Förfarande : 2005/0239(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0100/2009

Ingivna texter :

A6-0100/2009

Debatter :

PV 10/03/2009 - 12
CRE 10/03/2009 - 12

Omröstningar :

PV 11/03/2009 - 5.8
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0108

BETÄNKANDE     ***III
PDF 158kDOC 100k
25 februari 2009
PE 418.343v02-00 A6-0100/2009

om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen

(PE-CONS 3722/2008 – C6-0045/2009 – 2005/0239(COD))

Europaparlamentets delegation till förlikningskommittén

Delegationsordförande: Rodi Kratsa-Tsagaropoulou

Föredragande: Dirk Sterckx

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 MOTIVERING
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen

(PE-CONS 3722/2008 – C6-0045/2009 – 2005/0239(COD))

(Medbeslutandeförfarandet: tredje behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma utkast (PE-CONS 3722/2008 – C6-0045/2009),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0589),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg rådets gemensamma ståndpunkt(3),

–   med beaktande av kommissionens yttrande över parlamentets ändringar i den gemensamma ståndpunkten (KOM(2008)0829),

–   med beaktande av artikel 251.5 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 65 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från parlamentets delegation till förlikningskommittén (A6-0100/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner det gemensamma utkastet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna lagstiftningsresolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 533.

(2)

Antagna texter från sammanträdet 24.9.2008, P6_TA(2008)0443.

(3)

EUT C 184 E, 22.7.2008, s. 1.


MOTIVERING

I. Bakgrund

I.1 Tredje sjöfartspaketet

Det tredje sjöfartspaketet (även kallat Erika III-paketet) föreslogs av kommissionen i slutet av 2005. Detta paket var en uppföljning av paketen Erika I och II som lades fram efter olyckan med fartyget Erika utanför den franska Atlantkusten 1999. Det följde även på parlamentets resolution av den 21 april 2004 som utarbetats av det tillfälliga utskottet för ökad sjösäkerhet, som inrättades efter Prestige-olyckan 2002.

Det övergripande syftet med det tredje sjöfartspaketet är att ytterligare förstärka EU:s sjösäkerhetslagstiftning och införliva viktiga internationella instrument i gemenskapsrätten. Paketets sju förslag syftar till att förebygga olyckor (genom att förbättra kvaliteten på systemet för användning av gemenskapsflagg, se över lagstiftningen om hamnstaters kontroll och övervakning av fartygstrafik samt genom att förbättra reglerna för klassificeringssällskap) och garantera effektiva hjälpinsatser vid olyckor (genom att ta fram en samordnad ram för olycksutredning, införa regler om ersättning till passagerare vid olyckor samt regler om fartygsägares skadeståndsansvar i kombination med ett obligatoriskt försäkringssystem).

I.2 Detta förslag

Förslaget till direktiv om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen antogs av kommissionen den 23 november 2005. Syftet var att återspegla den tekniska utvecklingen i fartygsövervakningen och förbättra förfarandena för att ta emot fartyg på ”skyddade platser”. Särskilt den sistnämnda frågan har länge varit en politisk prioritering för parlamentet. De katastrofer och tillbud som varit när att orsaka en katastrof som har inträffat har visat att mycket tid ofta slösas bort eftersom det inte står klart vem som är ansvarig för vad eller för att de personer som är behöriga att fatta beslut är tvungna att anlita en expertgrupp, som ofta måste inrättas på ad hoc-basis. I den resolution som utarbetades av det tillfälliga utskottet för ökad sjösäkerhet efterlyste parlamentet därför oberoende myndigheter med befogenheter och sakkunskap för att fatta bindande beslut om skyddade platser.

II. Lagstiftningsförfarandet före förlikningen

II.1 Tredje sjöfartspaketet i första och andra behandlingen

Parlamentet har alltid betraktat sjöfartspaketet just som ett paket och har därför konsekvent behandlat de individuella dokumenten i paketet tillsammans. Den första behandlingen av de sju förslagen genomfördes i mars–april 2007. Rådet nådde politiska överenskommelser om sex av de åtta förslagen (ett förslag delades upp i ett direktiv och en förordning) under sina sammanträden i juni och november 2007. Två förslag (om flaggstaters skyldigheter och skadeståndsansvar) förblev emellertid blockerade eftersom medlemsstaterna var ovilliga att anta sådan lagstiftning på EU-nivå. Ett försök i april 2008 att lösa problemet med de blockerade förslagen blev resultatlöst.

