Förfarande : 2009/0150(CNS)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0059/2009

Ingivna texter :

A7-0059/2009

Debatter :

PV 23/11/2009 - 20
CRE 23/11/2009 - 20

Omröstningar :

PV 24/11/2009 - 4.11
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2009)0072

BETÄNKANDE     *
PDF 161kDOC 82k
13 november 2009
PE 430.402v02-00 A7-0059/2009

om förslaget till rådets beslut om makroekonomiskt stöd till Armenien

(KOM(2009)0531 – C7-0268/2009 – 2009/0150(CNS))

Utskottet för internationell handel

Föredragande: Vital Moreira

(Förenklat förfarande – artikel 46.1 i arbetsordningen)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 MOTIVERING
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets beslut om makroekonomiskt stöd till Armenien

(KOM(2009)0531 – C7-0268/2009 – 2009/0150(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2009)0531),

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0268/2009),

–   med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0059/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.


MOTIVERING

1. Förslagets syfte

Kommissionen föreslår att Armenien ska få ett makroekonomiskt stöd på 100 miljoner EUR i form av ett lån (65 miljoner EUR) och ett bidrag (35 miljoner EUR). När det gäller bidragsdelen bemyndigas kommissionen att låna upp till 65 miljoner EUR på kapitalmarknaderna eller från finansinstitut. Stödet kommer att utbetalas i två omgångar (preliminärt under 2010). Det är avsett att stödja ekonomisk anpassning i Armenien och täcka de betalningsbalans- och budgetbehov som Internationella valutafonden (IMF) har konstaterat.

2. Allmän bakgrund

Det föreslagna stödet ska stödja myndigheternas ekonomiska program i syfte att uppnå hållbara offentliga finanser och en hållbar bytesbalans. Det ska också hjälpa Armenien att hantera konsekvenserna av den globala finanskrisen.

Den globala konjunkturnedgången och framförallt den snabba försämringen av den ryska ekonomin hade stor inverkan på den ekonomiska aktiviteten i Armenien som började minska under sista kvartalet 2008. Till följd av den fortsatta försämringen av ekonomin 2009 devalverades den armeniska dramen i mars i praktiken med omkring 22 procent i förhållande till euron och US-dollarn. Samtidigt godkände IMF ett standby-avtal för att hjälpa Armenien att hantera det försämrade ekonomiska klimatet och säkra en smidig övergång till ett system med en flytande växelkurs. Även om man till stor del kunde hantera de negativa effekterna av devalveringen förvärrades det ekonomiska läget dramatiskt under de första sex månaderna 2009. I juni 2009 godkände därför IMF:s styrelse att stödet till Armenien enligt standby-avtalet skulle utökas. De senaste indikationerna från mitten av juli tyder dock på att den ekonomiska nedgången är ännu allvarligare än vad som förutsågs i de reviderade juniprognoserna.

Det föreslagna makroekonomiska stödet ska komplettera IMF:s stöd enligt standby-avtalet som IMF:s styrelse kom överens om i mars 2009, samt Världsbankens planerade budgetstöd i form av lån. Ytterligare stöd kommer att ges från Asiatiska utvecklingsbanken, bilaterala givare (Ryssland och Storbritannien) samt från EU inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet. Det makroekonomiska stöd som håller på att förberedas skulle utgöra ett lämpligt bidrag från EU för att täcka de finansieringsbehov som återstår.

Kommissionen menar att Armenien riskerar att inte kunna uppfylla IMF–programmets villkor eftersom det finanspolitiska målet kan visa sig bli svårare att uppnå än beräknat, särskilt med tanke på att osäkerheten avseende tillväxtprognoserna pekar på en tydlig negativ utveckling. Kommissionen tar mycket allvarligt på dessa risker, men anser samtidigt att det finns tillräckligt starka skäl för att gå vidare med det makroekonomiska stödet till Armenien. De stora finansieringsbehov som Armenien står inför, framför allt under 2009 och i mindre utsträckning under 2010, talar för att det behövs omedelbara åtgärder.

