om den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans

(2011/2051(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans” (KOM(2010)0672),

–   med beaktande av artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av förordning (EG) nr 1290/2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken(1),

–   med beaktande av förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling(2),

–   med beaktande av rådets beslut 2006/144/EG(3) och 2009/61/EG om gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdsutvecklingen(4),

–   med beaktande av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna(5),

–   med beaktande av förordning (EG) nr 73/2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare (6),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020(8),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 17 mars 2011 om den gemensamma jordbrukspolitiken fram till 2020,

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 mars 2010 med titeln ”Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2013”,

–   med beaktande av Regionkommitténs yttrande med titeln ”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans”,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för regional utveckling (A7-0202/2011), och av följande skäl:

A. En hållbar, produktiv och konkurrenskraftig europeisk jordbrukssektor kan utgöra ett betydande bidrag till att uppfylla fördragens mål för den gemensamma jordbrukspolitiken och målen för Europa 2020-strategin samt bidra till att möta nya politiska utmaningar, till exempel försörjningstrygghet i fråga om livsmedel, energi och industriråvaror, klimatförändringar, miljö, biologisk mångfald, hälsa och demografiska förändringar. Dessutom kommer den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken att vara den första där Europaparlamentet kommer att lagstifta tillsammans med rådet, i enlighet med Lissabonfördraget.

B.  Livsmedelsförsörjningen är även fortsatt den centrala utmaningen för jordbruket, inte bara i EU utan även i världen i allmänhet och i utvecklingsländerna i synnerhet, eftersom världens befolkning enligt FAO förväntas öka från 7 miljarder till över 9 miljarder 2050 vilket medför en ökad efterfrågan på livsmedel med 70 procent. Man kommer att behöva producera mer livsmedel trots högre produktionskostnader, kraftiga prissvängningar på jordbruksmarknaden och ökat tryck på naturresurser, vilket innebär att jordbrukare måste producera mer samtidigt som de använder mindre mark, mindre vatten och mindre energi.

C. Livsmedel har en strategisk betydelse, och det bästa sättet att trygga livsmedelsförsörjningen är att bibehålla en stabil och konkurrenskraftig jordbrukssektor. En stark gemensam jordbrukspolitik är grundläggande för detta och för att EU:s landsbygdsområden, som hotas av avfolkning och av att jordbruksmark överges, ska kunna bevaras, bli miljömässigt hållbara och utvecklas ekonomiskt.

D. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2003 och hälsokontrollen av jordbrukspolitiken 2008 syftade till att bidra till en ny effektivare och mer öppen struktur för den gemensamma jordbrukspolitiken, präglad av en starkare marknadsorientering. Denna process måste fortsätta, och förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitikens instrument och förfaranden måste i praktiken förenklas avsevärt så att jordbrukarna och förvaltningsmyndigheterna kan avlastas.

E.  I sin resolution av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013 lade Europaparlamentet grunden för en hållbar jordbrukspolitik som skulle göra de europeiska producenterna konkurrenskraftiga på de lokala, regionala, nationella och internationella marknaderna. Parlamentet stödde också visionen om ett multifunktionellt och heltäckande jordbruk i hela Europa, särskilt när det gäller områden med naturbetingade svårigheter och yttersta randområden, samt tog hänsyn till de svårigheter som små jordbruk ställs inför.

F.  Den gemensamma jordbrukspolitiken måste ges de instrument som krävs för att hantera allvarliga marknads- och leveranskriser samt extrema prissvängningar inom jordbrukssektorn. Man bör försäkra sig om att dessa instrument inte endast är uppdaterade och effektiva utan även flexibla, så att de vid behov snabbt kan tas i bruk.

G. Integreringen av de förnyade och ambitiösa målen i den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt målen för konsument-, miljö-, och djurskydd samt regional sammanhållning ska stödjas och dessa höga standarder bör försvaras på internationell nivå för att kunna säkra de europeiska jordbrukarnas livskraft och konkurrenskraft, eftersom de har högre produktionskostnader. Långsiktig produktivitet och tryggad livsmedelsförsörjning, särskilt med hänsyn till klimatstörningarna, är beroende av att naturresurserna, i synnerhet jord, användning av vatten samt den biologiska mångfalden, förvaltas på rätt sätt.

H. Jordbrukssektorn spelar en avgörande roll i kampen mot klimatförändringar, särskilt genom att den minskar sina egna växthusgasutsläpp, utvecklar koldioxidbindning och producerar biomassa och hållbar energi, vilket ger en extra inkomstkälla för jordbrukare.

I.   Jordbrukspolitiken bör även stödja en särskild förvaltning av jordbruksmark som är rik på biologisk mångfald (såsom jord- och skogsbruk med högt naturvärde) och agroekologiska system i Natura 2000-områden samt i samband med detta en övergång till resurssnåla modeller (däribland ekologiskt jordbruk), permanent oplöjd betesmark och jordbruksvåtmarker.

J.   I ett skede med snabba förändringar på jordbruksmarknaderna och många nya politiska utmaningar (t.ex. EU 2020-strategin) har jordbrukarna ett stort och akut behov av rättssäkerhet, särskilt beträffande de finansiella ramarna. Parlamentet kräver fortfarande att de årliga belopp som avsätts för jordbruket för nästa budgetperiod åtminstone bibehålls på den nivå som planerats för 2013 och att de sätts till en nivå som fortsatt garanterar en stark och solid gemensam jordbrukspolitik som kan bemöta nuvarande och framtida utmaningar.

K. Den gemensamma jordbrukspolitikens andel av EU:s budget kommer att ha minskat från nästan 75 procent 1985 till uppskattningsvis 39,3 procent 2013. Den gemensamma jordbrukspolitiken är ett av EU:s äldsta politikområden och det enda gemenskapspolitiska området, men utgör mindre än 0,5 procent av EU:s BNP samtidigt som de offentliga utgifterna uppgår till ca 50 procent av BNP. Till följd av de två senaste utvidgningarna av unionen har dessutom jordbruksarealen ökat med 40 procent, och antalet jordbrukare har fördubblats sedan 2004.

L.  Enligt den senaste Eurobarometerundersökningen anser 90 procent av de tillfrågade EU-medborgarna att jordbruket och landsbygdsområdena är av betydelse för Europas framtid. 83 procent av de tillfrågade uttalade sig för jordbruksstöd och ansåg överlag att beslut om jordbrukspolitiken även fortsättningsvis bör fattas på EU-nivå.

M. Europaparlamentet har redan vid ett flertal tillfällen uttalat sig mot en åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken och en utökad samfinansiering som skulle kunna hota den rättvisa konkurrensen på EU:s inre marknad. Med tanke på den kommande reformen motsätter sig parlamentet därför på nytt alla försök till åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken genom samfinansiering av direktstödet eller överföring av medel till den andra pelaren.

N. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste även fortsättningsvis bestå av två pelare, där respektive pelares struktur och mål måste var tydligt fastlagda och utformade på ett sätt som gör att de kompletterar varandra.

O. Små jordbrukare i EU ger ett viktigt bidrag till den gemensamma jordbrukspolitikens mål och man måste beakta de hinder dessa jordbrukare ställs inför i reformprocessen.

P.  I de nya medlemsstater som tillämpar systemet för enhetlig arealersättning är det en stor andel av jordbrukarna, särskilt inom djurhållningssektorn, som inte ens har rätt till direktstöd eftersom de inte äger jordbruksmark.

Q. Jordbrukarnas andel av det mervärde som livsmedelsförsörjningskedjan genererar sjunker konstant. Det krävs en välfungerande livsmedelsförsörjningskedja samt åtgärder för att förbättra producenternas förhandlingsposition för att garantera att jordbrukarna får en skälig ersättning för sina produkter.

R.  Jordbrukarnas reala per capita-inkomster har under de senaste två åren minskat drastiskt och till följd av en kontinuerlig minskning ligger inkomsterna numera under den nivå som gällde för nästan 15 år sedan. Inkomsterna inom jordbruket är avsevärt lägre (uppskattningsvis 40 procent per produktionsenhet) än i den övriga ekonomin, och inkomsten per invånare på landsbygden är betydligt lägre (runt 50 procent) än i städerna. Enligt Eurostat minskade sysselsättningen med 25 procent inom jordbrukssektorn mellan 2000 och 2009.

S.  I takt med den allt starkare globaliseringen av världsekonomin liberaliseras handelssystemen allt mer, främst genom multilaterala och bilaterala förhandlingar. Vid multilaterala och bilaterala avtal måste man se till att tredjeländernas produktionsmetoder för export till EU ger de europeiska konsumenterna samma garantier vad gäller hälsa, livsmedelssäkerhet, djurskydd, hållbarhet och lägsta sociala standarder som metoderna i EU.

T.  Mot bakgrund av ökande skillnader, förlust av socialt kapital och social sammanhållning, demografiska obalanser och utflyttning är landsbygdens utveckling en mycket viktig del av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den framtida landsbygdsutvecklingspolitiken måste inriktas på att uppnå en större territoriell balans mellan olika områden och innehålla mindre byråkratiska och mer inkluderande styrelseformer för landsbygdsutvecklingsprogram, däribland åtgärder som ökar jordbrukssektorns konkurrenskraft och på ett effektivt sätt stöder stärkandet och diversifieringen av landsbygdsekonomier, skyddar miljön, främjar utbildning och innovation, höjer livskvaliteten i landsbygdsområden, i synnerhet i missgynnade områden, samt motverkar att unga människor väljer bort jordbruket som yrke.

U. Å ena sidan är endast 6 procent av de europeiska jordbrukarna under 35 år och å andra sidan kommer 4,5 miljoner jordbrukare att gå i pension under de närmaste tio åren. Därför bör generationsskiftet ses som en av de prioriterade utmaningarna för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

V. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste ta hänsyn till behovet av att mildra de särskilda hinder och strukturella problem som jordbruks- och skogsbrukssektorerna i EU:s yttersta randområden möter som en följd av dessa områdens ökaraktär och avlägsna belägenhet, och av landsbygdsekonomins kraftiga beroende av ett fåtal jordbruksprodukter.

W. Kvalitetspolitiken är en integrerad del av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken, varför en utveckling och ett stärkande av denna politik, särskilt avseende de geografiska beteckningarna, är avgörande för det europeiska jordbrukets hållbara tillväxt och konkurrenskraft.

1.  Europaparlamentet välkomnar allmänt kommissionens meddelande ”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans”. Parlamentet är medvetet om behovet av ytterligare reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med den föränderliga jordbruksbranschen i EU-27 och det nya internationella globaliseringssammanhanget. Parlamentet kräver att man bevarar en kraftfull och hållbar gemensam jordbrukspolitik med en budget som motsvarar de ambitiösa mål som krävs för att anta de nya utmaningarna. Parlamentet förkastar bestämt alla försök att åternationalisera den gemensamma jordbrukspolitiken.

2.  Europaparlamentet efterfrågar en gemensam jordbrukspolitik som även i fortsättningen består av två pelare. Den första pelaren bör fortsätta att finansieras helt genom EU-budgeten och ha en årlig struktur, medan den andra pelaren bör fortsatt omfatta fleråriga program, ha ett avtalsmässigt angreppssätt och vara samfinansierad. Parlamentet insisterar på att tvåpelarstrukturen ska vara en tydlig struktur där de två pelarna kompletterar varandra utan överlappningar. Den första pelaren ska uppfylla heltäckande målsättningar som kräver övergripande åtgärder, och den andra pelaren ska vara resultatorienterad och tillräckligt flexibel för att på ett enkelt sätt kunna ta hänsyn till nationella, regionala och/eller lokala särdrag. Parlamentet anser därför att den nuvarande strukturen med två pelare måste bevaras, men att det samtidigt krävs vissa ändringar av den för att bättre rikta alla de åtgärder som är nödvändiga för var och en av de två pelarna och deras respektive finansieringsformer.

3.  Europaparlamentet påminner om att jordbruk bedrivs för att trygga livsmedelsförsörjningen i inte bara EU utan i hela världen och framför allt i utvecklingsländerna, eftersom världen måste kunna skaffa mat åt nio miljarder människor år 2050 samtidigt som resursanvändningen minskas, framför allt när det gäller vatten, energi och mark. Parlamentet vill se en hållbar, produktiv och konkurrenskraftig europeisk jordbrukssektor som kan utgöra ett betydande bidrag till fördragens mål med den gemensamma jordbrukspolitiken och Europa 2020-strategins mål om smart och hållbar tillväxt för alla. Parlamentet anser att jordbruket avsevärt kan bidra till att bekämpa klimatförändringarna, skapa nya arbetstillfällen genom grön tillväxt och tillhandahålla förnybar energi, och på samma gång fortsätta att garantera livsmedelsförsörjningen och producera säkra livsmedel av hög kvalitet för de europeiska konsumenterna.

4.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att ta fram tydliga, långsiktiga regler så att de europeiska jordbrukarna kan planera de investeringar som är nödvändiga för att modernisera och förnya jordbruksmetoderna och utveckla innovativa metoder som kan ge agronomiskt sunda och hållbara jordbrukssystem, en process som är nödvändig för att garantera deras konkurrenskraft på lokala, regionala och internationella marknader.

5.  Europaparlamentet anser att man för att förenkla och för att skapa klarhet och enighet redan i början av reformprocessen måste fastställa hur stora anslag varje pelare i den gemensamma jordbrukspolitiken ska tilldelas.

6.  Europaparlamentet kräver att EU:s jordbruksbudget för nästa budgetperiod ligger på åtminstone samma nivå som jordbruksbudgeten för 2013. Parlamentet bekräftar att det krävs tillräckliga finansiella medel för att möta utmaningarna på området för livsmedelstrygghet, miljöskydd, klimatförändringar och territoriell balans i ett utvidgat EU, så att den gemensamma jordbrukspolitiken kan bidra till ett framgångsrikt genomförande av Europa 2020-strategin.

