Förfarande : 2009/2090(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0010/2010

Ingivna texter :

A7-0010/2010

Debatter :

PV 25/03/2010 - 3
CRE 25/03/2010 - 3

Omröstningar :

PV 25/03/2010 - 8.4
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0090

BETÄNKANDE     
PDF 182kDOC 84k
2 februari 2010
PE 430.387v02-00 A7-0010/2010

om ECB:s årsrapport 2008

(2009/2090(INI))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Föredragande: Edward Scicluna

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om ECB:s årsrapport 2008

(2009/2090(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) årsrapport 2008,

–   med beaktande av artikel 113 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 15 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, som bifogas EG-fördraget,

–   med beaktande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av EMU(1)

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 oktober 2009 ”Årlig bedömning av euroområdet 2009” (KOM(2009)0527) och det arbetsdokument från kommissionen som åtföljer detta meddelande (SEK(2009)1313/2),

–   med beaktande av kommissionens interimsprognos för ekonomin från september 2009,

–   med beaktande av kommissionens förslag av den 23 september 2009 till Europaparlamentets och rådets förordning om makroprudentiell tillsyn över det finansiella systemet på gemenskapsnivå och om inrättande av ett Europeiskt systemriskråd (KOM(2009)0499),

–   med beaktande av kommissionens förslag av den 23 september 2009 till rådets beslut om att ge Europeiska centralbanken särskilda uppgifter för Europeiska systemriskrådets verksamhet (KOM(2009)0500),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen, och av följande skäl:

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0010/2010), och av följande skäl:

A.  Den finansiella och ekonomiska krisen har inneburit den värsta globala ekonomiska nedgången sedan 1930-talet, och dess följder kommer starkt att påverka ländernas ekonomiska och sociala strukturer i många år framöver.

B.  Den reala BNP-tillväxten i euroområdet 2008 uppgick till endast 0,7 procent på grund av den finansiella och ekonomiska krisen och BNP förväntas ha minskat avsevärt under 2009.

C.  Den genomsnittliga årliga inflationstakten uppgick 2008 till 3,3 procent med en topp på 4 procent sommaren 2008, vilket var den högsta noteringen sedan euron infördes. Därefter föll inflationen till negativa nivåer sommaren 2009.

D.  Det genomsnittliga offentliga underskottet i euroområdet ökade från 0,6 procent av BNP 2007 till 1,9 procent 2008, och i mitten av oktober 2009 var 20 medlemsstater föremål för förfarande p.g.a. alltför stora underskott.

E.  Den genomsnittliga statsskulden i euroområdet ökade från 66,2 procent av BNP i slutet av 2007 till 69,6 procent i slutet av 2008 och den förväntas öka ytterligare de kommande åren.

F.  Eurokursen gentemot US-dollar varierade kraftigt under 2008, med en toppnotering på 1,60 US-dollar i juli, därefter en nedgång till 1,25 US-dollar i oktober samma år. Därefter har euron åter stärkts och noterades till 1,50 US-dollar i oktober 2009.

G.  ECB höll styrräntan oförändrad under första halvåret 2008 innan man höjde den i juli 2008 med 25 punkter till 4,25 procent, för att därefter sänka den stegvis under sista kvartalet 2008 till 2,5 procent och sedan till 1 procent under 2009.

H.  För att bemöta den finansiella krisen utökade ECB likviditetsförsörjningen till bankerna i euroområdet kraftigt och vidtog ett antal extraordinära åtgärder för att förbättra den nedsatta funktionsförmågan på penningmarknaderna. Endast ett antal medlemsstater utanför euroområdet erbjöds jämförbara likviditetsfrämjande åtgärder.

Inledning

1. Europaparlamentet välkomnar Slovakien till euroområdet och konstaterar att landets inträde gick smidigt.

2. Europaparlamentet påminner om att EU-medlemskapet är en förutsättning för en anslutning till euroområdet.

3. Europaparlamentet välkomnar att Lissabonfördraget ger ECB status som EU-institution och menar att detta ökar parlamentets ansvar eftersom det är den institution genom vilken ECB främst står till svars inför EU-medborgarna.

ECB:s svar på finanskrisen

4. Europaparlamentet konstaterar att 2008 var det år då ECB för att bemöta den djupa ekonomiska och finansiella krisen och dess omfattade följder var tvungen att fatta några av de svåraste beslut banken har stått inför sedan den inrättades.

5. Europaparlamentet konstaterar att ECB:s ekonomiska prognoser, i likhet med prognoserna från IMF och andra internationella organ, misslyckades med att förutse hur allvarlig den ekonomiska nedgången 2008 skulle bli.

6. Europaparlamentet konstaterar att ECB fortsatte att bemöta finanskrisen genom att hjälpa medlemsstaterna att upprätthålla och förlänga sin likviditetsförsörjning till låneinstitut. Parlamentet rekommenderar att ECB erbjuder sådan tillgång till likviditet även till länder utanför euroområdet för att hjälpa de medlemsstater som drabbats värst av den finansiella krisen.

7. Europaparlamentet uttrycker besvikelse över att ett antal affärsbanker inte lät sina kunder få del av räntesänkningarna, och över att detta i synnerhet skedde när ECB:s styrränta nådde sin lägsta nivå.

8. Europaparlamentet välkomnar att ECB vidtagit ett flertal extraordinära åtgärder utöver sin sedvanliga penningpolitik, t.ex. att anpassa likviditetsförsörjningen efter den faktiska efterfrågan, och tillhandahålla likviditet för längre perioder.

9. Europaparlamentet konstaterar att ECB:s räntesänkningar var mindre radikala än de som genomfördes av andra centralbanker, t.ex. den amerikanska centralbanken och brittiska Bank of England, och jämfört med vad många ekonomiska bedömare förväntade sig vid den tidpunkten.

10. Europaparlamentet uttrycker besvikelse över att den extra likviditet som ECB pumpade in inte räckte för att lätta på det lånestopp som näringslivet drabbades av, särskilt små och medelstora företag, utan istället användes av vissa banker för att förbättra deras marginaler och täcka förluster.

11. Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har följt ECB:s råd att bankstödsprogram ska underställas gemensamt överenskomna villkor som fastställts på EU-nivå beträffande fördelning och bonusutbetalningar, stöd till ekonomisk aktivitet – i synnerhet till små och medelstora företag – samt transaktioner som utförts i skatteparadis.

12. Europaparlamentet håller med ECB om att den ökade komplexitet som omger de finansiella instrumenten, liksom en viss brist på transparens beträffande finansinstituten, regleringsorganens tillsynsförsummelser och luckor i regleringen av finansmarknaden har bidragit till en höjd systemrisk. Parlamentet tillägger att detta har bidragit till att allmänhetens förtroende för de finansiella institutionerna har minskat.

13. Europaparlamentet begär att ECB uttalar sig om inrättandet av en clearingplattform, bland annat för kreditswappar, inom euroområdet.

14. Europaparlamentet riktar ECB:s uppmärksamhet på risken för att nya spekulativa bubblor uppstår, särskilt på råvarumarknaden. Parlamentet uppmanar ECB att utan dröjsmål varna regeringarna.

15. Europaparlamentet är ense med ECB om behovet av att dra lärdomar av krisen, särskilt om att förvaltningen av risk och likviditet i det finansiella systemet och öppenheten på finansmarknaderna och inom finansinstituten måste förbättras om en liknande kris inte ska upprepas. Parlamentet påminner om att man också måste hantera globala obalanser kopplade till växelkursfluktuationerna mellan euron och tredjelandsvalutor som US-dollar och yuan renminbi för att undvika framtida finanskriser.

16. Europaparlamentet välkomnar de steg som tagits av ECB för att föreslå ett utförlig exitstrategi från sina expansiva penningpolitiska åtgärder, som ska genomföras vid lämplig tidpunkt, och framhåller att samordning av tidpunkt och åtgärder mellan medlemsstaterna är av avgörande betydelse i detta sammanhang. Parlamentet välkomnar att de flesta av dessa åtgärder kommer att upphöra automatiskt om det ekonomiska läget fortsätter att förbättras.

17. Europaparlamentet rekommenderar att eventuella räntehöjningar vidtas med största försiktighet för att inte äventyra framtida ekonomisk tillväxt.

18. Europaparlamentet menar att medlemsstaterna bör fortsätta sina pågående skattestimulansåtgärder för att skydda arbetstillfällen, främja investeringar och stimulera tillväxt, samt att de bör slopa dessa åtgärder så snart de återgått till en hållbar tillväxt och i det läget ta sig an de alltför stora offentliga underskotten.

Ekonomisk och monetär stabilitet

19. Europaparlamentet delar ECB:s oro över divergenserna mellan ekonomierna i euroområdet och det sätt på vilket krisen har påverkat olika länder, särskilt de som redan tidigare hade strukturella effektivitetsproblem, höga arbetskraftskostnader, bytesbalansunderskott och skulder.

20. Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater i euroområdet att inse att om den ekonomiska och monetära unionen verkligen ska kunna existera kan inte deltagande i euroområdet betraktas som ett mål i sig, och framhåller behovet av strukturreformer. Parlamentet menar också att om sådana reformer inte genomförs så äventyras trovärdigheten och hållbarheten i stabilitets- och tillväxtpakten.

Styrning och beslutsfattande

21. Europaparlamentet påpekar att euron har stärkts – i synnerhet i förhållande till US-dollarn och yuan renminbin – under en period präglad av starka växelkursfluktuationer, och oroas över att detta skulle kunna skada euroområdets konkurrenskraft.

22. Europaparlamentet rekommenderar att ECB förbättrar öppenheten och möjligheten till insyn i sitt arbete för att öka sin legitimitet och förutsägbarhet, framför allt genom att offentliggöra protokollen från ECB-rådets sammanträden i enlighet med den praxis som tillämpas av den amerikanska centralbanken, Bank of England och Bank of Japan. Även de interna modeller som används för att värdera icke-likvida säkerheter samt de värderingar i samband med specifika värdepapper som erbjuds som säkerhet måste bli mer transparenta.

23. Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för den kvartalsvisa monetära dialogen mellan parlamentet och ECB och tillägger att den är en viktig mekanism för att granska ECB:s verksamhet och bidra till bankens offentliga redovisningsskyldighet och öppenhet.

24. Europaparlamentet framhåller ECB:s oberoende ställning, som förfarandet för att utse direktionen bidrar till. Parlamentet menar att denna oberoende ställning skulle kunna förstärkas genom användningen av den nya rättsliga ställning som ECB får genom Lissabonfördraget och den nuvarande ECB-stadgan för att låta de kandidater som rådet föreslår godkännas genom omröstning i Europaparlamentet.

25. Europaparlamentet åtar sig att inrätta en urvalskommitté bestående av externa experter vilket skulle göra det möjligt att 2010 välja ut flera kandidater till posten som ledamot av direktionen. Parlamentet preciserar att de personer som väljs ut sedan skulle utfrågas av Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor, vilket skulle formalisera ECB:s rådgivande roll i bedömningen av kandidater. Detta skulle leda till en resolution som skulle antas av Europaparlamentet under plenarsammanträdet och översändas till rådet innan detta överlämnar sin rekommendation till medlemsstaternas regeringar.

26. Europaparlamentet menar att krisen har visat att marknaderna lätt drabbas av systemrisker och välkomnar förslaget att inrätta en Europeiskt systemrisknämnd (ESRB) som kan varna i god tid för framtida risker och obalanser på finansmarknaderna. Parlamentet slår fast att ESRB måste reagera snabbt och effektivt om systemrisker uppstår. Parlamentet konstaterar att det måste finnas en kvalitativ definition av systemrisk för att ESRB ska kunna fungera effektivt och uppmanar därför ECB att upprätta klara modeller och definitioner och, mer generellt, till fullo stödja ett effektivt fungerande ESRB. Parlamentet tillägger att eventuella nya uppgifter som ECB tilldelas beträffande ESRB inte på något sätt får äventyra ECB:s oberoende ställning.

27. Europaparlamentet konstaterar en av eurogruppens uppgifter är att utveckla ett närmare samarbete om den ekonomiska politiken inom euroområdet och välkomnar därför att Lissabonfördraget innebär att eurogruppen får ställning som juridisk person. Parlamentet rekommenderar även att ECB fortsätter att delta fullt ut i de informella mötena mellan eurogruppens medlemmar.

Eurons externa dimension

28. Europaparlamentet välkomnar det faktum att euron har bidragit till en ökning av utbudet av gränsöverskridande finansiella tjänster inom euroområdet, och därför har bidragit till en starkt integrerad penningmarknad.

29. Europaparlamentet konstaterar att eurons ställning som internationell valuta fortsätter att växa och att 26,5 procent av de globala valutareserverna var i euro i slutet av 2008.

30. Europaparlamentet menar att eurons allt starkare internationella ställning kommer att innebära fördelar och ansvar på den internationella arenan. Parlamentet tror att detta kommer att uppmuntra medlemsstater utanför euroområdet och tredje länder att söka medlemskap i euroområdet.

31. Europaparlamentet anser att parlamentet bör samarbeta med ECB och andra EU-institutioner för att fortsätta att stärka euroområdets roll på den internationella finansarenan.

32. Europaparlamentet anser att den process som gjort det möjligt att införa euron, borde inspirera Europeiska unionen när denna uttalar sig om framtiden för det internationella monetära systemet.

33. Europaparlamentet anser att ECB, de nationella centralbankerna och ECB-rådet måste erkänna och respektera sitt sociala ansvar gentemot sin personal och allmänheten och i högre grad beakta det memorandum om sociala aspekter som upprättats av den ständiga fackföreningskommittén vid de europeiska centralbankerna.

0 0

0

34. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, eurogruppen och Europeiska centralbanken.

(1)

EGT C 138, 4.5.1998, s. 177.


MOTIVERING

I detta betänkande bedöms Europeiska centralbankens årsrapport för 2008 och bankens agerande som svar på finanskrisen. Eftersom ECB publicerade sin rapport i april 2009 och Europaparlamentsvalet i juni fördröjde utarbetandet av parlamentets betänkande, är det oundvikligt att det blir viss överlappning när det gäller ECB:s åtgärder under 2009. I detta betänkande fokuseras främst på ECB:s insatser i samband med den finansiella och ekonomiska krisen, de förstärkta divergenserna mellan ekonomierna i euroområdet till följd av krisen, ECB:s exitstrategi och styrningen av ECB.

Två år med finansiell turbulens

Den finansiella och ekonomiska krisen har inneburit den värsta globala ekonomiska nedgången sedan 1930-talet. De senaste två åren har onekligen varit de svåraste för ECB i dess roll som väktare av den monetära stabiliteten och prisstabiliteten sedan banken inrättades. Efter den relativt gynnsamma perioden med ekonomisk tillväxt som präglade större delen av Europa under 90-talet och början av 00-talet har ECB tvingats reagera på en kris som har skakat den finansiella och politiska världen i dess grundvalar. De flesta av medlemsstaterna har fått sin ekonomi ”stresstestad”, inte genom en simuleringsmodell (som ofta har gjorts förut), utan i realtid, i verkligheten, och med följder som har varit alltför verkliga.

2008 var BNP-tillväxten i euroområdet endast 0,7 procent och när detta betänkande behandlas i plenum kommer vi ha fått ta del av den skrämmande statistiken för en kraftig ekonomisk tillbakagång och onormala budgetunderskott, samt en prognos om en mycket långsam återgång till tillväxt under 2010 och 2011.

De flesta av medlemsstaterna har drabbats av stigande budgetunderskott och ökande statsskuld. I kommissionens ekonomiska prognos i maj 2009 förutsågs genomsnittliga budgetunderskott i euroområdet på 5,3 procent och en genomsnittlig statsskuld på 77,7 procent. Både budgetunderskotten och statsskulden förväntas öka under 2010. Trots de stimulanspaket som beslutats av medlemsstaterna i hela Europa har arbetslösheten, särskilt bland personer under 25 år, ökat kraftigt och förväntas fortsätta att göra det även 2010. Huvuddelen av den ökade statsskulden och underskotten beror dock på fallande skatteintäkter och ökade sociala utgifter, tillsammans med budgetstimulansåtgärder som beräknas uppgå till cirka 1,5 procent av EU:s samlade BNP. Det kan komma att ta många år innan dessa underskott som orsakats av finanskrisen återvänder till de nivåer som gällde 2006 och 2007.

ECB:s svar på finanskrisen

ECB:s grundläggande uppgift är enligt EU-fördragen att upprätthålla ”prisstabilitet”. Även om inflationen var långt över ECB:s självpåtagna tak på 2 procent när toppnoteringen på 4 procent nåddes i juni och juli 2008, har inflationstakten sedan dess fallit och ligger nu på negativa nivåer.

Vid sidan av dessa ekonomiska resultat och efter beslutet i juni 2008 att höja styrräntan med 25 punkter till 4,25 procent har ECB stegvis sänkt räntan från 4,5 procent till 2 procent mellan oktober 2008 och januari 2009 och ned till 1 procent i maj 2009 i ett försök att blåsa nytt liv i utlåningen.

Ibland föreföll det som om räntesänkningarna inte var lika radikala som de som genomfördes av andra centralbanker, t.ex. den amerikanska centralbanken och brittiska Bank of England. Detta var onekligen en uppfattning som delades av många politiska och ekonomiska bedömare.

ECB:s främsta uppgift under krisen har dock varit att kraftigt utöka den likviditetsförsörjning som banken fastställde 2007 samt att vidta extraordinära åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna. ECB justerade ramen för sin likviditetsförvaltning, främst genom användning av förfaranden med fastränteanbud med full tilldelning i sina öppna marknadstransaktioner, minskade tillfälligt den räntekorridor som bildats genom bankens stående faciliteter, utökade sin förteckning över tillgångar som utgör godtagbara säkerheter och gav likviditet i utländska valutor i samarbete med andra centralbanker.

Det går faktiskt att visa att ECB:s styrräntesänkningar i kombination med ändringarna i bankens verksamhetsram bidrog till att sänka kostnaderna för finansiering till ekonomin i stort. Faktum är dock att även om ECB:s utökade likviditet räddade många institut från att gå omkull så fick inte alltid kunderna del av den, något som särskilt var till nackdel för små och medelstora företag som utgör grunden för återhämtningen. Istället har många banker främst använt likviditeten till att förbättra sin egen ställning.

Större divergenser inom euroområdet

Många ekonomer hoppades att en valutaunion skulle stärka medlemsstaternas åtaganden om fortsatta strukturreformer i syfte att öka den ekonomiska konvergensen mellan medlemsstaterna, men i många medlemsstater har detta inte skett i realiteten.

De länder i euroområdet som i början av konjunkturnedgången hade högre offentliga underskott och skuldnivåer än de som fastställs i stabilitets- och tillväxtpakten har därför haft svårare att genomföra de stimulanspaket som så väl behövs för att trygga arbetstillfällen, investeringar och ekonomisk aktivitet.

Å andra sidan har alla medlemsstater påverkats av krisen, och vid tiden för utarbetandet av detta betänkande hade tjugo medlemsstater överskridit de nivåer som fastställs i stabilitets- och tillväxtpakten. De exceptionella omständigheterna gör att kommissionen måste vidta exceptionella åtgärder när det gäller genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten så att en hämmad ekonomisk återhämtning, som i sin tur skulle få en katastrofal inverkan på arbetslösheten och den ekonomiska tillväxten, kan undvikas.

Exitstrategi

För eller senare måste vi genomföra en planerad ”exitstrategi” där medlemsstaterna gradvis drar ned på sina stimulanspaket och där ECB drar tillbaka den likviditet på omkring 700 miljarder euro som den erbjudit bankerna inom ramen för ECB:s extraordinära åtgärder. Föredraganden anser att en sådan exitstrategi inom valuta- såväl som inom finansområdet tidigast bör sättas i verket efter det att en övertygande och hållbar ekonomisk återhämtning är i sikte och uppmanar medlemsstaterna att samordna tidpunkterna för dessa exitstrategier mellan sig.

Kommissionen bör låta medlemsstaterna fortsätta med sina stimulanspaket och inte tvinga dem att vända utvecklingen till följd av ett alltför entusiastiskt och snart genomförande av stabilitets- och tillväxtpakten.

Samtidigt måste en av euroområdets utmaningar under de kommande åren vara att stärka strukturreformsprocessen så att den ekonomiska unionen kan bli en lika stor framgång som valutaunionen. Endast strukturreformer i kombination med kraftig ekonomisk tillväxt kan hjälpa oss att komma bort från de gigantiska underskotten och skulderna.

Eurons roll

En av de största fördelarna med euron har varit att den har bidragit till ett ökat utbud av gränsöverskridande finansiella tjänster, minskat kostnaderna, ökat konkurrensen och skapat en starkt integrerad penningmarknad.

Likaså har den bibehållit sin ställning som internationell valuta. Mer än 25 procent av de globala valutareserverna är i euro. Denna internationella ställning kommer att uppmuntra medlemsstater som för närvarande inte ingår euroområdet och icke-medlemsstater att söka medlemskap i EMU.

Styrning och beslutsfattande

Liksom tidigare föredraganden anser jag att den kvartalsvisa monetära dialog mellan parlamentet och ECB som initierades av bankens tidigare ordförande Willem Duisenberg och som fortsatt under ordförande Jean-Claude Trichets ledning är en viktig punkt i parlamentets arbete och bidrar till ECB:s redovisningsskyldighet inför parlamentet.

ECB:s stadga ger utrymme för åtgärder som kompletterar denna redovisningsskyldighet i artikel 11.2 där det anges att

”ordföranden, vice ordföranden och de övriga direktionsledamöterna [skall] på rekommendation av rådet, som skall ha hört Europaparlamentet och ECB-rådet, utses genom överenskommelse mellan medlemsstaternas regeringar på stats- eller regeringschefsnivå.”

Föredraganden skulle vilja se att detta förfarande stärks, närmare bestämt genom att de kandidater som rådet föreslår även ska godkännas i en omröstning i parlamentet.

Reformer av EU:s finansiella struktur

Krisen har visat att marknaderna inte alltid är självkorrigerande, och att de är mottagliga för systemrisker. Föredraganden välkomnar därför de förslag som för närvarande håller på att utvärderas av parlamentet, inbegripet översynen av den finansiella strukturen inom EU och, i synnerhet, inrättandet av ett Europeiskt systemriskråd (ESRB) – ett organ tänkt att övervaka och i god tid varna för systemrisker eller obalanser på finansmarknaderna. För att ESRB ska kunna fungera effektivt är det därför viktigt det omedelbart införs en kvalitativ definition av ”systemrisk”.

Det viktigaste är att vi drar lärdomar av krisen. Allmänhetens förtroende för finansinstituten måste återupprättas. Detta kan ske genom åtgärder som inbegriper ökad öppenhet och bättre riskhantering. Vi måste se till så att en så omfattande kris inte inträffar igen.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

27.1.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

35

2

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Burkhard Balz, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Pascal Canfin, Nikolaos Chountis, George Sabin Cutaş, Rachida Dati, Leonardo Domenici, Derk Jan Eppink, Diogo Feio, Markus Ferber, Elisa Ferreira, Vicky Ford, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Sylvie Goulard, Enikő Győri, Liem Hoang Ngoc, Othmar Karas, Wolf Klinz, Jürgen Klute, Werner Langen, Astrid Lulling, Arlene McCarthy, Ivari Padar, Alfredo Pallone, Anni Podimata, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Edward Scicluna, Peter Simon, Peter Skinner, Theodor Dumitru Stolojan, Ivo Strejček, Kay Swinburne, Marianne Thyssen, Ramon Tremosa i Balcells

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Sophie Briard Auconie, Danuta Jazłowiecka, Arturs Krišjānis Kariņš, Philippe Lamberts

Senaste uppdatering: 15 mars 2010Rättsligt meddelande