Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2005/2552(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : B6-0278/2005

Ingivna texter :

B6-0278/2005

Debatter :

PV 10/05/2005 - 14

Omröstningar :

PV 12/05/2005 - 5.2

Antagna texter :

P6_TA(2005)0177

Antagna texter
DOC 43k
Torsdagen den 12 maj 2005 - Strasbourg Slutlig utgåva
Klimatförändringar
P6_TA(2005)0177B6-0278/2005

Europaparlamentets resolution om seminariet för regeringarnas sakkunniga om klimatförändringar

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, av den 11 december 1997, de förfaranden för dess tillämpning som antogs under konferenserna i Bonn (juli 2001), Marrakesh (november 2001), New Delhi (november 2002), Milano (december 2003) och Buenos Aires (december 2004),

–   med beaktande av det beslut som togs vid den tionde konferensen för parterna till FN:s klimatkonvention att i maj 2005 sammankalla ett seminarium för regeringarnas sakkunniga om klimatförändringar i syfte att främja ett informellt informationsutbyte om åtgärder för att mildra effekterna av och tillåta anpassningar till dessa, för att ge parterna möjlighet att fortsätta utvecklingen av effektiva och lämpliga sätt att bemöta klimatförändringar, samt om de handlingsplaner och åtgärder som deras respektive regeringar vidtagit till stöd för genomförandet av de åtaganden de redan gjort inom ramen för konventionen om klimatförändringar och Kyotoprotokollet,

–   med beaktande av sina resolutioner om klimatförändringar, i synnerhet resolutionen av den 13 januari 2005 om resultatet av Buenos Aires-konferensen om klimatförändringar(1) ,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Klimatförändringarna är en av de allra största utmaningarna under det tjugoförsta århundradet. De får omfattande globala miljömässiga, ekonomiska och sociala följder och förväntas negativt påverka den hållbara utvecklingen och utkomstförhållandena för miljontals människor över hela världen.

B.  FN:s klimatkonvention som trädde i kraft den 21 mars 1994 och nu har 189 parter ger en handlingsram som syftar till att stabilisera halterna av växthusgaser i atmosfären, i syfte att förhindra att "mänsklig verksamhet påverkar klimatsystemet på ett farligt sätt".

C.  Kyotoprotokollet till FN:s klimatkonvention trädde i kraft den 16 februari 2005 efter det att det ratificerats av 146 länder och regionala organisationer för ekonomisk integration, vilka tillsammans står för 61,6 procent av 1990 års totala växthusgasutsläpp i Annex I-länderna.

D.  Kyotoprotokollet fastställer bindande mål för utsläppsminskningar för Annex I-länder för perioden 2008–2012. Vidare ålägger protokollet parterna att inleda prövningen av åtaganden för följande perioder senast sju år före utgången av den första åtagandeperioden.

E.  Vid den tionde partskonferensen (COP-10), som hölls i Buenos Aires i december 2004, fattades beslut om att i maj 2005 sammankalla ett seminarium för regeringarnas sakkunniga för att främja det informella informationsutbytet parterna emellan om åtgärder för att mildra effekterna av och tillåta anpassningar till klimatförändringar och om handlingsplaner och åtgärder till stöd för genomförandet av de åtaganden som redan gjorts.

F.  Industriländerna har huvudansvaret för utsläppen av växthusgaser och bör därför spela en ledande roll i arbetet med att minska utsläppen. Europaparlamentet har konsekvent uppmanat EU att inta denna ledande roll.

G.  Kyotoprotokollets mål är en viktig förutsättning för den globala strategin när det gäller klimatförändringar. Därutöver det är nödvändigt att snarast möjligt fastställa ytterligare mål för tiden efter 2012 för att skapa klarhet om förutsättningarna för investeringar i lågkolhaltiga energikällor, teknik för att begränsa växthusgasutsläpp och förnybara energikällor samt för att undvika investeringar i inkompatibel energiinfrastruktur. Arbetet med klimatförändringsfrågorna innebär också möjligheter och stimulans till innovativa åtgärder i linje med de mål som ingår i Lissabonagendan.

H.  Målet att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till mindre än 2°C jämfört med den förindustriella nivån bör också fastställas inom ramen för FN:s klimatkonvention och Kyotoprotokollet.

I.  Enligt aktuella vetenskapliga studier är risken att ökningen kommer att överstiga gränsen på 2°C omkring 85 procent om halten av växthusgaser stabiliseras på en nivå av 550 miljondelar (koldioxidekvivalenter) och omkring 50 procent om de stabiliseras på en nivå av 450 miljondelar. Med andra ord, dessa studier pekar på möjligheten att världen har betydligt mindre tid än vad som tidigare antagits att minska de totala utsläppen av växthusgaser, om den skall undvika att den globala medeltemperaturen överstiger den förindustriella nivån med mer än 2°C, och därigenom undvika farliga klimatförändringar. Detta kan innebära att alla som släpper växthusgaser i stora mängder kan i en nära framtid tvingas minska sina utsläpp ytterligare, vilket ytterligare understryker betydelsen av en större global insats.

1.  Europaparlamentet välkomnar beslutet från Buenos Aires att sammankalla ett seminarium för regeringarnas sakkunniga. Parlamentet beklagar dock att den tionde partskonferensen, trots EU-delegationens ansträngningar, gav mötet en mycket snävt definierad dagordning.

2.  Europaparlamentet är av den bestämda uppfattningen att EU bör fortsätta att gå i bräschen för de internationella ansträngningarna för att ta itu med klimatförändringarna. Parlamentet understryker att ansträngningar måste göras på tre fronter för att förankra EU:s klimatpolitik hemmavid: årliga nedskärningar i EU-ekonomins energianvändning i storleksordningen 2–2,5 procent, en märkbart större andel alternativa energiformer i den samlade energipotten och ett väsentligt ökat stöd till forskning kring och utveckling av hållbara energikällor. Parlamentet understryker vidare att här utgör transportsektorn en stor utmaning och att nya och innovativa handlingsplaner är av nöden för att begränsa utsläppen från väg-, luft- och sjötransporter, samt uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om hur dessa problem kan bemötas på ett kostnadseffektivt sätt.

3.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel den 22-23 mars 2005, och i synnerhet det faktum att man enats om mål för utsläppsminskningar fram till 2020 på 15–30 procent i gruppen av industriländer. Dock beklagar parlamentet att Europeiska rådet vid detta tillfälle inte gav något besked om mål för utsläppsminskningar på längre sikt, och föreslår krav på utsläppsminskningar på 60–80 procent fram till 2050.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på EU:s vägnar, vid det förestående seminariet för regeringarnas sakkunniga, lägga fram ett förslag om en framtida klimatpolitik som är i linje med EU-målet om att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till mindre än 2°C jämfört med den förindustriella nivån, vilket innebär att de globala utsläppen av växthusgaser måste nå sin topp inom två årtionden. Denna politik bör respektera principerna om rättvisa, ansvar och förmåga eller kapacitet att agera.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram förslag om en framtida strategi som utgår från Kyotoprotokollet och från miljöinnovation och utvecklingen av miljöteknik, med särskilt inriktning på energi- och transportområdet, och att särskilt prioritera detta arbete inom ramen för relevanta politiska initiativ såsom handlingsplanen om miljöteknik, det sjunde ramprogrammet för forskning o.s.v. Parlamentet anser att man bör göra en ansträngning att samarbeta med olika länder, i första hand de mest avancerade utvecklingsländerna.

6.  Europaparlamentet insisterar på att seminariet för regeringarnas sakkunniga bör inriktas på att inom ramen för FN:s klimatkonvention och Kyotoprotokollet utveckla effektiva och lämpliga motåtgärder mot klimatförändringarna för perioden efter 2012. Parlamentet begär att en skriftlig rapport om resultaten från seminariet offentliggörs, så att dessa resultat kan utgöra underlag för de formella förhandlingar om åtagandeperioden efter 2012 som inleds 2005.

7.  Europaparlamentet anser att en framtida klimatpolitik måste baseras på gemensamt men separat ansvar och på fortsatt och utökad minskning av utsläppen, samt att fler länder bör delta i ansträngningarna att minska utsläppen, framför allt Förenta staterna men också Kina, Indien och andra avancerade utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att understryka behovet av klimatskydd i dialogen med internationella samarbetspartner, i synnerhet Förenta staterna, Kina och Indien.

8.  Europaparlamentet anser att företag som konkurrerar internationellt, i synnerhet inom energiintensiva industrier, ställer krav på en sektorvis indelning av framtida internationella mål för utsläppsminskningar i syfte att skapa lika villkor på den internationella marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta upp frågan om en sådan sektorvis indelning i sina diskussioner.

9.  Europaparlamentet konstaterar att det finns risk för kolläckage till mer avancerade utvecklingsländer.

10.  Europaparlamentet uppmanar samtliga länder som inte ratificerat Kyotoprotokollet att göra detta snarast möjligt. Parlamentet uppmanar Förenta staterna och Australien att ompröva sina beslut att inte ansluta sig samt, som ett första steg, att uppfylla sina åtaganden inom FN:s klimatkonvention att minska sina utsläpp till 1990 års nivå.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i en eventuell kostnads-nyttoanalys av klimatförändringsstrategier beakta möjligheten att anta gränsanpassningsåtgärder för att utjämna de eventuella konkurrensfördelar som producenter i industriländer utan kolrestriktioner skulle kunna få.

12.  Europaparlamentet insisterar på att man måste öka det ekonomiska stödet för anpassningsåtgärder i utvecklingsländerna, varvid särskild uppmärksamhet bör riktas åt de minst utvecklade länderna, och understryker dessutom att ekonomisk utveckling är en rättighet för alla utvecklingsländer. Parlamentet anser dock att utvecklingsländerna inte nödvändigtvis måste följa industriländernas exempel när det gäller föroreningar, och att starka mekanismer bör utvecklas inom EU, lämpligtvis genom medlemsstaternas exportkreditmyndigheter, för att främja teknologiska bockhopp ("technology leap-frogging") i utvecklingsländernas energi- och transportsektorer för att uppmuntra till utvecklingsmodeller som leder till minskade kolutsläpp.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mätbara framsteg mot en kolsnål ekonomi. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att dela med sig av erfarenheter och bästa praxis, både med andra medlemsstater och med länder i andra delar av världen.

14.  Europaparlamentet uppmanar de kommande brittiska och österrikiska ordförandeskapen att se till att man inte tappar fart i frågan om klimatförändringar, utan snarare ökar den, samtidigt som graden av engagemang och antalet internationella samarbetspartner i processen bör öka.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och sekretariatet för FN:s klimatkonvention, med en begäran om att resolutionen skall spridas till alla parter som inte är medlemmar i EU.

(1) Antagna texter, P6_TA(2005)0005.

Senaste uppdatering: 23 januari 2006Rättsligt meddelande