7.  Europaparlamentet är övertygat om att denna nya jordbrukspolitik, som är inriktad på hållbar livsmedelsproduktion, främst måste baseras på en mer övergripande komplettering mellan den första pelaren med direktstöd och den andra pelaren med stödåtgärder för landsbygdsutveckling. Parlamentet anser att inom den nya gemensamma jordbrukspolitiken måste offentliga medel betraktas som en legitim ersättning för de kollektiva nyttigheter som tillhandahålls samhället men som inte gottgörs via marknaden, och anser vidare att offentliga medel bör användas som incitament för jordbrukarna att i hela Europa tillhandahålla extra miljötjänster. Denna riktade strategi kommer att uppfylla EU-övergripande mål och samtidigt erbjuda nödvändig flexibilitet så att det europeiska jordbrukets mångfald kan beaktas. Med ett sådant system skulle varje del av stödet ge tydliga allmänna fördelar på ett transparent sätt för skattebetalarna, jordbrukarna och samhället som helhet.

8.  Europaparlamentet kräver att hållbarhet, konkurrenskraft och rättvisa ska vara ledorden i en gemensam jordbrukspolitik som bibehåller den speciella karaktären för de enskilda sektorerna och bevarar produktionsorterna, så att dessa sektorer och enheter kan förse befolkningen med säkra och hälsosamma livsmedel i tillräcklig mängd och till rimliga priser samt kan trygga råvarutillgången för en stark europeisk förädlings- och livsmedelsindustri och produktion av förnybar energi. Parlamentet betonar att EU:s  standarder för livsmedelssäkerhet, miljöskydd, djurskydd och respekt för lägsta sociala standarder är de högsta i världen. Parlamentet efterlyser en gemensam jordbrukspolitik som garanterar upprätthållandet av det europeiska jordbrukets höga sociala standarder i den internationella konkurrensen (yttre kvalitetsskydd).

9.  Europaparlamentet bekräftar att många av dessa nya utmaningar och mål ingår i rättsligt bindande internationella åtaganden och fördrag, som EU har samtyckt till och undertecknat, såsom Kyotoprotokollet, överenskommelsen i Cancún och konventionerna från Ramsar och Nagoya.

10. Europaparlamentet betonar att förenkling är grundläggande och måste vara det huvudsakliga målet för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken och att kostnaderna för att administrera politiken i medlemsstaterna måste minskas. Parlamentet anser också att det krävs entydiga gemensamma rättsliga grunder, som måste läggas fram i ett tidigt skede och som garanterar en enhetlig tolkning.

11. Europaparlamentet understryker att utformningen av insatser till förmån för livsmedelskvalitet, inklusive geografiska beteckningar (SUB/SGB/GTS), måste prioriteras inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och fördjupas och stärkas så att EU kan behålla sin ledande ställning på detta område. När det gäller dessa högkvalitativa produkter anser parlamentet att tillämpningen av ursprungliga instrument för förvaltning, skydd och främjande bör tillåtas, så att de kan utvecklas på ett harmoniskt sätt och fortsätta ge sitt viktiga bidrag till en hållbar tillväxt för jordbruket i EU och till dess konkurrenskraft.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sina forsknings- och utvecklingsinsatser inom innovation och saluföring. Därför kräver parlamentet att man i EU:s framtida forsknings- och utvecklingsprogram tar ständig hänsyn till forskningen inom jordbruk och livsmedel.

Direktstöd

13. Europaparlamentet noterar att frikopplade direktstöd, som istället är kopplade till tvärvillkor, kan bidra till att stödja och stabilisera jordbrukarnas inkomster och därmed göra det möjligt för jordbrukarna att utöver livsmedelsproduktion även tillhandahålla mycket viktiga kollektiva nyttigheter till hela samhället, såsom ekosystemtjänster, sysselsättning, landskapsvård samt ekonomisk livskraft på landsbygden i hela Europa. Parlamentet anser att direktbetalningar bör ersätta jordbrukarna för att de tillhandahåller dessa kollektiva nyttigheter, eftersom marknaden inte levererar kollektiva nyttigheter på egen hand och inte heller betalar jordbrukarna för dem. Detta i en tid då jordbrukare ofta har höga produktionskostnader för att producera högkvalitativa livsmedel och låga priser fritt gård för sina varor.

14. Europaparlamentet kräver även fortsättningsvis en stark och välfinansierad första pelare som kan möta det europeiska jordbrukets nya utmaningar.

15. Europaparlamentet kräver en rättvis fördelning, såväl mellan medlemsstaterna som mellan jordbrukarna i en medlemsstat, av medlen i den första och andra pelaren inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och anser att ett pragmatiskt tillvägagångssätt bör vara den grundläggande principen för objektiva kriterier. Parlamentet vill inte se några större skillnader i fördelningen av dessa medel mellan medlemsstaterna. Detta kräver att man gradvis överger de historiska referenser som är inaktuella i dag och, efter en övergångsperiod, ersätter dem med mer rättvisa stöd som därmed också är bättre fördelade mellan de olika länderna, produkterna och jordbrukarna. Parlamentet påpekar att detta dessutom kräver ett mer effektivt stödsystem som är mer målinriktat och som erbjuder större incitament för att hjälpa jordbrukarna att gå över till mer hållbara jordbrukssystem. Parlamentet förkastar i linje med kommissionens meddelande ett enhetligt schablonmässigt beräknat direktstöd för hela EU, vilket inte skulle avspegla den europeiska mångfalden. Värnandet om mångfalden inom jordbruket och dess produktionsenheter i EU är ett centralt mål, och därför måste de specifika produktionsvillkoren i medlemsstaterna i så stor utsträckning som möjligt beaktas genom ett mer målinriktat system för direktstöd.

16. Europaparlamentet förordar därför ett system med samlat gårdsstöd, som kommer att leda till vissa omfördelningar för att få en rättvisare fördelning av direktstöden inom EU. Parlamentet föreslår att varje medlemsstat ska garanteras en viss procentandel av det genomsnittliga direktstödet i EU och att tak bör fastställas. Detta bör införas snarast möjligt och ha en begränsad övergångsperiod.

17. Europaparlamentet förordar att man överger historiskt betingade och individuella referensvärden för fördelningen av direktstöd till enskilda jordbruk mellan medlemsstaterna och kräver en övergång till arealbaserade regionala eller nationella bidrag inom de frikopplade stöden under kommande budgetperiod. Parlamentet är dock medvetet om att situationerna ser mycket olika ut i de enskilda medlemsstaterna, vilket kräver regionalt betingade specifika åtgärder.

18. Europaparlamentet anser att de medlemsstater som för närvarande använder det förenklade systemet för enhetlig arealersättning (SAPS) bör övergå till systemet med samlat gårdsstöd efter en begränsad övergångsperiod och kräver att stöd, däribland ekonomiskt och tekniskt stöd, ges för en sådan övergång.

19. Europaparlamentet välkomnar erkännandet av den roll som småjordbrukare spelar för det europeiska jordbruket och landsbygdens utveckling. Parlamentet uttalar sitt stöd för ett särskilt och förenklat stödsystem för småjordbrukare, vilka bidrar till en stabilisering av landsbygdens utveckling. För att åstadkomma rättssäkerhet och öppenhet uppmanas kommissionen att för varje medlemsstat fastställa flexibla och objektiva kriterier för fastställandet av småjordbrukares ställning. Parlamentet anser att medlemsstaterna, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, bör besluta vilka jordbrukare som är behöriga att omfattas av detta system.

20. Europaparlamentet kräver att direktstödsystemet förenklas ytterligare, i synnerhet genom förenklade regler för överlåtelse av stödrättigheter vid icke-aktivering, förenklade regler för den nationella reserven, beroende på övergången till regionalt/nationellt enhetliga arealstöd, för sammanläggning av de minsta stödrättigheterna och för ett effektivt och obyråkratiskt kontrollsystem för båda pelarna. Parlamentet anser att förvaltningssystem som bevisligen fungerar väl bör utgöra en positiv faktor när det gäller hur ofta de föreskrivna kontrollerna ska genomföras.

21. Europaparlamentet konstaterar att det behövs åtgärder för att åstadkomma ett generationsskifte inom jordbruksektorn, med tanke på att endast sex procent av de europeiska jordbrukarna är yngre än 35 år och att hela 4,5 miljoner jordbrukare kommer att gå i pension de närmaste tio åren. Parlamentet är dessutom medvetet om de hinder som unga jordbrukare ställs inför när de vill starta ett företag, däribland höga investeringskostnader och svårigheter att få tillgång till mark och krediter. De åtgärder för unga jordbrukare som ingår i den andra pelaren har visat sig vara otillräckliga när det gäller att stoppa den snabbt ökande andelen äldre inom jordbrukssektorn och det behövs förslag för att vända denna ohållbara trend, däribland en förändring av reglerna för den nationella reserven för att ge den en starkare inriktning på unga jordbrukare.

22. Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara könsneutral och att båda makarna bör ges samma rättigheter när de arbetar i företaget. Parlamentet betonar att ungefär 42 procent av de 26,7 miljoner människor som regelbundet arbetar inom jordbruket i EU är kvinnor, men att bara vart femte jordbruksföretag (omkring 29 procent) drivs av en kvinna.

23. Europaparlamentet anser att frikoppling har visat sig vara en positiv åtgärd, eftersom den ger jordbrukarna större valfrihet och möjlighet att reagera på marknadssignaler samt placerar så gott som hela den gemensamma jordbrukspolitiken i WTO:s ”gröna box”. Parlamentet stöder kommissionens ståndpunkt att man även i framtiden i vissa områden, där det inte finns några alternativ till de kostnadsintensiva produktionsformer och produkter som etablerats där, bör kunna betala ut kopplade stöd. Parlamentet anser därför att det principiellt sett är motiverat med produktionsbaserade bidrag inom mycket begränsade ramar även efter 2013.

24. Europaparlamentet kräver därför att medlemsstaterna ska ha möjlighet att låta en del av direktstöden helt eller delvis fortsätta att vara kopplade, inom WTO:s gränser, för att finansiera åtgärder för att mildra effekterna av frikoppling inom specifika områden och sektorer som är ekonomiskt, miljömässigt och socialt känsliga. Parlamentet anser dessutom att dessa betalningar skulle kunna främja arealrelaterade miljöåtgärder och territoriell sammanhållning samt stödja och stärka nyckelsektorer, såsom kvalitetsförbättring, produktion av jordbruksråvaror, viss specifik produktion eller vissa jordbrukstyper.

25. Europaparlamentet konstaterar att jordbruksföretagen i EU på grund av historiska förutsättningar uppvisar en mycket varierande struktur när det gäller företagens storlek, arbetsvillkor, arbetskraftens produktivitet och juridiska former. Parlamentet är medvetet om att direktbetalningar har gjorts på ett sätt som har lett till att deras legitimitet har ifrågasatts. Parlamentet noterar kommissionens förslag om att införa ett tak för direktbetalningar och välkomnar detta försök att bemöta frågan om den gemensamma jordbrukspolitikens legitimitet och folkliga stöd. Kommissionen ombeds att överväga att införa en liknande mekanism som skulle kunna bidra till detta, såsom ett system med gradvis minskning av direktbetalningar i förhållande till jordbruksföretagens storlek, där man beaktar objektiva sysselsättnings- och hållbarhetskriterier.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta förslag på hur man på medellång och lång sikt kan hjälpa uppfödningssektorerna att hålla stånd mot de stigande inköpspriserna. Parlamentet anser att detta skulle kunna omfatta incitament för att använda gräsmarker och proteingrödor i växelbruk, vilket skulle kunna ge bättre ekonomiska fördelar för jordbrukare, vara ett svar på nya utmaningar och minska beroendet av import av proteingrödor, samt även ha en positiv effekt på djurfoderskostnaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå viss flexibilitet för medlemsstaterna i enlighet med reglerna i den aktuella artikel 68, för att undvika att utestänga uppfödningsjordbruk som fokuserar på kvalitet och hållbarhet från det nya stödsystemet samt att ta hänsyn till deras särskilda situation.

27. Europaparlamentet anser att direktstöd endast bör förbehållas aktiva jordbrukare. Parlamentet är medvetet om att systemet med frikopplat direktstöd betyder att alla företagare som använder jordbruksmark för produktion eller upprätthåller god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden bör få direktstöd. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fastställa en definition av begreppet aktiv jordbrukare, som medlemsstaterna kan hantera utan extra administration eller extra utgifter. Det är dock viktigt att se till att traditionell jordbruksverksamhet (heltids-, deltids- och sidoverksamhet), oberoende av juridisk ställning, kategoriseras som aktiv jordbruksverksamhet och att man beaktar de många olika besittnings- och förvaltningsformerna för marken samt förvaltningen av allmänningar. Parlamentet anser att det är nödvändigt att precisera att definitionen av begreppet aktiv jordbrukare bör utesluta de fall där de administrativa kostnaderna för att göra en utbetalning är högre en det faktiska stödbeloppet.

28. Parlamentet förespråkar kompensation för naturbetingande svårigheter i den andra pelaren och förkastar tilläggsbidrag inom den första pelaren på grund av den höga administrativa belastning detta skulle medföra.

Resursskydd och miljöpolitiska inslag

29. Europaparlamentet anser att förbättrat resursskydd och förbättrad förvaltning är en nyckelfaktor i ett hållbart jordbruk och att det därför inom ramen för Europa 2020-strategins nya utmaningar och mål är berättigat att skapa extra incitament för att förmå jordbrukare att bedriva en miljömässigt god verksamhet som går längre än de grundläggande tvärvillkoren och kompletterar de befintliga jordbruks- och miljöprogrammen.

30. Europaparlamentet anser att naturresursskyddet bör vara närmare knutet till direktstödsbeviljandet och efterlyser därför ett EU-övergripande incitamentssystem för genomförandet av det gröna inslaget, med målet att skapa hållbarhet i jordbruken och långsiktigt tryggad livsmedelsförsörjning genom effektiv förvaltning av knappa resurser (vatten, energi, mark) samtidigt som man minskar produktionskostnaderna på lång sikt genom att minska produktionsfaktorsanvändningen. Parlamentet anser att detta program bör ge maximalt stöd till jordbrukare som i högre grad tillämpar eller önskar att stegvis tillämpa jordbruksmetoder som är utformade för att skapa hållbarare produktionssystem.

31. Europaparlamentet betonar att detta program bör gå hand i hand med en förenkling av tvärvillkorssystemet för mottagande av direktstöd, tillämpas genom enkla åtgärder, balansera det ekonomiska och miljömässiga resultatet, vara relevant ur jordbrukssynpunkt och inte diskriminera jordbrukare som redan i hög grad deltar i jordbruks- och miljöprogram.

32. Europaparlamentet förkastar införandet av ett nytt tilläggssystem för utbetalningar som ger ytterligare kontroll och påföljder för miljöanpassningen. Parlamentet insisterar på att man måste undvika praktiska hinder för jordbrukarna och ytterligare komplexitet för förvaltningarna samt att alla jordbrukskontroller i den mån det är möjligt utförs samtidigt för att de administrativa förfaranden som dessa åtgärder medför ska kunna förenklas.

33. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att snarast möjligt lägga fram en konsekvensbedömning av de administrativa praktiska problemen för genomförandet av det gröna inslaget. Parlamentet betonar att miljöåtgärder har potential att främja jordbrukarnas produktionseffektivitet, och insisterar på att eventuella kostnader och uteblivna intäkter som följer av att sådana åtgärder genomförs bör täckas.

34. Europaparlamentet påpekar att ytterligare miljöomställningar bör göras i samtliga medlemsstater med hjälp av en prioriteringskatalog över arealbaserade och/eller jordbruksföretagsbaserade åtgärder som till 100 procent finansieras av EU. Parlamentet anser att varje mottagare måste genomföra ett visst antal åtgärder för ett grönare jordbruk, som ska bygga vidare på befintliga strukturer och kan väljas ut från en nationell eller regional katalog som ska upprättas av medlemsstaten på grundval av en mer övergripande EU-katalog, som ska gälla för alla typer av jordbruk. Sådana åtgärder kan bland annat bestå av

–     stöd för att minska koldioxidutsläpp och åtgärder för att begränsa eller binda växthusgaser,

–     stöd för att skapa låg energiförbrukning och säkra energieffektivitet,

–     buffertområden, åkervallar, förekomst av häckar osv.,

–     permanent betesmark,

–     precisionsjordbruksteknik,

–     mångfald i grödorna och förbättrad växtföljd,

–     planer för foderutnyttjande.

35. Europaparlamentet anser att EU kan bidra till att möta utmaningarna med att trygga livsmedels- och energiförsörjningen och därför måste se till att jordbruket spelar sin fulla roll när det gäller att ta itu med dessa båda utmaningar. Parlamentet anser därför att det är olämpligt att uppföra obligatoriskt markuttag i katalogen över åtgärder för en hållbar utveckling, såsom kommissionen föreslår.

36. Europaparlamentet kräver att den gemensamma jordbrukspolitiken inbegriper mål för användningen av hållbar energi. Parlamentet anser att jordbrukssektorn skulle kunna använda 40 procent förnybara bränslen senast 2020 och vara helt fri från fossila bränslen senast 2030.

37. Europaparlamentet noterar att nästa generations bioteknik redan är här, och uppmanar därför kommissionen att utveckla en sektorsövergripande biomassastrategi för nästa generations bioteknik, som bland annat omfattar hållbarhetskriterier för biomassa såsom en del av översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken. På så sätt blir det möjligt att utveckla en hållbar marknad för biomassa från jordbruk, agroindustriella företag och skogsbruk genom att uppmuntra till insamling av tillgängligt överskott för bioenergiproduktion, samtidigt som ökade utsläpp och förlust av biologisk mångfald förhindras.

38. Europaparlamentet betonar att rationella EU-strategier, såsom billigare diesel för jordbruksverksamhet samt skattebefrielse för el och bränsle för jordbruksändamål, särskilt för eldrivna bevattningspumpar, skulle kunna hjälpa europeiska jordbrukare att producera mer och förse både de inhemska marknaderna och exportmarknaderna med jordbruksprodukter. Parlamentet betonar också vikten av innovativa bevattningssystem för att säkerställa det europeiska jordbrukets hållbarhet med tanke på klimatförändringarnas ödeläggande effekter – såsom torka, värmeböljor och ökenspridning – för jordbruk som är avsedda att förse befolkningen med livsmedel.

39. Med tanke på att det i framtiden kommer att råda vattenbrist och särskilt brist på dricksvatten, betonar Europaparlamentet att man måste utveckla effektiva bevattningssystem för att säkerställa effektiva jordbruksmetoder så att medlemsstaterna kan täcka sitt eget behov av livsmedel och exportera jordbruksprodukter.

40. Europaparlamentet beklagar att EU:s mål för biologisk mångfald ännu inte har uppnåtts, och förväntar sig att den gemensamma jordbrukspolitiken ska bidra till de åtgärder som syftar till att uppnå dessa mål och de mål för biologisk mångfald som fastslogs i Nagoya.

41. Europaparlamentet anser att man inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken bör främja bevarandet av genetisk mångfald, uppfylla direktiv 98/58/EG om skydd av animalieproduktionens djur och inte ge bidrag till livsmedelsproduktion från klonade djur eller deras avkommor.

42. Europaparlamentet framhåller vikten av att undersöka alla potentiella möjligheter till samarbete för markskydd mellan medlemsstaterna, där samtliga berörda parter bör medverka.  

Tvärvillkor och ett förenklat förfarande

43. Europaparlamentet påpekar att systemet med tvärvillkor innebär att direktstöd endast kan beviljas om vissa lagstadgade krav uppfylls liksom kraven på att jordbruksmark ska hållas i god jordbrukshävd och på att miljön ska bevaras, och att det fortfarande är ett av de bäst lämpade systemen för att optimera jordbrukarnas tillhandahållande av grundläggande ekosystemtjänster och för att möta de nya miljöutmaningarna, genom att det tryggar försörjningen av grundläggande kollektiva nyttigheter. Parlamentet noterar dock att införandet av tvärvillkoren har lett till en rad administrativa problem och stött på motstånd från jordbrukarna.

44. Europaparlamentet anser att direktstöd utan motprestationer inte kan försvaras och att ett system med tvärvillkor, som till följd av en miljöanpassning av den gemensamma jordbrukspolitiken är förenklat och effektivt i praktiken och på det administrativa planet i from av kontroller, därför ska tillämpas för alla mottagare av direktstöd. Parlamentet påminner om att tvärvillkoren måste vara riskbaserade och proportionerliga samt att de måste respekteras och kontrolleras tillräckligt av behöriga nationella och europeiska myndigheter.

45. Europaparlamentet anser att även bättre resursskydd och resursförvaltning bör vara en grundläggande aspekt i jordbruket inom ramen för tvärvillkoren och skulle ge större miljömässiga fördelar. Parlamentet kräver att kontrollerna av tvärvillkoren förenklas, effektiviseras och görs mer ändamålsenliga och vill se ett målinriktat tillämpningsområde för tvärvillkoren. Parlamentet kräver utbyte och integrering av bästa metoder mellan de utbetalande organen och övervakningsorganen, till exempel genom driftskompatibilitet mellan databaserna och bästa användning av lämplig teknik, i syfte att i största möjliga utsträckning minska den byråkratiska bördan för jordbrukarna och förvaltningen. Parlamentet anser att tvärvillkoren bör begränsas till standarder som är kopplade till jordbrukssektorn och som finns tillgängliga för systematiska, enkla kontroller och utgår från krav på att nå resultat, samt att reglerna bör harmoniseras. Toleransnivåer och tillämpning av proportionalitetsprincipen är mycket viktiga i alla påföljdssystem.

46. Europaparlamentet anser att kontrollerna av tvärvillkoren i högre grad bör kopplas till prestationskriterier och till att ge jordbrukare incitament att nå resultat. Parlamentet anser vidare att dessa kontroller i större utsträckning bör involvera jordbrukarna själva, med hänsyn till deras kunskaper och praktiska erfarenheter, vilket skulle skapa en förebild och motivera framför allt mindre effektiva jordbrukare.

47. Europaparlamentet motsätter sig därför att man inför betungande och otydliga krav som härrör från ramdirektivet om vatten i systemet med tvärvillkor innan man har klargjort hur långt genomförandet av detta direktiv har kommit i samtliga medlemsstater.

48. Europaparlamentet erkänner de betydande ansträngningar för att uppgradera byggnader och utrustning till god hygien- och hälsostandard som man redan har gjort inom uppfödningssektorn, som för närvarande möter stora problem. Parlamentet kräver, utan att det påverkar de grundläggande hälsoskydds- och spårbarhetsprinciperna, en kritisk översyn av vissa hygien-, djurhälso- och djurmärkningsstandarder för att kunna ta bort oproportionerliga bördor från små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar framför allt kommissionen att se över EU:s hygienstandarder, i synnerhet den lokala eller direkta marknadsföringen och produkternas hållbarhet, för att ställa dem i proportion till riskerna och undvika att lägga en oproportionerlig börda på små produktionskedjor, såsom direkta producent-konsumentförhållanden och korta leverantörskedjor för livsmedel.

Marknadsinstrument, skyddsnät och riskhantering

49. Europaparlamentet anser att det är viktigt att motverka en alltför hög prisvolatilitet och att reagera i god tid på kriser som orsakas av marknadsinstabilitet i den gemensamma jordbrukspolitiken och på världsmarknaden. Parlamentet erkänner att marknadsstödjande åtgärder tidigare haft en synnerligen viktig roll vid hantering av kriser inom jordbrukssektorn, i synnerhet när det gäller intervention och privat lagring. Parlamentet betonar att marknadsstödjande åtgärder måste vara effektiva, och att de vid behov måste kunna aktiveras omedelbart för att undvika allvarliga problem för såväl producenter och bearbetningsföretag som konsumenter och göra det möjligt för den gemensamma jordbrukspolitiken att uppfylla sitt primära strategiska mål, nämligen tryggad livsmedelsförsörjning.

50. Europaparlamentet betonar att det i den gemensamma jordbrukspolitiken bör finnas ett visst antal flexibla och effektiva marknadsinstrument som fungerar som skyddsnät. Instrumenten ska fastställas på lämplig nivå och kunna sättas in vid allvarliga störningar på marknaderna. Dessa instrument får dock inte aktiveras permanent och får inte fungera som en kontinuerlig och obegränsad källa för produktion. Vissa av dessa åtgärder finns redan men kan anpassas, andra kan införas alltefter behov. Parlamentet anser att differentierade sektorsspecifika lösningar är att föredra framför sektorsövergripande modeller, med tanke på de mycket olika villkor som råder i de olika produktionssektorerna, samt påpekar hur svårt det är för jordbrukarna att försöka planera långsiktigt under en period med extrema prissvängningar. På grund av ökade svängningar på marknaden, måste befintliga marknadsinstrument ses över för att göras mer effektiva och flexibla, snabbare kunna sättas in, utvidgas till att vid behov omfatta andra sektorer och anpassas till rådande marknadspriser, samt ge en ett effektivt skyddsnät utan att skapa snedvridningar.

51. Europaparlamentet anser att vissa av dessa instrument kan vara särskilt inriktade på utbudsförvaltning. Instrumenten bör vara rättvisa och icke-diskriminerande för att på så sätt kunna garantera en effektivare marknadsförvaltning och hindra kriser till följd av överproduktion, utan att belasta EU:s budget med en enda euro.

52. Europaparlamentet efterlyser ett skyddsnät på flera nivåer, för samtliga sektorer, bestående av en kombination av instrument såsom privat lagerhållning, offentliga interventioner, instrument för marknadsstörningar och en nödklausul. Parlamentet anser att privat lagerhållning och offentliga interventioner måste tillåtas för specifika sektorer vid tillfälliga marknadsstörningar. Parlamentet anser dessutom att samtliga sektorer gemensamt ska ha tillgång till ett instrument för marknadsstörningar och en nödklausul, så att det blir möjligt för kommissionen att under vissa omständigheter och under en begränsad tid om ett år agera effektivare än hittills vid sidan av de befintliga instrumenten. Parlamentet anser därför att det i EU:s framtida budgetar bör finnas en särskild reservbudgetpost som snabbt skulle kunna aktiveras och som därmed skulle utgöra ett snabbinsatsinstrument om allvarliga kriser uppstår på jordbruksmarknaderna.

53. Europaparlamentet anser att användningen av interventionsinstrument faller inom kommissionens verkställande befogenheter. Parlamentet måste dock omedelbart informeras om planerade åtgärder och kommissionen måste ta vederbörlig hänsyn till parlamentets ståndpunkter.

54. Europaparlamentet hoppas att interventionssystemet kan effektiviseras genom en årlig utvärdering, som genomförs pragmatiskt och bygger på marknadssituationen.

55. Europaparlamentet anser att det – med tanke på de förväntade miljö- och klimatmässiga eller epidemiska svårigheterna, samt med tanke på de stora prisfluktuationerna på jordbruksmarknaderna – definitivt krävs ytterligare och effektivare riskförebyggande åtgärder för att skydda inkomsterna på såväl unions- och medlemsstatsnivå som i de enskilda gårdarna. Dessa åtgärder ska vara tillgängliga för alla jordbrukare i de olika medlemsstaterna.

56. Europaparlamentet påpekar att en marknadsinriktad produktion, direktstöd och konkurrenskraft utgör kärnan i allt riskförebyggande och att det också är upp till jordbrukarna att räkna med och förutse dessa risker. Parlamentet stöder i detta sammanhang medlemsstaterna i deras arbete för att tillhandahålla nationella riskförebyggande instrument åt jordbrukarna, utan åternationalisering eller snedvridning av marknaderna. Parlamentet anser således att kommissionen måste utveckla gemensamma regler för att på frivillig basis främja riskhanteringssystemen via medlemsstaterna, eventuellt genom att skapa gemenskapsregler som är förenliga med WTO:s regler i den gemensamma marknadsorganisationen, för att kunna undvika konkurrenssnedvridande effekter på den inre marknaden. Parlamentet kräver också att kommissionen ska anmäla alla åtgärder som vidtas för att införa en riskhantering och att foga en konsekvensanalys till lagstiftningsförslaget.

57. Europaparlamentet anser att privatekonomiska trygghetslösningar och allriskförsäkringar (såsom klimatförsäkringar, försäkringar mot inkomstbortfall), terminskontrakt och värdepappersfonder som delvis finansieras med allmänna medel kan utvecklas och föras fram som ett alternativ för att bemöta de ökade riskerna i medlemsstaterna. I detta sammanhang stöder parlamentet särskilt gemensamma åtgärder mellan jordbrukarna för att bilda konsortier och kooperativ. Parlamentet välkomnar utvecklingen av nya innovativa instrument men betonar samtidigt att de ska vara förenliga med WTO-reglerna och att de inte får snedvrida konkurrensvillkoren och handeln inom EU. Parlamentet efterlyser därför en ram för de medlemsstater som genomför dessa åtgärder, denna ram förankras sedan i den samlade gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

58. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vilken utsträckning producentsammanslutningars eller branschorganisationers roll kan stärkas i riskförebyggandet och främjandet av kvalitet inom alla produktionssektorer. Parlamentet skulle vilja att åtgärderna på dessa områden särskilt beaktar de produkter som försetts med kvalitetsstämpel.

59. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken föreslå konkreta åtgärder för att främja upprättandet av nya producentorganisationer i syfte att stärka deras ställning på marknaden.

60. Europaparlamentet förespråkar att 2006 års sockermarknadsreform ska förlängas i dess nuvarande form fram till åtminstone 2020 och efterlyser lämpliga åtgärder för skydda sockerproduktionen i Europa och göra det möjligt för EU:s sockersektor att förbättra sin konkurrenskraft inom en stabil ram.

61. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att behålla planteringsrätterna inom vinsektorn även efter 2015, och att ta hänsyn till detta i sin utvärderingsrapport om 2008 års reform av den gemensamma organisationen av vinmarknaden, som ska läggas fram 2012.

62. Europaparlamentet anser att styrsystemen för frukt och grönsaker (citrusfrukter och alla berörda produkter), vin och olivolja bör stärkas. Det behövs en mer effektiv krisfond för frukt och grönsaker, bättre krishantering inom vinsektorn och ett uppdaterat system för privat lagring av olivolja.

Internationell handel

63. Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa samstämmigheten mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och sin utvecklings- och handelspolitik. EU uppmanas särskilt att ta hänsyn till situationen i utvecklingsländerna och att inte äventyra förmågan att producera livsmedel och en varaktig livsmedelstrygghet i dessa länder samt deras befolkningars förmåga att livnära sig själva, med iakttagande av principen om en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet anser därför att EU:s handelsavtal på jordbruksområdet inte får skada marknaderna i de minst utvecklade länderna.

64. Europaparlamentet påminner om WTO-medlemmarnas åtagande vid 2005 års ministerkonferens i Hong Kong om att avskaffa alla former av exportsubventioner och införa sanktioner för alla exportåtgärder som har motsvarande effekt, framför allt exportkrediter, statshandelsföretag på jordbruksområdet och reglering av livsmedelsbistånd.

65. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en detaljerad konsekvensbedömning av alla pågående handelsförhandlingar, särskilt associeringsavtalet mellan EU och Mercosur, vilket inte bör inverka negativt på utvecklingsländerna eller utgöra hinder för en effektiv gemensam jordbrukspolitik fram till 2020.

66. Europaparlamentet noterar att livsmedel inte endast är en handelsvara utan att tillgång till livsmedel är en förutsättning för mänskligt liv. Parlamentet uppmanar EU att använda sig av sin handels- och utvecklingspolitik för att främja hållbara jordbruksmetoder och en tryggad livsmedelsförsörjning i de minst utvecklade länderna och i utvecklingsländerna i en situation med ökad efterfrågan och stigande livsmedelspriser.

67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda om och hur koncentrationen av den internationella spannmålshandeln har bidragit till ökade prisfluktuationer.  

Försörjningskedjan för livsmedel

68. Europaparlamentet efterfrågar lösningar på global nivå för att ta itu med spekulationer med jordbruksråvaror och extrem prisvolatilitet, eftersom dessa företeelser riskerar att äventyra en tryggad livsmedelsförsörjning, men erkänner den betydelse som fungerande terminsmarknader för jordbruksråvaror har. Parlamentet anser att en koordinerad åtgärd på internationell nivå är det enda som effektivt kan minska överdriven spekulation. Parlamentet stöder i detta sammanhang initiativet från det franska ordförandeskapet i G20, dvs. att gruppen bör komma överens om åtgärder för att motverka den ökande prisvolatiliteten på jordbruksråvaror. Parlamentet förordar ett internationellt rapporteringssystem och koordinerade åtgärder för lager av jordbruksprodukter i syfte att trygga livsmedelsförsörjningen, och anser att man därför bör överväga att upprätta reservlager med viktiga jordbruksråvaror. Parlamentet betonar att det inte är möjligt att effektivt nå de fastställda målen utan att öka lagringskapaciteten samt utveckla marknadens instrument för uppföljning och övervakning. Parlamentet framhåller särskilt de oroväckande konsekvenserna som den globala prisvolatiliteten har på utvecklingsländerna.

69. Europaparlamentet framhåller att den genomsnittliga inkomsten för jordbrukare och landsbygdshushåll, till skillnad från sektorer i både tidigare och senare led än den primära jordbruksproduktionen, under de senaste decennierna har sjunkit kontinuerligt jämfört med den övriga ekonomin, för att hamna på en nivå som bara utgör hälften av den genomsnittliga hushållsinkomsten i städer, medan handlare och detaljister avsevärt stärkt sin marknadsställning och ökat marginalerna i livsmedelskedjan.

70. Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att stärka de primära producenternas och producentorganisationernas styrningskapacitet och förhandlingsstyrka gentemot andra ekonomiska aktörer i livsmedelskedjan, (främst detaljister, bearbetningsföretag och insatsvaruföretag), samtidigt som man värnar om en väl fungerande inre marknad. Livsmedelskedjans funktionssätt bör snarast förbättras genom lagstiftning om ökad transparens i fråga om livsmedelspriserna och åtgärder för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder så att jordbrukare kan få det mervärde de förtjänar. Parlamentet uppmanar kommissionen stärka jordbrukarnas ställning och främja sund konkurrens. Parlamentet anser att man bör överväga att utse ombudsmän som kan lösa tvister mellan aktörer i livsmedelskedjan.

71. För att stärka jordbrukarnas position i livsmedelskedjan bör man enligt Europaparlamentet utveckla instrument som hjälper jordbrukarna att skapa korta produktionskedjor som är öppna och effektiva och har låg inverkan på miljön, främjar kvalitet, ger konsumenterna information, inbegriper färre mellanhänder samt främjar en rättvis och öppen prisbildningsmekanism.

72. Europaparlamentet vill bevara stödet för dem som har det sämst ställt.

Landsbygdsutveckling

73. Europaparlamentet understryker betydelsen av den landsbygdspolitik som bedrivs och finansieras i den andra pelaren, och dess bidrag till en bättre miljö, modernisering, innovation, infrastruktur och konkurrenskraft samt behovet av ytterligare utveckling av landsbygdens ekonomi, jordbrukets livsmedelsindustri och non-foodsektor samt bättre livskvalitet på landsbygden. Parlamentet betonar även behovet av att nå politiska mål, däribland Europa 2020-strategins mål om smart och hållbar tillväxt för alla, som framför allt bör tjäna jordbrukare och landsbygdssamhällen.

74. Europaparlamentet anser att landsbygdsutvecklingsåtgärder måste ge svar på de utmaningar som finns inom områdena för livsmedelssäkerhet, hållbar förvaltning av naturtillgångar, klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, vattenbrist och försämrad bördighet, samt måste skapa en balanserad territoriell sammanhållning och sysselsättning. Parlamentet anser att dessa åtgärder bör uppmuntra självförsörjning genom produktion av förnybar energi på gårdarna, framför allt från avfallsprodukter inom jordbruket. Parlamentet bekräftar att landsbygdsutvecklingsåtgärder bör bidra till att skapa ett ökat mervärde i landsbygdsområden, främja utvidgningen av infrastrukturen på landsbygden och tillhandahålla betalbara tjänster till lokala befolkningar och företag.

75. Europaparlamentet anser att i detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet riktas mot stöd till unga jordbrukare. Parlamentet anser att det med tanke på den snabbt åldrande landsbygdsbefolkningen i Europa krävs attraktiva åtgärder för att uppmuntra unga jordbrukare och andra nya aktörer på marknaden. Dessutom måste stödprogrammen i den andra pelaren utvidgas, t.ex. vad gäller tillträde till mark, bidrag och fördelaktiga lån, i synnerhet inom områdena innovation, modernisering och utveckling av investeringar osv. Parlamentet förväntar sig att sådana mekanismer görs tillgängliga i alla medlemsstater.

76. Europaparlamentet föreslår att en betydande andel av jordbruksmarken ska täckas av miljöprogram för jordbruket, vilket ska skapa ekonomiska och tekniska incitament för jordbrukare att gå över till mer hållbara, resurseffektiva modeller med mindre råvaruinsatser.

77. Europaparlamentet betonar att landsbygdsutvecklingspolitiken även måste göra det möjligt att utnyttja landsbygdsområdenas hela naturliga och mänskliga potential att bedriva jordbruksproduktion av hög kvalitet genom till exempel direktförsäljning, saluföring av produkter, försörjning av lokala marknader, diversifiering, avsättning av biomassa, energieffektivitet osv.

78. Europaparlamentet betonar att det behövs lämplig infrastruktur för utveckling och spridning av jordbrukskunskap och innovationssystem, däribland utbildningsmöjligheter, jordbruksrådgivning och utbyte av bästa praxis för att modernisera jordbruket, hjälpa innovativa jordbrukare att sprida sin erfarenhet och förbättra mervärdeskedjorna i landsbygdsområden. Sådana program bör göras tillgängliga i alla medlemsstater.

79. Europaparlamentet förespråkar därför att man inför riktade åtgärder som fastställs av medlemsstaterna under den andra pelaren för att uppnå de gemensamma landsbygdsutvecklingsmålen i Europa 2020-strategin. Parlamentet framhåller betydelsen av en övergripande europeisk ram, samtidigt som man påpekar att medlemsstaterna och de regionala myndigheterna är bäst lämpade att besluta om vilka program som ur ett lokalt perspektiv kan bidra mest till EU:s mål. Parlamentet efterlyser därför subsidiaritet och flexibilitet vid utarbetandet av program för landsbygdsutveckling och en kraftfull, inkluderande strategi för lokala och regionala partnerskap där man använder Leadermetoden vid utarbetandet och genomförandet av framtida europeiska och nationella landsbygdsutvecklingsprogram. Parlamentet anser att en minskad nationell andel för de mer riktade åtgärderna ska fastställas utifrån konsekvensbedömningar och detaljerade simuleringar.

80. Europaparlamentet förordar, inom ramen för landsbygdsutvecklingen, att riktade åtgärder även ska tillhandahållas för skyddet av bergsskog.

81. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta nya finansieringsinstrument, i syfte att stödja i synnerhet de jordbrukare som är nya i branschen att få tillgång till fördelaktiga lån, eller att upprätta nya system, t.ex. ett system kallat Jericho (Joint Rural Investment CHOice), inom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling som grundar sig på lärdomarna från strukturfondernas Jeremie-initiativ.

82. Europaparlamentet understryker att mindre gynnade områden ofta har ett stort värde som kulturlandskap och för att bevara den biologiska mångfalden, skapa miljöfördelar samt främja dynamiken i landsbygdssamhällena. Parlamentet förordar i detta sammanhang att kompensationsersättningen till missgynnade områden ska behållas inom den andra pelaren och vill se bättre effektivitet. Parlamentet anser att det riktade stödet till jordbrukare som verkar i mindre gynnande områden är mycket viktigt för fortsatt jordbruksverksamhet i dessa områden, vilket därmed minskar risken för att mark överges. Det måste vara medlemsstaternas och de regionala och lokala myndigheternas ansvar att finjustera kriterierna inom EU-ramen.

83. Europaparlamentet understryker att landsbygdsstrukturen skiljer sig mycket åt medlemsstaterna emellan och att det därför krävs olika typer av åtgärder. Parlamentet kräver därför större flexibilitet för medlemsstaterna och regionerna att vidta frivilliga åtgärder som skulle kunna samfinansieras av EU på villkor att dessa åtgärder har anmälts till kommissionen och godkänts. Parlamentet påminner om att man även efter 2013 bör ta hänsyn till konvergensregionernas behov och deras specifika förutsättningar i samband med fastställandet av samfinansieringsnivån.

84. Europaparlamentet anser att de befintliga samfinansieringsnivåerna för åtgärder inom den andra pelaren som är av särskild betydelse för medlemsstaterna även bör tillämpas efter 2013. Parlamentet betonar dock att ytterligare nationell samfinansiering inte bör leda till åternationalisering av den andra pelaren eller öka skillnaderna mellan medlemsstaternas förmåga att samfinansiera sina prioriteringar.

85. Europaparlamentet betonar att all modulering, både obligatorisk och frivillig, för att finansiera åtgärder för landsbygdsutveckling upphör 2012.

86. Europaparlamentet betonar att man måste undvika en alltför drastisk ändring av medelfördelningen inom den andra pelaren, eftersom medlemsstaterna, lokala myndigheter och jordbruk behöver säkerhet och kontinuitet för att kunna planera. Parlamentet betonar att diskussioner om fördelning av dessa medel ska vara oskiljaktiga från diskussioner om tilldelning av medel från den första pelaren. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ha ett pragmatiskt synsätt som grundläggande princip för en omfördelning av medlen i den andra pelaren. Medlen från den andra pelaren måste distribueras rättvist mellan medlemsstaterna i enlighet med de objektiva kriterier som måste återge de skiftande behoven inom de europeiska områdena. Parlamentet förespråkar att dessa förändringar görs efter en begränsad övergångsperiod och parallellt med förändringarna av fördelningen i den första pelaren.

87. Europaparlamentet förespråkar regler om samfinansiering inom landsbygdsutveckling som gör det möjligt att på regional och lokal nivå låta offentliga och privata medel komplettera varandra för den nationella samfinansierade andelen, och därmed öka de tillgängliga medlen för att kunna fortsätta att arbeta mot de mål som fastställs i den allmänna politiken för landsbygdsområden.

88. Europaparlamentet vill se en förenkling på alla nivåer av programplaneringen och programförvaltningen i den andra pelaren för att på så sätt främja effektiviteten. Parlamentet vill även se ytterligare förenklade, effektiva och ändamålsenliga system för övervakning, utvärdering och rapportering av tvärvillkorsåtgärder. För att minska jordbrukarnas övergripande kontrollbörda bör kontrollen och övervakningen i den första och andra pelaren harmoniseras och göras enhetligare, så att de får gemensamma regler och förfaranden. Parlamentet efterlyser en flexiblare tillämpning av den femåriga åtagandeperioden för miljöåtgärder inom jordbruket.

89. Europaparlamentet kräver att kooperativen ska undantas från bestämmelserna i kommissionens rekommendation 2003/61/EG om att företag som överskrider de gränser som fastställts för små och medelstora företag inte ska vara berättigade till stöd för landsbygdsutveckling och, generellt sett, till stöd som överskrider en viss gräns.

90. Europaparlamentet anser att de yttersta randområden även fortsättningsvis bör särbehandlas i den framtida landsbygdsutvecklingspolitiken, eftersom deras geografiska svårigheter och det fåtal jordbruksprodukter som landsbygdsekonomin i dessa områden är beroende av berättigar bevarandet av en samfinansieringsnivå från gemenskapen på upp till 85 procent för att täcka kostnaderna för deras landsbygdsutvecklingsprogram.

91. Europaparlamentet välkomnar stegen mot bättre samordning på EU-nivå mellan landsbygdsutvecklingsprogrammen och i synnerhet sammanhållningspolitiken, för att undvika dubbelarbete, motsägelsefulla mål och överlappande åtgärder. Parlamentet påminner dock om att projekten inom EU:s sammanhållningspolitik och landsbygdsutvecklingsprogram har olika omfattning och förespråkar därför att medlem även fortsättningsvis hålls isär och att landsbygdsutvecklingsprogrammen fortsätter att fokuseras på landsbygdssamhällen och behålls som politiskt fristående instrument.

92. Europaparlamentet anser att man genom sammanhållningspolitiken och en ny och stark gemensam jordbrukspolitik kan frigöra lansbygdsområdenas ekonomiska potential och skapa trygga arbetstillfällen, vilket skulle garantera en hållbar utveckling av dessa områden.

93. Europaparlamentet påpekar betydelsen av en politik som uppmuntrar gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstaterna och tredjeländer, i syfte att utveckla metoder som skyddar miljön och säkrar naturresursernas hållbarhet i de fall där jordbruket, särskilt vattenanvändningen, har gränsöverskridande effekter.

94. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 209, 11.8.2005. (2) EUT L 277, 21.10.2005. (3) EUT L 55, 25.2.2006. (4) EUT L 30, 31.1.2009. (5) EUT L 299, 16.11.2007. (6) EUT L 30, 31.1.2009 och EUT L 43, 18.2.2010. (7) Antagna texter, P7_TA(2010)0286. (8) Antagna texter, P7_TA(2010)0223.

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.     Jordbrukssektorn står för 40 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Jordbruket är den främsta källan till metan och dikväveoxid, och båda dessa växthusgaser har mycket större uppvärmningspotential än koldioxid. Klimatförändringarna påverkar särskilt de fattiga människorna i utvecklingsländerna och minskar möjligheterna att bruka jorden.

B.     Landsbygdsbefolkningen i utvecklingsländerna utgör mellan 70 och 80 procent av de undernärda. Extrem fattigdom och hunger kan bara utrotas om levnadsvillkoren för jordbrukarna och jordbruksarbetarna i utvecklingsländerna förbättras.

C.     Rapporten från FN:s särskilde rapportör för rätten till mat ”Agroecology and the Right to Food” visar att agroekologin kan fördubbla livsmedelsproduktionen i hela regioner på tio år samtidigt som klimatförändringarna mildras och fattigdomen på landsbygden minskar. Långsiktig produktivitet och en tryggad livsmedelsförsörjning, särskilt genom jordbrukssystemens motståndskraft mot störningar av klimatet, är beroende av vederbörlig aktsamhet med naturresurserna, särskilt mark, vatten och biologisk mångfald.

1.      Europaparlamentet noterar de framsteg som uppnåtts med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket har inneburit att dess negativa följder för utvecklingsländerna minskat. Parlamentet uppmanar kommissionen och FAO att inleda en djupgående utvärdering av den gemensamma jordbrukspolitiken och dess effekter på utvecklingsländerna. Parlamentet vill att den nya gemensamma jordbrukspolitiken ska ha principen om att inte vålla skada gentemot utvecklingsländerna som ett centralt mål, i enlighet med det mål om konsekvens i utvecklingspolitiken som beskrivs i artikel 208 i Lissabonfördraget, och inrätta lämpliga mekanismer som garanterar att principen efterlevs. Parlamentet noterar artikel 3.5 i EUF-fördraget, i vilken det fastställs att EU ska bidra till fri och rättvis handel och till utrotning av fattigdomen, och efterlyser konsekvens mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och unionens handels- och utvecklingspolitik.

2.      Europaparlamentet uppmanar EU att se till att det råder överensstämmelse mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och unionens utvecklings- och handelspolitik. Parlamentet betonar särskilt behovet av skyddsklausuler i handelsavtal och utvecklingsländernas rätt att skydda sina jordbruksmarknader.

3.      Europaparlamentet påminner om åtagandet från EU och tredjeländer som är medlemmar i OECD att i samband med förhandlingarna inom ramen för Doharundan avveckla alla exportstöd och att avskaffa sambandet mellan direktbetalningar och produktion, så att man kan skapa konkurrens på lika villkor mellan jordbruksprodukter från EU och från utvecklingsländerna samt stimulera rättvis handel och hållbar tillväxt. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra dessa förändringar samtidigt som den finansierar lämpliga övergångssystem för att undvika negativa konsekvenser för europeiska landsbygdsområden, och att främja ekologiska och hållbara jordbruksmetoder som grundar sig på få kemiska tillsatser och tar hänsyn till lokala naturförhållanden. Parlamentet uppmanar EU att stödja utvecklingsländernas krav på att skydda sin livsmedelsproduktion och sin befolkning mot den billiga importens potentiellt skadliga effekter. Vidare efterlyser parlamentet investeringar i forskning om agroekologiska jordbruksmetoder samt tillhandahållande av allmänna tjänster som gör det möjligt för småskaliga jordbrukare att gå över till hållbar, ekologisk produktion.

4.      Europaparlamentet betonar att det behövs större överensstämmelse mellan den gemensamma jordbrukspolitiken, handelspolitiken och utvecklingspolitiken för att garantera ett effektivt utvecklingssamarbete. Parlamentet konstaterar dessutom att EU behöver bättre samordning med icke-statliga organisationer, medräknat FAO, FN och andra internationella organ.

5.      Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken spelar en viktig roll för utvecklingspolitiken, särskilt när det gäller en tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet påpekar att den gemensamma jordbrukspolitiken kan bidra till att möta den ökade globala efterfrågan på livsmedel.

6.      Europaparlamentet konstaterar att faktorer såsom fattigdom, hälsa, politisk stabilitet, infrastruktur och naturkatastrofer påverkar en tryggad livsmedelsförsörjning i utvecklingsländerna.

7.      Europaparlamentet noterar att livsmedel inte endast är en handelsvara utan att tillgång till livsmedel är en förutsättning för mänskligt liv. Parlamentet uppmanar EU att använda sig av sin handels- och utvecklingspolitik för att främja hållbara jordbruksmetoder och en tryggad livsmedelsförsörjning i de minst utvecklade länderna och i utvecklingsländerna i en situation med ökad efterfrågan och stigande livsmedelspriser.

8.      Europaparlamentet noterar att livsmedel inte endast är en handelsvara och att tillgång till livsmedel är en universell mänsklig rättighet. Parlamentet understryker i detta sammanhang att EU:s ansvar för en globalt tryggad livsmedelsförsörjning främst handlar om att tillåta och stödja utvecklingsländerna att öka och diversifiera sin egen produktion för att i ökad utsträckning trygga sin livsmedelsförsörjning och tillmötesgå efterfrågan på sina lokala marknader, snarare än att öka EU:s export av jordbruksprodukter till utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att göra en bedömning av konsekvenserna för de mänskliga rättigheterna av EU:s ekonomiska avtal, frihandels- och investeringsavtal med tredjeländer, för att se till att det inte finns någon konflikt med EU:s egna värderingar på det utrikespolitiska området.

9.      Europaparlamentet noterar med oro att EU:s beroende av importerat djurfoder, särskilt soja, har bidragit till det tilltagande behovet av mark i tredjeländer, vilket har lett till skogsskövling, fördrivning av befolkningsgrupper och en ökning av genetiskt modifierad soja i Sydamerika. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra minskat beroende av importerat proteinfoder till en av sina främsta prioriteringar, bland annat genom att utveckla och öka de hållbara proteingrödorna i EU.

10.    Europaparlamentet anser, i samband med att man tar itu med den internationella spekulationen om marknadspriset på jordbruksråvaror, att den nya gemensamma jordbrukspolitiken bör fastställa relevanta mekanismer och bestämmelser för derivatmarknaderna för jordbruksråvaror samt öka insynen. Parlamentet anser att EU bör föregå med gott exempel genom att inom sitt territorium inrätta lokala auktionsmarknader för jordbruksprodukter och lokala distributionssystem, vilket skulle öka småbrukarnas förhandlingsläge i livsmedelskedjan.

11.    Europaparlamentet är medvetet om det brådskande behovet av att säkerställa en globalt tryggad livsmedelsförsörjning genom ökade investeringar i jordbruket i sådana regioner i världen där livsmedelsförsörjningen är osäker. Parlamentet understryker i detta avseende att en utveckling av jordbruket måste grunda sig på rätten till mat och rätten att producera livsmedel, och att EU måste erkänna och försvara utvecklingsländernas behov av att uppnå en tryggad livsmedelsförsörjning.

12.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en detaljerad konsekvensbedömning av alla pågående handelsförhandlingar, särskilt associeringsavtalet mellan EU och Mercosur, vilka inte bör inverka negativt på utvecklingsländerna eller utgöra hinder för en ändamålsenlig gemensam jordbrukspolitik mot 2020.

13.    Europaparlamentet erkänner att reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken har lett till att EU:s jordbruksproduktion påverkar utvecklingsländerna i betydligt mindre utsträckning, trots att exportbidragen är nästintill avskaffade. Parlamentet uppmanar EU att erkänna vikten av att stödja utvecklingsländernas jordbrukssektorer, närmare bestämt genom att se till att jordbruk prioriteras i utvecklingsländerna och i EU:s budget för utomeuropeiskt utvecklingsbistånd.

14.    Parlamentet uppmanar EU att se till att den gemensamma jordbrukspolitiken stämmer överens med unionens utvecklings- och handelspolitik och tar hänsyn till de behov och intressen som jordbrukarna i EU:s medlemsstater och utvecklingsländerna har, samtidigt som principen om konsekvens i utvecklingspolitiken respekteras.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet framhåller att alla de tidigare reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken (McSharry-reformen 1992, Agenda 2000-reformen, 2003 års reform och hälsokontrollen 2008) har syftat till att säkerställa att EU:s jordbrukare uppfyller de strängaste normerna i världen när det gäller miljö- och djurskydd samt spårbarhet av livsmedel. Parlamentet betonar i detta sammanhang att marknaden inte ersätter jordbrukarna för de kostnader som uppstår i samband med att dessa normer uppfylls.

2.  Europaparlamentet kräver att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 ska säkerställa de resurser som krävs, skapa stimulansåtgärder och ha som långsiktiga mål för livsmedelsförsörjningen att främja hållbar jordbruksproduktion och -konsumtion, spara energi, främja effektiv resursanvändning, exempelvis genom minskning av skadliga kemikalier, bättre respektera djurens hälsa och välbefinnande samt utnyttja ekosystemens potential på ett mer effektivt sätt. Parlamentet påpekar att denna politik måste kunna hantera sådana miljö-, hälso- och samhällsrelaterade utmaningar som klimatförändringar, resursutarmning, vattenförorening, erosion och förlust av biologisk mångfald (inbegripet biologisk mångfald inom jordbruket), utan att äventyra jordbruksföretagens lönsamhet.

3.  Europaparlamentet anser att EU:s jordbruksbudget under nästa budgetperiod bör moderniseras i linje med målen i Europa 2020-strategin.

4.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionens meddelande fokuserar på tillhandahållandet av miljörelaterade kollektiva nyttigheter genom en grönare gemensam jordbrukspolitik och dess avsikt att återinföra mångfalden i jordbrukssektorn, vilket kommer att vara avgörande för en övergång till en grönare och hållbarare gemensam jordbrukspolitik.

5.  Europaparlamentet anser att man måste hitta rätt balans mellan behovet att öka produktiviteten, vilket kräver intensiva produktionsmetoder, och behovet att bevara och hållbart utnyttja resurser med full respekt för miljö, folkhälsa och djurskydd.

6.  Europaparlamentet anser att de nuvarande mycket intensiva metoderna för animalieproduktion ofta är ohållbara och får negativa konsekvenser för djurhälsan och djurskyddet, vilket även kan inverka negativt på folkhälsan och livsmedelssäkerheten. Följaktligen anser parlamentet att den gemensamma jordbrukspolitiken bör främja sådana metoder för boskapsuppfödning som tar hänsyn till såväl miljön som djurhälsan och djurskyddet.

7.  Europaparlamentet påminner om att den gemensamma jordbrukspolitiken måste kunna hantera många problem när det gäller befolkning, utveckling, biologisk mångfald, miljö och brist på mark. Det behövs därför ett nytt politiskt initiativ inriktat mot att utveckla en gemensam europeisk livsmedelspolitik.

8.  Europaparlamentet påpekar att den gemensamma jordbrukspolitiken spelar en avgörande roll för både jordbrukare och den stora allmänheten, som både är skattebetalare och konsumenter. I och med att alla gagnas av säkra och näringsrika livsmedel till rimliga priser, hälsosamma miljöer, god hälsa och utsikter till arbete, kommer efterfrågan på kvalitetsprodukter att öka och miljövänliga metoder att bli allt vanligare.

9.  Europaparlamentet kräver att finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken ska grunda sig på en modell som främjar uppfyllandet av normer som på många områden hör till de strängaste i världen och tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter som inte kompenseras via marknaden. Denna modell bör omfatta stöd till naturbetingade nackdelar, stöd avseende miljömärkningen ”Gröna Punkten”, stöd till förmån för sårbara regioner, bland annat ö- och bergsregioner, solida och förenklade grundläggande tvärvillkor för särskilda jordbrukssystem, såsom ekologiskt jordbruk med högt naturvärde, för extensivt förvaltad betesmark och ängsmark samt för jordbrukare i Natura 2000-områden där särskilda villkor gäller för verksamheten.

10. Europaparlamentet välkomnar en territoriell strategi för fördelning av stöden, som tar hänsyn till en mängd olika omständigheter för att gynna både jordbrukens och de berörda områdenas hållbarhet.

11. Europaparlamentet kräver att man vid tilldelningen av stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken inte endast använder sig av odlingsarealen som kriterium, utan även tar hänsyn till vilken kvalitet produktionen har, om miljöanpassad jordbruksteknik används, om verksamheten bedrivs i ett geografiskt sett missgynnat område och om verksamheten inbegriper ungdomar.

12. Europaparlamentet kräver att finansieringsbegreppet för de båda pelarna stärks så att förutsättningen för finansieringen är att vissa kriterier som hänför sig till miljön, den biologiska mångfalden, resurseffektiviteten och folkhälsan uppfylls; syftet med detta är att livsmedel av hög kvalitet ska produceras på ett hållbart sätt. Parlamentet påpekar att tillräcklig finansiering är den enda garantin för att nya och befintliga målinriktade miljöåtgärder inom jordbruket ska bli framgångsrika. Parlamentet anser att man för att skynda på övergången till ekologiskt jordbruk i stor skala bör inrätta nya finansieringsmekanismer, och efterlyser åtgärder för att stärka konsumenternas och jordbrukarnas ställning i en bättre fungerande livsmedelskedja.

13. Europaparlamentet anser att anslagen till den gemensamma jordbrukspolitiken inte bör minska, utan snarare anpassas för att öka den nuvarande produktiviteten för odlade arealer och för att uppfylla målen att skydda ekosystemen, den biologiska mångfalden och konsumenternas och jordbrukarnas hälsa samt säkra högkvalitativa jordbruksprodukter.

14. Europaparlamentet konstaterar att stöd som främjar ohållbara metoder motsäger EU:s uttalade miljöpolitiska mål, och anser att man bör ändra stödordningen för att undvika sådana motsägelser och för att främja goda metoder.

15. Europaparlamentet anser att man i första hand bör stödja jordbruksmetoder som bidrar till att bromsa klimatförändringarna eller till att lagra koldioxid i marken.

16. Europaparlamentet framhåller de tjänster som de europeiska jordbrukarna tillhandahåller det europeiska samhället, särskilt genom att upprätthålla ett varierat kulturlandskap och genom sina betydelsefulla insatser för att skydda och förvalta naturresurserna samt förbättra klimatskyddet.

17. Europaparlamentet framhåller att det gröna inslaget i den gemensamma jordbrukspolitiken egentligen inte är något nytt för jordbrukarna, eftersom alla successiva reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken har haft denna inriktning.

18. Europaparlamentet betonar att ytterligare gröna inslag som respekterar ekosystemen och gynnar en diversifierad produktion, sund vattenförvaltning, låg användning av konstgödning, god praxis för att bekämpa markerosion och markförstöring och för att öka jordens bördighet samt åtgärder för att återställa den biologiska mångfalden, även fortsättningsvis kommer att gagna miljön och samtidigt garantera en hållbar framtid för jordbruket inom EU.

19. Europaparlamentet betonar att ett eventuellt ytterligare grönt inslag måste grunda sig på en ”win-win-strategi”, som gagnar såväl miljön som jordbrukarna och samhället när det gäller resurseffektivitet och ökad produktivitet. Parlamentet framhåller dessutom att tonvikten måste ligga på forskning, innovation och ny teknik.

20. Europaparlamentet påpekar att de livsmedelspriser som EU-medborgarna betalar kan utgöra mer än 50 procent av inkomsten, att cirka 43 miljoner människor riskerar att drabbas av livsmedelsfattigdom i EU samt att undermålig kost är en av de viktigaste faktorerna bakom försämrad hälsa tillsammans med låg socioekonomisk status, fattigdom och socialt utanförskap.

21. Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsalternativ, som skulle göra det möjligt att hantera EU:s ekonomiska, miljömässiga och sociala utmaningar och dessutom stärka jordbrukets och landsbygdsområdenas bidrag till Europa 2020-målen om smart och hållbar tillväxt för alla.

22. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken bör stödja en övergång från intensiv animalieproduktion till mer hållbar djurhållning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga användning av premier till djuruppfödare som använder sig av vidsträckta betesmarker och odlar sitt eget foder.

23. Europaparlamentet påpekar att jordbrukssektorn är den enda sektor som bidrar till landsbygdens ekonomiska utveckling. Parlamentet uppmanar därför till bredare användning av jordbruksfonder för att bekämpa utarmning av landsbygdsområden. Parlamentet påpekar att även naturen kan gynna den ekonomiska utvecklingen, till exempel genom turism.

24. Europaparlamentet anser att stödet till landsbygdsutveckling bör riktas mot nya utmaningar, ekologisk förnyelse av jordbruket, social och ekonomisk utveckling som bland annat omfattar bättre tillgång till samhällstjänster och infrastruktur i landsbygdsregioner, särskilt i svagare eller mindre gynnade områden. Detta bör inkludera stöd till regionala och lokala livsmedelssystem som en strategi för tillväxt för alla samt stöd till grupper som bedriver husbehovsodling, som bekräftelse på att sådan odling bidrar till de lokala samhällena.

25. Europaparlamentet anser att åtgärderna för landsbygdsutveckling måste komplettera de goda jordbruksmetoder som stöds i första pelaren och främja metoder som konsekvent bidrar till målen om att bekämpa klimatförändringarna och hushålla med naturresurserna, såsom skyddet av biologisk mångfald, vatten och mark.

26. Europaparlamentet betonar vikten av den andra pelaren med tanke på de miljömässiga och strukturella förbättringar och den modernisering den medfört. Parlamentet uppmanar till bättre målanpassning av åtgärderna i den andra pelaren, så att tillväxt-, sysselsättnings- och klimatåtgärder och åtgärder som gynnar landsbygdsområdena kan få större effekt.

27. Europaparlamentet beklagar att EU:s mål för biologisk mångfald ännu inte har uppnåtts, och förväntar sig att den gemensamma jordbrukspolitiken ska bidra till de åtgärder som syftar till att uppnå dessa mål och de mål för biologisk mångfald som fastslogs i Nagoya.

28. Europaparlamentet anser att man inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken bör främja bevarandet av genetisk mångfald, uppfylla direktiv 98/58/EG om skydd av animalieproduktionens djur och inte ge bidrag till livsmedelsproduktion från klonade djur eller deras avkommor.

29. Europaparlamentet framhåller vikten av att undersöka alla potentiella möjligheter till samarbete för markskydd mellan medlemsstaterna, där samtliga berörda parter bör medverka.

30. Europaparlamentet betonar att behovet av innovation är oerhört stort och att investeringar bör inriktas på att ge bättre ekonomiska och miljömässiga resultat. Parlamentet efterlyser fler EU-finansierade och EU-samordnade projekt där jordbrukare och forskare kan samarbeta för att finna innovativa metoder för hela livsmedelskedjan, vilket kommer att garantera en konkurrenskraftig, och samtidigt hållbar, jordbrukssektor.

31. Europaparlamentet påpekar betydelsen av en politik som uppmuntrar gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstaterna och tredjeländer, i syfte att utveckla metoder som skyddar miljön och säkrar naturresursernas hållbarhet i de fall där jordbruket, särskilt vattenanvändningen, har gränsöverskridande effekter.

32. Europaparlamentet anser att det är möjligt att mildra jordbrukets klimatpåverkan genom bättre utbildning för jordbrukare om hur de på ett mer effektivt sätt kan använda sig av innovationer, som forskning och utveckling har resulterat i. Parlamentet betonar med eftertryck att jordbrukarna bör förberedas grundligt på att möta energiutmaningarna i samband med utvecklingen av grön energi som biomassa, bioavfall, biogas, biobränslen samt småskalig vind-, sol- och vattenkraft, för att på så sätt skapa nya arbetstillfällen.

33. Europaparlamentet framhåller vikten av kontrollmekanismer för att garantera att produkterna inte medför hälsorisker, och för att kunna kontrollera produkternas ursprung och säkerhet samt att inga produkter som är förbjudna i EU har använts. I detta avseende måste samma krav gälla för EU-produkter och produkter som importerats från tredjeländer.

34. Europaparlamentet anser att ett enkelt och särskilt stödprogram för små jordbruk bör ersätta den befintliga ordningen, för att stärka de små jordbrukens konkurrenskraft och erkänna deras bidrag till landsbygdsområdenas livskraft och till skyddet av miljön.

35. Europaparlamentet vill betona att det ekologiska jordbruket spelar en viktig roll eftersom det enligt undersökningar väsentligt bidrar till klimatskyddet i jämförelse med de traditionella jordbruksmetoderna. Parlamentet anser därför att det ekologiska jordbruket måste inta en central plats i den gemensamma jordbrukspolitiken 2020.

36. Europaparlamentet betonar att man behöver inkludera resurseffektivitet i den gemensamma jordbrukspolitiken genom stöd till återvinning av organiskt jordbruksavfall till markgödning och stöd för att förhindra spridning av plastavfall från jordbruket.

37. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att ytterligare förstärka det nuvarande rådgivningssystemet för att hjälpa jordbrukarna att genomföra miljöåtgärderna och utbilda dem i ekologiska jordbruksmetoder.

38. Europaparlamentet betonar vikten av utbildningsprogram för jordbrukare om användning av miljömässigt hållbara metoder och uppmanar kommissionen att se till att sådana program finansieras via den andra pelaren i den nya gemensamma jordbrukspolitiken.

39. Europaparlamentet hävdar att de tvärvillkor som infördes i den gemensamma jordbrukspolitiken vid tidigare reformer utgör ett användbart redskap för att uppnå hållbarhet. Stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken kan inte motiveras utan dessa tvärvillkor på grund av samhällets krav på hälsosamma livsmedel, sunda jordbruk och en hållbar miljö. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att se till att tvärvillkoren får en ekologisk effekt så att de kan utgöra grunden för hållbarhet.

40. Europaparlamentet är övertygat om att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste garantera en effektivare reglering av utsläppen av näringsämnen i vattendragen så att ekosystemen i haven och längs kusterna kan återhämta sig. Parlamentet anser därför att minskade vattenföroreningar från jordbruket bör läggas till som ett av huvudmålen för den gemensamma jordbrukspolitiken, så att man därmed kan bevara friska floder, sjöar och hav och ett friskt grundvatten i hela Europa.

41. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken bör genomgå en allmän miljöbedömning, genom vilken man skulle kunna fastställa de huvudproblem som måste åtgärdas för att vattendragen ska skyddas. Detta omfattar även fosfatöverskottets betydelse för övergödning och ökad känslighet för övergödning i akvatiska ekosystem som Östersjön.

42. Europaparlamentet förespråkar ett effektivt genomförande av vattendirektivets handlingsplaner för att säkra lokala, territoriella och regionala strategier för effektiv vattenförvaltning och skydd av avrinningsområden. Parlamentet anser att det skulle vara ändamålsenligt att låta vattendirektivet ingå i tvärvillkoren och noterar att detta ligger i linje med den territoriella strategi för landsbygdsutveckling som förespråkas i kommissionens meddelande.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet konstaterar att efterfrågan på livsmedel har ökat på global nivå, liksom det aktuella pristrycket, marknadssvängningarna och volatiliteten, och efterlyser lämpliga anticykliska åtgärder som svar på de kraftiga marknadssvängningarna. Parlamentet anser därför att EU behöver en starkare, miljövänligare och mer konkurrenskraftig jordbrukssektor i syfte att säkerställa långsiktigt tillhandahållande av säkra, högklassiga livsmedel till rimliga priser för alla konsumenter i unionen, även i syfte att klara framtida utmaningar i samband med skapande av hållbar sysselsättning och ekonomisk tillväxt samt miljö- och klimatsäkerhet, samtidigt som man tillgodoser den ökade globala efterfrågan på livsmedel.

2.  Europaparlamentet betonar att jordbruk, skogsbruk och fiske bidrar med 355 miljarder euro till unionens ekonomi och utgör 8,6 procent av den totala sysselsättningen i EU, eftersom de här sektorerna inte endast tillhandahåller livsmedel utan även är viktiga som källa för icke-mineralbaserade råvaror som är nödvändiga för att många industrier ska fungera. Parlamentet konstaterar att detta är den första reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken som genomförs sedan EU utökades till 27 medlemsstater. Enligt parlamentet är det viktigt att man uppmuntrar ett kontinuerligt jordbruk i de olika europeiska länderna och territorierna, samtidigt som alla försök att åternationalisera detta gemensamma politikområde undviks. Parlamentet betonar att den nya gemensamma jordbrukspolitiken måste garantera en rimlig och balanserad fördelning bland medlemsstaterna.

3.  Europaparlamentet efterlyser en gemensam jordbrukspolitik som är konsekvent och stödjer målen för andra av EU:s politikområden, särskilt skogs- och jordbrukspolitiken, men även politiken för förnybar och miljövänlig energi, biologisk mångfald, industri, forskning och EU 2020-strategin. Parlamentet anser att målen för användning av hållbar energi bör inlemmas i den gemensamma jordbrukspolitiken.

4.  Europaparlamentet understryker att det måste fastställas en budget som gör att de nya målen för den gemensamma jordbrukspolitiken kan nås eller åtminstone att nuvarande budgetanslag bör behållas för nästa programperiod.

5.  Europaparlamentet erkänner den roll som jordbrukssektorn har att tillhandahålla miljörelaterade kollektiva nyttigheter. Parlamentet anser dessutom att jordbruket har en betydande och outnyttjad potential inom områdena energibesparing och energieffektivitet samt som tillhandahållare av förnybar energi och konstaterar därför att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken också bör utformas på ett sätt som utnyttjar jordbrukssektorns potential fullt ut, i egenskap av tillhandahållare av miljörelaterade kollektiva nyttigheter och förnybar energi. Parlamentet framhåller jordbrukssektorns möjligheter att minska koldioxidutsläppen genom att producera nästa generations biobränslen som inte konkurrerar med livsmedelsproduktionen, och genom att binda koldioxid via odlade grödor/växter eller direkt via jorden.

6.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att nästa generations bioteknik redan är här, och uppmanar därför kommissionen att utveckla en sektorsövergripande biomassastrategi för nästa generations bioteknik som omfattar hållbarhetskriterier för biomassa såsom en del av översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Syftet är enligt parlamentet att möjliggöra utveckling av en hållbar marknad för biomassa från jordbruk, agroindustriella företag och skogsbruk genom att uppmuntra till insamling av tillgängligt överskott för bioenergiproduktion, samtidigt som ökade utsläpp och förlust av biologisk mångfald förhindras.

7.  Europaparlamentet anser att både den första och den andra pelaren bör bidra till att uppnå miljövänligare produktionssätt, eftersom pelarna har olika räckvidd och mål. Parlamentet framhåller därför att det inom den andra pelaren bör skapas mekanismer som ökar energieffektiviteten (till exempel modernisering av isolering i byggnader, utbyte av utrustning för lägre energiförbrukning, värmeåtervinning eller användning av solenergi) och stimulerar åtgärdar som inte kan vidtas av den enskilda jordbrukaren men som skulle göra det möjligt för jordbrukarna att dels uppnå effektivare och miljövänligare energiproduktion samt mer hållbara produktionsmetoder, dels bemöta framtida utmaningar: konkurrenskraft, marknadsanpassning, skapande av mervärde, bevarande av naturresurser, anpassning till klimatförändringar etc. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbereda en industriell forskningsplattform inom ramen för åttonde ramprogrammet och möjliggöra ökat deltagande för jordbruksindustrin i de ramprogram som skulle omfatta forskning och innovation i fråga om ny teknik och nya metoder, t.ex. utveckling av effektiva och högproduktiva grödor, hållbara ogräsbekämpningsmetoder och effektiv gödselseparation.

8.  Europaparlamentet framhåller att politiken för landsbygdsutveckling inom den andra pelaren borde stärka åtgärder till förmån för unga jordbrukare, modernisering och omstrukturering av gårdar, jordbrukare i områden med särskilda naturbetingade hinder och geografiska nackdelar samt jordbrukare som väljer ett mer hållbart och ekologiskt jordbruk i syfte att inrätta landsbygdsdistrikt och distrikt med högklassiga agrolivsmedel.

9.  Europaparlamentet betonar att rationella EU-strategier såsom billigare diesel för jordbruksverksamhet samt skattebefrielse för el och bränsle för jordbruksändamål, särskilt för eldrivna bevattningspumpar, skulle kunna hjälpa europeiska jordbrukare att producera mer och förse både de inhemska marknaderna och exportmarknaderna med jordbruksprodukter.

10. Europaparlamentet anser att det miljövänliga inslaget bör utformas på ett sådant sätt att jordbrukare får rätt till ytterligare stöd om de tillhandahåller miljörelaterade kollektiva nyttigheter som innebär ett mervärde för EU och är relevanta i alla medlemsstater, men som marknaden inte kompenserar, t.ex. växttäcke, växelbruk och inrättandet av besprutningsfria områden. Parlamentet betonar hur viktigt det gröna inslaget är för att ge jordbrukare flexibilitet och valmöjlighet att säkerställa dess syfte som affärsmöjlighet och incitamentsverktyg.

11. Europaparlamentet betonar att det gröna inslaget bör vara obligatoriskt för medlemsstaterna att införa. Genom att göra detta inslag till en del av den första pelaren, dvs. låta det ingå i de direktstöd som utgör 25–30 procent av denna pelare, kommer det enligt parlamentet att bli ett EU-omfattande incitament för att öka hållbarheten i och med att det ger jordbrukarna verkliga ekonomiska incitament att producera mer miljövänligt och kompenserar dem för högre relaterade produktionskostnader.

12. Europaparlamentet betonar dessutom att översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och i detta avseende det miljövänliga inslaget, inte får innebära ökad byråkrati för EU:s jordbrukare. Parlamentet konstaterar att det behövs ett enkelt och logiskt system, och att en tillsyn av hur det gröna inslaget uppfylls därför bör inkluderas i de befintliga, tvärvillkorliga övervakningsmekanismerna. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta hänsyn till förenkling när den lägger fram lagstiftningsförslag.

13. Europaparlamentet betonar att det gröna inslaget måste ta hänsyn till medlemsstaternas olika behov, utmaningar och grundförutsättningar och garantera att alla jordbrukare har lika möjligheter att ta del av detta inslag, vilket innebär att det borde vara tillåtet att tillgodoräkna sig miljövänliga åtgärder som redan införts.

14. Europaparlamentet understryker att de miljörelaterade initiativen inom den första pelaren bör vara anpassade till europeiska förhållanden och komplettera de miljöinriktade åtgärder inom den andra pelaren som fokuserar på nationella, regionala och lokala prioriteringar och särdrag. Parlamentet anser att det gröna inslaget måste vara en del av direktstödet inom den första pelaren för att tillhandahållandet av miljörelaterade kollektiva nyttigheter ska kopplas till direktstödet på ett enkelt och öppet sätt som tillämpas lika i alla medlemsstater, och för att det ska stödja jordbrukarnas miljöåtaganden så att jordbrukssektorn är förenlig med EU:s höga miljö- och energistandarder. Parlamentet betonar att det miljövänliga inslaget i den första pelaren inte bör begränsa de befintliga jordbruks- och miljöinstrumenten i den andra pelaren.

15. Europaparlamentet betonar vikten av innovativa bevattningssystem för att säkerställa det europeiska jordbrukets hållbarhet med tanke på klimatförändringarnas ödeläggande effekter, såsom torka, värmeböljor och ökenspridning, för jordbruk som är avsedda att förse befolkningen med livsmedel.

16. Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara könsneutral och att båda makarna bör ges samma rättigheter när de arbetar i företaget. Parlamentet betonar att ungefär 42 procent av de 26,7 miljoner människor som regelbundet arbetar inom jordbruket i EU är kvinnor, men att bara vart femte jordbruksföretag (omkring 29 procent) drivs av en kvinna.

17. Med tanke på att det i framtiden kommer att råda vattenbrist och särskilt brist på dricksvatten, betonar Europaparlamentet att man måste utveckla effektiva bevattningssystem för att säkerställa effektiva jordbruksmetoder så att medlemsstaterna kan täcka sitt eget behov av livsmedel och exportera jordbruksprodukter.

18. Europaparlamentet önskar att det av sociala effektivitetsskäl införs ett tak för gemenskapsstöd som är baserat på jordbruksföretagens areal, för att inte motverka mekanismer som gynnar övertagande av jordbruksföretag och inrättande av nya jordbruksföretag.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att Europa och dess regioner, på grund av den växande oron över livsmedelstryggheten i EU och i världen som helhet, globaliseringen och de stigande livsmedelspriserna, behöver en ny och stark gemensam jordbrukspolitik som främjar en balanserad och hållbar utveckling, är marknadsinriktad och förbättrar konkurrenskraften på den internationella marknaden, och som samtidigt skyddar jordbruket och klimatet i EU:s alla regioner, ger jordbrukarna en skälig inkomst och även garanterar produkter av hög kvalitet till rimliga priser för konsumenterna i hela unionen. Parlamentet anser att man inom ramen för denna politik bör beakta kollektiva nyttigheter, biologisk mångfald, markskydd, en hållbar resurssnål vatten- och skogsförvaltning och en hållbar utveckling baserad på utbildning, kunskap och innovation. Parlamentet förespråkar en mer hållbar, balanserad, enkel och effektiv gemensam jordbrukspolitik som i högre grad kan tillgodose behoven och leva upp till EU-medborgarnas förväntningar och som säkrar bättre samordning och konsekvens mellan sammanhållningspolitiken och den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt i form av en gemensam strategisk ram för Europeiska unionens fonder.

2.  Europaparlamentet påpekar att en förenkling borde vara en central aspekt av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, men att detta inte får äventyra åtgärdernas effektivitet. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken på så sätt kan bli mer begriplig för jordbrukare och medborgare i allmänhet. Parlamentet betonar att det också är nödvändigt att klargöra de båda pelarnas funktion.

3.  Europaparlamentet betonar att åtgärder för landsbygdsutveckling inte får betraktas som sektorsbaserade, utan i stället måste anses vara övergripande, eftersom de innebär ekonomiska, sociala och infrastrukturmässiga förbättringar på landsbygden.

4.  Europaparlamentet anser att stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken och tillämpningen av denna politik i mindre gynnade regioner även i fortsättningen bör anpassas till dessa regioners särdrag, i enlighet med fördragen och unionens gällande lagstiftning.

5.  Europaparlamentet anser att man genom sammanhållningspolitiken och en ny och stark gemensam jordbrukspolitik kan frigöra lansbygdsområdenas ekonomiska potential och skapa trygga arbetstillfällen, vilket skulle garantera en hållbar utveckling av dessa områden.

6.  Europaparlamentet betonar, i ljuset av de nya utmaningar som den gemensamma jordbrukspolitiken står inför och med tanke på behovet av att uppfylla Europa 2020-strategins mål och förverkliga förhandlingsresultaten med de nya medlemsstaterna, att det i den kommande fleråriga finansieringsramen är nödvändigt att behålla budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken på en nivå som säkerställer att dessa uppgifter kan fullgöras.

7.  Europaparlamentet anser att tilldelningen av landsbygdsutvecklingsstöd måste samordnas bättre med regionalpolitiken. Parlamentet efterlyser en integrerad strategi för lokala tjänster, marknader och sysselsättningsmöjligheter. I detta sammanhang begär parlamentet att de lokala aktörerna ska involveras, att partnerskapen ska intensifieras och att flernivåstyret ska stärkas. Parlamentet är övertygat om att detta även skulle medföra förenklingar och minimera byråkratin.

8.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att tillåta en viss flexibilitet när det gäller medlemsstaternas användning av direktstöd, av hänsyn till hållbarheten hos den produktion och de produktionssektorer och områden som drabbas hårdast av strukturella nackdelar och/eller av utvecklingen av marknader och handlingsprogram.

9.  Europaparlamentet delar uppfattningen att den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken måste ingå i EU:s centrala politikområden efter 2013, även ur ett budgetperspektiv.

10. Europaparlamentet påpekar att kommunala och kommunövergripande förvaltningar med verkliga befogenheter säkrar ett framgångsrikt deltagande av civilsamhället, i överensstämmelse med Leadermodellen. I alla EU:s medlemsstater är de lokala myndigheterna den första statliga nivå som medborgaren kommer i kontakt med. Därför måste det inom ramen för landsbygdsutvecklingen vidtas åtgärder som stärker både städernas, kommunernas och de ansvariga regionala organens förmåga att aktivt utforma den kommunala och kommunövergripande utvecklingen.

11. Europaparlamentet anser att systemet för direktstöd bör upprätthållas så att man även i fortsättningen, i en situation av prisvolatilitet, kan säkra regional konkurrenskraft och, när det gäller områden som lider av naturbetingade nackdelar av permanent slag, i synnerhet livskraften i glesbefolkade områden, ekonomisk stabilitet, sysselsättningsstöd, anständiga och rimliga inkomster för jordbrukarna, en hållbar utveckling av EU:s jordbrukssektor och av livsmedels- och miljösäkerheten i EU samt unionens förmåga att hantera de utmaningar som klimatförändringarna för med sig och därmed garantera att andra insatser och strategier, inbegripet Europa 2020-strategin, kan genomföras på rätt sätt. Parlamentet anser i detta sammanhang att det är nödvändigt att utveckla objektiva, transparenta och förenklade kriterier, som gör det möjligt att i hela EU garantera jämlikhet mellan medlemsstaterna och jordbrukarna när det gäller tillhandahållandet av en lämplig, enhetlig och balanserad stödnivå inom ramen för systemet med direktstöd, och att man bör gå ifrån de historiska kriterier som hittills använts för fördelningen av detta stöd och anpassa det till jordbrukarnas behov. Parlamentet anser att man bör tillämpa principen om rättvisa och flexibilitet i genomförandeinstrumenten och även i förhållande till de olika jordbruksföretagstyperna och särdragen i de områden där jordbruksföretagen är belägna i varje medlemsstat eller region.

12. Europaparlamentet anser att det är oerhört viktigt att minimera direktstödets snedvridande effekter på den gemensamma marknadens konkurrensvillkor, inte bara genom att i så hög grad som möjligt frikoppla direktstödet från produktionsvolymerna utan också genom att utjämna satserna mellan olika regioner och medlemsstater, särskilt för områden med liknande eller identisk produktionsinriktning.

13. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken, med hänsyn till dess mycket specifika karaktär som är kopplad till uppfyllandet av grundläggande behov, måste omfatta marknadsreglerande åtgärder och en mekanism för att hantera risker och kriser, vilka även omfattar försäkringar, som kan tjäna som ett säkerhetsnät för jordbrukare och konsumenter. Parlamentet anser vidare att man även måste säkerställa en mer rättvis fördelning av värdet utefter livsmedelskedjan samt likabehandling av europeiska producenter och producenter från tredjeländer i fråga om de krav som gäller för jordbruksprodukter avsedda för konsumtion inom EU.

14. Allt fler kvinnor sysselsätts i jordbruksföretag – uppskattningsvis drivs tre av tio jordbruksföretag av kvinnor – och jordbruksproduktionen har ofrånkomligen blivit multifunktionell, det vill säga att det inte bara handlar om att producera livsmedel utan även om att bevara landskapet och tillhandahålla tjänster eller utbildning. Europaparlamentet anser därför att det är hög tid att vidta åtgärder för att underlätta tillgången till lån och understöd och främja välfärden inom jordbruket (socioekonomiskt förvaltade jordbruksföretag, bondgårdsdaghem, etc.).

15. Europaparlamentet gläder sig över att särskild uppmärksamhet har ägnats åt regioner och områden där de sociala och miljömässiga balanserna är nära förbundna med jordbruket. Parlamentet anser därför att det är nödvändigt att upprätthålla och stärka de instrument som är avsedda för dessa regioner.

16. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör ha möjlighet att sänka direktstödet i förhållande till jordbruksföretagens storlek eller nivån på de betalningar som de erhåller, med beaktande av skalfördelarna i produktionen.

17. Europaparlamentet understryker behovet av att ompröva beslutet att avskaffa mjölkkvotsystemet från och med mars 2015, med hänsyn till den specifika situation som råder inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter.

18. Europaparlamentet betonar att produkter som blir föremål för handel mellan EU och tredjeländer, särskilt livsmedel, måste uppfylla europeiska krav och kvalitetsnormer. Parlamentet uppmärksammar dessutom att jordbrukets särdrag, dvs. att produktionen är beroende av klimatförhållanden, men också de senaste erfarenheterna från finansmarknaderna, innebär att det är nödvändigt att stärka övervakningen av jordbruksmarknaderna. För att bevara jordbruksmarknadernas stabilitet är det nödvändigt att öka möjligheterna till interventioner under år med produktionsöverskott, särskilt på spannmålsmarknaden, som i sin tur påverkar bland annat griskötts- och fjäderfämarknaderna.

19. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken i högre grad måste ta hänsyn till den potential, de problem och de behov som små familjejordbruk och jordbruksföretag som är belägna i områden med särskilda förhållanden och begränsningar, i synnerhet de yttersta randområdena, har. Parlamentet menar att särskilda, förenklade bestämmelser bör fastställas för småjordbrukare, och understryker behovet av att diversifiera dessa företags inkomster samt att utveckla företagaranda och skapa nya arbetstillfällen på landsbygden, i syfte att både förhindra avfolkningen av landsbygden och höja levnadsstandarden i dessa områden.

20. Europaparlamentet lyfter fram de demografiska utmaningar som framför allt drabbar landsbygden. Det är i detta avseende viktigt att kunna hantera de demografiska förändringarna och göra landsbygden mer lockande för unga människor. Man måste säkerställa tillgång till innovativa tjänster och infrastrukturer för att möjliggöra en god ekonomisk, social och kulturell delaktighet. Parlamentet kräver att landsbygden betraktas som en integrerad del av förbindelserna mellan stadsområde och landsbygd så att en balanserad utveckling tryggas.

21. Europaparlamentet anser att landsbygdens utveckling, som är en övergripande fråga, är en oundviklig del av den gemensamma jordbrukspolitiken och att de nya programmen måste inriktas ännu mer på de prioriterade målen för landsbygdens utveckling (sysselsättning, jordbruksmiljö, vatten, klimatförändringar, innovation, inklusive modernisering och omstrukturering av jordbruket, och utbildning).

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra hjälp- och rådgivningstjänsterna till lokala och regionala jordbrukare för att hjälpa dem att bättre fastställa sina prioriteringar och utvärdera de resultat som deras jordbruksföretag uppnår.

23. Europaparlamentet begär att den gemensamma jordbrukspolitiken ska förses med en stark och välutrustad andra pelare som avspeglar de aktuella behoven när det gäller landsbygdsutveckling. Den andra pelaren har en övergripande roll med tanke på de resultat – när det gäller miljö, modernisering och strukturförbättringar – som den har uppnått för jordbruket, den balanserade territoriella utvecklingen och uppfyllandet av politiska mål för befolkningen i landsbygdsområdena och för jordbrukarna. Parlamentet kräver därför att åtgärder inom den andra pelaren utformas på ett mer målinriktat sätt, i syfte att effektivisera tillväxt-, sysselsättnings- och klimatåtgärder och åtgärder som främjar landsbygden. Särskild uppmärksamhet bör riktas mot att hjälpa unga jordbrukare.

24. Europaparlamentet välkomnar den andra pelarens bidrag till genomförandet av partnerskapsprincipen, och uppmanar medlemsstaterna att fästa större vikt vid denna princip och en bredare tillämpning av den när de vidtar målinriktade åtgärder inom den andra pelaren.

25. Europaparlamentet betonar vikten av att minska den administrativa bördan och förenkla de administrativa bestämmelserna och genomförandebestämmelserna för alla EU-fonderna (t.ex. stödberättigande i fråga om momsutgifter). Parlamentet kräver en förenkling och en översyn av tvärvillkorsreglerna i den andra pelaren och anser att det nuvarande indikatorsystemet måste förenklas samt är skeptiskt till införandet av kvantitativa mål.

26. Europaparlamentet påpekar att potentialen i regionerna och landsbygdsområdena inte är begränsad till de naturresurser som gör att de kan spela en social och ekonomisk roll, eftersom dessa områden framför allt är platser där de livsmedel som krävs för att trygga livsmedelsförsörjningen produceras, och eftersom de levererar viktiga råvaror till industrin och möjliggör hållbar energiproduktion från förnybara källor. De utgör också en tillgång när det gäller miljö, ekologi, landskap och turism och har ett icke-materiellt värde, till exempel i fråga om traditioner och kulturella aspekter, såsom det kulinariska kulturarvet i form av regionala produkter. Parlamentet efterlyser en balanserad territoriell utveckling av landsbygdsområdena i EU:s samtliga regioner för att ge lokalbefolkningen ökat inflytande och bidra till att förbättra såväl de lokala villkoren som förbindelserna mellan landsbygd och stadsområden. Jordbruket är själva stommen i landsbygdsekonomin och jordbrukarna har en viktig roll för dynamiken i denna ekonomi och för den fysiska planeringen på landsbygden. Parlamentet anser att främjandet av regionala kvalitetsmärken genom den gemensamma jordbrukspolitiken, både på EU-nivå och i tredjeländer, skulle kunna medföra ekonomiska fördelar på lokal och regional nivå.

27. Europaparlamentet efterlyser ett bredare synsätt för landsbygdsområdena, som tillhandahåller kollektiva nyttigheter och tjänster och som är eller skulle kunna bli intressanta platser för många EU-medborgare att bo och arbeta på. Parlamentet anser därför att motsvarande finansiella medel måste säkerställas för deras utveckling. Detta gäller även områden med ogynnsamma ekonomiska förutsättningar och bergsområden.

28. Europaparlamentet anser att åtgärderna för landsbygdsutveckling måste vara konsekventa och komplettera stödinstrumenten inom den första pelaren för att främja ett mångsidigt, konkurrenskraftigt och hållbart jordbruk i hela EU. Politiken för landsbygdsutveckling måste stödja en modernisering och förbättring av strukturerna, men också innovation inom jordbrukssektorn, inte minst för att man ska kunna ta sig an utmaningarna i fråga om livsmedelstrygghet, miljö, klimatförändringar och sysselsättning.

29. Europaparlamentet påpekar att det är mycket viktigt att få två prioriterade grupper, nämligen ungdomar och kvinnor, att bedriva jordbruk och att erbjuda dem nya alternativa ekonomiska möjligheter för att bekämpa avfolkningen av landsbygden och garantera varaktig bosättning på landsbygden.

30. Europaparlamentet anser att utvecklingen av landsbygden bör främja ett innovativt jordbruk, en mer diversifierad socioekonomisk verksamhet, skapandet av sysselsättning och en föryngring av befolkningen på landsbygden.

31. Europaparlamentet påpekar att vissa länder fortfarande behöver stöd för att komma ifatt, och att den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare därför måste förbli tillräckligt stark genom att man upprätthåller de nuvarande kriterierna för medeltilldelning, vilka beaktar utvecklingsskillnaderna i de enskilda medlemsstaterna och främjar en stärkt europeisk integration. Parlamentet betonar att en utvidgning av målen för den andra pelaren till att omfatta nya utmaningar, däribland målen för EU 2020-strategin, kräver lämpligt stöd för landsbygdsområdena inom ramen för sammanhållningspolitiken och en lämplig samordning och uppgiftsfördelning mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och regionalpolitiken.

32. Europaparlamentet betonar att man måste undvika drastiska ändringar i tilldelningen av medel inom ramen för den andra pelaren, eftersom medlemsstaterna förväntar sig kontinuitet i sin finansiella planering och tillförlitlighet. Parlamentet stöder därför ett pragmatiskt tillvägagångssätt, dvs. att de nuvarande kriterierna för medeltilldelning inom ramen för den andra pelaren behålls. Parlamentet betonar dessutom att miljökraven inom den andra pelaren måste stå i rimlig proportion till landsbygdsutvecklingen.

33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka synergieffekterna och samordningen mellan landsbygdsutvecklingsåtgärder inom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och sammanhållningsåtgärder inom Eruf, Sammanhållningsfonden och ESF. En övergripande strategi för utvecklingen av landsbygdssamhällen, i linje med målet om territoriell sammanhållning, skulle kunna garanteras genom tydligare synergieffekter mellan dessa fonder.

34. Europaparlamentet anser att man måste anta en strategi som skapar en direkt förbindelse mellan naturresurser, landsbygdsmiljö och livsmedelspolitik, parallellt med en politik för territoriell sammanhållning. Hänsyn måste tas till befolkningsökningen och de många naturkatastrofer som är en följd av klimatförändringarna och som förvärrar livsmedelskrisen.

35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att försöka hitta möjligheter för att underlätta jordbruksproducenternas tillgång till lån och försäkringar.

36. Europaparlamentet betonar behovet av att främja samordningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken, dels på strategisk nivå, genom gemensamma riktlinjer om principerna (i linje med de lösningar som valts för sammanhållningspolitiken) och genom en enhetlig behandling av förmånstagarna inom ramen för olika fonder, dels på genomförandenivå.

37. Europaparlamentet anser att man måste sträva efter en bättre samordning av den gemensamma jordbrukspolitiken och EU:s finans-, handels-, klimat- och energipolitik i syfte att säkerställa att den gemensamma jordbrukspolitiken kan uppfylla sina fastställda mål.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET