om ett resurseffektivt Europa

(2011/2068(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Färdplan för ett resurseffektivt Europa” (COM(2011)0571),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin” (COM(2011)0021),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Större nytta av EU:s miljöåtgärder: att stärka förtroendet genom bättre kunskap och reaktionsförmåga” (COM(2012)0095),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om en effektiv råvarustrategi för Europa(1),

–   med beaktande av rådets (miljö) slutsatser om kommissionens färdplan för ett resurseffektivt Europa, vilka antogs den 19 december 2011 (18786/11), rådets (konkurrenskraft) slutsatser om en konkurrenskraftig europeisk ekonomi, vilka antogs den 29 november 2011 och rådets (miljö) slutsatser av den 20 december 2010 med titeln ”Hållbar materialförvaltning samt hållbar produktion och konsumtion – ett viktigt bidrag till ett resurseffektivt Europa”,

–   med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport ”The European Environment – State and Outlook 2010” (Den europeiska miljön – tillstånd och framtidsutsikter), (SOER 2010),

–   med beaktande av den förestående FN-konferensen om hållbar utveckling i Brasilien den 20–22 juni 2012,

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Att trygga råvaruförsörjningen för Europas framtida välstånd – förslag till ett europeiskt innovationspartnerskap om råvaror” (COM(2012)0082),

–   med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2012 om hur man ska undvika slöseri med livsmedel: strategier för att förbättra livsmedelskedjans effektivitet inom EU(2),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling och fiskeriutskottet (A7-0161/2012), och av följande skäl:

A. Den rådande ekonomiska, finansiella och miljömässiga krisen är ett bevis på att Europa är i akut behov av nya källor till hållbar ekonomisk tillväxt.

B.  Låginkomsttagarna och de mest missgynnade regionerna är de som drabbas särskilt hårt av resursbristens följder, exempelvis prishöjningar, och därför är det viktigare än någonsin att socialpolitiken och miljöpolitiken samverkar.

C. Den ökande efterfrågan på och överutnyttjandet av naturresurserna, liksom förändrad markanvändning i samband med detta, leder till miljöförstöring, snabbare klimatförändringar och ödeläggelse av jordens ändliga naturkapital, inklusive förlust av den biologiska mångfalden.

D. Resursknapphet till följd av intensiv användning, prisspekulation på råvarumarknaderna och en dramatiskt ökad global konsumtion driver upp råvarupriserna, och realpriserna på råvaror har ökat med 147 procent sedan sekelskiftet. EU kommer sannolikt att ställas inför mycket svåra utmaningar när det gäller att säkerställa tillgången till och trygga en oavbruten försörjning av de viktigaste råvarorna. En effektiv användning av råvaror måste erkännas av näringslivet och inom politiken som en nyckelfaktor för att hantera dessa utmaningar.

E.  En omställning av ekonomin i en mer resurseffektiv riktning som tar hänsyn till jordens begränsningar, befolkningsökningen i världen och folkmängden i de framtida industriländerna medför ökad konkurrenskraft och nya möjligheter till tillväxt och sysselsättning till följd av kostnadsbesparingar genom ökad effektivitet, kommersialisering av innovationer och bättre resursförvaltning under produkternas hela livscykel.

F.  Återvinning innebär mer än att samla in återvinningsbart avfall, och därför är det mycket viktigt att varje led i värdekedjan omfattas av åtgärder i framtiden.

G. I den framtida övergripande resurspolitiken bör det inte längre bara göras en åtskillnad mellan ”förnybara” och ”icke förnybara” resurser, utan politiken bör också omfatta bestående material.

H. Eurobarometern från mars 2011 visade att resurseffektivitet samt hållbar produktion och konsumtion är nyckelfrågor för EU:s medborgare. Det är under alla omständigheter omöjligt att göra framsteg mot hållbarhet utan att medborgarna direkt bidrar genom en attitydförändring och ändrade vanor i samhället när det gäller resursanvändning.

I.   En tryggad tillgång till och oavbruten försörjning av resurser utgör en allt större utmaning på grund av den ökande resursförbrukningen och vatten- och markanvändningen.

J.   Ett konkurrenskraftigt näringsliv möjliggör nya investeringar i effektivare teknik.

Prioriterade åtgärder

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta gemensamma arbetsgrupper för de tre nyckelområdena livsmedel, bostäder och transporter, i syfte att snarast möjligt utveckla europeiska handlingsplaner för resurseffektivitet med tydliga resursbesparande åtgärder. Dessa arbetsgrupper bör komplettera arbetet i plattformen för resurseffektivitet i EU, och de bör bestå av experter från kommissionen, medlemsstaterna, näringslivet, det civila samhället och andra nyckelaktörer, med uppgiften att främja partnerskap mellan aktörerna längs hela värdekedjan.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undanröja hindren för en fungerande europeisk marknad för återvinning och återanvändning och att stimulera denna marknad genom att främja efterfrågan och tillgången på återvunna material och biprodukter, vilket bör ske bland annat genom en snar vidareutveckling av strikta kriterier för när avfall upphör att vara avfall och genom ekonomiska incitament, såsom sänkt mervärdesskatt för sekundärmaterial i sektorer där det föreligger ett marknadsmisslyckande, eller genom främjande av innovativ teknik för insamling och separering, senast 2013. I detta sammanhang understryker parlamentet det akuta behovet att till fullo genomföra all befintlig lagstiftning om avfall och att skärpa verkställigheten och kontrollen.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka forskningen och de tekniska innovationerna för att snabba på omställningen till en resurseffektiv ekonomi. Parlamentet understryker att ”Innovationsunionen”, inbegripet ramprogrammet Horisont 2020, det europeiska innovationspartnerskapet för råvaror, handlingsplanen för miljöinnovation samt kunskapscentrumen för innovation utgör en av drivkrafterna för ett resurseffektivt Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en lättillgänglig internetdatabas för bästa praxis på området resurseffektivitet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att senast 2013 komma överens om tydliga, stabila och mätbara indikatorer för ekonomisk verksamhet vilka tar hänsyn till klimatförändringarna, den biologiska mångfalden samt resurseffektiviteten ur ett livscykelsperspektiv, till exempel i form av en korg med fyra indikatorer för resursanvändning: mark-, vatten-, råvaru- respektive koldioxidavtrycket, och att låta dessa indikatorer ligga till grund för lagstiftningsinitiativ och konkreta minskningsmål. Parlamentet understryker att detta måste ske i en öppen process som omfattar nyckelaktörerna.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en utvidgning av ekodesigndirektivets tillämpningsområde till icke-energirelaterade produkter och att lägga fram ytterligare ekodesignkrav för produkternas övergripande resurseffektivitet och prestanda, däribland återvinningsgrad, hållbarhet, återvinningsbarhet, reparerbarhet och återanvändbarhet, i syfte att minska produkternas miljöpåverkan och gynna återvinningsmarknaderna. Parlamentet understryker att alla sådana måste förslag måste bygga på omfattande konsekvensbedömningar och stämma överens med andra gällande förordningar.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i så stor omfattning som möjligt integrera agendan för resurseffektivitet i all annan politik, även i den övergripande politiken för ekonomisk styrning som till exempel Europa 2020-strategin, och att genomföra den på lokal, regional och nationell nivå och EU-nivå.

Agenda för framtida tillväxt

7.  Europaparlamentet ställer sig bakom flaggskeppsinitiativet om ett resurseffektivt Europa och färdplanen för ett resurseffektivt Europa samt visionen för 2050, inklusive milstolparna i denna. Parlamentet uppmanar kommissionen att omgående lägga fram alla lagstiftningsinitiativ och andra initiativ som är nödvändiga för ett uppnående av milstolparna och att se till att all EU-politik förs i konsekvent linje med dessa och med EU:s övergripande vision om ett utsläppssnålt samhälle år 2050, genom bland annat en minskning av växthusgasutsläppen med 80–95 procent jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet påminner om att det är avgörande att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursförbrukning om Europas konkurrenskraft ska kunna förbättras och resursberoendet minska. Parlamentet rekommenderar kommissionen att se till att stabila lagstiftningsramar upprätthålls så att långsiktiga investeringar inte äventyras.

8.  Europaparlamentet betonar resurseffektivitetens betydelse för uppnåendet av målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet anser att ramprogrammet för forskning och innovation Horisont 2020 bör spela en avgörande roll i detta hänseende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta nationella färdplaner för resurseffektivitet som innehåller specifika åtgärder och målsättningar, i linje med målen i EU:s färdplan.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast före utgången av 2012 föreslå en ny referensram för hållbar förbrukning och produktion, med en process för hur man fastställer vilka prioriterade produkter eller tjänster som bidrar mest till de viktigaste övergripande förbrukningsområdena vatten, mark, råvaror och fossila resurser, i linje med förbrukningsindikatorerna i färdplanen för resurseffektivitet. Detta bör åtföljas av lagstiftningsförslag som tar upp prioriterade produkter och tjänster med relevanta verktyg, däribland mekanismer som kan förbättra försörjningskedjans resurseffektivitet och möjligheten att fastställa minimikrav eller riktmärken för bästa prestanda genom genomförandeåtgärder.

10. Europaparlamentet anser att de åtgärder som är avsedda att effektivisera resursanvändningen inte i något fall kan begränsas till den offentliga sfären, och uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och företagen att basera sina ekonomiska strategier på en radikalt förbättrad resurseffektivitet som bryter sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursförbrukning. Parlamentet anser också att det är nödvändigt att fokusera både på resursanvändningens effektivitet och på dess verkningsgrad.

11. Europaparlamentet understryker att man måste agera omgående för att stödja innovationer och investeringar i nya tekniker och affärsmodeller, inklusive sektorsstrategier för industrin och hållbara affärsmodeller såsom leasingföretag, och skapa de incitament som kommer att innebära vinster för ekonomin. Parlamentet framhåller den nyckelroll som den privata sektorn, däribland små och medelstora företag, spelar för en grön ekonomisk tillväxt.

12. Europaparlamentet understryker att Europa i egenskap av återvinningssamhälle i stor utsträckning behöver återanvända och återvinna sitt eget avfall och producera returråvaror på effektivast möjliga sätt.

13. Europaparlamentet vill att det utvecklas en standard för resursanvändning som gynnar små och medelstora företag och som bygger på koncept som Global Compact-initiativet.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut integrera resurseffektivitetsmålen i den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekräfta detta krav inom Europeiska rådet och kommissionen att ge ytterligare uppgifter om hur medlemsstaternas framsteg mot ökad resurseffektivitet kommer att bedömas rent konkret som en del av den europeiska planeringsterminen.

15. Europaparlamentet betonar det försprång det innebär att vara först med resurseffektivitet och kunna erövra tillväxtmarknader, och påminner om att EU står för omkring en tredjedel av världsmarknaden för miljöteknik.

Att ställa om ekonomin

16. Europaparlamentet påminner om att det är brådskande att minska den absoluta resursanvändningen för att undvika framtida problem som resursknapphet och stigande råvarupriser.

17. För att omställningen till en resurseffektiv ekonomi ska kunna förverkligas måste marknadspriserna till fullo återspegla graden av resursknapphet och samtliga kostnader under tillverkningsprocessen. Europaparlamentet betonar att marknaden stimulerar till resurseffektivitet om priserna återspeglar de verkliga kostnaderna för de använda resurserna. Parlamentet begär att ett livscykelperspektiv införs i redovisningsprocessen och att de externa miljökostnaderna internaliseras i enlighet med principen om att förorenaren betalar.

18. Europaparlamentet ställer sig bakom kommissionens åtagande i färdplanen att utveckla marknadsbaserade instrument som ska göra det möjligt att internalisera externa kostnader i marknadspriserna så att dessa återspeglar de verkliga kostnaderna för resursanvändningen och dess miljökonsekvenser.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla incitament som uppmuntrar företag och offentliga organ att mäta, riktmärka och kontinuerligt förbättra sina vatten-, mark-, råvaru- och koldioxidavtryck, liksom åtgärder som utvidgar principen om tillverkarens ansvar och avlägsnar hinder för resurseffektivitet.

20. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga om till en grön skatteväxling, och betonar att detta bör göra det möjligt att sänka andra skatter, till exempel skatt på arbete, förbättra konkurrenskraften och skapa rättvisa villkor samt bana väg för den tekniska utvecklingen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa upp och jämföra effekterna av detta instrument.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforska utvecklandet av en hierarkisk modell i syfte att säkerställa största möjliga mervärde för resursanvändningen utan att miljön äventyras, i enlighet med betänkandet om en effektiv råvarustrategi för Europa (2011/2056(INI)).

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål, dock senast 2014, anta konkreta planer som bygger på en tydlig definition för utfasning av alla miljöskadliga subventioner före 2020, inbegripet subventioner som gynnar ineffektiv användning av förnybara resurser, samt att rapportera om framstegen via de nationella reformprogrammen.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda möjligheterna att inrätta EU-omfattande system för utvidgat producentansvar för att förbättra resultaten i samtliga medlemsstater, inbegripet de medlemsstater där återanvändnings- och återvinningsgraden är mycket lägre än EU-genomsnittet.

24. Medborgarna och det civila samhällets organisationer spelar en viktig roll för att få till stånd en förändring och en omställning av ekonomin. Europaparlamentet betonar att det behövs strategier för att öka medvetenheten, ändra konsumentbeteenden och förebygga motsatta effekter (”rebound effects”) som förtar nyttan av den avsedda effekten.

25. Europaparlamentet understryker behovet att säkra en hållbar europeisk råvaruförsörjning som är tillräcklig för att tillgodose behoven i en växande återvinningssektor och som får till följd att Europas öppna ekonomi utvidgas och sysselsättning skapas.

26. Europaparlamentet efterlyser strängare krav på miljöanpassad offentlig upphandling (GPP) för produkter och tjänster som har avsevärd miljöpåverkan och som bidrar mest till förbrukningen av viktiga globala resurser (vatten, mark, råvaror och fossila resurser), i enlighet med färdplanen för resurseffektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av på vilka områden GPP skulle kunna knytas till EU-finansierade projekt. Parlamentet efterlyser insatser för att främja gemensam upphandling och nätverk av tjänstemän som arbetar med offentlig upphandling till stöd för GPP före utgången av 2012, under förutsättningen att detta inte leder till konkurrensnackdelar för offentliga bolag.

27. Europaparlamentet begär att kraven på miljöinformation ska utökas till konventionella masskonsumtionsvaror. Parlamentet stöder de miljömärkningsförsök som har gjorts i medlemsstaterna och uppmanar kommissionen att ta fram en harmoniserad EU-metod för att beräkna produkters miljöpåverkan, i syfte att bättre informera konsumenterna om produkter som inte redan omfattas av befintliga system, såsom miljömärkning, energimärkning och certifiering för ekologiskt jordbruk.

28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa ett fullständigt genomförande av EU:s regelverk på avfallsområdet, inklusive minimimålen, genom sina nationella strategier och planer för förebyggande och hantering av avfall. De nuvarande målen för insamling och separering bör vidareutvecklas och inriktas på största och kvalitativt bästa återvinning av material under varje fas. Följaktligen framhåller parlamentet att EU-finansieringen måste prioritera insatser högre upp i avfallshierarkin, så som föreskrivs i ramdirektivet om avfall (t.ex. genom att återvinningsanläggningar prioriteras framför bortskaffande av avfall). Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta behovet att förbättra och harmonisera beräkningsmetoderna och avfallsstatistiken, så att det finns en tillförlitlig grund för främjande av återvinning.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett effektivare sätt bekämpa olagliga transporter av avfall, särskilt farligt avfall, till tredjeländer och att i synnerhet stärka lämpliga kontrollsystem. Parlamentet föreslår en ”europeisk yttre avfallspolitik” med syftet att sprida de bästa europeiska standarderna för avfallshantering vidare utanför EU:s gränser.

30. Europaparlamentet framhåller att över 20 procent av livsmedlen bortskaffas som avfall och efterlyser konkreta åtgärder från kommissionen och medlemsstaterna för att avsevärt minska livsmedelsslöseriet. Det är inte bara livsmedel som slösas på detta sätt, utan också de resurser som används för bearbetning och förpackning av livsmedel.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga större tonvikt vid information, utbildning, och medvetandehöjande åtgärder, särskilt i fråga om sopsortering, återanvändning och återvinning, mot bakgrund av att utbildning har en direkt påverkan på vanor som rör resurseffektiviteten.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strömlinjeforma EU:s regelverk på avfallsområdet med beaktande av avfallshierarkin och behovet att minska restavfallet till nära noll. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att till 2014 lägga fram förslag i syfte att gradvis införa ett generellt förbud mot avfallsdeponering på EU-nivå och att före utgången av detta årtionde fasa ut förbränningen av återvinningsbart och komposterbart avfall. Detta bör åtföljas av lämpliga omställningsåtgärder, bland annat en vidareutveckling av gemensamma normer som bygger på ett livscykeltänkande. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över återvinningsmålen för 2020 i ramdirektivet om avfall. En deponiskatt, som redan införts av vissa medlemsstater, skulle också kunna bidra till att målen uppnås.

33. Europaparlamentet påpekar att befintliga deponier skulle kunna användas för utvinning av råvaror från avfall (”urban mining”), men att det inte har forskats särskilt mycket om detta ämne.

34. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka sitt arbete med riktlinjer för utarbetande av standarder för återvunna material genom Europeiska standardiseringskommittén (CEN).

35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att politiken stimulerar användning i flera steg av naturliga råvaror och gynnar produkterna med det största mervärdet och de mest resurseffektiva produkterna framför energiframställning, med särskilt beaktande av potentialen att begränsa utsläppen av växthusgaser.

36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en sådan flerstegsstrategi också för användningen av biomassa, där återvinning och produkterna med det största mervärdet och de mest resurseffektiva produkterna, exempelvis biobaserade produkter och industrimaterial, gynnas framför bioenergi.

37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrätta ett program som ökar medvetenheten och vägleder företagen, särskilt små och medelstora företag.

38. Europaparlamentet betonar att en livscykelsstrategi, för att vara meningsfull, måste utgå från redovisning som är så korrekt som möjlig. Parlamentet upprepar i detta sammanhang att leverantörerna när de genomför bränslekvalitetsdirektivet måste tillämpa ett separat standardvärde för tjärsand.

39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra att insamling och behandling av separat insamlat avfall från hushåll för återvinning inte enbart bör anförtros offentliga företag.

40. Europaparlamentet understryker betydelsen av forskning, utveckling och innovation för att påskynda omställningen till ett resurseffektivt Europa. Parlamentet noterar att behovet av ökat nytänkande är särskilt stort när det gäller miljövänlig prospektering och utvinning av råvaror, jordbruk, materialkemi, avfallshantering och återvinning, vattenförvaltning, återanvändningsmöjligheter samt ersättning av miljöpåverkande material, tekniker och utformningar i syfte att minska material- och energiförbrukning, liksom när det gäller förnybar energi och energieffektivitet. Parlamentet påpekar att skattelättnader kopplade till minskad resursanvändning också skulle gynna innovation, forskning och utveckling.

41. Europaparlamentet påminner om att resurseffektiviteten bör syfta till att hjälpa EU att förbättra den tekniska prestandan och utvinna mer ur råvarorna längs hela värdekedjan (i samband med brytning, bearbetning, raffinering och återvinning).

42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man kan öka resurseffektiviteten inom EU:s gruvdrifts- och bearbetningsindustri för att förbättra konkurrenskraften och hållbarheten, bland annat genom att främja spridningen av ny teknik och öka framställningen av biprodukter vid sidan av basmetaller.

43. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att inrätta centrum för innovationsteknik som stöder utvinning, återvinning och återanvändning av användbara komponenter från avfallsprodukter från gruvdrift och underlättar den efterföljande användningen av avfallsprodukter från gruvdrift, som lagras i olika slags förvaringsanläggningar för avfall och inom byggindustrin, liksom hanteringen av denna typ av avfallsförvaring på ett miljösäkert sätt.

44. Europaparlamentet framhåller behovet att använda alternativa produkter som förändrar de energi- och materialintensiva konsumtionsmönstren med bibehållen prestanda, liksom att använda alternativa råvaror och andra material så att tillverkningsprocesserna blir mindre energiintensiva.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effekterna av en skatt på resurser och oanvända råvaror, och i synnerhet eventuella bieffekter, såsom att råvaror ersätts på ett icke-hållbart sätt, skatteflykt eller att ekonomisk verksamhet flyttar till tredjeländer.

46. Europaparlamentet betonar vikten av kvalifikationer och utbildning och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda en nära dialog med arbetsmarknadens parter, den akademiska världen och näringslivet på detta område. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att i samarbete med näringslivet och den akademiska världen stödja resurseffektivitet genom särskilda universitetsprogram och stipendier. Parlamentet stöder också utbytesprogram på området, till exempel mineral- och miljöprogrammet inom Erasmus Mundus.

47. Europaparlamentet understryker behovet att investera i återvinning av råvaror och sällsynta jordartsmetaller, eftersom brytning, raffinering och återvinning av sällsynta jordartsmetaller får allvarliga miljökonsekvenser om det inte hanteras på rätt sätt.

Naturkapital och ekosystemtjänster

48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beräkna ekosystemens ekonomiska värde och integrera dessa värden i rapporterings- och redovisningssystemen senast 2015.

49. Den biologiska mångfalden är avgörande för människans existens och samhällets välmående, både direkt och indirekt, genom de ekosystemtjänster som den möjliggör. Europaparlamentet välkomnar och stöder EU-strategin för biologisk mångfald fram till 2020, inklusive alla dess mål och åtgärder. Parlamentet understryker vikten av att skyddet för den biologiska mångfalden integreras i alla politikområden, också inom ramen för ett resurseffektivt Europa.

50. I detta sammanhang ser Europaparlamentet positivt på att särskilda åtgärder har tagits fram för att bekämpa invasiva arter, och begär att de ska genomföras utan dröjsmål.

51. Europaparlamentet betonar betydelsen av vatten som en naturresurs som är livsviktig för både mänskligheten och ekosystemen. Parlamentet påminner om att faktorer som avskogning, urbanisering, befolkningsökning och ekonomisk tillväxt samt klimatförändringar lett till ökade krav på säkra vattentillgångar med hög tillgänglighet och kvalitet. Parlamentet framhåller behovet av en sektorsövergripande strategi för förvaltningen av våra vattenresurser, och betonar de lokala och regionala myndigheternas roll i samband med flaggskeppsinitiativet för ett resurseffektivt Europa.

52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att också beräkna och uppge kostnaderna för de miljöskador som uppstår som en konsekvens av EU:s jordbruks- och fiskeripolitik.

53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja bästa praxis på området resurseffektivitet för att ta fram lämpliga kriterier och starta pilotprojekt för ett antal naturresurser, till exempel fosfor, i syfte att uppnå en nästintill hundraprocentig återanvändningsgrad 2020 och optimera användningen och återvinningen av dessa naturresurser. Parlamentet betonar att sådana pilotprojekt bör direktfinansieras av EU.

54. Europas naturresurser bör förvaltas på ett mer strategiskt och miljövänligt sätt. Europaparlamentet anser att större ansträngningar bör göras för att förvalta befintliga tillgångar i EU, särskilt mineraler, metaller och timmer samt energiresurser, inklusive fossila bränslen. Parlamentet betonar EU:s potentiella kapacitet att tillgodose sina egna råvarubehov och uppmanar EU att minska sitt importberoende av råvaror som framställts med metoder som inte är miljömässigt hållbara.

55. Europaparlamentet anser att medlemsstaternas industrier i allt högre grad måste förlita sig på inhemska råvaror. Parlamentet påpekar att förvaltningen av inhemska resurser bör garantera att de inte går till spillo.

56. Europaparlamentet understryker betydelsen av hållbart jordbruk och kostförändringar som minskar intaget av animaliskt protein, vilket begränsar markanvändningen i andra länder och minskar EU:s koldioxidavtryck.

57. Europaparlamentet anser att konsumenternas medvetenhet spelar en avgörande roll för att förbättra resurseffektiviteten vid konsumtion av livsmedel, och stöder initiativ på lokal och nationell nivå och på EU-nivå för att främja hållbarare livsmedelskonsumtionsmönster.

58. Europaparlamentet framhåller den roll som förnybara naturtillgångarna, till exempel skogarna, spelar för resurseffektiviteten. Kommissionen uppmanas att främja användningen av förnybara, biobaserade, återvinningsbara och miljövänliga råvaror och andra material. Parlamentet påminner särskilt om att det är resurseffektivt att använda förnybara material med låga utsläpp, som trä, för byggnadsändamål .

59. Europaparlamentet betonar behovet att förstärka skyddet av skogsnäringen i EU och tillhörande riskförebyggande åtgärder, eftersom skogsresurserna och träets miljömässiga kvaliteter utgör ett avsevärt naturkapital. Parlamentet efterlyser finansiella instrument för finansiering av åtgärder för att förebygga skogsbränder och parasitangrepp. Kommissionen uppmanas att tillsammans med timmerindustrin undersöka möjligheterna att vidta specifika åtgärder för ett hållbart utnyttjande av skogsresurser, särskilt genom pilotprojekt. Parlamentet förespråkar ett bättre utnyttjande av de åtgärder inom skogsbruket som redan finns inom EU:s olika politikområden, i syfte att höja skogarnas ekonomiska värde och garantera bättre tillgång på trä, till exempel genom omplantering inom programmen för landsbygdsutveckling.

60. Europaparlamentet betonar att förluster av näringsämnen till miljön på grund av jordbruksproduktion skapar stora externa kostnader för ekosystemen, människors hälsa och klimatet. Kommissionen uppmanas att införa moderna tekniker för hantering av näringsämnen i syfte att sänka nivåerna på förlusten av näringsämnen i samband med intensivare produktion.

61. Europaparlamentet påpekar att reformpaketet för den gemensamma fiskeripolitiken är en viktig del i flaggskeppsinitiativet för ett resurseffektivt Europa. Parlamentet anser att ett maximalt hållbart uttag, förebyggande av utkastande av fisk, renare och effektivare motorer, mer selektiva fiskeredskap, lika villkor på internationell nivå samt överkapacitet i flottorna är frågor som måste lösas för att fiske- och vattenbrukssektorn ska kunna bli miljövänlig och ekonomiskt sund. Vidare betonar parlamentet den sociala och ekonomiska vikten av småskaliga kustflottor.

Förvaltning och övervakning

62. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med alla nyckelaktörer anta tillförlitliga och lättförståeliga indikatorer för exempelvis mark-, vatten-, råvaru- och koldioxidavtryck, för att övervaka framstegen på vägen mot målen. Dessa indikatorer bör vara baserade på integrerade redovisningsverktyg och på en konsekvent och allmänt accepterad vetenskapligt baserad metodik, och de bör vara uttryckligen definierade så att de gäller i hela EU, för såväl politiska som privata aktörer. Vidare bör de ta med den totala livscykelpåverkan i beräkningen och mäta hur stor mängd resurser som kommer in i ekonomin, så att alla aspekter av resursknapphet kan tas upp och även dolda flöden integreras. Parlamentet varnar för att den föreslagna indikatorn för resursproduktivitet inte kommer att tillhandahålla den information som behövs.

63. Europaparlamentet upprepar vikten av en uppsättning sammanhängande, mätbara, tydliga och verifierbara sektorsmål, innehållande ett övergripande mål, för att förverkliga färdplanens vision och milstolpar. Parlamentet inser frågans komplexitet och att det därför behövs en fast vetenskaplig grund. Kommissionen uppmanas att på denna grund lägga fram ett konkret förslag på sådana mål för EU och medlemsstaterna, senast inom ett år efter att de aktuella indikatorerna har antagits, och att säkerställa att all EU-politik är förenlig med de uppställda målen. Parlamentet anser att de milstolpar som ingår i färdplanen ska betraktas som mål fram till dess att mer detaljerade mål har ställts upp. Medlemsstaterna uppmanas att inkludera motsvarande mål i sina egna strategier för resurseffektivitet.

64. Europaparlamentet betonar att specifika indikatorer för resurseffektivitet är avgörande inom alla politikområden, och uppmanar kommissionen att integrera indikatorer för resurseffektivitet i alla sina konsekvensbedömningar. Parlamentet anser också att en ”konkurrensanalys”, enligt riktlinjerna i kommissionens meddelade COM(2010)0614, bör vara en obligatorisk del av alla konsekvensbedömningar.

65. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den gällande lagstiftningen genomförs fullt ut, särskilt när det gäller vattenlagstiftningen, för att i största möjliga utsträckning utnyttja alla möjligheter.

66. Europaparlamentet välkomnar EU:s bränslekvalitetsdirektiv som ett viktigt steg i en livscykelinriktad strategi för resursförbrukning, och kräver att leverantörerna tillämpar ett separat standardvärde för tjärsand när de tillämpar direktivet.

67. Europaparlamentet anser att det sjunde miljöhandlingsprogrammet bör tillhandahålla de rätta strategiska ramarna för att uppnå visionen, milstolparna och målen i färdplanen mot ett resurseffektivt Europa.

68. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska EU:s politik och bedöma bland annat de nationella handlingsplanerna för förnybar energi och den gemensamma jordbrukspolitiken med avseende på deras påverkan på resurseffektiviteten.

69. Europaparlamentet anser att ett resurseffektivt Europa utgör en lämplig ram för skapandet av gröna jobb för alla, utan diskriminering.

70. Europaparlamentet anser att resurseffektiviteten ofta hämmas av tungrodda administrativa förfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att förenkla tillståndsförfarandena så att resurseffektiviteten kan genomföras mer verkningsfullt. I detta avseende välkomnar parlamentet kommissionens initiativ om öppenhetsdirektivet.

71. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram informations- och upplysningskampanjerna riktade till allmänheten i syfte att öka användningen av produkter som framställts av återvunnet avfall.

72. Europaparlamentet efterlyser åtgärder som kan garantera att den mest effektiva resursanvändningen blir ett centralt övervägande inom regionalpolitiken. Parlamentet betonar att resurseffektiviteten också behöver tas upp på regional och lokal nivå, med hänsyn till potentialen, svårigheterna och de olika utvecklingsnivåerna i Europas regioner. Parlamentet betonar också att de lokala och regionala myndigheterna måste harmonisera sina åtgärder för resurseffektivitet med Europa 2020-strategin.

Den internationella dimensionen

73. Europaparlamentet betraktar effektiv och hållbar användning och fördelning av resurser som en nyckelfaktor i EU:s industripolitik, som även bör prägla unionens yttre förbindelser nu och i framtiden. Parlamentet anser i detta avseende att handeln med miljövaror och miljötjänster utgör ett instrument för hållbar ekonomisk och social utveckling som gagnar både handeln och miljön.

74. Europaparlamentet anser att ett rättvist, öppet och icke-diskriminerande multilateralt handelssystem och miljöskyddet bör förstärka varandra och gynna lokalsamhällen, förutsatt att de multilaterala handelsreglerna reformeras så att de bättre svarar mot miljöutmaningar och grundläggande mänskliga behov.

75. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i större utsträckning införliva frågor som rör råvaror, till exempel exportbegränsningar och investeringsaspekter, i pågående och framtida förhandlingar som EU genomför på bilateral och multilateral grund.

76. Europaparlamentet betonar att ett rättvist öppnande av globala marknader för miljövaror och miljötjänster som främjar hållbar konsumtion skapar exportmöjligheter och nya arbetstillfällen kopplade till spridningen av ny grön teknik, innovation och konkurrenskraft samt leder till lägre priser, högre kvalitet och större valfrihet för konsumenterna.

77. Europaparlamentet välkomnar arbetet inom Världshandelsorganisationens Doharunda för handelsförhandlingar om minskning eller undanröjande av tullhinder och övriga hinder för handeln med miljövaror och miljötjänster, och riktar en kraftfull uppmaning till parterna att oberoende av Doharundans framtid fortsätta att arbeta för en tydlig definition av miljövaror och miljötjänster som omfattar företagens sociala ansvar, EU:s miljönormer och principer för rättvis handel.

78. Europaparlamentet framhåller att samtliga befintliga bilaterala och regionala EU-handelsavtal måste omfatta ett ambitiöst kapitel om hållbarhet, vilket till exempel EU:s senaste frihandelsavtal med Sydkorea, Colombia och Peru samt Centralamerika gör. Parlamentet anser att kapitlen om social och miljömässig hållbarhet bör ges samma vikt som de kommersiella aspekterna av avtalen, och uppmanar därför kommissionen att låta dessa kapitel omfattas av bestämmelserna om tvistlösning i framtida frihandelsavtal.

79. Europaparlamentet anser att införandet av förmånstullar på miljövaror och miljötjänster som produceras på ett socialt ansvarsfullt sätt inom ramen för det allmänna preferenssystemet kan skapa ett mervärde för EU:s handel med utvecklingsländer och fungera som en ytterligare sporre för förverkligandet av Europa 2020-strategins målsättningar och av unionens långsiktiga klimat- och energimål.

80. Europaparlamentet anser att det i samband med och inför Rio+20-konferensen behövs en ny och förstärkt debatt som inbegriper alla FN:s medlemsstater, det civila samhället och fackföreningar, om i synnerhet hur ändamålsenligt det är att företagens sociala ansvar är frivilligt.

81. Europaparlamentet betonar att EU:s miljöinnovation stimulerar större resurseffektivitet utanför våra gränser, vilket leder till minskad utarmning av de globala naturresurserna. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att stärka sina nationella strategier för resurseffektivitet och att dela med sig av sina kunskaper vid globala forum såsom Rio+20-konferensen. Parlamentet framhåller att den snabbt växande globala konsumtionen, tillsammans med de allt knappare råvarutillgångarna, kräver satsningar på global resurseffektivitet.

82. Europaparlamentet påpekar att den kommande Rio+20-konferensen kan bli ett viktigt forum för att diskutera frågorna om resurseffektivitet och hållbar utveckling. Parlamentet anser att en ny uppsättning mål för hållbar utveckling kan täppa till luckorna i millennieutvecklingsmålen och bli en stark efterträdare som globalt projekt, som erkänner de oupplösliga kopplingarna mellan miljön och alla dimensioner av utvecklingen. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att spela en avgörande och positiv roll vid denna konferens för att möta utmaningarna med att få till stånd en grön ekonomi för alla på en global skala.

°

° °

83. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA-PROV(2011)0364. (2) Antagna texter, P7_TA-PROV(2012)0014.

”Världsekonomin håller långsamt och knaggligt på att hämta sig från vad som upplevts som den värsta krisen någonsin för de flesta av oss. Samtidigt som vi hanterar omedelbara problem som hög arbetslöshet, inflationstryck eller budgetunderskott måste vi se framtiden an och utveckla nya metoder för att inför de kommande åren trygga den tillväxt och de framsteg som vi hittills har tagit för givna.” OECD, Grön tillväxt 2011

Utmaningarna är tydliga: Vår planet närmar sig 9 miljarder människor år 2050 och andelen medelklasskonsumenter kommer nästan att fördubblas till mer än 3 miljarder människor under de kommande tio åren. Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) måste livsmedelsproduktionen öka med 70 procent till 2050, och redan i dag håller 60 procent av världens ekosystem på att förstöras eller utnyttjas på icke hållbara sätt.

Europa behöver en ny agenda för framtida tillväxt. Denna nya agenda kommer att kräva ett paradigmskifte, ett nytt sätt att tänka när det gäller produktions- och konsumtionsmönster. Det kommer inte bara att kräva tekniska förändringar, utan även institutionella sådana och social innovation. Den nya agendan för framtida tillväxt kommer att garantera Europa en hög nivå av välstånd och livskvalitet.

Färdplanen för ett resurseffektivt Europa tillhandahåller analysen och de första etapperna mot denna nya agenda. Däremot återspeglar den inte hur överhängande problemet är. Vi kan helt enkelt inte kosta på oss att låta det ta tio eller tjugo år att ställa om till en kretsloppsekonomi. Den mycket konkurrenspräglade värld vi lever i och tillväxtekonomiernas spektakulära framväxt ger oss inte mycket tid att spela med. Kommissionen pekar ut den rätta kursen, men är inte tillräckligt konkret i fråga om åtgärderna som måste vidtas.

Det är parlamentets uppgift att fastställa prioriteringarna och att leda kommissionen, medlemsstaterna och industrin mot en mer ambitiös agenda. Av den anledningen bör parlamentet inte bara följa färdplanens struktur, utan först definiera dess prioriteringar och ställa upp kriterier för en ny agenda för framtida tillväxt, för att förstärka sin position och sända ut en tydlig politisk signal.

De viktigaste utmaningarna är: 1) Att skapa en stark gemensam agenda tillsammans med den offentliga och den privata sektorn. Omställningen till en kretsloppsekonomi är en utmaning för hela samhället och bör antas av alla. 2) Att radikalt förbättra den europeiska användningen av sekundärmaterial och skapa rätt incitament för att undvika slöseri och återanvända avfall. 3) Att göra resurseffektivitet och hållbarhet till högsta prioritet i innovationsprogram både på europeisk och på nationell nivå. 4) Att förändra vårt sätt att mäta vårt välstånd och vår ekonomiska tillväxt genom att ta med miljöhållbarhet, naturkapital och resurseffektivitet i beräkningen. 5) Att ställa upp nya produktkriterier för alla produkter som kommer in på den europeiska marknaden genom att utvidga ekodesigndirektivets tillämpningsområde till återvinningsgrad, hållbarhet och återanvändbarhet.

Den nya agendan för framtida tillväxt innebär att ”business as usual” inte är ett alternativ. Detta kommer att bli en svår politisk uppgift. Det kommer att krävas mod och visioner. Det kommer dessutom att kräva styrka att hålla fast vid en långsiktig agenda. Vi måste på allvar tänka om när det gäller de befintliga subventionerna. Många av dessa är inte bara skadliga för miljön, utan hämmar också innovationer. Speciellt nu, i tider av åtstramning, måste statliga subventioner och stimulanspaket fokuseras på att förstärka våra ekonomier på ett strukturellt sätt. Detta kräver utfasning av skadliga subventioner, vilket skapar nya möjligheter.

Den politiska debatten fokuserar ofta på mål och indikatorer. Forskarvärlden har arbetat och fortsätter att arbeta på att vidareutveckla dessa. Visst måste vi se till att fakta stämmer, men vi vet redan tillräckligt för att kunna slå in på rätt väg. Vi kan inte kosta på oss att invänta de perfekta indikatorerna och målen, som alltid hägrar inom några års räckhåll. Vi har tillräcklig kunskap för att redan nu gå vidare politiskt. Finjusteringen kan vänta till senare.

Detta är inte bara en europeisk agenda. Också på nationell, regional och lokal nivå måste den nya agendan för framtida tillväxt antas. Eurobarometern visar hur villiga EU-medborgarna är att spela en aktiv roll i denna agenda, genom att konsumera på ett mer hållbart sätt, genom att minimera sitt avfall, genom bättre insamling och sortering av avfall. Denna inställning bevisar att förbättrad resurseffektivitet inte är en uppgift som ska lösas uppifrån och ner, utan en uppgift som kan lösas från båda hållen: uppifrån och ner och nerifrån och upp. Lokalpolitikerna spelar en avgörande roll för medborgarnas delaktighet. Resurseffektivitet är ett koncept som våra medborgare ställer sig bakom; låt oss göra samma sak.

Internationellt sett är detta dessutom den enda vägen framåt. EU bör spela en ledande roll genom att föra fram denna nya agenda för framtida tillväxt vid Rio+20-konferensen. Omställningen till en grön ekonomi är oundviklig. En mer effektiv användning av resurserna är en avgörande del inom den gröna ekonomin. EU bör använda sin politiska och ekonomiska styrka för att styra in övriga delar av världen på samma spår.

För att garantera vårt eget välbefinnande och ge kommande generationer möjlighet att ta del av samma förmåner som vi, måste vi börja ta hänsyn till jordens begränsningar och bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursanvändning.

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet betraktar effektiv och hållbar användning och fördelning av resurser som en av de viktigaste faktorerna i unionens industripolitik, som även bör prägla unionens yttre förbindelser nu och i framtiden. Parlamentet anser i detta avseende att handeln med miljövaror och miljötjänster utgör ett instrument för hållbar ekonomisk och social utveckling som gagnar både handeln och miljön.

2.   Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och resursförbrukning om man ska kunna förbättra Europas konkurrenskraft och minska dess resursberoende.

3.   Europaparlamentet konstaterar att den intensiva användningen av de globala resurserna, framför allt icke förnybara resurser, utgör en fara för planeten och också ett hot mot trygg energiförsörjning.

4.   Europaparlamentet påminner om att ett rättvist, öppet och icke-diskriminerande multilateralt handelssystem och miljöskyddet bör förstärka varandra och bör gynna lokalsamhällen, förutsatt att de multilaterala handelsreglerna reformeras för att bättre svara mot miljöutmaningar och grundläggande mänskliga behov.

5.  Europaparlamentet välkomnar Världshandelsorganisationens arbete under Doharundan i förhandlingarna om minskningen och avskaffandet av tullhinder och övriga hinder för handeln med miljövaror och miljötjänster och riktar en kraftfull uppmaning till parterna att oberoende av Doharundans framtid fortsätta arbeta för en tydlig definition av miljövaror och miljötjänster, som omfattar företagens sociala ansvar, EU:s miljönormer och principer för rättvis handel.

6.  Europaparlamentet påpekar att det kommande Rio+20-toppmötet kan vara ett viktigt forum för att diskutera frågorna om resurseffektivitet och hållbar utveckling. Parlamentet anser att en ny uppsättning mål för hållbar utveckling kan täppa till luckorna i millennieutvecklingsmålen och bli en stark efterträdare som globalt projekt, som erkänner de oupplösliga kopplingarna mellan miljön och alla utvecklingsaspekter. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att spela en avgörande och positiv roll vid denna konferens för att möta utmaningarna med att genomföra en grön ekonomi för alla i global skala.

7.   Europaparlamentet anser att det i samband med och inför Rio+20-konferensen behövs en ny och förstärkt debatt som inbegriper alla FN:s medlemsstater, det civila samhället och fackföreningar gällande särskilt ändamålsenligheten med att företagens sociala ansvar är frivilligt.

8.   Europaparlamentet betonar att ett rättvist öppnande av globala marknader för miljövaror och miljötjänster som uppmuntrar till hållbar konsumtion, skapar exportmöjligheter, nya arbetstillfällen med koppling till spridning av ny miljöteknik, innovation och konkurrenskraft. Dessutom leder det till en prissänkning, en kvalitetshöjning och större urval för konsumenterna.

9.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i större utsträckning införliva de frågor som angår råvaror, t.ex. exportbegränsningar och investeringsaspekter, i pågående och framtida förhandlingar som EU genomför på bilateral och multilateral nivå.

10. Europaparlamentet efterlyser standarder som gynnar små och medelstora företag för resursanvändning i enlighet med ISO 26000 och koncept som FN:s program Global Compact.

11. Europaparlamentet välkomnar betoningen av miljöanpassad offentlig upphandling i EU:s färdplan för ett resurseffektivt Europa, som ställer ytterligare krav på produkter och projekt med betydande inverkan på miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter striktare regler för resurseffektiv upphandling, även inom ramen för Världshandelsorganisationens plurilaterala avtal om offentlig upphandling (GPA).

12. Europaparlamentet välkomnar EU:s direktiv om drivmedelskvalitet som ett viktigt steg i ett livscykelinriktat angreppssätt för resurskonsumtion och kräver att leverantörer använder ett särskilt standardvärde för bituminös sand när direktivet om drivmedelskvalitet tillämpas.

13. Europaparlamentet oroar sig för den snedvridande effekt som subventioner för fossil energi har på världshandeln, deras inverkan på klimatet och deras kostnad för statskassan. Parlamentet välkomnar G20-gruppens åtagande att avveckla dessa subventioner, och uppmanar EU att ta på sig ledarskapet internationellt i denna fråga och uppmanar kommissionen att skyndsamt utarbeta förslag för en tidtabell för att avveckla dessa subventioner inom EU. Parlamentet upprepar också sin begäran till kommissionen och medlemsstaterna att informera parlamentet om lån som beviljas av exportkreditinstitut och av Europeiska investeringsbanken till projekt som har en negativ inverkan på klimatet.

14. Europaparlamentet bekräftar att samtliga befintliga bilaterala och regionala EU-handelsavtal måste innefatta ett ambitiöst kapitel om hållbarhet, vilket till exempel EU:s senast upprättade frihandelsavtal med Sydkorea, Colombia och Peru, och Centralamerika gör. Parlamentet understryker vidare att de delar som behandlar social och miljömässig hållbarhet bör anses vara av samma vikt som de delar som gäller de kommersiella aspekterna av avtalet, och uppmanar därför kommissionen att se till att hållbarhetskapitlen är förenliga med bestämmelserna för tvistlösning i framtida frihandelsavtal.

15. Europaparlamentet anser att införandet av förmånstullar på miljövaror och miljötjänster som produceras på ett socialt ansvarsfullt sätt inom ramen för det allmänna preferenssystemet kan utgöra ett mervärde till EU:s handelsutbyte med utvecklingsländer och en ytterligare sporre för förverkligandet av Europa 2020-strategins målsättningar och av EU:s långsiktiga klimat- och energimål.

16. Europaparlamentet betonar att ökad resursproduktivitet utgör en konkurrensfaktor för EU:s industripolitik, att resurseffektivitet är avgörande för att betydligt minska förbrukning och beroende av energiimport och att teknik för effektivitet skapar utvecklingsmöjligheter i många tredjeländer, även utvecklingsländer.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar vikten av resurseffektivitet för att uppnå Europa 2020-strategins mål. Parlamentet understryker att man definitivt måste bryta sambandet mellan verklig ekonomisk tillväxt och resurskonsumtion, särskilt av material, för att EU:s industriella konkurrenskraft ska stärkas och dess relativa beroende av importerade resurser, särskilt av råvaror, minskas. Parlamentet hävdar att ramprogrammet för forskning och innovation Horisont 2020 bör spela en avgörande roll i detta hänseende. Kommissionen uppmanas att lämna ytterligare detaljer om hur medlemsstaternas framsteg mot ökad resurseffektivitet kommer att bedömas i konkreta termer som en del i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta nationella färdplaner för resurseffektivitet med särskilda åtgärder och mål, i linje med målen i EU:s färdplan.

2.  Europaparlamentet påpekar att vattnet är en viktig källa som behöver skyddas och förvaltas på ett effektivt sätt i EU. Med tanke på att avrinningsområdena i huvudsak befinner sig i flera medlemsstater kräver vattenförvaltningen gemensamma investeringar.

3.  Europaparlamentet påpekar att huruvida strategin för resurseffektivitet lyckas eller inte i hög grad beror på dess förenlighet med all relevant intern och extern EU-politik och på medlemsstaternas politiska åtagande om att genomföra den. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att föreslå tydliga, mätbara och verifierbara mål samt indikatorer och åtgärder, däribland specifika syften och konkreta lagstiftningsinitiativ, understödda av de medel och finansmekanismer som behövs, för att se till att flaggskeppsförslaget blir framgångsrikt. Parlamentet ber därför kommissionen att se till att färdplanen för ett resurseffektivt Europa är förenlig med EU:s råvarustrategi.

4.  Europaparlamentet stöder kommissionens idé om att omfördela skattetrycket från arbete och till energi- och miljöbeskattning. Parlamentet anser emellertid att inom många branscher är en skatt på mineralresurser inte ett lämpligt skatteinstrument för att öka resurseffektiviteten. Parlamentet ser positivt på avsikten att uppmuntra medlemsstaterna att fasa ut miljöskadliga subventioner snabbare genom att utarbeta planer och tidtabeller och rapportera om dessa som en del av de nationella reformprogrammen. Parlamentet konstaterar att detta bör uppnås på ett sådant sätt att EU:s konkurrenskraft inte skadas och att risken för koldioxidläckage inte ökar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med kraft främja ny teknik och hållbar tillväxt genom att bland annat säkerställa att deras strategier för offentlig upphandling bättre avspeglar resurseffektiviteten. Parlamentet tror att verksamheter som syftar till att utveckla kriterier och främja deras tillämpning av offentliga myndigheter bör stärkas.

5.  Europaparlamentet noterar att användning av indirekt beskattning eller avskaffande av befintliga stöd inte är ett lämpligt verktyg för att öka resurseffektiviteten, eftersom det kan leda till negativa externa effekter i olika sektorer och väcka frågor om social rättvisa. Ökade totala råvarukostnader kan också innebära att investeringarna flyttas ut från Europa.

6.  Europaparlamentet påminner om att resurseffektiviteten bör hjälpa EU att förbättra den tekniska prestandan för att utvinna mer av råvaror längs hela värdekedjan (i samband med brytning, bearbetning, raffinering och återvinning).

7.  Europaparlamentet framhäver att många industrisektorer har effektiviserat sin resursanvändning kraftigt, främst motiverade av de enorma prisökningarna. Parlamentet betonar däremot att ökad resurseffektivitet kräver en genomgripande förändring av samhällets konsumtionsmönster tillsammans med produktionsförändringar som snarare är prestandainriktade än trenddrivna och som kan åstadkommas med hjälp av nya lösningar för effektiv resursförvaltning och den politik som är mest gynnsam för EU med avseende på tillväxt, arbetstillfällen och energisäkerhet. Parlamentet uppmanar därför till

–  investeringar i innovativa affärsmodeller,

–  särskilt fokus på återanvändning av råvaror genom investeringar i sådan produktdesign som fungerar utan brister under en längre period (från utsläppandet på marknaden tills produkten är uttjänt) och som när de slutat fungera enkelt kan återvinnas och lämnas till avfallshantering, men också lätt kan lagas och användas på nytt,

–  investeringar i forskning om ny hållbar teknik för gruvdrift och metallbearbetning,

–  utvidgning av ekodesigndirektivets tillämpningsområde baserat på en konsekvensbedömning som ska omfatta kriterier som resurseffektivitet, nivåer avseende återvunnet material, hållbarhet och återanvändbarhet, samt att direktivet tillämpas i sin helhet,

–  antagande av ett top runner-program som en effektiv stimulansmekanism för förbättrad prestanda.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strömlinjeforma resurseffektiviteten i flaggskeppsinitiativen Integrerad industripolitik och Innovationsunionen, vilka bör inbegripa utveckling av långsiktiga strategier och politiska riktlinjer för industrin som behövs för att stödja övergången till en koldioxidsnål, resurseffektiv och energieffektiv ekonomi.

9.  Europaparlamentet önskar ett snabbt genomförande av ramdirektivet om avfall och särskilt av avfallshierarkin vars mål bör vara att prioritera förebyggande åtgärder, återanvändning, återvinning och andra sätt att ta till vara som har högre värde än bortskaffande, så att deponeringen gradvis kan minskas.

10. Europaparlamentet framhåller behovet av att använda alternativa produkter som förändrar de energi- och materialintensiva konsumtionsmönstren med bibehållen prestanda, samt behovet av att använda alternativa råvaror och andra material som gör att tillverkningsprocesserna blir mindre energiintensiva.

11. Europaparlamentet konstaterar att det säkraste sättet att uppnå resurseffektivitet utan att hindra den europeiska industrins förmåga, tillväxtpotential och konkurrenskraft, samt att förbättra tillgänglighet och prestanda hos den teknik som krävs för en effektivare resursanvändning och ökad ekonomisk konkurrenskraft, är att investera i forskning, utveckling och innovation. Parlamentet efterlyser därför

–  att europeiska insatser för forskning, utveckling och innovation går i linje med målen för resurseffektivitet,

–  tillräcklig finansiering avsätts till program för forskning och innovation med fokus på resurseffektivitet samt forskning i nya ersättningsmaterial som en del av Horisont 2020-programmet (inom programmen för samhällsutmaningar och industrins konkurrenskraft), och även vad gäller de specifika instrumenten för små och medelstora företag.

12. Europaparlamentet poängterar betydelsen av att använda egna resurser för att öka den europeiska industrins konkurrenskraft och innovation. Parlamentet betonar den nya gruvdriftsteknikens roll för hållbar gruvbrytning.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så fort som möjligt ta fram exakta livscykelbaserade indikatorer för att mäta resurskonsumtionen för att kunna utforma strategier för verklig resurseffektivitet, anpassa sig till framtida trender och hantera faktisk eller artificiell råvarubrist.

14. Europaparlamentet välkomnar kommissionens offentliggörande av den nya handlingsplanen för miljöinnovation, såsom fastslås i planen för Innovationsunionen, och uppmanar till ett fortsatt genomförande.

15. Europaparlamentet noterar att resurseffektivitet inte bör vara ett syfte i sig, utan ett nödvändigt verktyg för att åstadkomma utveckling, tillväxt, hållbarhet, konkurrenskraft, sysselsättning och välstånd för medborgarna och företagen i EU.

16. Europaparlamentet anser att naturmaterial, däribland förädlat trä och förädlade mineraliska material, med framgång kan ersätta de byggmaterial som används i dag.

17. Europaparlamentet påpekar att bristen på slutanvändare är ett allvarligt hinder på vägen mot komplett återvinning av differentierat kommunalt avfall. Parlamentet menar att innovativ teknik och ekonomiska stödprogram för små och medelstora företag är avgörande för att kunna tillverka högkvalitativa och marknadsanpassade produkter av dessa resurser.

18. Europaparlamentet önskar att de europeiska innovationspartnerskap och kunskapscentrum för innovation som är planerade för behandling av råvarufrågor inte endast ska ta upp aspekten hållbar utvinning, förvaltning och återvinning av resurser, utan även förebyggande åtgärder, återanvändning och ersättning.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man kan öka resurseffektiviteten inom EU:s gruvdrifts- och bearbetningsindustri för att förbättra konkurrenskraften och hållbarheten genom att till exempel främja användning av ny teknik och gynna produktion av biprodukter som komplement till metaller.

20. Europaparlamentet anser att det behövs en mer strategisk och miljövänlig utveckling och förvaltning av europeiska resurser. Parlamentet anser att en större ansträngning bör göras för att förvalta befintliga resurser i Europa, särskilt mineral-, metall- och timmertillgångar samt energiresurser inklusive fossila bränslen. Parlamentet betonar EU:s potentiella kapacitet att tillgodose sina egna råvarubehov, och ser gärna att unionen minskar sitt importberoende av råvaror som producerats med metoder som inte är miljömässigt hållbara.

21. Europaparlamentet anser att medlemsstaternas industrier i allt högre grad bör utnyttja inhemska råvaror. Parlamentet påpekar att förvaltningen av inhemska resurser bör garantera att de inte går till spillo, utan att de kommer lokalsamhällena till gagn, exempelvis genom skatteintäkter eller arbetstillfällen i fabriker för råvaruförädling belägna i anslutning till platser där råvarorna utnyttjas.

22. Europaparlamentet understryker att det, för att medlemsstaterna ska garanteras säkra mineralresurser, är nödvändigt att överväga att basera den hållbara utvecklingen på skydd av fyndigheter av fossila bränslen, utveckling av potentiella resurser och skapande av en särskild politik för utvinning av mineraltillgångar.

23. Europaparlamentet betonar att Europas skogsresurser har stor möjlighet att bidra till EU:s energieffektivitetsmål och erbjuder ett hållbart sätt att öka energieffektiviteten inom EU:s byggsektor.

24. Europaparlamentet uppmanar EU att främja användningen av biomassa, som är en förnybar råvara, för produktion och användning av ekologiska produkter.

25. Europaparlamentet betonar behovet av att man måste förstärka skyddet av skogarna i EU och befästa därtill knutna riskförebyggande åtgärder, givet att skogsresurserna och träets miljömässiga kvaliteter utgör en viktig naturtillgång. Parlamentet ser gärna att finansinstrument avsedda för åtgärder för att förebygga skogsbränder och parasitangrepp inrättas. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med skogsindustrin undersöka möjligheterna att vidta specifika åtgärder för ett hållbart utnyttjande av skogsresurser, framför allt genom pilotprojekt. Parlamentet uppmanar till bättre utnyttjande av åtgärder inom skogsbruket som redan finns inom ramen för EU:s olika politikområden i syfte att höja skogarnas ekonomiska värde och garantera bättre tillgång på trä, till exempel genom omplantering i enlighet med programmen för landsbygdsutveckling.

26. Europaparlamentet understryker behovet att investera i återvinningen av råvaror och sällsynta jordartsmetaller, eftersom gruvdrift, raffinering och återvinning av sällsynta jordartsmetaller medför allvarliga miljökonsekvenser om det inte sker på rätt sätt.

27. Europaparlamentet betonar betydelsen av att öka kontrollen av olaglig avfallsexport för att behålla värdefulla råvaror inom EU:s gränser.

28. Europaparlamentet understryker den ökade globala konkurrensen om resurser och så kallade teknikmetaller. Parlamentet betonar att det europeiska politiska och tekniska ledarskapet avseende en global hållbar utveckling, EU:s konkurrenssituation och potential för ”gröna jobb” i EU i hög grad beror på en trygg försörjning av dessa importerade resurser. Parlamentet uppmanar till skapandet av ett europeiskt mervärde genom utveckling av

–  en EU-politik för industriell innovation grundad på principerna om motverkan, återanvändning, återvinning och ersättning,

–  en övergripande strategi för hållbar försörjning av råvaror till EU, särskilt sällsynta jordartsmetaller och grundämnen, bl.a. från källor inom EU. Parlamentet konstaterar att denna strategi också bör omfatta en europeisk handelspolitik som bygger på insyn, ömsesidighet och respekt för demokrati, miljö och hållbar utveckling i exportländer.

29. Europaparlamentet efterlyser mer fokus på innovativa tekniker som möjliggör återvinning och återanvändning av värdefulla råvaror, såsom deponianläggningar och utvinning av användbara material ur kommunalt avfall (”urban mining”).

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra rådgivningstjänsterna avseende resurseffektivitet, särskilt för små och medelstora företag, till exempel genom att förstärka sådana program inom genomförandeorganet för konkurrenskraft och innovation. Kommissionen uppmanas att stödja små och medelstora företag på detta område genom att främja utbyten av bästa praxis mellan medlemsstaterna och ge tillgång till relevant forskning inom sjunde ramprogrammet och Horisont 2020.

31. Europaparlamentet betonar vikten av kvalifikationer och utbildning. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att inleda en nära dialog med arbetsmarknadens parter, universiteten och industrin på detta område. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att i samarbete med industrin och den akademiska världen stödja resurseffektivitet genom särskilda universitetsprogram och stipendier. Parlamentet stöder dessutom i detta sammanhang utbytesprogram såsom mineral- och miljöprogrammet inom Erasmus Mundus.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.     Europaparlamentet välkomnar flaggskeppsinitiativet om resurseffektivitet vilket måste omfatta samtliga av Europas resurser, inbegripet råvaror som bränsle, mineraler och metaller, men också livsmedel, mark, vatten, luft och miljö. Parlamentet understryker att strategin bör främja en hållbar användning av resurser och inriktas på en hållbar utveckling av territorierna för att säkra en smart och hållbar tillväxt för alla människor i Europa, vilken bidrar till en trygg energiförsörjning och effektivare energitransporter samtidigt som potentialen i gröna arbetstillfällen och de europeiska företagens konkurrenskraft förverkligas, livskvaliteten för den nuvarande generationen och framtida generationer förbättras och solidariteten mellan generationerna säkerställs.

2.     Europaparlamentet framhåller behovet av att inrikta investeringarna på energieffektivitet, förnybar energi, byggnaders energieffektivitet och rena transporter samt på regional infrastruktur för förnybar energi, särskilt i missgynnade regioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka strukturfondernas bidrag till hållbar tillväxt under innevarande programplaneringsperiod, och uppmanar kommissionen att snabbt och obyråkratiskt bedöma de ändrade verksamhetsprogrammen.

3.     Europaparlamentet påpekar att det fortfarande, trots de insatser som har gjorts av EU och av de nationella, regionala och lokala myndigheterna, förekommer omfattande problem i den gemensamma användningen av resurser. Parlamentet betonar i enlighet med detta att man för att uppnå ett resurseffektivt Europa bör öka samordningen och synergierna mellan en rad olika politikområden och deras olika instrument, samt utbytet av god praxis inom ramen för nätverk mellan lokala och regionala myndigheter angående förvaltningen av regionalfonderna, på lokal, regional och nationell nivå och EU-nivå i syfte att garantera deras effektivitet och främja en gemensam strategi för resursanvändning. Parlamentet påpekar att regionalpolitiken redan har en samordnad och integrerad strategi och noterar att det finns kompromisser mellan vissa politikområden, vilka måste uppmuntras med hjälp av tydliga och faktabaserade politiska riktlinjer.

4.     Europaparlamentet pekar på regionalpolitikens viktiga roll för att stödja initiativ som syftar till en effektiv resursanvändning, särskilt för byggnaders energieffektivitet samt för investeringar i forskning, innovation och hållbar utveckling, på grund av dess långsiktiga utvecklingsprogram, decentraliserade administrationssystem och införlivandet av EU:s prioriteringar för hållbar utveckling. Detta gör att regionalpolitiken är särskilt lämpad att uppnå målet om en mer effektiv resursanvändning. Parlamentet efterlyser, mot bakgrund av debatten om en resultatbaserad politik program och strategier för att se till att den mest effektiva resursanvändningen är en central aspekt av regionalpolitiken och förespråkar att hänsyn ska tas till dessa prioriteringar i den framtida lagstiftningen om regionalpolitiken, och att projekt som främjar en effektiv resursanvändning i Europa ska betonas.

5.     Europaparlamentet påminner om betydelsen av att utarbeta gemensamma strategier för effektiv resursanvändning mellan flera regioner och mellan flera medlemsstater. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av det europeiska territoriella samarbetet för utformningen av samordnade strategier och vikten av att omgående investera i gränsöverskridande energi- och miljöinfrastruktur för att få till stånd ett bättre skydd och en bättre spridning av resurserna. Parlamentet uppmuntrar även utarbetandet av makroregionala strategier som framför allt ska vara inriktade på miljöskydd, energiförsörjning och energioberoende.

6.     Europaparlamentet betonar att resurseffektivitet bör hanteras på regional och lokal nivå – med hänsyn till potentialen, nackdelar och de olika utvecklingsnivåerna i de europeiska regionerna – och att regionala och lokala myndigheter liksom civila samhällsorganisationer, medborgare och andra partner bör vara direkt involverade i den inledande planeringen och därefter genomförandet av relevanta åtgärder enligt partnerskapsprincipen, adekvat finansierade som tekniskt bistånd. Detta tillvägagångssätt, tillsammans med en strategi för att öka allmänhetens medvetenhet skulle leda till en starkare känsla av ansvar för och ökad identifiering med resurseffektivitetsmålen på alla nivåer, och deras roll i kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet betonar att lokala och regionala myndigheter måste harmonisera resurseffektivitetsåtgärder med Europa 2020-strategin och införliva dessa åtgärder i de bredare territoriella pakterna som omfattar alla flaggskeppsinitiativ.

7.     Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att direkt involvera de subnationella nivåerna, även den lokala nivån från första början i definitionen av prioriteringar och i planeringen av åtgärder och deras genomförande. Parlamentet rekommenderar även samråd med allmänheten för att skapa en plattform för diskussion och information, eftersom allmänheten kommer att spela en avgörande roll för genomförandet av dessa åtgärder och är den som i slutändan drar nytta av ett resurseffektivt Europa.

8.     Europaparlamentet betonar vikten av en gemensam uppsättning indikatorer på grundval av vilken man kan utvärdera de vidtagna åtgärdernas sammantagna effekt i respektive sektor, och anser det vara mycket viktigt att kommissionen deltar i framtagandet av dessa indikatorer.

9.     Europaparlamentet påpekar att beslutsfattare på nationell och regional nivå måste vara fullt medvetna om vikten av att bryta sambandet mellan tillväxt och resursanvändning och uppmanar varje medlemsstat och region att anstränga sig mer för att uppnå ett effektivt resursutnyttjande och att stödja finansieringen av forskning och innovation på detta område. Parlamentet betonar i detta sammanhang att målen måste vara genomförbara och ekonomiskt överkomliga samt att de bör vara långsiktiga och kopplade till den utstakade vägen på detta område.

10.   Europaparlamentet anser att insyn i sammanhållningspolitiken och dess planeringscykel, fördelning av utgifter och tillgång till information för potentiella mottagare av stöd ur strukturfonderna är viktiga förutsättningar för att uppnå sammanhållningspolitikens övergripande mål.

11.   Europaparlamentet betonar att det behövs innovation och forskning för att införa mer hållbara produktions- och konsumtionsmönster.

12.   Europaparlamentet påminner om att Eruf måste fortsätta att tillmötesgå de kompletterande målen avseende effektiv resursanvändning och bekämpning av energifattigdom.

13.   Europaparlamentet betonar att både företagare och konsumenter sitter på en viktig lösning till effektiv resursanvändning i Europa.

14.   Europaparlamentet betonar behovet av att främja programmet Jessica för finansieringslösningar för energiinfrastruktur- och energieffektivitetsprojekt i tätorter.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG

Fiskeriutskottet uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen den 13 juli 2011 föreslog en omfattande reform av den gemensamma fiskeripolitiken, och givet att målet är att garantera ett hållbart utnyttjande av levande marina resurser är den en viktig del i flaggskeppsinitiativet för ett resurseffektivt Europa.

2.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen i reformpaket för den gemensamma fiskeripolitiken föreslår att det införs en strategi för maximalt hållbart uttag i syfte att uppnå ett sunt fiskbestånd och att detta hälsotillstånd sedan ska upprätthållas. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra strategin för maximalt hållbart uttag, särskilt vad gäller fiskbestånd med flera arter.

3.  Europaparlamentet anser att det långsiktiga målet bör vara att låta fiskbestånden återhämta sig till nivåer där det maximala hållbara uttaget kan överskridas och maximal ekonomisk avkastning genereras på hållbar och långsiktig grund, och uppmanar därför kommissionen att genomföra nödvändig forskning och sedan lägga fram förslag som tar avstamp i nuvarande förslag för en reform av den gemensamma fiskeripolitiken och försöka inta en miljömässigt och ekonomiskt mer långtgående hållning.

4.  Europaparlamentet håller med kommissionen om, som det beskrivs i reformpaketet för den gemensamma fiskeripolitiken, att förfarandet att kasta oönskad fisk överbord är ett resursslöseri. Parlamentet påpekar dock att i syfte att förbättra situationen måste samråd hållas med fiskare och andra berörda parter för att försöka finna lösningar som kan anpassas till deras faktiska arbetsvillkor. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka åtgärderna för att bevara överexploaterade fiskbestånd i syfte att se till att den verksamhet som EU:s fiskeindustri bedriver är ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar.

5.  Europaparlamentet inser att för stor flottkapacitet fortfarande är ett av de största hindren för att uppnå ett hållbart fiske. Parlamentet menar emellertid att kommissionens nuvarande förslag om att införa överlåtbara fiskenyttjanderätter som ett sätt att minska fiskekapaciteten och öka fiskets ekonomiska bärkraft utan att det kostar något för skattebetalarna är mycket kontroversiellt, särskilt med tanke på de konsekvenser som den tänkbara koncentrationen av fiskekapacitet i händerna på ett mindre antal aktörer kan komma att ha på marina ekosystem och på ekonomin i fiskesektorn.

6.  Europaparlamentet understryker den sociala och ekonomiska vikten av småskaliga kustflottor i vissa regioner och uppmanar till särskilda åtgärder som stöder grön och smart tillväxt för alla och bidrar till ett hållbart och skonsamt fiske och vattenbruk.

7.  Europaparlamentet påpekar att EU:s fiskeflotta är en stor användare av fossila bränslen och att fortsatta framsteg måste göras inom ekodesign, särskilt när det gäller att utveckla effektivare och renare motorer i fiskefartyg.

8.  Europaparlamentet påminner om att flaggskeppsinitiativet för resurseffektivitet även omfattar skyddet av ekosystem. I samband med detta pekar parlamentet på de nödvändiga insatser som krävs inom forskning och utveckling i syfte att producera mer selektiva fiskeredskap och på de potentiella synergieffekterna mellan förvaltning av fiskeresurser och bevarande av skyddade arter.

9.  Europaparlamentet betonar att EU:s yttre åtgärder, särskilt utrikeshandelsförbindelserna, måste överensstämma med den gemensamma fiskeripolitikens principer och mål, och skapa likvärdiga förutsättningar för medlemsstaternas fiske- och vattenbruksindustrier.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET