Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, i synnerhet artikel 14,

–   med beaktande av Genèvekonventionen av 1951 om flyktingars rättsliga ställning, i synnerhet artikel 33.1 som föreskriver att varje enskilt fall skall prövas grundligt och att ingen flykting skall avvisas eller återsändas,

–   med beaktande av Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, i synnerhet artikel 4 i protokoll 4, enligt vilken kollektiv avvisning av utlänningar är förbjuden,

–   med beaktande av Barcelonaförklaringen och det arbetsprogram som antogs vid Europa-Medelhavskonferensen den 27-28 november 1995 och som syftar till att främja skyddet av de grundläggande rättigheterna i Medelhavsområdet,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(1), i synnerhet artikel 18 om rätt till asyl,

–   med beaktande av artikel 6 i EU-fördraget och artikel 63 i EG-fördraget,

–   med beaktande av de skriftliga frågorna E–2616/04 och E–0545/05,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Lampedusa ligger mitt i Sicilianska kanalen och är en liten ö på 20 kvadratkilometer med 5 500 invånare. Det är uppenbart att ön har begränsade möjligheter att ta emot och härbärgera den stora mängd av invandrare och asylsökande som regelbundet når dess kust, ofta under miserabla förhållanden.

B.  Det är oroande att de italienska myndigheterna mellan oktober 2004 och mars 2005 genomförde kollektiva avvisningar av invandrare från ön Lampedusa i Italien till Libyen.

C.  Förenta nationernas flyktingkommissariat (UNHCR) har fördömt återsändningen av 180 personer den 17 mars 2005 och slagit fast att det är långt ifrån klarlagt att Italien vidtog de nödvändiga åtgärderna för att förvissa sig om att det inte fanns flyktingar som kommit med ärligt uppsåt bland dem som återsändes till Libyen, som inte kan betraktas som ett säkert asylland. Vidare beklagar UNHCR djupt bristen på insyn såväl från de italienska som från de libyska myndigheternas sida.

D.  Det är oroande att de italienska myndigheterna förvägrade UNHCR tillträde till uppsamlingslägret i Lampedusa den 15 mars 2005, samtidigt som UNHCR rapporterar att libyska företrädare beviljades tillträde.

E.  Det finns anledning att känna djup oro över vad som hänt de hundratals asylsökande som skickats tillbaka till Libyen, detta med tanke på att landet inte undertecknat Genèvekonventionen om flyktingar, inte har något fungerande asylsystem, inte garanterar flyktingars rättigheter samt genomför godtyckliga gripanden, kvarhållanden och avvisningar. De som avvisas beläggs i regel med handbojor och får inte reda på vart de skickas.

F.  Det finns anledning att känna oro över behandlingen av de personer som befinner sig i de libyska lägren och över deras miserabla levnadsförhållanden liksom över att utlänningar i stor omfattning återsänts från Libyen till sina ursprungsländer under ovärdiga förhållanden och med risk för sitt liv. Libyska källor talar om att 106 personer avlidit i samband med dessa avvisningar.

G.  Italien och Libyen har slutit ett bilateralt avtal vars innehåll alltjämt är hemligt men som tros innebära att de libyska myndigheterna skall övervaka flyktingströmmarna och återta personer som återsänts av Italien.

H.  Det är anmärkningsvärt att Italien saknar lagstiftning om asylrätt.

I.  Den 6 april 2005 uppmanade Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna Italien att lämna uppgifter om situationen på Lampedusa, detta till följd av ansökan nr 11593/05 från en grupp avvisade invandrare.

1.  Europaparlamentet uppmanar de italienska myndigheterna och medlemsstaterna att inte genomföra några kollektiva avvisningar av asylsökande och "olagliga invandrare" till Libyen eller andra länder och att garantera att det görs individuella prövningar av asylansökningar och att principen om icke-återsändning respekteras.

2.  Europaparlamentet anser att de italienska myndigheternas kollektiva avvisningar av invandrare till Libyen, bland annat de som ägde rum den 17 mars 2005, utgör ett brott mot principen om icke-återsändning och att de italienska myndigheterna inte fullgjort sina internationella skyldigheter. Man har nämligen inte fastställt huruvida det föreligger någon risk för de avvisade personernas liv i deras ursprungsländer.

3.  Europaparlamentet uppmanar de italienska myndigheterna att ge UNHCR fritt tillträde till uppsamlingslägret i Lampedusa och till de personer som befinner sig där och som eventuellt är i behov av internationellt skydd.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i egenskap av fördragens väktare och i enlighet med artikel 6 i EU-fördraget och artikel 63 i EG-fördraget se till att asylrätten respekteras i EU, att verka för att de kollektiva avvisningarna skall upphöra och att uppmana Italien och övriga medlemsstater att fullgöra sina skyldigheter enligt EU-rätten.

5.  Europaparlamentet erinrar om att det behövs en invandrings- och asylpolitik inom gemenskapen som bygger på att de lagliga invandringsvägarna öppnas och på att det fastställs gemensamma normer för skyddet av invandrares och asylsökandes grundläggande rättigheter i hela Europeiska unionen, i enlighet med de beslut som fattades vid Europeiska rådet i Tammerfors 1999 och som bekräftades genom Haagprogrammet.

6.  Europaparlamentet upprepar sitt kraftiga missnöje med användandet av principen om den minsta gemensamma nämnaren i rådets direktiv om asylförfaranden (KOM(2002) 0326) och uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt genomföra direktiv 2004/83/EG(2) om miniminormer för flyktingstatus.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hålla en öppen dialog i denna fråga, bland annat genom att offentliggöra resultaten från den tekniska delegation som i november/december 2004 arbetade i Libyen med frågor rörande olaglig invandring.

8.  Europaparlamentet uppmanar Libyen att ge internationella observatörer tillträde, att upphöra med avvisningarna och de godtyckliga gripandena av invandrare, att ratificera Genèvekonventionen om flyktingar och att erkänna mandatet för UNHCR och kräver vidare att alla avtal om återtagande som slutits med Libyen skall offentliggöras.

9.  Europaparlamentet önskar att en delegation bestående av ledamöter från de behöriga utskotten skall skickas till flyktinglägren i Lampedusa och i Libyen, så att denna kan undersöka problemets omfattning och huruvida de åtgärder som de italienska och libyska myndigheterna vidtagit är legitima.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Libyens regering samt FN:s flyktingkommissariat.

(1) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. (2) EUT L 304, 30.9.2004, s. 12.