Förfarande : 2013/2103(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0071/2014

Ingivna texter :

A7-0071/2014

Debatter :

PV 24/02/2014 - 25
CRE 24/02/2014 - 25

Omröstningar :

PV 26/02/2014 - 9.15

Antagna texter :

P7_TA(2014)0162

BETÄNKANDE     
PDF 251kWORD 115k
4 februari 2014
PE 519.748v03-00 A7-0071/2014

om sexuell exploatering och prostitution samt effekterna av detta för jämställdheten

(2013/2103(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

Föredragande: Mary Honeyball

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESERVATION
 RESERVATION
 YTTRANDE från utskottet för utveckling
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om sexuell exploatering och prostitution samt effekterna av detta för jämställdheten

(2013/2103(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av artiklarna 4 och 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–       med beaktande av FN:s konvention från 1949 om bekämpning av människohandel och utnyttjande av prostituerade,

–       med beaktande av artikel 6 i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979, som strävar efter att bekämpa alla former av handel med kvinnor samt att kvinnor utnyttjas för prostitution,

–       med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989,

–       med beaktande av FN:s förklaring från 1993 om avskaffande av våld mot kvinnor, där det i artikel 2 stadgas att våld mot kvinnor ska anses omfatta

    ”fysiskt, sexuellt och psykiskt våld som förekommer ute i samhället inklusive våldtäkt, sexuellt utnyttjande, sexuellt ofredande och hotelser i arbetet, inom utbildningsinstitutioner och på andra platser, handel med kvinnor och tvångsprostitution”,

–       med beaktande av Palermoprotokollet från 2000 om att förebygga, bekämpa och bestraffa handel med människor, särskilt kvinnor och barn, vilket bifogas FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet,

–       med beaktande av det strategiska målet D.3 i handlingsprogrammet och Pekingdeklarationen från 1995,

–       med beaktande av ILO:s konvention nr 29 om tvångsarbete, där tvångsarbete definieras i artikel 2,

–       med beaktande av Brysseldeklarationen från Internationella organisationen för migration om förebyggande och bekämpande av människohandel, i vilken man efterlyser en omfattande, ämnesövergripande och effektivt samordnad politik som inbegriper aktörer från alla berörda områden,

–       med beaktande av Europarådets rekommendationer på området, såsom rekommendation nr 11 från år 2000 om handel med människor för sexuellt utnyttjande, rekommendation nr 5 från 2002 om kvinnors skydd mot våld samt rekommendation 1545 från 2002 om kampanjen mot handel med kvinnor,

–       med beaktande av Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel,

–       med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings förslag till rekommendation om kriminalisering av sexköp för bekämpning av människohandel för sexuell exploatering, dok. 12920, från den 26 april 2012,

–       med beaktande av OSSE:s ministerbeslut nr 1(12) i Wien från 2000 om att förstärka OSSE- åtgärderna och OSSE:s handlingsplan för att bekämpa handel med människor (beslut 557 från 2003),

–       med beaktande av artiklarna 2 och 13 i fördraget om Europeiska unionen,

–       med beaktande av rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel,

–       med beaktande av direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002,

–       med beaktande av rådets resolution om initiativ för att bekämpa människohandel, särskilt handel med kvinnor(1),

–       med beaktande av EU:s strategi för utrotande av människohandel,

–       med beaktande av sin resolution av den 15 juni 1995 om FN:s fjärde internationella kvinnokonferens i Beijing: Jämställdhet, utveckling och fred(2),

–       med beaktande av sin resolution av den 24 april 1997 om kommissionens meddelande om olagligt eller skadligt material på Internet(3),

–       med beaktande av sin resolution av den 16 september 1997 om behovet av en europeisk kampanj för nolltolerans av våld mot kvinnor(4),

–       med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 1997 om kommissionens grönbok om skyddet av minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de audiovisuella tjänsterna och informationstjänsterna(5),

–       med beaktande av sin resolution av den 6 november 1997 beträffande meddelandet från kommissionen om kampen mot turism där barn utnyttjas sexuellt och beträffande memorandum om Europeiska unionens bidrag till förstärkning av kampen mot sexuellt missbruk och utnyttjande av barn(6),

–       med beaktande av sin resolution av den 16 december 1997 om kommissionens meddelande angående kvinnohandel som syftar till sexuellt utnyttjande(7),

–       med beaktande av sin resolution av den 13 maj 1998 om förslaget till rådets rekommendation om skyddet av minderåriga och den mänskliga värdigheten inom de audiovisuella tjänsterna och informationstjänsterna(8),

–       med beaktande av sin resolution av den 17 december 1998 om respekten för de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen(9),

–       med beaktande av sin resolution av den 10 februari 1999 om en harmonisering av de former av skydd som utgör komplement till flyktingstatusen i Europeiska unionen(10),

–       med beaktande av sin resolution av den 30 mars 2000 om meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om genomförandet av åtgärderna för att motverka barnsexturism(11),

–       med beaktande av sin resolution av den 11 april 2000 om republiken Österrikes initiativ inför antagandet av rådets beslut om att bekämpa barnpornografi på Internet(12),

–       med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2000 om uppföljningen av handlingsplanen från Peking(13),

–       med beaktande av sin resolution av den 19 maj 2000 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om vidare åtgärder i kampen mot kvinnohandel(14).

–       med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2000 om kommissionens meddelande om brottsoffer i Europeiska unionen - reflexioner över normer och åtgärder(15),

–       med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2001 om förslaget till rådets rambeslut om åtgärder för att bekämpa människohandel(16),

–       med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2006 om strategier för förebyggande av handel med kvinnor och barn som riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande(17),

–       med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2006 om dagens situation när det gäller bekämpning av våld mot kvinnor och eventuella framtida åtgärder(18),

–       med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2006 om tvångsprostitution i samband med internationella idrottsevenemang(19),

–       med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(20),

–       med beaktande av sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor(21),

–       med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2013 om 57:e sessionen i FN:s kvinnokommission (CSW): Eliminering och förebyggande av alla former av våld mot kvinnor och flickor(22),

–       med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas(23),

–       med beaktande av Europeiskt kvinnoforums medvetandehöjande kampanj ”Ej till salu”,

–       med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkande från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0071/2014), och av följande skäl:

A.     Prostitution och tvångsprostitution är ett könsrelaterat fenomen med en global dimension och omfattar omkring 40–42 miljoner människor runtom i världen, där det stora flertalet av de prostituerade är kvinnor och minderåriga flickor medan nästan alla köpare är män. Prostitution är därför såväl en orsak till som en konsekvens av bristen på jämställdhet, och ökar denna brist.

B.     Prostitution är en form av slaveri som är oförenlig med människans värdighet och grundläggande rättigheter.

C.     Människohandel, särskilt med kvinnor och barn, för sexuell exploatering och andra former av utnyttjande, är en av de värsta kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Människohandeln ökar globalt till följd av en växande organiserad brottslighet och en allt större lönsamhet.

D.     Arbete är en av de viktigaste källorna till självförverkligande som gör att människor solidariskt kan bidra till den kollektiva välfärden.

E.     Prostitution och tvångsprostitution är nära kopplat till bristande jämställdhet i samhället och påverkar kvinnors och mäns status i samhället och synen på relationerna mellan dem samt sexualiteten.

F.     Sexuell och reproduktiv hälsa främjas av en hälsosam inställning med ömsesidig respekt när det gäller sexualiteten.

G.     I direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer, fastställs kraftfulla bestämmelser om offer.

H.     Alla strategier mot prostitution påverkar uppnåendet av jämställdhet, insikten om jämställdhetsfrågor samt sänder budskap och värderingar till samhället, inklusive ungdomar.

I.      Prostitution fungerar som en affärsverksamhet och skapar en marknad med olika aktörer som är kopplade till varandra och där hallickar och kopplare gör beräkningar och vidtar åtgärder för att säkra eller öka sina marknader och maximera vinsterna, och där sexköparna spelar en nyckelroll eftersom de står för efterfrågan på denna marknad.

J.      Enligt WHO kräver sexuell hälsa en positiv och respektfull inställning till sexualitet och sexuella relationer samt möjligheten att ha lustbetonade och säkra sexuella erfarenheter, fria från tvång, diskriminering och våld.

K.     I prostitutionen reduceras alla intima handlingar till ett marknadsvärde, och människan reduceras till en handelsvara eller ett redskap tillgängligt för kunden.

L.     Den överväldigande majoriteten av de prostituerade tillhör sårbara grupper.

M.    Det finns ett starkt samband mellan koppleri och organiserad brottslighet.

N.     Organiserad brottslighet, människohandel, extrema våldsbrott samt korruption frodas i skuggan av prostitutionen, och de som tjänar mest på legaliseringen är hallickar som förvandlas till ”affärsmän”.

O.     Mot bakgrund av resultaten från olika studier är det tydligt att hälften av köparna fortsätter att köpa sex, trots tydliga tecken på att de prostituerade är yngre än 18 år.

P.     Prostitutionsmarknaderna understöder handeln med kvinnor och barn, och leder till ökat våld mot dem, särskilt i länder där sexindustrin har legaliserats(24),

Q.     Det finns en koppling mellan prostitution och människohandel med kvinnor och minderåriga flickor eftersom efterfrågan på kvinnor inom prostitutionen, oavsett om de drabbats av människohandel eller inte, är densamma. Människohandel fungerar som ett verktyg för att förse prostitutionsmarknaderna med kvinnor och minderåriga flickor.

R.     EU-uppgifter visar att den nuvarande politiken för att bekämpa människohandel inte är effektiv och att det är svårt att identifiera och väcka åtal mot människohandlare, och därför måste utredningen av fall av människohandel för sexuell exploatering samt åtalen och domarna mot människohandlare stärkas.

S.     Allt fler unga människor, varav oroväckande många är barn, tvingas in i prostitution.

T.     Tvånget under vilket prostitutionen bedrivs kan vara direkt och fysiskt eller utövas indirekt t.ex. genom påtryckningar på familjen i ursprungslandet. Detta tvång kan också bestå av ett försåtligt psykologiskt tvång.

U.     Det främsta ansvaret för att bekämpa människohandel ligger hos medlemsstaterna, men i april 2013 hade endast sex medlemsstater meddelat att de fullt ut införlivat EU-direktivet mot människohandel, vars tidsfrist för genomförande löpte ut den 6 april 2013.

V.     Kommissionen fastställer i sin strategi för jämställdhet 2010–2015 att ”ojämlikhet mellan kvinnor och män strider mot de grundläggande rättigheterna”.

W.    Medlemsstaterna har valt att hantera prostitution på radikalt olika sätt, men det finns två huvudsakliga inställningar: Den ena betraktar prostitution som en kränkning av kvinnors rättigheter – en form av sexuellt slaveri – som leder till och bevarar ojämlikhet mellan könen. Den andra hävdar att prostitution i sig främjar jämställdheten genom att värna om kvinnans rätt att själv bestämma över sin kropp. I båda fallen är det upp till de enskilda medlemsstaterna att bestämma hur de hanterar prostitutionsfrågan.

X.     Trots att det är skillnad mellan ”påtvingad” och ”frivillig” prostitution är det tydligt att prostitution är en form av våld mot kvinnor.

Y.     Prostitutionsfrågan måste bemötas med en långsiktig vision och ur ett jämställdhetsperspektiv.

Z.     Att bedriva koppleri, vilket är likställt med att tillåta sexuell exploatering av andra, har blivit lagligt i ett flertal medlemsstater, däribland Tyskland, Nederländerna och Grekland. Enligt FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå är Nederländerna den främsta destinationen för offer för människohandel.

AA.  Man uppskattar antalet prostituerade personer i Tyskland till 400 000, men bara 44 prostituerade personer finns officiellt registrerade hos de sociala myndigheterna enligt 2002 års prostitutionslag. Det finns inte några hållbara indikationer på att denna lag har minskat brottsligheten och en tredjedel av de tyska åklagarna har noterat att legaliseringen av prostitution har gjort det svårare för dem att väcka åtal om människohandel och koppleri.

AB.  Den globala tendensen är att trivialisera prostitution och betrakta det som en normal aktivitet, som görs ”för skojs skull”, men även som ett yrke.

1.      Europaparlamentet konstaterar att prostitution och sexuell exploatering i hög grad är en könsrelaterad fråga och strider mot den mänskliga värdigheten, principerna om mänskliga rättigheter, däribland jämställdhet, och därmed mot principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive målet och principen om jämställdhet.

2.      Europaparlamentet understryker att alla kvinnors sexuella rättigheter och reproduktiva hälsa måste respekteras, inklusive deras rätt till sin egen kropp och sexualitet och frihet från tvång, diskriminering och våld.

3.      Europaparlamentet framhåller att det finns flera kopplingar mellan prostitution och människohandel och noterar att prostitutionen, såväl globalt som inom Europa, understöder handeln med utsatta kvinnor och minderåriga flickor, varav en stor andel är mellan 13–25 år. Enligt uppgifter från kommissionen utsätts majoriteten av offren (62 procent) för människohandel för sexuella ändamål, varav kvinnor och minderåriga flickor utgör 96 procent av de identifierade och förmodade offren. Andelen drabbade från länder utanför EU har ökat under de senaste åren.

4.      Europaparlamentet medger dock att bristen på tillförlitliga, korrekta och jämförbara uppgifter inom länderna, vilket främst beror på att prostitution och människohandel till sin natur är olagliga och ofta osynliga företeelser, gör prostitutionsmarknaden fortsatt dunkel och hindrar politiska beslut, så alla siffror bygger helt på uppskattningar.

5.      Europaparlamentet understryker att det finns uppgifter som visar att det finns ett stort inslag av organiserad brottslighet på de platser där det är lagligt att bedriva koppleri(25).

6.      Europaparlamentet understryker att uppgifter visar att majoriteten av de prostituerade bedöms vara sårbara personer i våra samhällen.

7.      Europaparlamentet understryker att prostitution även är en hälsofråga, eftersom personer som ägnar sig åt prostitution får sämre hälsa och löper större risk att drabbas av sexuella, fysiska och mentala hälsoproblem, narkotika- och alkoholmissbruk och förlorad självrespekt, samt att dödligheten bland prostituerade är högre än bland befolkningen i genomsnitt. Parlamentet understryker även att många av sexköparna ber om oskyddat kommersiellt sex, vilket ökar risken för skadliga hälsoeffekter för såväl prostituerade som köpare.

8.      Europaparlamentet understryker att tvångsprostitution, prostitution och exploatering inom sexindustrin kan få förödande och långvariga fysiska och psykiska konsekvenser för de personer som är inblandade (även efter det att de har lämnat prostitutionen), särskilt för barn och tonåringar, utöver att den är såväl en orsak till som en konsekvens av bristen på jämställdhet som vidmakthåller könsstereotyper och stereotypt tänkande kring kvinnor som säljer sex, såsom idén att kvinnor och minderåriga flickors kroppar kan köpas för att tillfredsställa mäns sexbegär.

9.      Europaparlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att i enlighet med nationell lagstiftning införa regelbundna, förtroliga rådgivnings- och hälsokontakter för prostituerade utanför prostitutionsställena.

10.    Europaparlamentet noterar att prostituerade utgör en högriskgrupp med avseende på hivinfektioner och andra sexuellt överförbara sjukdomar.

11.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis för att minska farorna med gatuprostitution.

12.    Europaparlamentet noterar att tvångsprostitution och prostitution påverkar våldet mot kvinnor i allmänhet, eftersom forskning om sexköpare visar att män som köper sex har en nedsättande bild av kvinnor(26). Parlamentet föreslår därför de nationella behöriga myndigheterna att förbudet mot köp av sexuella tjänster ska åtföljas av en kampanj för att öka männens medvetenhet.

13.    Europaparlamentet understryker att prostituerade utgör en särskilt sårbar och ekonomiskt, fysiskt, psykiskt, emotionellt och familjemässigt utsatt grupp i samhället och löper högre risk att drabbas av våld och skador än personer inom andra verksamheter. Den nationella polisen bör därför uppmuntras att bland annat utreda varför så få personer döms för våldtäkt mot prostituerade. Parlamentet understryker att prostituerade även drabbas av offentlig vanära och socialt stigma, även efter det att de lämnat prostitutionen.

14.    Europaparlamentet uppmärksammar att kvinnliga prostituerade har rätt till moderskap och till att uppfostra sina barn och ta hand om dem.

15.    Europaparlamentet understryker att normaliseringen av prostitution har en påverkan på våldet mot kvinnor. Parlamentet framhåller särskilt uppgifter som visar att män som köper sex i högre grad utövar sexuellt tvång mot kvinnor och andra våldshandlingar mot kvinnor samt ofta uppvisar kvinnofientliga attityder.

16.    Europaparlamentet uttrycker oro över det ökade antalet unga män som köper prostitution som en form av underhållning, och då behandlar kvinnor och minderåriga flickor som sexuella leksaker i handlingar som ofta leder till våld.

17.    Europaparlamentet noterar att 80–95 procent av alla prostituerade har utsatts för någon form av våld innan de började prostituera sig (våldtäkt, incest, pedofili), att 62 procent uppger att de våldtagits och 68 procent att de lider av posttraumatiska stressyndrom – en procentandel som motsvarar den bland tortyroffer(27).

18.    Europaparlamentet understryker att barnprostitution aldrig kan vara frivillig, eftersom barn inte har förmåga att ”samtycka” till prostitution. Medlemsstaterna uppmanas med kraft att bekämpa barnprostitution (prostitution där de inblandade är under 18 år) så kraftfullt som möjligt, eftersom det är den grövsta formen av tvångsprostitution. Parlamentet kräver omgående nolltolerans grundad på förebyggande åtgärder, skydd av offren och åtal mot kunder.

19.    Europaparlamentet betonar att barnprostitutionen och den sexuella exploateringen av barn tilltar, även via sociala nätverk, där bedrägerier och hot är vanligt förekommande.

20.    Europaparlamentet uppmärksammar förekomsten av prostitution bland minderåriga, vilket inte är detsamma som sexuellt ofredande, och som ofta grundar sig i en besvärlig ekonomisk situation samt bristfällig föräldraomsorg.

21.    Europaparlamentet understryker behovet av effektiva åtgärder som möjliggör ett särskilt fokus på att såväl få bort minderåriga prostituerade från den s.k. prostitutionsmarknaden som förhindra att de hamnar där, samt fokus på verksamheter som strider mot målen i FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll.

22.    Europaparlamentet anser att köp av sexuella tjänster från prostituerade under 21 år bör vara straffbart. De prostituerades tillhandahållande tjänster bör däremot inte vara straffbelagt.

23.    Europaparlamentet uppmärksammar fenomenet ˮgroomingˮ, som innebär att minderåriga flickor eller de som just blivit myndiga, i utbyte mot lyxartiklar eller små penningsummor, vilket utgör en finansieringskälla för vardagsutgifter, t.ex. fickpengar, eller utgifter i samband med utbildning.

24.    Europaparlamentet uppmärksammar medlemsstaterna på att utbildning är en viktig del av det förebyggande arbetet mot prostitution och anknuten organiserad brottslighet. Parlamentet rekommenderar därför att särskilda utbildningskampanjer, som är anpassade efter deltagarnas ålder, genomförs i skolorna och inom den högre utbildningen i syfte att upplysa och förebygga och rekommenderar att utbildning i jämställdhet ingår som ett grundläggande mål i utbildningen av unga människor.

25.    Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid det faktum att reklam om sexuella tjänster i tidningar och sociala medier kan understödja människohandel och prostitution.

26.    Europaparlamentet påminner om den växande roll som internet och de sociala nätverken spelar för människohandelsnätverkens rekrytering av nya och unga prostituerade. Parlamentet anser att förebyggande kampanjer också måste bedrivas på internet och inriktas på de som lätt faller offer för människohandelsnätverk.

27.    Europaparlamentet uppmärksammar vissa, främst negativa, effekter av massmediaproduktion och pornografi, särskilt på internet, som skapar en ofördelaktig bild av kvinnor, vilket kan få effekten att det uppmuntrar åsidosättande av kvinnors mänskliga värde och framställer dem som varor. Parlamentet varnar för att sexuell frihet inte får tolkas som en förevändning för att åsidosätta kvinnor.

28.    Europaparlamentet understryker att normaliseringen av prostitution påverkar unga människors uppfattning om sexualitet och förhållandet mellan kvinnor och män. Enligt undersökningar fungerar prostitution som ett verktyg för social kontroll över unga människors sexualitet.

29.    Europaparlamentet understryker att de prostituerade inte får straffbeläggas, vilket är fallet i vissa medlemsstater, t.ex. Storbritannien, Frankrike, Irland och Kroatien och uppmanar samtliga medlemsstater att upphäva repressiv lagstiftning mot prostituerade.

30.    Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att avstå från att kriminalisera och straffa prostituerade och att ta fram program för att hjälpa prostituerade/sexarbetare att lämna yrket om de så önskar.

31.    Europaparlamentet anser att en minskad efterfrågan bör utgöra en del av en integrerad strategi mot människohandel i medlemsstaterna. En minskad efterfrågan kan uppnås genom lagstiftning som överför straffbördan på dem som köper sexuella tjänster i stället för dem som säljer och genom införande av böter för att göra prostitution mindre ekonomiskt lönsamt för brottsliga organisationer/organiserad brottslighet.

32.    Europaparlamentet anser att det effektivaste sättet att bekämpa handeln med kvinnor och minderåriga flickor för sexuella ändamål och förbättra jämställdheten är den modell som tillämpas i Sverige, Island och Norge (den så kallade nordiska modellen), och som för närvarande övervägs i flera europeiska länder, enligt vilken det är straffbart att köpa sexuella tjänster, men inte att prostituera sig.

33.    Europaparlamentet understryker att eftersom prostitution är ett gränsöverskridande problem bör medlemsstaterna ta ansvar för att motverka de sexköp som sker utanför det egna landet genom att införa liknande åtgärder som gjorts i Norge där en medborgare kan straffas för att ha köpt sex utomlands.

34.    Europaparlamentet pekar på de uppgifter som visar att den nordiska modellen har haft en avskräckande effekt på människohandeln till Sverige, där prostitutionen och sexhandeln inte har ökat, och att denna modell har ett växande stöd hos befolkningen, särskild bland unga människor, vilket visar att lagstiftningen har lett till ändrade attityder.

35.    Europaparlamentet framhåller resultaten av en aktuell myndighetsrapport i Finland som efterlyser fullständig kriminalisering av sexköp, eftersom det finska tillvägagångssättet att kriminalisera köpare av offer för människohandel har visat sig vara ineffektivt för att hantera människohandel.

36.    Europaparlamentet anser att lagstiftning ger en möjlighet att förtydliga vad som är acceptabla normer i samhället och skapa ett samhälle som avspeglar dessa värden.

37.    Europaparlamentet anser att inställningen att prostitution är lagligt ”sexarbete”, avkriminaliseringen av sexindustrin i allmänhet och att göra koppleri lagligt, inte är en lösning som kommer att skydda utsatta kvinnor och minderåriga flickor från våld och exploatering. Snarare får den motsatt effekt eftersom de därigenom löper högre risk att utsättas för våld, samtidigt som prostitutionsmarknaderna uppmuntras – och därmed fortsätter antalet kvinnor och minderåriga barn som lider av övergreppen att växa.

38.    Europaparlamentet fördömer alla politiska försök eller diskussioner som gör gällande att prostitution kan vara en lösning för invandrarkvinnor i Europa.

39.    Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att i enlighet med nationell lagstiftning ge polis och behöriga myndigheter rätt att få tillträde de platser där prostitutionen sker och att utföra slumpmässiga kontroller.

40.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att mobilisera de instrument och medel som krävs för att bekämpa människohandel och sexuell exploatering samt minska prostitutionen. Dessa industrier bryter mot såväl kvinnors, minderåriga i synnerhet, grundläggande rättigheter, som jämställdhet.

41.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, för att skydda offren, så snabbt som möjligt införliva Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF.

42.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera vilken effekt EU:s regelverk mot människohandel för sexuell exploatering har haft fram till i dag och ytterligare kartlägga mönstren vad gäller prostitution och människohandel för sexuell exploatering och den ökade förekomsten av sexturism inom EU, med särskild tonvikt vid minderåriga, samt att främja utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna.

43.    Europaparlamentet understryker att kommissionen bör fortsätta att ge ekonomiskt stöd till projekt och program som bekämpar människohandel och sexuell exploatering.

44.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma och genomföra strategier för att bekämpa människohandel, sexuell exploatering och prostitution och se till att alla relevanta aktörer såsom icke-statliga organisationer, polis och andra brottsbekämpande myndigheter samt socialtjänster och vårdinrättningar ges stöd, deltar i beslutsfattandet och samarbetar.

45.    Europaparlamentet konstaterar att den överväldigande majoriteten av de prostituerade skulle vilja sluta men känner sig oförmögna att göra detta. Dessa personer behöver lämpligt stöd, framför allt psykologiskt och socialt, för att ta sig ur prostitutionsnätverken och det beroende som ofta är knutet till dem. Parlamentet föreslår därför att de behöriga myndigheterna inrättar program för att hjälpa människor att komma ur prostitutionen, i nära samarbete med berörda parter.

46.    Europaparlamentet understryker betydelsen av lämplig utbildning för polismyndigheterna och hela rättssystemets personal om olika aspekter av sexuell exploatering, däribland könsrelaterade aspekter och invandring, och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att uppmana polismyndigheterna att samarbeta med offren och uppmuntra dessa att vittna, att främja specialistkompetens inom polisen och att anställa kvinnliga poliser. Parlamentet understryker betydelsen av rättsligt samarbete mellan medlemsstaterna för att på ett bättre sätt bekämpa nätverken för människohandel i Europa.

47.    Europaparlamentet uppmärksammar de nationella myndigheterna på att den ekonomiska nedgången har gjort att fler kvinnor och minderåriga flickor, däribland invandrarkvinnor, tvingats till prostitution och uppmanar eftertryckligen dessa myndigheter att hjälpa dem att hitta alternativa sätt att försörja sig och att stödja en säker miljö för dem som fortsätter att arbeta som prostituerade.

48.    Europaparlamentet framhåller att ekonomiska problem och fattigdom är grundläggande orsaker till prostitution bland unga kvinnor och minderåriga flickor och att könsspecifika förebyggande strategier, nationella och Europa-omfattande kampanjer som särskilt riktar sig till socialt utestängda grupper samt till personer i situationer av ökad sårbarhet (såsom personer med funktionsnedsättning och ungdomar som ingår i systemet för skydd av barn) och åtgärder för att minska fattigdom och öka medvetenheten både bland dem som köper sex och dem som erbjuder sex, och utbyte av bästa praxis är a och o för att bekämpa sexuell exploatering av kvinnor och minderåriga flickor, särskilt migranter. Parlamentet föreslår att kommissionen inför av en europeisk vecka tillägnad kampen mot människohandel.

49.    Europaparlamentet understryker att social utestängning är en viktig faktor som bidrar till att göra missgynnade kvinnor och minderåriga flickor mer sårbara för människohandel. Parlamentet understryker även att den ekonomiska och sociala krisen har orsakat arbetslöshet, vilken ofta tvingar de mest utsatta kvinnorna, även kvinnor från högre sociala skikt, att börja prostituera sig/sexarbeta, för att undkomma fattigdom och social utestängning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med de bakomliggande sociala problem som tvingar män, kvinnor och barn in i prostitution.

50.    Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att finansiera organisationer som arbetar ute på fältet med stöd och exitstrategier, att erbjuda offer för människohandel och sexuell exploatering¸ inklusive migranter och papperslösa, innovativt socialt stöd genom att bedöma deras enskilda behov och risker så att de får rätt hjälp och skydd samt att genomföra strategier – med ett helhetsperspektiv inom de olika polis-, migrations-, hälso- och utbildningsinrättningarna – i syfte att hjälpa utsatta kvinnor och minderåriga att ta sig ur prostitutionen, och samtidigt säkerställa att sådana program har en rättslig grund och tillräckliga finansiella resurser för att nå detta mål. Parlamentet betonar vikten av psykologiskt stöd och nödvändigheten av social återanpassning för offer för sexuell exploatering. Parlamentet påminner om att denna process tar tid och kräver att man tar fram en plan för livet efter prostitutionen som utgör ett trovärdigt och genomförbart alternativ för de före detta prostituerade.

51.    Europaparlamentet understryker att det krävs mer analys och statistiska bevis för att bedöma vilken modell som är den mest effektiva för att bekämpa människohandel med kvinnor och minderåriga flickor för sexuell exploatering.

52.    Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utvärdera både vilka positiva och vilka negativa effekter en kriminalisering av sexköp skulle få på minskningen av prostitution och människohandel.

53.    Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att utarbeta könsspecifika förebyggande strategier i ursprungsländerna för personer som är prostituerade till följd av att de fallit offer för människohandel, som ska rikta sig till såväl sexköpare som till kvinnor och minderåriga, genom sanktioner, upplysningskampanjer och utbildning.

54.    Europaparlamentet kräver att EU och medlemsstaterna vidtar åtgärder för att motverka sexturismen inom och utanför EU.

55.    Europaparlamentet kräver att EU:s utrikestjänst vidtar åtgärder för att stoppa prostitutionen i de konfliktområden där EU har militära styrkor.

56.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT C 260, 29.10.2003, s. 4.

(2)

EGT C 166, 3.7.1995, s. 92.

(3)

EGT C 150, 19.5.1997, s. 38.

(4)

EGT C 304, 6.10.1997, s. 55.

(5)

EGT C 339, 10.11.1997, s. 420.

(6)

EGT C 358, 24.11.1997, s. 37.

(7)

EGT C 14, 19.1.1998, s. 19.

(8)

EUT C 193, 17.8.2006, s. 126.

(9)

EGT C 98, 9.4.1999, s. 267.

(10)

EGT C 150, 28.5.1999, s. 203.

(11)

EGT C 040, 7.2.2001, s. 20.

(12)

EGT C 40, 7.2.2001, s. 41.

(13)

EGT C 59, 23.2.2001, s. 258.

(14)

EGT C 59, 23.2.2001, s. 307.

(15)

EGT C 67, 1.3.2001, s. 304.

(16)

EGT C 53, 28.2.2002, s. 114.

(17)

EUT C 287, 24.11.2006, s. 18.

(18)

EUT C 288, 25.11.2006, s. 16.

(19)

EUT C 291, 30.11.2006, s. 292.

(20)

EUT C 285, 21.10.2010, s. 53.

(21)

EUT C 296, 2.10.2012, s. 26.

(22)

Antagna texter, P7_TA(2013)0045.

(23)

Antagna texter, P7_TA(2013)0444.

(24)

En rapport från 2006 av FN:s särskilda rapportör om människohandel, i synnerhet handel med kvinnor och barn, Sigma Huda, visade hur prostitutionspolitiska åtgärder direkt påverkade omfattningen av människohandeln.

(25)

Gemensam rapport från Amsterdams kommunfullmäktige och det nederländska justitieministeriet, där det fastställdes att hälften av de verksamheter som hade tillstånd att bedriva prostitution drevs av en eller flera personer med kriminell bakgrund.

(26)

Ett flertal undersökningar om sexköpare kan hittas på denna webbplats: http://www.womenlobby.org/spip.php?article1948&lang=en.

(27)

Farley, M., ‘Violence against women and post-traumatic stress syndrome’, Women and Health, 1998; Damant, D. et al., ‘Trajectoires d’entrée en prostitution : violence, toxicomanie et criminalité” i Le Journal International de Victimologie, nr 3, april 2005.


MOTIVERING

Prostitution är en företeelse som det är svårt att uppskatta omfattningen av eftersom den är olaglig i de flesta medlemsstater. Enligt en rapport från 2012 av Fondation Scelles omfattar den globala prostitutionen omkring 40–42 miljoner människor, varav 90 procent befinner sig i en beroendeställning till en anskaffare (koppleri). Den första Eurostat-rapporten någonsin med officiella uppgifter om prostitution offentliggjordes i april 2013(1). Ämnet för rapporten var människohandeln i EU mellan 2008 och 2010.

Vad man däremot med säkerhet kan säga är att prostitution och sexuell exploatering helt klart är könsrelaterade problem, i och med att det är kvinnor och flickor som säljer sina kroppar, frivilligt eller under tvång, till män som betalar för denna tjänst. Dessutom är majoriteten av offren för människohandel för sexuella ändamål kvinnor och flickor.

En form av våld mot kvinnor och en kränkning av den mänskliga värdigheten och jämställdheten

Prostitution och sexuell exploatering av kvinnor och flickor utgör en form av våld och därmed ett hinder för jämställdheten. Praktiskt taget alla sexköpare är män. Exploateringen inom sexindustrin är såväl en orsak till som en konsekvens av bristen på jämställdhet, som vidmakthåller idén om att kvinnors och flickors kroppar kan köpas.

Prostitution är en glasklar och fullständigt vidrig kränkning av den mänskliga värdigheten. Då mänsklig värdighet specifikt tas upp i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna är Europaparlamentet förpliktigat att rapportera om prostitutionen i EU och undersöka hur jämställdheten och de mänskliga rättigheterna kan stärkas i detta hänseende.

En direkt koppling till människohandel och organiserad brottslighet

Prostitutionen inom EU och runtom i världen är direkt kopplad till handeln med kvinnor och flickor. 62 procent av alla kvinnliga offer för människohandel är också offer för sexuell exploatering.

De kvinnor och flickor som utsätts för människohandel kommer i ökande grad inte enbart från länder utanför EU utan även från vissa medlemsstater (t.ex. Rumänien och Bulgarien) till andra delar av EU. EU måste därför omgående ta itu med denna människohandel i öst-västlig riktning och vidta beslutsamma åtgärder för att bekämpa denna specifika form av våld mot kvinnor.

Prostitutionen spelar en stor roll inom den organiserade brottsligheten. Bara narkotikahandeln är större till sin omfattning och ekonomiska omsättning. Enligt uppgifter på Havoscopes webbplats(2) beräknas prostitutionen omsätta omkring 186 miljarder US-dollar per år över hela världen.

Eftersom prostitutionen i praktiken bedrivs av den organiserade brottsligheten i så stor omfattning och fungerar som en efterfrågestyrd marknad, måste brottsbekämpande myndigheter i hela EU vidta beslutsamma och lämpliga åtgärder för att spåra kriminella samtidigt som man skyddar offren, de prostituerade och de kvinnor och flickor som utsätts för människohandel för sexuella ändamål. En separat men anknuten fråga som också måste uppmärksammas är den tilltagande prostitutionen via internet, som i vissa fall är kopplad till webbplatser som erbjuder pornografi.

Ekonomiskt tvång

Kvinnor kan också drivas till prostitution av ren ekonomisk desperation. Den rådande ekonomiska krisen har slagit hårt mot kvinnorna (särskilt ensamstående mödrar), vilket har lett till att allt fler kvinnor tagit steget in i prostitution i sina hemländer eller lämnat de fattigare länderna i södra EU för att prostituera sig i norr. Prostitutionen är därför kopplad till jämställdhet eftersom det finns en direkt förbindelse mellan kvinnors roll och plats i samhället, deras tillgång till arbetsmarknaden och deltagande i beslutsfattande, deras tillgång till sjukvård och utbildning samt de valmöjligheter de ges inom ramen för den strukturella ojämlikheten mellan könen.

Två skilda inställningar till prostitution och sexuell exploatering i Europa

Frågan om prostitution och jämställdhet kompliceras av att det finns två konkurrerande modeller för hur problemet ska hanteras. Enligt den första modellen ses prostitution som en kränkning av kvinnors rättigheter och ett sätt att vidmakthålla ojämlikheten mellan könen. Lagstiftningen i anslutning till denna modell syftar till att avskaffa prostitution genom att brottsförklara verksamhet som rör prostitution, ibland även sexköp, medan prostitutionen i sig inte är olaglig. Enligt den andra modellen hävdas det att prostitutionen i sig stärker jämställdheten genom att värna om kvinnans rätt att själv bestämma över sin kropp. Förespråkare för denna modell menar att prostitution endast är ett arbete som vilket som helst och att det bästa sättet att skydda prostituerade kvinnor är att förbättra deras ”arbetsvillkor” och betrakta dem som yrkesverksamma ”sexarbetare”. Sålunda är prostitution och dithörande aktiviteter lagliga och reglerade enligt denna reglerande modell, och kvinnorna ska fritt kunna anställa personer för att driva verksamheten, så kallade hallickar. Man skulle dock också kunna se det som att normaliseringen av verksamheter som prostitution och koppleri, eller alla former av legalisering av dem, också legaliserar slaveri och ojämlikhet mellan könen.

Som bekant förekommer båda dessa modeller inom EU. Koppleri är lagligt i flera medlemsstater, inklusive Nederländerna, Tyskland, Österrike och Danmark, medan prostituerade personer eller vissa av deras aktiviteter (såsom att bjuda ut sig till presumtiva kunder) helt eller delvis straffbeläggs i Storbritannien, Frankrike och Irland. Ojämlikhet mellan könen och sexuell underkastelse kan dock inte bekämpas effektivt genom att man förutsätter en könssymmetri inom sexindustrin som inte existerar(3).

I de länder där prostitution och koppleri är lagligt pekar en ökande mängd bevis på bristerna med detta system. Den tyska regeringen erkände 2007 att lagen om legalisering av prostitution inte hade sänkt brottsligheten samt att mer än en tredjedel av de tyska åklagarna hade noterat att legaliseringen av prostitution gjort det svårare för dem att väcka åtal om människohandel och koppleri(4). I Nederländerna konstaterade Amsterdams kommunfullmäktige 2003 att legaliseringen av prostitution inte hade lyckats förhindra människohandel och menade att ”det visat sig vara omöjligt att skapa en trygg och kontrollerbar zon fri som inte utnyttjades av den organiserade brottsligheten”. Enligt FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå är Nederländerna nu den främsta destinationen för offer för människohandel.

Effektiviteten hos den nordiska modellen

Med hänsyn till de starka och växande beläggen för att legalisering av prostitution och koppleri varken främjar jämställdheten eller minskar människohandeln dras i detta betänkande slutsatsen att den väsentliga skillnaden mellan de båda modellerna för jämställdhet är att inställningen att prostitution bara är ett ”arbete” bidrar till att hålla kvar kvinnor inom prostitutionen. Inställningen att prostitution kränker kvinnors mänskliga rättigheter bidrar till att kvinnor hålls borta från prostitutionen.

Erfarenheterna från Sverige, Finland och (utanför EU) Norge, där den ”nordiska modellen” för att hantera prostitution tillämpas ger stöd för denna uppfattning. Sverige ändrade sin prostitutionslagstiftning 1999 genom att förbjuda sexköp och avkriminalisera prostituerade personer. Det är med andra ord den som köper sex – vilket praktiskt taget alltid är mannen – som begår en kriminell handling, inte kvinnan som prostituerar sig. I Sverige infördes denna lag som en del av ett övergripande initiativ för att avskaffa alla hinder för jämställdheten i landet.

Lagstiftningen har fått en dramatisk effekt i Sverige. Andelen prostituerade bland befolkningen är en tiondel jämfört med den i grannlandet Danmark som har en mindre befolkning och där sexköp är lagligt. Lagen har också ändrat allmänhetens inställning till prostitution. År 1996 var 45 procent av kvinnorna och 20 procent av männen för en kriminalisering av manliga sexköpare. År 2008 var 79 procent av kvinnorna och 60 procent av männen för denna lag. Även den svenska polisen bekräftar att den nordiska modellen har haft en avskräckande effekt på människohandeln för sexuella ändamål.

Beläggen för den nordiska modellens effektivitet när det gäller att minska prostitution och handel med kvinnor och flickor och därmed främja jämställdhet växer ständigt. Samtidigt har de länder där koppleri är lagligt alltjämt problem med människohandel och organiserad brottslighet som hänger samman med prostitutionen. Detta betänkande stöder därför den nordiska modellen och uppmanar med kraft regeringarna i de medlemsstater som hanterar prostitution på andra sätt att se över sin lagstiftning mot bakgrund av de framgångar som uppnåtts i Sverige och andra länder som tillämpar den nordiska modellen. En sådan åtgärd skulle innebära ett stort steg framåt för jämställdheten i EU.

Detta betänkande är inte fientligt inställt till prostituerade kvinnor. Det tar parti mot prostitution men för de prostituerade kvinnorna. Genom att rekommendera att köparen – den man som köper sex – betraktas som skyldig snarare än kvinnan som prostituerar sig innebär detta betänkande ytterligare ett steg på vägen mot full jämställdhet i EU.

(1)

http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-is-new/news/news/2013/docs/20130415_thb_stats_report_en.pdf

(2)

Se följande webbadress: http://www.havocscope.com/tag/prostitution/

(3)

Se: www.equalitynow.org/sites/default/files/Nordic_Model_EN.pdf

(4)

Se även artikeln i Der Spiegel från den 30 maj 2013: http://www.spiegel.de/international/germany/human-trafficking-persists-despite-legality-of-prostitution-in-germany-a-902533.html


RESERVATION

från Angelika Niebler, Christa Klass och Astrid Lulling

Initiativbetänkandet vill förbjuda alla former av prostitution. Enligt min åsikt måste man dock skilja mellan tvångsprostitution och laglig prostitution, såsom redan görs i gemenskapsrätten.

I vissa EU-medlemsstater erkänns frivillig prostitution som en självständig förvärvsverksamhet. Det innebär att den då också omfattas av skatte- och socialförsäkringsregler. Även andra rättsliga förpliktelser måste uppfyllas av de lagligt förvärvsarbetande prostituerade (t.ex. arbets- och uppehållstillstånd liksom anmälan till behöriga myndigheter). Hur den frivilliga prostitutionen ska bedömas bör förbli en fråga för de enskilda medlemsstaterna.

Tvångsprostitution och människohandel är däremot ett gränsöverskridande problem som medlemsstaterna inte kan lösa på egen hand. För att bekämpa tvångsprostitutionen, människohandeln och den organiserade brottsligheten måste medlemsstaterna snarast ha ett nära samarbete. Förbudet mot köp av sexuella tjänster i enbart vissa medlemsstater får till följd att dessa tjänster i större utsträckning erbjuds i de (grann-)stater som inte kriminaliserar sexköpare. I Mary Honeyballs betänkande ges medlemsstaterna värdefulla uppslag när det gäller problemet med tvångsprostitution.

Tvångsprostitution och människohandel måste bekämpas med alla medel. Man måste dock göra skillnad mellan detta och den frivilliga prostitutionen.


RESERVATION

från Ulrike Lunacek, Marije Cornelissen, Inaki Irazabalbeitia, Raul Romeva och Sophia In’t Veld

Människohandeln, särskilt den med kvinnor och barn för sexuell exploatering – även kallat tvångsprostitution – är en kränkning av den mänskliga värdigheten och strider mot principerna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I april 2013 hade endast sex medlemsstater meddelat att de fullt ut hade införlivat EU:s direktiv mot människohandel, vars tidsfrist för införlivande löpte ut den 6 april 2013.

Denna rapport gör ingen skillnad mellan tvångsprostitution och prostitution som bygger på ett personligt beslut. Barnprostitution kan dock aldrig vara frivillig, eftersom barn inte har förmåga att ”samtycka” till prostitution.

Bestämmelser som syftar till att göra prostitutionen osynlig och som utestänger prostituerade/sexarbetare från allmänna platser ökar stigmat, den sociala utestängningen och sårbarheten. Alla medlemsstater bör avstå från att kriminalisera och straffa sexarbetare eller att olagligförklara sexarbete och i stället ge dessa personer socialförsäkringsrättigheter och ta fram program för att hjälpa dem att lämna yrket om de så önskar.


YTTRANDE från utskottet för utveckling (3.12.2013)

till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

över sexuell exploatering och prostitution samt effekterna av detta för jämställdheten

(2013/2103(INI))

Föredragande: Corina Creţu

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet konstaterar att grundorsakerna till människohandel och sexuell exploatering är bristande jämställdhet och fattigdom, förvärrat av ojämlikhet av etniska och andra socioekonomiska skäl, samt väpnade konflikter, och att de främsta offren är kvinnor och barn med låg socioekonomisk status.

2.  Europaparlamentet framhåller att särskild uppmärksamhet bör ägnas de mest sårbara grupperna, såsom flickor, barn med funktionsnedsättning och kvinnor som tillhör minoriteter.

3.  Europaparlamentet påpekar att korruption i hög grad underlättar och främjar människohandeln.

4.  Europaparlamentet konstaterar att sexuell exploatering är en form av könsrelaterat våld, som framför allt begås av män och i synnerhet mot kvinnor, och understryker därför att undanröjande och förebyggande av alla former av våld mot kvinnor och flickor är av avgörande betydelse för att man ska kunna minska dessa extrema människorättskränkningar.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU, internationella organisationer, de nationella regeringarna och andra relevanta parter att samarbeta på EU-nivå för att inrätta en gemensam ram med bestämmelser om åtgärder för att bekämpa de bakomliggande orsakerna, kriminalisering (inbegripet av köp av sexuella tjänster), påföljder och förbättrat gränsöverskridande samarbete för skydd mot sexuella övergrepp och sexuell exploatering.

6.  Europaparlamentet betonar vikten av att i samband med utformningen av nationella planer och strategier för rättslig hjälp i utvecklingsländer samt i alla länder där människohandel och sexuell exploatering förekommer ta hänsyn till rädslan för stigmatisering, och uttrycker sin oro över bristen på effektiva rättstjänster dit fall av övergrepp kan rapporteras, särskilt i samband med humanitära kriser.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ta fram åtgärder för att sätta stopp för sexturismen från EU:s medlemsstater till andra destinationer.

8.  Europaparlamentet betonar att åtgärder för att bekämpa sexuell exploatering och prostitution bör inriktas på krigsdrabbade områden, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 av den 31 oktober 2000 och 1820 av den 19 juni 2008.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att motarbeta efterfrågan på exploatering genom prostitution och människohandel för sexuell exploatering.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

2.12.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Ricardo Cortés Lastra, Charles Goerens, Filip Kaczmarek, Gay Mitchell, Norbert Neuser, Bill Newton Dunn, Maurice Ponga, Jean Roatta, Michèle Striffler, Alf Svensson, Keith Taylor, Patrice Tirolien

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Emer Costello, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Fiona Hall, Eduard Kukan, Bart Staes, Jan Zahradil

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Fabrizio Bertot, Tanja Fajon, Miroslav Mikolášik


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

23.1.2014

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

14

2

6

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marije Cornelissen, Edite Estrela, Iratxe García Pérez, Zita Gurmai, Mikael Gustafsson, Mary Honeyball, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Constance Le Grip, Astrid Lulling, Krisztina Morvai, Angelika Niebler, Siiri Oviir, Antonyia Parvanova, Marina Yannakoudakis, Inês Cristina Zuber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Izaskun Bilbao Barandica, Anne Delvaux, Iñaki Irazabalbeitia Fernández, Nicole Kiil-Nielsen, Christa Klaß, Angelika Werthmann

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Michael Cashman

Senaste uppdatering: 13 februari 2014Rättsligt meddelande