om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet

(2009/2150(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av G20-mötet i Pittsburgh den 24–25 september 2009 och G20-mötet i London den 2 april 2009,

–   med beaktande av G8-mötet i L’Aquila i Italien den 8–10 juli 2009,

–   med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken världssamfundet gemensamt fastställde kriterier, bland annat för att utrota fattigdom och svält, i de s.k. millennieutvecklingsmålen,

–   med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling(1) och EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken(2),

–   med beaktande av Monterreyöverenskommelsen, som antogs av den internationella konferensen för utvecklingsfinansiering i Monterrey i Mexiko den 18–22 mars 2002,

–   med beaktande av Parisdeklarationen om biståndseffektivitet och handlingsprogrammet från Accra,

–   med beaktande av Internationella valutafondens (IMF) rapport om den globala finanskrisens konsekvenser för låginkomstländer – en uppdatering, från september 2009,

–   med beaktande av IMF:s rapport ”Global Economic Outlook – Sustaining the Recovery” från oktober 2009,

–   med beaktande av IMF:s rapport ”World Economic Outlook Update” från januari 2010,

–   med beaktande av Världsbankens rapport med titeln ”Protecting Progress: The Challenge Facing Low-Income Countries in the Global Recession” från september 2009,

–   med beaktande av Världsbankens rapport med titeln ”Global Development Finance: Charting a Global Recovery 2009” från juni 2009,

–   med beaktande av Världsbankens rapport med titeln ”Global Economic Prospects - Crisis, Finance and Growth” från januari 2010,

–   med beaktande av 2009 års europeiska utvecklingsrapport ”Overcoming Fragility in Africa - Forging a New European Approach” från oktober 2009,

–   med beaktande av den studie som på uppdrag av kommissionen genomförts av konsultföretaget HTSPE med titeln ”The Aid Effectiveness Agenda: Benefits of a European Approach”, från oktober 2009,

–   med beaktande av rapporten från FN:s arbetsgrupp ”MDG gap task force” med titeln ”Strengthening the Global Partnership for Development in a Time of Crisis”, från september 2009,

–   med beaktande av rapporten från FN:s konferens om handel och utveckling (Unctad) med titeln ”Trade and Development Report 2009” från september 2009,

–   med beaktande av Unctads rapport ”The Least Developed Countries Report 2009: The State and Development Governance”,

–   med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om FAO-toppmötet och tryggad livsmedelsförsörjning(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2009 om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet(4),

–   med beaktande av sin utfrågning den 10 november 2009 om den globala finansiella krisens effekter på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet, i synnerhet Guttorm Schjelderups inlägg om olagliga penningtransaktioner och skatteparadis,

–   med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2009 om G20-toppmötet i Pittsburgh den 24 och 25 september 2009(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2009 om årsrapporterna för 2007 för Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2006 om nya ekonomiska instrument för utveckling i samband med millennieutvecklingsmålen(7),

–   med beaktande av den gemensamma resolution som antogs av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen den 3 december 2009 i Luanda om finanskrisens inverkan på AVS-länderna,

–   med beaktande av domstolens dom av den 6 november 2008 över den rättsliga grunden för beslut 2006/1016/EG(8),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser(9),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 april 2009 med titeln ”Att hjälpa utvecklingsländerna hantera finanskrisen” (KOM(2009)0160),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 5 april 2005 med titeln ”New Sources of Financing for Development: A Review of Options” (SEK(2005)0467),

–   med beaktande av slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 18–19 maj 2009 om att hjälpa utvecklingsländerna att hantera krisen,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 september med titeln ”En konsekvent politik för utveckling – Att upprätta den politiska ramen för en gemensam strategi på EU nivå” (KOM(2009)0458) och av slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 17 november 2009 om konsekvens i utvecklingspolitiken och den operativa ramen för biståndseffektivitet,

–   med beaktande av FN:s konferens om finanskrisen och den ekonomiska krisen i världen och dess följder för utvecklingen, och FN:s generalförsamlings bekräftelse av resultatet av konferensen genom resolution 63/303 av den 9 juli 2009,

–   med beaktande av konferensen om innovativ finansiering i Paris den 28–29 maj 2009 och den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Doha den 28 november-2 december 2008.

–   med beaktande av rekommendationerna från ordföranden för FN:s generalförsamlings expertkommission för reformering av det internationella monetära och finansiella systemet från mars 2009,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0034/2010), och av följande skäl:

A. Ekonomierna i tillväxt- och utvecklingsländerna växte endast med 2,1 procent 2009, jämfört med 6,1 procent 2008.

B.  Den globala varuhandeln väntas sjunka med 17 procent 2009 samtidigt som investeringarna i handel och infrastruktur är osäkra till följd av lånekrisen, och de minst utvecklade länderna har drabbats särskilt hårt av krisen.

C. De internationella finansiella institutionerna har svårt att möta utvecklingsländernas behov och kommer att stå inför allvarliga lånebegränsningar om inte mer kapital kan anskaffas.

D. Effekterna av den globala krisen på utvecklingsländer som tillhör gruppen medelinkomstländer bör inte förbises.

E.  Brister i lagstiftningen, övervakningen och tillsynen av finanssektorn, brister i de befintliga övervakningsarrangemangen och systemen för snabb varning samt till viss del den politik som bedrivs av de internationella finansiella institutionerna har lett till och påskyndat en världsomspännande systemkris som kräver en revidering av nuvarande paradigm, vilket bör inbegripa internationell kompensation och fördelning av bördor.

F.  Skatteparadis erbjuder en plats där pengar kan gömmas undan, vilket ger incitament för att undergräva god styrning särskilt när det gäller beskattning och rättsstatens principer. De olagliga kapitalflödena från utvecklingsländer beräknas uppgå till 641-941 miljarder USD, vilket i stora drag är tio gånger så mycket som det globala utvecklingsbiståndet.

G. Enligt Transparency Internationals årsrapport för 2008 omfattar korruptionen i världen nu 50 miljarder USD, vilket motsvarar nästan hälften av världens sammanlagda offentliga utvecklingsbistånd och de investeringar som krävs för att trygga målen för dricksvatten och folkhälsa.

H. Europeiska unionen är den största biståndsgivaren och stod för ca 60 procent av världens bistånd 2008. Samtidigt förutser kommissionen att det 2009 kommer att saknas åtaganden avseende offentligt utvecklingsbistånd (ODA) motsvarande 22 miljarder USD.

I.   Den minskade produktionen i utvecklade ekonomier till följd av den globala krisen kommer oundvikligen att leda till att det offentliga utvecklingsbiståndet minskar vid en tidpunkt då bistånd från utlandet är av avgörande betydelse för utvecklingsländerna.

J.   Europaparlamentet beklagar djupt att praktiskt taget alla EU:s åtaganden om stöd (99 procent) kommer från nuvarande åtaganden. 8,8 miljarder är tidigarelagda, vilket innebär en risk för att det under kommande år kommer att finnas mindre utvecklingsbistånd tillgängligt.

K. En EU-strategi för att öka biståndseffektiviteten skulle kunna leda till effektivitetsvinster på 3–6 miljarder EUR per år under perioden 2010–2015.

1.  Europaparlamentet är alltför väl medvetet om att flera världsomspännande kriser har kommit slag i slag under de två senaste åren (livsmedel, energi, klimat, finanser, ekonomi och sociala frågor), vilka har haft allvarliga följder för industriländer och tillväxtländer, men förödande konsekvenser för den fattiga befolkningen i utvecklingsländerna där över 200 miljoner arbetstagare runtom i världen lever i extrem fattigdom och där över en sjättedel av världens befolkning svälter.

2.  Europaparlamentet betonar att det är EU:s skyldighet att bistå utvecklingsländerna så att dessa kan hantera följderna av den globala ekonomiska krisen och klimatförändringen, för vilka de inte är ansvariga. Parlamentet uppmanar i detta hänseende medlemsstaterna att till fullo uppfylla sina åtaganden gentemot utvecklingsländerna när det gäller offentligt utvecklingsbistånd.

