt ny fas inletts i och med förlikningen, samtidigt som man i rådet, med samma ordförandeskap, betraktade den som en fortsättning av samma fas.

III.2 Detta förslag i förlikningen

Förhandlingarna om detta förslag i förlikningen slutfördes vid ett trepartsmöte, före förlikningskommitténs möte, där endast det återstående pågående ärendet behandlades. De huvudsakliga punkterna i överenskommelsen kan sammanfattas enligt följande:

· Utvidgning av tillämpningsområdet till att även omfatta fartyg som anlöper ankarplatser: Parlamentet lyckades åter inkludera fartyg som anlöper ankarplatser (utanför hamnarna) i direktivets inspektionskrav, vilka rådet hade uteslutet i sin gemensamma ståndpunkt.

· Mer frekventa fartygsinspektioner: Hur ofta inspektioner av fartyg i olika riskgrupper sker var en annan fråga där delade meningar rådde: Parlamentet ville i andra behandlingen ha en inspektionsnivå på 100 procent under en given tidsperiod, medan rådet i sin gemensamma ståndpunkt föreslog inspektionsnivåer som var så låga som 85 procent under vissa omständigheter. Genom den kompromiss som nåddes under förlikningen ökades inspektionsnivån för fartyg i den högsta riskgruppen och frågan om inspektionsintervall för fartyg inbegreps i den allmänna översynen.

· Permanent förbud mot fartyg på vissa villkor: När det gäller tillträdesförbud accepterade rådet slutligen att följa parlamentets ståndpunkt och att återinföra bestämmelser om ett permanent förbud på vissa villkor.

IV. Slutsats

Den överenskommelse som nåddes i slutet av förlikningsförfarandet omfattar de huvudsakliga punkterna i de ändringsförslag som antogs av parlamentet vid andra behandlingen. Delegationen rekommenderar därför att parlamentet godkänner den gemensamma texten vid tredjebehandlingen.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om hamnstatskontroll (omarbetning)
Referensnummer	PE-CONS 3721/2008 – C6‑0044/2009 – 2005/0238(COD)
Delegationsordförande: vice talman	Rodi Kratsa-Tsagaropoulou
Ansvarigt utskott          Ordförande	TRAN Paolo Costa
Föredragande	Dominique Vlasto
Kommissionens förslag	KOM(2005)0588
Parlamentets första behandling – P-nummer	25.4.2007		P6_TA(2007)0149)
Kommissionens ändrade förslag
Rådets gemensamma ståndpunkt  Tillkännagivande i kammaren	5722/3/2008 – C6‑0224/2008 19.6.2008
Kommissionens ståndpunkt (art. 251.2 andra stycket tredje strecksatsen)	KOM(2008)0208
Parlamentets andra behandling – P-nummer	24.9.2008		P6_TA(2008)0446
Kommissionens yttrande(art. 251.2 tredje stycket led c)	KOM(2008)0208
Rådets mottagande av parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen	10.10.2008
Rådets skrivelse om icke godkännande av parlamentets ändringar	27.11.2008
Förlikningskommitténs sammanträden	8.12.2008
Omröstning: parlamentets delegation	8.12.2008
Omröstningsresultat	+: –: 0:			14 0 0
Närvarande ledamöter	Paolo Costa, Emanuel Jardim Fernandes, Luis de Grandes Pascual, Georg Jarzembowski, Anne E. Jensen, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Rosa Miguélez Ramos, Gilles Savary, Brian Simpson, Dirk Sterckx, Silvia-Adriana Ţicău, Dominique Vlasto, Corien Wortmann-Kool,
Närvarande suppleanter	Inés Ayala Sender, Renate Sommer
Närvarande suppleanter (art. 178.2)
Enighet i förlikningskommittén	8.12.2008
Enighet efter skriftväxling
Godkännande av det gemensamma utkastet: ordförandenas fastställande och översändande tillparlamentet och rådet	3.2.2009
Ingivande	25.2.2008
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	…

FÖRLÄNGNING AV FRISTERNA

Frist för rådets andra behandling	0.0.0000
Frist för att sammankalla kommittén         Institution som begärt förlängning av fristen – datum	0.0.0000 rådet – 0.0.0000
Frist för kommitténs arbete         Institution som begärt förlängning av fristen – datum	3.2.2009 parlamentet – 19.1.2009
Frist för att anta rättsakten         Institution som begärt förlängning av fristen – datum	0.0.0000 rådet – 0.0.0000