Medlemsstaterna försökte utöva påtryckningar på parlamentet att fortsätta lagstiftningsförfarandet för sex av förslagen genom att överlämna de gemensamma ståndpunkterna. Parlamentet gick till slut med på denna strategi för att man skulle komma vidare med frågan.

Efter överlämnandet av de gemensamma ståndpunkterna i juni 2008 fortsatte parlamentet emellertid att utöva påtryckningar på rådet att gå vidare med de två återstående förslagen (kända som ”de två saknade”). Detta gjordes genom att innehållet i förslagen infogades i några av de aktiva lagstiftningsförslagen i paketet via ändringsförslag.

Parallellt med detta fortsatte förhandlingarna om de sex förslagen i andra behandlingen utan framgång. Ödet för de ”två saknade” förslagen samt svårigheter med några förslag ledde till ett beslut att inte träffa någon överenskommelse om något av förslagen i andra behandlingen. I plenum återinförde parlamentet sina ändringsförslag från första behandlingen i alla förslag, samt de ändringsförslag genom vilka innehållet i de två saknade förslagen infogades. De sex förslagen gick därefter till förlikning.

II.2. Detta förslag i första och andra behandlingen

I första behandlingen stödde parlamentet fullständigt förslaget och införde endast vissa förtydliganden och förstärkningar. Dessa berörde följande aspekter:

· Experternas oberoende och ansvarsuppgifter för de myndigheter som ansvarar för att ta emot fartyg i sjönöd.

· Genomförande av Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) riktlinjer för rättvis behandling av sjöfolk vid olyckor.

· Skyldighet att även ta emot oförsäkrade fartyg på skyddade platser.

· Informationskrav för befraktare på alla fartyg som anlöper en EU-hamn.

· Skadeersättning till hamnar och skyddade platser.

· Sekretesskrav för trafikuppgifter.

När det gäller skyldigheten att utrusta fiskefartyg med identifieringssystem ökade parlamentet flexibiliteten genom att undanta fartyg på mindre än 24 meter.

På grund av att rådet hade antagit sin allmänna ståndpunkt månader före parlamentets första behandling, och till följd av rådet inte ens hade övervägt parlamentets synpunkter och ändringsförslag och dessutom hade frångått ett antal av kommissionens förslag, rekommenderade föredraganden inför den andra behandlingen att parlamentet nästan helt skulle återgå till sin ståndpunkt i första behandlingen. Stora framsteg gjordes därefter under förhandlingarna i andra behandlingen, då de flesta problemen kunde lösas. Detta gällde särskilt alla aspekter som rörde den myndighet som beslutar om att ta emot fartyg i sjönöd.

Frågan gick därefter till förlikning med ett begränsat antal öppna punkter och flera ändringsförslag i syfte att återinföra hänvisningar till och innehåll i de ”två saknade” förslagen.

III. Förlikningen

III.1 Tredje sjöfartspaketet i förlikningen

Efter omröstningen i andra behandlingen den 24 september 2008 och med tanke på att det fanns en politisk vilja att slutföra förlikningen under det franska ordförandeskapet, inrättades en förlikningsdelegation från parlamentet mycket snabbt den 7 oktober 2008.

Samtidigt började parlamentets påtryckningar på rådet att enas om de ”två saknade” förslagen att ge resultat. Efter ett informellt rådsmöte där man diskuterade frågan i närvaro av transportutskottets ordförande Paolo Costa, nåddes en politisk överenskommelse om båda förslagen den 9 oktober 2008.

Parlamentet och rådet höll två trepartsmöten (den 4 november och den 2 december) och ett informellt möte om de mest problematiska frågorna inför förlikningskommitténs möte den 8 december, som avslutade förhandlingarna. Parlamentets delegation sammanträdde två gånger (den 5 november och den 3 december) utöver mötena med förhandlingsdelegationen som undantagsvis omfattade – på grund av paketets storlek – samordnarna från transportutskottet.

En överenskommelse om de sista olösta frågorna i det mest problematiska förslaget (från Paolo Costa) nåddes den 8 december. Den kvällen bekräftade även parlamentet skriftligt till ordförandeskapet att det var villigt att snabbt sluta överenskommelser om de ”två saknade” förslagen i andra behandlingen, vilket gav rådet möjlighet att anta sina två ståndpunkter vid sitt sammanträde den 9 december.

I förlikningskommittén företräddes rådet av Dominique Bussereau, rådets ordförande och den franska regeringens statssekreterare med ansvar för transportfrågor. Kommissionen företräddes av sin vice ordförande Antonio Tajani. Detta visade ännu en gång att engagemang på högsta politiska nivå och dynamiken i ett kvällsmöte i förlikningskommittén kan göra skillnad när det gäller att enas vid mycket komplicerade förhandlingar.

Det övergripande resultatet av förlikningen blev mycket positivt för parlamentet. De ”två saknade” förslagen antogs parallellt, men man lyckades också göra många förbättringar av de texter som överenskommits i förlikningen. Detta berodde främst på solidariteten mellan ledamöterna, som krävde att man skulle vara överens om samtliga frågor innan någon fråga avslutades.

De särskilda omständigheterna kring sjöfartspaketet visade emellertid att det inte är en idealisk situation när samma ordförandeskap är ansvarigt för förhandlingarna i andra och tredje behandlingen. I Coreper verkade ordförandeskapet ha mycket svårt att övertyga medlemsstaterna om att göra ännu en ansträngning eftersom förhandlingarna psykologiskt sett redan hade pågått för länge. För parlamentet hade däremot en helt ny fas inletts i och med förlikningen, samtidigt som man i rådet, med samma ordförandeskap, betraktade den som en fortsättning av samma fas.

III.1 Detta förslag i förlikningen

Efter förhandlingarna i andra behandlingen återstod endast tre olösta frågor:

· Ersättning till hamnar för potentiella skador när de förlorar beslutsrätten om huruvida de ska ta emot ett fartyg i sjönöd eller inte till en myndighet som fattar oberoende beslut.

· Frågan om hur man ska kunna garantera rättvis behandling av sjöfolk i händelse av en olycka på ett sådant sätt att besättningen på ett fartyg i sjönöd söker omedelbar hjälp oberoende av vilket territorialvatten de befinner sig i.

· Den mängd bunkerolja som inte skulle behöva deklareras.

Dessa frågor kunde lösas efter de två trepartsmötena den 4 november och den 2 december 2008.

IV. Viktiga punkter i den uppnådda överenskommelsen

· Utnämning av en oberoende behörig myndighet

Parlamentet lyckades övertyga rådet om att förtydliga definitionen av den myndighet som är behörig att fatta beslut i händelse av en katastrof. Föredraganden krävde inte att medlemsstaterna helt skulle gå ifrån sina interna strukturer, utan ville försäkra sig om att den behöriga myndigheten har den nödvändiga sakkunskapen (i sjöfartsfrågor) för att kunna fatta oberoende beslut om det bästa tillvägagångssättet för att undvika eller begränsa en katastrof i så stor utsträckning som möjligt. Myndighetens permanenta karaktär var en viktig faktor i detta avseende.

· Begreppet ”fartyg i behov av hjälp” jämfört med ”fartyg i sjönöd”

Kommissionen använde, med stöd av parlamentet, uttrycket ”fartyg i sjönöd”. Rådet grundade sig på IMO-riktlinjerna för att ta emot fartyg i behov av hjälp, och använde för sin del uttrycket ”fartyg i behov av hjälp”. Föredraganden kunde hålla med rådet, men var missnöjd med rådets definition, eftersom betydelsen av människoliv när fartyg i svårigheter tas emot inte föreföll beaktas i tillräckligt hög grad. Kopplingen till sjöräddningskonventionen från 1979 (SAR) rörande räddning av människor förtydligades därefter.

· Rättvis behandling av fartygsbefäl och besättningar i händelse av en olycka

Efter en diskussion om de rättsliga möjligheterna enades man om en lösning för hur man kunde ta med IMO-riktlinjerna om rättvis behandling av sjöfolk vid olyckor: i ett skäl anges betydelsen för sjösäkerheten av rättvis behandling av sjöfolk vid olyckor och en artikel innehåller ett krav på att medlemsstaterna ska beakta de relevanta bestämmelserna i IMO:s riktlinjer om denna fråga.

· Följderna av avsaknad av ett försäkringsintyg eller en finansiell garanti

Det klargjordes att avsaknaden av ett lämpligt försäkringsintyg i sig inte skulle anses vara ett tillräckligt skäl för att inte ta emot ett fartyg i sjönöd. Efter den politiska överenskommelsen om frågan om skadeståndsansvar (ett av de ”två saknade” förslagen), kunde hänvisningarna till detta återinföras.

· Ersättningssystem för skyddade platser och hamnar

I exceptionella fall kan mottagandet av ett fartyg ge upphov till skador och kostnader för den berörda hamnen, vilka inte täcks av befintliga fonder eller konventioner. Parlamentet har vid upprepade tillfällen under de senaste åren efterlyst ett ersättningssystem för sådana fall, som kan bidra till att minska hamnars eventuella motvilja att ge skydd till fartyg i sjönöd. Eftersom rådet inte kunde godta ett sådant system enades man om en kompromiss där man uppmanade kommissionen att undersöka frågan och föreslå olika politiska alternativ i en rapport som ska läggas fram vid slutet av 2011.

· Bunkerolja

En kompromiss nåddes om att all bunkerolja på fartyg med en bruttodräktighet över 1 000 ton måste meddelas.

· Införande av ett automatiskt identifieringssystem (AIS) för fiskefartyg

Parlamentet enades med rådet om att små fiskefartyg från och med 15 meter ska utrustas med ett AIS-system. Detta är helt klart värdefullt för små fiskefartyg eftersom denna fartygskategori ofta är inblandad i kollisioner med dödlig utgång för besättningen.

V. Sammanfattning

Eftersom man i den överenskommelse som har nåtts går mycket längre än vad som var möjligt under de tidigare skedena i förfarandet, rekommenderar delegationen att parlamentet antar den gemensamma texten i tredje behandlingen.

I och med antagandet av denna text uppnår parlamentet en viktig del av den rättsliga ram som krävs för att det ska vara möjligt att undvika en upprepning av de på varandra följande sjöfartskatastroferna med Erika och Prestige. Tidsfaktorn är avgörande för att en räddningsoperation ska lyckas. Genom detta direktiv kommer medlemsstaterna att bli tvungna att utarbeta ett komplett ”scenario” för en olyckshändelse. Föredraganden hoppas emellertid att medlemsstaterna inte väntar till 2011 för att vidta de nödvändiga åtgärderna för att genomföra direktivet. Dessutom avspeglar direktivet de framsteg som har gjorts för att uppnå en samordning av elektroniskt informationsutbyte och kommer på så vis att möjliggöra ytterligare optimering och integration av EU:s övervaknings- och informationssystem för fartygstrafik.


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Förlikningskommitténs gemensamma utkast till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen

Referensnummer

PE-CONS 3722/2008 – C6-0045/2009 – 2005/0239(COD)

Delegationsordförande:

vice talman

Rodi Kratsa-Tsagaropoulou,

Ansvarigt utskott

         Ordförande

TRAN

Paolo Costa,

Föredragande

Ivo Strejček

Kommissionens förslag

KOM(2005)0589 – C6-0004/2006

Parlamentets första behandling P-nummer

25.4.2007

P6_TA(2007)0146

Kommissionens ändrade förslag

 

Rådets gemensamma ståndpunkt  Tillkännagivande i kammaren

5719/3/2008 – C6-0225/2008

19.6.2008

Kommissionens ståndpunkt (art. 251.2 andra stycket tredje strecksatsen)

KOM(2008)0310

Parlamentets andra behandling – P-nummer

24.9.2008

P6_TA(2008)0443

Kommissionens yttrande(art. 251.2 tredje stycket led c)

KOM(2008)0829

Rådets mottagande av parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen

10.10.2008

Rådets skrivelse om icke godkännande av parlamentets ändringar

27.11.2008

Förlikningskommitténs sammanträden

8.12.2008

 

 

 

Omröstning: parlamentets delegation

8.12.2008

Omröstningsresultat

+:

–:

0:

14

0

0

Närvarande ledamöter

Paolo Costa, Emanuel Jardim Fernandes, Luis de Grandes Pascual, Georg Jarzembowski, Anne E. Jensen, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Rosa Miguélez Ramos, Gilles Savary, Brian Simpson, Dirk Sterckx, Silvia-Adriana Ţicău, Dominique Vlasto, Corien Wortmann-Kool,

Närvarande suppleanter

Inés Ayala Sender, Renate Sommer

Närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Enighet i förlikningskommittén

8.12.2008

Enighet efter skriftväxling

 

 

Godkännande av det gemensamma utkastet: ordförandenas fastställande och översändande tillparlamentet och rådet

3.2.2009

Ingivande

25.2.2009

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

FÖRLÄNGNING AV FRISTERNA

Frist för rådets andra behandling

0.0.0000

Frist för att sammankalla kommittén

        Institution som begärt förlängning av fristen – datum

0.0.0000

rådet – 0.0.0000

Frist för kommitténs arbete

        Institution som begärt förlängning av fristen – datum

3.2.2009

parlamentet – 19.1.2009

Frist för att anta rättsakten

        Institution som begärt förlängning av fristen – datum

0.0.0000

rådet – 0.0.0000

Senaste uppdatering: 26 februari 2009Rättsligt meddelande