Det makroekonomiska stödet förväntas ha en omedelbar inverkan på Armeniens betalningsbalans och därmed bidra till att avhjälpa landets ekonomiska problem i samband med genomförandet av myndigheternas ekonomiska program och till att finansiera budgetunderskottet. Det makroekonomiska stödet förväntas vidare främja de allmänna målen i det stabiliseringsprogram som man kommit överens om med IMF och som framför allt syftar till att normalisera utrikeshandeln, öka valutareserven, upprätthålla förtroendet för den inhemska valutan och banksystemet och skydda fattiga invånare.

3. Påtvingade tidsgränser

Detta förslag om makroekonomiskt stöd (liksom tidigare förslag om makroekonomiskt stöd) överlämnades till parlamentet i enlighet med artikel 308 i EG-fördraget, dvs. i enlighet med samrådsförfarandet. Även om det i denna artikel inte fastställs någon tidsgräns för när parlamentet ska avge sitt yttrande, har parlamentet alltid reagerat snabbt på dessa förslag.

Det aktuella förslaget antogs av kommissionen den 14 oktober 2009 (och överlämnades till parlamentet samma dag). Då emellertid den första delbetalningen är planerad redan till januari 2010, måste rådet anta sitt beslut före utgången av 2009 och parlamentet avge sitt yttrande ännu tidigare (kommissionen har informellt angett att yttrandet bör avges under plenarsammanträdet den 23–26 november 2009). Parlamentet har därmed i praktiken fått mindre än en och en halv månad på sig att anta sin ståndpunkt (samtidigt har rådet vid tiden för föredragandens slutförande av detta förslag till betänkande ännu inte ens officiellt hört parlamentet), vilket är fullständigt oacceptabelt under ett lagstiftningsförfarande. Till exempel har parlamentet enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll en tidsfrist på minst tre månader för att motsätta sig kommissionens förslag till genomförandeåtgärder(1). Detta visar på en total brist på respekt för parlamentets lagstiftarroll, eftersom ett undantag från de institutionella behörigheterna inte är befogat. Även om utarbetandet av dessa förslag inte helt och hållet ligger i kommissionens händer, var kommissionen väl medveten om att den första delutbetalningen skulle ske redan i början av 2010 och att de respektive besluten därför måste hinna antas i god tid före årets slut.

Å andra sidan, om beslutet inte antas senast i början av 2010 kan gemenskapsstödet inte överföras till Armenien i januari 2010. Med tanke på omständigheterna, och på Armeniens strategiska betydelse för EU inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken och det nyligen inrättade östliga partnerskapet, skulle föredraganden kunna göra sitt yttersta för att gå kommissionen till mötes i fråga om tidsplanen. Föredraganden understryker dock att detta inte betyder att parlamentet accepterar den tidsgräns man tvingas till på grund av kommissionen sena förslag, utan bara tolererar den under dessa exceptionella omständigheter.

4. Anledningarna till att inga ändringsförslag har lagts fram

Föredraganden har tillsvidare inte lagt fram några ändringsförslag till utkastet till förslag. Inte för att förslaget till beslut skulle vara perfekt, utan för att föredraganden hamnat i en mycket svår sits.

För det första kan det ur förfarandesynpunkt visa sig vara omöjligt att anta ett betänkande med ändringsförslag enligt den nuvarande tidsplanen, vilket skulle innebära att stödet inte kan överföras till Armenien i januari 2010.

För det andra betyder inte denna ”förfarandesituation” att föredraganden helt och hållet skulle samtycka till förslaget. Föredraganden instämmer t.ex. inte i förklaringen att ”fördraget innehåller inte några andra befogenheter för att anta detta beslut, än de som anges i artikel 308” (skäl 11). Anledningen till varför artikel 308 och inte artikel 181a ska användas anges inte i fördraget utan i förklaring nr 10 till Nicefördraget, där det fastställs att ”stöd till tredje lands betalningsbalans inte ligger inom tillämpningsområdet för artikel 181a.” Parlamentet påpekade redan 2003(2) att artikel 308 var olämplig och beklagade beslutet att låta en sådan förklaring ingå i Nicefördraget.

Det bör också tilläggas att förslaget är mycket allmänt och att de flesta enskilda detaljer måste regleras i samförståndsavtalet. Dessutom anser föredraganden att det eventuellt skulle behövas ett antal ändringar för att förbättra förslagets tydlighet, transparens och ansvarsfördelning (t.ex. i fråga om villkor, oberoende bedömningar av externa revisorer, särskilda krav på Armeniens regering etc.).

För det tredje framhåller föredraganden än en gång att han hade mycket kort tid på sig att sätta sig in i förslaget.

Föredraganden ställdes därför, även om han helhjärtat delar uppfattningen att Armenien måste få ett exceptionellt makroekonomiskt stöd, inför ett mycket svårt beslut. Antingen att föreslå att parlamentets ståndpunkt skulle antas snarast möjligt, med hänsyn till mottagarlandets behov. Eller att försvara parlamentets institutionella befogenheter och vägra att acceptera tidsplanen för antagandet av lagstiftningsförslaget och därmed förvägra Armenien det stöd som landet behöver och hade räknat med.

Mot bakgrund av ovanstående föreslår föredraganden att förslaget antas utan ändringar. Föredraganden förbehåller sig dock rätten att lägga fram sina ändringsförslag efter det att förslaget behandlats i utskottet och diskuterats med rådet och kommissionen.

5. Parlamentets roll vid tilldelningen av makroekonomiskt stöd

Föredraganden skulle även, i linje med tidigare resolutioner från parlamentet, vilja betona att ett så omfattande instrument som det makroekonomiska stödet inte helt enkelt kan betraktas som ”exceptionellt”. Det är således inte försvarbart att ett sådant instrument saknar en fastställd rättslig grund, utan fortfarande grundas på tillfälliga beslut av rådet varje gång det utnyttjas. Det behövs en ramförordning om makroekonomiskt stöd, framtagen inom medbeslutandeförfarandet, för att förbättra insynen, ansvarsskyldigheten, övervakningen och rapporteringssystemen. Här bör det framhållas att efter Lissabonfördragets ikraftträdande kommer det att finnas en lämplig rättslig grund för beslut om att tilldela makroekonomiskt stöd genom artiklarna 209.1 och 212.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, beroende på om mottagarlandet klassas som ett utvecklingsland eller inte av EU:s institutioner. I båda fallen kommer det ordinarie lagstiftningsförfarandet att gälla. Artikel 213 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör inte gälla för beslut om tilldelning av makroekonomiskt stöd.

Dessutom bör Europaparlamentets roll förstärkas. Framför allt bör kommissionen förbättra sin rapportering till parlamentet vad avser det faktiska genomförandet av detta stödinstrument samt ge parlamentet en utvärderingsrapport efter avslutad stödperiod (utöver den årliga rapportering som fastställs i artikel 6 i förslaget.)

6. Rådets och kommissionens åtaganden

Även om utskottet skulle godkänna förslaget om makroekonomiskt stöd utan ändringsförslag så begär föredraganden att rådet och kommissionen tar upp de ovannämnda problemen i förklaringar till parlamentet.

(1)

Artikel 5a 3c i rådets beslut 1999/468/EG.

(2)

P5_TA(2003)0233.


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Makroekonomiskt stöd till Armenien

Referensnummer

KOM(2009)0531 – C7-0268/2009 – 2009/0150(CNS)

Begäran om samråd med parlamentet

30.10.2009

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

INTA

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

AFET

BUDG

 

 

Inget yttrande avges

       Beslut

AFET

21.10.2009

BUDG

21.10.2009

 

 

Föredragande

       Utnämning

Vital Moreira

29.9.2009

 

 

Förenklat förfarande - beslut

10.11.2009

Behandling i utskott

10.11.2009

 

 

 

Antagande

10.11.2009

 

 

 

Ingivande

13.11.2009

Senaste uppdatering: 16 november 2009Rättsligt meddelande