om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger energirelaterade produkters förbrukning av energi och andra resurser (omarbetning)

(05247/1/2010 – C7-0094/2010 – 2008/0222(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (05247/1/2010 – C7-0094/2010),

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0778),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0412/2008),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Addendum till KOM(2009) 665 slutlig” (KOM(2010)0147),

–   med beaktande av artiklarna 294.7 och 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den rättsliga grunden,

–   med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen(1),

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén(2),

–   med beaktande av yttrandet från Regionkommittén,

–   med beaktande av artiklarna 72 och 37 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0128/2010).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, efter att det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter, P6_TA(2009)0345. (2) EUT C 228, 22.9.2009, s. 90.

Den 17 november 2008 lade Europeiska kommissionen fram ett förslag till omarbetning av Europaparlamentets och rådets direktiv om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger energirelaterade produkters förbrukning av energi och andra resurser. Detta förslag, tillsammans med två andra förslag om byggnaders energiprestanda (omarbetat direktiv) och om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar (förslag till förordning), utgjorde paketet för energieffektivitet, som lades fram av kommissionen i november 2008.

Europaparlamentet antog sitt yttrande vid första behandlingen den 5 maj 2009 och antog 60 ändringar till kommissionens förslag.

Efter parlamentets antagande i första behandlingen och inför ikraftträdandet av det nya fördraget om Europeiska unionens funktionssätt enades man om en strategi i två etapper för att underlätta förhandlingsprocessen:

–   En första etapp då det handlade om att nå en överenskommelse om direktivets sakinnehåll. En sådan överenskommelse nåddes i november 2009 och bekräftades genom ett beslut av Coreper av den 19 november 2009 och en skrivelse från industriutskottets ordförande av den 2 december 2009.

–   En andra etapp då målet var att nå en överenskommelse om ändringarna till följd av ikraftträdandet av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – framför allt en anpassning av den rättsliga grunden och bestämmelserna om delegerade akter. Överenskommelsen nåddes i mars 2010 genom ett beslut av Coreper av den 24 mars 2010 och en skrivelse från industriutskottets ordförande av den 25 mars 2010.

Resultatet av dessa förhandlingar låg till grund för rådets ståndpunkt vid första behandlingen i enlighet med artikel 294 i EUF-fördraget och antogs den 14 april 2010. På så sätt kunde en snabb överenskommelse nås i andra behandlingen, dvs. att parlamentet godkände rådets ståndpunkt utan ändringar.

Överenskommelsens grunddrag

–   Märkning och layout: Den överenskommelse som nåddes är i linje med huvuddragen i parlamentets ståndpunkt efter första behandlingen (äf 70), eftersom idén med en A−G-skala finns kvar och antalet klasser som kan läggas till över A begränsas till tre – om den tekniska utvecklingen så kräver – och det sammanlagda antalet klasser begränsas till sju. Dessutom ger den en möjlighet till omgradering vid särskilda och väldefinierade förhållanden. Enligt den nya översynsklausulen ska kommissionen före 2014 års utgång bedöma om bestämmelserna om märkningens layout behöver ändras på grund av den tekniska utvecklingen eller utifrån konsumenternas förståelse av etikettens layout.

–   Reklam: Tydliga krav på att det ska finnas en hänvisning till energimärkningen i all reklam för energirelaterade produkter, med energirelaterad information eller prisinformation. Detta var första gången som man enades om denna obligatoriska hänvisning, i enlighet med parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen. Rådet accepterade också fullt ut parlamentets ståndpunkt om obligatorisk information om energiförbrukning eller en hänvisning till produktens energieffektivitetsklass i tekniskt reklammaterial.

–   Offentlig upphandling: Nationella upphandlande myndigheter ska försöka att köpa enbart produkter som har de högsta prestandanivåerna och som ingår i den högsta energieffektivitetsklassen. Dessutom kan de uppmuntra och belöna konsumenter och företag som väljer energieffektivt genom att skapa särskilda incitament. Incitament för en produkt som medlemsstaterna erbjuder konsumenterna eller företagen ska sträva efter högsta prestandanivåer, bland annat den högsta energieffektivitetsklassen.

–   Prioriteringslistor: Kommissionen är skyldig att tillhandahålla en prioriteringslista med de energirelaterade produkter som kan omfattas av genomförandeåtgärder. Byggprodukter med betydande inverkan på energiförbrukningen ska också finnas med på prioriteringslistan.

Föredragandens ståndpunkt

Energimärkningsdirektivet spelar en avgörande roll för att uppnå EU:s energibesparingsmål på 20 procent före 2020. Direktivet fyller i detta sammanhang en mycket viktig funktion när det gäller att bekämpa klimatförändringarna, få EU att bli en effektiv, hållbar och konkurrenskraftig ekonomi och trygga energiförsörjningen i EU på ett bättre sätt. Vårt mål är att bana väg för en situation som både marknaden och konsumenterna vinner på genom att sörja för att alla konsumenter har tillgång till korrekt information och är medvetna om konsekvenserna av sina val. Mot bakgrund av detta ger den överenskommelse som nåtts om energimärkningsdirektivet ett betydande mervärde.

Framför allt kommer den obligatoriska hänvisningen till energimärkningen i reklam att sätta stopp för missvisande information till slutanvändarna och ge dem all den information som behövs för att de ska kunna göra välgrundade val. På grund av att parlamentet insisterade lyckades man också förhindra en utformning med öppen skala och behålla modellen med en A–G-skala, som hittills har visat sig vara värdefull för konsumenterna. Vad gäller en översyn av klasserna har möjligheterna och kriterierna för omgradering definierats tydligt och medger inga kryphål. Om man skulle behöva lägga till ytterligare klasser till dem som redan finns kommer detta automatiskt att leda till en omgradering. Tillägget av en allmän översynsklausul gör att man kan göra en grundlig översyn med hänsyn till den tekniska utvecklingen och konsumentförståelsen av märkningen senast 2014. Detta är ytterligare en garanti för att den konsumentvänliga skala som man kommit överens om åtminstone inte ändras före översynen.

28.4.2010

Herbert Reul

Ordförande

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi

BRYSSEL

Ärende:           Yttrande över den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger energirelaterade produkters förbrukning av energi och andra resurser (KOM(2008)0778 – C7-0412/2008 – 2008/0222(COD))

Med en skrivelse av den 23 mars 2010 begärde du i enlighet med artikel 37.2 i arbetsordningen att utskottet för rättsliga frågor skulle kontrollera lämpligheten hos den rättsliga grunden för ovannämnda kommissionsförslag.

Vid utskottssammanträdet den 28 april 2010 behandlade utskottet detta ärende.

Med en skrivelse av den 23 mars 2010 informerade du utskottet för rättsliga frågor om att rådet har föreslagit en ändring av den rättsliga grunden i samband med förslaget till omarbetning av energimärkningsdirektivet(1). Rådet har sagt sig vilja använda denna nya rättsliga grund i sin kommande gemensamma ståndpunkt, och det tycks som om ditt utskott har förklarat sig villigt att godkänna ändringen. Även om det tycks råda enighet om att den berörda ändringen bör genomföras, är det dock nödvändigt att utskottet för rättsliga frågor, i enlighet med artikel 37 i arbetsordningen(2), yttrar sig över den ändring av den rättsliga grunden som görs i förhållande till kommissionens ursprungliga förslag.

Syftet med detta meddelande är därför att fastställa den lämpliga rättsliga grunden för kommissionens förslag till direktiv om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger energirelaterade produkters förbrukning av energi och andra resurser(3) (nedan kallat förslaget), som syftar till att omarbeta rådets direktiv 92/75/EEG (nedan kallat energimärkningsdirektivet). Kommissionen har föreslagit artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund, medan rådet förslår att den byts ut mot artikel 194 i EUF-fördraget.

Allmänna kommentarer

Valet av rättslig grund är viktigt, eftersom unionen konstitutionellt sett bygger på principen om befogenhetsfördelning, vilket innebär att gemenskapsinstitutionerna endast kan agera på ett sätt som är i överensstämmelse med det mandat som de fått genom fördraget(4).

Av domstolens rättspraxis framgår att valet av rättslig grund inte är subjektivt. Det har tagits fram en enhetlig uppsättning kriterier som ska tillämpas vid fastställandet av den korrekta rättsliga grunden. Valet måste i sista hand grundas på objektiva faktorer som kan bli föremål för domstolsprövning, såsom den berörda lagstiftningsaktens syfte, föremål och innehåll(5). Det saknar betydelse om en institution önskar delta på ett mer intensivt sätt när en bestämd rättsakt antas, vilket arbete som har utförts av andra skäl men inom samma område som rättsakten tillhör samt i vilket sammanhang rättsakten har antagits.(6)

De rättsliga grunder som är under övervägande:

Artikel 95 i EG-fördraget, som ersatte den gamla artikel 100a i EG-fördraget, utgjorde den rättsliga grunden för energimärkningsdirektivet. Kommissionen meddelade i december 2009 att det förslag som nu behandlas borde ha motsvarande artikel i EUF-fördraget, dvs. artikel 114, som rättslig grund. Rådet föreslår i stället artikel 194 i EUF-fördraget, en bestämmelse som särskilt rör energipolitiken och som för första gången infördes genom Lissabonfördraget. Nedan återges de båda bestämmelser som är aktuella:

Artikel 114

(f.d. artikel 95 i EG-fördraget)

1.        Om inte annat föreskrivs i fördragen ska följande bestämmelser tillämpas för att nå de mål som anges i artikel 26. Europaparlamentet och rådet ska i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén, besluta om åtgärder för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera.

2.        Punkt 1 gäller inte bestämmelser om skatter och avgifter, bestämmelser om fri rörlighet för personer eller bestämmelser om anställdas rättigheter och intressen.

3.        Kommissionen ska i sina förslag enligt punkt 1 om hälsa, säkerhet samt miljö- och konsumentskydd utgå från en hög skyddsnivå och särskilt beakta ny utveckling som grundas på vetenskapliga fakta. Europaparlamentet och rådet ska också, inom ramen för sina respektive befogenheter, sträva efter att nå detta mål.

4.        Om en medlemsstat, efter det att Europaparlamentet och rådet, rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd, anser det nödvändigt att behålla nationella bestämmelser som grundar sig på väsentliga behov enligt artikel 36 eller som avser miljö- eller arbetsmiljöskydd, ska den till kommissionen anmäla dessa bestämmelser samt skälen för att behålla dem.

5.        Dessutom gäller, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 4, att om en medlemsstat efter det att Europarlamentet och rådet, rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd anser det nödvändigt att införa nationella bestämmelser grundade på nya vetenskapliga belägg med anknytning till miljöskydd eller arbetsmiljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för den medlemsstaten och som har uppkommit efter beslutet om harmoniseringsåtgärden, ska medlemsstaten underrätta kommissionen om de planerade bestämmelserna samt om skälen för att införa dem.

6.        Kommissionen ska inom sex månader efter en sådan anmälan som avses i punkterna 4 och 5 godkänna eller förkasta de ifrågavarande nationella bestämmelserna sedan den konstaterat huruvida dessa utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens funktion.

Om kommissionen inte fattar beslut inom denna period ska de nationella bestämmelser som avses i punkterna 4 och 5 anses godkända.

Om det är berättigat på grund av frågans komplexitet och om det inte finns någon fara för människors hälsa, får kommissionen meddela den berörda medlemsstaten att den period som avses i denna punkt kan förlängas med ytterligare högst sex månader.

7.        Om en medlemsstat i enlighet med punkt 6 bemyndigas att behålla eller införa nationella bestämmelser som avviker från en harmoniseringsåtgärd, ska kommissionen omedelbart undersöka om den ska föreslå en anpassning av den åtgärden.

8.        Om en medlemsstat tar upp ett särskilt problem som rör folkhälsan på ett område som tidigare har varit föremål för harmoniseringsåtgärder, ska medlemsstaten göra kommissionen uppmärksam på detta och kommissionen ska omedelbart undersöka om den ska föreslå rådet lämpliga åtgärder.

9.        Med avvikelse från det förfarande som anges i artiklarna 258 och 259 kan kommissionen eller någon av medlemsstaterna hänskjuta ärendet direkt till Europeiska unionens domstol, om kommissionen eller medlemsstaten anser att en annan medlemsstat missbrukar befogenheterna enligt denna artikel.

10.      De ovannämnda harmoniseringsåtgärderna ska vid behov omfatta en skyddsklausul som tillåter medlemsstaterna att på en eller flera av de icke-ekonomiska grunder som anges i artikel 36 vidta provisoriska åtgärder, som ska vara underkastade ett kontrollförfarande från unionens sida.

AVDELNING XXI

ENERGI

Artikel 194

1.        Inom ramen för upprättandet av den inre marknaden och dess funktion och med hänsyn till kravet på att skydda och förbättra miljön ska målet för unionens politik på energiområdet vara att i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna

a)     garantera att energimarknaden fungerar,

b)     garantera energiförsörjningen i unionen,

c)     främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av nya och förnybara energikällor, och

d)     främja sammankopplade energinät.

2.        Utan att det påverkar tillämpningen av andra bestämmelser i fördragen, ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet föreskriva nödvändiga åtgärder för att uppnå målen i punkt 1. Dessa åtgärder ska beslutas efter det att Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén har hörts.

Åtgärderna ska inte påverka en medlemsstats rätt att bestämma villkoren för utnyttjandet av dess energikällor, dess val mellan olika energikällor eller energiförsörjningens allmänna struktur, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 192.2 c.

3.        Med avvikelse från punkt 2 ska rådet, i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, med enhällighet och efter att ha hört Europaparlamentet, föreskriva sådana åtgärder som avses i den punkten när de är av främst fiskal karaktär.

Det bör noteras att de föreslagna rättsliga grunderna inte är oförenliga med varandra, utan snarare bör betraktas som kompletterande bestämmelser, eftersom de är tydligt inriktade på att stärka integrationen på den inre marknaden. Artikel 194 har dock ett snävare tillämpningsområde än artikel 114 och introducerar ännu ett politiskt mål, nämligen miljöskydd genom energieffektivitet. Härigenom förändras naturligtvis det sätt på vilket artikeln fungerar. Artikel 114 berör enbart ekonomiska frågor och i synnerhet avskaffandet av godtyckliga hinder som snedvrider marknaden. Det är emellertid ofrånkomligt att fullföljandet av miljömål, åtminstone på kort sikt, kan leda till andra åtgärder än dem som bygger på rent ekonomiska kriterier. Bestämmelserna har alltså vissa likheter men är på intet sätt identiska.

Det bör dock framhållas att alla föreslagna åtgärder som rör energisektorn inte automatiskt måste grunda sig på artikel 194 i EUF-fördraget. Denna artikel måste anses vara begränsad till energipolitiska åtgärder som har som mål att garantera att energimarknaden fungerar, garantera energiförsörjningen i unionen, främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av nya och förnybara energikällor och främja sammankopplade energinät. Energipolitiska åtgärder som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera måste fortfarande baseras på artikel 114 i EUF-fördraget.

När man bestämmer vilken av de föreslagna artiklarna som är lämplig som rättslig grund ska man titta på energipolitikens utveckling som ett område där gemenskapen har behörighet och på förslagets syfte och innehåll.

Regleringen av energifrågor inom EU före och efter Lissabonfördragets ikraftträdande

Traditionellt sett har de nationella energimarknaderna varit splittrade, och EG-fördraget föreskrev inte några särskilda lagstiftningsbefogenheter på det energipolitiska området. Gemenskapen påverkade dock detta viktiga politikområde genom att stifta lagar på grundval av fördragsbestämmelser om den inre marknaden och miljöpolitiken(7).

Lissabonfördraget ger unionen tydligare och mer explicita befogenheter inom energipolitiken, eftersom det i artikel 4 i EUF-fördraget fastställs att unionen och medlemsstaterna har delad befogenhet i energifrågor(8). Enligt artikel 194 i EUF-fördraget ska gemenskapens politik på energiområdet vara förenlig med den inre marknaden och ta hänsyn till kravet på att skydda och förbättra miljön(9).

När det gäller den juridiska stringensen och rättssäkerheten kan det generellt sägas att insynen i och den konstitutionella legitimiteten hos gemenskapsåtgärderna ökar om det väljs en rättslig grund som särskilt avser det berörda området. Det är särskilt viktigt att iaktta dessa principer inom detta strategiskt betydelsefulla och politiskt känsliga område. Domstolen har slagit fast att eventuella sektorsspecifika rättsliga ordningar bör ha företräde framför allmänna subsidiära bestämmelser(10).

Det föreslagna direktivets syfte och innehåll

Det nuvarande energimärkningsdirektivet, som antogs 1992, utgör en ram som gör det möjligt för kommissionen att med hjälp av genomförandeåtgärder fastställa energimärkningskrav för ett mindre antal hushållsapparater. Konsumenterna får tillgång till information om apparaternas energieffektivitet och uppmuntras därför att välja de energisnålaste produkterna, medan tillverkarna ges incitament att ta fram mer miljövänliga produkter och att marknadsföra dem som sådana. Denna dynamik medför några uppenbara ekonomiska och miljömässiga fördelar och är förenlig med en rad gemenskapspolitiska initiativ(11).

Konsekvensbedömningen av energimärkningsdirektivet visade att man genom att fullt ut genomföra det befintliga systemet och utvidga dess tillämpningsområde till att omfatta alla energirelaterade produkter(12) kan underlätta enorma energibesparingar(13). Därför valde kommissionen, som hade fyra olika politiska valmöjligheter inom översynsförfarandet, att satsa på det liggande förslaget.

Vi bör nu titta närmare på avsnittet ”Rättslig grund” i kommissionens förslag. Kommissionen motiverar där valet av artikel 95 i EG-fördraget (artikel 114 i EUF-fördraget) som rättslig grund:

Energimärkningsdirektivet säkerställer genomförandet av en välfungerande inre marknad med lika villkor utan tekniska handelshinder [och] med fri rörlighet för produkter som omfattas av dess tillämpningsområde och som uppfyller de märkningskrav som fastställs i de genomförandeåtgärder som antagits inom ramen för direktivet(14).

Att artikel 95 i EG-fördraget används som rättslig grund motiveras alltså med att den artikeln särskilt rör den inre marknaden. Detta är anmärkningsvärt eftersom en stor del av motiveringen handlar om energibesparingar och därmed sammanhängande miljövinster som kan uppnås som en följd av förslaget.

Skäl 3 i själva förslaget är så belysande att det nog bör citeras i sin helhet:

Om slutanvändare får tillgång till korrekt, relevant och jämförbar information om den energi som varje enskild energirelaterad produkt förbrukar, kan detta påverka deras val till förmån för produkter som förbrukar mindre energi och andra väsentliga resurser under användningen, eller som indirekt leder till lägre förbrukning, och därigenom motivera tillverkarna att minska förbrukningen av energi och andra väsentliga resurser hos de produkter som de tillverkar. Indirekt bör detta även främja en effektiv användning av produkterna. I brist på sådan information kommer marknadskrafterna inte själva att kunna främja en rationell användning av energi och andra väsentliga resurser för dessa produkter.

I skäl 8 står det att endast energirelaterade produkter som under användningen har en betydande inverkan på förbrukningen av energi eller resurser bör omfattas av en genomförandeåtgärd, och i skäl 12 står det att främjandet av energieffektivitet inte bör vara så omfattande att miljön skadas totalt sett. Inget av skälen i förslaget tar upp de potentiella fördelarna för den inre marknaden. Det är i detta sammanhang viktigt att påpeka att skäl 8 i allt väsentligt genomförs genom artikel 1 i det föreslagna direktivet (med titeln ”Tillämpningsområde”), där det sägs att direktivet bara ska tillämpas på ”energirelaterade produkter som under användningen har en betydande inverkan på förbrukningen av energi och, när det är relevant, andra väsentliga resurser”.

Det syfte som framgår av de ovannämnda bestämmelserna – tillsammans med den politiska bakgrunden för konsekvensbedömningen av energimärkningsdirektivet och den allmänna inriktningen på motiveringen till förslaget – visar klart och tydligt att artikel 194 är den lämpligaste rättsliga grunden av de olika alternativen. Det faktum att förslaget gör den inre marknaden ännu mer sammanhållen är en fördel som är underordnad förslagets primära syfte, nämligen att främja energieffektivitet och de därmed sammanhängande ekonomiska fördelarna och miljövinsterna. Att förslaget kan ha alla dessa konsekvenser stämmer bra överens med den ovannämnda analysen av sambandet mellan artiklarna 114 och 194 i EUF-fördraget. Den avgörande faktorn i vår undersökning är dock det direkta sätt på vilket syftet med förslaget överensstämmer med syftet med artikel 194.

Den berörda åtgärden kan anses ha som huvudsyfte att främja energieffektivitet och energibesparingar i enlighet med artikel 194.1 c i EUF-fördraget. Om förslaget, trots att det rör energipolitiken, hade haft som huvudsyfte att upprätta den inre marknaden och få den att fungera, skulle det ha baserats på artikel 114. Det faktum att det nu finns en ny specifik rättslig grund för energifrågor innebär inte att alla energirelaterade åtgärder måste baseras på den artikeln.

Slutsats

Domstolen har slagit fast att eventuella sektorsspecifika rättsliga ordningar bör ha företräde framför allmänna subsidiära bestämmelser(15) och att det i princip bara ska finnas en rättslig grund för varje åtgärd(16). Mot bakgrund av dessa principer och den ovannämnda analysen anser vi att artikel 194 i EUF-fördraget är den lämpliga rättsliga grunden för detta förslag.

Vid utskottssammanträdet den 28 april 2010 antog utskottet för rättsliga frågor enhälligt(17) följande rekommendation: Den lämpliga rättsliga grunden är artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Med vänlig hälsning

Klaus-Heiner Lehne

(1) Rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser (EGT L 297, 13.10.1992, s. 16). (2) Artikel 37.5: Ändringsförslag som läggs fram i parlamentet i syfte att ändra den rättsliga grunden för ett förslag till lagstiftningsakt är tillåtliga endast om det utskott som är ansvarigt för ärendet eller utskottet med ansvar för rättsliga frågor anser att den rättsliga grunden är inkorrekt eller olämplig. (3) KOM(2008)0778. (4) Yttrande nr 2/00 av den 6 december 2001 om Cartagenaprotokollet, REG 2001, s. I-9713, punkt 3. (5) Se t.ex. mål C-300/89, kommissionen mot rådet, REG 1991, s. I-2867, mål C-269/97, kommissionen mot rådet, REG 2000, s. I-2257 och mål C-176/03 kommissionen mot rådet, REG 2005 s. I-7879. (6) Mål C-269/97, kommissionen mot rådet, se ovan, punkt 44. (7) Ett exempel är Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG (EUT L 191, 22.7.2005, s. 29). (8) Artikel 4.2 i. (9) B. Delvaux, A. Guimaraes-Purokoski: EU Energy Law and policy issues, ELRF Collection, första upplagan (utgivare: B. Delvaux, M. Hunt, K. Talus), s. 13–16, 27–28. (10) Mål C-376/98, Tyskland mot Europaparlamentet och rådet, REG 2000, s. I-8419. (11) Gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, beslut nr 1600/2002/EG; Integrerad produktpolitik – Miljöpåverkan ur livscykelperspektiv (KOM(2003)0302); En strategi för förenkling av lagstiftningen KOM(2005)0535 av den 25 oktober 2000. (12) Till exempel fönster och isoleringsprodukter. (13) 27 miljoner ton oljeekvivalenter (en energienhet). (14) SEK(2008)2862, s. 6. (15) Se fotnot 8. (16) Mål C-91/05, kommissionen mot rådet, REG 2008, s. I-3651. (17) Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen: Klaus-Heiner Lehne (ordförande), Luigi Berlinguer, Evelyn Regner, Sebastian Valentin Bodu (vice ordförande), Kurt Lechner (föredragande), Piotr Borys, Sergio Gaetano Cofferati, Christian Engström, Eva Lichtenberger, Antonio López-Istúriz White, Antonio Masip Hidalgo, Bernhard Rapkay, Francesco Enrico Speroni, József Szájer, Alexandra Thein, Diana Wallis, Cecilia Wikström, Tadeusz Zwiefka.