med rekommendationer till kommissionen om förbättring av ramarna för ekonomisk styrning och stabilitet i unionen, särskilt inom euroområdet

(2010/2099(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–       med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

–       med beaktande av artiklarna 121, 126, 136, 138 och 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och protokollet (nr 12) om förfarandet vid alltför stora underskott och protokollet (nr 14) om Eurogruppen, som är fogade till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–       med beaktande av kommissionens meddelanden av den 12 maj 2010 om förstärkt samordning av den ekonomiska politiken (KOM(2010)0250) och av den 30 juni om förstärkt samordning av den ekonomiska politiken för stabilitet, tillväxt och nya arbetstillfällen – Verktyg för en kraftfullare ekonomisk styrning i EU (KOM(2010)0367),

–       med beaktande av kommissionens rekommendation av den 27 april 2010 om en rekommendation av rådet om allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik – del I av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 (SEK(2010)0488),

–       med beaktande av kommissionens förslag av den 27 april 2010 till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik: Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 (KOM(2010)0193) och av sin resolution av den 8 september 2010(1) med anledning av detta,

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 om Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (KOM(2010)2020),

–       med beaktande av rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism(2),

–       med beaktande av rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans(3),

–       med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken(4),

–       med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott(5),

–       med beaktande av rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av protokollet om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen(6),

–       med beaktande av rådets slutsatser från sammanträdet den 7 september 2010 med godkännande av en kraftfullare övervakning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken (den europeiska terminen),

–       med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet av den 17 juni 2010,

–       med beaktande av slutsatserna från rådets möte den 9 och10 maj 2010,

–       med beaktande av uttalandet från stats- eller regeringscheferna i euroområdet den 7 maj 2010,

–       med beaktande av uttalandet från stats- och regeringscheferna i euroområdet den 25 mars 2010,

–       med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet av den 25 och 26 mars 2010,

–       med beaktande av uttalandet om stödet till Grekland från medlemsstaterna i euroområdet av den 11 april 2010,

–       med beaktande av slutsatserna från rådets möte av den 16 mars 2010,

–       med beaktande av Eurogruppens slutsatser om övervakning av konkurrenskraften inom euroområdet och makroekonomiska obalanser av den 15 mars 2010,

–       med beaktande av Eurogruppens villkor för exitstrategier och politiska prioriteringar på kort sikt i Europa 2020-strategin och deras följder för euroområdet av den 15 mars 2010,

–       med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 22–23 mars 2005,

–       med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23–24 mars 2000,

–       med beaktande av Europeiska rådets resolution av den 13 december 1997 om samordning av den ekonomiska politiken under den tredje etappen av EMU och om artiklarna 109 och 109b i EG-fördraget,

–       med beaktande av Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 om stabilitets- och tillväxtpakten(7),

–       med beaktande av Europeiska rådets resolution av den 16 juni 1997 om tillväxt och sysselsättning(8),

–       med beaktande av Europeiska centralbankens skrivelse om förstärkning av den ekonomiska styrningen i euroområdet av den 10 juni 2010,

–       med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om kvaliteten på statistiken i EU och utökade granskningsbefogenheter för kommissionen (Eurostat)(9),

–       med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om ekonomisk styrning(10),

–       med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2010 om rapporten om den årliga bedömningen av euroområdet och de offentliga finanserna 2009(11),

–       med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2010 om EU 2020(12),

–       med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 om EMU@10: Den ekonomiska och monetära unionens första tio år och framtida utmaningar(13),

–       med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för konstitutionella frågor (A7-0282/2010), och av följande skäl:

A.     Den senaste ekonomiska utvecklingen har tydligt visat att samordningen av den ekonomiska politiken inom unionen, särskilt inom euroområdet, inte har fungerat tillräckligt bra och trots medlemsstaternas skyldigheter enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har de misslyckats med att betrakta sin ekonomiska politik som en fråga av gemensamt intresse och att samordna denna politik inom rådet i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget och respektera kommissionens viktiga roll i övervakningsförfarandet.

B.     Varken den nuvarande ramen för ekonomisk styrning och övervakning eller ramlagstiftningen för finansiella tjänster har gett tillräcklig stabilitet och tillväxt.

C.     Det är nödvändigt att gå längre än de tillfälliga åtgärderna för att stabilisera euroområdet.

D.     Den ekonomiska samordningen och övervakningen måste stärkas på unionsnivå, samtidigt som man respekterar subsidiaritetsprincipen och tar hänsyn till euroområdets särskilda krav och de lärdomar som måste dras av den senaste tidens ekonomiska kris, utan att inkräkta på Europeiska unionens integritet och med hänsyn till kravet på lika behandling av medlemsstaterna.

E.     Det är nödvändigt att stärka den ekonomiska samordningen inom hela unionen med tanke på att unionens ekonomiska stabilitet kan vara beroende av den ekonomiska situationen i en enda av dess medlemsstater, och med tanke på de avancerade ekonomiska kopplingarna mellan alla medlemsstater inom ramen för den inre marknaden, och också med tanke på att vi måste förbereda en utvidgning av euroområdet.

F.     Genom Lissabonfördraget omvandlas den tidigare ”gemenskapsmetoden” och anpassas och förstärks till en ”unionsmetod”, vilket framför allt innebär följande:

–       Europeiska rådet fastställer de allmänna politiska riktlinjerna och prioriteringarna.

–       Kommissionen främjar unionens allmänna intresse och tar lämpliga initiativ i detta syfte.

–       Europaparlamentet och rådet lagstiftar och utövar budgetfunktionen gemensamt på grundval av kommissionens förslag.

G.     Den nya förstärkta ekonomiska styrningen bör helt och hållet inkludera och förstärka EU:s solidaritetsprincip som en förutsättning för euroområdets förmåga att bemöta asymmetriska chocker och spekulativa attacker.

H.     Den rådande ekonomiska krisen i unionen är en solvenskris, som i sitt första skede tog formen av en likviditetskris, som inte kan få en långsiktig lösning bara genom att ge nya lån till högt skuldsatta länder i kombination med accelererade planer för finanspolitisk konsolidering.

I.      Sysselsättningsåtgärder spelar en viktig roll för stimulans av tillväxt och konkurrenskraft i den europeiska sociala marknadsekonomin genom att förhindra makroekonomiska obalanser och åstadkomma social integration och omfördelning av intäkterna.

J       Kommissionens och Europeiska centralbankens (ECB) roll måste respekteras i enlighet med EUF-fördraget.

K.     En helt oberoende ECB är en nödvändig förutsättning för en stabil euro, låg inflation och gynnsamma finansieringsvillkor för tillväxt och jobb.

L.     Mer uppmärksamhet måste ägnas implicita skuldförpliktelser och operationer utanför balansräkningen som kan öka den offentliga skuldsättningen på medellång och lång sikt samt försämra transparensen.

M.    Politikerna måste på ett samordnat sätt identifiera och tackla de gemensamma ekonomiska och sociala utmaningar som EU:s ekonomier står inför.

N.     Ett större engagemang från arbetsmarknadsparternas sida på nationell och europeisk nivå kommer att bidra till ett ökat ansvarstagande vid genomförandet av det ekonomiska styret och den övergripande Europa 2020-strategin.

O.     En permanent krislösningsmekanism, inklusive förfaranden för omstrukturering av skulder eller konkurs under ordnade former, bör inrättas för att garantera finansiell stabilitet i fall av statsskuldkriser och skuldkriser inom den privata sektorn, samtidigt som ECB:s oberoende skyddas.

P.     Stabilitets- och tillväxtpaktens nuvarande bestämmelser, i kombination med bristande tillämpning, har inte räckt till för att garantera en sund finanspolitik och vidare makroekonomisk politik. EU:s ramar för finanspolitik och makroekonomisk politik måste stärkas genom en striktare regelbaserad tillämpning av förebyggande åtgärder, sanktioner och incitament.

Q.     Målet att återställa balansen i den offentliga ekonomin är en nödvändighet för stater med alltför hög skuldsättning, men det kommer inte ensamt att lösa problemet med ekonomiska obalanser mellan länder inom euroområdet och inom hela unionen.

R.     Den europeiska sociala modellen utgör en tillgång i den globala konkurrensen, och har försvagats på grund av skillnaderna i ekonomisk konkurrenskraft mellan medlemsstaterna.

S.     Kunskap, kapital, innovationer och, i mindre utsträckning, arbetskraft har en tendens att förflytta sig till vissa regioner. EU:s mekanismer för finansiell solidaritet måste utvecklas ytterligare i linje med målen i Europa 2020-strategin, särskild vad gäller forskning och utveckling, praktisk utbildning och existerande samarbetsinitiativ inom teoretisk utbildning samt en miljöanpassad ekonomi med låga koldioxidutsläpp som gynnar innovationer, territoriell och social sammanhållning samt ekonomisk tillväxt.

T.     Unionen möter skarp konkurrens från utvecklingsekonomier, och det är nödvändigt med stabila offentliga finanser för att kunna skapa möjligheter och främja nya innovationer och ekonomisk tillväxt, och på så vis skapa ett europeiskt kunskapssamhälle.

U.     Det är sannolikt att budgetkonsolideringen görs på bekostnad av de offentliga tjänsterna och det sociala skyddsnätet.

V.     Ekonomisk tillväxt och hållbara offentliga finanser är en förutsättning för ekonomisk och social stabilitet, långsiktigt budgetkonsolidering och välstånd.

W.    Många medlemsstaters finanspolitik har ofta varit procyklisk och landsspecifik, och stabilitets- och tillväxtpaktens budgetmål på medellång sikt har sällan genomdrivits eller tillämpats strikt.

X.     Sysselsättningspolitiken spelar en nyckelroll för att skapa arbetsintensiv tillväxt och göra den europeiska ekonomin konkurrenskraftig, särskilt mot bakgrund av en åldrande befolkning.

Y.     För att uppnå verklig ekonomisk styrning i Europa är det synnerligen viktigt att förverkliga den inre marknaden i enlighet med förslagen i Montirapporten(14).

Z.     Ohållbara finanser och alltför stora sammanlagda (offentliga och privata) skulder i en enskild medlemsstat har potential att påverka hela unionen. En lämplig balans måste eftersträvas mellan investeringar i hållbar och sysselsättningsskapande tillväxt och förebyggande av alltför stora underskott under konjunkturcykeln, i enlighet med åtaganden och riktlinjer på unionsnivå, samtidigt som man tar hänsyn till social sammanhållning och kommande generationers intressen, så att förtroendet för Europas offentliga finanser kan återställas.

AA.  Processen för att minska långsiktiga underskott måste kombineras med andra insatser för att stimulera ekonomin, såsom förbättrade investeringsvillkor och en förbättrad och utvecklad inre marknad som erbjuder ytterligare möjligheter och förbättrad konkurrenskraft.

AB.  Det måste erkännas hur viktig den politik som finansieras från EU-budgeten är, bl.a. sammanhållningspolitiken för ekonomisk tillväxt och förbättrad konkurrenskraft i unionen.

AC.  Den senaste ekonomiska krisen har tydligt visat att de alltför stora makroekonomiska och konkurrenskraftsmässiga skillnaderna och obalanser i statsbudgetar och bytesbalanser inom euroområdet, och även inom övriga delar av unionen, blev allt värre under åren före krisen, bl.a. på grund av att det saknades en ordentlig ekonomisk samordning och tillsyn. Detta måste åtgärdas med kraft.

AD.  Europaparlamentet har i många år uppmanat till förbättringar av den ekonomiska styrningen, både inom unionen och när det gäller EU:s externa representation i internationella ekonomiska och monetära forum.

AE.   Förstärkningen av den ekonomiska styrningen måste gå hand i hand med en förstärkning av den demokratiska legitimiteten för europeisk styrning, vilket måste åstadkommas genom att Europaparlamentet och de nationella parlamenten involveras djupare och i rätt tid genom hela processen, och därför krävs ytterligare samordning, i en anda av ömsesidig respekt, mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

AF.   De beslut som fattades under Europeiska rådets vårmöte 2010 för att skydda eurons stabilitet var bara tillfälliga lösningar och måste understödjas av politiska åtgärder på nationell nivå och tydligare ramar för ekonomisk styrning på EU-nivå, särskilt för medlemsstaterna inom euroområdet.

AG.  Varje förbättring av den ekonomiska övervakningen och styrningen måste bygga på korrekt och jämförbar statistik över den relevanta ekonomiska politiken och situationen i de berörda medlemsstaterna.

AH.  För att göra Europa till en ledande global aktör och det främsta kunskapssamhället måste åtgärder för långsiktig tillväxt vidtas snarast.

AI.    EUF-fördraget ger unionen ökade befogenheter att stärka den ekonomiska styrningen inom unionen och dess bestämmelser bör tillämpas fullt ut, medan man inte bör utesluta ändringar av bestämmelserna på lång sikt, även om det förmodligen kommer att visa sig känsligt.

AJ.   Varje eventuell sanktion som avser överträdelse av stabilitets- och tillväxtpaktens bestämmelser måste vara följden antingen av bristande vilja till efterlevnad eller bedrägeri, och aldrig av oförmåga till efterlevnad som beror på orsaker som inte kan kontrolleras av medlemsstaten i fråga.

AK.  Institutionerna bör förbereda sig på att fördragen eventuellt måste ses över.

AL.   Artikel 48 i fördraget om Europeiska unionen ger Europaparlamentet befogenhet att lämna in förslag till ändringar av fördragen.

AM. Heltäckande sekundärrätt måste fastställas och tillämpas i syfte att nå unionens mål på detta område. Det är nödvändigt med en förbättrad ekonomisk styrning i unionen, på grundval av bestämmelserna i EUF-fördraget, och unionsmetoden bör användas fullt ut. Europaparlamentets och kommissionens viktiga roll bör respekteras i syfte att främja politik som är ömsesidigt förstärkande.

AN.  Alla lagstiftningsförslag bör syfta till att stödja kraftfulla incitament för hållbar ”tillväxtfrämjande” ekonomisk politik, undvika moraliska risker, vara förenliga med andra EU-instrument och EU-bestämmelser samt maximera eurons alla fördelar som gemensam valuta för euroområdet samt återställa förtroendet för Europas ekonomi och euron.

AO.  De offentliga investeringar på kort, medellång och lång sikt måste bli mer samstämda, och dessa investeringar, särskilt gällande infrastruktur, måste användas effektivt och fördelas med beaktande av målen i Europa 2020-strategin, särskilt vad avser forskning och utveckling, innovation och utbildning, i syfte att effektivisera resursutnyttjandet, öka konkurrenskraft och produktivitet, skapa sysselsättning och stärka den inre marknaden.

AP.   För att främja ekonomisk tillväxt måste företag och företagare ges en verklig möjlighet att expandera och sälja varor och tjänster till unionens 500 miljoner konsumenter. Därför måste den inre marknaden för tjänster utvecklas helt och hållet.

AQ.  Olika konkurrenskraftsmodeller i unionen bör respektera landsspecifika prioriteringar och behov, samtidigt som skyldigheterna i enlighet med EUF-fördraget beaktas.

AR.  Unionen måste representeras med en gemensam ståndpunkt i det internationella monetära systemet och de internationella finansinstitutionerna och finansforumen. I fördragets anda måste rådet höra Europaparlamentet innan man antar ett beslut enligt artikel 138 i EUF-fördraget och måste inhämta parlamentets samtycke innan man fastställer gemensamma ståndpunkter inom områden som internt omfattas av det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

AS.   Stabilitets- och tillväxtpaktens mål måste stämma överens inte bara med Europa 2020-strategin, utan också med andra kompromisser avseende utgifter till utvecklingsstöd, FoU, miljö, utbildning och fattigdomseliminering.

AT.   För att undvika att de rådande konkurrensskillnaderna i EU ökar ytterligare och underminerar framgångarna med den nya förstärkta ekonomiska styrningen i EU och EUROPA 2020-målen om skapandet av arbetstillfällen och hållbar tillväxt, måste EU-strategin för budgetkonsolidering fullt ut beakta varje medlemsstats särdrag och undvika ett förenklat angreppssätt som ska passa alla.

AU.  Inget nytt åtgärdsförslag får orsaka oproportionerliga följder för de mest utsatta medlemsstaterna och hämma deras tillväxt och ansträngningar till sammanhållning.

AV.  På grund av den ekonomiska krisen antogs, via ett snabbförfarande, en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism i maj 2010 genom rådets förordning (EU) nr 407/2010 med artikel 122.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som rättslig grund, vilket innebar att parlamentet aldrig hördes.

AW. Rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 7/2010 täcker de nödvändiga ändringarna i samband med inrättandet av en ny budgetpost 01 04 01 03 i rubrik 1 A för att garantera upp till 60 miljarder EUR i lån som ska tillhandahållas av Europeiska unionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 122.2 i EUF-fördraget och således en ny artikel 8 0 2 på inkomstsidan.

AX.  Vissa medlemsstater kan komma att behöva använda räddningspaketet samtidigt som de måste beakta de olika åtgärder som kommer att utarbetas för varje enskilt mottagarland.

AY.  Den 29 september 2010 antog kommissionen lagförslag om ekonomisk styrning som delvis fyller behoven av åtgärder för att förbättra den ekonomiska styrningen i enlighet med denna resolution. Parlamentet kommer att behandla dessa lagförslag i enlighet med tillämpliga bestämmelser i EUF-fördraget. Denna resolution begränsar inte parlamentet när det gäller framtida ståndpunkter i denna fråga.

1.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av tillämpliga bestämmelser i EUF-fördraget lägga fram förslag till lagstiftning inför parlamentet så snart som möjligt efter samråd med alla berörda parter, i syfte att förbättra ramarna för ekonomisk styrning i unionen, särskilt i euroområdet, i enlighet med de bifogade detaljerade rekommendationerna, i den mån dessa rekommendationer inte täcks av kommissionens lagförslag av den 29 september 2010 om ekonomisk styrning.

2.      Europaparlamentet bekräftar att de bifogade rekommendationerna är förenliga med subsidiaritetsprincipen och EU-medborgarnas grundläggande rättigheter.

3.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utöver de åtgärder som snabbt kan och bör vidtas inom ramen för de befintliga fördragen, inleda en diskussion om den institutionella utveckling som kan behövas för att åstadkomma en enhetlig och effektiv ekonomisk styrning.

4.      Europaparlamentet anser att förslagets ekonomiska konsekvenser bör täckas av lämpliga budgetanslag och ta hänsyn till de rådande underskotten och åtstramningsåtgärderna i medlemsstaterna.

5.      Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och de bifogade detaljerade rekommendationerna till kommissionen, Europeiska rådet, rådet, Europeiska centralbanken, Eurogruppens ordförande samt medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0309. (2) EUT L 118, 12.5.2010, s. 1. (3) EGT L 53, 23.2.2002, s. 1. (4) EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. (5) EGT L 209, 2.8.1997, s. 6. (6) EGT L 332, 31.12.1993, s. 7. (7) EGT C 236, 2.8.1997, s. 1. (8) EGT C 236, 2.8.1997, s. 3. (9) Antagna texter, P7_TA(2010)0230. (10) Antagna texter, P7_TA(2010)0224. (11) Antagna texter, P7_TA(2010)0072. (12) Antagna texter, P7_TA(2010)0053. (13) EUT C 16E, 22.1.2010, s. 8. (14) ”En ny strategi för den inre marknaden, rapport från Mario Monti till Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso, av den 9 maj 2010.

Rekommendation 1: Fastställ en enhetlig och transparent ram för multilateral övervakning av den makroekonomiska utvecklingen i unionen och medlemsstaterna och stärk den finanspolitiska övervakningen.

Lagstiftningsakten bör utformas som en eller flera förordningar om multilateral övervakning av ekonomisk politik och utveckling, baseras på artikel 121.6 i EUF-fördraget och ändra förordning (EG) nr 1466/97 om stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande delar och komplettera denna med en ny förordning som syftar till att fastställa en regelbaserad och transparent ram för övervakning av både alltför stora makroekonomiska obalanser, spridningseffekter och konkurrenskraftutveckling.

–   Anordna en årlig debatt med Europaparlamentet, kommissionen och rådet samt representanter från de nationella parlamenten om stabilitets- och konvergensprogrammen, de nationella reformprogrammen och om utvärdering av den nationella ekonomiska utvecklingen som en del av den europeiska terminen.

–   Fastställ omfattningen av kommissionens multilaterala övervakning på grundval av EUF-fördragets instrument och bedömningar (artikel 121, särskilt punkterna 5 och 6 samt artikel 148) så att tillväxten och dess ekonomiska effekter för sysselsättningen inkluderas inom samma rättsliga ram som gäller för de nuvarande instrumenten som syftar till att förhindra alltför stora makroekonomiska obalanser, ohållbar finanspolitik och annan ohållbar politik, och som rör finansiell stabilitet (d.v.s. undvika finansbubblor som följer av alltför stora inflöden av krediter), problem med långsiktiga investeringar och hållbar tillväxt, för att uppnå målen i Europa 2020-strategin och med hänsyn till annan relevant utveckling. Europeiska systemrisknämndens regelbundna bedömningar bör utgöra en integrerad del i det årliga tillsynsförfarandet.

–   Fastställ en förbättrad analytisk ram för övervakning (som inbegriper en resultattavla med särskilda gränsvärden för tidig varning) med lämpliga metoder och transparens för en effektiv multilateral övervakning som bygger på harmoniserade ekonomiska indikatorer (reala och nominella), som kan påverka konkurrenskraften och/eller alltför stora obalanser. Dessa indikatorer kan vara följande: effektiv real växelkurs, bytesbalans, produktivitet (inklusive resursproduktivitet och total faktorproduktivitet), enhetsarbetskostnad, kredittillväxt och utveckling av priset på tillgångar (inklusive finansiella tillgångar och fastighetsmarknader) tillväxt- och investeringstakt, arbetslöshetskvot, utländska tillgångar netto, utveckling av skattebasen, fattigdom och social sammanhållning samt indikatorer för externa miljöeffekter.

Man bör fastställa varningströsklar för de indikatorer som ingår i resultattavlan, och utvecklingen av alla dessa indikatorer ska kompletteras av en kvalitativ utvärdering som kommissionens genomför.

–   Inför noggrann landsspecifik övervakning om det visar sig nödvändigt enligt resultattavlan och de dithörande kvalitativa utvärderingar som åsyftas ovan.

Förutom denna noggranna landsspecifika övervakning har medlemsstaternas ansvaret att besluta om nationell politik för att tackla (förebygga och korrigera) makroekonomiska obalanser, samtidigt som de måste ta hänsyn till kommissionens specifika rekommendationer och unionsdimensionen i sådan nationell politik, särskilt för staterna i euroområdet. Justeringarna måste riktas till stater både med alltför stora underskott och alltför stora överskott och ta hänsyn till varje stats specifika förutsättningar, t.ex. demografi, nivån på den privata skuldsättningen, lönetrender i jämförelse med arbetskraftens produktivitet, sysselsättning – särskilt för ungdomar – och bytesbalanser.

–   Ge kommissionen mandat att utveckla adekvata analytiska redskap och adekvat expertis för att undersöka de underliggande orsakerna till de ihållande divergerande trenderna inom euroområdet, inklusive den gemensamma politikens inverkan på de olika ekonomiska systemen.

–   Fastställ gemensamma bestämmelser för en mer effektiv användning av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken tillsammans med sysselsättningsriktlinjerna som ett huvudhjälpmedel för ekonomisk vägledning, övervakning och medlemsstatsspecifika rekommendationer med hänsyn till Europa 2020-strategin, samtidigt som hänsyn tas till konvergens och skillnader mellan medlemsstaterna och deras nationella konkurrensfördelar, inklusive den demografiska situationen, med syftet att stärka ekonomins motståndskraft mot externa chocker och det inflytande som medlemsstaternas beslut kan få för andra medlemsstater, särskilt inom euroområdet.

–   Etablera en mekanism på nationell nivå för att kontrollera hur Europa 2020-strategins prioriteringar har genomförts och hur man har uppnått relevanta nationella mål i de nationella reformprogrammen, för att stödja EU-institutionernas årliga utvärdering.

–   Fastställ förfaranden i syfte att ge kommissionen möjlighet att utförda tidiga varningar och ge politisk rådgivning i ett tidigt skede direkt till medlemsstaterna.

     När det råder ihållande och allt värre makroekonomisk obalans bör det vara möjligt att genom ett transparent och objektivt förfarande placera en medlemsstat i kategorin ”alltför stora obalanser”, vilket medför striktare övervakning.

–   Etablera en ”europeisk termin” för jämförelse och utvärdering av medlemsstaternas budgetförslag (huvudsakliga element och antaganden) efter diskussion i de nationella parlamenten, för att bättre utvärdera genomförande och framtida genomförande av stabilitets- och konvergensprogrammen och de nationella reformprogrammen. Budgetbestämmelser och budgetförfaranden bör respekteras, både på unionsnivå och på nationell nivå. Medlemsstaterna ska lämna in sina stabilitets- och konvergensprogram och nationella reformprogram till kommissionen i april, efter vederbörliga kontakter med de nationella parlamenten och med beaktande av bestämmelser och slutsatser på EU-nivå. Europaparlamentet kan för sin del etablera en systematisk metod för att stödja en offentlig diskussion och öka medvetenheten, synbarheten och redovisningsskyldigheten i samband med dessa förfaranden och EU-institutionernas tillämpning av de överenskomna reglerna.

–   Etablera en ”europeisk termin” för hantering av potentiella spridningseffekter av nationell finanspolitik och tidig upptäckt av alltför stora budgetunderskott, för att garantera samstämdhet mellan nationella åtgärder och EU-åtgärder inom ramen för de integrerade riktlinjerna samt uppfyllandet av kvantitativa och kvalitativa mål, t.ex. tillväxt och sysselsättning, och som gör det möjligt för alla berörda parter, inklusive de nationella parlamenten och Europaparlamentet, att lämna verkliga bidrag i rätt tid och att hålla samråd med arbetsmarknadens parter.

–   Se till att de viktigaste antagandena och indikatorerna i de prognoser som används som grundval för nationella stabilitets- och konvergensprogram och reformprogram är framtagna på ett pålitligt och konsekvent sätt, särskilt inom euroområdet. Anta ett angreppssätt i tre steg som innefattar ett negativt, ett neutralt och ett fördelaktigt makroekonomiskt scenario som tar hänsyn till ett osäkert internationellt ekonomiskt landskap. Metoderna för beräkning av viktigaste budgetaggregaten bör harmoniseras ytterligare för att underlätta jämförelser mellan medlemsstaterna.

–   Inför ett starkare åtagande i stabilitets- och konvergensprogrammen och de nationella reformprogrammen om att hålla sig till de finansiella målen på medellång sikt, där hänsyn tas till medlemsstaternas nuvarande skuldnivåer och implicita skyldigheter, särskilt med avseende på en åldrande befolkning.

–   Inför en starkare koppling mellan stabilitets- och konvergensprogrammen, de nationella reformprogrammen och de nationella årliga och fleråriga budgetramarna, samtidigt som nationella regler och förfaranden respekteras.

–   Inför en bättre bedömning av stabilitets- och konvergensprogrammen utgående från deras kopplingar till andra mål i medlemsstaterna och i unionen innan den politik antas som anges i stabilitets- och konvergensprogrammen på nationsnivå.

–   – Se till att få ett helhjärtat engagemang från de nationella parlamenten och samråd med arbetsmarknadens parter innan stabilitets- och konvergensprogrammen och de nationella reformprogrammen offentliggörs formellt på unionsnivå inom en överenskommen tidsram, t.ex. genom en årlig diskussion med de nationella parlamenten och Europaparlamentet om de integrerade riktlinjerna och deras respektive budgetriktlinjer.

–   Skapa en mer systematisk jämförelse i efterhand mellan den planerade finanspolitiska inriktningen samt tillväxt- och sysselsättningsinriktningen i medlemsstaternas stabilitets- och konvergensprogram och det konkreta, effektiva resultatet, där betydande skillnader mellan de planerade och konkreta siffrorna ifrågasätts och följs upp.

–   Se till att följa upp kommissionens årliga politiska rekommendationer och varningar avseende hur medlemsstaterna uppfyller målsättningarna i Europa 2020-strategin, och att det utvecklas ”morot och piska” för att garantera medlemsstaternas efterlevnad av dessa målsättningar.

–   Garantera ökad redovisningsskyldighet och transparens gentemot parlamentet för bedömningen av stabilitets- och konvergensprogrammen och de nationella reformprogrammen på EU-nivå i syfte att öka den allmänna medvetenheten och grupptrycket.

–   Fastställ, under överinseende av kommissionen, ett oberoende, systematiskt och stabilt utvärderingsförfarande för stabilitets- och konvergensprogrammen och de nationella reformprogrammen i syfte att åstadkomma ett mer transparent arbetssätt och öka graden av oberoende bedömning.

–   Fastställ särskilda förfaranden och ett krav för medlemsstaterna, särskilt inom euroområdet, att informera varandra och kommissionen innan ekonomisk-politiska beslut fattas som förväntas få avsevärda spridningseffekter som kan äventyra den inre marknadens eller den ekonomiska och monetära unionens funktionssätt.

–   Fastställ ett krav för medlemsstaterna att ge kommissionen ytterligare information, om betydande farhågor uppstår att den politik som bedrivs kan komma att äventyra tillväxten i hela unionen eller den inre marknadens eller den ekonomiska och monetära unionens funktionssätt, eller äventyra de mål som EU slagit fast, dvs. i Europa 2020-strategin.

–   Ta hänsyn till Europeiska systemrisknämndens bedömning i den multilaterala ramen för övervakning, särskilt beträffande finansiell stabilitet, stresstester, potentiella spridningseffekter utåt och inåt samt ökande, alltför stora, privata skulder.

–   Upprätta ett sunt och transparent ramverk för övervakning bestående av två pelare – ekonomiska åtgärder och sysselsättningsåtgärder – som grundas på artiklarna 121 och 148 i EUF-fördraget. Inom ramen för sysselsättningspelaren, och som en del av den reviderade och stärkta europeiska sysselsättningsstrategin, bör ett sådant ramverk möjliggöra utvärdering av hur lämplig sysselsättningspolitiken är utifrån riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Syftet med detta är att kunna formulera verkliga riktlinjer, med hänsyn till den europeiska dimensionen och spridningseffekterna samt deras påföljande omsättning i nationell politik. Därutöver bör förebyggande rekommendationer utfärdas i rätt tid för att ta itu med de svagheter och utmaningar som medlemsstaternas sysselsättningspolitik och arbetsmarknader står inför.

–   Ge den sysselsättningskommitté som avses i artikel 150 i EUF-fördraget och den kommitté för socialt skydd som avses i artikel 160 i EUF-fördraget en viktigare roll. I synnerhet bör sysselsättningskommittén få en viktigare roll i gränsöverskridande sysselsättningsfrågor.

–   Se till att ta uttrycklig hänsyn till medlemsstaternas strukturella reformer i alla budgetberäkningar, i synnerhet pensions-, sjukvårds- och socialskyddsreformer, där avsikten är att möta den demografiska utvecklingen, samt de som rör bistånd, utbildning och forskning, varvid lika stor hänsyn bör tas till både hållbarhet och tillräcklighet. Reformernas sysselsättningsmässiga och sociala inverkan, särskilt på sårbara sociala grupper, bör också utvärderas så att ingen regel kan införas utan att dess inverkan på sysselsättningen och det sociala skyddsnätet i medlemsstaterna först utvärderas.

–   Aktivera Lissabonfördragets övergripande sociala klausul, där hänsyn tas till sociala rättigheter och målsättningar, när ny EU-politik tas fram.

–   Se till att Europaparlamentet engageras på lämpligt sätt i övervakningen av ekonomiska åtgärder och sysselsättningsåtgärder samt utvärderingen av dessa åtgärders sociala inverkan. I detta sammanhang bör antagandet av de integrerade riktlinjerna, i synnerhet riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, omfattas av en tidtabell och ett förfarande som gör att Europaparlamentet får tillräckligt med tid för att kunna uppfylla sin rådgivande roll i enlighet med artikel 148.2 i EUF-fördraget.

–   Inför ett sunt och transparent system för övervakning och utvärdering av riktlinjerna för sysselsättningspolitiken som baseras på övergripande EU-mål och som ska följas upp med lämpliga delmål, indikatorer och resultattavlor, med hänsyn till varje medlemsstats särskilda förhållanden och olika utgångspunkt.

–   Uppmana rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor samt Ekofinrådet) och dess respektive arbetsgrupper att förstärka sitt samarbete, också genom gemensamma möten två gånger om året för att försäkra sig om en verklig integrering av politiken.

Rekommendation 2: Förbättra stabilitets- och tillväxtpaktens regelverk

Den lagstiftningsakt som ska antas (på grundval av bland annat artikel 126 i EUF-fördraget) bör särskilt syfta till att förbättra stabilitets- och tillväxtpaktens förebyggande delar och införa ekonomiskt och politiskt rimligare sanktioner och incitament, samtidigt som tillbörlig hänsyn tas till strukturen hos de nationella underskotten och skulderna (inklusive implicita skyldigheter) och konjunkturcykeln, i syfte att undvika en procyklisk budgetpolitik, och arten av de offentliga inkomster och utgifter som krävs för tillväxtfrämjande strukturella reformer. Alla medlemsstater bör sträva efter att göra framsteg, men de med större obalanser bör generellt sett göra mer för att uppfylla målen avseende skuldnivåer och underskott. Den demografiska utvecklingen bör också beaktas när obalanser i bytesbalansen utvärderas.

–   Integrera ”skuldkriterierna” (”hållbarhetsaspekten”) på ett bättre sätt i varje steg av förfarandet vid alltför stora underskott och inrätta ett förfarande för övervakning av alltför stor skuldsättning på grundval av bruttoskuldnivåer. Detta förfarande skulle kräva detaljerade regelbundna rapporter om skuld- och underskottsdynamiken och deras sammankoppling och utveckling, samtidigt som hänsyn tas till landsspecifika förutsättningar och tillåter varje medlemsstat att ha en egen tidsplan för att uppnå riktmärkena i stabilitets- och tillväxtpakten.

     Kommissionen bör rådfråga arbetsmarknadens parter på unionsnivå och relevanta arbetsmarknadsparter på nationell nivå som en del av förfarandet för övervakning av alltför stor skuldsättning.

–   Ta mer hänsyn till skuldnivån, skuldprofilen (inklusive löptid) och skuldutvecklingen (en bedömning av de offentliga finansernas hållbarhet) i samband med konvergens mot medlemsstatsspecifika finansiella mål på medellång sikt i stabilitets- och konvergensprogrammen.

–   Fastställ, som en del av förfarandet för övervakning av alltför stor skuldsättning, en tydlig, harmoniserad ram för att bedöma och övervaka skuldutvecklingen, inbegripet implicita skyldigheter och ansvarsförbindelser, t.ex. pensionsåtaganden och offentliga garantier (t.ex. avseende kapital, räntor eller inkomstflöden) för investeringar i offentlig-privata partnerskap samt sådana investeringars kostnader i den nationella budgeten under åren.

–   Etablera en landsspecifik, differentierad tidsplan för den finanspolitiska konsolidering som måste genomföras senast 2015, så att alla offentliga underskott åter kan anpassas till kraven i stabilitets- och tillväxtpakten.

–   Inför en övervakningsmekanism som inbegriper eventuella offentliga varningar och gradvis ökande sanktioner och incitament för medlemsstater som inte har nått sina finansiella mål på medellång sikt eller inte närmar sig dem i överenskommen takt samt eventuell ekonomisk stimulans för länder som snabbare än förväntat når sina finansiella mål på medellång sikt.

–   Fastställ minimiregler och riktlinjer för nationella budgetförfaranden (dvs. för årliga och fleråriga budgetramar) i syfte att genomföra skyldigheten i artikel 3 i protokollet (nr 12) om förfarandet vid alltför stora underskott. De nationella budgetramarna bör innehålla tillräcklig information om både utgifter och intäkter i samband med de planerade budgetåtgärderna, i syfte att tillåta en förnuftig diskussion och granskning av budgetramarna på både nationell nivå och EU-nivå. Det behövs ytterligare arbete för att kunna jämföra de nationella budgetarna när det gäller utgiftskategorier och intäkter samt de politiska prioriteringar som dessa återspeglar.

–   Gynna upprättandet av budgetkontrollmekanismer för tidig varning på nationell nivå.

–   Fastställ på förhand angivna förebyggande åtgärder inom euroområdet, som kommissionen kan besluta om i enlighet med sin tydliga behörighet, både för den förebyggande och korrigerande delen av stabilitets- och tillväxtpakten för att underlätta åtgärder för tidig varning och deras successiva tillämpning.

–   Verkställ och tillämpa sådana sanktioner och incitament för medlemsstaterna i euroområdet, med hänsyn den mycket nära kopplingen till ekonomier utanför euroområdet, särskilt de som förväntas ansluta sig till euroområdet, som en del av den nya multilaterala ramen för övervakning och de förstärkta instrumenten i stabilitets- och tillväxtpakten, särskilt den förstärkta rollen för de finansiella målen på medellång sikt.

–   Genomför de förändringar som krävs i kommissionens interna beslutsförfarande, med vederbörlig hänsyn till de rådande principerna i EUF-fördraget, i syfte att garantera ett effektivt och snabbt genomförande av de förebyggande sanktionerna, i enlighet med kommissionens tydliga behörighet, särskilt vad gäller medlemmarna i euroområdet.

–   Se till att besluten om huruvida medlemsstaterna uppfyller målen i stabilitets- och tillväxtpakten fattas av kommissionen mer oberoende av rådet, så att stabilitets- och tillväxtpaktens principer respekteras fullt ut.

–   Diskutera de årliga politiska rekommendationerna i Europaparlamentet före diskussionen i Europeiska rådet.

Rekommendation 3: Förbättra den ekonomiska styrningen i euroområdet genom Eurogruppen liksom i hela Europeiska unionen.

Med erkännande av hur viktigt det är att alla medlemsstater i Europeiska unionen försöker åstadkomma ekonomisk konvergens, men också av att euroområdets länder befinner sig i en annan situation än övriga medlemsstater eftersom de inte har tillgång till växelkursmekanismen om de måste justera relativpriserna och att de delar ansvaret för att den ekonomiska och monetära unionen fungerar i sin helhet, bör de nya reglerna, på grundval av de andra rekommendationerna i denna resolution och artikel 136 i EUF-fördraget och protokollet (nr 14) om Eurogruppen, syfta till följande:

–   Fastställ en särskild ram för euroområdet som syftar till förstärkt övervakning med inriktning på alltför stora makroekonomiska skillnader, ekonomisk tillväxt, arbetslöshetsnivåer, priskonkurrenskraft, reala växelkurser, kredittillväxt och bytesbalansutveckling för de berörda medlemsstaterna.

–   Fastställ rättsliga ramar för att förbättra samordningen bland EU:s medlemsstater med syftet att övervaka och främja ekonomisk konvergens och diskutera potentiella makroekonomiska obalanser inom unionen.

–   Öka betydelsen av de årliga övervakningsrapporterna om euroområdet på grundval av tematiska kvartalsrapporter för flera länder med särskild inriktning å ena sidan på potentiella spridningseffekter från den globala ekonomiska utvecklingen och från politik och omständigheter med särskild inverkan på vissa medlemsstater i euroområdet, och å andra sidan på de effekter som beslut fattade av eurogruppen kan få för länder och regioner utanför euroområdet. Särskild uppmärksamhet bör ges arbetet med att identifiera politik som kan ge positiva spridningseffekter, särskilt under ekonomisk recession, och därigenom understödja hållbar tillväxt i hela euroområdet.

–   Förstärk sekretariatet för Eurogruppens ordförande.

–   Ge den kommissionsledamot som ansvara för ekonomi och valutafrågor posten som vice ordförande för kommissionen och uppdraget att se till att den ekonomiska verksamheten på unionsnivå är konsekvent, att kontrollera hur kommissionen utövar sitt ekonomiska, monetära och finansmarknadsrelaterade ansvar samt att samordna andra aspekter av unionens ekonomiska verksamhet.

–   Öka transparensen och redovisningsskyldigheten för Eurogruppens beslutsprocess genom upprättande av en regelbunden dialog med Eurogruppens ordförande i det behöriga parlamentsutskottet och snabba offentliggöranden av de beslut som fattas av Eurogruppen på deras webbplats. Se till att åtminstone de EU-medlemsstater utanför eurogruppen som är förpliktade att anta den gemensamma valutan har tillträde till diskussionerna inom eurogruppen.

Rekommendation 4: Fastställ en stabil och trovärdig mekanism för att förhindra och undanröja alltför stor skuldsättning inom euroområdet

En konsekvensbedömning och genomförbarhetsstudie, som inte bör ta längre tid än ett år, bör genomföras innan en lagstiftningsakt antas (på grundval av artiklarna 122, 125, 329 (förstärkt samarbete) och 352 i EUF-fördraget eller annan lämplig rättslig grund) som syftar till följande:

–   Inrätta en permanent mekanism eller enhet (en europeisk valutafond), efter vederbörlig utredning av fördelar och nackdelar som inte bör ta längre tid än ett år, som ska övervaka utvecklingen av statsskulderna och komplettera stabilitets- och tillväxtpakten som en mekanism som kan tillgripas i sista hand när det inte längre är möjligt med marknadsfinansiering för en regering och/eller medlemsstat som har problem med betalningsbalansen. Den ska baseras på befintliga mekanismer (de europeiska finansiella stabiliseringsmekanismerna och det europeiska systemet för betalningsbalansstöd) och inkludera tydliga regler för bland annat följande aspekter:

– Medlemsskapskriterier, t.ex. uppfyllande av minimikraven för nationella budgetbestämmelser eller budgetinstitutioner,

– beslutsprocesser och finansiering,

– villkor för exceptionella lån,

– övervakning,

– resurser och befogenheter.

En sådan mekanism får inte begränsa budgetmyndighetens befogenhet att upprätta EU-budgeten på lämplig nivå, undvika moralisk risk och vara i linje med principerna för och konsekvenser av statligt stöd. Det bör noga undersökas huruvida medlemsstater som inte deltar i eurosamarbetet kan få möjlighet att delta i den europeiska stabiliseringsmekanismen från fall till fall och efter att vissa på förhand definierade villkor har uppfyllts.

–   Undersök möjligheten för medlemsstater som inte deltar i eurosamarbetet att delta i den europeiska stabiliseringsmekanismen från fall till fall och efter att vissa villkor har uppfyllts.

–   Informera Europaparlamentet om de uppskattade effekterna för EU:s kreditvärdighet till följd av a) inrättandet av den finansiella stabiliseringsmekanismen och b) utnyttjandet av hela utrymmet.

–   Ge tillräcklig information om reglerna för att genomföra mekanismen för finansiell stabilisering med tanke på den fleråriga budgetramens begränsningar. Med tanke på stabiliseringsmekanismens eventuella långtgående budgetkonsekvenser bör man ägna den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen ytterligare en tanke innan förordningen om den fleråriga budgetramen antas.

–   Acceptera att budgetmyndighetens båda grenar deltar i beslut som avser de följder som denna mekanism skulle kunna få för EU-budgeten.

–   Medge att eventuella budgetbehov knutna till denna mekanism bör finansieras genom en tillfällig revidering av den fleråriga budgetramen för att se till att en tillräcklig medverkan från budgetmyndighetens sida garanteras i tid.

Rekommendation 5: Granska EU:s budget-, finans- och skatteinstrument

Den lagstiftningsakt/genomförbarhetsstudie som ska antas inom tolv månader bör syfta till följande:

–   Ta fram en genomförbarhetsstudie (över beskaffenhet, risker och fördelar) inom ett år för inrättande på lång sikt av ett system genom vilket medlemsstaterna kan delta i utfärdandet av gemensamma europeiska statsobligationer. Utvärderingen bör kartlägga olika rättsliga alternativ och mål, t.ex. finansiering av långsiktig europeisk infrastruktur och strategiska projekt med projektobligationer. Styrkor och svagheter med alla alternativ måste undersökas, med beaktande av möjliga moraliska risker för deltagande medlemmar.

–   Förstärk och uppdatera unionens sammanhållningspolitik, särskilt med hänsyn till målen i Europa 2020-strategin, i nära samarbete med Europeiska investeringsbanken (EIB) i syfte att minska strukturella brister, utjämna välfärdsskillnader, förbättra köpkraften och öka svagare ekonomiska regioners konkurrenskraft, bl.a. genom att bättre tillgodose de finansiella behoven hos små och medelstora företag och underlätta deras deltagande på den inre marknaden.

–   Framhåll att Europeiska centralbankens oberoende är nödvändigt för stabiliteten hos Europeiska unionens finansiella och fria marknadsekonomi.

–   Upprätthåll en tydlig åtskillnad mellan skattepolitiken och den monetära politiken för att inte äventyra Europeiska centralbankens oberoende.

–   Utveckla gemensamma budgetprinciper för de offentliga utgifternas kvalitet (både för nationella budgetar och EU-budgeten) och en uppsättning gemensamma politiska åtgärder och instrument som stöder Europa 2020-strategin, samtidigt som målen avseende budgetdisciplin balanseras och det blir möjligt att långsiktigt finansiera hållbara arbetstillfällen och investeringar.

–   Fastställ en tydlig ram för ett nytt gemensamt försök att med hjälp av EU-budgetmedel och finansiella resurser från EIB nå ytterligare hävstångseffekter för budgetmedlen i nästa fleråriga budgetram samt dra fördel av EIB:s expertis på området finansieringslösningar, dess engagemang för EU-politiken och dess avgörande roll för finansinstitut i den offentliga och privata sektorn samt förstärk EIB:s och sammanhållningsfondernas roll, särskilt i tider av ekonomisk recession.

–   Inrätta en högnivågrupp för skattepolitik under kommissionens ordförandeskap, med mandat att inom ett år utarbeta en vägkarta för en strategisk och pragmatisk strategi för skattepolitiska frågor, där man särskilt beaktar kampen mot skattebedrägerier och skatteparadis, ger ny kraft åt uppförandekoden för företagsbeskattning, utvidgar förfarandena mot otillbörlig skattekonkurrens, utvidgar det automatiska informationsutbytet, underlättar tillväxtfrämjande skattereformer och utforskar nya instrument. EU:s dagordning för yttre förbindelser, särskilt i samband med G20, när det gäller skattefrågor bör analyseras av denna högnivågrupp för skattepolitik.

–   Inrätta en högnivågrupp under kommissionens ordförandeskap med mandat att undersöka eventuella institutionella förändringar inom ramen för de pågående reformerna av den ekonomiska styrningen, inklusive ett eventuellt inrättande av en gemensam EU-kassa (European Common Treasury (ECT)) i syfte att ge Europeiska unionen egna finansiella resurser i enlighet med Lissabonfördraget för att minska beroendet av de nationella överföringarna.

–   Förstärk den inre marknaden genom att främja e-handel och gränsöverskridande handel, förenkla online-betalningsförfaranden och harmonisera skatteinstrumenten som ett sätt att stärka konsumenternas förtroende för den europeiska ekonomin.

Rekommendation 6: Reglera och övervaka finansmarknaden med en tydlig makroekonomisk dimension

Den lagstiftningsakt som ska antas bör syfta till följande:

–   Se till att alla lagstiftningsinitiativ som avser finansiella tjänster är i linje med den makroekonomiska politiken, i syfte att garantera den nödvändiga transparensen och marknadsstabiliteten och därmed öka tilltron till marknaderna och den ekonomiska utvecklingen.

–   Främja metoder att uppnå ett konsekvent genomförande av kapitalkravet i den andra pelaren som svar på specifika prisbubblor på tillgångar eller likviditetsproblem.

–   Reglera kopplingarna mellan de finansiella marknaderna och den makroekonomiska politiken för att garantera stabilitet, transparens och ansvarsskyldighet och hindra incitament till alltför stor risktagning.

–   Bedöm regelbundet utvecklingen av tillgångspriserna och kredittillväxten i medlemsstaterna och den effekt detta får för den finansiella stabiliteten och bytesbalansutvecklingen samt för medlemsstaternas effektiva reala växelkurser.

–   Ge de europeiska tillsynsmyndigheterna de exklusiva tillsynsbefogenheterna över stora gränsöverskridande finansinstitut.

Rekommendation 7: Förbättra EU-statistikens tillförlitlighet

Den lagstiftningsakt som ska antas bör syfta till följande:

–   Garantera ett strikt genomförande av överenskomna politiska åtaganden inom statistikområdet.

–   Öka kommissionens (Eurostat) undersökningsbefogenheter, t.ex. att utan förvarning utföra inspektioner på plats och tillgång till all redovisnings- och budgetinformation, inklusive möten med enskilda personer eller organ som är förtrogna med sådan information, t.ex. oberoende ekonomer, företagsorganisationer och fackföreningar, för kvalitetsbedömning av de offentliga finanserna. Om det är lämpligt bör sådana åtgärder åtföljas av ökade budget- och personalresurser.

–   Kräv att medlemsstaterna förser kommissionen (Eurostat) med uppgifter som är förenliga med de statistiska principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik(1).

–   Kräv att medlemsstaterna anger vilka av uppgifterna till kommissionen (Eurostat) som stöds av en fristående revisionsberättelse.

–   Inför finansiella och icke-finansiella sanktioner för tillhandahållande av statistik som inte är förenlig med de statistiska principerna i förordning (EG) nr 223/2009.

–   Granska behovet av mer harmoniserade uppgifter som är relevanta för den ram för ekonomisk styrning som föreslås i denna bilaga. Sörj särskilt för en lämplig kvalitetsram för den europeiska statistiken, med syftet att förbättra den analytiska ramen för övervakning, inbegripet en ”resultattavla” för effektiv multilateral övervakning i enlighet med rekommendation 1.

–   Harmonisera uppgifterna om de offentliga finanserna på grundval av en standardiserad och internationellt erkänd redovisningsmetod.

–   Garantera att vissa skuldförbindelser utanför balansräkningarna anges på ett konsekvent och öppet sätt, särskilt vad gäller framtida kostnader för pensioner i den offentliga sektorn och långfristiga kontrakt med den privata sektorn för uthyrning eller annat tillhandahållande av allmänna lokaler och byggnader.

Rekommendation 8: Stärk unionens yttre representation inom ekonomi och valutafrågor

Den lagstiftningsakt (på grundval av artikel 138 i EUF-fördraget) som ska antas bör syfta till följande:

–   Eftersträva en överenskommelse om representation av euroområdet/EU i IMF och andra relevanta finansiella institutioner där så är lämpligt.

–   Granska villkoren för representation av euroområdet/EU i IMF och andra internationella organ för ekonomisk, monetär och finansiell stabilitet.

–   Inkludera, i överensstämmelse med bestämmelserna i fördraget, ett förfarande för att till fullo informera och involvera Europaparlamentet innan något beslut antas i enlighet med artikel 138 i EUF-fördraget.

–   Inrätta en tydlig och målinriktad internationell dagordning för euroområdet/EU som ska garantera lika villor internationellt i samband med EU:s dagordning för finanspolitik, bedrägeribekämpning, finansiella bestämmelser och tillsyn.

–   Inled en diskussion, parallellt med de åtgärder som kan och bör vidtas så fort som möjligt inom ramen för den nuvarande institutionella ramen, för att fastställa ramens begränsningar och kartlägga möjligheterna för en översyn av fördragen i syfte att inrätta de mekanismer och strukturer som behövs för en enhetlig och effektiv ekonomisk styrning samt en verklig makroekonomisk konvergens mellan medlemsstaterna både inom och utanför euroområdet.

(1) EUT L 87, 31.3.2009, s. 164.

Den aktuella ekonomiska, finansiella och sociala krisen har visat att den befintliga modellen för ekonomisk styrning i unionen inte har fungerat så effektivt som avsett i ideala fall. Under de senaste åren har det inte förekommit tillräcklig konvergens mellan medlemsstaterna. I stället har makroekonomiska och finansiella obalanser funnits kvar och till och med vuxit under de senaste elva åren. Ramen för övervakning har varit för verkningslös, och stabilitets- och tillväxtpaktens regelverk har inte respekterats tillräckligt, i synnerhet inte de förebyggande delarna. Som ett resultat av detta har den makroekonomiska obalansen hållit i sig och de offentliga finanserna har blivit än mer ohållbara. Ett sista led i detta var statsskuldkrisen i euroområdet under våren 2010. Nu måste vi dra lärdom av tidigare misstag. Vi har ett gyllene tillfälle att förbättra den ekonomiska ramen och införa tydliga och mer ändamålsenliga instrument för övervakning.

Detta betänkande, som kompletterar Europaparlamentets tidigare och nuvarande insatser, syftar främst till att lägga fram några förslag till strukturella reformer och förfaranden som kan hjälpa EU-institutionerna och medlemsstaterna att stärka sina respektive roller inför den gemensamma framtiden. Betänkandet syftar till bättre samordning med och mellan medlemsstaterna, särskilt beträffande medlemsstaterna i euroområdet, för att förhindra en upprepning av tidigare situationer. Åtgärderna bör vidtas på kort till medellång sikt genom sekundärrätt och på lång sikt eventuellt genom vissa ändringar av fördraget.

I framtiden är det mycket viktigt att medlemsstaterna till fullo följer de bestämmelser och beslut som har antagits på EU-nivå, t.ex. stabilitets- och tillväxtpaktens regelverk och instrument. De överträdelser som har observerats under de senaste åren får inte upprepas. Ytterligare kontroll över det offentliga underskottet krävs liksom mer djupgående övervakning av utvecklingen av den offentliga skuldkvoten samt av offentliga sektorns inkomster.

Även en tydlig inriktning på EU:s produktivitet och konkurrenskraft krävs, med hänsyn till målen i Europa 2020-strategin och särskild betoning på utbildning, innovation, forskning och utveckling, som tillåter flexibilitet på marknaderna. Vi måste fortsätta med de strukturella reformer som rör socialpolitik och integrerade arbetsmarknader, finansiella incitament för små och medelstora företag – den centrala drivkraften till tillväxt – och stärka en inre marknad, där medlemsstaterna inte konkurrerar med varandra, utan respekterar varandras olika snabba utvecklingstakt och tillväxt- och utvecklingsmöjligheter.

Huvudpunkterna i detta betänkande har utvecklats i enlighet med följande åtta rekommendationer som syftar till att etablera en allmän uppfattning om vad ekonomisk styrning och stabilitet i Europeiska unionen innebär:

Ø Rekommendation 1: Fastställ en enhetlig och transparent ram för multilateral övervakning av den makroekonomiska utvecklingen i unionen och medlemsstaterna

Ø Rekommendation 2: Gör stabilitets- och tillväxtpaktens regelverk striktare

Ø Rekommendation 3: Förbättra den ekonomiska styrningen i euroområdet genom Eurogruppen

Ø Rekommendation 4: Fastställ en stabil och trovärdig mekanism för att förhindra och undanröja alltför stor skuldsättning inom euroområdet

Ø Rekommendation 5: Granska EU:s budget-, finans- och skatteinstrument

Ø Rekommendation 6: Reglera och övervaka finansmarknaden med en tydlig makroekonomisk dimension

Ø Rekommendation 7: Förbättra EU-statistikens tillförlitlighet

Ø Rekommendation 8: Stärk unionens yttre representation inom ekonomi och valutafrågor

(Initiativ – artikel 42 i arbetsordningen)

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Den nuvarande finansiella krisen är ett resultat av många faktorer, såsom bristande samordning av den ekonomiska politiken.

B.  På grund av den ekonomiska antogs EU mekanismen för finansiell stabilisering genom ett snabbt förfarande i maj 2010 utifrån en rådsförordning och artikel 122.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilket innebar att parlamentet aldrig hördes.

C. Rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 7/2010 täcker de nödvändiga ändringarna i samband med inrättandet av en ny budgetpost 01 04 01 03 i rubrik 1 A för att garantera upp till 60 miljarder EUR som ska tillhandahållas av Europeiska unionen i enlighet med bestämmelserna i artikel 122.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och således en ny artikel 802 på inkomstsidan.

D. Vissa medlemsstater kan komma att behöva använda räddningspaketet samtidigt som de måste beakta de olika åtgärder som kommer att utarbetas för varje enskilt mottagarland.

1.  Europaparlamentet ställer sig positivt till ett avtal mellan rådet och parlamentet om nyckelelementen för en reform av EU:s ram för tillsyn av det finansiella systemet. Parlamentet anser att inrättandet av en ny grund för tillsynen i Europa kommer att leda till att de brister som uppdagades under finanskrisen åtgärdas. Parlamentet uppmanar emellertid rådet att övervaka de enskilda ländernas budgetunderskott, eftersom en alltför stor skuld skulle få negativa följder för Europeiska unionens ekonomiska situation.

2.  Europaparlamentet begär att kommissionen ska informera parlamentet om de uppskattade effekterna för EU:s kreditvärdighet till följd av a) inrättandet av den finansiella stabiliseringsmekanismen och b) utnyttjandet av hela budgetposten.

3.  Europaparlamentet ber rådet att tillhandahålla tillräckligt med information om reglerna för att genomföra mekanismen för finansiell stabilisering med tanke på den fleråriga budgetramens begränsningar. Parlamentet begär att man ägnar den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen ytterligare en tanke innan förordningen om den fleråriga budgetramen antas, med tanke på stabiliseringsmekanismens eventuella långtgående budgetkonsekvenser. Parlamentet begär att man accepterar att budgetmyndighetens båda grenar deltar i beslut som avser de följder denna mekanism skulle kunna ha för EU-budgeten. Parlamentet medger att eventuella budgetbehov knutna till denna mekanism bör finansieras genom en tillfällig revidering av den fleråriga budgetramen för att se till att en tillräcklig medverkan från budgetmyndighetens sida garanteras i tid.

4.  Europaparlamentet betonar att de nationella parlamenten och Europaparlamentet bör samarbeta för att öka budgetsamordningen mellan EU- och medlemsstatsnivå.

5.  Europaparlamentet efterlyser ökad insyn och synlighet i budgetsamordningen mellan båda genom en anpassning av utgiftskategorierna på nationell nivå och EU nivå.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

(Initiativ – artikel 42 i arbetsordningen)

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott

I.   infoga följande förslag i sitt resolutionsförslag:

–   med beaktande av artikel 148 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av kommissionens förslag av den 27 april 2010 om rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik: Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 (KOM(2010)0193) och av sin resolution av den 8 september 2010(1) med anledning av detta, och av följande skäl:

A. Det har blivit en nödvändighet att stärka samordningen och styrningen av den ekonomiska politiken för att kunna främja en hållbar tillväxt som skapar sysselsättning inom unionen och stärka den sociala sammanhållningen.

B.  Sysselsättningsåtgärder spelar en viktig roll för stimulans av tillväxt och konkurrenskraft i den europeiska sociala marknadsekonomin genom att förhindra makroekonomisk obalans och säkerställa social integration och omfördelning av intäkterna.

C. Den europeiska sociala modellen utgör en tillgång i den globala konkurrensen, som har försvagats på grund av skillnaderna i ekonomisk konkurrenskraft mellan medlemsstaterna.

D. Det finns en risk för att budgetkonsolideringen görs på bekostnad av de offentliga tjänsterna och det sociala skyddsnätet.

II.  att som ansvarigt utskott infoga följande rekommendationer i bilagan till resolutionsförslaget:

Upprättande av ett ramverk för multilateral övervakning

1.  Europaparlamentet anser att det bör upprättas ett säkert och öppet ramverk för övervakning bestående av två pelare – ekonomiska åtgärder och sysselsättningsåtgärder – som grundas på artiklarna 121 och 148 i EUF-fördraget. Inom ramen för sysselsättningspelaren, och som en del av den reviderade och stärkta europeiska sysselsättningsstrategin, bör ett sådant ramverk möjliggöra utvärdering av hur lämplig sysselsättningspolitiken är utifrån riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Syftet med detta är att kunna formulera verkliga riktlinjer, med hänsyn till den europeiska dimensionen och spridningseffekterna samt den påföljande omvandlingen av dem i nationell politik. Därutöver bör förebyggande rekommendationer utfärdas i rätt tid för att ställa in kursen på de svagheter och utmaningar som medlemsstaternas sysselsättningspolitik och arbetsmarknader står inför.

2.  Europaparlamentet anser att sysselsättningsmål, i synnerhet vad gäller ungdomssysselsättning, och fattigdomsminskningsmål bör föras in i resultattavlan, med tanke på att dessa mål inte kan uppnås endast genom att beakta sysselsättningen. Parlamentet anser att sättet på vilket dessa mål följs upp bör övervakas.

3.  Europaparlamentet anser att samordningen av de nationella konvergensprogrammen, Europa 2020-strategin, riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik samt de nationella reformprogrammen bör förbättras.

4.  Europaparlamentet anser att den sysselsättningskommitté som avses i artikel 150 i EUF-fördraget och den kommitté för socialt skydd som avses i artikel 160 i EUF-fördraget bör få en viktigare roll. I synnerhet bör sysselsättningskommittén få en viktigare roll i gränsöverskridande sysselsättningsfrågor.

5.  Europaparlamentet anser att man samtidigt, och på ett integrerat sätt, bör definiera syftet med programmen inom Europa 2020-strategin och stabilitets- och tillväxtpakten och meddela hur de ska genomföras för att målen för sysselsättning, social integration, tillväxt och konkurrenskraft, i första hand, ska uppnås med hjälp av de medel som tilldelas inom ramen för målet på medellång sikt, i syfte att uppnå ekonomisk konsolidering på medellång och lång sikt.

6.  Europaparlamentet anser att man uttryckligen bör ta hänsyn till medlemsstaternas strukturella reformer i alla budgetberäkningar, i synnerhet pensions-, sjukvårds- och socialskyddsreformer, där avsikten är att möta den demografiska utvecklingen, samt de som rör bistånd, utbildning och forskning, varvid lika hänsyn bör tas till både hållbarhet och tillräcklighet. Reformernas sysselsättningsmässiga och sociala inverkan, särskilt på sårbara sociala grupper, bör också utvärderas så att ingen regel kan införas utan att dess inverkan på sysselsättningen och det sociala skyddsnätet i medlemsstaterna först utvärderas.

7.  Europaparlamentet anser att Lissabonfördragets övergripande sociala klausul, där hänsyn tas till sociala rättigheter och målsättningar, bör aktiveras när ny EU-politik arbetas fram.

8.  Europaparlamentet anser att den europeiska terminen bör möjliggöra att samtliga berörda parter, såsom nationella parlament, lokala eller regionala myndigheter, Europaparlamentet, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället i tid kan lämna konkreta bidrag till en strukturerad social dialog.

9.  Europaparlamentet anser att det bör inrättas en makroekonomisk social dialog i anknytning till den europeiska terminen, i synnerhet inom euroområdet och tillsammans med företrädare för fackföreningar, företag, Europeiska centralbanken, Europaparlamentet, kommissionen och rådet.

10. Europaparlamentet anser att insatser bör göras för att det på ett lämpligt sätt ska engageras i övervakningen av ekonomiska åtgärder och sysselsättningsåtgärder samt utvärderingen av dessa åtgärders sociala inverkan. I detta sammanhang bör antagandet av de integrerade riktlinjerna, i synnerhet riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, omfattas av en tidtabell och ett förfarande som gör att Europaparlamentet får tillräckligt med tid för att kunna uppfylla sin rådgivande roll i enlighet med artikel 148.2 i EUF-fördraget.

11. Europaparlamentet anser att det bör införas ett välfungerande och öppet system för övervakning och utvärdering av riktlinjerna för sysselsättningspolitiken som baseras på övergripande EU-mål och som ska följas upp med lämpliga delmål, indikatorer och resultattavlor, med hänsyn till varje medlemsstats särskilda förhållanden och olika utgångspunkter.

12. Europaparlamentet anser att det bör införas ett välfungerande och öppet system för övervakning och utvärdering av medlemsstaternas utvecklingspolitik när det gäller att öka konkurrenskraften och skapa nya permanenta arbetstillfällen av hög kvalitet.

13. Europaparlamentet anser att den nationella sysselsättningspolitiken liksom fattigdomsminskningsmålet måste införlivas i resultattavlan och utvärderas av specialistorgan inom rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor), i synnerhet dess sysselsättningskommitté och kommitté för socialt skydd.

14. Europaparlamentet anser att man bör uppmana rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor, och Ekofin) och dess respektive arbetsgrupper att stärka sitt samarbete, också genom gemensamma möten två gånger om året för att försäkra sig om en verklig integrering av politiken.

15. Europaparlamentet anser att man bör komplettera resultattavlan med alternativa indikatorer som gör det möjligt att bestämma tillväxten och utvärdera om målen i Europa 2020-strategin uppnås.

16. Europaparlamentet anser att det bör inrättas en högnivågrupp under kommissionens ordförandeskap, med uppdrag att utarbeta en strategisk och pragmatisk strategi i avsikt att harmonisera reglerna för bekämpning av sociala bedrägerier, det vill säga medvetet handlande i syfte att uppnå otillbörliga fördelar och undvika lagen.

Ett striktare regelverk för stabilitets- och tillväxtpakten

17. Europaparlamentet anser att det bör införas ett incitament- och påföljdssystem som inte hindrar medlemsstaternas demokratiska deltagande i beslutsfattandet, samtidigt som de sociala konsekvenserna av detta system noga bör övervägas. När ett sådant system utnyttjar EU:s budget som ett kompletterande hjälpmedel för att se till att de viktigaste makroekonomiska kraven efterlevs bör det emellertid utesluta budgetposter ämnade att förbättra arbetstagares kvalifikationer, anställningsvillkor och sociala villkor, särskilt Europeiska socialfonden och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter samt utbildnings- och utbytesprogram såsom Erasmus och Leonardo. Dessutom bör systemet göra tydlig åtskillnad mellan medel som tilldelas nationella statsbudgetar och medel som är ämnade för enskilda arbetstagare och medborgare.

Reglering av finansmarknaden

18. Europaparlamentet anser att åtgärder som främjar en långsiktig investeringspolitik och en sund ersättningspolitik och som fokuserar på långsiktig hållbar tillväxt och skapar sysselsättning av hög kvalitet snarare än kortsiktiga vinster bör uppmuntras. Åtgärder bör även vidtas för att förhindra den praxis inom finanssektorn, särskilt i bankerna och några börsnoterade företag, som har lett till oproportionellt höga ersättningar och som bygger på kortsiktiga vinster tack vare mycket riskfyllda affärsmodeller till nackdel för arbetstagare och sparare samt för den finansiella stabiliteten på de europeiska marknaderna. Sådana initiativ bör genomföras inom hela den finansiella sektorn.

19. Europaparlamentet anser att de rättsliga instrumenten bör stärkas för att en social dialog ska kunna föras inom företagen, i synnerhet med arbetstagarrepresentanter, så att de får fullständig information i framför allt ekonomiska frågor och så att man är överens om de beslut som fattas.

Förbättring av EU-statistikens tillförlitlighet

20. Europaparlamentet anser att man bör se till att det på EU-nivå finns aktuell sysselsättningsstatistik, statistik om sociala förhållanden och information som är relevant för den föreslagna styrformen.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0309.

(Initiativ – artikel 42 i arbetsordningen)

FÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott

–   infoga följande förslag i sitt resolutionsförslag:

1.  För att uppnå verklig ekonomisk styrning i Europa är det synnerligen viktigt att förverkliga den inre marknaden i enlighet med förslagen i Montirapporten(1). (Nytt skäl)

2.  Hållbar ekonomisk tillväxt är en förutsättning för ekonomisk och social stabilitet. (Skäl E)

3.  Varje förbättring av den ekonomiska övervakningen och styrningen måste bygga på korrekt, tillförlitlig och jämförbar statistik med koppling till den relevanta ekonomiska politiken och situationen i de berörda medlemsstaterna. (Skäl I)

4.  De offentliga investeringarna på kort, medellång och lång sikt måste bli mer samstämda och användas effektivt – särskilt investeringarna i infrastruktur – med inriktning på målen i Europa 2020-strategin, särskilt med avseende på forskning och utveckling, innovation och utbildning, i syfte att öka konkurrenskraft och produktivitet, skapa sysselsättning och stärka den inre marknaden. (Skäl M)

–   infoga följande rekommendationer i bilagan till resolutionsförslaget:

5.  Fastställ en bättre analytisk ram för övervakning (som inbegriper en resultattavla med särskilda gränsvärden för tidig varning) med lämpliga metoder och transparens för en effektiv multilateral övervakning som bygger på de viktigaste ekonomiska indikatorerna (reala och nominella), som kan påverka konkurrenskraften och bland annat – men inte enbart – tillväxttakten, de nationella bruttonationalprodukternas (BNP) sammansättning, sysselsättningskvoten, utvecklingen av den reala växelkursen, arbetskostnadsutvecklingen, bytes-/betalningsbalansutvecklingen, kredittillväxten, kapitalbildning och kapitalinflöden, produktivitetsutveckling och utvecklingen av tillgångsmarknader (inbegripet marknader för privata skulder och fastigheter) samt investeringar i forskning och utveckling (FoU) som procent av BNP. Tröskelvärden för varning bör definieras för de indikatorer som ingår i resultattavlan. (Rekommendation 1, strecksats 2)

6.  Uppmana kommissionen att utveckla adekvata analytiska redskap och adekvat expertis för att ingående undersöka orsakerna till de ihållande divergerande trenderna inom euroområdet, inklusive den gemensamma politikens inverkan på de olika ekonomiska systemen. (Rekommendation 1, strecksats 3a (ny))

7.  Fastställ gemensamma bestämmelser för en mer aktiv användning av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik som ett huvudhjälpmedel för ekonomisk styrning, övervakning och medlemsstatsspecifika rekommendationer i enlighet med Europa 2020-strategin, med inriktning på tillväxt, strukturella reformer, produktivitet och konkurrenskraft, samtidigt som man beaktar konvergens och skillnader mellan medlemsstaterna som syftar till att stärka medlemsstaternas konkurrensfördelar sinsemellan. (Rekommendation 1, strecksats 4, sista delen utgår)

8.  Fastställ särskilda tidsramar för unionen då de integrerade riktlinjerna behandlas på nationell nivå och unionsnivå, genom att ge utrymme för en utvidgad debatt om finansiella frågor och den ekonomiska situationen i unionen, inklusive samråd med arbetsmarknadens parter på unionsnivå för att förstärka den makroekonomiska sociala dialogen, vilket gör det möjligt för alla berörda parter att lämna konkreta bidrag i tid. (Rekommendation 1, strecksats 7)

9.  Inled unionsterminen tidigt på året med en övergripande översyn där Europeiska rådet, på grundval av analyser från kommissionen, kartlägger de viktigaste ekonomiska utmaningar som unionen och euroområdet står inför och ger strategisk politisk vägledning. Medlemsstaterna skulle sedan ta hänsyn till slutsatserna i denna övergripande översyn när de utarbetar sina stabilitets- och konvergensprogram och nationella reformprogram. (Rekommendation 1, strecksats 9a (ny))

10. Inled stabilitets- och konvergensprogrammen och de nationella reformprogrammen samtidigt så att tillväxt och reformernas skattemässiga effekter kan återspeglas i de nationella årliga och fleråriga budgetstrategierna och budgetmålen, samtidigt som nationella bestämmelser och förfaranden respekteras. (Rekommendation 1, strecksats 10)

11. Inför en bättre bedömning av stabilitets- och konvergensprogrammen utgående från deras kopplingar till mål i andra medlemsstater och i unionen, innan den politik som anges i stabilitets- och konvergensprogrammen på nationsnivå antas. (Rekommendation 1, strecksats 11)

12. Fastställ ett krav att medlemsstaterna måste lämna ytterligare information om betydande farhågor uppstår att den politik som bedrivs kan komma att äventyra den inre marknadens eller den ekonomiska och monetära unionens funktionssätt eller äventyra de mål som unionen slagit fast, dvs. i Europa 2020-strategin. (Rekommendation 1, strecksats 17)

13. Fastställ på förhand angivna och förebyggande incitament som kan fastställas av kommissionen i syfte att underlätta åtgärder för tidig varning och en progressiv tillämpning av dem. (Rekommendation 2, strecksats 7, utgår delvis)

14. Genomför nödvändiga ändringar av kommissionens interna beslutsprocess i syfte att garantera ett effektivt och snabbt genomförande av de förebyggande sanktionerna. (Rekommendation 2, strecksats 9, utgår delvis)

15. Fastställ en särskild ram för euroområdet som syftar till förstärkt övervakning med inriktning på alltför stora makroekonomiska skillnader, priskonkurrenskraft, reala växelkurser, kredittillväxt och bytesbalansutveckling för de berörda medlemsstaterna och investeringar i FoU som procent av BNP. (Rekommendation 3, strecksats 1)

16. Stryk följande rekommendation: Förstärk sekretariatet och kansliet för Eurogruppens ordförande. (Rekommendation 3, strecksats 3 utgår)

17. Fastställ ett program för att begränsa skadeverkningar och säkra finansiell återhämtning i samband med extrema förhållanden med förväntad hög risk. (Rekommendation 4, rubriken)

18. Ta fram en genomförbarhetsstudie över beskaffenhet, risker och fördelar för inrättande av ett långsiktigt system där medlemsstaterna kan delta i utfärdandet av gemensamma statsobligationer i den mån de uppfyller på förhand fastställda särskilda kriterier. (Rekommendation 5, strecksats 1)

19. Förstärk och uppdatera unionens sammanhållningspolitik, med hänsyn till Europa 2020-målen, i nära samarbete med Europeiska investeringsbanken (EIB) i syfte att minska strukturella brister och öka konkurrenskraften för svagare ekonomiska regioner och yttersta randområden, framför allt genom att bättre tillgodose de finansiella behoven hos små och medelstora företag och underlätta deras deltagande på den inre marknaden. (Rekommendation 5, strecksats 2)

20. Förstärk den inre marknaden genom att främja e-handel och gränsöverskridande handel, förenkla online-betalningsförfaranden och harmonisera skatteinstrumenten som ett sätt att stärka konsumenternas förtroende för den europeiska ekonomin. (Rekommendation 5, ny strecksats)

21. Fortsätt insatserna för att samordna beskattningen i unionen. (Rekommendation 5, ny strecksats)

22. Garantera bättre samordning av arbetet vid Europaparlamentet, med de utökade budgetbefogenheterna, och de nationella parlamenten, parallellt med samordningen av de nationella budgettidsplanerna och inom ramen för den s.k. unionsterminen. Rådet och kommissionen bör höra Europaparlamentet i frågor som hänför sig till de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken, till riktlinjerna för sysselsättningen och till de indikatorer som används som grund för nationella reformprogram.

23. Den lagstiftningsakt som ska antas bör syfta till att förbättra kommissionens (Eurostats) uppdrag att granska nationell statistik som rör offentliga finanser. (Rekommendation 7, inledningen)

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

(1) ”En ny strategi för den inre marknaden, rapport från Mario Monti till Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Barroso, av den 9 maj 2010.

(Initiativ – artikel 42 i arbetsordningen)

FÖRSLAG

Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott:

–   infoga följande förslag i sitt resolutionsförslag:

1.        Skäl Ja (nytt)

Institutionerna bör förbereda sig på att fördragen eventuellt måste ses över.

2.        Skäl Jb (nytt)

Artikel 48 i fördraget om Europeiska unionen tilldelar Europaparlamentet befogenhet att lämna in förslag till ändringar av fördragen.

3.        Punkt 2a (ny)

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utöver de åtgärder som snabbt kan och bör vidtas inom ramen för de befintliga fördragen, inleda en diskussion om den institutionella utveckling som kan behövas för att åstadkomma en enhetlig och effektiv ekonomisk styrning.

4.        Punkt 3a (ny)

Europaparlamentet ber sitt behöriga utskott att rapportera om de konstitutionella aspekterna i samband med inrättandet av en ekonomisk styrning, som är nödvändig för att den monetära unionen ska fungera på ett tillfredsställande och hållbart sätt, samtidigt man fullt ut ska beakta de beslut som kommer att fattas till följd av arbetet inom Europeiska rådets arbetsgrupp om den ekonomiska styrningen.

–   att som ansvarigt utskott infoga följande rekommendationer i bilagan till resolutionsförslaget:

Rekommendation 8a (ny): Diskutera den institutionella utveckling som behövs för en enhetlig och effektiv ekonomisk styrning

Parallellt med de åtgärder som kan och bör vidtas så fort som möjligt inom ramen för den befintliga institutionella ramen, bör en diskussion inledas för att fastställa ramens begränsningar och kartlägga möjligheterna för en översyn av fördragen i syfte att inrätta de mekanismer och strukturer som behövs för en enhetlig och effektiv ekonomisk styrning samt en verklig makroekonomisk konvergens mellan medlemsstaterna inom euroområdet och inom EU i allmänhet.

Rekommendation 8b (ny): Diskutera nya interparlamentariska metoder för att uppnå en enhetlig och effektiv ekonomisk styrning

En bättre samordning av Europaparlamentets verksamhet bör garanteras, eftersom det, i likhet med de nationella parlamenten, har fått större budgetbefogenheter.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

 Ø