Förfarande : 2010/0806(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0039/2010

Ingivna texter :

A7-0039/2010

Debatter :

Omröstningar :

PV 25/03/2010 - 6.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0075

BETÄNKANDE     
PDF 216kDOC 120k
17 mars 2010
PE 431.021v03-00 A7-0039/2010

om nomineringen av Rasa Budbergyté till uppdraget som ledamot av revisionsrätten

(C7-0018/2010 – 2010/0806(NLE))

Budgetkontrollutskottet

Föredragande: Inés Ayala Sender

PR_NLE_art108

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT
 BILAGA 1: Rasa BudbergytéS MERITFÖRTECKNING
 BILAGA 2: Rasa Budbergytés SVAR PÅ DE SKRIFTLIGA FRÅGORNA
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om nomineringen av Rasa Budbergyté till uppdraget som ledamot av revisionsrätten

(C7-0018/2010 – 2010/0806(NLE))

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0018/2010),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 15 mars 2010 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten,

–   med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0039/2010), och av följande skäl:

A. Rasa Budbergyté uppfyller de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.  Europaparlamentet tillstyrker nomineringen av Rasa Budbergyté till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till övriga EU-institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.


BILAGA 1: Rasa BudbergytéS MERITFÖRTECKNING

Personuppgifter

Namn:                       Rasa Budbergyté

Nationalitet:                Litauen

Född:                        8 maj 1960

Kön:                          Kvinna

Arbetslivserfarenhet

Från februari 2005

Chefsrevisor

Litauens riksrevisionsverk

Juni 2002–februari 2005

Statssekreterare vid Litauens inrikesministerium

Juli 2001–juni 2002

Biträdande statssekreterare vid Litauens inrikesministerium

September 1998–december 2000

Biträdande justitieminister

Januari 1997–september 1998

Statssekreterare vid justitieministeriet

Oktober 1995–januari 1997

Juridisk rådgivare, aktiebolaget Lelija

Januari–april 1993

Rådgivare till Litauens premiärminister

April 1992–januari 1993

Rådgivare, enheten för rättsliga frågor och avtal

Litauens ministerium för internationella ekonomiska förbindelser

Mars 1985–mars 1992

Chefsinspektor på avdelningen för handikappfrågor, högre rådgivare på avdelningen för utarbetande av lagstiftning på Litauens socialförsäkringsministerium

Augusti 1983–februari 1985

Förvaltningschef

Marijampole kommun

September 1997–februari 2005

Forskarassistent

Vilnius universitet, juridiska fakulteten, avdelningen för arbetsrätt

Allmän utbildning och yrkesutbildning

September 1978–juni 1983

Juristexamen civilrätt (med högsta betyg)

Vilnius universitet, juridiska fakulteten

Personliga färdigheter och kunskaper

Modersmål: litauiska

Engelska

Förståelse

Tala

Skriva

Höra

Läsa

Samtal/muntlig interaktion

Muntlig produktion

 

B2

Självständig språkanvändare

C1

Avancerad språkanvändare

B2

Självständig språkanvändare

B2

Självständig språkanvändare

B2

Självständig språkanvändare

(*) Gemensamma europeiska referensramen för språk

Ryska

C1

Avancerad språkanvändare

C1

Avancerad språkanvändare

C1

Avancerad språkanvändare

C1

Avancerad språkanvändare

B2

Självständig

språkanvändare

Datorkunskaper

Microsoft Office (Word, Excel, PowerPoint, Access) (ECDL-licens) och Internet Explorer

Övrigt

Vald till styrelseledamot i Eurosai (Europeiska organisationen för högre revisionsinstitutioner) 2005 och vice ordförande 2006–2008

Intressen: Läsa böcker och resa           

Tilldelades Kommendörskorset av Storhertig Gediminas av Litauen-orden 2009


BILAGA 2: Rasa Budbergytés SVAR PÅ DE SKRIFTLIGA FRÅGORNA

Yrkeserfarenhet

1. Skulle du vilja redogöra för de viktigaste aspekterna av din yrkeserfarenhet från offentlig ekonomisk förvaltning, företagsledning eller företagsrevision?

Jag har tillbringat hela min karriär inom den offentliga sektorn, inom offentlig ekonomisk förvaltning, företagsledning och företagsrevision. Jag har arbetat som rådgivare till Litauens premiärminister och i Litauens ministerier för internationella ekonomiska förbindelser och rättsliga frågor samt i inrikesministeriet och Litauens riksrevisionsverk. Jag har även lett olika interministeriella arbetsgrupper och kommittéer.

Som rådgivare till premiärministern har jag utarbetat slutsatser om förslag till rättsakter för offentlig ekonomisk förvaltning och om statens förpliktelser. I ministeriet för internationella ekonomiska förbindelser har jag ansvarat för utformningen av Litauens internationella avtal för statliga lån. Jag har även ingått i regeringsdelegationer och deltagit i förhandlingar om låneavtal med Världsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling. Som statssekreterare vid justitieministeriet och biträdande statssekreterare vid inrikesministeriet har jag fått erfarenhet av att förvalta statsbudgetanslag och garantera att dessa är regelbundna, ekonomiska, effektiva och ändamålsenliga.

Under de senaste fem åren har jag varit chef för Litauens riksrevisionsverk och haft ansvar för att alla statsbudgetanslag som tilldelats verket använts effektivt och i enlighet med lagen, för redovisningens organisation och för färdigställande och framläggande av den finansiella balansen. Mitt huvudsakliga ansvar som chefsrevisor är att organisera den offentliga revisionen, inbegripet redovisnings- och effektivitetsrevisioner, och lägga fram yttranden för parlamentet om redovisning av genomförandet av statsbudgeten, statsskulden och de statliga egendomarna samt slutsatser om statsbudgetförslag. Jag är ansvarig för organisationen av hela revisionsförfarandet på riksrevisionsverket, vilket innefattar att godkänna preliminära undersökningsrapporter, planera granskningen och granskningsförfaranden, delta i kvalitetssäkringsförfarandet för granskningen, inbegripet ”heta granskningar”, lämna information till parlamentet om revisionsresultat och följa upp genomförande av rekommendationer.

Under perioden 2005–2008 var jag vice ordförande för Eurosais styrelse, och för närvarande är jag ledamot i Internationella organisationen för högre revisionsorgan (Intosai) och kontaktkommittén för EU:s högre revisionsorgan.

2. Vilka är de tre viktigaste beslut som du har varit med om att fatta i ditt yrkesliv?

Under min yrkeskarriär har det funnits fler än bara några få beslut där min roll och mina initiativ har haft stor betydelse. Jag vill främst nämna min insats inom offentlig förvaltning.

Som biträdande justitieminister var jag direkt ansvarig för att inrätta förvaltningsdomstolar i Litauen. Detta initiativ var viktigt för utvecklingen av rättsstaten, demokratin och de mänskliga rättigheterna. Dessa delar av rättssystemet har gjort det möjligt för enskilda personer att skydda sig mot kränkningar av deras rättigheter och felaktig behandling genom offentliga organ.

Jag var ordförande för den kommitté som ansvarade för exekutionsmyndighetsreformen och ändringar av rättsakter om genomförandet av denna reform. Exekutionsmyndighetsreformen var ett mycket viktigt steg mot ett effektivt verkställande av domslut och avgöranden.

Reformen av civilförvaltningssystemet, som jag ansvarade för när jag arbetade i inrikesministeriet och som har erkänts av europeiska experter som en av de mest framgångsrika i EU.

Jag vill även framhäva vissa beslut som jag har fattat som chefsrevisor och som har bidragit till ökad effektivitet inom offentlig revision:

1)  Utformning och genomförande av den offentliga revisionsstrategin för perioden 2006–2010, efter rekommendationer från den inbördes utvärdering som genomfördes 2005–2006 av företrädare från de högre revisionsorganen i Danmark, Skottland, Irland och Tyskland. I denna handling fastställs våra huvudsakliga mål, omfattningen av vår revision och den framtida utvecklingens inriktning.

2)  Fastställande och utveckling av ett tydligt och effektivt samarbetssystem med parlamentet, särskilt dess revisionsutskott. Detta var ett mycket viktigt steg mot att öka den offentliga revisionens verkan. Nu har vi infört ett tvåstegsförfarande, som består dels av utfrågningar, där utskottets ledamöter analyserar revisionsrapporten eller revisionsuttalandet, och dels behandlingar, där parlamentets ledamöter frågar ut företrädare för revisionsorgan och grundläggande institutioner och förelägger uppgifter för genomförande och revisionsrekommendationer. Sedan den 1 januari 2010 genomför riksrevisionsverket en uppföljningsrevision av genomförandet av revisionsrekommendationer, och parlamentets revisionsutskott begär en redovisning av genomförandet.

3)  Det nya kvalitetssäkrings- och kontrollsystem som nyligen införts, som innefattar förfarandet för den ”heta granskningen”. Detta förfarande genomförs av kommittén för den ”heta granskningen”, vilken består av tjänstemän som inte är direkt involverade i revisionen och som ger sina rekommendationer om revisionsförfarandet. I kommittén ingår en biträdande chefsrevisor och dennas slutsatser läggs fram och granskas av chefsrevisorn.

Oavhängighet

3. Enligt EG-fördraget ska revisionsrättens ledamöter fullgöra sina skyldigheter under ”full oavhängighet”. Hur skulle du tillämpa denna skyldighet på dina kommande arbetsuppgifter?

Varje revisionsorgan måste vara oavhängigt i förhållande till de enheter som granskas och fritt från all yttre påverkan när det genomför sina uppgifter och skyldigheter på ett objektivt och effektivt sätt. I enlighet med internationellt godtagna revisionsstandarder ska revisionsorganet vara operativt, institutionellt, finansiellt och politiskt oavhängigt. Dessa principer gäller för revisionsrätten och dess ledamöter.

I mitt arbete som ledamot av revisionsrätten skulle jag undvika alla situationer som skulle kunna leda till en intressekonflikt och jag skulle handla oavhängigt i förhållande till andra institutioner och organ. Detta innebär att jag inte skulle ta några instruktioner från regeringar eller andra organ. I mitt arbete skulle jag inta en neutral ställning utan hänsyn till det land där revisionen äger rum (inbegripet mitt eget hemland). Jag skulle bygga min verksamhet och mina revisionsuttalanden enbart på fakta, uppgifter, korrekta, tillräckliga och tillförlitliga belägg, revisionsstandarder och min yrkeskunskap och yrkeserfarenhet. Jag skulle även avstå från all annan yrkesverksamhet och i synnerhet skulle jag inte vara politiskt aktiv.

4. Har du beviljats ansvarsfrihet för ditt tidigare företagsledande arbete, om ett sådant förfarande är tillämpligt?

Som chefsrevisor i Litauen är jag enligt lag skyldig att lägga fram årsrapporter om riksrevisionsverkets arbete för parlamentet. Parlamentet behandlar dessa rapporter och ger ansvarsfrihet, vilket har varit positivt under alla de fem år som jag har haft denna post.

5. Har du något företag eller några finansiella intressen eller några andra åtaganden som kan komma i konflikt med dina kommande arbetsuppgifter? Är du beredd att redogöra för dina ekonomiska intressen och andra åtaganden inför revisionsrättens ordförande och att offentliggöra dem? Om du är involverad i en pågående rättsprocess, skulle du vilja lämna upplysningar om detta?

Jag har inget företag eller några finansiella intressen eller några andra åtaganden som kan komma i konflikt med mina kommande arbetsuppgifter. Jag är beredd att redogöra för alla mina ekonomiska intressen och andra åtaganden inför revisionsrättens ordförande och att offentliggöra dem. Jag är inte involverad i en pågående rättsprocess.

6. Är du beredd att avgå från alla ämbeten till vilka du är vald eller frånträda varje aktiv post som innebär ansvar inom ett politiskt parti efter att du blivit utnämnd till ledamot av revisionsrätten?

Jag har för närvarande inget ämbete som jag är vald till eller någon post som innebär ansvar inom ett politiskt parti.

7. Hur skulle du hantera ett allvarligt fall av oegentligheter eller t.o.m. bedrägeri och/eller korruption som rör aktörer som verkar i din hemmedlemsstat?

Bedrägeri och korruption är de största hoten mot demokrati, en effektiv ekonomi och social rättvisa och kan därför inte tolereras i någon medlemsstat. Jag godtar inte några kompromisser i fråga om laglighet eller korrekthet, än mindre fall av bedrägeri och korruption. Regelbrott ska behandlas likvärdigt oavsett vilken medlemsstat som är inblandad. Detta är i enlighet med kravet i artikel 285 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det anges att revisionsrättens ledamöter ska handla i ”unionens allmänna intresse”.

Alla fall av misstänkt bedrägeri eller korruption som upptäcks genom revisioner som jag ansvarar för kommer jag omedelbart att vidarebefordra till vederbörande parter i revisionsrätten, vilka ansvarar för att rapportera sådana fall till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf).

I egenskap av chefsrevisor har jag redan haft tillfälle att ställas inför föregivna dilemma mellan lagenlighet med hänsyn till EU och så kallat ”nationellt intresse”. Min myndighet har en unik roll bland andra högre revisionsorgan i och med att den utfärdar intyg och slutrevisioner för budgetperioden 2004–2006 och fungerar som revisionsmyndighet för perioden 2007–2013. Så på sätt och vis har jag redan ”suttit i en EU-båt” de senaste fem åren.

I allmänhet anser jag att det alltid är gynnsamt i ett långsiktigt perspektiv att följa lagstiftningen och inte godta några överträdelser, detta både ur europeisk och nationell synvinkel.

Fullgörande av arbetsuppgifter

8. Vilka bör vara de viktigaste dragen i en sund ekonomisk förvaltningskultur i varje offentlig förvaltning?

Jag anser att den dominerande ”teknokratiska” inställningen till frågan om en sund ekonomisk förvaltningskultur inte är svaret på samspelet mellan ”icke-bindande” och ”bindande” inslag i detta komplexa sammanhang. Inte ens de bästa förvaltningsmetoderna fungerar utan ett effektivt värdesystem och rätt inställning hos alla parter i förhållande till deras roll, arbete och beteende.

Den högsta nivån av den ”icke-bindande” dimensionen är en allmän politik och en förvaltningskultur som inte enbart innebär demokratiska lagar och institutioner, utan snarare ett demokratiskt sätt att handla och tänka, det vill säga beredvilligheten från den politiska och administrativa enheten att handla öppet och förutsägbart och även en tydlig förståelse för allmänhetens alla rättigheter och skyldigheter i stort. Inom den offentliga sektorn ska denna kultur manifesteras genom förvaltning, åtaganden för sociala mål och allmänhetens intresse. Det främsta målet för offentlig förvaltning ska vara att kunden (allmänheten) blir nöjd. Alla parter inom den offentliga sektorn ska åta sig att följa yrkesmässiga och etiska värderingar. Hela systemet ska syfta till att uppnå fullständig professionalism, värdesätta enskilda individer och utveckla deras kompetens, kunskaper och färdigheter, samt sist men inte minst vara öppet för förbättring, genom att man tar efter god praxis, var den än kommer ifrån.

Tekniskt sett ska en sund ekonomisk förvaltning innebära att skattebetalarnas pengar används ekonomiskt, effektivt och ändamålsenligt. Detta betyder att målsättningarna och de avsedda resultaten uppnås (effektivitet), att de mest prisvärda resurserna används (ekonomi) och att det bästa förhållandet mellan använda resurser och uppnådda resultat råder (ändamålsenlighet). Villkoren för ett organ inom den offentliga sektorn som ska uppfylla ovanstående kriterier måste inbegripa:

· klara och tydliga mål, som fastställs i det rättsliga mandatet, strategier, politik, program osv., liksom exakta budgetindikatorer, med fokus på de resultat som ska uppnås,

· en exakt formulering av alla parters kompetens och ansvar i enlighet med deras roll, kompetens och färdigheter, inbegripet exakt och medvetet riskansvar, samt insynsvänliga förvaltningsmetoder och strikta budgetregler,

· effektiva informations- och kommunikationssystem som ger relevant information inom rätt tidsramar till beslutsfattare om användning av resurser och uppnådda resultat,

· en effektiv intern och extern kontroll, inbegripet interna och externa revisioner, bedömningar, utvärderingar, kontroller före och efter, uppgiftsuppdelning, godkännande av transaktioner och strikt antagna upphandlingsförfaranden,

· regelbunden övervakning och bedömning av genomförande, som bygger på tydliga och mätbara indikatorer, och lämpliga korrigerande åtgärder där så krävs,

· redovisningsskyldighet i form av regelbundna rapporter till den politiska myndighet som ska tilldela resurser och kräva att de används ändamålsenligt, och öppen kommunikation med intressenter och allmänheten i stort.

9. Enligt EG-fördraget ska revisionsrätten biträda parlamentet när det utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten. Hur skulle du vilja beskriva ditt ansvar när det gäller att rapportera till Europaparlamentet och i synnerhet till dess budgetkontrollutskott?

I artikel 248 i fördraget anges tydligt revisionsrättens skyldigheter. Först och främst måste revisionsrätten förse Europaparlamentet med en revisionsförklaring och en årsrapport om sitt arbete, och biträda parlamentet när det utövar sina befogenheter i samband med genomförande av budgeten genom att färdigställa andra handlingar, t.ex. årsrapporter om EU-byråerna, särskilda rapporter osv. Revisionsrätten har även andra skyldigheter och ansvarsområden. Förutom den formella framläggningen av rapporter är det revisionsrättens skyldighet att biträda Europaparlamentet med all hjälp som krävs för att förstå och behandla de berörda frågorna i dessa rapporter och i alla andra ärenden som rör revisionsrättens roll i samband med genomförandet av budgeten. Jag anser att revisionsrätten bör lämna konkreta och genomförbara rekommendationer till Europaparlamentet, som bör leda till en förbättring av verksamheten. Detta kommer även att öka effekten av revisionsrättens rapporter.

Jag anser att det är mycket viktigt att se till att det finns ett nära samarbete och ett ömsesidigt samförstånd mellan revisionsrätten och Europaparlamentets budgetkontrollutskott. Som revisionschef har jag fem års erfarenhet av nära samarbete med revisionsutskottet i Litauens parlament. Vi har överlämnat alla våra revisionsrapporter till utskottet, försett det med alla nödvändiga förklaringar och bakgrundsmaterial, hjälpt det att förbereda utfrågningar och behandlingar, samarbetat vid utformningen av utskottets och parlamentets förslag till resolutioner osv. Parlamentet rådfrågar även vår myndighet i olika rättsliga frågor och om lagförslag som gäller genomförande av budgeten och redovisningsskyldighet. När vi gör prioriteringar och planerar vårt årliga program är vi mycket uppmärksamma på parlamentets behov och förväntningar, samtidigt som vi ser till att inte förlora vår oavhängighet.

Vad beträffar mina personliga kommande arbetsuppgifter kommer dessa att ligga på tre plan: personligt ledamotskap, gruppnivå/institutionell nivå och kollegial nivå. När det gäller mitt personliga ledamotskap kommer jag att välkomna och ta vara på synpunkter och förslag från parlamentet som rör potentiella revisionsrisker eller problematiska områden. Jag kommer att se till att det arbete som jag tilldelas genomförs i enlighet med korrekt standard, i rätt tid och inom ramarna för budgeten och de anvisade resurserna, att revisionsresultat är väl förankrade och att resultaten rapporteras på ett tydligt och ändamålsenligt sätt. De måste tjäna till att förbättra EU:s ekonomiska förvaltning, bygga på tillräckliga och korrekta revisionsbevis och uttryckas på ett rättvist och objektivt sätt. Revisionsrättens rapporter ska vara tydliga, entydiga, begripliga, koncisa och välstrukturerade.

På gruppnivå/institutionell nivå kommer mitt mål att vara att se till att revisionsuppdragen är tydligt definierade på ett sätt som garanterar att revisionsfrågor besvaras tillfredsställande, att revisionsresultat tolkas strängt men realistiskt och att de kommuniceras på ett tydligt sätt. Detta kommer att vara särskilt viktigt med tanke på att avdelningarna i framtiden kommer att ansvara för att utarbeta särskilda rapporter.

Som kollega kommer jag att göra allt för att stärka revisionsrättens profil och göra den till en modern, föredömlig och öppen institution som samarbetar med andra institutioner, i första hand med Europaparlamentet och dess budgetkontrollutskott. Jag förespråkar starkt en samarbetskultur. Således bör t.ex. parlamentets krav och intressen beaktas i tillbörlig mening när revisionsrätten lägger fram sitt årliga arbetsprogram inför parlamentet.

10. Viket mervärde anser du att en effektivitetsrevision har, och hur bör resultaten av sådana revisioner inlemmas i förvaltningen?

Genom effektivitetsrevisioner tillför revisorer regeringarnas arbete mervärde genom att förbättringar rekommenderas i fråga om ekonomi, effektivitet och ändamålsenlighet för program och verksamhet. Vid effektivitetsrevisioner analyseras huruvida ”offentliga medel har använts på ett bra sätt”, huvudsakligen undersöker man de åtgärder som har vidtagits av revisionsorgan med hänsyn till respekten för principerna om ekonomi, effektivitet och ändamålsenlighet. I allmänhet är syftet med effektivitetsrevisioner att ge svar på två grundläggande frågor, nämligen:

– Har saker och ting skett på rätt sätt?

– Har rätt saker och ting skett?

Effektivitetsrevisioner spelar även en viktig roll när det gäller att identifiera tvärgående svagheter i styrelsesätt eller förvaltning. En av huvudprinciperna med själva effektivitetsrevisionen är att tillföra mervärde – det vill säga att förbättra effektiviteten. Genom effektivitetsrevisioner får revisionsorganen information och lösningar som leder till minskade kostnader, bättre förvaltning och förbättrade resultat. På så sätt ger effektivitetsrevisioner mervärde genom att mycket viktiga redovisningsuppdrag genomförs.

Hur kan effektivitetsrevisioner leda till att styrelseformen fungerar bättre? Genom dess revisionsresultat och revisionsrekommendationer. Revisionsresultaten är grunden för revisionsrekommendationerna, genom vilka revisorer eller revisionsorgan har möjlighet att förbättra den offentliga förvaltningen. Revisionsresultaten är den grundläggande komponenten för effektivitetsrevisioner och kan inlemmas i förvaltningen främst på två sätt:

· genom revisionsrekommendationer till revisionsorgan,

· genom kommunikation av revisionsresultat (resultat, slutsatser och rekommendationer) till parlament, regeringar, allmänheten och alla berörda.

Effektivitetsrevisioner underlättar styrelsestrukturen och den politiska processen för att skapa meningsfull redovisningsskyldighet. Väl genomförda revisioner tillför mervärde genom att principerna förbättras – genom att det sker en övergång från dåliga principer till bra principer, så att styrelsestrukturen kan fungera bättre i form av bättre politisk inriktning, förbättrad tillsyn och ökad effektivitet, ändamålsenlighet och rättvisa. Effektivitetsrevisioner är ett avancerat förvaltningsredskap som blir alltmer sofistikerat, för att behoven ska tillgodoses från olika grupper och på olika styrelsenivåer i fråga om tjänster som gäller allt från allmän säkerhet och offentligt arbete till ekonomisk utveckling.

11. Hur kan samarbetet mellan revisionsrätten, de nationella revisionsmyndigheterna och Europaparlamentet (budgetkontrollutskottet) förbättras avseende revisionen av EU:s budget?

Litauens riksrevisionsverk, som jag har varit chef för under de senaste fem åren, har en särskild ställning på den här punkten eftersom det utfärdar intyg och slutrevisioner för budgetperioden 2004–2006 och fungerar som revisionsmyndighet för perioden 2007–2013. Så en del av vår myndighet har redan varit direkt involverad i revision av EU-medel i enlighet med EU-bestämmelserna och samarbetat med berörda EU-institutioner. Jag kan hur som helst förstå varför frågan om samarbete står överst på dagordningen för Europaparlamentet och EU:s revisionsrätt.

I enlighet med fördraget ska revisionsrätten och de nationella revisionsmyndigheterna i medlemsstaterna samarbeta i en förtroendefull atmosfär samtidigt som deras oavhängighet upprätthålls. Revisionsrätten har som enda organ mandat att lämna ett oavhängigt yttrande om EU:s finanser och rapportera om frågor som rör en sund ekonomisk förvaltning, de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet i räkenskaperna och räkenskapernas tillförlitlighet. Samtidigt verkar de högre revisionsorganen i enlighet med sina mandat inom de nationella rättsliga ramarna, de är redovisningsskyldiga inför de nationella parlamenten och fullständigt oavhängiga av EU-institutionerna. Detta är ett grundläggande uttryck för Limaförklaringen, ett dokument som utarbetats av Intosai och som ofta beskrivs som finanskontrollens Magna Charta. Detta leder till den invecklade situationen att fastän omkring 80 procent av EU:s medel används under delad förvaltning finns det inget delat ansvar för revisionen av EU:s budget mellan revisionsrätten och de högre revisionsorganen. Denna asymmetri förstärks av de högre revisionsorganens olika beskaffenhet och deras revisionsmetoder och roller i de nationella redovisningssystemen.

De senaste tio åren har Europaparlamentet, i synnerhet dess budgetkontrollutskott, och revisionsrätten aktivt sökt lösningar som kan godtas av både EU-institutionerna och de nationella parterna. Kontaktkommittén är ett bra forum, eftersom den gör det möjligt för ledamöterna i revisionsrätten och cheferna på de högre revisionsorganen att regelbundet träffas och diskutera frågor av gemensamt intresse, behandla problem och till och med komma fram till vissa lösningar i arbetsgrupper. Det främsta målet med dessa bemödanden är att harmonisera EU-institutionernas och de högre revisionsorganens arbete gällande revision av EU-medel. Det första steget – att harmonisera revisionsstandarder – är mer eller mindre att steg framåt. Jag vill i detta sammanhang nämna bidraget från den arbetsgrupp som ansvarar för att utarbeta gemensamma revisionsstandarder och jämförbara revisionskriterier som är anpassade till EU-området. Andra initiativ, t.ex. att införa en gemensam revisionsmetod (yttrande från revisionsrätten nr 2/2004) eller nationella förklaringar (yttrande från revisionsrätten nr 6/2007), är fortfarande föremål för heta diskussioner, eftersom de innebär att förändringar måste göras vad gäller revisionsmetoder, extra resurser och i vissa fall grundläggande förändringar i det konstitutionella och rättsliga ramverket.

Enligt min uppfattning är det huvudsakliga motivet för ett bättre samarbete en bättre förståelse hos nationella parlament, regeringar och högre revisionsorgan för att det ligger i deras egen målsättning och deras eget intresse med en effektivare användning och kontroll av EU-medel. Och naturligtvis att det finns en ömsesidig förståelse för nationella intressen och angelägenheter hos EU-institutioner. Vissa åtgärder har redan vidtagits i det här avseendet. Revisionsrättens årliga arbetsprogram vidarebefordras t.ex. till de högre revisionsorganen. Revisionsrättens revisioner, särskilt revisionsuppdrag i medlemsstaterna, genomförs i samarbete med lokala revisionsorgan, vilket hjälper dem att förstå varandra bättre och att dela med sig av kunskaper och god praxis. De högre revisionsorganen är i själva verket till viss del involverade i revision av EU-medel som ingår i de nationella budgetarna. Frågan är hur EU-institutionerna, dvs. kommissionen och revisionsrätten, skulle kunna använda dessa revisionsresultat. Revisionsrätten har bildat en tankesmedja för att analysera i vilken omfattning som den kan låta en del av sin förklaring utgöras av årliga sammanfattningar, nationella förklaringar och nationella revisionsrapporter och intyg. Även om en fullständig samordning kräver betydande framsteg i detta avseende kan revisionsrätten redan nu använda de viktigaste resultaten från de högre revisionsorganens revisioner till program, särskilda rapporter och vissa aspekter (t.ex. kvalitet inom ekonomisk förvaltning) av revisionsförklaringar. Relevant information om revisioner som genomförts i medlemsstaterna är nu dessutom tillänglig på de flesta högre revisionsorgans webbplatser.

Vad gäller förhållandet mellan revisorer och parlament på både EU-nivå och nationell nivå är det mycket viktigt att man är lyhörd för varandras behov och mål. Revisionsorganen är kraftfulla instrument för parlamentarisk granskning och vice versa, det parlamentariska mandatet är den mest effektiva formen för att se till att revisionsrekommendationer genomförs. En lovande väg mot att förbättra samarbetet är att utveckla förbindelserna mellan revisorer och specialiserade parlamentariska utskott som behandlar revisioner (t.ex. CONT, PAC, revisionsutskottet osv.). Litauens riksrevisionsverk anser att samarbetet med parlamentets revisionsutskott har högsta prioritet och denna inriktning erkändes i november 2006 då en gemensam delegation från riksrevisionsverket och revisionsutskottet bjöds in till budgetkontrollutskottets sammanträde tillsammans med en liknande gemensam delegation från Storbritanniens riksrevisionsverk och allmänna revisionsutskott. I december 2007 anordnade budgetkontrollutskottet ett mycket givande sammanträde med de nationella parlamentens budgetkontrollutskott. Jag anser att det vore bra med ett liknande sammanträde med kontaktkommitténs ledamöter vid något tillfälle.

Genomförandet av Lissabonfördraget, särskilt artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, där det fastställs att medlemsstaterna ska samarbeta med kommissionen för att se till att anslagen används i enlighet med principerna om en sund ekonomisk förvaltning, utgör ytterligare incitament för närmare samarbete mellan de nationella regeringarna och kommissionen när det gäller genomförandet av EU-budgeten.

Övriga frågor

12. Skulle du dra tillbaka din kandidatur om parlamentet inte skulle stödja din nominering till ledamot av revisionsrätten?

Min erfarenhet i egenskap av chefsrevisor under de senaste fem åren har gjort mig fullständigt övertygad om att ett högre offentligt revisionsorgan inte kan utföra sitt offentliga arbete utan parlamentets samtycke och samförstånd. Detta gäller lika mycket på nationell som på europeisk nivå. Trots revisionsorganets oavhängighet kan det inte arbeta effektivt och få nödvändigt offentligt inflytande utan parlamentets stöd och samarbete. Jag skulle därför dra tillbaka min kandidatur om Europaparlamentet inte skulle stödja min nominering.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

16.3.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

1

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marta Andreasen, Jean-Pierre Audy, Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Jorgo Chatzimarkakis, Andrea Cozzolino, Ryszard Czarnecki, Luigi de Magistris, Tamás Deutsch, Martin Ehrenhauser, Jens Geier, Ingeborg Gräßle, Ville Itälä, Cătălin Sorin Ivan, Elisabeth Köstinger, Bogusław Liberadzki, Monica Luisa Macovei, Jan Olbrycht, Søren Bo Søndergaard

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Christofer Fjellner, Edit Herczog, Monika Hohlmeier, Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, Markus Pieper

Senaste uppdatering: 18 mars 2010Rättsligt meddelande