om mål 3: En utmaning för det territoriella samarbetet – en framtida dagordning för gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete

(2010/2155(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt avdelning XVIII,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999(1),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS)(2),

–   med beaktande av rådets beslut (2006/702/EG) av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om EU:s sammanhållnings- och regionalpolitik efter 2013(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om EU:s strategi för Östersjöområdet och makroregionernas roll i den framtida sammanhållningspolitiken(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om hur synergieffekterna av medel öronmärkta för forskning och innovation enligt förordning (EG) nr 1080/2006 avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling har utnyttjats i städer och regioner såväl som i medlemsstaterna och i unionen(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om grönboken om territoriell sammanhållning och läget i debatten om den kommande reformen av sammanhållningspolitiken(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om översynen av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet(8),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 februari 2008 med titeln ”Uppföljning av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan – ett europeiskt handlingsprogram för fysisk planering och territoriell sammanhållning”(9),

–   med beaktande av sin resolution av den 1 december 2005 om Euroregionernas roll i utvecklingen av regionalpolitiken(10),

–   med beaktande av sin resolution av den 28 september 2005 om den territoriella sammanhållningens roll för regional utveckling(11),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 december 2010 om Europeiska unionens strategi för Donauregionen (KOM(2010)0715) och den vägledande handlingsplanen till strategin (SEK(2010)1489),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2010 med titeln ”Slutsatserna i den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: sammanhållningspolitikens framtid” (KOM(2010)0642),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 om översyn av EU:s budget (KOM(2010)0700) och dess tekniska bilagor (SEK(2010)7000),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 om hur regionalpolitiken kan bidra till smart tillväxt i Europa 2020 (KOM(2010)0553),

- med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2010 med titeln ”Sammanhållningspolitiken: Strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013” (KOM(2010)0110),

- med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2009 om EU:s strategi för Östersjöområdet (KOM(2009)0248) och den vägledande handlingsplanen till strategin (SEK(2009)0712/2),

- med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för Atlantområdet, i vilken det anges att kommissionen planerar att offentliggöra ett meddelande under 2011(12),

- med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2008 med titel ”Grönbok om territoriell sammanhållning: Att omvandla territoriell mångfald till styrka” (KOM(2008)0616),

- med beaktande av Regionkommitténs initiativyttrande av den 27 januari 2011 om nya perspektiv inför översynen av EGTS-lagstiftningen,

- med beaktande av den oberoende rapporten (nr 2008.CE.16.0.AT.016) som har utarbetats på begäran av kommissionen ”Interreg III Community Initiative (2000–2006): Ex-Post Evaluation”,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0110/2011), och av följande skäl:

A. Europeiska unionen består för närvarande av 27 medlemsstater och 271 regioner.

B.  Regioner som utgör gränsområden representerar ungefär 37,5 procent av den europeiska befolkningen.

C. Det informella samarbetet, Euroregionerna, Eurodistrikten, de europeiska grupperingarna för gränsöverskridande samarbete, Europarådets initiativ, de successiva fördragen och EU:s sekundärlagstiftning har alla bidragit till att upprätta starkare och mer hållbara förbindelser mellan territorierna.

D. Även om grunden för det territoriella samarbetet redan har lagts återstår det fortfarande många utmaningar, och dessa utmaningars natur beror på hur samarbetsformerna har utvecklats historiskt och på deras mognadsgrad.

E.  Efter det att gränserna har ”avskaffats” i fördragen är det viktigt att minska dem i våra medborgares dagliga liv.

F.  Regionalpolitiken syftar till att främja en harmonisk utveckling i regionerna genom att förstärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen inom Europeiska unionen.

G. Sammanhållningspolitikens mål om territoriellt samarbete bidrar till en allt fastare sammanslutning mellan folken i EU genom att minska hindren mellan territorier och regioner.

H. Målet om territoriellt samarbete bidrar vid EU:s yttre gränser till föranslutningsprocessen och till genomförandet av grannskapspolitiken. Därför behövs det en bättre samordning av de EU-insatser som görs på detta område.

I.   Det territoriella samarbetet, dvs. samarbete mellan medborgare från olika regioner, är en pågående läroprocess som skapar en känsla av samhörighet och hopp om en gemensam framtid.

J.   I det territoriella samarbetet måste medborgaren komma i det främsta rummet och därför bör en lokalt baserad strategi förespråkas.

K. Fördjupningen av det territoriella samarbetet är kopplat till de framsteg som görs i fråga om europeisk integration och samordning på alla områden som bidrar till europeisk integration och territoriell sammanhållning, och det territoriella samarbetet är i sig ett försökslaboratorium för den europeiska integrationen.

L.  I gränsregionerna görs det knappt några investeringar alls i de transeuropeiska näten (TEN), trots att det är just vid gränsövergångarna som det finns ett akut behov av modernisering. EU kan bidra med ett klassiskt europeiskt mervärde när det gäller att undanröja de gränsöverskridande infrastrukturhindren.

M. Den allmänna strukturfondsförordningen och ikraftträdandet av Lissabonfördraget har inneburit en påtaglig förstärkning av det territoriella samarbetets betydelse.

N. Efterhandsutvärderingen av Interreg III-programmen för programperioden 2000–2006 visar otvetydigt prov på det mervärde detta mål tillför det europeiska projektet.

Förstärka målet ”territoriellt samarbete”

1.  Europaparlamentet påminner om att det territoriella samarbetet syftar till att hjälpa territorier och regioner att samarbeta för att tillsammans bemöta gemensamma utmaningar, till att minska de fysiska, kulturella, administrativa och rättsliga hinder som står i vägen för detta samarbete och till att minska gränseffekten.

2.  Europaparlamentet är övertygat om det europeiska mervärdet i det territoriella samarbetet och den väsentliga roll som samarbetet har för att fördjupa den inre marknaden och främja den europeiska integrationen inom flera sektorspolitiska områden. Parlamentet begär att det territoriella samarbetet förblir en av pelarna för sammanhållningspolitiken.

3.  Europaparlamentet understryker att målet med det territoriella samarbetet, baserat på principen om social, ekonomisk och territoriell sammanhållning, gäller alla EU:s regioner eftersom det bidrar till att främja en harmonisk utveckling av unionen som helhet.

4.  Europaparlamentet anser att det territoriella samarbetet har visat sig vara effektivt och att dess potential att främja konkurrenskraften hittills inte har utnyttjas fullt ut på grund av det otillräckliga anslag som det tilldelats. Parlamentet begär att budgeten för det territoriella samarbetet ökar från 2,5 procent under innevarande programperiod till minst 7 procent av sammanhållningspolitikens totala budget för nästa programperiod.

5.  Europaparlamentet rekommenderar att man bibehåller den nuvarande utformningen av mål 3, som är uppdelat på tre delar – gränsöverskridande (del A), transnationellt (del B) och interregionalt (del C) samarbete – och att man även i fortsättningen lägger tonvikten på den gränsöverskridande delen, som tilldelas minst 70 procent av budgeten för det territoriella samarbetet. Parlamentet anser att anslagen till programmet bör fördelas på ett rättvist och jämbördigt sätt mellan alla regioner.

6.  Om man även i fortsättningen ska göra åtskillnad mellan den gränsöverskridande delen (del A), som tillgodoser de lokala behoven i de gränsöverskridande områdena, och den transnationella delen (del B), inklusive det så kallade makroekonomiska planet, som öppnar för ett bredare strategiskt samarbete, anser Europaparlamentet att det krävs bättre samordning mellan de två delarna.

7.  Europaparlamentet kräver dessutom större flexibilitet vid användningen av de möjligheter som erbjuds genom artikel 21 i Eruf-förordningen beträffande insatsernas lokalisering inom ramen för det gränsöverskridande och transnationella samarbetet, som omfattar havsområden, för att garantera enhetlighet och kontinuitet i det territoriella samarbetet och med hänsyn till projektens strategiska natur. Parlamentet begär därför en viss flexibilitet i tillämpningen av gränsen på 150 km för havs- och kustområden inom ramen för det gränsöverskridande samarbetet.

8.  Europaparlamentet anser emellertid att dessa regioners integrering med och öppenhet mot geografiska områden utanför EU inte är och inte kan vara enbart en fråga om geografiskt avstånd. Rikedomen i de historiska, språkliga och kulturella band som förbinder dem med olika områden i världen ger dem en nyckelroll för att säkra en fördjupning av dessa förbindelser till förmån för EU:s globala närvaro.

9.  Europaparlamentet understryker det territoriella samarbetets centrala roll för att uppnå målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet efterlyser föregående diskussioner för att definiera de strategiska behoven för varje gränsregion och samarbetsområde i samband med denna strategi, och begär att det europeiska territoriella samarbetet integreras och tillämpas på alla nivåer i den strategiska planeringen, det vill säga på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål precisera sina förslag om en tematisk koncentration av anslagen med koppling till en ”tematisk meny” för Europa 2020.

10. Europaparlamentet kräver att anslag ska tilldelas varje territoriellt samarbetsprogram på grundval av harmoniserade kriterier, i syfte att på ett strategiskt och integrerat sätt tillgodose behoven och särdragen inom varje territorium eller samarbetsområde. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att överväga andra strategiska kriterier som är mätbara och relevanta och som kan avspegla territoriernas behov utan att urholka det viktigaste kriteriet, det vill säga det demografiska.

11. Europaparlamentet understryker åter vikten av det interregionala samarbetet (del C), men beklagar bristen på anslag till detta samarbete. Parlamentet föreslår därför att man ser över taket för EU:s medfinansiering av denna del och också uppmärksammar dess förmåga att fungera som incitament för deltagare från de regioner som omfattas av målet ”konkurrenskraft och sysselsättning”, i syfte att utöka antalet projekt inom del C, och kräver att de tematiska samarbetsområdena utvidgas till att även omfatta styrning och förvaltning av operativa program samt territoriell utveckling.

12. Europaparlamentet uppmuntrar dessutom regionerna att bättre utnyttja de möjligheter till interregionalt samarbete som erbjuds inom ramen för deras operativa program genom grundförordningen(13). Parlamentet rekommenderar därför att den interregionala delen i mål 3 även omfattar samordning och drift av dessa projekt, sammanförande av kunskaper och utbyte av bra metoder.

13. När det gäller de framtida territoriella samarbetsprogrammen betonar Europaparlamentet vikten av att stödja Interact och införa framgångsrika stödsystem, som skulle kunna utformas enligt RC–Lace-projektet. Parlamentet efterlyser ökad samordning mellan Interact, Urbact, Espon och del C för att förbättra genomförandet av mål 3.

14. Europaparlamentet stöder Espon-programmets verksamhet, men föreslår att man underlättar för lokala och regionala myndigheter att aktivt delta i forskningen om territoriell utveckling och gör det enklare att praktiskt tillämpa programmets resultat.

15. Europaparlamentet gläder sig över framgångarna med Urbact-programmet i fråga om hållbar urban utveckling, och begär att programmet förlängs och utvecklas till ett väsentligt och allmänt tillgängligt initiativ som gör det möjligt att dela och överföra kunskaper om lokala stadsutvecklingsproblem.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man kan få lokalt och regionalt valda företrädare att delta i dessa europeiska nätverk för utbyte av erfarenheter och god praxis som ett första steg i genomförandet av pilotprojektet Erasmus för lokala och regionala förtroendevalda.

17. Europaparlamentet upprepar att regionala och lokala aktörer måste involveras i EU:s mål om man ska kunna uppnå en effektiv territoriell sammanhållning.

Integrera det territoriella samarbetet

18. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att integrera målet ”territoriellt samarbete” med målen ”konvergens” och ”konkurrenskraft och sysselsättning”. Parlamentet anser att programplaneringen måste samordnas på ett bättre sätt än tidigare. Parlamentet föreslår att de regionala operativa programmen ska kunna omfatta och delta i de gränsöverskridande, transnationella och interregionala projekt som berör dem, genom att fastställa en territoriell strategi för tilldelning av medel för att gynna prioriterade projekt, såsom anslutningen till de transeuropeiska näten i gränsregionerna, som på förhand har identifierats i samråd med deras parter i programmen i linje med principerna om flernivåstyre och partnerskap, vilket kommer att möjliggöra ett bättre utnyttjande av det territoriella samarbetets potential tack vare de förbindelser som på så sätt skapas mellan privata och offentliga aktörer tvärs över gränserna.

19. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och regionerna att inrätta multiregionala operativa program för att hantera gemensamma territoriella problem, t.ex. en bergskedja eller ett avrinningsområde som präglar området.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för att insatserna i gränsregionerna och på arbetsmarknaden samordnas för att undvika en snedvridning av konkurrensen i samband med den ekonomiska och territoriella integrationen.

21. Europaparlamentet anser att gränsöverskridande samarbetsprogram är centrala för att strategierna för fattigdomsbekämpning och integration av mindre gynnade grupper i det europeiska samhället ska vara effektiva och uppnå resultat. Parlamentet kräver att denna fråga beaktas i utformningen av lagstiftningsramen och att man i de mindre gynnade regionerna vidtar lämpliga åtgärder för att möjliggöra deltagande i de europeiska regionala utvecklingsprogrammen.

Tillämpa en territoriell strategi för unionens övriga politikområden

22. Europaparlamentet påpekar att strategier i linje med Östersjöstrategin kan stärka det gränsöverskridande samarbetet, och anser att makroregionala strategier fullt ut bör beakta andra regionala samarbetsprogram för att skapa synergier. Parlamentet påpekar att begreppet makroregioner, som infördes på rådets initiativ, är ett försök till samordning av gemensamma projekt som berör ett mycket stort territorium med gemensamma territoriella problem och som syftar till att utnyttja fördelarna med en integrerad, sektorsövergripande och territoriell strategi baserad på gemensamma strategiska åtgärder som finansieras med befintliga stödmedel.

23. Europaparlamentet påpekar att befintliga och eventuella framtida sådana strategier bör ligga till grund för mer strategiska och integrerade insatser som ska genomföras med hjälp av de relevanta territoriella samarbetsinstrumenten, men att de varken får medföra ytterligare utgifter för EU-budgeten eller nödvändiggöra nya institutioner eller ny lagstiftning.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant gå igenom resultaten av de första genomförda makroregionala strategierna. Parlamentet anser att processen har väckt ett intresse som måste vidareutvecklas och att erfarenheterna måste användas för att genomföra nya makroregionala strategier.

25. Europaparlamentet påpekar att målet ”territoriellt samarbete” även kan omfatta samarbete på makroregional nivå, särskilt inom den transnationella delen.

26. Europaparlamentet anser att de transnationella programmen bör användas för att stödja dessa territoriella strategier genom att samordna utformningen, fastställandet och styrningen av de makroregionala strategierna, dock utan att detta medför onödiga dubbleringar i EU:s budgetstruktur genom att särskilda budgetposter upprättas för de olika makroregionerna.

27. Europaparlamentet betonar samtidigt att målen för de makroregionala strategierna kompletterar målen för det mikroregionala gränsöverskridande samarbetet och att de kan inbegripa men inte ersätta dem. Därför måste det territoriella gränsöverskridande samarbetet bevaras som en i sig självständig och berättigad del.

28. Europaparlamentet är övertygat om att den transnationella delen av mål 3 kan bidra till att förbättra samarbetet inom de makroregionala strategierna genom att offentliga regionala och lokala myndigheter och civilsamhället i högre grad medverkar vid genomförandet av konkreta åtgärder.

29. Europaparlamentet anser att varje transnationell strategi måste ta hänsyn till vilka möjligheter det finns att samordna dessa med riktlinjerna för de transeuropeiska transportnäten och strategierna inom den integrerade havspolitiken.

30. Europaparlamentet påpekar att det territoriella samarbetet berör Europeiska unionens inre såväl som yttre gränser, även när det gäller nuvarande och framtida makroregionala strategier. Parlamentet framhåller de problem med att erhålla samfinansiering som tredjeländerna möter på grund av de samarbetsbestämmelser som ingår i Eruf-förordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man kan förbättra synergin mellan Eruf, instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA), det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (Enpi) och Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och att snarast möjligt lägga fram ett förslag om den nya grannskapspolitiken. Parlamentet kräver en förenkling och harmonisering av reglerna för tillgång till de olika finansieringskällorna för att säkra kompatibilitet och underlätta mottagarnas utnyttjande av dem.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med tanke på det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets (Enpi) särskilda karaktär, överföra förvaltningsansvaret för detta instrument till kommissionens generaldirektorat för regional utveckling, samtidigt som man beaktar de aspekter som rör de yttre förbindelserna. Parlamentet konstaterar att Enpis nuvarande utformning inte tar hänsyn till särdragen i det gränsöverskridande samarbetet, och anser därför att man bör överväga att avskilja detta instrument från förvaltningen av de yttre förbindelserna, åtminstone i de fall där tredjeländer som deltar i samarbetet om de yttre gränserna även finansierar samarbetet.

32. Europaparlamentet kräver att man genomför den åtgärdsplan för utvidgat grannskap för EU:s yttersta randområden som kommissionen utlovade i sitt meddelande KOM(2004)0343. Parlamentet understryker i detta avseende att det behövs enhetliga sektorsövergripande åtgärder i den EU-politik som berör de yttersta randområdena. I synnerhet behövs det en bättre samordning av den externa och interna delen utifrån en områdesstrategi.

33. Europaparlamentet påpekar att en vitbok om territoriell sammanhållning, som uppföljning till grönboken, skulle vara ett lämpligt instrument för att klargöra hur den territoriella sammanhållningen ska genomföras med hjälp av flernivåstyre i den framtida regionalpolitiken. En vitbok skulle även vara ett lämpligt bidrag till diskussionerna om nästa lagstiftningspaket.

34. Europaparlamentet anser att möjligheterna till gränsöverskridande samarbete inom Enpi inte är tillräckliga för att instrumentet ska utvecklas på lämpligt sätt, och rekommenderar därför en mer effektiv samordning mellan kommissionens berörda generaldirektorat. Parlamentet är övertygat om att det är absolut nödvändigt att återintegrera Enpis gränsöverskridande samarbetsprogram i sammanhållningspolitikens mål för territoriellt samarbete.

Främja inrättandet av europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS)

35. Europaparlamentet anser att EGTS utgör ett unikt och mycket värdefullt instrument för territoriell styrning som tillgodoser behovet av ett strukturerat samarbete när det gäller finansiering, juridisk status och flernivåstyre. Parlamentet påminner om att EGTS måste främjas som ett verktyg för att inrätta gränsöverskridande styrningssystem, som kan säkra egenansvar för de olika åtgärderna på regional och lokal nivå. Parlamentet framhåller även deras viktiga bidrag till det framgångsrika genomförandet av en modell för flernivåstyre.

36. Europaparlamentet påpekar att EGTS inte bara kan bidra till territoriell sammanhållning, utan även till social sammanhållning. Parlamentet påpekar att detta instrument har de bästa förutsättningarna för att föra de olika kulturella och språkliga gemenskaperna närmare varandra, främja en fredlig samlevnad i en mångfaldens Europa och synliggöra det europeiska mervärdet för medborgarna.

37. Europaparlamentet rekommenderar en första utvärdering av befintliga EGTS för att man ska kunna dra lärdom av dessa tidiga erfarenheter.

38. Europaparlamentet anser dock att man bör underlätta deras genomförande och begär att kommissionen så snart som möjligt föreslår ändringar till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 om EGTS, med beaktande av de problem som de lokala och regionala myndigheterna och de befintliga grupperingarna har identifierat, och på grundval av det arbete som utförts av Regionkommittén, för att

–    förtydliga EGTS status i medlemsstaternas rättssystem för att uppnå lämplig rättslig harmonisering i detta avseende,

–    medge upprättandet av EGTS mellan aktörer från en medlemsstat och aktörer från länder utanför EU,

–    omformulera artikel 4.3 för att säkra en strikt efterlevnad av fristen på tre månader för handläggning av ansökningar om att bilda en EGTS,

–    förenkla den lagstiftning som reglerar personalfrågor,

–    säkra att skattereglerna för EGTS inte är mindre förmånliga än andra rättsordningar för genomförande av samarbetsprojekt eller samarbetsprogram.

39. Europaparlamentet begär att globalt stöd beviljas till EGTS som har projekt som är förenliga med målen och strategierna i de aktuella samarbetsprogrammen, på grundval av gemensamma gränsöverskridande utvecklingsstrategier, så att EGTS direkt kan förvalta strukturfonderna och programmen. Parlamentet kräver att reglerna för tillgång till andra EU-fonder i högre grad beaktar EGTS multinationella och multilaterala karaktär, i syfte att förenkla deras tillgång till andra finansieringskällor.

40. Europaparlamentet välkomnar Regionkommitténs lansering av den europeiska EGTS-plattformen, som syftar till att underlätta utbytet erfarenheter, spridningen av bästa praxis och tillhandahållandet av tekniskt stöd till EGTS.

41. Europaparlamentet anser att gränsöverskridande EGTS utgör en utmärkt möjlighet att bygga upp Europa på territoriell nivå genom att EU-medborgarna involveras. Parlamentet uppmanar EGTS att inrätta och driva ett gränsöverskridande forum för civilsamhället och att stödja gränsöverskridande medborgarinitiativ.

Förenkla genomförandet

42. Europaparlamentet anser att genomförandet av de territoriella samarbetsprogrammen fortfarande är för komplicerat och menar att mål 3 behöver särskilda regler som speglar verksamhetens internationella karaktär. I nuläget måste alltför många olika förvaltningsmyndigheter involveras i genomförandet av programmen. Parlamentet kräver därför att systemet förenklas avsevärt i detta avseende.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå konkreta åtgärder som förenklar reglerna för revision och kontroll, i enlighet med den vägledande principen om en förvaltningsmyndighet per program, möjliggör en mer systematisk schablonisering av kostnaderna och finansieringen av mindre projekt med hjälp av fasta belopp, inför mer detaljerade regler för unionens stödberättigade utgifter, säkrar flexibilitet i genomförandet av systemet med automatiskt återtagande av medlen, ökar det tekniska stödet så att förvaltningsmyndigheterna kan lägga tonvikten vid lanseringen och den strategiska uppföljningen av projekten och deras resultat, i stället för enbart vid förvaltningen och ansökningarnas överensstämmelse med administrativa regler.

44. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förenkla sina nationella regler, som mycket ofta medför ytterligare administrativa bördor som inte krävs enligt EU-reglerna.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snabbt som möjligt förtydliga formerna för den princip om tvärvillkor som planeras för det territoriella samarbetet. Parlamentet anser att dessa tvärvillkor, om de ska kunna bidra till att medlen används på ett bättre och mer effektivt sätt, inte får komplicera genomförandet ytterligare till förfång för programförvaltare och stödmottagare.

46. Europaparlamentet betonar även att systemet för att involvera privata aktörer måste utvidgas och förenklas. Parlamentet rekommenderar inrättandet av system för finansiella lösningar, i likhet med Jeremie- och Jessica-initiativen, för att underlätta gränsöverskridande projekt som främjar ekonomisk utveckling, deltagande av privata aktörer och inrättande av offentlig-privata partnerskap.

Synliggöra det territoriella samarbetet

47. Europaparlamentet beklagar det territoriella samarbetets bristande synlighet, både inom de nationella och de lokala myndigheterna samt hos allmänheten, och uppmuntrar därför till bättre kommunikation om redan genomförda projekt.

48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fundera på hur EGTS och deras verksamhet kan göras mer synlig bland aktörerna i det territoriella samarbetet och bland allmänheten.

49. Europaparlamentet anser att de nära kulturella och språkliga historiska banden mellan gränsregioner i olika medlemsstater måste användas för att stärka det gränsöverskridande samarbetet.

50. Europaparlamentet anser att ett ökat samarbete på kultur- och utbildningsområdet, genom att bidra till uppfyllandet av Europa 2020-strategins mål om en smart tillväxt för alla, skulle öka allmänhetens och frivilligorganisationernas deltagande och bidra till att öka synligheten för det territoriella samarbetet och till att bryta ner de mentala gränser som hindrar ett närmande mellan medborgarna.

51. Europaparlamentet efterlyser bättre samordning mellan förvaltningsmyndigheter och redan befintliga gränsöverskridande institutioner, såsom Euroregionerna, i samband med genomförandet av gränsöverskridande program i syfte att garantera projektens kvalitet, öppenhet och närhet till medborgarna.

52. Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning av kommunikationen mellan alla aktörer som är involverade i genomförandet av det territoriella samarbetet och föreslår att alla program inom samma del bör kunna kännas igen via en gemensam logotyp (t.ex. genom att återinföra det välkända Interreg-märket) tillsammans med varje programs logotyp (eventuellt i en standardstorlek) samt uppmanar kommissionen att i början av nästa programperiod föreslå en omfattande medie- och informationskampanj i gränsregionerna om det territoriella samarbetets fördelar och resultat.

53. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.

(1) EUT L 210, 31.7.2006, s. 25–78. (2) EUT L 210, 31.7.2006, s. 25–78. (3) EUT L 291, 21.10.2006, s. 11–32. (4) Antagna texter, P7_TA(2010)0356. (5) Antagna texter, P7_TA(2010)0254. (6) Antagna texter, P7_TA(2010)0189. (7) EUT C 117 E, 6.5.2010 , s. 65. (8) EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 83. (9) EUT C 184 E, 6.3.2009, s. 95. (10) EUT C 285 E, 22.11.2006, s.16. (11) EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 88. (12) Antagna texter, P7_TA(2011)0089. (13) Artikel 37.6 b.

Den allmänna strukturfondsförordningen tillsammans med ikraftträdandet av Lissabonfördraget har inneburit en påtaglig förstärkning av det territoriella samarbetets betydelse under de senaste fem åren. I den fleråriga budgetramen 2007–2013 har målet ”territoriellt samarbete” blivit en av de tre pelarna för EU:s sammanhållningspolitik och ersatt gemenskapsinitiativet Interreg. Genom artikel 174 i fördraget har ”territoriell sammanhållning” dessutom blivit en av de tre delarna av sammanhållningspolitiken, tillsammans med den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Detta mål har nu en plats som tydligt visar att det är en av EU:s viktigaste prioriteringar.

Föredraganden anser att syftet med det territoriella samarbetet är att undanröja de fysiska, administrativa och rättsliga hindren för sammanhållningen och att minska ”gränseffekten” mellan territorier och regioner, så att de tillsammans ska kunna hantera gemensamma utmaningar, oavsett om de är territoriella (tjänster, infrastruktur, stadsplanering och fysisk planering), globala (globalisering och klimatförändringar), ekonomiska eller sociala. Det territoriella samarbetet utgör en källa till konkurrenskraft som fortfarande inte har utnyttjas fullt ut och bidrar till en allt fastare sammanslutning mellan folken i EU.

Efterhandsutvärderingen av Interreg III (2000–2006) visar otvetydigt på det mervärde detta mål tillför det europeiska samarbetet och tar upp några framgångsexempel: 1 030 infrastrukturprojekt och över 18 000 km nya vägar har tillkommit eller fått stöd, 115 200 arbetstillfällen, 5 800 nya företag och företag som direkt eller indirekt har upprättats eller räddats, nära 12 000 nätverk och samarbetsstrukturer har inrättats och över 544 000 personer (inbegripet studenter) har deltagit i kurser, utbildningar, seminarier, workshoppar, möten eller andra utbildningsverksamheter(1).

Förstärka målet ”territoriellt samarbete”

En ambitiös budget

Föredraganden anser att mål 3 avsevärt måste förstärkas, i linje med den ståndpunkt Europaparlamentet antog i sin resolution av den 7 oktober 2010 om EU:s sammanhållnings- och regionalpolitik efter 2013, kommissionens ståndpunkt i den femte rapporten om sammanhållningspolitiken, Regionkommitténs rekommendationer och slutsatserna från det informella rådsmötet med ministrarna för regionalpolitik i Liège den 22–23 november 2010.

I den nuvarande fleråriga budgetramen har 8,5 miljarder euro anslagits till detta mål (vilket endast utgör 2,5 procent av EU:s strukturutgifter). Vid förhandlingarna för den föregående programperioden begärde kommissionen att mål 3 skulle utgöra minst fem procent av budgeten för sammanhållningspolitiken. Detta mål kommer att ha funnit sin form 2013. Efterfrågan på samarbete är stor och behoven är enorma. Föredraganden anser att Europaparlamentet måste stödja ambitionerna hos aktörerna inom det territoriella samarbetet genom att för detta mål på nytt begära att minst sju procent av budgeten anslås till sammanhållningspolitiken.

En stabil struktur

Föredraganden anser att målets tredelade struktur måste bibehållas, eftersom varje del har sin logik och sitt syfte.

Det gränsöverskridande samarbetet (73 procent av budgeten) finansierar genomförandet av gemensamma strategier för de regioner som ligger högst 150 kilometer från varandra vid medlemsstaternas inre (och ibland yttre) gränser. Genomförandet har ”territorialiserats” på Nuts III-nivå och tillgodoser de gränsöverskridande områdenas lokala behov. Föredraganden anser att en diskussion om en eventuell överföring av stödrättigheterna till Nuts II-nivå, som vissa aktörer efterlyst, riskerar att äventyra denna lokala dimension av det gränsöverskridande samarbetet. Beroende på projektens natur medger emellertid utnyttjandet av de möjligheter som erbjuds genom artikel 21 i Eruf-förordningen beträffande insatsernas lokalisering inom ramen för det gränsöverskridande och transnationella samarbetet en flexibilitet som måste uppmuntras. Genom denna artikel kan man i motiverade fall finansiera utgifter utanför det område som är berättigat till stöd från programmet.

Det transnationella samarbetet (20 procent av budgeten) gäller ett mer övergripande plan och har till syfte att främja samarbete mellan angränsande regioner i samma geografiska område för att uppnå EU:s strategiska prioriteringar, t.ex. forskning och utveckling, informationssamhället, miljö, högre utbildning, rörlighet och hållbar stadsutveckling samt åtgärder vid naturkatastrofer.

Det interregionala samarbetet (fyra procent av budgeten) gäller samarbetet mellan alla regioner i de 27 medlemsstaterna, oberoende av deras geografiska läge, och är inriktat på utbyte av information, erfarenheter och bra metoder.

Erfarenheterna(2) visar att efterfrågan är tio gånger högre än utbudet vid inbjudningar att lämna förslag till interregionala samarbetsprojekt. Denna obalans kan medföra en mycket tung administrativ belastning för förvaltningsmyndigheten och skapa missmod och frustration bland de sökande. I besparningssyfte och för att förbättra projektens kvalitet kan man överväga en översyn av unionens medfinansieringstak för deltagare från konkurrenskrafts- och sysselsättningsregionerna. Föredraganden föreslår också att regionerna i högre grad utnyttjar de möjligheter som ges genom artikel 37.6 b i den allmänna förordningen. Genom denna artikel kan man i ett operativt program för ”konvergens” eller ”regional konkurrenskraft och sysselsättning” på den berörda medlemsstatens initiativ införliva åtgärder för interregionalt samarbete med en region eller en lokal myndighet i en annan medlemsstat. Den interregionala delen i målet ”territoriellt samarbete” kan användas för stöd, samordning, finansiering, utbyte av goda metoder och strategiskt stöd för projekt som genomförs på detta sätt. Interact skulle bli mer effektivt om det i högre grad involverades i denna del.

Urbact II (informationsutbyte för att främja en hållbar stadsutveckling) har nått ganska stora framgångar och bör förlängas.

Det vore dessutom lämpligt, med tanke på debatten om Erasmusprogrammet för lokalvalda företrädare, att dessa utbytesnät (interregionalt samarbete/Interact och Urbact) i högre grad involverar folkvalda företrädare för att sprida mer information om utbytena och ge dem en politisk drivkraft. Detta kunde vara ett första steg mot genomförandet av Erasmusprogrammet för lokal- och regionalvalda företrädare.

Espon-programmet, som tillhandahåller undersökningar och databaser om territoriellt samarbete och gränsområden, är ett effektivt instrument. Det krävs dock insatser för att sprida resultaten och se till att de i större utsträckning når ut till alla samarbetsaktörer.

Ett mer strategiskt och integrerat territoriellt samarbete

Fördelningen av medlen mellan dessa tre delar kan i stort sett bibehållas, men programplaneringen måste vara mer strategisk och beaktas på samtliga planeringsnivåer. Föredraganden anser att åtgärderna på samarbetsområdet måste samordnas på alla styrelsenivåer och kopplas samman med en Europa 2020-strategi som har anpassats till de regionala behoven, och med övriga befintliga territoriella strategier (Eurodistrikt, Euroregioner, makroregioner osv.).

Det territoriella samarbetet hindras ibland av nationella hänsyn av finansiell karaktär och syndromet ”I want my money back”, där medlemsstaterna och aktörerna delar anslaget till projekt inom deras territorier, men utan ett genuint samarbete och ett europeiskt mervärde. Föredraganden föreslår därför att anslagen beviljas för varje territoriellt samarbetsprogram, i syfte att på ett integrerat sätt tillmötesgå samarbetsbehoven i området. Samtidigt som demografi hålls kvar som det viktigaste kriteriet kan kommissionen överväga andra strategiska, mätbara och relevanta kriterier som skulle spegla regionernas behov utan att urholka det viktigaste kriteriet, det vill säga demografi. De kompletterande indikatorerna skulle kunna beakta de specifika problemen för det territoriella samarbetet, såsom sammankoppling och tillgång till infrastruktur eller vissa av indikatorerna som är kopplade till Europa 2020-strategin.

Föredraganden anser att budgeten för det territoriella samarbetet avsevärt måste utökas, men att den trots detta aldrig kommer att bli tillräckligt omfattande för att finansiera de stora gränsöverskridande eller transnationella infrastrukturprojekt som EU behöver på området för transport, energi och ny kommunikationsteknik. För att principen om territoriell sammanhållning ska kunna genomföras på korrekt sätt och för att höja det europeiska mervärdet i samband med medel som anslagits inom ramen för målen ”konvergens” och ”konkurrenskraft och sysselsättning” krävs det ökad komplementaritet mellan målet ”territoriellt samarbete” och andra allmänna politikområden.

I början av programplaneringen föreslås därför att en ”territoriell” strategi följs för att kanalisera anslagen till ”konvergens” och ”konkurrenskraft och sysselsättning” till ett visst antal prioriterade projekt, såsom transeuropeiska transportnät, som på förhand har fastställts och accepterats av de relevanta parterna i linje med principerna om flernivåstyre och partnerskap.

Föredraganden vill slutligen understryka betydelsen av de försök som har gjorts inom ramen för de multiregionala operativa programmen, såsom programmen ”Loire” och ”Massif Central” i Frankrike, som har en gemensam territoriell bas.

Tillämpa ett territoriellt tillvägagångssätt för unionens övriga politikområden

De makroregionala strategierna för Östersjön och Donau har orsakat både entusiasm och oro hos många aktörer. Föredraganden påminner om att dessa strategier varken är en ny mellanstatlig samarbetsstruktur, som uteslutande förvaltas av medlemsstaternas centrala myndigheter, eller ett nytt oidentifierat självständigt EU-föremål utan koppling till regionalpolitiken. ”Tre nej”-regeln är av grundläggande betydelse: inga nya institutioner, inga nya regler och inga nya budgetposter för de makroregionala strategierna.

Idén bakom makroregionerna, som är ett försök till samarbete kring gemensamma projekt för ett mycket stort område i syfte att utnyttja fördelarna med ett integrerat och sektorsövergripande förhållningssätt i samband med gemensamma strategiska åtgärder som finansieras med redan befintliga medel, bör på grundval av de resultat som uppnås särskilt uppmärksammas.

Även om målet inte är att dela upp Europa i makroregioner, skulle styrningssystemet inom den transnationella delen kunna bidra till att samordna utformningen, fastställandet och styrningen av dessa strategier genom att avgöra var de skulle kunna vara värdefulla och önskvärda.

Den transnationella delen bör på samma sätt ta hänsyn till den möjliga samordningen med de övriga stora EU-strategierna, såsom de transeuropeiska transportnäten och den integrerade havspolitiken.

Samarbetet vid de yttre gränserna är också bristfälligt och genomförandet har mött svårigheter, framför allt på grund av bristande synergier mellan reglerna för de olika fonderna (Eruf), det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (Enpi), instrumentet för stöd inför anslutningen (IAP) och EUF) och förvaltningsproblem. Kommissionens berörda generaldirektorat måste bättre samordna sina insatser på detta område.

Uppmuntra upprättandet av europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS)

Genom en särskild förordning 2006 infördes ett rättsligt verktyg för att underlätta det territoriella samarbetet: Europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS). EGTS kan utnyttjas för de tre delarna av det territoriella samarbetet och utgör ett unikt instrument för territoriell styrning. Instrumentet infördes i samband med förhandlingarna om lagstiftningspaketet för den innevarande fleråriga budgetramen (2007–2013).

Förordningen ger nationella, regionala och lokala myndigheter möjlighet att tillsammans med en juridisk person inrätta gemensamma grupperingar för att genomföra samarbetsprogram och samarbetsprojekt. Den ger därmed ett betydande bidrag till modellen för flernivåstyre.

Erfarenheten från de grupperingar som hittills har inrättats eller är på väg att inrättas visar att instrumentet fungerar på ett tillfredsställande sätt. Det har tillgodosett de regionala och lokala myndigheternas behov av ett strukturerat samarbete när det gäller finansiering, juridisk ställning och flernivåstyre – och har till och med överträffat EU-lagstiftarnas förväntningar.

Det är dock absolut nödvändigt att öka kännedomen om EGTS bland EU:s lokala och regionala myndigheter. Dessutom möter grupperingarna, särskilt i inledningsskedet, ett antal icke försumbara problem av främst rättslig och organisatorisk art (exempelvis etableringsland och utdragna registreringsförfaranden) liksom problem med tillgång till finansiering.

Regionkommittén har ringat in ett antal problem som föredraganden ställer sig bakom: klargörandet av EGTS ställning i medlemsstaternas rättssystem, tillstånd att inrätta EGTS mellan aktörer från en medlemsstat och aktörer från länder utanför EU, omformuleringen av artikel 4.3 så att fristen på tre månader (inom vilken medlemsstaten ska godkänna eller avvisa inrättandet av en EGTS) strikt respekteras och en förenkling av personalreglerna och skattereglerna.

Reglerna för tillgång till andra EU-fonder bör dessutom i högre grad beakta grupperingarnas särskilda karaktär, inte som en vanlig partner utan som ett multilateralt och multinationellt europeiskt organ.

Beviljandet av ett globalt stöd till EGTS, så att dessa direkt kan förvalta strukturfonderna i enlighet med den strategi som fastställts i programmet, skulle underlätta genomförandet av projekt och främja inrättandet av nya EGTS.

Förenkla genomförandet

Mål 3 möjliggör ett komplext och flerdimensionellt samarbete mellan parter från olika medlemsstater. Det krävs därför specifika regler som verkligen förenklar genomförandet.

Föredraganden föreslår en rad åtgärder som efterfrågats av aktörerna på fältet, såsom en förenkling av reglerna för revision och kontroll, en mer systematisk schablonisering av kostnaderna, fastställande av mer detaljerade regler för unionens stödberättigade utgifter, mer flexibilitet i återtagandet av medlen och en förstärkning av det tekniska stödet så att förvaltningsmyndigheterna kan lägga tonvikten vid den strategiska uppföljningen av projekten snarare än vid ansökningarnas överensstämmelse med administrativa regler.

Föredraganden understryker dock att den första förenklingen måste vara en stabilisering av reglerna.

Ett problem som ofta uppstår i samband med genomförandet av det territoriella samarbetet är de privata aktörernas ovilja att involveras, med hänsyn till att den här typen av projekt är mycket invecklade och de risker de medför.

Föredraganden uppmanar därför kommissionen att i högre grad involvera dessa aktörer, särskilt genom att inrätta finansieringstekniska system, efter samma modell som för Jeremie och Jessica, för att underlätta gränsöverskridande projekt som främjar ekonomisk utveckling och inrättandet av offentlig-privata partnerskap.

Synliggöra det territoriella samarbetet

Det territoriella samarbetet uppvisar en särskilt akut form av det mer allmänna problemet för strukturfonderna: deras bristande synlighet.

Såväl medborgarna i deras vardagsliv, som de centrala, regionala och lokala förvaltningarna i medlemsstaterna och EU-institutionerna i deras planering av den långsiktiga politiken är omedvetna om de frågor som står på spel inom det territoriella samarbetet. Åtgärder måste vidtas på alla dessa tre nivåer för att se till att det territoriella samarbetet blir mer synligt.

Det bör ske på följande två sätt:

–    Det territoriella samarbetet, denna viktiga europeiska tanke, måste göras till en symbol som konkretiserar EU bland alla medborgare.

–    Politiska beslutsfattare och tjänstemän på alla nivåer måste bekanta sig med de praktiska aspekter av det territoriella samarbetet som kan beröra deras arbete.

Föredraganden uppmanar därför kommissionen att särskilt fundera på möjligheter för att sprida information om EGTS bland aktörerna inom det territoriella samarbetet och allmänheten.

Ett ökat samarbete på kultur- och utbildningsområdet kan därför, genom att det bidrar till uppfyllandet av Europa 2020-strategins mål om en smart tillväxt för alla, öka allmänhetens och frivilligorganisationernas deltagande och bidra till att öka synligheten för det territoriella samarbetet och till att bryta ner de mentala gränser som hindrar ett närmande mellan medborgarna.

Det krävs också mer effektiv kommunikation mellan alla aktörer som är involverade i genomförandet av det territoriella samarbetet, exempelvis med en gemensam logotyp som ett första steg. Kommissionen skulle också kunna genomföra en informationskampanj med stöd av Interact i gränsregionerna.

(1) ”Interreg III Community Initiative (2000–2006) Ex-Post Evaluation” (nr 2008.CE.16.0.AT.016). (2) Källa: Genomförandet av Interreg IV C 2007–2013: Första inbjudan att lämna förslag: 4 832 sökande för 492 utvalda projekt. Andra inbjudan att lämna förslag: 4 671 sökande för 481 utvalda projekt.