3.  Europaparlamentet efterlyser förstärkta åtaganden för att senast 2015 uppnå millennieutvecklingsmålen och begär bättre samordnade åtgärder inför översynen av dessa mål 2010. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att ge största möjliga stöd till FN:s toppmöte om millennieutvecklingsmålen 2010 samt att komma fram till en gemensam ståndpunkt inför mötet.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo infria sina åtaganden avseende offentligt utvecklingsbistånd (ODA), både på bilateral och på multilateral nivå.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka det officiella utvecklingsbiståndet i syfte att nå sitt gemensamma mål på 0,56 procent ODA/BNP senast 2010 och målet på 0,7 procent ODA/BNP 2015. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att snabba på sina insatser för att förbättra biståndseffektiviteten genom att genomföra Parisdeklarationen och handlingsprogrammet från Accra, sinsemellan bättre samordna sina insatser, förbättra biståndsmekanismernas förutsägbarhet och hållbarhet, se till att biståndet kommer snabbare fram, i högre grad frikoppla biståndet från villkor samt ge biståndsmottagarna ökad kapacitet att ta emot biståndet. Parlamentet stöder det nya internationella initiativet för insyn i biståndet, vilket syftar till att förbättra tillgången och tillträdet till information om bistånd för att på så sätt öka dess legitimitet och se till att biståndet utnyttjas så effektivt som möjligt för att bekämpa fattigdom. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte anslutit sig till detta initiativ att göra det.

6.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att infria åtagandena avseende det officiella utvecklingsbiståndet, men att detta trots allt inte räcker för att hantera den akuta utvecklingskrisen, och upprepar sin uppmaning till kommissionen att aktivt främja sådana innovativa instrument för utvecklingsfinansiering som redan finns samt att brådskande finna nya innovativa källor för utvecklingsfinansiering.

7.  Europaparlamentet konstaterar med oro den minskning som skett av det offentliga utvecklingsbiståndet för folkhälsa, särskilt sexuell och reproduktiv hälsa, vilket är mycket viktigt för att man ska uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet påpekar att en frisk och stark arbetsför befolkning är en förutsättning för ekonomisk utveckling.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare arbeta för en reformering av det internationella utvecklingssamarbetet.

9.  Europaparlamentet betonar att den pågående reformen av den internationella biståndsstrukturen inte får leda till att man tar ett steg tillbaka i förhållande till vad som redan har uppnåtts för utvecklingen, och att den inte får verka som en rökridå som medlemsstaterna kan gömma sig bakom för att undvika att fullfölja sina åtaganden.

10. Europaparlamentet anser att enbart volymen på utvecklingsbiståndsmedlen inte är en tillräcklig grund för att bedöma effektiviteten och ändamålsenligheten när det gäller Europeiska unionens åtgärder för utvecklingsbistånd.

11. Europaparlamentet anser att åtgärder för att övervinna den finansiella och ekonomiska krisen fortsatt ska prioriteras.

12. Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att även i fortsättningen ge bistånd och att ständigt anpassa detta till nya realiteter och rambetingelser.

13. Europaparlamentet betonar att den globala ekonomiska krisen har tvingat fram ett utökat utvecklingssamarbete när det gäller både kvantitet och kvalitet.

14. Europaparlamentet betonar att kreditminskningen, osäkerheten förorsakad av konjunkturnedgången samt tillbakagången för den internationella handeln, investeringarna och penningöverföringarna från utvandrade arbetstagare är de kanaler genom vilka krisen har överförts från industriländerna till utvecklingsländerna. Unionen måste inom alla dessa områden ta initiativ och på ett samstämt, vittomfattande och konsekvent sätt intensifiera sin närvaro på den internationella scenen.

15. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vid granskningen av instrumenten och åtgärderna för utvecklingssamarbetet dessutom se till att minimera oavsiktliga följder för ekonomierna i utvecklingsländerna, såsom ett allt större beroende av överföringar av utvecklingsbistånd med negativa följder för tillväxt, löner och sysselsättning liksom uppkomsten av vinstmaximeringsstrukturer och korruption.

16. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att förbättra samordningen av det bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet, eftersom brister på detta område är en av huvudorsakerna till att utvecklingsbiståndets effektivitet undermineras.

17. Europaparlamentet medger att brister i lagstiftningen, övervakningen och tillsynen av finanssektorn samt till viss del den politik som bedrivs av de internationella finansiella institutionerna inte kunde förhindra krisen, utan i stället vidgade dess negativa effekter. Parlamentet betonar att sådana förutsättningar kraftigt har sänkt utvecklingsländernas möjligheter att bemöta den ekonomiska avmattningen genom att anta finanspolitiska stimulansåtgärder.

18. Europaparlamentet framhåller att det krävs ett globalt svar på den finansiella och ekonomiska krisen, och att ingen finansiell institution, inget marknadssegment och ingen jurisdiktion får undkomma reglering eller tillsyn, samt att transparens och ansvar från alla aktörers sida ska ligga till grund för en ny styrning av finansvärlden.

19. Europaparlamentet välkomnar att de internationella finansiella institutionerna har förbättrat lånemöjligheterna för låginkomstländer och beslutat att en större andel ska avsättas för att bekämpa fattigdom, att betoningen ska ligga på fattigdomsminskning och att tillväxten ska främjas i utvecklingsländer. Parlamentet är dock mycket bekymrat över risken för och hotet om en ökning av utvecklingsländernas skulder samt uppkomsten av en ny kris när det gäller utvecklingsländernas förmåga att klara skuldbördan. Parlamentet kräver därför att regeringarna utan dröjsmål omarbetar reglerna för styrning av de internationella finansiella institutionerna.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att genomföra Världsbankens förslag om en sårbarhetsfond för att finansiera livsmedelssäkerhet, social trygghet och mänsklig utveckling.

21. Europaparlamentet uppmanar G20-ledarna att utan dröjsmål skrida till verket när det gäller det åtagande som gjordes vid toppmötet i Pittsburgh i september 2009 om att omarbeta den globala utvecklingsstrukturen och att inom ramen för detta överföra minst 5 procent av Internationella valutafondens (IMF) kvotandelar till tillväxt- och utvecklingsländer och minst 3 procent av Världsbankens röstandelar till utvecklings- och övergångsländer.

22. Europaparlamentet betonar att den globala ekonomiska styrningen måste reformeras i syfte att garantera en bättre representation för utvecklingsländer i olika beslutsfora. Parlamentet föreslår därför att G20-gruppen ska utvidgas med minst en representant för utvecklingsländerna, som skulle kunna fungera som tjänstgörande ordförande för G77-gruppen.

23. Europaparlamentet uppmanar också kommissionen och medlemsstaterna att stödja förslaget från FN:s expertkommitté för en reform av det internationella monetära och finansiella systemet, vilket syftar till att skapa ett internationellt organ för samordning av ekonomisk politik.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fästa särskild uppmärksamhet vid främjandet och skyddet av anständigt arbete samt vid bekämpandet av könsdiskriminering och barnarbete i enlighet med de rekommendationer som fastställts av Internationella arbetsorganisationen, vars roll måste stärkas.

25. Europaparlamentet betonar behovet av att gå över till ett internationellt styrsystem som skyddar de mest sårbara människorna och länderna, i synnerhet de som drabbats hårdast av krisen och som har bristfälliga säkerhetsnät eller inga säkerhetsnät alls.

26. Europaparlamentet noterar att IMF:s medlemmar har godkänt särskilda dragningsrätter motsvarande 250 miljarder USD och att endast 18 miljarder USD av dessa dragningsrätter kommer att gå till utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna och det internationella samfundet att titta på Soros förslag att rika länder ska avsätta sina särskilda dragningsrätter till en fond för globala kollektiva nyttigheter såsom bekämpning av klimatförändringar och fattigdomsutrotning.

27. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att arbeta för att den anslagsökning till internationella finansiella institutioner som framförhandlades vid G20-toppmötet kommer till stånd.

28. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att förespråka en ambitiös reform av Internationella valutafonden.

29. Europaparlamentet förespråkar ett förbättrat makroekonomiskt samarbete inom G20-gruppen, en förstärkt roll för FN-systemet och en reformering av de internationella finansiella institutionerna för att samstämt bemöta krisen och dess effekter i utvecklingsländerna.

30. Europaparlamentet beklagar att den finansiella sektorn ännu inte fullständigt har dragit lärdom av följderna av denna exceptionella kris, trots att den har dragit fördel av enorma statliga räddningsinsatser. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det åtagande som G20-ledarna gjorde vid toppmötet i Pittsburgh i september 2009 om att garantera att den finansiella sektorn ska kompensera för de kostnader för krisen som skattebetalarna, andra medborgare och den offentliga sektorn hittills har stått för i både utvecklade ekonomier och utvecklingsländer.

31. Europaparlamentet är övertygat om att en beskattning av banksystemet skulle vara ett rättvist bidrag från den finansiella sektorn till global social rättvisa. Parlamentet efterlyser dessutom en internationell avgift på finansiella transaktioner för att göra skattesystemet mer rättvist och för att generera ytterligare resurser för att finansiera utveckling och globala kollektiva nyttigheter, inbegripet en anpassning till och en begränsning av klimatförändringarna och deras effekter i utvecklingsländerna.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om hur en skatt på internationella finansiella transaktioner bland annat kan bidra till att millennieutvecklingsmålen uppfylls, att de globala obalanserna korrigeras och att hållbar utveckling i världen främjas.

33. Europaparlamentet begär att den rapport som Internationella valutafonden ska utarbeta för nästa möte med G20-gruppen om det finansiella systemets bidrag till utgifter knutna till de olika regeringarnas ingripanden ska ta hänsyn till alla de direkta eller indirekta utgifterna för de offentliga finanserna, och i synnerhet deras inverkan på utvecklingsländernas budgetar.

34. Europaparlamentet noterar bekymrat att utvecklingsländerna 2010 uppskattningsvis kommer att ha ett finansieringsunderskott på 315 miljarder USD och att ökande ekonomiska svårigheter i de mest utsatta länderna äventyrar 11,6 miljarder USD som ska användas till utbildning, hälsovård, infrastruktur och social omsorg. Parlamentet förespråkar därför ett tillfälligt moratorium för skuldåterbetalningar, inklusive kapital och ränta, och en skuldavskrivning för de minst utvecklade länderna för att göra det möjligt för utvecklingsländer att genomföra konjunkturutjämnande ekonomiska strategier för att begränsa krisens allvarliga följder. Parlamentet föreslår att det ska inrättas ett internationellt oberoende och transparent organ för tvistlösning i skuldfrågor.

35. Europaparlamentet välkomnar vissa medlemsstaters initiativ att genomföra frivilliga avgifter på flyg- och fartygsutsläpp för att bidra till finansieringen av kostnaderna för begränsning av och anpassning till klimatförändringarna i utvecklingsländerna och uppmanar samtliga medlemsstater att överväga att införa liknande avgifter.

36. Europaparlamentet uppmanar i enlighet med sin resolution av den 21 oktober 2008 medlemsstaterna och kommissionen att, inom ramen för EU:s system för handel med utsläppsrätter, enas om att avsätta minst 25 procent av intäkterna från utauktioneringen av utsläppsrätter för att med offentliga investeringar effektivt stödja utvecklingsländerna att hantera klimatförändringarna.

37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja alla åtgärder som bidrar till att bekämpa klimatförändringarna, vilka främst drabbar utvecklingsländerna, och att i detta sammanhang intensifiera nödvändig tekniköverföring.

38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare uppmärksamma kopplingen mellan miljökrisen och utvecklingskrisen, och att lägga fast att hållbar utveckling och ”grön tillväxt” ska vara strategiska prioriteringar för EU. Parlamentet uppmanar EU att avsätta ytterligare resurser för sina åtaganden för att bekämpa klimatförändringarna i utvecklingsländerna och att i samband med detta ta hänsyn till att antalet miljöflyktingar blir allt fler.

39. Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets åtagande från oktober 2009 att inte underminera millennieutvecklingsmålen i kampen mot klimatförändringen. Rådet uppmanas att så snart som möjligt och inom ramen för slutsatserna från Köpenhamnstoppmötet och G20-kompromisserna komma överens om orubbliga finansiella åtaganden som gör det möjligt för utvecklingsländerna att klara av de försämrade klimatförutsättningarna och som garanterar att det bistånd som behövs till följd av den ekonomiska krisen inte leder till ett återfall i överskuldsättning gentemot utlandet.

40. Europaparlamentet betonar den oerhörda betydelsen av migranters penningöverföringar då kapital flyter direkt i händerna på målgrupperna i utvecklingsländerna som omgående kan använda sådana medel för brådskande behov. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och mottagarländerna att förenkla förfarandena för penningöverföringar och att arbeta för att minska kostnaderna för dem.

41. Europaparlamentet välkomnar det åtagande som G8-ledarna gjorde vid toppmötet i L’Aquila i Italien i juli 2009 om att minska kostnaderna för penningöverföringar från 10 procent till 5 procent inom loppet av fem år. Parlamentet anser att stärkt marknadskonkurrens och ett bredare regelverk är viktiga åtgärder för att minska kostnaderna för penningöverföringar. Samtidigt bör man arbeta snabbare för att anta ny teknik och inlemma de fattiga i det ekonomiska systemet i utvecklingsländerna.

42. Europaparlamentet stöder inrättandet av gemensamma heloffentliga och offentlig-privata initiativ för utveckling, offentligt styrda med privata givares stöd och i linje med partnerländernas prioriteringar, som ett medel för att öka ansvarsfulla och hållbara direktinvesteringar i utvecklingsländerna och underlätta tekniköverföring.

43. Europaparlamentet påminner om att organisationer i civilsamhället, de lokala myndigheterna och ett decentraliserat samarbete har en synnerligen viktig roll i hanteringen av följderna av den ekonomiska krisen och utvecklingsprocesserna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra decentraliseringen till en målsektor för EU-stöd till utvecklingsländer.

44. Europaparlamentet välkomnar antagandet av sårbarhets-FLEX-mekanismen för att stödja AVS-länder som omfattas av mekanismen att hantera krisens sociala konsekvenser, och förespråkar att medlen snabbt ska betalas ut. Parlamentet oroas över hur kommissionen under kommande år ska kunna fylla den finansieringslucka som orsakats av det nu tidigarelagda budgetstödet.

45. Europaparlamentet anser att handel är en central drivkraft för ekonomisk tillväxt och fattigdomsminskning i utvecklingsländerna, och uppmanar EU och medlemsstaterna att utnyttja sitt internationella inflytande så att utveckling fortsättningsvis utgör kärnan i Doha-förhandlingarna och att dessa kan slutföras på ett framgångsrikt, rättvist och utvecklingsinriktat sätt, och samtidigt stärka fattigdomsinriktningen på EU:s strategi ”aid for trade”.

46. Europaparlamentet betonar att EU i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt måste se till att handel, säkerhet, migration, jordbruk och annan politik fungerar på ett sammanhängande sätt för att å ena sidan gynna utvecklingsländerna och å andra sidan främja rättvisa internationella finansiella system och handelssystem som bidrar till utvecklingen.

47. Europaparlamentet påminner om att konsekvens i utvecklingspolitiken, något som fastslås i fördraget, är ett banbrytande begrepp för att uppnå millennieutvecklingsmålen. EU uppmanas därför med kraft att utarbeta en handelspolitik som är konsekvent och som passar väl ihop med arbetet för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet efterfrågar en robust rättslig mekanism som garanterar att EU hålls ansvarig för sina åtaganden när det gäller konsekvens i utvecklingspolitiken.

48. Europaparlamentet efterfrågar en större konsekvens i EU:s utvecklingsbistånd och andra åtgärder. Parlamentet konstaterar till exempel att saluföring av EU-subventionerade jordbruksprodukter kan motverka upprättandet av sunda marknader för varorna från fattiga lokala jordbrukare och sålunda hämma de insatser som gjorts inom projekt som syftar till ett förstärkt lokalt jordbruk.

49. Europaparlamentet är övertygat om att en balanserad, rättvis och utvecklingsinriktad avslutning på Doharundan skulle bidra till den ekonomiska återhämtningen efter krisen och också skulle kunna bidra till att lindra fattigdomen i utvecklingsländerna, skapa jobb av god kvalitet och sänka konsumentpriserna. Parlamentet är därför djupt bekymrat över de bristande framstegen i Doha-förhandlingarna.

50. Europaparlamentet framhåller att man för att uppnå större finansiell stabilitet och ett bättre fungerande globalt handelssystem inom WTO måste bygga upp ett nytt internationellt monetärt och finansiellt system grundat på multilaterala regler som beaktar de specifika problemen i utvecklingsländerna och som inlemmas i FN-systemet.

51. Europaparlamentet påminner om att EU:s strategi för handelsrelaterat bistånd (aid for trade) syftar till att hjälpa utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna att förhandla fram, genomföra och utnyttja handelsavtalen samt att utöka sin handel och påskynda fattigdomsbekämpningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU:s åtagande att anslå två miljarder euro per år före 2010 uppfylls. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att ta fram detaljerade uppgifter och siffror om de budgetposter som ska användas för att finansiera handelsrelaterat bistånd och anslag till aid for trade (utöver budgetpost 20 02 03) och för alla anslag till aid for trade via EU:s budget.

52. Europaparlamentet bekräftar att ekonomiska partnerskapsavtal inte enbart bör betraktas som ett instrument för internationell handel utan även som ett utvecklingsinriktat instrument, och uppmanar med eftertryck kommissionen att arbeta för en snar avslutning av förhandlingarna och samtidigt ta hänsyn till hur de ekonomiska partnerskapsavtalen kan påverka AVS-ländernas förmåga att hantera krisen.

53. Europaparlamentet noterar att den avsevärda minskningen av exportinkomsterna i många utvecklingsländer, särskilt i de minst utvecklade länderna, har hämmat tillväxten och utvecklingen i syd. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med förhandlingar om och genomförande av handelsavtal, särskilt de ekonomiska partnerskapsavtalen, stärka konsekvensen i EU:s utvecklingspolitik och, bland annat, främja anständiga arbetsförhållanden, skapa välstånd och sysselsättning, garantera lämplig asymmetri och lämpliga övergångsperioder i handelsåtagandena och se till att varje enskilt lands prioriteringar respekteras samt att lämpligt samråd anordnas med nyckelaktörer och det civila samhället.

54. Europaparlamentet anser att de utvecklingsländer som i särskilt hög grad är beroende av pengar från utvecklingssamarbetet och som är kraftigt exportinriktade är de som hittills drabbats mest av krisen, eftersom finansieringsflödet från nord till syd sinar alltmer och de inhemska marknaderna i många utvecklingsländer är alltför svaga för att kompensera för nedgången i exporten.

55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera AVS-ländernas exportberoende och att undersöka om detta är förenligt med utvecklingsmålen i landsstrategidokumenten.

56. Europaparlamentet välkomnar avtalet om det globala handelspreferenssystemet (GSTP), som inrättades av 22 utvecklingsländer för att sänka tullavgifter och avskaffa andra hinder för export av varor mellan dessa länder, i ett försök att göra handeln mellan länderna i syd mer oberoende av störningarna inom världshandeln.

57. Europaparlamentet anser att protektionism inte är något sunt svar på krisen och uppmanar med förnyad kraft EU att ta sin del av ansvaret genom att minska handelshinder och bidrag, bl.a. från EU, som bidrar till att snedvrida handeln och som har orsakat utvecklingsländerna mycket stor skada.

58. Europaparlamentet anser att EU:s utvecklingspolitik bör respektera både EU:s och utvecklingsländernas intressen och anser att ett ömsesidigt öppnande av marknaderna inte får åstadkommas på bekostnad av den ekonomiska stabiliteten i utvecklingsländerna och kräver jämförbara tillsyns- och regelramar. Kommissionen, rådet och Europeiska investeringsbanken ombeds att i utvecklingssamarbetet prioritera tillhandahållandet av mikrokrediter till små och medelstora företag samt småjordbrukare för att därmed främja hållbara regionala ekonomiska strukturer.

59. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att kommissionens långsiktiga utvecklingsmål nås samtidigt som man förbereder för ett oförminskat utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd när krisens följder är som mest betungande för utvecklingsländerna.

60. Europaparlamentet betonar att finanskrisens dimension, djup och komplexitet beror på det bristande sambandet mellan utvecklingen av finanserna och realekonomin, förekomsten av växande globala obalanser och de allt allvarligare miljöproblemen i världen, dvs. problem som måste åtgärdas för att det ekonomiska systemet ska kunna styras in på en väg där global hållbar utveckling råder.

61. Europaparlamentet är mycket bekymrat över att skatteparadisens negativa inflytande kan utgöra ett oöverstigligt hinder för ekonomisk utveckling i fattiga länder genom att inkräkta på andra länders självständighet, skada de finansiella marknadernas och resursfördelningens effektivitet, undergräva nationella skattesystem och öka kostnaderna för beskattning, skapa incitament för ekonomisk brottslighet och skada privata inkomster, goda styrelseformer och ekonomisk tillväxt, och därmed hindra utvecklingsländerna från att investera i offentliga tjänster, utbildning, social trygghet och välfärd.

62. Europaparlamentet framhäver att skatteparadis och utländska finanscentrum (skattefria zoner) uppmuntrar till strategier för undandragande av skatt, skatteflykt och otillåten kapitalflykt. Parlamentet understryker i synnerhet att skattebedrägerier i utvecklingsländerna leder till årliga förluster i skatteinkomsterna som motsvarar tio gånger det belopp industriländerna betalar ut i utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att göra kampen mot skatteparadis, skatteflykt och otillåten kapitalflykt från utvecklingsländerna till en övergripande prioritering. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin övertygelse om att systemet för automatiskt informationsutbyte bör byggas ut så att det omfattar hela världen och tillämpas inom en multilateral ram.

63. Europaparlamentet konstaterar att det finns dussintals skatteparadis över hela världen som till och med används av vissa OECD-baserade företag i syfte att undvika att betala skatt till de utvecklingsländer där de bedriver vinstgivande verksamhet eller till sina hemländer. Kommissionen ombeds att rapportera om hur systemet för automatiskt informationsutbyte kan utvidgas till att gälla hela världen och om hur sanktioner mot samarbetsovilliga skatteparadis och deras användare skulle kunna genomföras samt om hur rapportering om vinster och betalda skatter för varje enskilt land kan bli en regel för transnationella företag inom EU.

64. Europaparlamentet medger att man genom avtal om utbyte av skatteinformation varken avskaffar de skadliga strukturer som avgränsade skattesystem utgör eller kompenserar för avsaknaden av offentliga register. Genom dessa avtal förbättras inte heller räkenskaper, revision och uppgiftslagring. Parlamentet välkomnar G20:s och OECD:s insatser för att försöka komma tillrätta med skatteparadis, men noterar och beklagar att de fastställda kriterierna, avtalen om utbyte av skatteuppgifter och befintliga förfaranden inte kommer att räcka till för att bekämpa skatteparadis och olagliga penningflöden. Parlamentet uppmanar OECD, G20 och EU att anta striktare kriterier för identifiering av skatteparadis och att arbeta mot ett internationellt bindande multilateralt avtal för automatiskt utbyte av skatteuppgifter som innehåller motåtgärder som ska vidtas om kriterierna inte följs.

65. Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och de internationella finansiella institutionerna att stödja utvecklingsländernas utveckling av intäktssidan och att stödja kapacitetsuppbyggnad på skatteområdet.

66. Europaparlamentet noterar att hälften av alla olagliga penningflöden ut ur utvecklingsländerna har att göra med felaktigt satta priser inom handeln, och efterlyser med förnyad kraft ett nytt bindande, globalt finansavtal som tvingar transnationella företag, inklusive deras olika filialer, att automatiskt redovisa vinster och betalade skatter per land, i syfte att garantera insyn i frågor som rör försäljning, vinster och skatter inom varje jurisdiktion där de bedriver verksamhet.

67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja företagens sociala och miljömässiga ansvar för att man effektivare ska kunna bedöma hur väl de mänskliga rättigheterna respekteras samt vilka de sociala och miljömässiga konsekvenserna är av den verksamhet som bedrivs av transnationella företag och deras filialer i utvecklingsländerna.

68. Europaparlamentet konstaterar oroat att en ytterligare försämring av utvecklingsländernas ekonomiska välstånd skulle kunna leda till oacceptabelt höga arbetslöshetsnivåer och utökad ekonomisk migration. Dessutom skulle sådana migrationsflöden kunna leda till en kompetensflykt från utvecklingsländerna och vara till skada för deras framtida ekonomiska tillväxt.

69. Enligt Europaparlamentet behöver banksystemen i utvecklingsländerna genomgå en verklig förbättring som en konkret åtgärd för att säkra investeringar samt utvecklingen och tillväxten inom finanssektorn, migranters penningöverföringar samt handelsutbyte och annat relevant utbyte, vilket kommer att leda till social sammanhållning och politisk och ekonomisk stabilitet.

70. Europaparlamentet välkomnar det initiativ för återvinning av stulna tillgångar (StAR) som FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå och Världsbanken har startat i syfte att hjälpa utvecklingsländer att bekämpa korruption, brottslig verksamhet och skatteflykt, och uppmanar medlemsstaterna att ratificera FN:s konvention mot korruption.

71. Europaparlamentet betonar vikten av att hjälpa utvecklingsländerna att förse sig med effektiva medel för att i eget intresse utöka korruptionsbekämpningen och förbättra rättsstaten, styrelseformerna och insynen i de offentliga finanserna i syfte att uppnå bättre förutsebarhet, genomförande och kontroll när det gäller budgeten. Parlamentet betonar vikten av parlamentarisk kontroll av de offentliga finanserna. Parlamentet insisterar på behovet att förbättra internationella redovisningsstandarder för att förebygga skatteundandragande och skatteflykt, bland annat genom att man ställer krav på transnationella bolag att de ska utarbeta ekonomiska rapporter för varje enskilt land.

72. Europaparlamentet välkomnar att Europeiska investeringsbanken (EIB) har stärkt sin befintliga politik gentemot utländska finanscentrum (skattefria zoner). Parlamentet begär att EU, medlemsstaterna och EIB ska ta ledningen i kampen mot skatteparadis genom att anta regler för offentlig upphandling och utbetalning av offentliga medel som förbjuder alla företag, banker eller andra institutioner som är registrerade i ett skatteparadis att utnyttja offentliga medel. Parlamentet uppmanar EIB att, inom ramen för bankens förbättrade riktlinjer, överväga behovet av att företag och finansiella intermediärer rapporterar om sin verksamhet i varje enskilt land.

73. Europaparlamentet konstaterar att EIB har ansträngt sig för att se till att dess garantier och investeringar inte genomförs via skatteparadis. EIB ombeds att vidta ytterligare åtgärder för att se till att detta inte sker indirekt. Parlamentet uppmanar EIB att rapportera om genomförandet av sin politik gentemot utländska finanscentrum (skattefria zoner). Banken ombeds att vara särskilt vaksam när den fastställer villkor eller villkorskriterier så att de är i linje med målen för EU:s politik och med Internationella arbetsorganisationens (ILO) uppfattning om ”anständiga arbetsförhållanden” för att garantera bästa möjliga utnyttjande av biståndet, det lokala näringslivets medverkan och korruptionsbekämpningen. Parlamentet anser att EIB bör inrikta sig på att rekrytera experter på miljö- och utvecklingsfrågor.

74. Parlamentet erkänner att den pågående halvtidsöversynen av Europeiska investeringsbankens låneverksamhet och samarbetsformer, som ska slutföras 2010 och i vilken Europaparlamentet har en roll som medlagstiftare, har stor möjlighet att öka EIB:s roll i utvecklingssamarbetet, med det prioriterade målet att uppnå millennieutvecklingsmålen senast 2015. Parlamentet framhåller att man i detta sammanhang bör ge företräde åt projekt som avser fattigdomsbekämpning.

75. Europaparlamentet beklagar den nedåtgående trend som pågått sedan 1980-talet när det gäller utvecklingsländernas investeringar inom jordbruket och uppmanar kommissionen att omedelbart göra tryggad livsmedelsförsörjning till ett prioriterat område inom EU:s utvecklingspolitik, och att som en följd av detta utöka stödet till jordbruket, särskilt till livsmedelsproduktion , och till landsbygdens utveckling.

76. Europaparlamentet anser att ett av de största hindren för ekonomisk utveckling i utvecklingsländer är potentiella entreprenörers begränsade tillgång till lån och mikrokrediter. Parlamentet betonar dessutom att lånegarantier i de flesta fall helt saknas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och Europeiska investeringsbanken att göra programmen för tillgång till krediter och mikrokrediter betydligt mer omfattande.

77. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja åtgärder för att underlätta utvecklingsländernas tillgång till lån, inbegripet den viktiga kapitaliseringen av multilaterala utvecklingsbanker, och att införa en ram för att bevilja licenser till olika finansiella tjänsteleverantörer för att tillmötesgå lokalbefolkningens behov.

78. Kommissionen uppmanas att helt och fullt beakta rekommendationerna i detta betänkande när man utarbetar ett nytt förslag till beslut om EIB:s externa utlåningsmandat efter halvtidsöversynen.

79. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, FN:s organisationer, Internationella valutafonden och Världsbanken, Internationella valutafondens och Världsbankens styrelseledamöter från EU:s medlemsstater, samt till G20-länderna.

(1) EUT C 46, 24.2.2006, s. 6. (2) Rådets slutsatser 9558/07 av den 15 maj 2007. (3) Antagna texter från detta sammanträde, P7_TA-PROV(2009)0102. (4) Antagna texter från detta sammanträde, P7_TA(2009)0029. (5) Antagna texter från detta sammanträde, P7_TA(2009)0028. (6) Antagna texter från detta sammanträde, P6_TA(2009)0185. (7) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 396. (8) Mål C-155/07, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd, EUT C 327, 20.12.2008, s. 2. (9) EUT L 140, 5.6.2009, s. 63.

Den finansiella och ekonomiska kris som utlöstes under 2007 slår hårdast och djupast i tillväxtländerna och utvecklingsländerna, i synnerhet i de länder som har de lägsta inkomsterna.

De framsteg som gjorts i dessa länder under det senaste årtiondet har helt stannat av. Det handlar om framsteg som varaktig tillväxt, budgetkonsolidering, minskad utlandsskuld, ökad handel, större tillgång till basvaror och större utvecklingsbistånd. På så sätt hade man trots svårigheter och otillräckliga medel skapat något bättre förutsättningar för att uppfylla millennieutvecklingsmålen.

Under åren före den finansiella krisen hade emellertid de fattiga länderna redan drabbats av livsmedelskrisen, med en prisstegring på basvaror som skadade försörjningsmöjligheten för hundratals miljoner människor. De hade drabbats av energikrisen, som ledde till att de icke olje- eller gasproducerande länderna tömdes på stora resurser för att de skulle kunna upprätthålla sin verksamhet och de hade drabbats av klimatkrisen, vars konsekvenser visar sig tydligare i utvecklingsländerna där skördar skadas och infrastrukturen förstörs.

Finanskrisen kom att ytterligare förvärra den situation som låginkomstländerna redan befann sig i.

Krisens första symptom visade sig tydligt under andra hälften av 2007, och effekterna på produktionsekonomin kom under 2008. För drygt ett år sedan, efter Lehman Brothers konkurs, befann vi oss enligt eniga experter på randen till en ekonomisk avgrund, på väg mot en djup lågkonjunktur.

Av utvecklingen sedan krisens inledning kan vi dra följande slutsatser:

1.  Utvecklingsländerna ligger inte bakom krisen, de har inte orsakat den. Men det är dessa länder som drabbats hårdast. Orsakerna kan sökas hos de utvecklade ekonomierna genom en utbredd ogenomtränglig praxis inom det finansiella systemet, spekulationsbubblan, den giriga strävan efter snabba och artificiella vinster inom produktionsekonomin samt oansvarigheten hos många av de viktiga finansiella institutionerna styrelser. Allt detta utifrån en uppfattning om globaliseringen där man förordar total avreglering och förkastar alla typer av offentliga styrningsverktyg.

2.  Vad som inledningsvis betraktades som en finansiell kris, som man ansåg eller antog inte skulle påverka utvecklingsländerna i nämnvärd grad, då dessa ännu inte var särskilt integrerade i den globala ekonomin, har i allt högre grad visat sig vara en förödande ekonomisk, social och humanitär kris samt en utvecklingskris. Såsom kommissionen har påpekat har krisens tredje våg, efter att ha påverkat industriländerna och tillväxtländerna, nu på ett dramatiskt sätt nått utvecklingsländerna. I detta fall håller vågen på att förvandlas till en tsunami.

3.  Krisen drabbar utvecklingsländerna på alla verksamhetsområden:

a)  Lägre tillväxt och högre arbetslöshet. Under 2009 minskade tillväxtländernas och utvecklingsländernas ekonomiska tillväxt till en fjärdedel jämfört med 2007 och till en tredjedel jämfört med 2008. Prognoserna visar på en fortsatt försvagning under de kommande åren, åtminstone den kommande femårsperioden. Följaktligen stiger antalet arbetslösa och fattiga arbetstagare intensivt, framförallt i städerna, något som dessutom kan komma att mångdubbla migrationsströmmarna som också ökar på grund av klimatflyktningarna.

b)  Prisfall och lägre intäkter för råmaterial. Man räknar med att råvarupriserna (med undantag av olja) kommer att sjunka med mer än 20 procent under 2009.

c)  Minskad handel och ökade handelsrestriktioner. Den totala handelsvolymen för 2009 kommer enligt beräkning att minska med mer än 10 procent, medan varuexporten från tillväxtländer och utvecklingsländer noterar en negativ utveckling på upp till 17 procent för Afrika, trots att man under 2008 fortfarande väntade sig en positiv tillväxt på 11,3 procent. Detta kommer att leda till en betydande försämring av bytesbalanserna, något som allvarligt kommer att skada ländernas förmåga att låna och investera.

d)  Svårare att få internationell finansiering och färre utländska investeringar. De finansiella flödena från utlandet till tillväxtländerna och utvecklingsländerna har minskat drastiskt, och man räknar med att låginkomstländernas behov av utländsk finansiering för 2009–2010 kommer att uppgå till 25 miljarder dollar per år jämfört med 2008. Av detta belopp kommer högst en tredjedel att kunna tillgodoses av Internationella valutafonden.

e)  Protektionistiska reaktioner i industriländerna som bromsar utvecklingsländernas exportkapacitet. Kommissionen har betonat vikten av att hålla marknaderna öppna för att bekämpa lågkonjunkturen och stimulera tillväxten. Detta skulle vara förmånligt både för utvecklade länder och utvecklingsländer. Samtidigt har kommissionen konstaterat att användningen av öppna eller dolda protektionistiska metoder har ökat. Den har krävt att de utvecklade ekonomiernas offentliga uttalanden och deras politik ska stämma överens.

f)   De resurser och pengar emigranterna skickar hem har minskat med 7 procent under 2009 i förhållande till 2008. Man väntar sig endast en svag återhämtning för 2010 och 2011, vilket i synnerhet påverkar de fattigaste länderna, där penningöverföringarna utgör 6 procent av BNP.

g)  Mindre bistånd till utveckling, när vi i själva verket behöver ökade medel. Under 2008 var biståndet 25 miljarder euro lägre än det mål som fastställdes i Gleneagles för 2010, och tendensen är nedåtgående. Europeiska kommissionen förutspår att biståndet kommer att minska med 22 miljarder euro under 2009.

h)  Högre skuldsättning. Tillväxtländernas och utvecklingsländernas sammanlagda utlandsskuld har ökat med två procentenheter av BNP under bara ett år.

4.  Resultatet av alla dessa negativa konsekvenser för människors liv är, enligt bland annat Intermón Oxfams beräkning, som är allmänt erkänd, och rapporter från internationella finansiella institutioner som Världsbanken samt förklaringen från toppmötet om livsmedelssäkerhet (november 2009), att nära 100 miljoner människor kommer att läggas till den miljard människor som lever i extrem fattigdom. Barnadödligheten kommer att stiga med ytterligare 30 000–50 000 fall i Afrika söder om Sahara och utgifterna för utbildning, hälsovård och infrastruktur kommer att minska i de redan mycket bräckliga trygghets- och socialförsäkringssystemen.

5.  Under denna krissituation har de offentliga bidragen, de ekonomiska stimulansplanerna och den extra likviditeten inriktats på att lösa problemen i de mest utvecklade länderna i ett oacceptabelt förhållande på mer än 20 mot 1. Av Internationella valutafondens nya lån, som beviljades efter G20-mötena, har endast 1,6 procent gått till Afrika. Av det totala beloppet på 250 miljarder USD i särskilda dragningsrätter som G20 beslutade om har endast 17 miljoner USD gått till Afrika. Lånen kommer dessutom att öka de fattiga ländernas skulder. Kraven på budgetkonsolidering i de utvecklade länderna äventyrar åtagandena om det offentliga utvecklingsbiståndet.

6.  Det är ett tydligt faktum att medan krisen har lättat i de utvecklade länderna så har den intensifierats i utvecklingsländerna. Medan industriländerna håller på att ta sig ur krisen är det de länder som allra mest behöver ta sig ur den som fortsätter att dras ner.

7.  För de utvecklade länderna är krisen en övergående svacka i välfärden, både i intensitet och varaktighet. För flera utvecklingsländer hotar den att bli en avgrund där man förlorar ett helt årtionde i kampen mot fattigdom och utslagning, och där en hel generation kan skadas allvarligt.

8.  Den fortsatta krisen i utvecklingsländerna är dessutom ett hinder för den globala tillväxten. Kommissionen medger detta när den framhäver att ”en ökad tillväxt i utvecklingsländerna kommer i sin tur att skapa arbetstillfällen, tillväxt och välstånd även på annat håll och bidra till fred och stabilitet globalt sett”. Detta tas upp i G20-deklarationen från Pittsburgh när man säger att ”stegen för att minska utvecklingsklyftorna kan bli en kraftfull drivkraft för den globala tillväxten”.

9.  Trots att det internationella samfundet upprepade gånger har understrukit att utvecklingen är viktig för att lösa den pågående världskrisen, och trots att man under de internationella konferenserna i New York, Accra och Doha och under G20-mötena i Washington, London och Pittsburgh, och i synnerhet G8-toppmötet i L'Aquila, gjorde markerade ställningstaganden och konkreta utfästelser om att uppnå millennieutvecklingsmålen, stå fast vid biståndsmål, höja biståndets effektivitet och inkludera utvecklingsländerna i reformerna av de globala styrelseformerna, står det klart att de utlovade resurserna inte når fram till dessa länder och att de reformer som tillkännagetts ännu inte har genomförts.

Inför denna verklighet måste de utvecklade länderna komma med kraftfulla och snabba åtgärder. Biståndet för att minska fattigdomen och utslagningen, åtgärderna för att bidra till utvecklingen, de medel som krävs för att ta sig ur krisen behövs nu, under 2010. Det är nödvändigt att hitta snabba utbetalningsformer och tidigarelägga det bistånd som har utlovats för de närmsta åren.

Dessa skyndsamma åtgärder måste följas av mer långsiktiga åtgärder. Vi kan inte genomföra detta genom en isolerad åtgärd, hur uppseendeväckande den än må vara, utan det måste ske genom ett brett engagemang med en samling åtgärder som samordnas och förvaltas på ett effektivare och öppnare sätt. Dessutom behövs det breda avtal mellan de största biståndsgivarna, partnerländer, finansiella institutioner och det civila samhället.

Vid genomförandet av detta åtgärdssystem måste EU fortsätta att axla ledarskapet och visa mycket stor beslutsamhet. Åtagandena inom samtliga EU-organ måste därför stärkas, och parlamentet måste tydligt göra sin röst hörd.

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet noterar att den avsevärda minskningen av exportinkomsterna i många utvecklingsländer, särskilt i de minst utvecklade länderna, har hämmat tillväxten och utvecklingen i syd. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med förhandlingar om och genomförande av handelsavtal, särskilt de ekonomiska partnerskapsavtalen, stärka konsekvensen i EU:s utvecklingspolitik och, bland annat, främja anständiga arbetsförhållanden, skapa välstånd och sysselsättning, garantera lämplig asymmetri och lämpliga övergångsperioder i handelsåtagandena och se till att varje enskilt lands prioriteringar respekteras samt att lämpligt samråd anordnas med nyckelaktörer och det civila samhället.

2.  Europaparlamentet är övertygat om att en balanserad, rättvis och utvecklingsinriktad avslutning på Doharundan skulle bidra till den ekonomiska återhämtningen efter krisen och skulle också kunna bidra till att lindra fattigdomen i utvecklingsländerna, skapa jobb av god kvalitet och minska konsumentpriserna. Parlamentet är därför djupt bekymrat över de bristande framstegen i förhandlingarna inom ramen för Doharundan.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska unionens medlemsstater att stödja alla åtgärder som bidrar till att bekämpa klimatförändringarna, vilka främst drabbar utvecklingsländerna, och att i detta sammanhang intensifiera nödvändig tekniköverföring.

4.  Europaparlamentet påminner om att EU-strategi för handelsrelaterat bistånd (aid for trade) syftar till att hjälpa utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna att förhandla fram, genomföra och utnyttja handelsavtalen samt att utöka sin handel och påskynda fattigdomsbekämpningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU:s åtagande att anslå två miljarder euro per år före 2010 uppfylls. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att ta fram detaljerade uppgifter och siffror om de budgetposter som ska användas för att finansiera handelsrelaterat bistånd och anslag till aid for trade (utöver budgetpost 20 02 03) och för alla anslag till aid for trade via EU:s budget.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera AVS-ländernas exportberoende och att undersöka om detta är förenligt med utvecklingsmålen i landsstrategidokumenten.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja åtgärder för att underlätta utvecklingsländernas tillgång till lån, inbegripet den viktiga kapitaliseringen av multilaterala utvecklingsbanker, och att införa en ram för att bevilja licenser till olika finansiella tjänsteleverantörer för att tillmötesgå lokalbefolkningens behov.

7.  Europaparlamentet välkomnar avtalet om det globala handelspreferenssystemet (GSTP), som inrättades av 22 utvecklingsländer för att sänka tullavgifter och avskaffa andra hinder mot export av varor mellan dessa länder, i ett försök att göra handeln mellan länderna i syd mer oberoende från störningarna inom världshandeln.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att ett övervinnande av den finansiella och ekonomiska krisen fortfarande ska prioriteras.

2.  Europaparlamentet konstaterar dessutom att globaliseringen också har haft positiva verkningar på utvecklingsländernas totala ekonomiska situation.

3.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att även i fortsättningen ge bistånd och att ständigt anpassa detta till nya realiteter och rambetingelser.

4.  Europaparlamentet betonar att den globala ekonomiska krisen har tvingat fram ett utökat utvecklingssamarbete när det gäller både kvantitet och kvalitet.

5.  Europaparlamentet anser att enbart volymen på utvecklingsbiståndsmedlen inte är en tillräcklig grund för att bedöma effektiviteten och ändamålsenligheten när det gäller Europeiska unionens åtgärder för utvecklingsbistånd.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av att gå över till ett internationellt styrsystem som skyddar de mest sårbara människorna och länderna, i synnerhet de som hårdast drabbats av krisen och vars säkerhetsnät är bristfälligt eller saknas.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja frihandeln och att avlägsna alla handelshinder och stöd som snedvrider handeln, särskilt EU-stöd på jordbruksområdet.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare arbeta för en reformering av det internationella utvecklingssamarbetet.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att arbeta för den utökning av medlen till internationella finansinstitut som framförhandlades vid G-20-toppmötet.

10. Europaparlamentet ber rådet och kommissionen förespråka en ambitiös reform av Internationella valutafonden.

11. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att förbättra samordningen av det bilaterala och multilaterala utvecklingssamarbetet, eftersom denna brist är en av huvudorsakerna till att utvecklingsbiståndets effektivitet undermineras.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om hur en skatt på internationella finansiella transaktioner bland annat kan bidra till att millennieutvecklingsmålen uppfylls, att de globala obalanserna korrigeras och att hållbar utveckling i världen främjas.

13. Europaparlamentet förespråkar ett förbättrat makroekonomiskt samarbete inom G-20-gruppen, en förstärkt roll för FN-systemet och en reformering av de internationella finansinstituten för att samstämmigt bemöta krisen och dess effekter i utvecklingsländerna.

14. Europaparlamentet betonar att det är EU:s skyldighet att bistå utvecklingsländerna så att dessa kan hantera följderna av den globala ekonomiska krisen och klimatförändringen, för vilka de inte är ansvariga. Parlamentet uppmanar i detta hänseende medlemsstaterna att till fullo uppfylla sina åtaganden gentemot utvecklingsländerna när det gäller offentligt utvecklingsbistånd och påminner om att ett uppfyllande av dessa åtaganden skulle vara ett både snabbare och lättare sätt att bistå utvecklingsländerna med medel än att skapa ett nytt system för skatt på finansiella transaktioner.

15. Europaparlamentet framhåller att svaret på den finansiella och ekonomiska krisen måste vara globalt, och att inget finansinstitut, inget marknadssegment och ingen jurisdiktion får undkomma regleringen eller tillsynen, samt att transparens och ansvar från alla aktörers sida ska ligga till grund för en ny styrning av finansvärlden.

16. Europaparlamentet anser att de utvecklingsländer som i särskilt hög grad är beroende av pengar från utvecklingssamarbetet och som är kraftigt inriktade på export är de som hittills mest drabbats av krisen, eftersom finansieringsflödet från nord till syd sinar alltmer och de inhemska marknaderna i många utvecklingsländer är alltför svaga för att kompensera tillbakagången i exporten.

17. Europaparlamentet betonar att finanskrisens dimension, djup och komplexitet beror på det bristande sambandet mellan utvecklingen av finanserna och realekonomin, förekomsten av växande globala obalanser och de allt allvarligare miljöproblemen i världen, dvs. problem som måste åtgärdas för att det ekonomiska systemet ska kunna styras in på en väg med global hållbar utveckling.

18. Europaparlamentet betonar att minskningen av krediterna, osäkerheten förorsakad av konjunkturnedgången och tillbakagången för handeln, investeringarna och penningöverföringarna från emigranterna på internationell nivå är de kanaler genom vilka krisen har överförts från industriländerna till utvecklingsländerna, samt att det inom alla dessa områden är nödvändigt att unionen tar initiativ och på ett samstämmigt, vittomfattande och konsekvent sätt intensifierar sin närvaro på den internationella scenen.

19. Europaparlamentet framhåller att man för att uppnå mer finansiell stabilitet och ett bättre fungerande globalt handelssystem inom WTO måste bygga upp ett nytt internationellt finansiellt och monetärt system grundat på multilaterala regler som beaktar de specifika problemen i utvecklingsländerna och som inlemmas i FN-systemet.

20. Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets åtagande från oktober 2009 att inte underminera millennieutvecklingsmålen i kampen mot klimatförändringen. Rådet uppmanas att så snart som möjligt och inom ramen för slutsatserna från Köpenhamnstoppmötet och G-20-kompromisserna komma överens om orubbliga finansiella åtaganden som gör det möjligt för utvecklingsländerna att klara av de försämrade klimatförutsättningarna och som garanterar att biståndet som behövs på grund av den ekonomiska krisen inte leder till ett återfall i överskuldsättning gentemot utlandet.

21. Europaparlamentet påminner om att konsekvens i utvecklingspolitiken, som fastslås i fördraget, är ett banbrytande begrepp för att uppnå millennieutvecklingsmålen. EU uppmanas därför med kraft att utarbeta en handelspolitik som är konsekvent och samstämmig med ett uppnående av millennieutvecklingsmålen. Parlamentet efterfrågar en robust rättslig mekanism som garanterar att EU hålls ansvarig för sina åtaganden när det gäller konsekvens i utvecklingspolitiken.

22. Europaparlamentet efterfrågar en större konsekvens i EU:s utvecklingsbistånd och andra åtgärder. Parlamentet konstaterar till exempel att saluföring av EU-subventionerade jordbruksprodukter kan motverka upprättandet av sunda marknader för varorna från fattiga lokala jordbrukare och sålunda hämma de insatser som gjorts inom projekt som syftar till ett förstärkt lokalt jordbruk.

23. Europaparlamentet konstaterar med oro den minskning som skett av det offentliga utvecklingsbiståndet för folkhälsa, särskilt sexuell och reproduktiv hälsa, som är nyckeln till att uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet påpekar att en frisk och stark arbetsstyrka är en förutsättning för ekonomisk utveckling.

24. Europaparlamentet anser att EU:s utvecklingspolitik bör respektera både EU:s och utvecklingsländernas intressen och anser att ett ömsesidigt öppnande av marknaderna inte får åstadkommas på bekostnad av den ekonomiska stabiliteten i utvecklingsländerna och kräver jämförbara tillsyns- och regelramar. Kommissionen, rådet och Europeiska investeringsbanken ombeds att i utvecklingssamarbetet prioritera tillhandahållandet av mikrokrediter till små och medelstora företag samt småjordbrukare och därmed främja hållbara regionala ekonomiska strukturer.

25. Europaparlamentet konstaterar att olika företag redan har förvärvat hundratusentals hektar mark i vissa utvecklingsländer för produktion av biobränsle för EU-marknaderna. Parlamentet önskar att dessa markförvärv ska motverkas genom att man inför kriterier med klara begränsningar för mängden tillåtna växthusgasutsläpp under biobränsleproduktionens hela livscykel och kriterier som gör det ofördelaktigt att till biobränsleproduktion använda mark som är lämplig för livsmedelsproduktion.

26. Europaparlamentet framhäver att skatteparadis och utländska finanscentrum (skattefria zoner) uppmuntrar till strategier för undandragande av skatt (till exempel genom överföring med felaktig prissättning), skatteflykt och otillåten kapitalflykt. Parlamentet understryker i synnerhet att skattebedrägerier i utvecklingsländerna leder till årliga förluster i skatteinkomsterna som motsvarar tio gånger det belopp industriländerna betalar ut i utvecklingsbistånd. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att göra kampen mot skatteparadis, skatteflykt och otillåten kapitalflykt från utvecklingsländerna till en övergripande prioritering. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin övertygelse om att automatiskt informationsutbyte bör byggas ut för att omfatta hela världen och tillämpas inom en multilateral ram.

27. I syfte att uppnå bättre resultat i utvecklingssamarbetet uppmanar Europaparlamentet till förstärkt samarbete, övervakning och utvärdering under planeringen och genomförandet av de utvecklingsprojekt i vilka EU medverkar. Parlamentet uppmanar den nya höga representanten för utrikesfrågor att överväga att inrätta separata enheter i var och en av de mottagande länderna för att kontinuerligt övervaka och utvärdera dessa projekt.

28. Europaparlamentet konstaterar att övervakningen och utvärderingen kan förstärkas genom användning av lämpliga dataprogram som det som utvecklats av Olaf eller de som skapats genom EU-stöd, till exempel ODAmoz, med hjälp av vilket man kan uppteckna, klassificera, analysera och följa upp alla utvecklingsprojekt och hålla reda på hur de i realiteten uppnår sina mål.

29. Europaparlamentet noterar att medlemsstaterna skulle kunna dra nytta av ett förstärkt samarbete inom EU:s utvärderings- och övervakningsenheter, till exempel genom att sända sin personal till dessa enheter för att övervaka och utvärdera de projekt som finansieras av enskilda medlemsstater. Samarbete och gemensam användning av infrastruktur kan vara en mycket god lösning för de medlemsstater vars strukturer för utvecklingssamarbete är relativt nya, i synnerhet om personalutbildning kan knytas till dessa enheter. Ett sådant samarbete skulle kunna förbättra den nödvändiga insynen, användningen av bästa metoder och till och med acceptansen i givarländerna för en utökning av utvecklingsbudgetarna.

30. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vid granskningen av instrumenten och åtgärderna för utvecklingssamarbetet dessutom se till att minimera oavsiktliga följder för ekonomierna i utvecklingsländerna, såsom ett allt större beroende av överföringar av utvecklingsbistånd med negativa verkningar på tillväxt, löner och sysselsättning liksom uppkomsten av rent-seekingstrukturer och korruption.

31. Europaparlamentet betonar vikten av att hjälpa utvecklingsländerna att förse sig med effektiva medel för att i eget intresse utöka korruptionsbekämpningen och förbättra rättsstaten, styrelseformerna och insynen i de offentliga finanserna i syfte att uppnå bättre förutsebarhet, genomförande och kontroll när det gäller budgeten. Parlamentet betonar vikten av parlamentarisk kontroll av de offentliga finanserna. Parlamentet insisterar på behovet att förbättra internationella redovisningsstandarder för att förebygga skatteundandragande och skatteflykt, bland annat genom att man ställer krav på transnationella bolag att de ska utarbeta ekonomiska rapporter för varje enskilt land.

32. Europaparlamentet konstaterar att det finns dussintals med skatteparadis över hela världen som till och med används av vissa OECD-baserade företag i syfte att undvika att betala skatt till de utvecklingsländer där de bedriver vinstgivande verksamhet eller till sina hemländer. Kommissionen ombeds att rapportera om hur det automatiska informationsutbytet kan utvidgas till att gälla hela världen och om hur sanktioner mot samarbetsovilliga skatteparadis och deras användare skulle kunna genomföras samt om hur rapportering om vinster och betalda skatter för varje enskilt land kan bli en regel för transnationella företag inom EU.

33. Europaparlamentet konstaterar med oro att en ytterligare försämring av utvecklingsländernas ekonomiska välstånd skulle kunna leda till oacceptabelt höga arbetslöshetsnivåer och utökad ekonomisk migration. Dessutom skulle sådana migrationsflöden kunna leda till en kompetensflykt från utvecklingsländerna och vara till skada för deras framtida ekonomiska tillväxt.

34. Europaparlamentet konstaterar att EIB har ansträngt sig för att se till att dess garantier och investeringar inte genomförs via skatteparadis. EIB ombeds att vidta ytterligare åtgärder för att se till att detta inte sker indirekt. Parlamentet ber EIB att rapportera om genomförandet av sin politik gentemot utländska finanscentrum (skattefria zoner). EIB ombeds att vara särskilt vaksamt när den fastställer villkor eller villkorskriterier så att de är i linje med målen för EU:s politik och även Internationella arbetsorganisationens (ILO) föreställning om ”anständiga arbetsförhållanden” för att garantera en maximering av biståndet, medverkan av det lokala näringslivet och korruptionsbekämpningen. Parlamentet anser att EIB bör inrikta sig på att rekrytera experter inom miljö och utveckling.

35. Europaparlamentet hävdar att den rapport som Internationella valutafonden ska utarbeta för nästa möte med G-20-gruppen om det finansiella systemets bidrag till utgifter knutna till de olika regeringarnas ingripanden ska ta hänsyn till alla de direkta eller indirekta utgifterna för de offentliga finanserna, och i synnerhet deras inverkan på utvecklingsländernas budgetar.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET