Betänkande - A7-0229/2013Betänkande
A7-0229/2013

BETÄNKANDE om situationen vad gäller grundläggande rättigheter: standarder och praxis i Ungern (i enlighet med Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012)

24.6.2013 - (2012/2130(INI))

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Rui Tavares


Förfarande : 2012/2130(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A7-0229/2013
Ingivna texter :
A7-0229/2013
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om situationen vad gäller grundläggande rättigheter: standarder och praxis i Ungern (i enlighet med Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012)

(2012/2130(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, där de värden som unionen bygger på fastställs,

–       med beaktande av artiklarna 3, 4, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen (EU‑fördraget), artiklarna 49, 56, 114, 167 och 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–       med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2012 om den senaste politiska utvecklingen i Ungern[1], i vilken utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor fick i uppdrag att tillsammans med kommissionen, Europarådet och Venedigkommissionen följa upp frågan om huruvida och på vilka sätt de rekommendationer som fastställdes i resolutionen hade genomförts samt att lägga fram sina resultat i ett betänkande,

–       med beaktande av sina resolutioner av den 10 mars 2011 om den ungerska medielagen[2] och av den 5 juli 2011 om Ungerns reviderade grundlag[3],

–       med beaktande av sin resolution av den 15 december 2010 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2009–2010) – institutionella aspekter efter Lissabonfördragets ikraftträdande[4],

–       med beaktande av sin resolution av den 12 december 2012 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2010–2011)[5],

–       med beaktande av kommissionens meddelande om artikel 7 i fördraget om Europeiska unionen – Att respektera och främja unionens värden (COM(2003)0606),

–       med beaktande av rådets och kommissionens uttalanden under Europaparlamentets plenardebatt den 18 januari 2012 om den senaste politiska utvecklingen i Ungern,

–       med beaktande av uttalandena av den ungerske premiärministern Viktor Orbán, som höll ett anförande under Europaparlamentets plenardebatt den 18 januari 2012 om den senaste politiska utvecklingen i Ungern,

–       med beaktande av den utfrågning som anordnades den 9 februari 2012 av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–       med beaktande av rapporten från en delegation av ledamöter av Europaparlamentet om deras besök i Budapest den 24–26 september 2012,

–       med beaktande av arbetsdokumenten om situationen för de grundläggande rättigheterna: standarder och praxis i Ungern (i enlighet med Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012), som omfattar arbetsdokument 1 – rättsväsendets oberoende, 2 – grundläggande principer och grundläggande rättigheter, 3 – medielagstiftningen, 4 – den demokratiska principen och rättsstatsprincipen och 5 – föredragandens slutsatser och som diskuterades i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor den 10 juli 2012, 20 september 2012, 22 januari 2013, 7 mars 2013 och 8 april 2013, samt den ungerska regeringens kommentarer om dessa,

–       med beaktande av Ungerns grundlag, som antogs av Ungerns nationalförsamling den 18 april 2011 och trädde i kraft den 1 januari 2012 (nedan kallad grundlagen), och övergångsbestämmelserna till denna, som antogs av nationalförsamlingen den 30 december 2011 och som också trädde i kraft den 1 januari 2012 (nedan kallade övergångsbestämmelserna),

–       med beaktande av den första grundlagsändringen, som lades fram av finansministern den 17 april 2012 och antogs av Ungerns parlament den 4 juni 2012, där det fastställs att övergångsbestämmelserna ska vara en del av grundlagen,

–       med beaktande av den andra grundlagsändringen, som lades fram den 18 september 2012 i form av en motion och antogs av Ungerns parlament den 29 oktober 2012, där kravet på väljarregistrering fastställs i övergångsbestämmelserna,

–       med beaktande av den tredje grundlagsändringen, som lades fram den 7 december 2012 och antogs av Ungerns parlament den 21 december 2012, där det fastställs att de begränsningar och villkor för förvärv av äganderätten och för användning av jordbruksmark och skog samt de regler som styr organisationen av integrerad jordbruksproduktion ska fastslås av kardinallagar,

–       med beaktande av den fjärde grundlagsändringen, som lades fram den 8 februari 2013 i form av en motion och antogs av Ungerns parlament den 11 mars 2013, där det bland annat fastställs att de övergångsbestämmelser som Ungerns författningsdomstol den 28 december 2012 ogiltigförklarade på processuella grunder (beslut nr 45/2012) ska införlivas i grundlagstexten (med vissa undantag, bland annat kravet på väljarregistrering), och de övriga bestämmelser i detta dokument som gäller under en övergångsperiod,

–       med beaktande av lag CXI/2012 om ändring av lag CLXI/2011 om domstolsväsendet och dess förvaltning och lag CLXII/2011 om ungerska domares rättsliga ställning och ersättning,

–       med beaktande av lag XX/2013 om lagändringar avseende den övre åldersgräns som ska tillämpas under vissa rättsliga förhållanden,

–       med beaktande av lag CCVI/2011 om rätten till samvetsfrihet och religionsfrihet samt kyrkors, religiösa samfunds och trossamfunds rättsliga ställning i Ungern (kyrkolagen), som antogs den 30 december 2011 och trädde i kraft den 1 januari 2012,

–       med beaktande av yttrandena CDL(2011)016, CDL(2011)001, CDL-AD(2012)001, CDL-AD(2012)009, CDL-AD(2012)020 och CDL-AD(2012)004 från Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen) om Ungerns nya konstitution, om de tre rättsliga frågor som uppkom under utarbetandet av Ungerns nya konstitution, om lag CLXII/2011 om ungerska domares rättsliga ställning och ersättning och lag CLXI/2011 om ungerska domstolsväsendet och dess förvaltning, om lag CLI/2011 om Ungerns författningsdomstol, om kardinallagarna om domstolsväsendet, som ändrades genom antagandet av yttrande CDL-AD(2012)001 om Ungern, samt om lagen om rätten till samvetsfrihet och religionsfrihet samt kyrkors, religiösa samfunds och trossamfunds rättsliga ställning i Ungern,

–       med beaktande av det gemensamma yttrandet CDL-AD(2012)012 från Venedigkommissionen och OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) om lagen om val av ledamöter till Ungerns parlament,

–       med beaktande av den ungerska regeringens kommentarer CDL(2012)072, CDL(2012)046 och CDL(2012)045 om Venedigkommissionens förslag till yttrande över de kardinallagar om domstolsväsendet som ändrades genom antagandet av yttrande CDL‑AD(2012)001, om förslaget till gemensamt yttrande över lagen om val av ledamöter till Ungerns parlament och om förslaget till yttrande över lag CLI/2011 om Ungerns författningsdomstol,

–       med beaktande av de initiativ som tagits av Europarådets generalsekreterare Thorbjørn Jagland, däribland de rekommendationer om domstolsväsendet som han lade fram i sin skrivelse av den 24 april 2012 till Ungerns vice premiärminister Tibor Navracsics,

–       med beaktande av Tibor Navracsics svarsskrivelser av den 10 maj 2012 och 7 juni 2012 om de ungerska myndigheternas avsikt att följa Thorbjørn Jaglands rekommendationer,

–       med beaktande av skrivelsen av den 6 mars 2013 från Europarådets generalsekreterare Thorbjørn Jagland till Tibor Navracsics, där han uttrycker sin oro över förslaget till en fjärde grundlagsändring och rekommenderar att den slutliga omröstningen skjuts upp, samt av svarsskrivelsen av den 7 mars 2013 från Tibor Navracsics,

–       med beaktande av skrivelsen av den 6 mars 2013 från utrikesministrarna i Tyskland, Nederländerna, Danmark och Finland till kommissionens ordförande José Manuel Barroso om en mekanism för att uppmuntra respekten för unionens grundläggande värden i medlemsstaterna,

–       med beaktande av skrivelsen av den 8 mars 2013 från Ungerns utrikesminister János Martonyi till EU:s alla utrikesministrar, i vilken han förklarar syftet med den fjärde grundlagsändringen,

–       med beaktande av skrivelsen av den 8 mars 2013 från José Manuel Barroso till Viktor Orbán om Europeiska kommissionens oro över den fjärde grundlagsändringen och svarsskrivelsen från Viktor Orbán till kommissionens ordförande, av vilka kopior skickades till både Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy och Europaparlamentets talman Martin Schulz,

–       med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 11 mars 2013 av ordförande José Manuel Barroso och generalsekreterare Thorbjørn Jagland, där de påminde om sin oro över den fjärde grundlagsändringen med avseende på rättsstatsprincipen, och med beaktande av att premiärminister Viktor Orbán i sin skrivelse till ordförande José Manuel Barroso den 8 mars 2013 bekräftade den ungerska regeringens och det ungerska parlamentets helhjärtade åtagande att följa europeiska normer och värderingar,

–       med beaktande av den begäran om yttrande från Venedigkommissionen om den fjärde grundlagsändringen i Ungern som János Martonyi skickade till Thorbjørn Jagland den 13 mars 2013,

–       med beaktande av rådets och kommissionens uttalanden om den konstitutionella situationen i Ungern under Europaparlamentets plenardebatt den 17 april 2013,

–       med beaktande av skrivelsen av den 16 december 2011 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, Thomas Hammarberg, till János Martonyi, där det uttrycks oro över den nya lagen om rätten till samvetsfrihet och religionsfrihet samt kyrkors, religiösa samfunds och trossamfunds rättsliga ställning i Ungern, och med beaktande av János Martonyis svarsskrivelse av den 12 januari 2012,

–       med beaktande av yttrande CommDH(2011)10 av den 25 februari 2011 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter om medielagstiftningen i Ungern mot bakgrund av Europarådets normer för mediefrihet och med beaktande av kommentarerna till detta yttrande av den 30 maj 2011 från den ungerske statssekreteraren med ansvar för kommunikation med myndigheterna,

–       med beaktande av uttalandena av den 15 februari 2012 och 11 december 2012 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, i vilka Ungern uppmanas att dels se över den lagstiftning som ger lokala myndigheter möjlighet att bestraffa hemlöshet, dels följa författningsdomstolens beslut om att avkriminalisera hemlöshet,

–       med beaktande av uttalandena av den 15 mars 2013 från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om oron över antagandet av den fjärde grundlagsändringen,

–       med beaktande av de i EU-domstolen pågående överträdelseförfarandena i mål C-288/12 som kommissionen inlett mot Ungern om huruvida uppsägningen av den före detta dataskyddsombudsmannens mandat är förenlig med lagstiftningen,

–       med beaktande av beslutet av Europeiska unionens domstol av den 6 november 2012 om den drastiska sänkningen av pensionsåldern för ungerska domare, och med beaktande av antagandet av lag nr XX/2013 om ändring av lag CLXII/2011, som det ungerska parlamentet antog den 11 mars 2013, efter EU-domstolens beslut,

–       med beaktande av besluten från Ungerns författningsdomstol av den 16 juli 2012 (33/2012) om sänkning av pensionsåldern för ungerska domare, av den 28 december 2012 (45/2012) om övergångsbestämmelserna i grundlagen, av den 4 januari 2013 (1/2013) om lagen om valförfarandet och av den 26 februari 2013 (6/2013) om religionsfrihet och kyrkors rättsliga ställning,

- med beaktande av den kommande rapporten från övervakningskommittén i Europarådets parlamentariska församling,

- med beaktande av Europeiska kommissionens kommande utvärdering av den fjärde grundlagsändringen,

–       med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0229/2013), och av följande skäl:

I – Bakgrund och de viktigaste frågorna

Gemensamma europeiska värden

A.     Europeiska unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget, på en entydig respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna, i enlighet med EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europakonventionen, samt på ett erkännande av dessa rättigheters, friheters och principers rättsliga värde, vilket ytterligare bekräftas av EU:s förestående anslutning till Europakonventionen i enlighet med artikel 6.2 i EU-fördraget.

B.     De gemensamma värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget utgör kärnan av de rättigheter som är knutna till de människor som bor i Europeiska unionen, framför allt dess medborgare, oavsett deras nationalitet eller kulturella eller religiösa tillhörighet. De kan enbart åtnjuta dessa rättigheter till fullo om EU:s värden och principer upprätthålls.

C.     Det politiska och rättsliga arbetet med de värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget är en oumbärlig grundval för vårt demokratiska samhälle, och därför måste alla medlemsstater och EU-institutioner klart och otvetydigt erkänna dem.

D.     Respekten och främjandet av dessa gemensamma värden är inte bara en central del av Europeiska unionens identitet, utan är också ett uttryckligt krav enligt artikel 3.1 och 3.5 i EU-fördraget, och utgör således en absolut förutsättning för medlemskap i EU, liksom för att fullt ut bevara de förmånsrätter som medlemskapet medför.

E.     De förpliktelser som enligt Köpenhamnskriterierna gäller för kandidatländer fortsätter att gälla för medlemsstaterna efter anslutning till EU enligt artikel 2 i EU-fördraget och principen om lojalt samarbete. Alla medlemsstater bör därför utvärderas regelbundet för att kontrollera att de fortfarande respekterar EU:s gemensamma värden.

F.     I artikel 6.3 i EU-fördraget understryks att de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, ska ingå i unionsrätten som allmänna principer. Dessa rättigheter utgör de europeiska demokratiska staternas gemensamma arv och styrka.

G.     Genom Lissabonfördragets ikraftträdande och enligt artikel 6 i EU-fördraget har EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna samma rättsliga värde som fördragen, och värdena och principerna har följaktligen omvandlats till konkreta rättigheter som kan göras gällande inför domstol.

H.     Artikel 7.1 i EU-fördraget ger EU-institutionerna befogenhet att enligt ett särskilt förfarande bedöma om det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de gemensamma värden som anges i artikel 2 och att inleda en politisk dialog med det berörda landet för att förhindra och rätta till åsidosättanden. Innan ett sådant beslut fattas ska rådet höra den berörda medlemsstaten, i enlighet med samma förfarande.

I.      Tillämpningsområdet för artikel 2 i EU-fördraget begränsas inte av artikel 51.1 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, och tillämpningsområdet för artikel 7 i EU-fördraget är inte begränsat till de politikområden som omfattas av unionsrätten. Av detta följer att EU även kan agera i fall av åsidosättande, eller i fall av klar risk för åsidosättande, av de gemensamma värdena på områden som omfattas av medlemsstaternas befogenheter.

J.      Enligt principen om lojalt samarbete, som fastställs i artikel 4.3 i EU-fördraget, ska medlemsstaterna hjälpa unionen att fullgöra sina uppgifter och avstå från varje åtgärd som kan äventyra fullgörandet av unionens mål, däribland målet att respektera och främja unionens gemensamma värden.

K.     Unionens gemensamma värden går hand i hand med EU:s åtagande om mångfald, som uttrycks genom unionens skyldighet att respektera ”medlemsstaternas likhet inför fördragen samt deras nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer”, i enlighet med artikel 4.2 i EU-fördraget. De europeiska grundläggande värdena i artikel 2 i EU-fördraget följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner och kan därför inte ställas mot de skyldigheter som anges i artikel 4 i EU-fördraget. Tvärtom utgör de den grundstruktur inom vars ram medlemsstaterna kan bevara och vidareutveckla sin egen nationella identitet.

L.     I fördragen är respekten för den ”nationella identiteten” (artikel 4.2 i EU-fördraget) och för ”de olika rättssystemen och rättsliga traditionerna i medlemsstaterna” (artikel 67 i EUF-fördraget) oupplösligen förbunden med principerna om lojalt samarbete (artikel 4.3 i EU-fördraget) och ömsesidigt erkännande (artiklarna 81 och 82 i EUF-fördraget) och därmed ömsesidigt förtroende samt respekt för kulturell och språklig mångfald (artikel 3.3 i EU-fördraget).

M.    En medlemsstats åsidosättande av unionens gemensamma principer och värden kan varken rättfärdigas av nationella traditioner eller uttryck för nationell identitet om ett sådant åsidosättande leder till att man tummar på de principer och värden som är kärnan i det europeiska bygget, exempelvis de demokratiska värdena, rättsstatsprincipen eller principen om ömsesidigt erkännande. Detta får som konsekvens att en hänvisning till artikel 4.2 i EU-fördraget enbart är tillämplig så länge medlemsstaten respekterar de värden som läggs fast i artikel 2 i EU-fördraget.

N.     Unionens mål att bekräfta och främja sina värderingar i sina förbindelser med den övriga världen, som fastställs i artikel 3.5 i EU-fördraget, stärks ytterligare genom den särskilda skyldighet som säger att unionens åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet (artikel 21.1 i EU-fördraget).

O.     Därför är det inte bara medlemsstaternas och EU:s trovärdighet på den internationella arenan utan också unionens mål för dess yttre åtgärder som skulle undermineras om medlemsstaterna inte kan eller vill leva upp till de normer som de har enats om och som de genom att underteckna fördragen har förbundit sig att följa.

P.     Medlemsstaternas respekt för samma uppsättning grundläggande värden är en nödvändig förutsättning för att få till stånd ett ömsesidigt förtroende, och därigenom ett välfungerande ömsesidigt erkännande, vilket är själva grundbulten bakom inrättandet och utvecklingen av den inre marknaden och det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa. Därför får varje försök till bristande respekt för de gemensamma värdena, eller försvagning av dem, en negativ inverkan på hela den europeiska ekonomiska, sociala och politiska integrationsprocessen.

Q.     De gemensamma värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget, som kungörs i ingresserna till fördragen och i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och som avses i ingressen till Europakonventionen och i artikel 3 i Europarådets stadga, förutsätter en maktfördelning mellan oberoende institutioner baserat på ett välfungerande kontrollsystem. Dessa principers kärnegenskaper ska omfatta respekt för legalitetsprincipen, inbegripet en öppen, ansvarsfull och demokratisk lagstiftningsprocess, rättssäkerhet, ett starkt system med representativ demokrati som bygger på fria val och respekt för oppositionens rättigheter, effektiv kontroll av lagstiftningens överensstämmelse med konstitutionen, en effektiv, öppen, delaktighetsbaserad och ansvarsfull regering och förvaltning, ett oberoende och opartiskt domstolsväsende, oberoende medier samt respekt för de grundläggande rättigheterna.

R.     Kommissionen ska enligt artikel 17 EU-fördraget ”säkerställa tillämpningen av fördragen och ... övervaka tillämpningen av unionsrätten under kontroll av Europeiska unionens domstol.”

Reformerna i Ungern

S.     Ungern var det första tidigare kommunistland att ansluta sig till Europakonventionen, och som EU-medlemsstat var det först med att ratificera Lissabonfördraget den 17 december 2007. Ungern tog aktiv del i arbetet i konventet och regeringskonferensen 2003 och 2004, bland annat i utarbetandet av EU-fördragets artikel 2, samt tog initiativ till att rättigheterna för personer som tillhör minoriteter beaktades.

T.     I Ungerns sekellånga historia har den fredliga samexistensen mellan olika nationaliteter och folkgrupper haft en positiv inverkan på nationens kulturella rikedom och välstånd. Därför bör Ungern uppmanas att bevara denna tradition och att beslutsamt motverka alla initiativ som skulle kunna diskriminera enskilda grupper.

U.     Ungern har även undertecknat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och andra internationella rättsliga instrument som förpliktigar landet att respektera och genomföra internationella demokratiska principer.

V.     Efter det allmänna valet i Ungern 2010 vann regeringsmajoriteten mer än två tredjedelar av platserna i parlamentet, vilket gjorde att den snabbt kunde inleda ett intensivt lagstiftningsarbete för att omgestalta landets hela konstitutionella ordning (den tidigare konstitutionen har hittills ändrats tolv gånger och grundlagen fyra gånger) och därmed i grunden ändra den institutionella och rättsliga ramen och ett antal grundläggande aspekter, inte bara i samhället utan även i privatlivet.

W.    Varje medlemsstat i Europeiska unionen har oinskränkt frihet att se över sin konstitution. Själva tanken med ett demokratiskt maktskifte är att ge en ny regering möjlighet att anta lagstiftning som återspeglar människors vilja, dess värderingar och politiska åtaganden, så länge de respekterar unionens demokratiska och rättsstatliga värden och principer. I alla medlemsstater finns det särskilda konstitutionella förfaranden som gör det svårare att ändra grundlagen jämfört med att ändra den allmänna lagstiftningen, bland annat genom tillämpning av kvalificerad majoritet, ytterligare beslutsprocesser, tidsfördröjningar och folkomröstningar.

X.     De demokratiska traditionernas historia i Europa visar att en konstitutionell reform kräver yttersta omsorg och tillbörligt beaktande av förfaranden och garantier som syftar till bevarandet av bland annat rättsstaten, maktdelningen och den rättsliga normhierarkin: konstitutionen utgör ett lands högsta lag.

Y.     De omfattande och systematiska konstitutionella och institutionella reformer som Ungerns nya regering och parlament har genomfört på extremt kort tid saknar motstycke och förklarar varför så många europeiska institutioner och organisationer (Europeiska unionen, Europarådet, OSSE) har ansett det nödvändigt att granska effekterna av vissa reformer. Dubbla måttstockar för medlemsstaterna får inte förekomma, vilket innebär att situationen i andra medlemsstater också bör övervakas, med respekt för principen om medlemsstaternas likhet inför fördragen.

Z.     En dialog baserad på öppenhet, delaktighet, solidaritet och ömsesidig respekt mellan de europeiska institutionerna och de ungerska myndigheterna är avgörande inom ramen för den ovannämnda demokratiska värdegemenskapen.

AA.  Kommissionen bör, när den utövar sitt ansvar att övervaka tillämpningen av unionsrätten, agera med yttersta kompetens och respekt för oberoendet. Den bör också snabbt och utan dröjsmål vidta åtgärder, särskilt i fall där det är möjligt att en medlemsstat allvarligt åsidosätter unionens värden.

Grundlagen och dess övergångsbestämmelser

AB.  Ungerns grundlag – som antogs den 18 april 2011, uteslutande med röster från ledamöter ur regeringskoalitionen och på grundval av ett utkast som utarbetats av företrädare för regeringskoalitionen – genomfördes på den korta tiden av 35 kalenderdagar räknat från det att förslaget (T/2627) lades fram för parlamentet. Därigenom kringskars möjligheterna till en noggrann och genomgripande debatt om utkastet med oppositionspartierna och det civila samhället.

AC.  Det utkast till konstitution som lades fram för det ungerska parlamentet den 14 mars 2011 var det som utarbetats av de valda företrädarna i koalitionen FIDESZ-KDNP och inte det arbetsdokument som utarbetats på grundval av överläggningarna i det tillfälliga parlamentsutskottet, som dock inrättats särskilt för utarbetandet av den nya grundlagen; inte heller i detta sammanhang hölls alltså något samråd med oppositionen.

AD.  Det ”nationella samrådet” om den konstitutionella processen bestod enbart av en lista med tolv frågor om mycket specifika ärenden som formulerats av regeringspartiet på ett sätt som kunde ha lett till självklara svar. Dessutom omfattade samrådet inte utkastet till grundlagen.

AE.   Efter en författningsenlig framställning från den ungerske ombudsmannen för de grundläggande rättigheterna upphävde den ungerska författningsdomstolen den 28 december 2012 (beslut 45/2012) mer än två tredjedelar av övergångsbestämmelserna på grund av att de inte hade karaktär av övergångsbestämmelser.

AF.   Genom den fjärde grundlagsändringen, som antogs den 11 mars 2013, införlivas i grundlagen de flesta av de övergångsbestämmelser som författningsdomstolen ogiltigförklarat, liksom andra bestämmelser som tidigare ansetts strida mot konstitutionen.

Omfattande tillämpning av kardinallagar

AG.  Den ungerska grundlagen hänvisar till 26 områden som ska fastställas av kardinallagar (dvs. lagar som kräver två tredjedels majoritet för att antas), vilka omfattar ett stort antal frågor som rör Ungerns institutionella system, utövandet av grundläggande rättigheter och viktiga samhällsfunktioner.

AH.  Alltsedan antagandet av grundlagen har parlamentet antagit 49 kardinallagar[6] (under loppet av halvtannat år).

AI.    En rad frågor, bland annat specifika aspekter av familjerätten och skatte- och pensionssystemen, som i normala fall omfattas av den lagstiftande maktens allmänna beslutsbefogenheter, regleras av kardinallagar.

Påskyndade lagstiftningsförfaranden, tillämpningen av motioner, parlamentsdebatter

AJ.   Viktig lagstiftning, däribland grundlagen, den andra och fjärde grundlagsändringen, övergångsbestämmelserna i grundlagen samt ett antal kardinallagar har antagits på grundval av motioner, som inte omfattas av bestämmelserna som fastställs i lag CXXXI/2010 om det civila samhällets delaktighet i lagstiftningsarbetet eller i förvaltnings- och justitieministeriets dekret 24/2011 om preliminär utvärdering och efterhandsutvärdering, vilket leder till att lagstiftning som antas med detta effektiviserade förfarande blir föremål för begränsad offentlig debatt.

AK.  Antagandet av ett stort antal kardinallagar på mycket kort tid, däribland lagarna om den rättsliga statusen och ersättningen för domare i Ungern och om organisationen och förvaltningen av Ungerns domstolar, samt lagarna om religions- och trosfrihet och om Ungerns nationalbank, har oundvikligen begränsat möjligheterna för adekvat samråd med oppositionspartierna och det civila samhället, bland annat, i förekommande fall, arbetsgivarorganisationer, fackföreningar och intressegrupper.

AL.   Genom lag XXXVI/2012 om nationalförsamlingen har parlamentets talman fått en omfattande oinskränkt befogenhet att begränsa parlamentsledamöternas yttrandefrihet i parlamentet.

Försvagning av kontroll- och maktdelningsmekanismer: författningsdomstolen, parlamentet, dataskyddsmyndigheten

AM. Genom grundlagen har det införts en möjlighet att väcka två nya sorters talan inför författningsdomstolen om oförenlighet med konstitutionen, medan möjligheten till allmän talerätt (actio popularis) för efterhandsgranskning har utgått.

AN.  I och med grundlagen har författningsdomstolens befogenheter att efterhandsgranska budgetrelaterade lagars förenlighet med konstitutionen från materiell synpunkt avsevärt begränsats till att bara gälla överträdelser enligt en avgränsad förteckning över rättigheter. På så sätt kontrollen av grundlagsenligheten hindrats i fall där andra grundläggande rättigheter har överträtts, såsom äganderätt, rätten till en rättvis rättegång och rätten att inte utsättas för diskriminering.

AO.  Den fjärde grundlagsändringen lämnade författningsdomstolens redan befintliga rätt att granska förslag till grundlagsändringar på processuella grunder oförändrad. Den utesluter dock författningsdomstolens möjlighet att i framtiden granska grundlagsändringar på materiella grunder.

AP.   Författningsdomstolen förklarade i sitt ovannämnda beslut nr 45/2012 följande: ”Författningsenlig ordning har inte endast processuella, formella och offentligrättsliga giltighetskrav, utan även materiella. De konstitutionella kriterierna i en demokratisk rättsstat är samtidigt de konstitutionella värderingarna, principerna och grundläggande demokratiska friheterna i internationella fördrag som godtas och erkänns av demokratiska rättsstater, liksom jus cogens, som delvis sammanfaller med det förut nämnda. Författningsdomstolen kan i vissa fall till och med pröva om de materiella kraven, garantierna och värderingarna i demokratiska rättsstater fritt upprätthålls och införlivas i konstitutionen.” (Punkt IV.7 i beslutet.)

AQ.  Den fjärde grundlagsändringen fastställer vidare att domar som författningsdomstolen avkunnat innan grundlagen trädde i kraft ska upphävas, och genom detta motsägs uttryckligen författningsdomstolens beslut nr 22/2012 i vilket domstolen fastställde att dess uttalanden om de grundläggande värdena, mänskliga rättigheterna och friheterna och om konstitutionsenliga institutioner som inte har ändrats i grunden av grundlagen förblir giltiga. Genom den fjärde grundlagsändringen återinfördes ett antal bestämmelser i grundlagen som författningsdomstolen tidigare förklarat strida mot konstitutionen.

AR.  Budgetrådet, ett icke-parlamentariskt organ med begränsad demokratisk legitimitet, har getts befogenhet att lägga in veto mot antagandet av den allmänna budgeten. Detta begränsar handlingsutrymmet för den demokratiskt valda lagstiftande församlingen och gör det möjligt för Ungerns president att upplösa parlamentet.

AS.   Genom den nya lagen om informationsfrihet, som antogs i juli 2011, avskaffades ombudsmannen för dataskydd och informationsfrihet. Därigenom avslutades ombudsmannens sexåriga mandat i förtid och dennes befogenheter överfördes till den nyinrättade nationella dataskyddsmyndigheten. Ändringarna granskas för närvarande av EU-domstolen.

AT.   Kommissionen inledde den 8 juni 2012 ett överträdelseförfarande mot Ungern med motiveringen att landet hade underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt direktiv 95/46/EG genom att avsätta datatillsynsmannen innan hans mandat löpt ut och sålunda äventyra institutionens oberoende.

Domstolsväsendets oberoende

AU.  Genom den nya grundlagen och dess övergångsbestämmelser avbröts ämbetsperioden för den tidigare ordföranden för högsta domstolen (numera kallad Kúria) i förtid efter två år.

AV.  Den 2 juli 2012 ändrade Ungern kardinallagarna om domstolsväsendet (lag CLXI/2011 om domstolsväsendet och dess förvaltning och lag CLXII/2011 om domares rättsliga ställning och ersättning) och genomförde därmed delvis rekommendationerna från Venedigkommissionen.

AW. Viktiga faktorer som stöder domstolsväsendets oberoende, såsom oavsättlighet, garanterad ämbetsperiod och de styrande organens struktur och sammansättning, regleras inte i grundlagen utan fastställs fortfarande i kardinallagar – tillsammans med utförliga regler om domstolsväsendet och dess förvaltning.

AX.  Författningsdomstolens oberoende fastställs inte i Ungerns grundlag och inte heller oberoendet i fråga om domstolsväsendets förvaltning.

AY.  Ändringen av kardinallagarna om domstolsväsendet med avseende på den makt som ordföranden för det nationella domstolsverket har att överföra mål från den innevarande domstolen till en annan domstol för att säkerställa att mål prövas inom en rimlig tidsfrist fastställer inte objektiva kriterier för valet av vilka mål som ska överföras.

AZ.   I samband med att grundlagen, dess övergångsbestämmelser och kardinallag nr CLXII/2011 om domares rättsliga ställning och ersättning trädde i kraft sänktes den obligatoriska pensionsåldern för domare från 70 till 62 år.

BA.  I Europeiska unionens domstols beslut av den 6 november 2012 förklaras att den drastiska sänkningen av de ungerska domarnas, åklagarnas och notariernas pensionsålder från 70 till 62 år utgör en omotiverad åldersdiskriminering. Den 20 juni 2012 ingavs två klagomål till Europadomstolen av två grupper av ungerska domare för att få fastställt att den ungerska lagstiftning som sänker domarnas pensionsålder är en överträdelse av Europakonventionen.

BB.   Den 11 mars 2013 antog det ungerska parlamentet lag nr XX/2013 om ändring av de övre åldersgränserna så att de skulle vara delvis förenliga med den ungerska författningsdomstolens beslut av den 16 juli 2012 och Europeiska unionens domstols beslut av den 6 november 2012.

Valreformen

BC.  Regeringsmajoriteten i parlamentet reformerade ensidigt valsystemet utan att söka oppositionens samförstånd.

BD.  Som en del av den nya valreformen och på grundval av en motion antog det ungerska parlamentet den 26 november 2012 lagen om valförfarandet. Syftet med lagen var att ersätta den tidigare automatiska väljarregistreringen av alla medborgare med hemvist i Ungern med ett system för frivillig registrering som ett villkor för att kunna utöva den enskildes rätt att rösta.

BE.   Den andra grundlagsändringen, som innehåller krav på väljarregistrering, lades fram som en motion samma dag som lagförslaget om valförfarandet, nämligen den 18 september 2012, och antogs den 29 oktober 2012.

BF.   Venedigkommissionen och OSSE/ODIHR förberedde ett gemensamt yttrande om lagen om val av ledamöter till Ungerns parlament den 15 och 16 juni 2012.

BG.  Efter en framställan från Ungerns president den 6 december 2012 fastställde författningsdomstolen att registreringskravet utgör en oskälig begränsning av de ungerska medborgarnas rösträtt och därför strider mot konstitutionen.

BH.  Författningsdomstolen ansåg visserligen i sitt beslut av den 4 januari 2013 att det är motiverat att väljarregistrera medborgare som är bosatta utomlands, men ansåg samtidigt att det är diskriminerande att det inte finns någon möjlighet för väljare bosatta i Ungern utan fast adress att registrera sig personligen och att bestämmelserna om att det endast är tillåtet att publicera politisk reklam i public service-medier under valkampanjen och reglerna om förbud mot publicering av väljarundersökningar inom sex dagar före valet på ett oproportionerligt sätt inskränker yttrande- och pressfriheten.

Medielagstiftning

BI.    Europeiska unionen bygger på värdena demokrati och rättsstaten, och garanterar och främjar följaktligen yttrandefrihet och informationsfrihet, i enlighet med artikel 11 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 10 i Europakonventionen. Dessa rättigheter innefattar yttrandefrihet och frihet att ta emot och sprida uppgifter utan kontroll, inblandning eller påtryckningar från offentliga myndigheters sida.

BJ.    Europadomstolen har slagit fast att medlemsstaterna har en positiv skyldighet att garantera mediepluralism, vilket följer av artikel 10 i Europakonventionen. Konventionens bestämmelser påminner om bestämmelserna i artikel 11 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, som är en del av unionens regelverk.

BK.  Ett självständigt och starkt offentligt rum som bygger på oberoende och pluralistiska medier utgör den miljö som är nödvändig för såväl de kollektiva friheterna i det civila samhället, t.ex. mötes- och föreningsfriheten, som individens friheter, t.ex. yttrandefriheten och rätten till tillgång till information. Journalister bör vara fria från påtryckningar från ägare, chefer och regeringar samt ekonomiska hot.

BL.   Europarådet och OSSE har genom sina förklaringar, resolutioner, rekommendationer, yttranden och rapporter om mediernas frihet, mångfald och koncentration skapat en uppsättning omfattande gemensamma alleuropeiska miniminormer på det här området.

BM.  Medlemsstaterna är skyldiga att alltid främja och skydda yttrande-, åsikts-, informations- och mediefriheten. Om dessa friheter är i allvarlig fara eller kränks i en medlemsstat är unionen skyldig att ingripa snabbt och effektivt, på grundval av sina befogenheter enligt fördragen och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, för att skydda det europeiska demokratiska och pluralistiska systemet och de grundläggande rättigheterna.

BN.  Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen uttryckt oro över mediernas frihet, mångfald och koncentration i EU och dess medlemsstater.

BO.  Kritik har framförts mot ett antal bestämmelser i den ungerska medielagstiftningen, dels av parlamentet, kommissionen, OSSE:s representant för mediefrihet och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, dels av Europarådets generalsekreterare, FN:s särskilda rapportör för främjandet av rätten till åsikts- och yttrandefrihet och av ett stort antal nationella och internationella journalistorganisationer, redaktörer och förläggare, icke-statliga organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter samt medlemsstaterna.

BP.   Kritiken har framför allt handlat om antagandet av lagstiftning genom ett parlamentariskt förfarande som grundar sig på motioner, den i hög grad hierarkiska strukturen när det gäller medietillsynen, maktbefogenheterna hos ordföranden för tillsynsmyndigheten, avsaknaden av bestämmelser om myndighetens oberoende, myndighetens omfattande tillsyns- och sanktionsbefogenheter, vissa bestämmelsers stora inverkan på programinnehållet, bristen på mediespecifik reglering, den bristande insynen i anbudsförfarandet för licenser samt vaga normer, vilket kan leda till godtyckligt genomförande och verkställande.

BQ.  I sin resolution av den 10 mars 2011 om den ungerska medielagen betonade parlamentet att den ungerska medielagen snarast bör upphävas och ses över utifrån kommissionens, OSSE:s och Europarådets anmärkningar och förslag. Parlamentet uppmanade också kommissionen att fortsätta sin noggranna övervakning och bedömning av huruvida den ungerska medielagens nya lydelse överensstämmer med EU:s lagstiftning, särskilt med EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

BR.   Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter har betonat att lagstiftningen måste ändras för att man ska komma till rätta med sådana inskränkningar av mediefriheten som föreskrifter om vilken information och rapportering som måste komma från medieleverantörerna, införandet av påföljder för medierna, avskräckande begränsningar av tryckfriheten i form av krav på registrering och undantag från journalisters källskydd. När det gäller mediernas oberoende och mångfald har han påpekat att man måste ta itu med problem som försvagade konstitutionella garantier för mångfald, avsaknad av oberoende för medietillsynsorganen, bristande skydd för oberoende radio och tv i allmänhetens tjänst samt avsaknad av möjligheter att föra talan vid nationella domstolar för medieaktörer som är föremål för beslut från medierådet.

BS.   Kommissionen har uttryckt tvivel om den ungerska medielagens överensstämmelse med direktivet om audiovisuella medietjänster och med EU:s regelverk i allmänhet, särskilt när det gäller skyldigheten att tillhandahålla en balanserad rapportering, som ska tillämpas på samtliga leverantörer av audiovisuella tjänster. Kommissionen har också ifrågasatt medielagens överensstämmelse med proportionalitetsprincipen och dess respekt för den grundläggande rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet enligt i artikel 11 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, ursprungslandsprincipen och registreringskraven. Efter förhandlingar med kommissionen ändrade det ungerska parlamentet i mars 2011 lagen i enlighet med kommissionens önskemål.

BT.   OSSE har uttryckt allvarliga tvivel när det gäller den ungerska lagstiftningens materiella och territoriella tillämpningsområde, den politiskt homogena sammansättningen av mediemyndigheten och medierådet, de oproportionella påföljder som utdömts, det faktum att mediemyndighetens påföljder inte automatiskt avbryts om de överklagas till domstol och åsidosättandet av principen om journalisters rätt att skydda sina källor samt skyddet av familjevärderingar.

BU.  OSSE:s rekommendationer innehöll rekommendationer[7] om att stryka de rättsliga kraven på balanserad rapportering och andra innehållsbestämmelser i lagarna, skydda det redaktionella oberoendet, säkerställa att olika bestämmelser reglerar olika typer av medier – tryckta medier, radio och tv samt nätbaserade medier –, stryka registreringskrav som anses överflödiga, se till att tillsynsorganet är oberoende och behörigt, garantera objektivitet och mångfald i förfarandet för att utse de organ som ska styra mediesektorn, avstå från att placera tryckta medier under tillsynsorganets behörighet och effektivt uppmuntra till självreglering.

BV.  Lagarna ändrades 2011 efter förhandlingar med kommissionen och i maj 2012 efter författningsdomstolens beslut från december 2011, vilket ledde till att flera bestämmelser bedömdes som författningsstridiga vad gäller innehållsregleringen av tryckta medier, journalistiskt källskydd, kravet på uppgiftslämning samt medie- och telekommunikationsombudsmannens funktion. Trots detta har OSSE:s representant för mediefrihet beklagat dels att flera ändringar infördes och antogs med kort varsel utan att berörda intressenter rådfrågats, dels att grundläggande delar av lagstiftningen inte har förbättrats. Detta gäller särskilt förfarandet för att utse mediemyndighetens och medierådets ordförande och ledamöter och deras makt över innehållet i radio och tv, utfärdandet av dryga böter samt bristen på skydd för finansiellt och redaktionellt oberoende radio och tv i allmänhetens tjänst.

BW. Även om FN:s särskilda rapportör om främjande och skydd av rätten till åsikts- och yttrandefrihet välkomnar de ändringar av medielagstiftningen som antogs i mars 2011 framhåller han samtidigt de återstående problemen, som gäller följande punkter: reglering av medieinnehåll, bristande garantier för att säkerställa mediemyndighetens oberoende och opartiskhet, orimliga böter och andra administrativa påföljder, medielagstiftningens tillämplighet på alla typer av medier, bland annat tryckta och nätbaserade medier, registreringskrav samt otillräckligt journalistiskt källskydd.

BX.  I en analys från Europarådets experter[8] (där man undersökte medielagarnas – som föreslogs ändras 2012 – förenlighet med Europarådets normgivande texter när det gäller medier och yttrandefrihet) rekommenderades att de särskilda bestämmelserna om registrering och insyn, innehållsreglering, krav på nyhetsrapportering, källskydd, public service-medier och tillsynsorgan grundligt borde ses över, förtydligas eller i vissa fall tas bort.

BY.  Efter dialogen med EU och Europarådets generalsekreterare, som skedde genom skriftväxling och expertmöten, antogs ytterligare ändringar i februari 2013 för att stärka och garantera medietillsynsorganens oberoende, särskilt när det gäller bestämmelserna om villkoren för utnämning och val av ordföranden för medie-, informations- och kommunikationsmyndigheten respektive medierådet samt om nomineringsförfarandet, den person som ska göra utnämningen och upprepade utnämningar.

BZ.   De ungerska myndigheterna har uppgett att de avser att se över bestämmelserna om begränsningar av politisk reklam under valkampanjer. Den ungerska regeringen för samråd med kommissionen om frågan om politisk reklam. Den fjärde grundlagsändringen medför emellertid ett allmänt och potentiellt vagt förbud mot uttalanden som kränker olika gruppers värdighet, däribland den ungerska nationen, som kan användas för att godtyckligt påverka yttrandefriheten och som kan få en avskräckande effekt på journalister och artister m.fl.

CA.  Den nationella medie-, informations- och kommunikationsmyndigheten och medierådet har inte utvärderat konsekvenserna av lagstiftningen om journalistikens kvalitet, graderna av redaktionell frihet och kvaliteten på arbetsvillkoren för journalister.

Respekt för minoriteters rättigheter

CB.  Respekt för rättigheterna för personer som tillhör minoriteter erkänns uttryckligen bland de värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget, och unionen har förbundit sig att främja dessa värden och att bekämpa social utestängning, rasism, antisemitism och diskriminering.

CC.  Icke-diskriminering är en grundläggande rättighet enligt artikel 21 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

CD.  Medlemsstaternas ansvar att se till att allas grundläggande rättigheter respekteras, oavsett etnicitet eller tro, omfattar samtliga nivåer inom den offentliga förvaltningen och de brottsbekämpande myndigheterna. Detta innebär också att de aktivt ska främja tolerans och kraftigt fördöma företeelser som rasistiska våldsbrott och offentlig antisemitisk och antiromsk hatpropaganda, särskilt när det uttrycks i officiella eller offentliga forum som det ungerska parlamentet.

CE.   Att de brottsbekämpande myndigheterna inte har reagerat på brott med rasistiska motiv[9] har lett till en misstro mot polisen.

CF.   Det är värt att notera att det ungerska parlamentet har antagit lagstiftning på de straff- och civilrättsliga områdena för att bekämpa hets mot person på grund av ras och hatiska uttalanden.

CG.  Även om intolerans mot de romska och judiska befolkningsgrupperna inte är ett problem som enbart är förknippat med Ungern och även om andra medlemsstater befinner sig i samma situation, har den senaste tidens händelser väckt farhågor om att de antiromska och antisemitiska hatiska uttalandena i Ungern har ökat.

CH.  På grund av genomförandet av retroaktiv skatte- och pensionslagstiftning har den sociala otryggheten och fattigdomen ökat kraftigt, vilket inte bara leder till en stor osäkerhet bland befolkningen utan även innebär en kränkning av den privata äganderätten och undergräver grundläggande medborgerliga friheter.

Religions- och trosfrihet och erkännande av kyrkor

CI.    Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet enligt artikel 9 i Europakonventionen och artikel 10 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna är en av grundvalarna för ett demokratiskt samhälle. Staternas roll bör på detta område vara att på ett neutralt och opartiskt sätt säkerställa rätten till olika religion, tro eller övertygelse.

CJ.   Genom kyrkolagen fastställdes en ny rättsordning för reglering av religiösa samfund och kyrkor i Ungern. Dessutom infördes ett antal krav för erkännande av kyrkor, bland annat att ett sådant erkännande måste föregås av ett godkännande av parlamentet med två tredjedels majoritet.

CK.  Kyrkolagens krav på ett erkännande av parlamentet som villkor för att få inrätta en kyrka bedömdes av Venedigkommissionen vara en begränsning av religionsfriheten.

CL.   Till följd av de retroaktiva bestämmelser som trädde i kraft i samband med kyrkolagen har fler än 300 registrerade kyrkor förlorat sin rättsliga ställning som kyrka.

CM. På begäran av flera religiösa samfund och den ungerska ombudsmannen för de grundläggande rättigheterna undersökte författningsdomstolen om bestämmelserna i kyrkolagen var förenliga med konstitutionen. I sitt beslut 6/2013 av den 26 februari 2013 konstaterade författningsdomstolen att vissa bestämmelser stred mot konstitutionen och ogiltigförklarade dem med retroaktiv verkan.

CN.  I beslutet ansåg författningsdomstolen – även om den inte ifrågasatte parlamentets rätt att ange de materiella villkoren för erkännande som kyrka – att parlamentets erkännande av en kyrka genom omröstning kan leda till politiskt partiska beslut. Författningsdomstolen förklarade att lagen inte innehöll någon skyldighet att lämna några detaljerade skäl för ett beslut som vägrar erkännande som kyrka, inte angav några tidsfrister för parlamentets åtgärder och inte gav någon möjlighet till effektiva rättsmedel då erkännande vägrats eller då ett beslut inte fattats.

CO.  Den fjärde grundlagsändringen, som antogs två veckor efter författningsdomstolens beslut, ändrade artikel VII i grundlagen och förde upp parlamentets befogenhet att anta kardinallagar för att erkänna vissa organisationer som bedriver religiös verksamhet, t.ex. kyrkor, till konstitutionell nivå. Därmed åsidosatte man författningsdomstolens beslut.

II- Bedömning

Ungerns grundlag och dess genomförande

1.      Europaparlamentet påminner om att respekt för legalitetsprincipen, inbegripet en öppen, ansvarsfull och demokratisk lagstiftningsprocess, bland annat när man antar en grundlag, och för ett starkt system med representativ demokrati som grundar sig på fria val och respekt för oppositionens rättigheter är centrala delar av begreppen demokrati och rättsstatsprincipen. Dessa fastslås i artikel 2 i EU-fördraget, där det föreskrivs att ”unionen ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män”. De proklameras också i ingresserna till både EU-fördraget och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet beklagar att EU-institutionerna hittills inte alltid har kunnat leva upp till de egna kraven när det gäller skyddet av de europeiska grundläggande värdena. Parlamentet betonar därför sitt särskilda ansvar för att kämpa för respekten för de europeiska grundläggande värdena enligt artikel 2 i EU-fördraget både på unionsnivå och i medlemsstaterna.

2.      Europaparlamentet upprepar med kraft att utarbetandet och antagandet av en ny konstitution omfattas av medlemsstaternas behörighetsområde, men att också medlemsstaterna och EU har ansvar för att se till att de konstitutionella förfarandena och konstitutionernas innehåll överensstämmer med de åtaganden som varje medlemsstat gjort i sitt fördrag om anslutning till EU, dvs. EU:s gemensamma värden, EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och Europakonventionen.

3.      Europaparlamentet beklagar att utarbetandet och antagandet av Ungerns grundlag inte präglades av insyn, öppenhet, delaktighet och slutligen det samförstånd som kan förväntas i en modern demokratisk konstituerande process, vilket således försvagar själva grundlagens legitimitet.

4.      Europaparlamentet noterar författningsdomstolens ovannämnda beslut av den 28 december 2012, i vilket den förklarade att det ungerska parlamentet överskred sin lagstiftningsbefogenhet när det antog ett antal varaktiga och allmänna regler i övergångsbestämmelserna i grundlagen. Författningsdomstolen förklarade bland annat att det är den konstituerande maktens uppgift och ansvar att klargöra situationen efter den delvisa ogiltigförklaringen och att parlamentet ska skapa klarhet och tydlighet vad gäller det rättsliga läget. Samtidigt ställdes kravet att detta inte får innebära att man automatiskt, och utan åtskillnad, inför de ogiltigförklarade bestämmelserna i grundlagen, eftersom parlamentet måste se över innehållet i de bestämmelser som ogiltigförklarats på grund av att de inte var övergångsbestämmelser och besluta vilka som kräver förnyad lagstiftning och på vilken nivå av rättskällorna. Det är parlamentets skyldighet att välja vilka bestämmelser – som ska regleras upprepade gånger – som ska införas i grundlagen och vilka som ska regleras genom annan lagstiftning.

5.      Europaparlamentet är starkt kritiskt till bestämmelserna i den fjärde grundlagsändringen, vilka undergräver grundlagens företräde genom att återinföra ett antal regler som författningsdomstolen tidigare förklarat strida mot konstitutionen, dvs. vara oförenliga med grundlagen av processuella eller materiella skäl.

6.      Europaparlamentet påminner om att författningsdomstolen i sitt ovannämnda beslut av den 28 december 2012 gav ett tydligt avgörande om förenligheten med konstitutionen genom att förklara följande: ”I demokratiska rättsstater innehåller konstitutionerna konstanta materiella och processuella standarder och krav. De materiella och processuella konstitutionella kraven får inte vara lägre i samband med grundlagen än de var i samband med konstitutionen (lagen). Rättsstatskraven är krav som hela tiden upprätthålls i nutiden och samtidigt är program för framtiden. Rättsstaten är ett system av konstanta värderingar, principer och garantier.” Parlamentet anser att detta entydiga och värdiga uttalande gäller hela Europeiska unionen och alla dess medlemsstater.

7.      Europaparlamentet påminner om att unionens gemensamma värden om demokrati och rättsstatsprincipen förutsätter ett starkt system av representativ demokrati som grundar sig på fria val och respekt för oppositionens rättigheter och att valen i enlighet med artikel 3 i protokoll 1 till Europakonventionen bör garantera ”folket rätten att fritt ge uttryck åt sin mening beträffande sammansättningen av den lagstiftande församlingen.”

8.      Antagande av lagar med två tredjedels majoritet är vanligt i andra medlemsstater och har förekommit i Ungerns konstitutionella och rättsliga ordning sedan 1989. Europaparlamentet anser emellertid att Ungerns utbredda användning av kardinallagar, för att fastställa mycket specifika och detaljerade regler, undergräver principerna om demokrati och rättsstaten eftersom detta tillvägagångssätt har gjort det möjligt för den nuvarande regeringen, som har stöd av en kvalificerad majoritet, att cementera politiska val. Detta gör att det blir svårare för de efterföljande regeringar som bara har enkel majoritet i parlamentet att reagera på förändringar i samhället och att betydelsen av nya val således riskerar att minska. Parlamentet anser att detta tillvägagångssätt bör omvärderas för att säkerställa att framtida regeringar och parlamentariska majoriteter ska kunna lagstifta på ett meningsfullt och omfattande sätt.

9.      Europaparlamentet anser att tillämpningen av motionsförfarandet för att genomföra konstitutionen (genom kardinallagar) inte är en öppen, ansvarsfull och demokratisk lagstiftningsprocess eftersom den saknar garantier för att säkerställa den meningsfulla sociala debatten och samrådet. Detta skulle kunna motverka själva grundlagen, som ålägger regeringen (och inte de enskilda ledamöterna) att lägga fram de lagförslag som är nödvändiga för att genomföra den.

10.    Europaparlamentet noterar Venedigkommissionens yttrande (nr CDL-AD(2011)016), där man säger sig välkomna det faktum att den nya grundlagen fastställer en konstitutionell ordning där demokrati, rättsstaten och skydd av grundläggande rättigheter utgör de underliggande principerna. Parlamentet noterar dessutom Venedigkommissionens yttrande (nr CDL-AD(2012)001), där det påpekas att antagandet av en stor mängd lagstiftning under en mycket kort tid skulle kunna förklara varför vissa av de nya bestämmelserna inte är förenliga med de europeiska normerna. Slutligen noterar parlamentet Venedigkommissionens yttrande över den fjärde grundlagsändringen av Ungerns grundlag (nr CDL-AD(2013)012), där det konstateras att den fjärde grundlagsändringen i sig skapar eller vidmakthåller brister i det ungerska konstitutionella systemet.

11.    Europaparlamentet välkomnar att Ungerns grundlag upprepar och bekräftar artiklarna i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och att Ungern som fjärde land inom EU i artikel H erkänner det ungerska teckenspråket som ett fullvärdigt språk och skyddar teckenspråkets ställning som en del av Ungerns kultur.

12.    Europaparlamentet välkomnar att Ungerns grundlag i artikel XV särskilt förbjuder diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, funktionsnedsättning, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationellt eller socialt ursprung, omständigheter relaterade till ekonomi eller börd såväl som andra omständigheter, och att den föreskriver att Ungern kommer att vidta särskilda åtgärder för att skydda barn, kvinnor, äldre och personer med funktionsnedsättning i enlighet med artiklarna 20–26 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Demokratiska kontrollsystem

13.    Europaparlamentet påminner om att demokrati och rättsstatsprincipen förutsätter en tydlig maktdelning mellan oberoende institutioner som grundar sig på ett välfungerande kontrollsystem och effektiv kontroll av lagstiftningens överensstämmelse med konstitutionen.

14.    Europaparlamentet påminner om att en konstitutionell majoritet utökade antalet författningsdomare från 11 till 15 och avskaffade kravet på att det måste nås en överenskommelse med oppositionen om valet av författningsdomare. Parlamentet är bekymrat över att åtta av de nuvarande 15 författningsdomarna har utsetts enbart med två tredjedels majoritet (med ett undantag), bland annat två nya ledamöter som utsågs direkt då de var parlamentsledamöter.

15.    Europaparlamentet välkomnar införandet av en möjlighet att väcka två nya sorters talan inför författningsdomstolen och inser att ett demokratiskt system som är grundat på rättsstatsprincipen inte nödvändigtvis behöver en författningsdomstol för att fungera väl. Parlamentet påminner emellertid om Venedigkommissionens yttrande nr CDL-AD (2011)016, där det konstateras att i stater som har valt att införa en författningsdomstol bör denna ha rätt att bedöma all lagstiftnings överensstämmelse med de mänskliga rättigheter som garanteras i konstitutionen. Parlamentet anser därför att begränsningen av den konstitutionella behörigheten när det gäller lagar om den centrala budgeten och skatterna försvagar de institutionella och processuella garantierna för skyddet av en rad konstitutionella rättigheter och för kontrollen av parlamentets och regeringens befogenheter på budgetområdet.

16.    Europaparlamentet påminner om att författningsdomstolen i sitt beslut nr 45/2012 förklarade följande: ”Konstitutionell ordning har inte endast processuella, formella och offentligrättsliga giltighetskrav, utan även materiella. [...] Författningsdomstolen kan i vissa fall till och med pröva om de materiella kraven, garantierna och värderingarna i demokratiska rättsstater fritt upprätthålls och införlivas i konstitutionen i enlighet med rättsstatsprincipen.”

17.    Europaparlamentet anser att författningsdomstolen, mot bakgrund av de systematiska ändringarna av grundlagen till följd av politiska beslut, inte längre kan uppfylla sin roll som det främsta organet för konstitutionellt skydd. Detta beror framför allt på att den fjärde grundlagsändringen uttryckligen förbjuder domstolen att granska grundlagsändringar som strider mot andra konstitutionella krav och principer.

18.    Ett demokratiskt valt parlament har rätt att anta lagar i enlighet med grundläggande rättigheter, med respekt för politiska minoriteter och med hjälp av ett demokratiskt adekvat och öppet förfarande. Domstolarna – såväl de vanliga domstolarna som författningsdomstolarna – har skyldighet att säkerställa lagstiftningens överensstämmelse med konstitutionen. Mot denna bakgrund betonar Europaparlamentet vikten av principen om maktdelning och ett välfungerande kontrollsystem. Parlamentet är i detta sammanhang oroat över att maktförskjutningen i konstitutionella frågor – som är till det ungerska parlamentets fördel och författningsdomstolens nackdel – underminerar principen om maktdelning och ett välfungerande kontrollsystem, vilka är nyckelbegrepp i en rättsstat. Parlamentet välkomnar i detta avseende det gemensamma uttalande som ordförandena för de ungerska och rumänska författningsdomstolarna, Péter Paczolay och Augustin Zegrean, gjorde i Eger den 16 maj 2013, där de betonade att författningsdomstolarna har ett särskilt ansvar i länder som regeras med två tredjedels majoritet.

19.    Europaparlamentet är djupt oroat över de bestämmelser i den fjärde grundlagsändringen som upphäver 20 års konstitutionell rättspraxis, som innehåller ett helt system av grundläggande principer och konstitutionella krav, inbegripet eventuell rättspraxis som påverkar tillämpningen av EU:s lagstiftning och europeisk människorättslagstiftning. Parlamentet noterar att domstolen redan har använt sina tidigare beslut som tolkningsunderlag. Det är emellertid oroväckande att andra domstolar kanske inte kan grunda sina beslut på författningsdomstolens tidigare rättspraxis.

20.    Europaparlamentet är också oroat över huruvida en viss bestämmelse i den fjärde grundlagsändringen är förenlig med unionsrätten, nämligen den som gör att den ungerska regeringen kan införa en särskild skatt för att verkställa domar från Europeiska unionens domstol som medför betalningsskyldighet när det inte finns tillräckliga medel i statsbudgeten och när statsskulden överstiger halva bruttonationalprodukten. Parlamentet noterar den pågående dialogen mellan Ungerns regering och kommissionen i frågan.

21.    Europaparlamentet är kritiskt till den påskyndade processen för att anta viktiga lagar, eftersom den undergräver oppositionspartiernas rättigheter att aktivt delta i lagstiftningsprocessen, vilket begränsar deras kontroll av majoritetens och regeringens åtgärder och i slutändan inverkar negativt på maktdelningssystemet.

22.    Europaparlamentet påminner om att dataskyddsmyndigheternas oberoende säkerställs genom artikel 16 i EUF-fördraget och artikel 8 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

23.    Europaparlamentet betonar att skydd mot att avsättas under ämbetsperioden är ett grundläggande inslag i kravet på nationella dataskyddsmyndigheters oberoende enligt unionsrätten.

24.    Europaparlamentet påpekar att kommissionen har inlett ett överträdelseförfarande mot Ungern om lagligheten i att avsätta den före detta dataskyddsombudsmannen, med avseende på att ett sådant organ måste vara tillräcklig oberoende. Målet är för närvarande anhängigt vid Europeiska unionens domstol.

25.    Europaparlamentet beklagar att de ovannämnda institutionella förändringarna har lett till en tydlig försvagning av de kontrollsystem som krävs enligt rättsstatsprincipen och den demokratiska principen om maktdelning.

Domstolsväsendets oberoende

26.    Europaparlamentet påminner om att domstolsväsendets oberoende föreskrivs i artikel 47 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och i artikel 6 i Europakonventionen. Det är också en grundläggande förutsättning för den demokratiska principen om maktdelning, som följer av artikel 2 i EU-fördraget.

27.    Europaparlamentet påminner om att författningsdomstolen i sitt ovannämnda beslut 33/2012 beskrev domstolsväsendets och domarnas oberoende som ett resultat av Ungerns tidigare konstitution när den förklarade att ”principen om domstolsväsendets oberoende, i alla dess delar, utan tvekan är en landvinning. Författningsdomstolen fastställer därför att domstolsväsendets oberoende, och den princip om oavsättlighet som följer, inte bara är en normativ bestämmelse i grundlagen utan också ett resultat av den tidigare konstitutionen. Det är således en tolkningsprincip som är obligatorisk för alla, som grundar sig på bestämmelserna i grundlagen och som ska tillämpas också när man undersöker annat eventuellt innehåll i grundlagen.”[10]

28.    Europaparlamentet betonar att ett effektivt säkerställande av domstolsväsendets oberoende utgör grunden för demokrati i Europa och är en förutsättning för att befästa ett ömsesidigt förtroende mellan de olika medlemsstaternas rättsliga myndigheter och därmed ett smidigt gränsöverskridande samarbete inom det gemensamma rättsliga området, i enlighet med principen om ömsesidigt erkännande i artiklarna 81 (civilrättsligt samarbete) och 82 (straffrättsligt samarbete) i EUF-fördraget.

29.    Europaparlamentet beklagar att många åtgärder som vidtagits – liksom vissa pågående reformer – inte i tillräcklig utsträckning säkrar konstitutionella garantier för domstolsväsendets och författningsdomstolens oberoende i Ungern.

30.    Europaparlamentet anser att den förtida avsättningen av högsta domstolens ordförande strider mot garantin om oavsättlighet, som är en central del av domstolsväsendets oberoende.

31.    Europaparlamentet välkomnar dels författningsdomstolens ovannämnda beslut 33/2012, där man förklarade att tvångspensioneringen av domare vid 62 års ålder strider mot konstitutionen, dels EU-domstolens beslut av den 6 november 2012, där man fastslog att den drastiska sänkningen av domarnas pensionsålder i Ungern utgör en omotiverad åldersdiskriminering och därför strider mot rådets direktiv 2000/78/EG.

32.    Europaparlamentet välkomnar ändringarna av lag CLXI/2011 om Ungerns domstolsväsen och dess förvaltning och lag CLXII/2011 om ungerska domares rättsliga ställning och ersättning, som det ungerska parlamentet antog den 2 juli 2012. Lagarna löser många av de problem som Europaparlamentet tog upp i sin resolution av den 16 februari 2012 och som Venedigkommissionen tog upp i sitt yttrande.

33.    Europaparlamentet beklagar emellertid att inte alla Venedigkommissionens rekommendationer har genomförts, särskilt när det gäller behovet av att begränsa det utrymme för skönsmässig bedömning som ordföranden för det nationella domstolsverket har när det gäller att överföra mål, vilket eventuellt kan påverka rätten till en opartisk domstol och rätten till domstolsprövning. Parlamentet noterar att den ungerska regeringen har uttryckt sin avsikt att se över systemet för överföring av mål. Parlamentet anser att Venedigkommissionens rekommendationer i detta avseende bör genomföras.

34.    Europaparlamentet välkomnar lag XX/2013 om lagändringar avseende de övre åldersgränser som ska tillämpas under vissa rättsliga förhållanden, där man fastställer att pensionsåldern för domare ska vara 65 år efter en övergångsperiod på tio år och att de domare som har avsatts i strid med lagen får återgå i tjänst.

35.    Europaparlamentet beklagar emellertid att lag XX/2013 när det gäller domare som är ordförande i rätten föreskriver att de ska återinsättas på sina tidigare tjänster enbart om dessa fortfarande är lediga. Detta innebär att man endast garanterar att ett fåtal domare som har avsatts i strid med lagen kommer att återinsättas på exakt samma tjänst och med samma plikter och ansvar som de hade innan de avsattes.

36.    Europaparlamentet välkomnar det förslag från kommissionen om en ständig resultattavla på det rättsliga området i alla 27 EU-medlemsstater som lades fram av dess vice ordförande Viviane Reding, vilket visar att garantier för domstolsväsendets oberoende är av allmänt intresse för EU. Parlamentet understryker att det i vissa medlemsstater finns anledning till stor oro när det gäller dessa frågor. Parlamentet upprepar sin begäran att den ständiga resultattavlan på det rättsliga området bör utökas till att även omfatta straffrätt, grundläggande rättigheter, rättsstatsprincipen och demokrati.

37.    Europaparlamentet erkänner den professionalism och entusiasm som Ungerns juridiskt sakkunniga har visat och deras engagemang för rättsstaten. Parlamentet påminner om att författningsdomstolen sedan den demokratiska processen i Ungern inleddes har blivit erkänd som ett utomordentligt konstitutionellt organ i hela Europa och världen.

Valreformen

38.    Europaparlamentet erinrar om att förändringen av valdistriktsindelningen, antagandet av lagen om val av ledamöter till Ungerns parlament och vallagen markant förändrar den rättsliga och institutionella ramen för nästa val, som ska hållas 2014. Parlamentet beklagar därför att regeringspartierna antog dessa lagar ensidigt utan att hålla ett brett samråd med oppositionen.

39.    Europaparlamentet är mot bakgrund av det rådande politiska klimatet oroat över att de nuvarande bestämmelserna om förfarandet för utnämning av ledamöter i den nationella valkommittén inte ger tillräckliga garantier i för en balanserad representation och kommitténs oberoende.

40.    Europaparlamentet välkomnar att de ungerska myndigheterna begärde att Venedigkommissionen skulle yttra sig över lagen om val av ledamöter till Ungerns parlament den 20 januari 2012. Parlamentet anser emellertid att en fullständig analys måste utföras för att man ska kunna utvärdera det radikalt förändrade valsystemet.

41.    Europaparlamentet välkomnar att lag XXXVI/2013 om valförfarandet i Ungern, och i synnerhet artikel 42, föreskriver att personer med funktionsnedsättning på begäran ska få instruktioner i blindskrift, relevant information i lättläslig form, exempelvalsedlar i blindskrift i vallokalerna och fullständigt tillträde till vallokalerna, bland annat med särskild hänsyn till rullstolsburna personers behov. Enligt artikel 50 i samma lag kan röstberättigade personer med funktionsnedsättning dessutom begära att registreras i en annan, mer tillgänglig vallokal i deras valkrets, i enlighet med kravet i artikel 81 att det ska finnas minst en helt tillgänglig vallokal i varje valkrets.

Mediepluralism

42.    Europaparlamentet uppskattar de ansträngningar som de ungerska myndigheterna har gjort och som har lett till ändringar av lagstiftningen. Dessa ändringar syftar till att åtgärda ett antal av de brister som fastställts, i syfte att förbättra medielagstiftningen och uppnå bättre överensstämmelse med EU:s och Europarådets normer.

43.    Europaparlamentet välkomnar den fortsatt konstruktiva dialogen med internationella aktörer och understryker att det samarbetet mellan Europarådet och den ungerska regeringen har gett påtagliga resultat. Detta framgår av lag XXXIII/2013, där en del av de problem som framhölls i de rättsliga bedömningarna av medielagstiftningen åtgärdats, bland annat avseende utnämnings- och valförfarandena för mediemyndighetens och medierådets respektive ordförande. Parlamentet påminner emellertid om att det fortfarande råder tvivel om mediemyndighetens oberoende.

44.    Europaparlamentet uttrycker sin oro över vilka konsekvenser den fjärde grundlagsändringen om förbud mot politisk reklam i kommersiella medier kan få. Även om det uttalade syftet med denna bestämmelse är att minska de politiska kampanjkostnaderna och skapa lika möjligheter för alla partier, äventyrar den nämligen tillgången till nyanserad information. Parlamentet noterar att den ungerska regeringen för närvarande samråder med kommissionen om reglerna om politisk reklam. Parlamentet konstaterar att det också finns begränsningar i andra europeiska länder. Parlamentet noterar Venedigkommissionens yttrande över den fjärde grundlagsändringen av Ungerns grundlag (CDL-AD(2013)012), där det konstateras att begränsningar av politisk reklam måste ses mot den rättsliga bakgrunden i den aktuella medlemsstaten och att förbudet mot politisk reklam i kommersiella medier, som i Ungern används i högre utsträckning än public service-medier, kommer att frånta oppositionen en viktig möjlighet att sprida sina åsikter på ett effektivt sätt och därigenom väga upp regeringens dominerande ställning i medierapporteringen.

45.    Europaparlamentet uppmanar än en gång de ungerska myndigheterna att utföra, eller låta utföra, regelbundna utvärderingar för att på ett tidigt stadium identifiera konsekvenserna av lagstiftningen om mediemiljön (försämring av journalistikens kvalitet, fall av självcensur, minskad redaktionell frihet och försämrade arbetsvillkor och minskad anställningstrygghet för journalister).

46.    Europaparlamentet beklagar att den statsägda ungerska nyhetsbyrån MTI är den enda leverantören av nyhetssändningar till radio och tv i allmänhetens tjänst, samtidigt som alla stora privata radio- och tv-bolag förväntas ha sina egna nyhetstjänster. Detta har i praktiken gett byrån monopol på marknaden, eftersom merparten av dess nyhetsinslag är fritt tillgängliga. Parlamentet påminner om Europarådets rekommendation att avskaffa kravet på att statliga radio- och tv-bolag ska använda sig av den nationella nyhetsbyrån, eftersom det är orimligt och innebär en orättvis begränsning av pluralismen inom nyhetssändningar.

47.    Europaparlamentet framhåller att den nationella konkurrensmyndigheten regelbundet måste utvärdera mediemiljön och mediemarknaderna och lyfta fram möjliga hot mot pluralismen.

48.    Europaparlamentet understryker att åtgärder för att reglera medieföretags tillgång till marknaden genom förfaranden för sändningslicenser eller tillstånd, bestämmelser till skydd för staten, nationell och militär säkerhet och allmän ordning liksom bestämmelser om skydd för moralen inte får missbrukas för att införa politisk eller partipolitisk kontroll eller censur av medier och att man måste hitta rätt avvägning i detta hänseende.

49.    Europaparlamentet är bekymrat över att radio och tv i allmänhetens tjänst kontrolleras av ett ytterst centraliserat institutionellt system där egentliga operativa beslut fattas utan offentlig kontroll. Parlamentet betonar att partiska och svåröverskådliga anbudsförfaranden och den partiska information som radio och tv i allmänhetens tjänst sprider och som når en bred publik snedvrider mediemarknaden. Parlamentet betonar också att systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna enligt protokoll nr 29 till Lissabonfördraget (om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna) har ett direkt samband med de demokratiska, sociala och kulturella behoven i varje samhälle och med behovet att bevara mångfalden i medierna.

50.    Europaparlamentet påminner om att innehållsregler bör vara tydliga, göra det möjligt för enskilda individer och medieföretag att på förhand avgöra om de kommer att bryta mot lagen och fastställa rättsliga följder för eventuella åsidosättanden. Parlamentet noterar med oro att den ungerska mediemyndigheten hittills inte har bestraffat de offentliga antiromska uttalandena nyligen, trots att det finns sådana utförliga innehållsregler, och efterlyser en mer balanserad tillämpning av lagstiftningen.

Rättigheter för personer som tillhör minoriteter

51.    Europaparlamentet noterar att det ungerska parlamentet har antagit lagstiftning på det straff- och civilrättsliga området för att bekämpa hets mot personer på grund av ras och hatiska uttalanden. Parlamentet anser att lagstiftningsåtgärder utgör en viktig utgångspunkt för att man ska kunna skapa samhällen utan intolerans och diskriminering runtom i Europa, eftersom konkreta åtgärder endast kan bygga på en gedigen lagstiftning. Parlamentet påpekar emellertid att lagstiftningen måste genomföras aktivt.

52.    Europaparlamentet betonar att samtliga medlemsstaters myndigheter har en positiv skyldighet att se till att rättigheterna för personer som tillhör minoriteter inte kränks. De kan inte hålla sig neutrala i denna fråga utan bör vidta de rättsliga, utbildningsmässiga och politiska åtgärder som krävs. Parlamentet noterar 2011 års ändring av strafflagen för att förhindra att extremistgrupper genomför kampanjer som avser att terrorisera romska grupper i samhället. Lagen föreskriver upp till tre års fängelse för ”provocerande antisocialt beteende” som injagar skräck i medlemmar av nationella, etniska och religiösa grupper samt rasgrupper. Parlamentet uppskattar den ungerska regeringens roll i lanseringen av EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer under sitt EU-ordförandeskap 2011.

53.    Europaparlamentet noterar med oro de upprepade förändringar av rättsordningen som inskränker rättigheterna för homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer), till exempel genom att försöka få definitionen av familj i grundlagen att utesluta samkönade par och deras barn, och även andra varianter av familjestrukturer. Parlamentet betonar att detta strider mot Europadomstolens aktuella rättspraxis och underblåser ett samhällsklimat som är intolerant mot hbt-personer.

54.    Europaparlamentet gläder sig över att man genom den fjärde grundlagsändringen har infört bestämmelser i den ungerska konstitutionen som föreskriver att Ungern ska sträva efter att ge alla människor anständigt boende och tillgång till allmänna tjänster och att staten och kommunerna också ska bidra till att skapa förutsättningar för anständigt boende genom att sträva efter att tillhandahålla bostad åt alla hemlösa. Parlamentet uttrycker emellertid oro över att man, för att skydda allmän ordning, allmän säkerhet, folkhälsa och kulturella värden, genom ett parlamentsbeslut eller en lokal föreskrift kan utfärda förbud mot att varaktigt vistas på allmän plats med hänsyn till en specifik del av en sådan allmän plats, vilket kan leda till att man bekämpar hemlöshet med straffrättslig lagstiftning. Parlamentet påminner om att den ungerska författningsdomstolen bedömt att liknande åtgärder i lagen om ringa brott strider mot konstitutionen eftersom de kränker den mänskliga värdigheten.

Religions- och trosfrihet och erkännande av kyrkor

55.    Europaparlamentet noterar med oro att de ändringar som införts i grundlagen genom den fjärde grundlagsändringen ger parlamentet behörighet att – genom kardinallagar och utan någon konstitutionsenlig skyldighet att ange skälen för vägran av erkännande – erkänna vissa organisationer som bedriver religiös verksamhet som kyrkor. Detta kan ha en negativ inverkan på statens skyldighet att förhålla sig neutral och opartisk i sina förbindelser med olika religioner och trosåskådningar.

Slutsatser

56.    Europaparlamentet bekräftar på nytt att det fäster yttersta vikt vid respekten för alla medlemsstaters likhet inför fördragen och att det vägrar att tillämpa dubbla måttstockar för medlemsstaterna. Parlamentet betonar att likartade situationer eller rättsliga ramar och bestämmelser bör bedömas på samma sätt. Enbart det faktum att lagar ändras och antas kan inte anses vara oförenligt med de värden som anges i fördragen. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera fall av oförenlighet med unionsrätten och EU-domstolen att avgöra dessa fall.

57.    Mot bakgrund av ovanstående anser Europaparlamentet att den systematiska och allmänna tendensen att vid upprepade tillfällen och med mycket korta mellanrum ändra den konstitutionella och rättsliga ramen, liksom karaktären av dessa ändringar, är oförenlig med de värden som anges i artiklarna 2, 3.1 och 6 i EU-fördraget och avviker från principerna i artikel 4.3 i EU-fördraget. Parlamentet anser även att denna tendens, om den inte korrigeras på lämpligt sätt och i tid, kommer att innebära en klar risk för att de värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget allvarligt åsidosätts.

III- Rekommendationer

Ingress

58.    Europaparlamentet framhåller att denna resolution inte bara handlar om Ungern utan oskiljaktigt om EU som helhet och dess demokratiska återuppbyggnad och utveckling efter sammanbrottet för 1900-talets totalitära system. Den handlar om den europeiska familjen, dess gemensamma värden och normer, dess förmåga att inkludera och att skapa dialog. Den handlar om behovet av att genomföra de fördrag som alla medlemsstater frivilligt har ingått. Den handlar om den ömsesidiga hjälp och den ömsesidiga tillit som EU, dess medborgare och dess medlemsstater måste ha om fördragen ska bli mer än bara ord på ett papper och kunna utgöra den rättsliga grunden för ett verkligt, rättvist och öppet Europa där grundläggande rättigheter respekteras.

59.    Europaparlamentet ställer sig bakom tanken om en union som inte bara är en ”union av demokratier” utan även en ”demokratisk union” som utgörs av pluralistiska samhällen där det råder respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

60.    Europaparlamentet är medvetet om att det i tider av ekonomisk och social kris kan verka lockande att åsidosätta de konstitutionsenliga principerna och påpekar därför än en gång vikten av tillförlitliga och stabila konstitutionsenliga institutioner för att underbygga den ekonomiska och sociala politiken och skattepolitiken.

Uppmaning till alla medlemsstater

61.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart uppfylla sina fördragsenliga skyldigheter att respektera, garantera, skydda och främja unionens gemensamma värden. Detta är en oumbärlig förutsättning för att respektera demokratin och alltså kärnan i unionsmedborgarskapet och för att skapa en kultur av ömsesidigt förtroende, så att vi kan skapa ett effektivt gränsöverskridande samarbete och ett verkligt område med frihet, säkerhet och rättvisa.

62.    Europaparlamentet anser att alla medlemsstater, liksom EU:s institutioner, har en moralisk och rättslig skyldighet att försvara de europeiska värdena i fördragen och i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna samt i Europakonventionen, som varje medlemsstat har undertecknat och som EU snart kommer att ansluta sig till.

63.    Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att stärka sin roll i övervakningen av hur de grundläggande värdena efterlevs och att informera om varje risk för att dessa värden åsidosätts inom EU:s gränser, så att EU:s trovärdighet gentemot tredjeländer inte försämras. Denna trovärdighet grundar sig på hur stort värde EU och dess medlemsstater lägger vid de värderingar som de har valt som grundvalar.

64.    Europaparlamentet förväntar sig att alla medlemsstater vidtar nödvändiga åtgärder, framför allt inom rådet, för att lojalt bidra till främjandet av unionens värden och samarbeta med parlamentet och kommissionen för att kontrollera att dessa värden respekteras, särskilt inom ramen för det trepartsmöte enligt artikel 2 som nämns i punkt 85.

Uppmaning till Europeiska rådet

65.    Europaparlamentet påminner Europeiska rådet om dess skyldigheter på området med frihet, säkerhet och rättvisa.

66.    Europaparlamentet är besviket över att Europeiska rådet är den enda av EU:s politiska institutioner som har förblivit tyst, medan kommissionen, parlamentet, Europarådet, OSSE och till och med den amerikanska regeringen har uttryckt oro över situationen i Ungern.

67.    Europaparlamentet anser att Europeiska rådet måste agera när en medlemsstat bryter mot de grundläggande rättigheterna eller genomför förändringar som negativt kan påverka rättsstatsprincipen i detta land och därmed rättsstatsprincipen i EU som helhet, framför allt när detta kan äventyra det gemensamma förtroendet för rättssystemet och det rättsliga samarbetet eftersom detta har en negativ inverkan på själva unionen.

68.    Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådets ordförande att delge parlamentet sin bedömning av situationen.

Rekommendationer till kommissionen

69.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i dess egenskap av fördragens väktare och som under tillsyn av Europeiska unionens domstol ser till att unionsrätten tillämpas korrekt,

–   att delge parlamentet sin bedömning av den fjärde grundlagsändringen och dess konsekvenser för samarbetet inom EU,

–   att med beslutsamhet säkerställa full respekt för de gemensamma grundläggande värden och rättigheter som anges i artikel 2 i EU-fördraget, eftersom ett åsidosättande av dessa värden och rättigheter underminerar själva grunden för unionen och det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna,

–   att inleda en objektiv utredning och ett överträdelseförfarande om den anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen och, i synnerhet, kränker de rättigheter som fastställs i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna,

–   att undvika dubbla måttstockar för medlemsstaterna och att se till att alla medlemsstater i liknande situationer behandlas lika och på så sätt fullt ut respektera principen om medlemsstaternas likhet inför fördragen,

–   att inte bara fokusera på särskilda överträdelser av unionsrätten, som bör åtgärdas genom tillämpning av framför allt artikel 258 i EUF-fördraget, utan att även på lämpligt sätt bemöta en systemisk ändring av den konstitutionella och rättsliga ramen och praxisen i en medlemsstat där flera och återkommande överträdelser tyvärr leder till en situation av rättsosäkerhet som inte längre är i enlighet med kraven i artikel 2 i EU-fördraget,

–   att anta en mer övergripande strategi för att i ett tidigt skede bemöta en eventuell risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de grundläggande värdena och omedelbart inleda en strukturerad politisk dialog med den berörda medlemsstaten och de andra EU-institutionerna; denna strukturerade politiska dialog bör samordnas på högsta politiska nivå inom kommissionen och ha en tydlig inverkan på samtliga förhandlingar mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten inom EU:s olika verksamhetsområden,

–   att – så snart det konstaterats att det finns en risk för att artikel 2 i EU-fördraget åsidosätts – skapa en ”Artikel 2 i EU-fördraget/Varning”, dvs. en övervakningsmekanism för unionens värden, som kommissionen ska bemöta omedelbart och ge särskild prioritet; kommissionens insatser för att åtgärda situationen ska samordnas på högsta politiska nivå och beaktas inom EU:s olika politikområden till dess att kraven i artikel 2 återigen respekteras fullt ut och eventuella hot mot efterlevnaden undanröjts; detta påpekas också i skrivelsen från utrikesministrarna i fyra medlemsstater som med kommissionens ordförande tar upp behovet av att utveckla en ny och effektivare metod för skydd av grundläggande värden för att ge mer tyngd åt främjandet av ett klimat där rättsstatsprincipen respekteras; denna skrivelse beaktas i rådets slutsatser av den 6–7 juni 2013 om grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen och om rapporten från kommissionen om tillämpningen 2012 av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna,

–   att hålla möten på teknisk nivå med den berörda medlemsstatens avdelningar och att inte slutföra förhandlingar inom några andra politikområden än dem som avser artikel 2 i EU-fördraget förrän kraven i denna artikel helt har uppfyllts,

–   att tillämpa en övergripande strategi som inkluderar alla kommissionens berörda avdelningar, för att se till att rättsstatsprincipen respekteras på alla områden, även inom den ekonomiska och sociala sektorn,

   att genomföra och vid behov uppdatera sitt meddelande från 2003 om artikel 7 i EU-fördraget (COM(2003)0606) och att utarbeta ett utförligt förslag till en snabb och oberoende övervakningsmekanism och ett system för tidig varning,

–   att regelbundet kontrollera att det europeiska området med rättvisa fungerar korrekt och att vidta åtgärder när domstolsväsendets oberoende hotas i en medlemsstat, i syfte att undvika att det ömsesidiga förtroendet mellan nationella rättsliga myndigheter undergrävs, eftersom detta oundvikligen skulle göra det svårare att korrekt tillämpa EU:s instrument om ömsesidigt erkännande och gränsöverskridande samarbete,

–   att se till att medlemsstaterna garanterar ett korrekt genomförande av EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna med avseende på mediepluralism och lika tillgång till information,

–   att övervaka det effektiva genomförandet av bestämmelser om öppna och rättvisa förfaranden för finansiering av medier och tilldelning av statliga reklam- och sponsringskontrakt, för att se till att dessa inte inskränker informations- och yttrandefriheten, pluralismen eller mediernas redaktionella innehåll,

–   att i god tid vidta lämpliga, proportionella och progressiva åtgärder när farhågor uppstår kring yttrandefriheten, informationsfriheten och mediernas frihet och mångfald i EU och dess medlemsstater på grundval av en utförlig och noggrann analys av situationen och av de problem som måste lösas och de bästa sätten att ta itu med dem,

–   att ta itu med dessa problem inom ramen för genomförandet av direktivet om audiovisuella medietjänster, i syfte att förbättra samarbetet mellan medlemsstaternas tillsynsmyndigheter och kommissionen så att en översyn och ändring av direktivet och särskilt artiklarna 29 och 30 kan läggas fram snarast möjligt,

–   att fortsätta dialogen med den ungerska regeringen om huruvida den nya bestämmelsen i den fjärde grundlagsändringen är i överensstämmelse med unionsrätten; denna bestämmelse ger den ungerska regeringen rätt att påföra en särskild skatt för att verkställa EU-domstolens domar vilken innebär betalningsskyldighet när det inte finns tillräckliga medel i statsbudgeten och när statsskulden överstiger halva bruttonationalprodukten, och att föreslå lämpliga åtgärder för att förhindra vad som skulle kunna leda till ett åsidosättande av principen om lojalt samarbete enligt artikel 4.3 i EU-fördraget.

70.    Europaparlamentet påminner kommissionen om att EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och unionens kommande anslutning till Europakonventionen innebär en ny struktur i unionens lagstiftning där mänskliga rättigheter blir mer centrala än någonsin tidigare, vilket ger kommissionen, i egenskap av fördragens väktare, ett ökat ansvar i detta avseende.

Rekommendationer till de ungerska myndigheterna

71.    Europaparlamentet uppmanar med kraft de ungerska myndigheterna att så snart som möjligt genomföra alla åtgärder som kommissionen i egenskap av fördragens väktare anser vara nödvändiga för att fullt ut följa unionsrätten, att fullt ut följa den ungerska författningsdomstolens beslut och att så snart som möjligt genomföra följande rekommendationer, i enlighet med rekommendationerna från Venedigkommissionen, Europarådet och andra internationella organ för skydd av rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, detta med full respekt för rättsstatsprincipen och dess viktigaste krav såväl på konstitutionsmiljön, systemet med maktdelning och domstolsväsendets oberoende som på ett starkt skydd för grundläggande rättigheter, däribland yttrande-, medie- och religionsfrihet samt skydd för minoriteter, bekämpning av diskriminering samt rätt till egendom:

Avseende grundlagen

–   att till fullo återställa grundlagens företräde genom att stryka de bestämmelser som författningsdomstolen förklarat strida mot konstitutionen,

–   att minska den återkommande användningen av kardinallagar, så att politikområden som familjefrågor, sociala frågor, skatte- och budgetfrågor omfattas av allmän lagstiftning och motsvarande majoriteter,

–   att genomföra Venedigkommissionens rekommendationer och, framför allt, se över förteckningen över politikområden som kräver kvalificerad majoritet för att meningsfulla val ska kunna hållas i framtiden,

–   att säkerställa ett dynamiskt parlamentariskt system som också respekterar oppositionspartier genom att avsätta tillräckligt med tid för verklig debatt mellan majoriteten och oppositionen och för allmänhetens deltagande i lagstiftningsarbetet,

–   att se till att alla parlamentspartier deltar i det konstitutionella förfarandet i så stor utsträckning som möjligt, även om regeringskoalitionen på egen hand kan samla den särskilda majoritet som krävs,

Avseende maktdelning

–   att fullständigt återinföra författningsdomstolens befogenheter, eftersom författningsdomstolen är det främsta organet för konstitutionellt skydd, och därmed grundlagens företräde, genom att stryka begränsningarna av författningsdomstolens rätt att granska grundlagsenligheten i varje ändring av grundlagen liksom avskaffandet av två decenniers praxis i fråga om konstitutionell rättspraxis; att åter ge författningsdomstolen rätt att se över all lagstiftning, utan undantag, för att uppväga parlamentariska och verkställande åtgärder och för att säkerställa fullständig kontroll av lagenligheten; en sådan kontroll av domstolsväsendet och konstitutionen kan utformas på olika sätt i olika medlemsstater beroende på de särdrag som finns i varje nationell konstitutionell tradition, men när den väl har fastställts bör en författningsdomstol – i likhet med den i Ungern som efter kommunistregimens fall snabbt har byggt upp ett rykte bland de högsta domstolarna i Europa – inte bli föremål för åtgärder som syftar till att minska dess befogenheter och därigenom undergräva rättsstatsprincipen,

–   att återinföra möjligheten för rättssystemet att hänvisa till rättspraxis som utfärdats innan grundlagen trädde i kraft, särskilt när det gäller de grundläggande rättigheterna[11],

   att sträva efter enighet vid val av författningsdomstolens medlemmar och en meningsfull medverkan av oppositionen samt se till att domstolens medlemmar står fria från politiska påtryckningar,

–   att återställa parlamentets befogenheter på budgetområdet och därmed säkra budgetbeslutens fulla demokratiska legitimitet genom att upphäva det icke-parlamentariska budgetrådets begränsning av den parlamentariska makten,

–   att klargöra hur de ungerska myndigheterna tänker åtgärda den förtida uppsägningen av högre tjänstemän, så att dataskyddsmyndighetens institutionella oberoende kan tryggas,

Avseende domstolsväsendets oberoende

–   att fullt ut garantera domstolsväsendets oberoende genom att säkerställa att principerna om oavsättlighet och garanterad ämbetsperiod för domare, bestämmelserna om strukturen och sammansättningen hos domstolsväsendets styrande organ och garantierna om författningsdomstolens oberoende fastställs i grundlagen,

–   att omgående och korrekt genomföra EU-domstolens ovannämnda beslut av den 6 november 2012 och den ungerska författningsdomstolens ovannämnda beslut genom att ge de avsatta domare som så önskar möjlighet att återfå sin tidigare tjänst, inbegripet de domare som varit ordförande i rätten vilkas ursprungliga tjänster inte längre är lediga,

–   att fastställa objektiva urvalskriterier, eller att ge det nationella rättsliga rådet mandat att fastställa sådana kriterier, för att säkerställa att bestämmelserna om överföring av mål är i överensstämmelse med rätten till en rättvis rättegång och principen om behörig domstol,

–   att genomföra de återstående rekommendationerna i Venedigkommissionens yttrande nr CDL-AD(2012)020 över de kardinallagar om domstolsväsendet som ändrades genom antagandet av yttrande CDL-AD(2012)001,

Avseende valreformen

–   att uppmana Venedigkommissionen och OSSE/ODIHR att göra en gemensam analys av den kraftigt förändrade rättsliga och institutionella ramen för val, och uppmana ODIHR att göra en behovsbedömning samt genomföra både en långsiktig och en kortsiktig valobservation,

–   att garantera en balanserad representation inom den nationella valkommittén,

Avseende medier och pluralism

–   att uppfylla åtagandet att ytterligare diskutera samarbetsverksamhet på expertnivå avseende det mer långtgående målet om mediefrihet, med utgångspunkt i de viktigaste rekommendationerna från Europarådets expertutlåtande 2012,

–   att se till att alla berörda parter, däribland yrkesverksamma i mediebranschen, oppositionspartier och det civila samhället, ges möjlighet att i god tid och på nära håll delta i dels en eventuell översyn av denna lagstiftning, som avser en sådan grundläggande aspekt av ett demokratiskt samhälle, dels själva genomförandet,

–   att beakta den positiva skyldighet som följer av Europadomstolens tolkning av artikel 10 i Europakonventionen i syfte att värna om yttrandefriheten, eftersom den är en förutsättning för en fungerande demokrati,

–   att respektera, garantera, skydda och främja den grundläggande rätten till yttrandefrihet och informationsfrihet samt mediernas frihet och mångfald och att avstå från att utarbeta eller stödja mekanismer som hotar mediefriheten och det journalistiska och redaktionella oberoendet,

–   att se till att objektiva, rättsligt bindande förfaranden och mekanismer finns på plats för urval och tillsättning av statliga mediechefer, mediestyrelser, medieråd och medietillsynsorgan, som är i enlighet med principerna om oberoende, integritet, erfarenhet och professionalism och som återspeglar hela det politiska och sociala spektrumet och präglas av rättssäkerhet och kontinuitet,

–   att tillhandahålla rättsliga garantier avseende fullständigt skydd av principen om källskydd och strikt tillämpning av därtill hörande rättspraxis från Europadomstolen,

–   att se till att bestämmelserna om politisk information i de audiovisuella medierna garanterar politiska konkurrenter rättvist utrymme för åsikter och synpunkter, särskilt vid val och folkomröstningar, så att man ser till att medborgarna kan bilda sig en uppfattning utan otillbörlig påverkan från en enda dominerande och mäktig opinionsbildare,

Avseende respekten för de grundläggande rättigheterna, bland annat rättigheterna för personer som tillhör minoriteter

–   att vidta, och fortsätta med, positiva och verkningsfulla åtgärder för att se till att alla personers grundläggande rättigheter respekteras, inbegripet personer som tillhör minoriteter och hemlösa, och att se till att de genomförs av alla offentliga myndigheter; att när man ser över definitionen av familj dels ta hänsyn till lagstiftningstrenden i Europa, där man utvidgar tillämpningsområdet för definitionen av familj, dels ta hänsyn till de negativa konsekvenserna av en snäv definition av familj när det gäller de grundläggande rättigheterna för dem som kommer att uteslutas av den nya, snävare definitionen,

–   att inta en ny hållning och äntligen ta sitt ansvar gentemot hemlösa – och därmed utsatta personer – i enlighet med de internationella fördrag om mänskliga rättigheter som Ungern har undertecknat, exempelvis Europakonventionen samt EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, och på så sätt främja de grundläggande rättigheterna i stället för att överträda dem genom att införa bestämmelser om kriminalisering av hemlösa i grundlagen,

–   att göra allt för att stärka mekanismen för dialog mellan arbetsmarknadens parter och för ett omfattande samråd samt att garantera de rättigheter som hör samman med detta.

–   att intensifiera sina åtgärder för integrering av romer och att vidta lämpliga åtgärder för att skydda denna befolkningsgrupp; rasistiska hot mot den romska befolkningsgruppen måste otvetydigt och beslutsamt förhindras.

Avseende religions- och trosfrihet och erkännande av kyrkor

–   att införa klara, neutrala och opartiska krav och institutionella förfaranden för erkännande av religiösa organisationer som kyrkor, vilka respekterar statens skyldighet att förhålla sig neutral och opartisk i sina förbindelser med olika religioner och trosåskådningar, och att tillhandahålla effektiva förfaranden för rättslig prövning av fall då erkännande vägras eller då något beslut inte fattats, i enlighet med de konstitutionsenliga krav som fastställs i författningsdomstolens ovannämnda beslut 6/2013.

Rekommendationer till EU:s institutioner avseende inrättandet av en ny mekanism för att effektivt tillämpa artikel 2 i EU-fördraget

72.    Europaparlamentet påminner än en gång om det brådskande behovet av att ta itu med det så kallade Köpenhamnsdilemmat, dvs. att EU förhåller sig synnerligen strikt när det gäller att kandidatländerna ska respektera de gemensamma värdena och normerna men saknar effektiva övervaknings- och sanktioneringsverktyg när dessa länder väl har anslutit sig till EU.

73.    Europaparlamentet kräver att medlemsstaternas efterlevnad av unionens grundläggande värden och av kraven på demokrati och respekt för rättsstaten regelbundet utvärderas så att man undviker dubbla måttstockar för medlemsstaterna. Denna utvärdering måste dock bygga på en allmänt accepterad europeisk förståelse för konstitutionella och rättsliga normer. Parlamentet kräver vidare att likartade situationer i medlemsstaterna övervakas på samma sätt, eftersom principen om medlemsstaternas likhet inför fördragen annars inte respekteras.

74.    Europaparlamentet efterlyser närmare samarbete mellan EU:s institutioner och andra internationella organ, särskilt Europarådet och Venedigkommissionen, och att deras expertis ska användas för att upprätthålla principerna om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

75.    Europaparlamentet noterar och välkomnar de initiativ som tagits, de analyser som genomförts och de rekommendationer som utfärdats av Europarådet, framför allt dess generalsekreterare, parlamentariska församling och kommissarie för mänskliga rättigheter och Venedigkommissionen.

76.    Europaparlamentet uppmanar alla EU:s institutioner att gemensamt reflektera och diskutera hur unionen kan förses med lämpliga verktyg för att uppfylla sina fördragsenliga skyldigheter i fråga om demokrati, rättsstaten och grundläggande rättigheter och samtidigt undvika risken för dubbla måttstockar för medlemsstaterna. Detta har också begärts av Tysklands, Nederländernas, Danmarks och Finlands utrikesministrar i deras ovannämnda skrivelse till kommissionens ordförande.

77.    Europaparlamentet anser att en framtida översyn av fördragen bör leda till en bättre åtskillnad mellan å ena sidan en första inledande fas där målet är att utvärdera eventuella risker för att de värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget åsidosätts, och å andra sidan ett mer effektivt förfarande i en senare fas där åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med allvarliga och upprepade åsidosättanden av dessa värden.

78.    Med tanke den institutionella mekanism som fastställs i artikel 7 i EU-fördraget upprepar Europaparlamentet den uppmaning som man framförde i sin resolution av den 12 december 2012 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2010–2011), nämligen att det bör inrättas en ny mekanism för att se till att alla medlemsstater följer de grundläggande värdena i artikel 2 i EU-fördraget och fortsätter att tillämpa Köpenhamnskriterierna. Mekanismen skulle kunna utformas som en ”Köpenhamnskommission” eller en högnivågrupp, en ”visemannagrupp” eller en utvärdering enligt artikel 70 i EUF-fördraget och bygga dels på arbetet med att reformera och stärka mandatet för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, dels på ramverket för en starkare dialog mellan kommissionen, rådet, Europaparlamentet och medlemsstaterna om vilka åtgärder som bör vidtas.

79.    Europaparlamentet påminner om att man i samband med inrättandet av en sådan mekanism även skulle kunna se över mandatet för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och utöka det till att även omfatta regelbunden kontroll av att medlemsstaterna följer artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet rekommenderar att en sådan högnivågrupp om Köpenhamnskriterierna eller en sådan mekanism bör bygga på och samarbeta med de mekanismer och strukturer som redan finns. Parlamentet påminner om att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter kan fylla en viktig funktion när det gäller att sammanföra det mycket värdefulla arbete som utförs inom Europarådets olika kontrollorgan och byråns egna uppgifter och analyser, så att man kan genomföra oberoende, jämförande och regelbundna bedömningar av i vilken utsträckning EU-medlemsstaterna följer artikel 2 i EU-fördraget.

80.    Europaparlamentet rekommenderar att denna mekanism

–  bör vara fri från politiska påtryckningar (precis som alla EU:s mekanismer som rör övervakning av medlemsstaterna), snabb och effektiv,

–  bör samarbeta fullt ut med andra internationella organ när det gäller skyddet av grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen,

–  regelbundet bör kontrollera respekten för grundläggande rättigheter och situationen i fråga om demokrati och rättsstaten i alla medlemsstater, samtidigt som nationella konstitutionella traditioner respekteras fullt ut,

–  bör genomföra dessa kontroller på ett enhetligt sätt i alla medlemsstater för att undvika risken för dubbla måttstockar för medlemsstaterna,

–  i ett tidigt skede bör varna EU för varje risk för att värdena i artikel 2 i EU-fördraget åsidosätts,

–  bör utfärda rekommendationer till EU:s institutioner och medlemsstater om hur man bör bemöta och åtgärda ett eventuellt åsidosättande av dessa värden.

81.    Europaparlamentet uppmanar sitt utskott med behörighet inom EU:s gränser i frågor som rör dels medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter och grundläggande rättigheter, dels fastställandet av om det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de gemensamma principerna, att lämna in ett utförligt förslag i form av en rapport till talmanskonferensen och kammaren.

82.    Europaparlamentet uppdrar åt utskottet med behörighet inom EU:s gränser i frågor som rör dels medborgerliga rättigheter, mänskliga rättigheter och grundläggande rättigheter, dels fastställandet av om det finns en klar risk för att en medlemsstat allvarligt åsidosätter de gemensamma principerna, samt utskottet med behörighet i frågor som rör fastställandet av om en medlemsstat allvarligt och varaktigt åsidosätter de gemensamma principerna att följa utvecklingen av situationen i Ungern.

83.    Europaparlamentet planerar att sammankalla en konferens om detta ämne före utgången av 2013 med företrädare för medlemsstaterna, EU-institutionerna, Europarådet, de nationella författningsdomstolarna och högsta domstolarna, Europeiska unionens domstol och Europadomstolen.

IV – Uppföljning

84.    Europaparlamentet uppmanar de ungerska myndigheterna att informera parlamentet, kommissionen, rådets och Europeiska rådets ordförandeskap och Europarådet om genomförandet av de åtgärder som begärs i punkt 71.

85.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utse varsin företrädare som, tillsammans med parlamentets föredragande och skuggföredragande (”Artikel 2 – Trepartsmöte”), ska bedöma den information som de ungerska myndigheterna översänder avseende genomförandet av rekommendationerna i punkt 71 och följa upp eventuella framtida förändringar för att garantera att de är förenliga med artikel 2 i EU-fördraget.

86.    Europaparlamentet uppmanar talmanskonferensen att bedöma om det är lämpligt att tillgripa mekanismer som föreskrivs i fördraget, bland annat artikel 7.1 i EU-fördraget, om de ungerska myndigheternas svar inte tycks uppfylla kraven i artikel 2 i EU-fördraget.

87.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Ungerns parlament, president och regering, till ordförandena för författningsdomstolen och Kúria, till rådet, kommissionen och medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament samt till Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europarådet och OSSE.

  • [1]  Antagna texter, P7_TA(2012)0053.
  • [2]  EUT 199 E, 7.7.2012, s. 154.
  • [3]  EUT C 33 E, 5.2.2013, s. 17.
  • [4]  EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 49.
  • [5]  Antagna texter, P7_TA(2012)0500.
  • [6]  Dessa lagar inbegriper kardinallagar vilkas samtliga bestämmelser kräver två tredjedels majoritet, kardinallagar vilkas specifika bestämmelser måste antas med enkel majoritet samt lagar vilkas specifika bestämmelser kräver två tredjedels majoritet av de närvarande parlamentsledamöterna.
  • [7]  Rättslig analys som skickades till Ungerns regering den 28 februari 2011: http://www.osce.org/fom/75990
    Se även analysen och bedömningen från september 2010: http://www.osce.org/fom/71218
  • [8]  Expertutlåtande av den 11 maj 2012 från Europarådets experter på ungersk medielagstiftning: Lag CIV/2010 om pressfrihet och grundläggande regler för medieinnehåll samt lag CLXXXV/2010 om medietjänster och massmedier.
  • [9]  Rapport från FN:s särskilda rapportör om nutida former av rasism, rasdiskriminering, främlingsfientlighet och liknande former av intolerans (A/HRC/20/33/Add. 1).
  • [10]  Punkt 80 i beslutet.
  • [11]  Se arbetsdokument nr 5.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

19.6.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

31

19

8

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Philipp Albrecht, Roberta Angelilli, Edit Bauer, Rita Borsellino, Emine Bozkurt, Arkadiusz Tomasz Bratkowski, Salvatore Caronna, Carlos Coelho, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Ioan Enciu, Frank Engel, Tanja Fajon, Hélène Flautre, Kinga Gál, Kinga Göncz, Sylvie Guillaume, Ágnes Hankiss, Anna Hedh, Salvatore Iacolino, Sophia in ‘t Veld, Lívia Járóka, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Timothy Kirkhope, Juan Fernando López Aguilar, Baroness Sarah Ludford, Monica Luisa Macovei, Svetoslav Hristov Malinov, Véronique Mathieu Houillon, Anthea McIntyre, Roberta Metsola, Louis Michel, Antigoni Papadopoulou, Georgios Papanikolaou, Carmen Romero López, Birgit Sippel, Csaba Sógor, Renate Sommer, Rui Tavares, Nils Torvalds, Kyriacos Triantaphyllides, Wim van de Camp, Axel Voss, Renate Weber, Josef Weidenholzer, Cecilia Wikström, Auke Zijlstra

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Anna Maria Corazza Bildt, Dimitrios Droutsas, Franziska Keller, Krisztina Morvai, Jan Mulder, Hubert Pirker, Jens Rohde, Raül Romeva i Rueda, Marie-Christine Vergiat

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Lajos Bokros, Ildikó Gáll-Pelcz, Csaba Sándor Tabajdi