om begäran om upphävande av Hans-Peter Martins immunitet

(2011/2104(IMM))

Europaparlamentet utfärdar detta beslut

–   med beaktande av den begäran av den 29 april 2011 om upphävande av Hans-Peter Martins immunitet som översänts av Wiens åklagarmyndighet, och som tillkännagavs i kammaren den 12 maj 2011,

–   efter att ha hört Hans-Peter Martin den 21 maj 2011 i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artikel 9 i protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

–   med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, den 10 juli 1986, den 15 och 21 oktober 2008 och den 19 mars 2010(1),

–   med beaktande av bestämmelserna i artikel 57 i Österrikes författning,

–   med beaktande av artiklarna 6.2 och 7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0267/2011), och av följande skäl:

A. Wiens åklagarmyndighet har begärt upphävande av immuniteten för Hans-Peter Martin, ledamot av Europaparlamentet. Upphävande av immuniteten skulle göra det möjligt för den österrikiska åklagarmyndigheten att utreda det berörda fallet och väcka åtal mot Hans-Peter Martin, göra hus- och kontorsrannsakan, beslagta handlingar samt undersöka datorer och övrig elektronisk materiel i den mån det bedöms vara nödvändigt, och inleda ett straffrättsligt förfarande mot honom för förskingring av partistöd eller någon annan brottsrubricering för den eller de påstådda överträdelser som åberopas inför de brottmålsdomstolar som har behörighet att pröva målet.

B.  Upphävandet av Hans-Peter Martins immunitet hänför sig till påstådda brott i anslutning till förskingring av partistöd, som omfattas av avsnitt 2 b i lagen om politiska partier.

C. Det är därför lämpligt att rekommendera att den parlamentariska immuniteten upphävs i detta fall.

1.  Europaparlamentet beslutar att upphäva Hans-Peter Martins immunitet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de behöriga myndigheterna i Österrike och till Hans-Peter Martin.

(1) Mål 101/63, Albert Wagner mot Jean Fohrmann och Antoine Krier, REG 1964, svensk specialutgåva s. 203, mål 149/85, Roger Wybot mot Edgar Faure m.fl., REG 1986, s. 2391, mål T-345/05, Ashley Neil Mote mot Europaparlamentet, REG 2008, s. II-2849, förenade målen C-200/07 och C-201/07, Luigi Marra mot Eduardo De Gregorio (C-200/07) och Antonio Clemente (C-201/07), REG 2008, s. I-7929 och mål T-42/06, Bruno Gollnisch mot Europaparlamentet.

1. Inledning

Vid plenarsammanträdet den 12 maj 2011 meddelade talmannen, i enlighet med artikel 6.2 i arbetsordningen, att han mottagit en skrivelse från Wiens åklagarmyndighet som översänts till Europeiska unionen den 29 april 2011 av Österrikes ständiga representation, med en begäran om upphävande av Hans-Peter Martins immunitet.

Talmannen hade i enlighet med artikel 6.2 hänvisat denna begäran till det ansvariga utskottet.

2. Bakgrund

Wiens åklagarmyndighet har för avsikt att inleda ett straffrättsligt förfarande mot Hans-Peter Martin, ledamot av Europaparlamentet, på grundval av anklagelser om att Hans-Peter Martin har överträtt bestämmelserna i avsnitt 2 b i den österrikiska lagen om politiska partier då han otillbörligen använt statsbidrag till att täcka privata utgifter och betala uppblåsta fakturor som vänner eller affärskompanjoner tillställt honom. Anklagelserna hänför sig till kampanjperioden 2008–2009 före valet till Europaparlamentet.

Martin är dessutom anklagad för att ha vilselett revisorerna med ansvar för granskningen av bidragsmedlen genom att ha lämnat in falska handlingar för att styrka lagligheten i redovisningen och/eller den rättsliga grunden för användningen av bidragsmedlen.

I samband med förundersökningen har Wiens åklagarmyndighet i synnerhet för avsikt att begära husrannsakan av de lokaler som använts av personalen för ”Liste Martin” samt tillgång till information om bankkonton och banktransaktioner i både Österrike och Tyskland.

Under den utfrågning av Hans-Peter Martin som utskottet för rättsliga frågor höll stod Martin fast vid att åtalet mot honom bottnade i att en annan ledamot och dennes assistent försökte ta över hans plats som ledamot av Europaparlamentet. De ska på olaglig väg ha lyckats utverka handlingar som befunnit sig i Europaparlamentets lokaler samt kommit över Martins e-post, vilket Martin anmält för talman Buzek.

3. Lagstiftning

EU-rätten

I protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier, fogat till fördragen, fastställs följande:

Artikel 9:

Under Europaparlamentets sessioner ska dess ledamöter åtnjuta

a) vad avser deras egen stats territorium, den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land,

b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium, immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.

Immuniteten ska även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från Europaparlamentets mötesplats.

Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.

Österrikisk lag

I avsnitt 2 b i den österrikiska lagen om politiska partier anges följande:

1) För PR-verksamhet ska varje politiskt parti ha rätt att på begäran få bidrag i form av allmänna medel i nedan angiven omfattning.

2) Bidragens storlek ska fastställas enligt följande:

a) Varje parti som i det nationella rådet företräds av minst fem ledamöter (minimikravet för att utgöra en så kallad klubb) ska erhålla ett årligt grundbelopp på 218 019 euro.

b) Efter avdrag av beloppen i enlighet med led a ska de återstående medlen i enlighet med punkt 1 fördelas mellan de politiska partier som företräds i det nationella rådet i proportion till antalet erhållna röster i det senaste valet till det nationella rådet.

c) Politiska partier som inte företräds i det nationella rådet men som i ett val till det nationella rådet fått mer än 1 procent av de giltigt avgivna rösterna ska för valåret ha rätt till bidrag för PR-verksamhet (punkt 1) på samma sätt som de politiska partier som anges i led b. Dessa medel ska utbetalas under det första kvartalet av det år som följer på valet.

3) De medel som beviljas i enlighet med punkt 2 ska uppgå till 14 383 200 euro. Från och med 2005 ska detta belopp minskas eller ökas i förhållande till fluktuationerna i samband med föregående års konsumentprisindex 1996, offentliggjort av den federala institutionen ”Statistik Österreich”(den österrikiska statistiktjänsten).

Martin anklagas för brott mot den österrikiska strafflagen (paragraf 146 (bedrägeri), paragraf 147 (grovt bedrägeri), paragraf 153 (förskingring), paragraf 153 b (missbruk av medel) och paragraf 223 (förfalskning)).

Eftersom det i artikel 9 a i protokollet hänvisas till nationell lagstiftning om immunitet är det slutligen också nödvändigt att hänvisa till artikel 57 i Österrikes författning, som föreskriver följande:

Artikel 57

1) Ledamöter av det nationella rådet får aldrig ställas till svars för hur de röstat i samband med utövandet av sina funktioner. De är ansvariga endast inför det nationella rådet för muntliga eller skriftliga uttalanden i samband med utövandet av sina funktioner.

2) Ledamöter av det nationella rådet får på grund av en straffbar handling – med undantag för gripande på bar gärning – gripas endast med det nationella rådets samtycke. Också husrannsakan hos ledamöter av det nationella rådet kräver det nationella rådets samtycke.

3) Rättsliga åtgärder till följd av en straffbar handling får i andra fall, utan det nationella rådets samtycke, vidtas mot ledamöter av det nationella rådet endast om det är uppenbart att handlingen i fråga inte har samband med den berörda ledamotens politiska verksamhet. Den berörda myndigheten ska emellertid, om ledamoten i fråga eller en tredjedel av ledamöterna av det ständiga utskottet med ansvar för dessa frågor så kräver, begära ett beslut från det nationella rådet om huruvida ett sådant samband föreligger. Varje rättsligt förfarande ska i händelse av en sådan begäran omedelbart upphöra eller avslutas.

4) I alla dessa fall ska det nationella rådets samtycke anses vara givet om rådet inte under de föregående åtta veckorna fattat beslut om någon tillbörlig begäran från den behöriga myndigheten vid institutionen för rättsliga åtgärder. Talmannen ska, för att göra det möjligt för det nationella rådet att anta en resolution i god tid, lägga fram en sådan begäran för omröstning senast den näst sista dagen innan tidsfristen löper ut. Detta inbegriper inte den period då det nationella rådet inte sammanträder.

5) Om en ledamot grips på bar gärning ska den behöriga myndigheten omedelbart meddela det nationella rådets talman om att gripandet ägt rum. Om det nationella rådet eller, när det inte sammanträder, det ständiga utskottet med ansvar för dessa frågor så kräver, ska gripandet ogiltigförklaras tills vidare eller det rättsliga förfarandet avskrivas i sin helhet.

6) Ledamöternas immunitet ska upphöra att gälla på dagen för det nyvalda nationella rådets sammanträde, och immuniteten för tjänstemän vid det nationella rådet vars ämbetstid överskrider detta datum ska upphöra att gälla när deras mandattid löper ut.

7) De utförliga bestämmelserna ska anges i förbundslagen om representanthusets stadga.

4. Slutsatser

Med ovanstående överväganden som underlag, i enlighet med artikel 6.2 i arbetsordningen och efter att ha övervägt skälen för och emot upphävande av ledamotens immunitet rekommenderar utskottet för rättsliga frågor att Europaparlamentet upphäver Hans-Peter Martins parlamentariska immunitet.