Förfarande : 2015/2041(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0133/2017

Ingivna texter :

A8-0133/2017

Debatter :

PV 11/09/2017 - 23
CRE 11/09/2017 - 23

Omröstningar :

PV 14/09/2017 - 8.13

Antagna texter :

P8_TA(2017)0358

BETÄNKANDE     
PDF 632kWORD 113k
30 mars 2017
PE 567.666v02-00 A8-0133/2017

om öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner

(2015/2041(INI))

Utskottet för konstitutionella frågor

Föredragande: Sven Giegold

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 BILAGA: FÖRTECKNING ÖVER ENHETER ELLER PERSONER SOM FÖREDRAGANDEN HAR TAGIT EMOT BIDRAG FRÅN
 YTTRANDE från utskottet för internationell handel
 YTTRANDE från budgetkontrollutskottet
 YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
 YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor
 YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
 INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET
 SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner

(2015/2041(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sitt beslut av den 15 april 2014 om ändring av det interinstitutionella avtalet om öppenhetsregistret(1),

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 9 och 10,

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om utvecklingen av en ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för intressegrupper (lobbyverksamhet) vid Europeiska unionens institutioner(2),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 25 november 2014 om att inte träffa oregistrerade lobbyister och om att offentliggöra information om lobbymöten,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 om allmänhetens tillgång till handlingar (artikel 104.7 i arbetsordningen) åren 2011–2013(3),

–  med beaktande av principerna från Organisationen för ekonomisk utveckling och samarbete (OECD) om öppenhet och integritet inom lobbyingverksamhet,

–  med beaktande av sitt beslut av den 13 december 2016 om den allmänna översynen av parlamentets arbetsordning(4),

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, budgetkontrollutskottet, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0133/2017), och av följande skäl:

A.  Unionen ska ”respektera principen om jämlikhet mellan sina medborgare, som ska få lika uppmärksamhet från unionens institutioner” (artikel 9 i EU-fördraget); ”varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv” och ”besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt” (artikel 10.3 i EU-fördraget, uttryckt på liknande sätt i det trettonde skälet i ingressen samt i artikel 1 andra stycket och artikel 9); ”unionens institutioner, organ och byråer [ska] utföra sitt arbete så öppet som möjligt” (artikel 15.1 i EUF-fördraget).

B.  EU-institutionerna har redan gjort framsteg med att bli öppnare och ligger i de flesta avseenden redan före nationella och regionala politiska institutioner i fråga om öppenhet, ansvarstagande och integritet.

C.  Dialog mellan lagstiftare och samhälle är en viktig del av demokratin, liksom intresserepresentation, och en lämplig representation av olika intressen i lagstiftningsprocessen förser ledamöterna med information och sakkunskap och är väsentlig för att pluralistiska samhällen ska fungera väl.

D.  Med tanke på det ökande avståndet mellan EU och dess medborgare och behovet av att öka mediernas intresse för EU-frågor måste EU-institutionerna sträva efter högsta möjliga normer för öppenhet, ansvarstagande och integritet. Dessa principer utgör viktiga och kompletterande delar för att främja god förvaltning inom EU:s institutioner och säkerställa större öppenhet i EU:s funktionssätt och beslutsprocess, och de bör vara de ledande principerna för kulturen inom institutionerna.

E.  Medborgarnas förtroende för EU:s institutioner är av grundläggande betydelse för demokratin, en god förvaltning och ett effektivt beslutsfattande. De brister som rör ansvarstagande inom EU måste minska, och man måste närma sig mer samarbetspräglade kontrollmetoder som kombinerar demokratisk tillsyn, kontroll och granskning, samtidigt som de även erbjuder mer öppenhet.

F.  Ensidig intresserepresentation utan insyn kan medföra en risk för korruption och utgöra ett betydande hot mot, och en allvarlig utmaning för, beslutsfattarnas integritet och allmänhetens förtroende för EU-institutionerna. Korruption får betydande ekonomiska konsekvenser och utgör ett allvarligt hot mot demokratin, rättsstatsprincipen och de offentliga investeringarna.

G.  En rättsakt som ny grund för ett obligatoriskt öppenhetsregister kräver en juridisk definition av den verksamhet som omfattas av registret, vilket skulle bidra till att förtydliga befintliga tvetydiga definitioner och tolkningar av begreppen öppenhet, integritet och ansvarstagande.

H.  I vissa medlemsstater har man redan inrättat nationella öppenhetsregister.

I.  Enligt principen om öppenhet i artikel 15.3 i EUF-fördraget jämförd med artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och fast rättspraxis från Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) har varje medborgare i Europeiska unionen rätt till tillgång till handlingar från unionens institutioner, organ och byråer(5).

Att göra öppenhetsregistret så obligatoriskt som möjligt

1.  Europaparlamentet välkomnar att presidiet beslutat att förvaltningen ska utarbeta en mall för alla föredragande av betänkanden och yttranden för ett frivilligt s.k. avtryck i lagstiftningsprocessen, där det anges med vilka intresseföreträdare och organisationer som samråd har skett. Denna mall bör också tillhandahållas som it-verktyg.

2.  Europaparlamentet påminner om sin översyn av arbetsordningen av den 13 december 2016, enligt vilken ledamöterna bör tillämpa en systematisk praxis att träffa endast intresseföreträdare som är registrerade i öppenhetsregistret, och efterlyser att också möten mellan intresseföreträdare och generalsekreterare, generaldirektörer och de politiska gruppernas generalsekreterare ska inkluderas. Parlamentet uppmanar ledamöterna och deras anställda att kontrollera om de intresseföreträdare som de avser att träffa är registrerade och, om de inte är det, be dem att registrera sig så fort som möjligt före mötet. Rådet uppmanas med kraft att införa en liknande bestämmelse som omfattar de ständiga representationerna. Det är nödvändigt att ålägga dem som registrerar sig i öppenhetsregistret att lägga fram handlingar som styrker att den ingivna informationen är korrekt.

3.  Europaparlamentet påminner om de definitioner av vad som utgör ett ”möte med intresseföreträdare” vilka anges i kommissionens beslut av den 25 november 2014 om offentliggörande av möten. Parlamentet påminner om vilken information som får hållas inne enligt förordning (EG) nr 1049/2001. Bestämmelserna om sådana möten bör inte begränsas till ”bilaterala” möten och bör inkludera dem med internationella organisationer.

4.  Europaparlamentet uppmanar sitt presidium att ta fram nödvändiga verktyg för att möjliggöra för ledamöterna att, om de så önskar, på sina parlamentsprofiler online publicera sina möten med intresseföreträdare.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta all relevant kommissionspersonal (från enhetschefsnivå och uppåt) omfattas av praxis att träffa endast organisationer eller egenföretagare som är registrerade i öppenhetsregistret.

6.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att offentliggöra de möten som all relevant kommissionspersonal som är delaktig i EU:s beslutprocess håller med externa organisationer, samtidigt som nödvändiga uppgiftsskyddsbestämmelser beaktas. När det gäller annan personal som är närvarande vid dessa möten bör en hänvisning till enhet eller tjänsteavdelning publiceras.

7.  Europaparlamentet stöder kommissionens uppmaning om att EU-institutionerna och deras personal, samt byråerna, bör avstå från att bjuda in oregistrerade intresseföreträdare som talare, från att stödja deras evenemang eller stå som värd för sådana evenemang i EU:s fastigheter och från att låta dem delta i kommissionens rådgivande organ.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra all information om intresseföreträdares verksamhet gentemot EU-institutionerna, intresseförklaringar, bekräftade intressekonflikter och expertgrupper lättillgänglig för allmänheten genom en enda kontaktpunkt online.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att ta fram åtgärder för att uppnå en bättre balans genom att ge egenmakt åt underrepresenterade intressen.

10.  Europaparlamentet anser att de ledamöter av Europaparlamentet som utnämns till föredragande för lagstiftningsbetänkanden eller utskottsordförande har ett särskilt ansvar för att visa ett öppet förhållningssätt när det gäller deras kontakter med intresseföreträdare, med tanke på deras roll i EU:s lagstiftningsarbete.

11.  Europaparlamentet anser att enheter som är registrerade i öppenhetsregistret snabbt bör föra in obligatoriska uppdateringar i registret om utgifter för sin verksamhet som faller inom registrets område, när dessa utgifter överstiger den nivå som fastställts för den berörda kategorin.

12.  Europaparlamentet anser att alla registrerade enheter bör vara skyldiga att i öppenhetsregistret publicera en förteckning över alla bidragsgivare och deras motsvarande bidrag som överstiger 3 000 euro, med uppgift om de enskilda bidragens slag och värde per år. Enskilda bidrag till ett värde som överstiger 12 000 euro måste rapporteras omedelbart.

13.  Europaparlamentet upprepar sin långvariga uppmaning om att komplettera EU:s öppenhetsregister med en rättsakt, om det inte är möjligt att stänga alla kryphål och få till stånd ett fullt ut obligatoriskt register för alla intresseföreträdare genom ett interinstitutionellt avtal. Parlamentet anser att förslaget till denna rättsakt skulle kunna beakta framstegen till följd av ändringar av det interinstitutionella avtalet och parlamentets uppförandekod. Parlamentet påminner kommissionen om yrkandet i sin resolution av den 15 april 2014(6) om att kommissionen senast i slutet av 2016 bör lägga fram ett lämpligt lagstiftningsförslag om ett obligatoriskt öppenhetsregister på grundval av artikel 352 i EUF-fördraget.

14.  Europaparlamentet uppmanar på nytt rådet och dess förberedande organ att ansluta sig till öppenhetsregistret så snart som möjligt. Alla medlemsstater uppmanas att införa lagstiftning som främjar öppenheten i intresseföreträdarnas verksamhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa bestämmelser om att intresseföreträdare bör bevilja insyn i de kontakter med nationella politiker och offentliga myndigheter som har till syfte att påverka EU:s lagstiftning.

Öppenhet, ansvarstagande och integritet i kontakterna med intresseföreträdare

15.  Europaparlamentet påminner om sitt beslut av den 13 december 2016 om att dra in privilegier från dem som är ovilliga att samarbeta med undersökningar, utfrågningar och utskottssammanträden med undersökningsuppdrag. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare ändra uppförandekoden för registrerade enheter för att ge dem incitament att, med yttersta omsorg, inte tillhandahålla ofullständig eller vilseledande information under sådana utfrågningar eller utskottssammanträden. Enheter som är registrerade i öppenhetsregistret bör i uppförandekoden förbjudas att anställa enskilda personer eller organisationer som döljer vilka intressen eller parter som de tjänar.

16.  Europaparlamentet anser att professionella konsultfirmor, advokatbyråer och fristående konsulter bör ange den exakta omfattningen på den verksamhet som omfattas av registret, samtidigt som det erkänner att vissa enskilda personer kan hindras av nationell lagstiftning i vissa medlemsstater från att uppfylla öppenhetsregistrets krav.

17.  Europaparlamentet insisterar på att registrerade enheter, inklusive advokat- och konsultbyråer, i öppenhetsregistret bör redogöra för alla klienter för vilka de bedriver intresseföreträdande verksamhet som omfattas av öppenhetsregistret. Parlamentet välkomnar de beslut som fattats av olika advokatsamfund om skillnaderna mellan advokaters domstolsrelaterade verksamhet och annan verksamhet som omfattas av öppenhetsregistret. Parlamentet uppmanar Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen att uppmuntra sina medlemmar att anta liknande åtgärder, samtidigt som det erkänner att vissa enskilda personer kan hindras av nationell lagstiftning i vissa medlemsstater från att uppfylla öppenhetsregistrets krav.

18.  Europaparlamentet konstaterar att vissa medlemsstater har lagar som reglerar yrkesutövning vilka de facto hindrar i synnerhet advokatbyråer från att registrera sig i öppenhetsregistret och därmed avslöja sådan information om sina klienter som registret kräver. Parlamentet anser emellertid också att det finns en överhängande risk att sådana lagar också kan missbrukas i syfte att undvika att offentliggöra information som krävs för en korrekt registrering i registret. I detta sammanhang välkomnar parlamentet advokatorganisationernas påtagliga beredvillighet att arbeta i nära partnerskap för att, i sitt yrkesintresse, se till att inte mer information hålls inne än vad lagen faktiskt tillåter. Kommissionen och Europaparlamentets talman uppmanas att se till att denna beredvillighet leder till konkreta resultat och att införliva detta i det ändrade avtalet snarast möjligt.

19.  Europaparlamentet uppmanar presidiet att i överensstämmelse med artikel 15 i EUF-fördraget och artikel 11 i EU-fördraget kräva registrering före tillträde till parlamentets lokaler för oregistrerade organisationer eller enskilda personer som bedriver verksamhet som omfattas av öppenhetsregistret. Besöksgrupper bör undantas från detta krav. Parlamentet betonar att det, i egenskap av den kammare som representerar Europas medborgare, bör bibehålla en policy med öppna dörrar för medborgarna och att inga onödiga hinder bör skapas som skulle kunna avskräcka medborgarna från att besöka parlamentets lokaler.

20.  Europaparlamentet beklagar att enligt Transparency International var över hälften av uppgifterna i EU:s lobbyregister 2015 felaktiga, ofullständiga eller meningslösa.

21.  Europaparlamentet uppmanar sitt presidium och sin generalsekreterare att underlätta det nödvändiga återaktiveringsförfarandet för lobbyistpasserkort genom att upprätta en särskild återaktiveringsfacilitet, i syfte att undvika alltför långa väntetider för tillträde till lokaler. Parlamentet efterlyser ett upphävande av regeln om att högst fyra passerkortsinnehavare kan få tillträde till lokalerna samtidigt.

22.  Europaparlamentet påminner om sitt beslut av den 13 december 2016 när det gäller passerkort för medarbetare och uppmanar sin generalsekreterare att ändra bestämmelserna om passerkort och tillstånd för tillträde till parlamentets lokaler av den 13 december 2013, så att alla som är äldre än 18 år och ansöker om ett passerkort för medarbetare måste skriva under ett dokument där de garanterar att de inte kommer att delta i verksamhet som omfattas av öppenhetsregistret.

23.  Europaparlamentet ser det som nödvändigt att brådskande införa ett lämpligt övervakningssystem för inlämningar för att se till att den information som registrerade lämnar är meningsfull, korrekt, aktuell och heltäckande. Parlamentet efterlyser i detta avseende en betydande ökning av resurserna för parlamentets öppenhetsenhet och det gemensamma öppenhetsregistrets sekretariat.

24.  Europaparlamentet anser att förklaringar från registrerade enheter bör kontrolleras av öppenhetsenheten och det gemensamma öppenhetsregistrets sekretariat varje år, på grundval av slumpvisa stickprov i tillräckligt stort antal, för att tillhandahålla meningsfulla, korrekta, aktuella och heltäckande uppgifter.

25.  Europaparlamentet anser, med hänvisning till artiklarna 4.2 och 5.2 i EU-fördraget, att demokratiskt valda och kontrollerade statliga institutioner på nationell, regional och lokal nivå och deras företrädare vid EU-institutionerna, liksom deras interna organ, formella och informella föreningar och paraplyorganisationer som består enbart av dessa, inte bör omfattas av EU:s öppenhetsregister om de agerar i allmänhetens intresse, eftersom de utgör en del av EU:s system med styre på olika nivåer.

Att försvara integriteten mot intressekonflikter

26.  De EU-institutioner och EU-organ som fortfarande inte har en uppförandekod uppmanas att utarbeta ett sådant dokument snarast möjligt. Europaparlamentet anser att det är beklagligt att rådet och Europeiska rådet fortfarande inte har antagit någon uppförandekod för sina medlemmar. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att införa specifika etiska regler, inklusive påföljder, som tar upp de risker som är speciella för nationella delegater. Parlamentet betonar att rådet måste vara lika ansvarstagande och öppet som de andra institutionerna. Parlamentet efterlyser också en uppförandekod för ledamöterna av EU:s båda rådgivande organ, nämligen Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, samt deras personal. EU:s byråer uppmanas att anta riktlinjer för en enhetlig policy om förebyggande och hantering av intressekonflikter som gäller styrelsemedlemmar, direktörer, experter i vetenskapliga kommittéer och medlemmar av överklagandenämnder, samt att anta och genomföra en tydlig policy om intressekonflikter i enlighet med färdplanen för uppföljning av den gemensamma strategin för EU:s decentraliserade byråer.

27.  Europaparlamentet anser att alla EU:s tjänstemän, även tillfälligt anställda, ackrediterade parlamentsassistenter, kontraktsanställda och nationella experter, måste genomgå utbildning om hur man hanterar intresseföreträdare och intressekonflikter, bland annat genom att integritet och öppenhet införs som obligatoriska punkter för diskussion vid rekryteringsförfaranden och resultatgranskningar.

28.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka integriteten och förbättra det etiska ramverket genom tydliga och förstärkta uppförandekoder och etiska principer, för att möjliggöra utvecklingen av en gemensam och effektiv integritetskultur vid EU:s alla institutioner och byråer.

29.  Europaparlamentet är medvetet om att svängdörrsproblematiken kan skada förbindelserna mellan institutionerna och intresseföreträdare. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att utveckla en systematisk och proportionell metod för denna utmaning. All reglering av ”svängdörrar” bör också gälla rådets ordförande.

30.  Europaparlamentet efterlyser strängare restriktioner för tidigare kommissionsledamöter genom att karenstiden utökas till tre år och görs bindande för åtminstone all verksamhet som omfattas av öppenhetsregistret.

31.  Europaparlamentet anser att beslut om höga tjänstemäns och tidigare kommissionsledamöters nya roller måste fattas av en myndighet som utses på ett sätt som är så oberoende som möjligt av dem som påverkas av dess beslut.

32.  Europaparlamentet begär att EU-institutionerna årligen, i linje med EU:s uppgiftsskyddsregler, bör offentliggöra information om vilka höga tjänstemän som har lämnat EU-administrationen och vilka uppdrag de fått.

33.  Europaparlamentet anser att man bör överväga en karenstid på 18 månader i slutet av mandatet för externa ledamöter och ad hoc-ledamöter av nämnden för lagstiftningskontroll i samband med bättre lagstiftning, och för styrelseledamöter i Europeiska investeringsbanken (EIB), så att de under denna tid inte får utöva lobbyverksamhet riktad mot ledamöter av EIB:s styrande organ och bankens anställda för sitt företag, sina kunder eller sin arbetsgivare.

Integritet hos och välavvägd sammansättning av expertgrupper

34.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att följa upp Europeiska ombudsmannens rekommendationer i fråga om intressekonflikter inom expertgrupper och stöder uttryckligen ett offentliggörande av dels en tillräckligt detaljerad meritförteckning för varje expert som utses på ett personligt mandat i expertgruppernas register, dels en intresseförklaring för varje expert som utses på ett personligt mandat i expertgruppernas register.

35.  Europaparlamentet stöder ombudsmannens förslag om att införande av uppgifter i öppenhetsregistret bör bli ett krav för utnämning till expertgrupper för de personer som inte är offentliga tjänstemän och som inte – helt eller till största delen – får sina övriga inkomster från statliga institutioner såsom universitet, förutsatt att dessa inte mottar finansiering från intresseföreträdare och parter med ekonomiska och kommersiella intressen.

36.  Europaparlamentet anser att en bestämmelse med allmänna kriterier för begränsning av ekonomiska och icke-ekonomiska intressen, i enlighet med ombudsmannens rekommendation och på grundval av experternas intresseförklaringar, skulle hjälpa kommissionen att på ett mer välbalanserat sätt utse experter som företräder intressen.

37.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att göra alla protokoll från expertgruppsmötena tillgängliga för allmänheten på sin webbplats, inklusive en uppgift om mångfalden av företrädda åsikter.

38.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att samråden undersöker öppna frågor i stället för att endast försöka bekräfta en redan vald politisk inriktning.

Integritet i valen till Europaparlamentet

39.  Europaparlamentet anser att enligt EU:s vallag måste interna partinomineringar ske demokratiskt, vara slutna och genomföras med tillräcklig medverkan av medlemmarna, och att personer som genom lagakraftvunnen dom dömts för korruption som skadat EU:s ekonomiska intressen eller ägt rum i medlemsstater bör förlora rätten att kandidera vid val under en tid som står i proportion till handlingens allvar. Ett sådant diskvalificeringsförfarande finns redan i några medlemsstater. Ett nytt instrument, till exempel ett direktiv, skulle kunna fastställa gemensamma miniminormer för olika praxis och rättsliga ramar i de olika medlemsstaterna när det gäller diskvalificering på grund av korruption.

Att stärka kommissionsledamöternas rättsliga ansvarstagande

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra nytta av god praxis i medlemsstater med lagar för ministrar genom att lägga fram ett lagstiftningsförslag med rättigheter och skyldigheter för kommissionsledamöter i fråga om öppenhet, i enlighet med medbeslutandeförfarandet.

41.  Europaparlamentet begär att fastställandet av ersättningar och löner till kommissionsledamöterna, som sedan Europeiska gemenskapernas grundande enbart sker i rådet, ska flyttas över till medbeslutandeförfarandet.

42.  Europaparlamentet påpekar att vissa medlemsstater saknar ministerlagar där möjligheten för befattningshavare att vara ensam- eller delägare i företag utesluts.

Intressekonflikter i den delade förvaltningen och i tredjeländer vid förvaltningen av EU-medel

43.  Europaparlamentet ser en allvarlig intressekonflikt i att dessa befattningshavares företag kan ansöka om EU-medel eller kan få sådana som underentreprenörer, och att innehavaren och befattningshavaren själv samtidigt är ansvarig både för att dessa medel används på korrekt sätt och för kontrollen av deras användning.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla kommande EU-rättsakter om utbetalningar införa en klausul om att företag som ägs av befattningshavare i EU-medlemsstaterna och tredjeländer inte kan ansöka om eller tilldelas EU-medel.

Att nå målet om fullständig tillgång till handlingar och öppenhet för att åstadkomma ansvarstagande i lagstiftningsprocessen

45.  Europaparlamentet påminner om sina uppmaningar till kommissionen och rådet i sin resolution av den 28 april 2016 om allmänhetens tillgång till handlingar åren 2014–2015(7), där parlamentet

–  efterlyste att tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1049/2001 utvidgas till alla de europeiska institutioner som för närvarande inte omfattas, t.ex. Europeiska rådet, Europeiska centralbanken, EU-domstolen och EU:s samtliga organ och byråer,

–  efterlyste fullständig efterlevnad av skyldigheten för institutioner, organ och övriga byråer att föra kompletta register över handlingar, i enlighet med artiklarna 11 och 12 i förordning (EG) nr 1049/2001,

–  ansåg att handlingar som utarbetas vid trepartsmöten, såsom föredragningslistor, sammanfattningar av resultat, protokoll och rådets allmänna riktlinjer, hör samman med lagstiftningsförfaranden och i princip inte bör behandlas annorlunda än andra lagstiftningshandlingar, utan bör göras direkt tillgängliga på parlamentets webbplats,

–  efterlyste ett gemensamt interinstitutionellt register, inklusive en därför avsedd gemensam databas över läget i lagstiftningsärenden där arbete pågår, vilket överenskommits i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning,

–  uppmanade rådet att offentliggöra protokoll från sammanträdena med rådets arbetsgrupper och andra handlingar,

–  uppmanade kommissionen att inrätta ett register över all lagstiftning på andra nivån, särskilt för delegerade akter, och konstaterade att arbetet med detta pågick, i enlighet med vad som överenskommits i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning

–  uttryckte sin tro på behovet av att inrätta en oberoende tillsynsmyndighet för klassificering av handlingar som konfidentiella och icke-konfidentiella,

–  efterlyste att föredragningslistor och återkopplingsmeddelanden från sammanträden med parlamentets utskottssamordnare, presidium och talmanskonferens görs offentliga och att i princip alla handlingar som det hänvisas till i dessa föredragningslistor också ska göras tillgängliga genom publicering på parlamentets webbplats.

Öppenheten i EU:s externa representation och förhandlingar

46.  Europaparlamentet välkomnar EU-domstolens senaste rättspraxis, som stärker parlamentets rätt till information om internationella avtal, och institutionernas åtagande om uppföljning av punkt 40 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning genom förhandlingar om att förbättra samarbetet och informationsdelningen. Parlamentet noterar att förhandlingarna inleddes i slutet av 2016 och uppmanar i detta avseende rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att göra verkliga åtaganden och alla nödvändiga insatser för att snarast möjligt nå en överenskommelse med parlamentet om att förbättra samarbetet och informationsdelningen med parlamentet genom de internationella avtalens hela livscykel, eftersom detta skulle bidra till att öka legitimiteten i och den demokratiska granskningen av EU:s yttre åtgärder.

47.  Europaparlamentet noterar att även om det finns ett avtal om interinstitutionellt samarbete mellan parlamentet och kommissionen saknas ett likvärdigt arrangemang mellan parlamentet och rådet.

48.  Europaparlamentet betonar kommissionens senaste insatser för att öka öppenheten i handelsförhandlingarna. Icke desto mindre anser parlamentet att rådet och kommissionen fortfarande bör förbättra sina arbetsmetoder, så att de samarbetar bättre med parlamentet när det gäller tillgång till handlingar, information och beslutsfattande i samband med alla frågor och förhandlingar som avser den gemensamma handelspolitiken (exempelvis information som rör förhandlingar – däribland förhandlingarnas omfattning, mandat och utveckling –, den blandade eller exklusiva karaktären hos handelsavtalen och deras tillfälliga tillämpning, verksamhet hos och beslut av organ som inrättats genom handels- och/eller investeringsavtal, expertsammanträden och delegerade akter och genomförandeakter). I detta avseende beklagar parlamentet att rådet inte försett ledamöterna av Europaparlamentet och allmänheten med förhandlingsmandaten för samtliga avtal som för närvarande förhandlas, men välkomnar att det till slut – efter ett års förhandlingar mellan kommissionen och parlamentet om tillgång till handlingar i samband med förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) – nåtts en operativ överenskommelse om att bevilja samtliga ledamöter tillgång till handlingarna, vilket gör TTIP-förhandlingarna till de mest insynsvänliga förhandlingarna hittills. I detta avseende välkomnar parlamentet ambitionen hos kommissionens generaldirektorat för handel att utnyttja det nuvarande initiativet för öppenhet om TTIP som en modell för alla handelsförhandlingar, i enlighet med den nya handelsstrategin ”handel för alla”, och att genomföra denna.

49.  Europaparlamentet betonar att, som EU-domstolen påpekat, tvingande skäl för öppenhet följer av den demokratiska karaktären hos EU:s styrelsesätt, och att när konfidentiell information inte är tillgänglig för allmänheten, vilket gäller för handelsförhandlingar, måste den vara tillgänglig för de parlamentsledamöter som granskar handelspolitiken på medborgarnas vägnar. Därför anser parlamentet att tillgång till konfidentiell information är avgörande för granskning i parlamentet, som i sin tur bör fullgöra sin skyldighet att hantera sådan information på ett korrekt sätt. Det bör finnas tydliga kriterier för att kategorisera handlingar som konfidentiella, så att man undviker tvetydighet och godtyckliga beslut. Samtidigt bör konfidentialiteten hävas så snart det inte längre finns något behov av den. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda om ett förhandlingsdokument kan offentliggöras så snart det aktuella dokumentet har färdigställts internt. Av EU-domstolens rättspraxis framgår att institutionen, i de fall då en handling som har sitt ursprung i en EU-institution omfattas av ett undantag när det gäller allmänhetens tillgång till denna handling, tydligt måste ange varför tillgång till denna handling specifikt och i praktiken skulle kunna undergräva det intresse som skyddas genom undantaget, och att denna risk måste vara rimligen förutsebar och inte får vara rent hypotetisk. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra Europeiska ombudsmannens rekommendationer från juli 2014, med särskild hänsyn till tillgång till handlingar i samband med alla förhandlingar, och när det gäller publicering av föredragningslistor för och protokoll från möten med enskilda personer och organisationer som omfattas av öppenhetsregistret. Kommissionen uppmanas att informera parlamentet och allmänheten om förslag till föredragningslistor för förhandlingsomgångar före förhandlingarna, slutliga föredragningslistor och rapporter efter förhandlingar.

50.  Europaparlamentet anser att EU måste gå i bräschen för att främja öppenhet i handelsförhandlingar, inte bara för bilaterala processer utan där så är möjligt även för plurilaterala och multilaterala processer, så att graden av insyn inte blir lägre än den som råder i förhandlingar inom ramen för Världshandelsorganisationen. Parlamentet betonar dock att kommissionen även måste övertyga sina förhandlingspartner om att å sin sida öka insynen för att se till att detta blir en ömsesidig process där EU:s förhandlingsposition inte äventyras, och ta med den höjda transparensnivån i sina sonderingsförfaranden med potentiella förhandlingspartner. Parlamentet betonar att ökad öppenhet ligger i alla EU:s förhandlingspartners och berörda parters intresse över hela världen, och att den kan leda till ett ökat globalt stöd för regelbaserad handel.

51.  Europaparlamentet påminner om vikten av att lagstiftningsprocessen för den gemensamma handelspolitiken kan förlita sig på unionsstatistik i enlighet med artikel 338.2 i EUF-fördraget och på konsekvensbedömningar och bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling som uppfyller de högsta normerna för opartiskhet och tillförlitlighet, en princip som bör styra alla relevanta översyner inom ramen för kommissionens politik för bättre lagstiftning. Sektorsvisa konsekvensbedömningar skulle ge ökad trovärdighet och legitimitet åt EU:s handelsavtal.

52.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen i sin resolution av den 12 april 2016(8) att utarbeta ett utkast till europeisk uppförandekod om öppenhet, integritet och ansvarstagande, som utformas för att vägleda EU-företrädares agerande i internationella organisationer/organ. Parlamentet efterlyser en mer konsekvent politik och bättre samordning i de globala institutionerna genom införandet av omfattande standarder för demokratisk legitimitet, öppenhet, ansvarstagande och integritet. EU bör integrera och kodifiera sin representation vid multilaterala organisationer/organ i syfte att öka öppenheten, integriteten och ansvarstagandet när det gäller unionens delaktighet i dessa organ, dess inflytande och främjandet av den lagstiftning som den har antagit genom en demokratisk process. Parlamentet efterlyser ett interinstitutionellt avtal med syftet att formalisera dialoger mellan EU:s företrädare och parlamentet, vilka bör organiseras i samarbete med parlamentet, i syfte att skapa riktlinjer för antagandet av och samstämdhet inom de europeiska ståndpunkterna inför större internationella förhandlingar.

Öppenhet och ansvarstagande inom området för offentliga utgifter

53.  Europaparlamentet anser att uppgifterna om budget och utgifter inom EU bör präglas av öppenhet och ansvarstagande genom offentliggörande, inklusive på medlemsstatsnivå när det gäller gemensam förvaltning.

Öppenhet och ansvarstagande inom ramen för den ekonomiska styrningen av euroområdet

54.  Europaparlamentet anser att beslut som fattas i Eurogruppen, i Ekonomiska och finansiella kommittén, vid ”informella” Ekofinrådsmöten och vid eurotoppmöten måste institutionaliseras, när det är nödvändigt, och präglas av öppenhet och ansvarstagande, även genom att deras föredragningslistor och protokoll offentliggörs. Man måste hitta en balans mellan den önskvärda öppenheten och det nödvändiga skyddet av unionens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik.

Öppenhet och ansvarstagande i fråga om EU:s budget

55.  Europaparlamentet noterar att under 2014 avslutades totalt 40 fall rörande EU:s personal och medlemmar vid institutionerna. Parlamentet understryker att detta är ett litet antal, som i sig illustrerar att bedrägeri och korruption inte är ett inslag som karaktäriserar EU:s institutioner(9).

56.  Europaparlamentet understryker att det högsta antalet bland de eventuella bedrägerifall som rapporterades till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) under 2014 gällde användningen av EU:s strukturfonder (549 av 1 417 anklagelser). Parlamentet framhåller att Olaf rekommenderade att 476,5 miljoner euro av strukturfondsmedel skulle återkrävas under 2014. 22,7 miljoner euro återkrävdes av relevanta myndigheter efter Olafs rekommendationer 2014. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera en korrekt tilldelning av EU-medel och att maximera ansträngningarna för att återkräva dem när de inte har tilldelats korrekt(10).

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en översyn av ”sexpacket” och ”tvåpacket” för att ge parlamentet större granskningsbefogenheter vad gäller antagande av den europeiska planeringsterminens nyckeldokument, och i synnerhet tillhandahålla effektiva metoder för att garantera respekt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

58.  Europaparlamentet uppmanar Eurogruppen att inkludera parlamentet i övervakningen av genomförandet av de avtalsvillkor som överenskommits med mottagare av ekonomiskt stöd som beviljats av Europeiska stabilitetsmekanismen.

Skydd av visselblåsare och kampen mot korruption

59.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens undersökning av huruvida EU-institutionerna lever upp till sin skyldighet att införa interna bestämmelser om rapportering av missförhållanden. Parlamentet beklagar ombudsmannens resultat att vissa EU-institutionerna ännu inte i vederbörlig ordning har genomfört regler för att skydda visselblåsare. Parlamentet framhåller att det hittills bara är kommissionen, ombudsmannen och revisionsrätten som har antagit sådana regler. Parlamentet efterlyser en intern studie om en mekanism för att skydda ackrediterade parlamentsassistenter för det fall att de blir visselblåsare.

60.  Europaparlamentet anser att ett effektivt skydd för visselblåsare är ett mycket viktigt vapen i kampen mot korruption och upprepar därför uppmaningen i sin resolution av den 25 november 2015(11) om att kommissionen senast i juni 2016 skulle ha lagt fram ett EU-rättsligt ramverk för effektivt skydd av visselblåsare och liknande personer(12), utifrån en bedömning av reglerna på nationell nivå för att tillhandahålla minimiregler för skydd av visselblåsare.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strikt tillämpa de åtgärder som rör skönsmässiga befogenheter och uteslutning i samband med offentliga upphandlingar, med lämpliga bakgrundskontroller som utförs i varje enskilt fall, och att tillämpa uteslutningskriterier för att utestänga företag om det föreligger någon intressekonflikt, något som är ytterst viktigt för att skydda institutionernas trovärdighet.

62.  Europaparlamentet anser att visselblåsare alltför ofta snarare möter lagföring än stöd även inom EU:s institutioner. Kommissionen uppmanas att föreslå en ändring av den förordning som styr ombudsmannens ämbete och till hennes ansvarsområde lägga till att hon ska vara en central kontaktpunkt för visselblåsare som upplever sig inkorrekt behandlade. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en lämplig ökning av ombudsmannens budget som gör det möjligt att utföra denna nya, krävande uppgift.

63.  Europaparlamentet uppmanar EU att påskynda sin ansökan om medlemskap i Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) så snart som möjligt och begär att parlamentet ska hållas uppdaterat om hur denna ansökan fortskrider. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin rapport ta med en översikt över de största korruptionsproblemen i medlemsstaterna, politiska rekommendationer för att hantera dem och uppföljningsåtgärder som kommissionen ska vidta, med särskild hänsyn till korruptionens negativa inverkan på den inre marknadens funktionssätt.

64.  Europaparlamentet anser att personer som genom lagakraftvunnen dom dömts för korruption i EU, eller företag som leds eller ägs av personer som i sitt företags intresse begått korrupta handlingar eller förskingring av offentliga medel och dömts för detta genom lagakraftvunnen dom, under minst tre år inte bör få ingå upphandlingskontrakt med EU eller ta del av EU-medel. Kommissionen uppmanas att revidera sitt uteslutningssystem. Parlamentet betonar att företag som av kommissionen utesluts från att lämna in anbud avseende EU-medel i normalfallet bör tas med i en offentlig förteckning för att bättre skydda EU:s ekonomiska intressen och möjliggöra granskning från den bredare allmänhetens sida.

65.  Europaparlamentet noterar att sedan EU godkändes som part i FN:s konvention mot korruption (Uncac) den 12 november 2008 har EU inte deltagit i den granskningsmekanism som föreskrivs i konventionen eller tagit det första steget mot att slutföra en egenbedömning av hur unionen fullgör sina skyldigheter enligt konventionen. Parlamentet uppmanar EU att fullgöra sina skyldigheter enligt Uncac genom att slutföra en egenbedömning av hur unionen fullgör sina skyldigheter enligt konventionen och delta i mekanismen för inbördes granskning. Kommissionen uppmanas att snarast möjligt offentliggöra sin kommande rapport om EU:s insatser mot korruption och att ta med ett kapitel om EU-institutionerna i dessa rapporter. Kommissionen uppmanas att genomföra ytterligare analyser – på både EU-institutionernas och medlemsstaternas nivå – av den miljö där politiken genomförs, för att identifiera inneboende kritiska faktorer, sårbara områden och riskfaktorer som gynnar korruption.

66.  Europaparlamentet påminner om sitt beslut av den 25 mars 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (2012/0193(COD)) och efterlyser ett snabbt beslut i denna fråga.

Integritet i EU:s reglering

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka systemskyddsåtgärder för att undvika intressekonflikter när det gäller regleringen av industriprodukter och verkställandet av politiken. Kommissionen uppmanas att ta itu med nuvarande strukturella intressekonflikter när det gäller offentlig riskbedömning av reglerade produkter, nämligen den situation där bedömningen av dessa produkter till stor del eller helt och hållet utgår från studier som utförts av den sökande eller av någon tredje part som betalats av denne, medan man alltför ofta bortser från eller avfärdar oberoende forskning. Parlamentet insisterar på att tillverkarna fortfarande bör tillhandahålla studier, för vilka kostnaderna delas mellan stora företag och små och medelstora företag utifrån deras relativa marknadsandelar för att garantera en rättvis fördelning, men att alla bedömare bör vara skyldiga att fullt ut beakta expertgranskad oberoende forskning i sin bedömning. Kommissionen uppmanas att i synnerhet se över sitt meddelande från 2002 om allmänna principer och normer för samråd med berörda parter. För att hantera frågor som uppstår genom att ogynnsamma forskningsresultat selektivt väljs bort föreslår parlamentet att förhandsanmälan av vetenskapliga studier och försök, med angivande av deras omfattning och förväntade slutdatum, skulle kunna vara en förutsättning för att få bidra till den reglerande och politiska processen. Parlamentet betonar att det, för att man ska få sunda och oberoende vetenskapliga utlåtanden inför beslutsfattandet, är viktigt med tillräckliga resurser för att utveckla intern expertis inom EU:s specialiserade byråer och även kunna bedriva publicerbar forskning och testverksamhet, så att attraktionskraften hos de offentliga tjänsterna inom regleringsrådgivning ökar, utan att vetenskapsmännens akademiska karriärutsikter hindras.

Stärkande av kommissionens och dess byråers ansvarsskyldighet gentemot parlamentet

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en förordning som gäller alla EU-byråer, enligt vilken parlamentet ges medbeslutandebefogenheter vid utnämning eller avskedande av direktörer för sådana byråer och en direkt rätt att fråga ut och höra dem.

69.  Europaparlamentet understryker behovet av oberoende experter vid EU:s byråer, och av att större vikt läggs vid att undanröja intressekonflikter i byråernas paneler. I dagsläget får experter från ett flertal byråer, inklusive Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), inte betalt. Parlamentet efterlyser lämplig ersättning för sådana av regleringsbyråernas experter som företräder exempelvis ideella organisationer eller den akademiska världen. Det är viktigt med tillräckliga resurser för att utveckla intern expertis inom EU:s specialiserade byråer.

70.  Europaparlamentet uppmanar Efsa, Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) att brådskande se över sin oberoendepolicy för att uttryckligen garantera ett strikt oberoende från de ekonomiska sektorer som de reglerar och undvika intressekonflikter mellan sin personal och experter.

71.  Europaparlamentet stöder nationella parlaments praxis att bjuda in kommissionsledamöter för att fråga ut dem.

72.  Europaparlamentet påminner om att möjligheten att inrätta undersökningskommittéer är en inneboende funktion som karakteriserar parlamentariska system i hela världen, och att Lissabonfördraget föreskriver ett särskilt lagstiftningsförfarande för att anta en förordning om rätten att inleda undersökningar i artikel 226 tredje stycket i EUF-fördraget. Enligt principen om lojalt samarbete bör parlamentet, rådet och kommissionen enas om att anta en ny förordning.

73.  Europaparlamentet efterlyser ett snabbt beslut från rådets och kommissionens sida om parlamentets förslag av den 23 maj 2012 till Europaparlamentets förordning om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt(13).

°

°  °

74.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

Antagna texter, P7_TA(2014)0376.

(2)

Antagna texter, P6_TA(2008)0197.

(3)

Antagna texter, P7_TA(2014)0203.

(4)

Antagna texter, P8_TA(2016)0484.

(5)

Domstolens dom av den 21 september 2010, Konungariket Sverige mot Association de la presse internationale ASBL (API) och Europeiska kommissionen (C-514/07 P), Association de la presse internationale ASBL (API) mot Europeiska kommissionen (C-528/07 P), och Europeiska kommissionen mot Association de la presse internationale ASBL (API) (C-532/07 P), de förenade målen C-514/07 P, C-528/07 P och C-532/07 P, ECLI:EU:C:2010:541.

(6)

Antagna texter, P7_TA(2014)0376.

(7)

Antagna texter, P8_TA(2016)0202.

(8)

Antagna texter, P8_TA(2016)0108.

(9)

Olafs rapport 2014, Femtonde rapporten från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, 1 januari–31 december 2014.

(10)

På anfört ställe.

(11)

Antagna texter, P8_TA(2015)0408.

(12)

Föredraganden, i resolutionen av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (Antagna texter, P8_TA(2015)0408).

(13)

Antagna texter, P7_TA(2012)0219.


MOTIVERING

Avståndet till medborgarna kräver högsta normer för öppenhet, ansvarstagande och integritet

EU-institutionerna är öppnare, mer ansvarstagande och mindre korrumperade än de flesta andra politiska institutioner på nationell eller regional nivå i Europa. Medborgarna kan följa nästan alla kommitté- och utskottsmöten via webbsändningar, en öppenhet som de flesta medlemsstaters parlament ännu inte kan uppvisa. Europeiska kommissionen är en öppen förvaltning, mycket öppnare och tillgängligare än vad vi känner till från de flesta medlemsstater. Men av många olika skäl ligger politiken i Bryssel längre bort från unionsmedborgarna. Medborgarnas allmänna förtroende för EU-institutionerna uppgick enligt Eurostats undersökning till 42 procent 2014. Det är en ökning jämfört med det föregående året men ändå historiskt låga siffror; 2002 låg det på 59 procent. I flertalet medlemsstater (20) har medborgarna nu större förtroende för de nationella institutionerna. I en minoritet av länderna, bara åtta länder, har medborgarna större förtroende för EU:s institutioner än de nationella.

Den lokala och nationella politiken ligger inte lika långt ifrån medborgarna. Medierna rapporterar mer om den, medborgarna har mer personliga kontakter med sina folkvalda, frågorna som diskuteras kan ibland kännas mindre abstrakta och språket är oftast inget hinder i den nationella och lokala politiken. Men frånsett dessa snarast strukturella skillnader känns EU-politiken mer avlägsen för många medborgare på grund av den upplevda bristen på medborgarinflytande. Något som är ännu värre är att dagens EU ibland ses som ett lobbyisternas Europa snarare än ett medborgarnas Europa. Det finns fler aktiva lobbyister i Bryssel än i Washington D.C. Forskning visar på väldiga obalanser mellan tillträde till och inflytande över EU:s beslutsfattare för mäktiga affärsintressen å ena sidan, och för svagare samhälleliga intressen å andra sidan. För att minska detta upplevda avstånd syftar detta betänkande till att få till stånd en tredelad ansats: EU-institutionerna måste öka öppenheten, ansvarstagandet och integriteten och fastställa högsta möjliga normer på dessa områden.

Integritet innebär rättvis och lika behandling av medborgarnas intressen

Lissabonfördraget garanterar att ”unionen i all sin verksamhet ska respektera principen om jämlikhet mellan sina medborgare, som ska få lika uppmärksamhet från unionens institutioner” (artikel 9 i fördraget om Europeiska unionen) och att ”varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv”. Men i verkligheten ser det annorlunda ut: De mäktiga lobbyisternas privilegierade tillträde till EU:s beslutsfattare utgör en bjärt kontrast till den lika behandlingen av medborgarnas intressen. De som redan har mer pengar och makt kan lätt utöva förhållandevis stort inflytande. För att överbrygga klyftan behöver EU-institutionerna öka sin integritet. Integritet betyder att lika tillträde och vikt ska ges medborgarna i beslutsprocessen. Att favorisera särintressen framför allmänna intressen är motsatsen till integritet. Syftet med detta betänkande är att bidra till att den ekonomiska och politiska makten hålls isär. Detta är också i de flesta små och medelstora företags bästa intresse i EU. När de multinationella bolagen skriver lagarna kan de små företagen inte blomstra.

Att ge medborgarna makt genom tillgång till information och handlingar

För att förverkliga integriteten i EU-politiken anges riktningen och kraven i artikel 10.3 i EUF-fördraget: ”Besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt.” Därför förstår vi öppenhet som att all relevant information görs tillgänglig i tid för medborgarna för att minska eventuella informationsklyftor mellan medborgare och lobbyister, även mellan dem som företräder särskilda affärsintressen och dem som företräder mer allmänna samhälleliga intressen. Lydelsen och andan i fördragen visar på vikten av att information lämnas i tid. Att fatta beslut ”så nära medborgarna som möjligt” betyder att medborgarna bör få den tid som behövs för att smälta informationen innan beslut fattas. Dessutom är frågan om jämlikhet mellan medborgarna en fråga om tid. Eftersom beslutsfattande vanligen är en fortlöpande process har det betydelse om man får tillgång till handlingar och information innan överenskommelser nås. Skillnaderna mellan resursstarka och professionella aktörer å ena sidan och medborgare och även parlamentsledamöter å andra sidan strider mot fördragen och undergräver integriteten. Därför är det inte acceptabelt att hemliga och informella handlingar cirkulerar bland ett privilegierat fåtal. Enligt fördragen krävs det en tydlig distinktion: Handlingar är antingen offentliga eller i undantagsfall konfidentiella. Detta innebär följande: Allt som lobbyisterna känner till måste vara offentligt för alla.

Processen med att utarbeta EU-lagstiftning är av central betydelse för att öka öppenheten i Europeiska unionen. Allmänheten har rätt att få veta vem som har påverkat lagstiftningens utformning. Ett viktigt verktyg för att nå mer öppenhet i EU-lagstiftningen är införandet av ”avtryck i lagstiftningsprocessen”. Dessa avtryck innebär att man registrerar påverkan från olika intressen på varje lagstiftningsakt och gör det möjligt att uppskatta eventuell ojämlik påverkan. Ju mer relevant information om möten och synpunkter som tillgängliggörs i realtid, desto bättre kan också obalansen korrigeras innan lagstiftningen antas. I utredningsavdelningens studie Institutional and Constitutional aspects of Special Interest Representation, beställd av AFCO-utskottet, rekommenderas att nämnda avtryck införs.

EU-institutionernas ansvarstagande genom öppenhet

Skandaler, t.ex. i samband med köpta ändringsförslag, har drivit fram nya regler för att garantera integriteten i EU-politiken. I fördragen ställs följande krav på all verksamhet i institutionerna: ”När unionens institutioner, organ och byråer fullgör sina uppgifter ska de stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration” (artikel 298.1 i EUF-fördraget). Ansvarstagande kan endast uppnås genom bestämmelser som säkerställer att institutioner, befattningshavare och personal på ett öppet sätt avlägger rapport om sitt arbete.

Samtidigt som många faser i EU-lagstiftningsarbetet är öppnare än i medlemsstaterna avhandlas en avgörande fas i medbeslutandeförfaranden inom stängda dörrar. Den ökade tillämpningen av informella samtal i trepartsmötesformat har lett till att 80 procent av EU-lagstiftningen nu godkänns vid första behandlingen. Det finns ett öppenhetsproblem med dessa stängda möten: Det finns inga protokoll från mötena, deltagarna och deras ståndpunkter förblir okända och konfidentiella dokument hamnar ibland i vissa lobbyisters händer men inte i allmänhetens. Denna selektiva öppenhet för utvalda aktörer undergräver integriteten i det nuvarande förfarandet eftersom medborgarna inte behandlas lika.

Att försvara integriteten med oberoende tillsyn för undvikande av intressekonflikter

Bästa tillgängliga normer behövs för att skydda integriteten för EU-institutionernas egna befattningshavare och anställda. Dessa normer måste omfatta befattningshavarnas och personalens verksamhet inom och utanför EU-institutionerna både under och efter deras uppdrag vid EU-institutionerna, t.ex. genom införande av karenstider om de vill arbeta vidare på områden som har nära anknytning till deras institutionella arbete.

Neutralitet är ett viktigt kriterium för en effektiv tillsyn av reglerna. I EU:s antikorruptionsrapport för 2014 dras slutsatsen att de korruptionsbekämpande byråernas oberoende är avgörande för deras framgång: I vissa fall, där byråerna har ett starkt mandat, visade sig ett oberoende och ansvarstagande ledarskap vara det genombrott som behövdes för att korruptionsfall på hög nivå skulle kunna lagföras (se s. 41). Av befintliga integritetssystem lär vi oss alltså att man bör lägga tillsynen av tillämpningen av reglerna för befattningshavare och personal i externa och neutrala händer. Sådan oberoende tillsyn tillämpas nu i medlemsstater som Frankrike och Kroatien. Eventuella intressekonflikter måste också beaktas när expertgrupper sätts samman och vid kontrollen av europeiska politiska partiers finansiering. Expertgrupper får inte låta särintressen vara med och direkt diktera lagstiftning som påverkar dem. Europaparlamentet bör inte övervaka finansieringen av de partier som de flesta av dess ledamöter är knutna till.

Att bygga ett nytt förtroende för handelsförhandlingar genom öppenhet

Internationella handelsförhandlingar är ännu mer avlägsna från medborgarna än vad EU-politiken är. Handelsavtal är ofta bindande för EU, vilket kan göra det svårt att ändra besluten i fråga när den politiska majoriteten förändras eller den allmänna opinionen vänder. Med tanke på dessa handelsavtals långtgående konsekvenser måste förhandlingarna i än högre grad motsvara de högsta normerna vad gäller öppenhet och ansvarstagande. Mot öppenhet har invändningen gjorts att sekretess kan bidra till framgångsrika förhandlingar. Exempel från Världshandelsorganisationen (WTO), Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) visar emellertid att internationella avtal kan förhandlas fram med framgång även om alla handlingar, och även själva förhandlingarna, är offentliga. Med tanke på det växande missnöjet i Europa med de pågående TTIP-förhandlingarna och slutförandet av det övergripande avtalet om ekonomi och handel (Ceta) bör EU anta dessa bästa metoder för att förbättra öppenheten, ansvarstagandet och integriteten i alla sina handelsförhandlingar.


BILAGA: FÖRTECKNING ÖVER ENHETER ELLER PERSONER SOM FÖREDRAGANDEN HAR TAGIT EMOT BIDRAG FRÅN

Denna förteckning har upprättats helt på frivillig grund och uteslutande på föredragandens ansvar. Föredraganden har tagit emot bidrag från följande enheter eller personer vid utarbetandet av betänkandet, fram till antagandet i utskottet:

Enhet och/eller person

Access Info Europe

49931835063-67

Andreas Pavlou - 2.5.2016, 21.11.2016

Alliance for Lobby Transparency and Ethics Regulation (ALTER-EU)

2694372574-63

omfattar bl.a. Access Info Europe, FoEE, CEO, LobbyControl - 27.1.2016, 10.3.2016, 6.7.2016, 23.9.2016, 5.10.2016, 28.10.2016, 29.11.2016, 7.2.2017, 2.3.2017

Bundesarbeitskammer Österreich (BAK)

23869471911-54

Alice Wagner, Julia Stroj - 13.9.2016, 23.9.2016

Corporate Europe Observatory (CEO)

5353162366-85

Olivier Hoedeman, Martin Pigeon, Pascoe Sabido, Margarida da Silva, Vicky Cann - 22.4.2015, 28.10.2016, 29.11.2016, 2.3.2017

Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen (CCBE)

4760969620-65

Simone Cuomo - 15.10.2015

Europeiska samarbetsorganisationen för kommunala och regionala myndigheter (CEMR)

Carol Thomas

Democracy International e.V.

180184113990-05

Sophie von Hatzfeldt - 23.9.2016, 5.10.2016

European Public Affairs Consultancies Association (EPACA)

8828523562-52

Karl Isaksson, James Padgett - 16.3.2015, 27.2.2017

Det gemensamma Europakontoret för de lokala myndigheterna i Bayern, Baden-Württemberg och Sachsen

Caroline Bogenschütz, Christiane Thömmes - 16.2.2016

Frank Bold Society

57221111091-19

Bartosz Kwiatkowski - 10.3.2016, 6.7.2016, 9.9.2016, 13.9.2016, 23.9.2016, 5.10.2016, 27.10.2016, 21.11.2016, 2.3.2017, 10.3.2017

Friends of the Earth Europe (FoEE)

9825553393-31

Paul de Clerck, Fabian Flues, Myriam Douo - 27.1.2016, 10.3.2016, 6.7.2016, 23.9.2016, 5.10.2016, 28.10.2016, 29.11.2016, 7.2.2017, 2.3.2017

LobbyControl

6314918394-16

Nina Katzemich - 28.10.2016, 29.11.2016, 2.3.2017

Riparte il futuro

158241921709-39

Giulio Carini - 23.9.2016, 5.10.2016

Transparency International (TI)

501222919-71

Daniel Freund, Elsa Foucraut Yannik Bendel, Lola Girard, Carl Dolan - 25.2.2015, 3.9.2015, 15.12.2015, 1.3.2016, 15.3.2016, 2.5.2016, 1.7.2016, 6.7.2016, 9.9.2016, 27.10.2016, 28.10.2016, 29.11.2016, 6.2.2017, 2.3.2017, 10.3.2017


YTTRANDE från utskottet för internationell handel (11.12.2015)

till utskottet för konstitutionella frågor

över öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner

(2015/2041(INI))

Föredragande av yttrande: Bernd Lange

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påminner om att fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) markerade en ny fas i processen för att skapa en allt fastare sammanslutning, där besluten bör fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt (artikel 1 i EU-fördraget). Parlamentet beaktar den livliga allmänna debatt som förs i hela unionen om de pågående handelsförhandlingarna och beaktar de europeiska medborgarnas oro när det gäller att utforma EU:s handelspolitik. För att säkra legitimiteten hos EU:s handelspolitik bör mer göras för att förbättra nivån på information i samband med handelspolitik och förhandlingar och det sätt på vilket därmed sammanhängande uppgifter samlas in av medlemsstaterna och kommissionen, kommuniceras och görs tillgängliga för allmänheten. Samtidigt påminner parlamentet om att man måste nå en balans mellan öppenhet och effektivitet. Medborgarna bör också ges möjlighet att bättre förstå hur politiken utformas och hur EU-förvaltningen fungerar internt (inklusive inom utskottet för internationell handel (INTA)). Därför välkomnas kommissionens initiativ för öppenhet och den nya handelsstrategin ”handel för alla”, som bland annat syftar till att öka öppenheten i handelspolitiken.

2.  I enlighet med artikel 12 f i EU-fördraget om de nationella parlamentens roll i EU har olika instrument för samarbete tagits fram för att garantera en effektiv demokratisk kontroll av EU:s lagstiftning på alla nivåer. Europaparlamentet understryker att ett meningsfullare samarbete med det civila samhället och arbetsmarknadens parter – i enlighet med EU:s åtagande om att ”erkänna och främja arbetsmarknadsparternas betydelse” i artikel 152 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) – är avgörande för att nå ökad legitimitet (inklusive när det gäller utarbetandet av förhandlingsdirektiv). I detta sammanhang betonar parlamentet att det finns ett stort behov av samarbete med alla berörda parter genom möten, sammanfattningar och andra evenemang samt av att optimera inhemska rådgivande grupper som engageras i genomförandet av befintliga handelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra delaktigheten i samtliga offentliga samråd.

3.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen i sina pågående ansträngningar för att öka öppenheten i alla nuvarande och framtida handelsförhandlingar bör inkludera en förstärkning av Europeiska ombudsmannens mandat som ett oberoende kontrollorgan.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fullt ut och på allvar följa principen om lojalt samarbete med parlamentet genom att omedelbart genom relevanta kanaler tillhandahålla fullständig och korrekt information om unionens yttre åtgärder, däribland den gemensamma handelspolitiken, när det gäller beslutsfattande och genomförande av primärrätt och sekundärlagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut beakta parlamentets krav i fråga om det interinstitutionella avtalet, särskilt när det gäller en uppsättning tydliga kriterier för tillfällig tillämpning och tillfälligt genomförande av handelsavtal. Parlamentet uppmanar rådet att godkänna dessa kriterier och att se till att en preliminär tillämpning av handelsavtal förutsätter ett förhandsgodkännande från Europaparlamentet.

5.  Europaparlamentet påminner om att i enlighet med principen om lojalt samarbete måste unionen och medlemsstaterna, med fullständig ömsesidig respekt, bistå varandra när de fullgör vissa uppgifter (artiklarna 4 och 13 i EU-fördraget), vilket är en förutsättning för att parlamentet adekvat ska kunna utöva sina lagstiftnings- och budgetfunktioner samt politisk kontroll (granskning) och samråd (artikel 14 i EU-fördraget). Även om det finns ett avtal om interinstitutionellt samarbete mellan parlamentet och kommissionen, saknas ett likvärdigt arrangemang mellan parlamentet och rådet, vilket skapar vissa hinder för granskning.

6.  Europaparlamentet välkomnar att INTA-utskottet och kommissionens generaldirektorat för handel har samarbetat proaktivt för att öka sitt samarbete, skapa bästa praxis och förbättra kommunikationskanalerna. Detta samarbete har varit särskilt nyttigt för övervakningen av handelsförhandlingarna genom INTA:s ständiga föredragande och grupper för målinriktad övervakning. Parlamentet betonar kommissionens senaste insatser för att öka öppenheten i handelsförhandlingarna. Icke desto mindre anser parlamentet att rådet och kommissionen fortfarande bör förbättra sina arbetsmetoder, så att de samarbetar bättre med parlamentet när det gäller tillgång till handlingar, information och beslutsfattande i samband med alla frågor och förhandlingar som avser den gemensamma handelspolitiken (exempelvis information som rör förhandlingar – däribland förhandlingarnas omfattning, mandat och utveckling –, den blandade eller exklusiva karaktären hos handelsavtalen och deras tillfälliga tillämpning, verksamhet hos och beslut av organ som inrättats genom handels- och/eller investeringsavtal, expertsammanträden och delegerade akter och genomförandeakter). I detta avseende beklagar parlamentet att rådet inte försett ledamöterna av Europaparlamentet med förhandlingsmandaten för samtliga avtal som för närvarande förhandlas, men välkomnar att det till slut – efter ett års förhandlingar mellan kommissionen och parlamentet om tillgång till handlingar i samband med förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) – nåtts en operativ överenskommelse om att bevilja samtliga ledamöter tillgång till handlingarna, vilket gör TTIP-förhandlingarna till de mest insynsvänliga förhandlingarna hittills. I denna anda välkomnar parlamentet kommissionens ambition att utnyttja det nuvarande initiativet för öppenhet om TTIP som en modell för alla handelsförhandlingar, i enlighet med den nya handelsstrategin ”handel för alla”. Parlamentet konstaterar att i förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till handlingar ges vanliga medborgare mycket omfattande rättigheter när det gäller tillgång till handlingar, och dessa rättigheter kan vara mer omfattande än ledamöternas nuvarande rättigheter.

7.  Europaparlamentet betonar att, som Europeiska unionens domstol (domstolen) påpekat, tvingande skäl för öppenhet följer av den demokratiska karaktären hos EU:s styrelsesätt, och när konfidentiell information inte är tillgänglig för allmänheten, vilket gäller för handelsförhandlingar, måste den vara tillgänglig för de parlamentsledamöter som granskar handelspolitiken på medborgarnas vägnar. Därför anser parlamentet att tillgång till sekretessbelagd information är avgörande för granskning i parlamentet, som i sin tur bör fullgöra sin skyldighet att hantera sådan information på ett korrekt sätt. Det bör finnas tydliga kriterier för att kategorisera handlingar som sekretessbelagda, så att man undviker tvetydighet och godtyckliga beslut. Samtidigt bör sekretessen hävas så snart det inte längre finns något behov av den. Av domstolens rättspraxis framgår att institutionen, i de fall då en handling som har sitt ursprung i en EU-institution omfattas av ett undantag när det gäller allmänhetens tillgång till denna handling, tydligt måste ange varför tillgång till denna handling specifikt och i praktiken skulle kunna undergräva det intresse som skyddas genom undantaget, och att denna risk måste vara rimligen förutsebar och inte får vara rent hypotetisk. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra Europeiska ombudsmannens rekommendationer från juli 2015, med särskild hänsyn till tillgång till handlingar i samband med samtliga förhandlingar.

8.  Europaparlamentet anser att EU måste gå i bräschen för ökad öppenhet i handelsförhandlingarna, inte bara för bilaterala utan där så är möjligt även för plurilaterala och multilaterala syften, så att graden av insyn inte blir lägre än den som råder i de förhandlingar som hålls inom ramen för Världshandelsorganisationen. Parlamentet betonar dock att kommissionen även måste övertyga förhandlingsparterna om att öka öppenheten från deras sida för att se till att detta blir en ömsesidig process, där man inte tvingas kompromissa med EU:s förhandlingsposition, och ta med den höjda öppenhetsnivå i sina sonderingsförfaranden med potentiella handelspartner. Parlamentet betonar att ökad öppenhet ligger i alla EU:s förhandlingspartners och intressenters intresse över hela världen, och att den kan leda till ett ökat globalt stöd för regelbaserad handel.

9.  Europaparlamentet påminner om vikten av att lagstiftningsprocessen för den gemensamma handelspolitiken kan förlita sig på unionsstatistik i enlighet med artikel 338.2 i EUF-fördraget och på konsekvensbedömningar och bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling som uppfyller de högsta normerna för opartiskhet och tillförlitlighet, en princip som bör styra alla relevanta översyner inom ramen för kommissionens politik för bättre lagstiftning. Sektorsvisa konsekvensbedömningar skulle ge ökad trovärdighet och legitimitet åt EU:s handelsavtal.

10.  Europaparlamentet betonar att kommissionen ska främja unionens allmänna intresse, ledas av ledamöter som ska väljas på grundval av sin duglighet och oavhängighet samt avhålla sig från varje handling som är oförenlig med dess skyldigheter (artikel 17 i EU-fördraget). Parlamentet välkomnar initiativ som syftar till större öppenhet, ansvarstagande och integritet, däribland de beslut som kommissionen antog den 25 november 2014 och den nya impuls som getts åt öppenhetsregistret, som bör vara obligatoriskt och bindande för alla EU:s institutioner, organ och byråer. Parlamentet välkomnar en fortsatt reflektion kring hur det befintliga öppenhetsregistret – det vill säga registret över EU-lobbyister – kan förbättras, så att lagstiftningsprocessen blir mer faktabaserad och öppen för medborgare och berörda parter. Parlamentet uppmanas att i detta avseende samordna åtgärderna för ökad öppenhet inom institutionerna när det gäller lobbygruppers, icke-statliga organisationers, fackföreningars och särskilda intressegruppers verksamhet.

11.  Europaparlamentet är fast övertygat om att öppenhet, integritet, etiskt beteende, ansvarstagande och god samhällsstyrning bör tjäna som inspiration för alla EU:s administrativa och politiska initiativ och integreras i dessa. Man bör sträva efter ytterligare åtaganden och interinstitutionellt samordnat arbete i riktning mot bättre integritetsnormer. Exempelvis bör kommissionen inte anta riktlinjer som genomför lagstiftning som skulle strida mot Europaparlamentets och rådets hållning.

12.  Europaparlamentet anser att trovärdigheten i EU:s etiska uppträdande i slutändan kommer att bedömas av medborgarna utifrån samstämdheten mellan EU:s politiska initiativ och dess interna administrativa standarder. Parlamentet lovordar i detta sammanhang EU:s interna standarder för kampen mot korruption och skyddet av visselblåsare.

13.  Europaparlamentet anser att parlamentet på ett mer fokuserat sätt bör samarbeta med domstolen, revisionsrätten, Europeiska ombudsmannen och kommissionens byrå för bedrägeribekämpning, så att de i detalj kan rapportera till varandra om den gemensamma handelspolitikens utveckling inom ramen för deras respektive befogenhet och ansvarsområden.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

10.12.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

33

0

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Maria Arena, David Borrelli, David Campbell Bannerman, Daniel Caspary, Santiago Fisas Ayxelà, Karoline Graswander-Hainz, Ska Keller, Jude Kirton-Darling, Gabrielius Landsbergis, Bernd Lange, Emmanuel Maurel, Emma McClarkin, Artis Pabriks, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Viviane Reding, Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández, Marietje Schaake, Helmut Scholz, Adam Szejnfeld, Hannu Takkula, Iuliu Winkler

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Klaus Buchner, Dita Charanzová, Nicola Danti, Sander Loones, Lola Sánchez Caldentey, Ramon Tremosa i Balcells, Marita Ulvskog, Wim van de Camp, Jarosław Wałęsa

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Edward Czesak, Eleonora Evi, Maurice Ponga, Dario Tamburrano, Derek Vaughan, Flavio Zanonato


YTTRANDE från budgetkontrollutskottet (2.12.2015)

till utskottet för konstitutionella frågor

över öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner

(2015/2041(INI))

Föredragande av yttrande: Tamás Deutsch

FÖRSLAG

Budgetkontrollutskottet uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Öppenhet, ansvarstagande och integritet utgör viktiga och kompletterande delar som främjar god förvaltning inom EU:s institutioner och som säkerställer en större öppenhet i EU:s funktionssätt och beslutsprocess.

B.  Medborgarnas förtroende för EU:s institutioner är av grundläggande betydelse för demokratin, en god förvaltning och ett effektivt beslutsfattande.

C.  De brister som rör ansvarstagande inom EU måste minska och man måste närma sig mer samarbetsvänliga kontrollmetoder som kombinerar demokratisk tillsyn, kontroll och granskning samtidigt som de även tillhandahåller mer öppenhet.

D.  Korruption har betydande ekonomiska konsekvenser och utgör ett allvarligt hot mot demokratin, rättsstatsprincipen och de offentliga investeringarna.

E.  Öppenhet, ansvarstagande och integritet bör vara vägledande för den rådande kulturen inom EU:s institutioner.

1.  Europaparlamentet efterlyser en övergripande förbättring av arbetet med att förebygga och bekämpa korruption inom den offentliga sektorn, och i synnerhet inom EU:s institutioner. För att åstadkomma detta bör man anta ett helhetsgrepp som inleds med att man förbättrar allmänhetens tillgång till handlingar och inför mer strikta bestämmelser vad gäller intressekonflikter, stöd till undersökande journalistik och till övervakare av korruption, upprättande eller stärkande av öppenhetsregister och tillhandahållande av tillräckliga resurser för brottsbekämpande åtgärder, och även genom ett bättre samarbete mellan medlemsstaterna och med relevanta tredjeländer.

2.  Europaparlamentet uppmanar EU:s alla institutioner att stärka sina förfaranden och sin praxis som syftar till att skydda unionens ekonomiska intressen. Dessutom uppmanas de att aktivt bidra till ett resultatinriktat förfarande vid beviljande av ansvarsfrihet.

3.  Europaparlamentet betonar att det finns ett behov av att stärka integriteten och förbättra det etiska ramverket genom bättre genomförande av uppförandekoder och etiska principer för att förstärka en gemensam och effektiv integritetskultur vid EU:s alla institutioner och byråer.

4.  Europaparlamentet förespråkar inrättandet av en oberoende struktur som ska övervaka tillämpningen av olika uppförandekoder och åtgärder som skyddar visselblåsare, då hänsyn tas till högsta möjliga yrkesetiska normer för att stärka ramen för den offentliga sektorns ansvar och förvaltningseffektiviteten tack vare bättre förvaltningsprinciper och förvaltningsstrukturer på alla nivåer.

5.  Europaparlamentet anser att det är beklagligt att rådet fortfarande inte har antagit en uppförandekod. Parlamentet anser att EU:s alla institutioner bör enas om en gemensam uppförandekod som är nödvändig för dessa institutioners öppenhet, ansvarstagande och integritet. De EU-institutioner och EU-organ som fortfarande inte har en uppförandekod uppmanas att utarbeta ett sådant dokument snarast möjligt.

6.  Europaparlamentet kräver att de EU-institutioner som har infört uppförandekoder, däribland parlamentet, stärker sina genomförandeåtgärder som t.ex. kontroller av redogörelser av ekonomiska intressen.

7.  Europaparlamentet begär att EU:s alla institutioner genomför artikel 16 i tjänsteföreskrifterna genom att årligen offentliggöra uppgifter om vilka höga tjänstemän som har lämnat EU-administrationen samt en förteckning över intressekonflikter. Parlamentet begär att den ovannämnda oberoende strukturen bedömer förenligheten hos anställningar som tillträds efter att tjänstemän och tidigare ledamöter av Europaparlamentet lämnar EU-befattningar eller övergår från den offentliga till den privata sektorn (”svängdörrsproblematiken”). Strukturen bör även bedöma risken för att det uppstår intressekonflikter samt fastställa tydliga karensperioder, vilka bör omfatta åtminstone den period för vilken avgångsersättningar beviljas, under vilka tjänstemännen och ledamöterna måste uppträda med integritet och diskretion eller uppfylla vissa villkor när de tillträder nya uppdrag. Parlamentet kräver att den ovannämnda strukturen ska utformas av oberoende experter utanför institutionen så att man säkerställer att den kan utföra sina uppdrag i fullständigt oberoende.

8.  Europaparlamentet påminner om den allmänna principen om att alla människor ska betraktas som oskyldiga till dess att deras skuld har fastställts enligt lag.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och organ att förbättra medvetenheten om policyer som rör intressekonflikter bland sina tjänstemän, parallellt med den pågående upplysningsverksamheten och inkluderingen av integritet och öppenhet som en obligatorisk fråga som måste diskuteras under rekryteringsförfaranden och resultatöversyner. I den lagstiftning som rör intressekonflikter bör en tydlig åtskillnad göras mellan valda företrädare och offentliga tjänstemän. Parlamentet anser att det även i medlemsstaterna bör finnas sådana föreskrifter för offentliga tjänstemän och tjänstemän som arbetar med förvaltningen och övervakningen av EU-stöd. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett utkast till rättslig grund i denna fråga.

10.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut om att öka öppenheten genom att förbättra sitt system med expertgrupper, i synnerhet i samband med förfarandet när experter väljs ut, genom att utarbeta en ny policy som rör intressekonflikter bland experter som utnämnts på personliga meriter, vilket gör det möjligt för parlamentet att utöva en direkt kontroll över sådana utnämningar. Parlamentet noterar kravet om att experter ska registreras i öppenhetsregistret vid behov. Parlamentet uppmanar emellertid med kraft kommissionen att beakta såväl rekommendationerna från Europeiska ombudsmannen om sammansättningen av expertgrupperna som rekommendationerna i studien om kommissionens expertgruppers sammansättning och expertgruppsregistrens status när man formulerar ändringar till de nuvarande övergripande regler som gäller för expertgrupper för att skapa en mer systematisk och öppen strategi. Kommissionen uppmanas att föra en dialog med parlamentet innan reglerna formellt antas, särskilt i samband med den kommande rapporten från budgetkontrollutskottet och utskottet för rättsliga frågor i denna fråga. Parlamentet uppmanar de europeiska byråerna att överväga liknande reformer.

11.  Europaparlamentet anser att ytterligare åtgärder måste vidtas för att ta itu med etiska frågor som rör lobbyisternas politiska roll, deras metoder och deras inflytande och att främja arbetet för att säkra en stärkt integritet och därigenom öka nivån på öppenheten i lobbyverksamheten. Parlamentet föreslår att gemensamma regler för hur lobbyverksamhet inom EU:s institutioner genomförs bör införas.

12.  Europaparlamentet anser att öppenhetsnivån bör höjas genom att det skapas en vägledande förteckning för EU-lobbyingen. Parlamentet kräver att det läggs fram ett förslag som gör det möjligt att offentliggöra alla handlingar som rör varje fas i förfarandet för lagstiftningens utformning och som markerar ett definitivt skifte från ett frivilligt till ett obligatoriskt EU-register för all lobbyverksamhet för EU:s alla institutioner senast 2016.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet att delta i EU:s öppenhetsregister.

14.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att ett obligatoriskt EU-register måste innehålla tydliga bestämmelser om vilken typ av information som ska registreras, dvs. korrekt och regelbundet uppdaterad information om lobbyverksamhetens och lagstiftningsverksamhetens art samt detaljerade register över kontakter och bidrag till EU:s lagstiftning och politiska beslutsfattande. I händelse av missbruk måste ett sanktionssystem övervägas under parlamentets överinseende. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram sina förslag till ett obligatoriskt register.

15.  Europaparlamentet kräver att alla de EU-institutioner som ännu inte har gjort det snarast antar interna bestämmelser om rapportering av missförhållanden och vidtar en gemensam strategi för sina åtaganden med fokus på att skydda visselblåsare. Parlamentet kräver att särskild uppmärksamhet ägnas åt att skydda visselblåsare inom ramen för direktivet om skydd av företagshemligheter. Kommissionen uppmanas att främja lagstiftning om en minimiskyddsnivå för visselblåsare i EU. Institutionerna uppmanas att ändra tjänsteföreskrifterna så att de inte bara formellt kräver att anställda ska rapportera om alla former av oriktigheter, utan också innehåller adekvat skydd för visselblåsare. Institutionerna uppmanas att snarast genomföra artikel 22 c i tjänsteföreskrifterna.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och organ att strikt vidta de åtgärder som rör skönsmässiga befogenheter och uteslutning i samband med offentliga upphandlingar, med lämpliga bakgrundskontroller som utförs i varje enskilt fall, och att tillämpa uteslutningskriterier för att utestänga företag om det föreligger någon intressekonflikt, något som är ytterst viktigt för att skydda EU:s ekonomiska intressen.

17.  Europaparlamentet anser att ansvarsfrihetsförfarandet är ett viktigt verktyg för demokratisk ansvarighet gentemot unionsmedborgarna. Parlamentet påminner om de ständigt återkommande svårigheter som man hittills stött på i samband med ansvarsfrihetsförfarandena och som orsakats av rådets bristande samarbetsvilja. Parlamentet håller fast vid att en effektiv budgetkontroll och institutionens demokratiska ansvarighet ställer krav på ett samarbete parlamentet och rådet emellan.

18.  Europaparlamentet betonar att rådet måste vara lika ansvarsskyldigt och öppet som de andra institutionerna.

19.  Europaparlamentet konstaterar att EU-institutionernas årsrapporter skulle kunna spela en viktig roll för efterlevnaden när det gäller öppenhet, ansvarstagande och integritet. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att i sina årsrapporter lägga till ett standardkapitel som tar upp dessa principer.

20.  Europaparlamentet anser att kommissionens första tvååriga rapport om insatserna mot korruption utgör ett lovande försök att bättre förstå korruption i alla dess former, att utarbeta effektiva åtgärder för att hantera den och att bana väg för ett förbättrat ansvarstagande inom det offentliga rummet gentemot EU:s medborgare. Parlamentet bekräftar i detta sammanhang betydelsen av EU:s nolltoleranspolitik i fråga om bedrägeri, korruption och otillbörligt samarbete. Det är dock beklagligt att denna rapport inte innehöll EU-institutionernas egna policyer mot korruption.

21.  Europaparlamentet noterar att korruptionens komplexa och mångfasetterade natur underminerar demokratin och rättsstatsprincipen, samt hindrar och skadar EU:s ekonomi, trovärdighet och rykte (i synnerhet genom metoder för hemlighållande och påtryckningar för att frångå ursprungliga politiska målsättningar eller för att arbeta på ett särskilt sätt).

22.  Europaparlamentet kräver att kommissionen senast i sin andra rapport om insatserna mot korruption utför ytterligare analyser på både EU-institutions- och medlemsstatsnivå av den miljö där politiken genomförs för att identifiera inneboende kritiska faktorer, sårbara områden och riskfaktorer som gynnar korruption.

23.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt att förebygga intressekonflikter och korrupta beteenden vid decentraliserade byråer, som är särskilt sårbara med tanke på att de är relativt okända för allmänheten och att de även är spridda över hela EU.

24.  Europaparlamentet upprepar sin begäran(1) att kommissionen vartannat år ska rapportera till parlamentet och rådet om EU-institutionernas genomförande av sina interna policyer mot korruption, och ser fram emot att läsa nästa rapport i början av 2016. Parlamentet begär att kommissionen lägger till ett kapitel om EU-institutionernas resultat vad gäller att bekämpa korruption, och anser att kommissionens kommande antikorruptionsrapporter alltid bör omfatta EU:s alla institutioner och organ.

25.  Europaparlamentet anser att Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) är en central aktör i kampen mot korruption och tror därför att det är av yttersta vikt att denna institution arbetar på ett effektivt och oberoende sätt. Parlamentet rekommenderar, i enlighet med Olaf-förordningen, att Olafs övervakningskommitté får tillgång till de uppgifter som behövs för att effektivt kunna genomföra sitt mandat vad gäller tillsynen av Olafs verksamhet samt att den blir budgetmässigt oberoende.

26.  Europaparlamentet uppmanar EU att ansöka om medlemskap i Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) så snart som möjligt och begär att parlamentet ska få uppdateringar om hur denna ansökan fortskrider.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast uppfylla sina rapporteringsskyldigheter enligt Förenta nationernas konvention mot korruption.

28.  Europaparlamentet uppmanar till ett ökat samarbete medlemsstaterna emellan med syfte att utbyta know-how och bra metoder, förstärka internationella avtal om rättsligt samarbete och polissamarbete samt sammanföra EU, Förenta nationerna, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling och Europarådet för att formulera samordnade åtgärder för att bekämpa korruption.

29.  Europaparlamentet bekräftar Europols och Eurojusts viktiga roll för att bekämpa organiserad brottslighet, däribland korruption. Parlamentet anser att dessa byråer bör ges ytterligare befogenheter att agera på detta område, särskilt i transnationella fall. Parlamentet rekommenderar att Europeiska åklagarmyndigheten ges ett mandat som omfattar organiserad brottslighet, däribland bekämpning av korruption. Europeiska åklagarmyndighetens uppgifter och ansvarsområden bör tydliggöras ytterligare för att undvika en eventuell överlappning med de nationella myndigheternas arbete.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

1.12.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

21

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Nedzhmi Ali, Inés Ayala Sender, Ryszard Czarnecki, Dennis de Jong, Tamás Deutsch, Martina Dlabajová, Jens Geier, Ingeborg Gräßle, Bogusław Liberadzki, Verónica Lope Fontagné, Monica Macovei, Georgi Pirinski, Claudia Schmidt, Igor Šoltes, Marco Valli, Tomáš Zdechovský

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Benedek Jávor, Marian-Jean Marinescu, Julia Pitera, Miroslav Poche, Patricija Šulin

(1)

Europaparlamentets resolution av den 11 mars 2015 om årsrapporten för 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen (Antagna texter, P8_TA(2015)0062).


YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (8.12.2015)

till utskottet för konstitutionella frågor

över öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner

(2015/2041(INI))

Föredragande av yttrande: Nessa Childers

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

Allmänna frågor

1.  Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 22 oktober 2014 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2015, och understryker att det behövs ett rättsligt bindande ramverk för att ersätta meddelandet Framework for Commission Expert Groups: Horizontal Rules and Public Register(1) för att genomförandet av de tillämpliga reglerna ska ske fullt ut och konsekvent inom kommissionens samtliga generaldirektorat.

2.  Europaparlamentet understryker att det allmänna målet med EU:s forskningspolitik om att upprätta offentlig-privata partnerskap mellan företag och den akademiska världen är i strid med tillsynsmyndigheternas behov inom EU av oberoende forskning om industriprodukter. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka systemskyddsåtgärder för att undvika intressekonflikter när det gäller regleringen av industriprodukter och verkställandet av politiken.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med nuvarande strukturella intressekonflikter när det gäller offentlig riskbedömning av reglerade produkter, nämligen den situation som innebär att bedömningen av dessa produkter till stor del eller helt och hållet utgår från studier som utförts av sökande eller av någon tredjepart som betalats av dem, medan man ofta bortser från eller avfärdar oberoende forskning. Parlamentet understryker att tillverkarna fortfarande bör tillhandahålla studier, för vilka kostnaderna delas mellan stora företag och små och medelstora företag utifrån deras marknadsandelar för att garantera en rättvis fördelning, men att alla bedömare bör vara förpliktigade att fullt ut beakta expertgranskad oberoende forskning i sin bedömning.

4.  Europaparlamentet välkomnar den privata sektorns investeringar i forskning och utveckling. Parlamentet påminner om att de flesta experter har deltagit i forskningsprojekt som finansierats av den privata sektorn. Parlamentet påminner även om att expertis är en bristvara som det inte bör göras omöjligt för expertgrupperna att tillgå.

Internationella frågor

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i tid utlysa och sprida information om offentliga ansökningsinfordringar för alla medlemskap i expertgrupper, inte släppa på kravet om registrering i öppenhetsregistret och se till att OECD:s riktlinjer för hantering av intressekonflikter i offentlig förvaltning efterlevs och att vederbörlig kontroll av detta sker en gång per år.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa exemplet från Världshälsoorganisationens (WHO) internationella organ för cancerforskning genom att fastställa status som ”inbjuden specialist”, så att externa experter kan användas, samtidigt som man förhindrar att enheter med verkliga, potentiella eller skenbara intressekonflikter använder expertgruppmedlemmarnas röst- och förslagsrätt.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla berörda EU-institutioner att tillämpa artikel 5.3 i WHO:s ramkonvention om tobakskontroll, som föreskriver att parterna måste agera för att skydda politiken för tobakskontroll mot kommersiella intressen och andra egenintressen inom tobaksindustrin, i överensstämmelse med rekommendationerna i riktlinjerna till konventionen. Kommissionen uppmanas med kraft att offentliggöra en bedömning av PMI-avtalet och avtal med andra tobaksföretag samt en konsekvensbedömning av genomförandet av ovan nämnda ramkonvention. Parlamentet är besviket över den nyligen offentliggjorda, men starkt redigerade, e-postkorrespondensen mellan kommissionen och British American Tobacco.

8.  Europaparlamentet är övertygat om att man inte bör förhandla om PMI-avtalet förrän en offentlig och öppen diskussion hållits efter att en bedömning av PMI-avtalet offentliggjorts. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka befintliga alternativ.

9.  Europaparlamentet anser, i avsaknad av en försenad konsekvensbedömning från kommissionen, att ett förnyat avtal med tobaksindustrin om insatser mot smuggling och förfalskningar inte är ett passande instrument för att ta itu med olaglig handel med tobak, särskilt mot bakgrund av artikel 15 i direktivet om tobaksvaror och WHO:s protokoll för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror, som antagits av parterna i WHO:s ramkonvention.

10.  Europaparlamentet betonar att det behövs ett system för att följa och spåra cigarettförfalskningar, som inte är beroende av tobaksindustrin, i enlighet med artikel 8.2 i WHO:s protokoll för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror, särskilt eftersom det saknas förfaranden för oberoende laboratoriebedömning av beslagtaget smuggelgods och med tanke på industrins intressen att bedöma beslagtagna varor som förfalskningar enligt bestämmelserna i anti-smugglings- och anti-förfalskningsavtalet, med därmed följande förluster av tullintäkter för unionen.

Lobbyverksamhet

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera allmänhetens tillgång till information som rör lobbyverksamhet för att förbättra öppenheten och integriteten i beslutsfattandet inom EU:s institutioner. Parlamentet anser att allmänhetens tillgång till information som rör lobbyverksamhet är en grundläggande rättighet för EU:s medborgare och en förutsättning för vederbörliga demokratiska metoder.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och deras personal, liksom byråerna, att avstå från att bjuda in oregistrerade lobbyister till sina utfrågningar och andra officiella evenemang. Parlamentet önskar att även kommissionens TTIP-förhandlingsgrupp ska omfattas av dessa bestämmelser.

13.  Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att skapa en offentlig och allmänt tillgänglig databas på internet, med alla ståndpunkter som lämnats av olika intressenter, och anser att alla registrerade lobbyister ska ha skyldighet att till detta arkiv lämna en kopia av samtliga ståndpunkter som de meddelar institutionernas ledamöter eller personal.

EU-frågor

14.  Europaparlamentet anser att det är helt nödvändigt, i denna tid av växande EU-skepsis, att stärka allmänhetens förtroende för EU-institutionerna och deras personal, och att det är ytterst viktigt med ett kraftfullt åtagande avseende öppenhet, samtidigt som man garanterar institutionernas integritet och bekämpar korruption.

15.  Europaparlamentet påminner om att en Eurobarometerundersökning från 2014 avslöjade att 70 procent av allmänheten i EU tror att det förekommer korruption inom EU:s institutioner, och uppmanar därför institutionerna att snarast åtgärda detta bristande förtroende hos allmänheten.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i synnerhet se över sitt meddelande från 2002 om allmänna principer och normer för samråd med berörda parter(2).

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionens ordförande att låta de nya insynsskapande åtgärderna för kommissionsledamöter och generaldirektörer även omfatta andra högre EU-tjänstemän som är verkligt involverade i lagstiftningsprocessen och som regelbundet träffar berörda intressenter, såsom till exempel enhetschefer.

18.  Europaparlamentet pekar på att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ger enskilda rätt till tillgång till offentliga handlingar, och kritiserar det faktum att ett av de största öppenhetsrelaterade problem som EU:s institutioner står inför är att de ofta själva vägrar att lämna ut handlingar och information.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka olika möjligheter när det gäller att genomföra lagstiftningsakter och institutionella och administrativa system, och att vidta konkreta åtgärder för att skapa ett ramverk som förbättrar styrningen och explicit representerar framtida generationer, så att deras rättigheter kan införlivas bättre i arbetet med att utforma beslut och politik på europeisk nivå.

20.  Europaparlamentet understryker att kommissionen bör stärka integriteten i sin användning av vetenskapliga utlåtanden, i synnerhet genom att inte försöka skapa politisk balans utan i stället förlita sig på den mest objektiva och tillförlitliga information som finns tillgänglig.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta tillgången till information och se till att öppenheten blir större när det gäller tillämpningen av de undantagsbestämmelser som fastställs i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001.

22.  Europaparlamentet rekommenderar starkt att en karensperiod på fem år från kommersiella intressen bör vara en förutsättning för att kandiderande experter ska kunna delta som fullvärdiga medlemmar i vetenskapliga paneler med utarbetande och beslutsfattande verksamhet.

23.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att kräva att dess ledamöter offentliggör information om möten som de och medlemmarna av deras kanslier håller med organisationer och egenföretagare om ämnen som rör utarbetande och genomförande av EU:s politik.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa tillgång till handlingar och information om formella underrättelser till, och överträdelseförfaranden mot medlemsstater samt om genomförandet av domstolens domar.

25.  Europaparlamentet erkänner och välkomnar kommissionens ansträngningar för att öka insynen i TTIP-förhandlingarna, och uppmanar kommissionen att gå ett steg vidare i dessa ansträngningar och ge alla ledamöter av Europaparlamentet oproblematisk tillgång till de texter som är under förhandling.

26.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionens vice ordförande med ansvar för bättre lagstiftning, interinstitutionella förbindelser, rättsstatsprincipen och stadgan om de grundläggande rättigheterna att hålla fast vid sitt löfte och snarast lägga fram förslag om upprättande av ett interinstitutionellt avtal om ett obligatoriskt öppenhetsregister, med lämpliga mekanismer för påföljder för organisationer som inte följer bestämmelserna. Parlamentet uppmanar rådet i dess roll som medlagstiftare att följa bestämmelserna om öppenhetsregistret.

Experthjälp

27.  För att hantera frågor som uppstår genom att ogynnsamma forskningsresultat selektivt väljs bort, föreslår Europaparlamentet att förhandsanmälan av vetenskapliga studier och försök, med angivande av deras omfattning och förväntade slutdatum, skulle kunna vara en förutsättning för att få bidra till den reglerande och politiska processen.

28.  Med tanke på sin roll för att skydda det offentliga beslutsfattandets integritet är Europaparlamentet bekymrat över vissa missvisande registreringsrutiner avseende ekonomiska intressen i expertgrupper, vilket förvanskar antalet sådana intressen såväl i absoluta som i relativa siffror, och parlamentet är även bekymrat över den obalans som råder gentemot icke-ekonomiska eller politiska intressen.

29.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att samråden innehåller öppna frågor som leder till konkreta politiska diskussioner snarare än att endast försöka bekräfta politiska inriktningar eller alternativ som redan valts. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett balanserat deltagande i samråden genom att låta intressenternas mångfald komma till uttryck.

30.  Europaparlamentet anser att särskilda ansträngningar bör göras när man annonserar efter intresseanmälningar, för att garantera ett verkligt balanserat deltagande och för att nå ut till olika relevanta expertområden, oavsett om det gäller det vetenskapliga området eller det civila samhället.

31.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande att klassificeringen av expertgruppsmedlemmar i registret över expertgrupper ska ses över. Parlamentet anser att man därmed bör kunna anpassa klassificeringen av medlemmarna till den som tillämpas i öppenhetsregistret.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta rättsligt bindande bestämmelser och sanktioner för att se till att medlemskapen i expertgrupper och liknande organ som ger parlamentet råd är lämpligt och konsekvent balanserade, med vederbörligt iakttagande av deltagarnas expertnivå och aktuella erfarenheter på de områden som diskuteras, och kategoriserade enligt de intressen som medlemmarna företräder, i linje med de rekommendationer som ombudsmannen utfärdade i samband med sin undersökning på eget initiativ OI/6/2014/NF.

33.  Europaparlamentet anser att den generella nivån avseende insynen i expertgruppernas arbete och överläggningar är otillräcklig. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att mer detaljerad information görs tillgänglig i rätt tid och i samlad form, särskilt när det gäller undergrupper. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra experternas intresseförklaringar och protokollen från expertgruppsmötena tillgängliga för allmänheten på sin webbplats.

34.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att införa nya bestämmelser avseende intressekonflikter hos personer som utnämnts till expertgruppsmedlemmar på egna meriter. Parlamentet betonar att alla experter måste lämna in en intresseförklaring som offentliggörs i expertgruppsregistret.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka experternas oberoende under hela deras tjänsteutövande, med tanke på att nya ekonomiska intressen kan tillkomma under den berörda perioden.

36.  Europaparlamentet erkänner att expertgrupperna behöver ha tillgång till bästa tillgängliga vetenskapliga expertis.

37.  Europaparlamentet anser att kraven på extremt specifik teknisk expertis inte utgör giltiga skäl för att undvika en infordran av intresseanmälningar.

Byråer

38.  Europaparlamentet understryker behovet av oberoende experter vid EU:s byråer och framhåller att större vikt bör läggas vid behovet av att undanröja intressekonflikter i byråernas paneler.

39.  Europaparlamentet understryker att byråerna måste låta sina beslut bygga på bästa tillgängliga rön. Parlamentet påminner om att vetenskaplig stringens garanteras genom inbördes granskning och genom resultatens transparens och reproducerbarhet.

40.  Europaparlamentet betonar att det, för att man ska få sunda och oberoende vetenskapliga utlåtanden inför beslutsfattandet, är viktigt med tillräckliga resurser för att utveckla intern expertis inom EU:s specialiserade byråer och även kunna genomföra publicerbar forskning och testverksamhet, så att attraktionskraften hos de offentliga tjänsterna i en rådgivande tillsynsroll ökar utan att vetenskapsmännens akademiska karriär avbryts.

41.Europaparlamentet insisterar på att alla uppgifter som används av någon byrå för att komma fram till en viss vetenskaplig slutsats måste göras allmänt tillgängliga i ett maskinläsbart format, så att vetenskaplig granskning och konstanta framsteg möjliggörs. Parlamentet betonar att den enskildes privatliv måste respekteras, samtidigt som man inte får tillåta kommersiella sekretessklausuler eller lagstiftning som rör handelshemligheter för att hindra offentliggörandet av uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka att uppgifter offentliggörs på ett korrekt sätt.

42.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att se till att byråerna får de medel som motsvarar deras uppdrag. Parlamentet påminner om att experter från ett antal byråer för närvarande inte avlönas för sitt arbete, trots den strategiska betydelse som deras bidrag har för folkhälsa och miljö.

43.  Europaparlamentet betonar att det i fråga om EU:s byråer är olämpligt att förlita sig på egenbedömning gjord av nominerade medlemmar till vetenskapliga paneler och kommittéer, när det ska sökas efter potentiella intressekonflikter. Parlamentet uppmuntrar byråerna att upprätta ett system för proaktiva kontroller.

44.  Europaparlamentet betonar att Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) bör garantera maximal öppenhet och ge tillgång till rapporter om kliniska data, och välkomnar myndighetens beslut att proaktivt offentliggöra rapporter om kliniska prövningar som utgör dess beslutsunderlag för olika läkemedel.

45.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s byråer att fortsätta sina ansträngningar för att tillämpa strikta kriterier och förfaranden för att se till att deras vetenskapliga paneler är oberoende av de ekonomiska och icke-ekonomiska sektorer som berörs av deras överläggningar och av politiskt inflytande från dem som har en särskild agenda i det aktuella ämnet, så att intressekonflikter verkligen kan undvikas, med särskild betoning av möjligheten att använda status som ”inbjuden specialist”, så att man kan få nyttig kunskap från experter som har koppling till reglerade branscher men som inte får föreslå formuleringar eller fatta beslut i vetenskapliga yttranden.

Europaparlamentsfrågor

46.  Europaparlamentet berömmer sin egen utredningstjänst för dess högkvalitativa arbete. Parlamentet understryker behovet av att avsätta mer resurser till denna tjänst och att vidare garantera dess administrativa oberoende för allmänintressets bästa.

47.  Europaparlamentet tänker överväga att skapa en öppen och sökbar databas med Europaparlamentsledamöternas intresseförklaringar för att möjliggöra större öppenhet och granskning genom det civila samhället.

48.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att vidta åtgärder för att införa eller utöka användningen av minimikarenstider för högre EU-tjänstemän och parlamentsledamöter, som skulle tillämpas innan dessa tidigare tjänstemän eller valda företrädare får kandidera till lobbyistbefattningar som kan skapa eller kan anses skapa intressekonflikter, så att situationer med så kallad svängdörrsproblematik kan undvikas. Under tiden önskar parlamentet att man offentliggör namnen på före detta högre EU-tjänstemän eller ledamöter av Europaparlamentet som har lämnat sina institutioner och nu arbetar för privata intressen.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

1.12.2015

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

68

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marco Affronte, Pilar Ayuso, Zoltán Balczó, Catherine Bearder, Ivo Belet, Simona Bonafè, Biljana Borzan, Soledad Cabezón Ruiz, Nessa Childers, Birgit Collin-Langen, Mireille D’Ornano, Miriam Dalli, Jørn Dohrmann, Ian Duncan, Stefan Eck, Bas Eickhout, Eleonora Evi, José Inácio Faria, Karl-Heinz Florenz, Francesc Gambús, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Jens Gieseke, Julie Girling, Sylvie Goddyn, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Jytte Guteland, György Hölvényi, Anneli Jäätteenmäki, Benedek Jávor, Karin Kadenbach, Giovanni La Via, Peter Liese, Norbert Lins, Susanne Melior, Massimo Paolucci, Gilles Pargneaux, Piernicola Pedicini, Pavel Poc, Frédérique Ries, Michèle Rivasi, Annie Schreijer-Pierik, Davor Škrlec, Renate Sommer, Tibor Szanyi, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Nils Torvalds, Jadwiga Wiśniewska, Damiano Zoffoli

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Guillaume Balas, Renata Briano, Nicola Caputo, Mark Demesmaeker, Christofer Fjellner, Luke Ming Flanagan, Krzysztof Hetman, Merja Kyllönen, Gesine Meissner, József Nagy, James Nicholson, Alojz Peterle, Bart Staes, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Marie-Christine Boutonnet, Anja Hazekamp, Jiří Maštálka

(1)

Meddelande C (2010)7649, 10.11.2010

(2)

COM(2002)0704, 11.12.2002


YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (5.2.2016)

till utskottet för konstitutionella frågor

över öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner

(2015/2041(INI))

Föredragande av yttrande: Pavel Svoboda

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att det är av yttersta vikt att stärka EU-institutionernas legitimitet, ansvarstagande och effektivitet, samtidigt som man höjer nivån på förtroendet bland unionsmedborgarna. Bestämmelser för god förvaltning av EU är centrala för att nå detta mål genom snabba, tydliga och synliga svar på medborgarnas problem.

2.  Trots att rätten till god förvaltning, som ger var och en rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer, fastställs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och att denna artikel även innebär att var och en har rätt att bli hörd innan en enskild åtgärd vidtas, vilket även omfattar tillgång till handlingar med förbehåll för berättigade intressen vad avser sekretess, tystnadsplikt och affärshemlighet, samt att förvaltningen är skyldig att motivera sina beslut, betonar Europaparlamentet att det saknas en samstämd och övergripande uppsättning kodifierade förvaltningsrättsliga bestämmelser, vilket gör det svårt för medborgarna att förstå vilka administrativa rättigheter de har enligt EU-rätten. Detta hindrar dem från att på ett enkelt sätt och fullt ut kunna använda sig av sina rättigheter. Parlamentet anser att öppenhet är absolut nödvändig för att öka medborgarnas förståelse av hur EU fattar beslut och för att stärka förtroendet för EU-institutionerna.

3.  Europaparlamentet anser att en europeisk förvaltningsprocesslag, som skulle vara tillämplig på EU:s institutioner, organ och byråer i deras kontakter med allmänheten, skulle bidra till en hög nivå av öppenhet och ansvarstagande, öka medborgarnas förtroende för en öppen, effektiv och oberoende EU-förvaltning när det gäller deras rättigheter samt stärka deras processuella rättigheter gentemot EU-institutionerna.

4.  I detta sammanhang påminner Europaparlamentet om att det i sin resolution av den 15 januari 2013, som antogs med överväldigande majoritet, efterlyste antagandet av en EU-förordning om en europeisk förvaltningsprocesslag. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har vidtagit några åtgärder i detta avseende. Kommissionen uppmanas på nytt att lägga fram ett förslag till tydliga och bindande bestämmelser för EU:s förvaltning på grundval av artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som föreskriver öppenhet, effektivitet och oberoende, och på grundval av de allmänna principerna för unionslagstiftningen, vilka preciseras i EU-domstolens rättspraxis. Parlamentet påminner om att öppenhet enligt artiklarna 10.3 och 11.2 i EU-fördraget och artikel 15 i EUF-fördraget utgör Europeiska unionens demokratiska grundval.

5.  Europaparlamentet anser att parlamentet och rådet bör underkasta sig hårdare krav på öppenhet, särskilt under trepartssamtalen och förlikningsförfarandena. Parlamentet påminner om behovet av att förbättra insynen i lagstiftningsförhandlingarna och understryker vikten av att offentliggöra läget i förhandlingarna efter varje trepartssamtal och möjligheten att ge Europaparlamentets förhandlingsgrupp ett mandat från kammaren för att förbättra öppenheten när det gäller överenskommelser vid första behandlingen, som vanligen nås i trepartssamtal.

6.  En framåtsyftande öppenhetskultur som främjar rättsstatsprincipen förutsätter tydliga och effektiva mekanismer för förebyggande och hantering av intressekonflikter inom EU:s institutioner och rådgivande organ. I detta sammanhang beklagar Europaparlamentet att det saknas en gemensam uppförandekod för Europeiska rådet, vilket gör det svårt att bedöma om integritet garanteras och eventuellt olämpligt uppträdande får påföljder, och uppmanar Europeiska rådet att införa övergripande integritetsbestämmelser för sin ordförande och dennes kansli. Rådet uppmanas med kraft att se över sin policy om tillgång till handlingar och att anpassa den till de relevanta bestämmelserna i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

7.  Europaparlamentet påminner om vikten av tillgången till handlingar och efterlyser därför en ambitiös reform av förordning (EG) nr 1049/2001 samt beklagar det nuvarande dödläget inom rådet när det gäller översynen. Parlamentet noterar domstolens rättspraxis, i synnerhet målen C-39/05 P och C-52/05 P, där domstolen har gjort en åtskillnad mellan handlingar som hör till lagstiftningsförfaranden respektive administrativa förfaranden i övervägandet av de villkor som gäller för offentliggörande av handlingar i samband med ett lagstiftningsförfarande. Parlamentet påminner om att bestämmelser som rör uppgiftsskydd måste följas när tillgång till handlingar beviljas.

8.  Europaparlamentet understryker att arbetet för en större öppenhet inom EU-institutionerna även måste vara kopplat till en översyn av Europaparlamentets egen uppförandekod. Parlamentet anser att denna översyn i alla händelser måste omfatta ett förbud mot sådana bisysslor som tydligt innebär en intressekonflikt för Europaparlamentets ledamöter. Vidare konstaterar parlamentet att det, för att undvika intressekonflikter, måste vara absolut förbjudet att personal som arbetar för ledamöter av Europaparlamentet betalas av företrädare för intressegrupper.

9.  Europaparlamentet beklagar bristen på granskning av integriteten och/eller de finansiella intressena hos de nationella representanterna i Europeiska unionens råd och hos dess ordförandeskap, och uppmanar med kraft rådet att införa specifika etiska regler, inklusive påföljder, som tar upp de risker som är speciella för nationella delegater.

10.  Europaparlamentet uppmanar också rådet att anta övergripande uppförandekoder – som omfattar intressekonflikter och effektiva verktyg för att förebygga olämpliga beteenden och belägga sådana med påföljder – för ledamöterna av EU:s båda rådgivande organ, nämligen Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, samt deras personal.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU:s byråer att anta riktlinjer för en enhetlig policy om förebyggande och hantering av intressekonflikter som gäller styrelsemedlemmar, direktörer, experter i vetenskapliga kommittéer och medlemmar av överklagandenämnder, samt att anta och genomföra en tydlig policy om intressekonflikter i enlighet med färdplanen för uppföljning av den gemensamma ansatsen för EU:s decentraliserade byråer.

12.  Europaparlamentet föreslår att dess utskott för rättsliga frågor utför en inte bara formell utan även innehållsmässig granskning av de nominerade kommissionärernas förklaringar om ekonomiska intressen, så att eventuella intressekonflikter kan undvikas. Parlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens uppmaning till kommissionen att göra sina processer för översyn av fall som rör ”svängdörrsproblematiken” mer robusta för att undvika intressekonflikter. Mer specifikt efterlyser parlamentet att artikel 16 i tjänsteföreskrifterna genomförs fullt ut. Det påminns om att parlamentet i sin resolution av den 8 september 2015 om förfaranden och praxis för utfrågningarna av kommissionsledamöter – lärdomar från förfarandet 2014(1) ansåg att ”en bekräftelse från utskottet för rättsliga frågor på att det inte föreligger någon intressekonflikt, utifrån en omfattande analys av förklaringarna om ekonomiska intressen, utgör en väsentlig förutsättning för att det ansvariga utskottet ska kunna anordna utfrågningen” (punkt 4). Följaktligen bör utskottet för rättsliga frågor utfärda ”riktlinjer i form av en rekommendation eller ett initiativbetänkande, i syfte att underlätta en reform av förfarandena för kommissionsledamöternas intresseförklaringar” (punkt 13).

13.  Europaparlamentet är övertygat om att det i förbindelserna med företrädare för intressegrupper är oerhört viktigt att införa ett obligatoriskt öppenhetsregister med deltagande av kommissionen, rådet och parlamentet för att skapa en miniminivå vad gäller öppenhet i lagstiftningen.

14.  Slutligen anser Europaparlamentet att ett effektivt skydd för visselblåsare skulle bidra till att stärka både allmänhetens intresse för och den demokratiska ansvarsskyldigheten inom EU:s institutioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett regelverk om visselblåsare i syfte att hemlighålla deras identitet och skydda dem mot alla former av repressalier. Parlamentet påminner om sin begäran till kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta ett europeiskt program för att skydda visselblåsare och välkomnar Europeiska ombudsmannens utredning om huruvida EU-institutionerna lever upp till sin skyldighet att införa interna bestämmelser om rapportering av missförhållanden. Parlamentet noterar ombudsmannens slutsats att de flesta EU-institutioner ännu inte i vederbörlig ordning har genomfört de regler för att skydda visselblåsare som har varit i kraft sedan reformen av tjänsteföreskrifterna 2014. Parlamentet begär att alla EU-institutioner som ännu inte har gjort det snarast antar interna bestämmelser om rapportering av missförhållanden och vidtar en gemensam strategi för sina åtaganden.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGENI DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

28.1.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

22

2

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Max Andersson, Joëlle Bergeron, Marie-Christine Boutonnet, Jean-Marie Cavada, Kostas Chrysogonos, Therese Comodini Cachia, Mady Delvaux, Laura Ferrara, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Sajjad Karim, Dietmar Köster, Gilles Lebreton, António Marinho e Pinto, Jiří Maštálka, Emil Radev, Julia Reda, Evelyn Regner, Pavel Svoboda, Axel Voss, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Sergio Gaetano Cofferati, Pascal Durand, Angel Dzhambazki, Evelyne Gebhardt, Jytte Guteland, Heidi Hautala, Constance Le Grip, Angelika Niebler, Virginie Rozière

(1)

Antagna texter, P8_TA(2015)0287.


YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (18.2.2016)

till utskottet för konstitutionella frågor

över öppenhet, ansvarstagande och integritet i EU:s institutioner

(2015/2041(INI))

Föredragande av yttrande: Sylvie Guillaume

FÖRSLAG

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för konstitutionella frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att 2016 lägga fram ett förslag till interinstitutionellt avtal om översyn av öppenhetsregistret över företrädare för intressegrupper. Parlamentet insisterar på att det samråd som kommer att föregå detta förslag på ett balanserat sätt måste återspegla de olika synpunkter som uttryckts. Parlamentet anser att öppenhetsnivån måste höjas genom att ett obligatoriskt EU-register inrättas.

2.  Europaparlamentet vill att ett lagstiftningsfotavtryck ska tillämpas på frivillig grund för EU-lobbyverksamhet. Parlamentet pekar i detta avseende på möjligheten att införa bilagor till kommissionens förslag och parlamentets betänkanden i vilka det tydligt anges vilka lobbyister som haft en betydande inverkan på dessa förslags- och betänkandetexter. Parlamentet uppmuntrar sina ledamöter och rådets företrädare att frivilligt offentliggöra information om sina möten med intressenter, så som kommissionen gör.

3.  Europaparlamentet uppmanar de EU-institutioner som har infört uppförandekoder, däribland parlamentet, att stärka sina övervaknings- och genomförandeåtgärder, såsom kontrollerna av förklaringarna om ekonomiska intressen. Övervakningsorgan och organ som utdömer påföljder måste vara politiskt oberoende.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att vartannat år offentliggöra en rapport om den aktuella situationen avseende korruption i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett addendum till sin första rapport om insatserna mot korruption som i detalj beskriver situationen inom EU-institutionerna i detta avseende.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i syfte att garantera institutionernas efterlevnad av Europarådets normer mot korruption fortsätta diskussionerna om EU:s anslutning till Gruppen av stater mot korruption (Greco) för att fastställa en provisorisk tidsplan för denna anslutning.

6.  Europaparlamentet beklagar de begränsade framsteg som gjorts för att skydda visselblåsare och journalister, som kan spela en viktig roll i kampen mot korruption. Det är också beklagligt att kommissionen inte har reagerat på parlamentets begäran att undersöka möjligheten att införa ett heltäckande europeiskt skyddsprogram för visselblåsare. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om detta ämne i slutet av 2016, på grundval av en bedömning av situationen när det gäller bestämmelser som rör visselblåsare på nationell nivå, och att överväga en eventuell plan för att fastställa minimiregler om visselblåsare.

7.  Europaparlamentet beklagar även bristen på framsteg i fråga om att ta itu med missbruket av lagar om ärekränkning för att avskräcka journalister och andra som granskar korruption. I synnerhet uppmanas kommissionen att inleda en diskussion om lagstiftning som stöder upphävandet av straffrättsliga påföljder för ärekränkning i medlemsstaterna.

8.  Europaparlamentet anser att en kraftfull och oberoende europeisk åklagarmyndighet med tydligt definierade befogenheter och ansvarsområden kommer att bidra till att bekämpa brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen och till att utreda, åtala och döma förövare av brott mot unionens ekonomiska intressen. Enligt parlamentet skulle varje svagare lösning vara till skada för unionens budget. Parlamentet uppmanar rådet att ingjuta ny kraft i förhandlingarna om PIF-direktivet i syfte att stärka det befintliga regelverket och göra skyddet av EU:s ekonomiska intressen effektivare.

9.  Europaparlamentet beklagar djupt rådets låsning beträffande översynen av förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till handlingar. Rådet uppmanas kraftfullt att inta en konstruktiv hållning och ta hänsyn till Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av den 15 december 2011 samt Lissabonfördragets krav. Endast ett fåtal av parlamentets rekommendationer om öppenhet och tillgång till handlingar har genomförts, och parlamentet påminner om att öppenhet stärker allmänhetens förtroende för EU-institutionerna genom att göra det möjligt för medborgarna att få information om EU:s beslutsprocess. Medborgarna bör få korrekt information i god tid. Parlamentet upprepar därför att öppenhet inom EU:s förvaltning och lagstiftningsförfarande är viktigt för legitimiteten för EU:s lagstiftning och politik, och betonar att öppenhet utgör en hörnsten i en ”bättre lagstiftning”.

10.  Europaparlamentet upprepar sin rekommendation att varje EU-institution eller EU-organ inom sina befintliga ledningsstrukturer ska utse en insynsansvarig som ansvarar för att reglerna följs.

11.  Europaparlamentet påminner om behovet att förbättra insynen i lagstiftningsförhandlingarna, inbegripet trepartsmötena. Parlamentet anser därför att insynen i dem bör ökas genom rapporter till det ansvariga utskottet om den rådande situationen avseende trepartsförhandlingarna. Parlamentet konstaterar i synnerhet att förhandlingsgruppen, i enlighet med artikel 73.4 i parlamentets arbetsordning, efter varje trepartsmöte måste avlägga rapport till det ansvariga utskottet och ställa handlingar som återspeglar resultatet av trepartsmötet till utskottets förfogande. Parlamentet begär därför att såväl den muntliga rapporten som handlingarna ska innehålla ingående information om situationen avseende trepartsförhandlingarna. Vidare begär parlamentet att en förteckning över sammanträdesdatumen för trepartsmötena och deltagarnas namn offentliggörs.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att tillräckligt med tid anslås mellan en slutlig överenskommelse under ett trepartsmöte och omröstningen om godkännande i det ansvariga utskottet, så att ledamöterna i det ansvariga utskottet hinner läsa texten och diskutera den i sina politiska grupper före slutomröstningen i utskottet.

13.  Europaparlamentet efterlyser ökad öppenhet kring EU-byråerna och deras förbindelser med andra EU-organ. Parlamentet betonar vikten av öppna förfaranden för nominering, val eller utnämningar av företrädare för byråerna, i synnerhet i de fall där parlamentet är involverat.

14.  Europaparlamentet anser att kommissionens första tvååriga rapport om insatserna mot korruption var ett lovande försök att få en överblick över korruptionen i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta med en analys av korruptionsriskerna i EU-institutionerna i den kommande rapporten för 2016, tillsammans med en översikt över de största korruptionsproblemen i medlemsstaterna, politiska rekommendationer för att åtgärda dem samt uppföljningsåtgärder som kommissionen ska vidta med särskild hänsyn till korruptionens negativa inverkan på den inre marknadens funktion.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I DET RÅDGIVANDE UTSKOTTET

Antagande

16.2.2016

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

49

1

6

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Philipp Albrecht, Michał Boni, Caterina Chinnici, Ignazio Corrao, Rachida Dati, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Frank Engel, Cornelia Ernst, Tanja Fajon, Laura Ferrara, Monika Flašíková Beňová, Lorenzo Fontana, Kinga Gál, Nathalie Griesbeck, Sylvie Guillaume, Jussi Halla-aho, Monika Hohlmeier, Brice Hortefeux, Sophia in ‘t Veld, Eva Joly, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Timothy Kirkhope, Barbara Kudrycka, Kashetu Kyenge, Marju Lauristin, Juan Fernando López Aguilar, Monica Macovei, Roberta Metsola, Claude Moraes, József Nagy, Péter Niedermüller, Soraya Post, Judith Sargentini, Birgit Sippel, Branislav Škripek, Helga Stevens, Traian Ungureanu, Bodil Valero, Udo Voigt, Josef Weidenholzer, Cecilia Wikström, Kristina Winberg, Tomáš Zdechovský

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Marina Albiol Guzmán, Carlos Coelho, Anna Maria Corazza Bildt, Pál Csáky, Daniel Dalton, Dennis de Jong, Gérard Deprez, Anna Hedh, Petr Ježek, Emil Radev, Christine Revault D’Allonnes Bonnefoy, Barbara Spinelli, Elissavet Vozemberg-Vrionidi


INFORMATION OM ANTAGANDET I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

Antagande

21.3.2017

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

2

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Michał Boni, Elmar Brok, Richard Corbett, Pascal Durand, Esteban González Pons, Danuta Maria Hübner, Diane James, Ramón Jáuregui Atondo, Jo Leinen, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Markus Pieper, Paulo Rangel, Helmut Scholz, Pedro Silva Pereira, Barbara Spinelli, Claudia Țapardel, Kazimierz Michał Ujazdowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Gerolf Annemans, Ashley Fox, Sven Giegold, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Jérôme Lavrilleux, Rainer Wieland

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 200.2)

Laura Agea


SLUTOMRÖSTNING MED NAMNUPPROP I DET ANSVARIGA UTSKOTTET

20

+

ALDE

Maite Pagazaurtundúa Ruiz

ECR

Ashley Fox, Kazimierz Michał Ujazdowski

EFDD

Laura Agea

GUE/NGL

Helmut Scholz, Barbara Spinelli

NI

Diane James

PPE

Michał Boni, Esteban González Pons, Danuta Maria Hübner, Jérôme Lavrilleux, Paulo Rangel

S&D

Richard Corbett, Ramón Jáuregui Atondo, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Jo Leinen, Pedro Silva Pereira, Claudia Țapardel

VERTS/ALE

Pascal Durand, Sven Giegold

2

-

PPE

Elmar Brok, Rainer Wieland

2

0

ENF

Gerolf Annemans

PPE

Markus Pieper

 

Rättelser till avgivna röster och röstförklaringar

+

Gerolf Annemans

-

 

0

 

Teckenförklaring:

+  :  Ja-röster

-  :  Nej-röster

0  :  Nedlagda röster

Senaste uppdatering: 16 maj 2017Rättsligt meddelande