Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln "Utkast till gemensam rapport om socialt skydd och social integration" (KOM(2005)0014),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument med titeln "Bilaga till utkastet till gemensam rapport om socialt skydd och social integration" (SEK(2005)0069),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument om social integration i de nya medlemsstaterna: Sammanfattning av de gemensamma meddelandena om social integration (SEK(2004)0848),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 22–23 mars 2005,

–   med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2005 om halvtidsöversynen av Lissabonstrategin(1),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Santa Maria da Feira den 19–20 juni 2000 och särskilt överenskommelsen om att man bör definiera indikatorer som gemensamma referenser i kampen mot social utslagning och utrotandet av fattigdom,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om den socialpolitiska agendan (KOM(2005)0033),

–   med beaktande av rådets beslut 2005/600/EG av den 12 juli 2005 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik(2),

–   med beaktande av Europaparlamentet och rådets beslut nr 50/2002/EG av den 7 december 2001 om inrättande av ett program för gemenskapsåtgärder som skall uppmuntra medlemsstaterna att samarbeta för att motverka social utslagning(3),

–   med beaktande av artikel 27.1 i FN:s konvention om barnets rättigheter, där konventionsstaterna "erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling",

–   med beaktande av artikel 27.2 och 27.3 i FN:s konvention om barnets rättigheter som erkänner föräldrarnas primära ansvar i denna fråga och konventionsstaternas roll att vidta lämpliga åtgärder för att bistå dem att genomföra denna rätt och vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram, särskilt i fråga om mat, kläder och bostäder,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Stärka Lissabonstrategins sociala dimension – Rationalisera den öppna samordningen inom socialt skydd" (KOM(2003)0261),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om att modernisera de sociala trygghetssystemen för att utveckla högkvalitativ, tillgänglig och hållbar vård och omsorg: stöd till de nationella strategierna genom den öppna samordningsmetoden (KOM(2004)0304),

–   med beaktande av kommissionens grönbok med titeln "Befolkningsförändringar och nya solidariska band mellan generationerna" (KOM(2005)0094),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2002 om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om förslag till gemensam rapport om social integration(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 5 juni 2003 om tillämpningen av den öppna samordningsmetoden(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 24 september 2003 om den gemensamma rapporten från kommissionen och rådet om adekvata och hållbara pensioner(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 28 april 2005 om modernisering av det sociala skyddet och utvecklingen av en högkvalitativ hälsovård(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2005 om den sociala agendan för perioden 2006–2010(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2005 om social integration i de nya medlemsstaterna(9),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor samt yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0028/2006), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen utarbetade en heltäckande strategi i samband med Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 2000. Strategin syftade till långsiktig ekonomisk tillväxt, full sysselsättning, social sammanhållning och hållbar utveckling i ett kunskapsbaserat samhälle grundat på know-how och innovation. Fem år senare visar det sig att strategins mål är långt ifrån uppnådda.

B.  Medlemsstaterna åtog sig vid Europeiska rådets möte i Nice 2000 att till 2010 uppvisa en betydande och mätbar minskning av fattigdom och social utestängning.

C.  Social integration handlar om mänsklig värdighet, vilket är en grundläggande rättighet.

D.  Social integration kan i vissa fall bidra direkt och effektivt till den ekonomiska utvecklingen.

E.  Social integration handlar om social sammanhållning, vilket är ett grundläggande värde i Europeiska unionen. Det är även ett verktyg för att bekämpa social utestängning och diskriminering, dvs. att bekämpa slöseriet med mänskliga resurser och de allvarliga konsekvenserna av demografiska förändringar.

F.  Enligt statistik från OECD åldras befolkningen i de länder som ingår i denna organisation, och även om det för närvarande går 38 pensionstagare på 100 arbetstagare kan denna siffra komma att stiga till hela 70 pensionstagare på 100 arbetstagare om sysselsättningspolitiken inte förändras.

G.  Moderniseringen av de sociala skyddssystemen borde inte enbart handla om att garantera ekonomisk hållbarhet, utan även om att dela på riskerna som enskilda individer har svårt att hantera på egen hand, och om att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning så att systemen blir hållbara.

H.  Därför bekräftas det på nytt att sociala skyddssystem som bygger på allmängiltighet, rättvisa och solidaritet är en viktig del av den europeiska sociala modellen.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet välkomnar ovannämnda gemensamma rapport som för första gången omfattar både socialt skydd och social integration på EU-25-nivå och som granskar medlemsstaternas framsteg i att uppnå de mål som antogs vid Europeiska rådets möte i Lissabon. Europaparlamentet konstaterar att rapportens syfte är att lämna viktiga bidrag i kampen mot social utestängning och fattigdomsutrotning till 2010 och även att hjälpa medlemsstaterna att reformera de sociala trygghetssystemen för att garantera deras förmåga att leverera högkvalitativa tjänster och deras framtida lämplighet och hållbarhet.

2.  Europaparlamentet konstaterar att kampen mot fattigdom och social utestängning enligt den gemensamma rapporten kvarstår som en stor utmaning för Europeiska unionen och dess medlemsstater, eftersom inkomstsiffrorna i samband med fattigdom och social utestängning i Europeiska unionen är mycket talande. Över 68 miljoner människor eller 15 procent av EU:s befolkning levde på gränsen till fattigdom 2002.

3.  Europaparlamentet konstaterar att graden av sysselsättning och deltagande inom EU fortfarande är otillräcklig och att arbetslösheten fortfarande är hög i flera medlemsstater, trots viktiga strukturella förbättringar på EU:s arbetsmarknad under det senaste decenniet. Speciellt gäller detta vissa befolkningskategorier, till exempel ungdomar, äldre anställda, kvinnor och personer med särskilda hinder. Europaparlamentet konstaterar även att utestängningen från arbetsmarknaden har såväl en nationell som en lokal och regional dimension.

4.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på att den senaste tidens ekonomiska nedgång, med stigande arbetslöshet och färre arbetstillfällen, innebär att fler människor riskerar fattigdom och utestängning samt försämrar positionen för dem som redan drabbats. Detta är särskilt fallet i några av medlemsstaterna som lider av långtidsarbetslöshet eller inaktivitet.

5.  Europaparlamentet understryker att sysselsättning måste betraktas som det effektivaste skyddet mot fattigdom och att man därför även i fortsättningen, genom åtgärder för att få in fler kvinnor på arbetsmarknaden och genom att ställa upp mål för kvaliteten på de arbetstillfällen som erbjuds, måste se till att det lönar sig att arbeta.

Social integration

6.  Europaparlamentet anser att åtgärderna mot fattigdom och social utestängning måste fullföljas och utökas för att förbättra situationen för de människor som i första hand riskerar fattigdom och utestängning, till exempel tillfälligt anställda, arbetslösa, ensamstående hushåll (som oftast förestås av kvinnor), ensamstående äldre personer, kvinnor, familjer med stor försörjningsbörda, missgynnade barn samt etniska minoriteter, sjuka eller funktionshindrade individer, bostadslösa samt personer som är offer för människohandel och för droger och alkoholberoende.

7.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt att erkänna vilka svårigheterna som missgynnade personer, inklusive funktionshindrade, etniska minoriteter och invandrare, har med att komma in eller stanna kvar på arbetsmarknaden. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja integrationen av de missgynnade för att kunna förhindra och bekämpa social utestängning, samt främja utbildning, uppmuntra sysselsättningsskapande, yrkesutbildning och karriärutveckling, möjlighet att förena arbete och familjeliv samt rätten till lika tillgång till hälsovård och drägliga bostäder samt trygga socialskyddssystemens hållbarhet. Parlamentet påpekar i detta sammanhang hur viktigt det är att få bättre jämförbara data.

8.  Europaparlamentet framhåller att åtgärder mot brister inom utbildning och yrkesutbildning och för en förbättring av arbetskraftens kvalifikationer, oavsett ålder, för både män och kvinnor och etniska och nationella minoriteter är centrala verktyg för att bekämpa arbetslöshet. Parlamentet konstaterar också att åtgärder mot dessa ojämlikheter är av särskild betydelse för uppnåendet av Lissabonmålen för sysselsättning, arbetskvalitet och social integration.

9.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att det för romerna vore önskvärt om medlemmar ur denna minoritet motiverades på alla sätt att intressera sig för sina barns vidareutbildning, för barnens utveckling av sina positiva egenskaper och färdigheter.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa metoder för att förhindra förtida avhopp från utbildning, höja utbildningsnivån, särskilt i fråga om språk och ny teknik, underlätta övergången från skolan till arbetslivet, öka tillgången på utbildning och yrkesutbildning för missgynnade grupper, inklusive personer med sämre kunskaper och äldre arbetstagare, samt ge alla tillgång till livslångt lärande. Europaparlamentet betonar att dessa strategier bör omfatta alla berörda parter, inklusive arbetsmarknadens parter, men också civilsamhället och utbildningsleverantörer, samtidigt som staten fortfarande har en central roll när det gäller att garantera allmän utbildning av hög kvalitet.

11.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att motverka riskerna med avbrott i yrkeslivet och utöka möjligheterna till livslångt lärande, för att på det sättet minska den social utestängningen av personer som är äldre än 50 år och göra det lättare för dem att stanna kvar på arbetsmarknaden.

12.  Europaparlamentet anser det därför självklart att arbetsgivarna borde vara mer engagerade i livslångt lärande, med tanke på de fördelar som det innebär för dem att ha kvalificerad arbetskraft.

13.  Europaparlamentet påpekar emellertid att det i vissa fall inte räcker med vare sig en tillräcklig utbildningsnivå eller upprepade omskolningar för att få sysselsättning. Parlamentet betonar därför behovet av att i högre grad utnyttja arbetstillfällen inom offentliga tjänster utan vinstsyfte.

14.  Europaparlamentet understryker att i 14 av de 17 medlemsstater för vilka uppgifter finns att tillgå(10) har barnfattigdomen ökat under 1990-talet. Europaparlamentet framhåller att nedärvd barnfattigdom i första hand berör familjer med ensamstående föräldrar, stora familjer med tre eller fler barn att försörja, invandrare och personer från etniska minoriteter, familjer med arbetslösa eller deltidsarbetande föräldrar. Europaparlamentet understryker att uppmärksamheten på EU- och medlemsstatsnivå i första hand bör ägnas förebyggande och eliminering av nedärvd fattigdom mellan generationer och att detta bör stöttas av lämpliga ekonomiska resurser (som ökad användning av strukturfonder, särskilt Europeiska socialfonden). Parlamentet understryker att indikatorerna måste beaktas ur barnets och de ensamståendes perspektiv även om fattigdomen bland barn som bekant inte kan minskas utan att man minskar hushållens fattigdom och ser till att alla har tillgång till tjänster av hög kvalitet.

15.  Europaparlamentet påpekar att enligt Eurostat är numera en tredjedel av de barn som föds i EU utomäktenskapliga, och denna siffra stiger för varje år. Parlamentet anser att denna trend vittnar om att det behövs effektiva mekanismer som underlättar för olika typer av familjer att fungera tillfredsställande som institution.

16.  Europaparlamentet anser att barnomsorg och social service för barn är en viktig förutsättning för att förebygga och minska barnfattigdom och social utestängning och diskriminering och för att göra det lättare att förena arbete och familjeliv. Europaparlamentet understryker behovet av att garantera alla barns lätta och jämlika tillgång till utbildning. Parlamentet erkänner den viktiga roll som de privata aktörerna spelar när det gäller att tillhandahålla den här sortens tjänster.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en grönbok om barnfattigdom med tydliga mål och lämpliga åtgärder för att eliminera barnfattigdomen och verka för den sociala integrationen av fattiga barn.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra mera för att införa en stadga för barnens rättigheter i syfte att nå framsteg när det gäller att försvara barnens rättigheter som en del av Europeiska unionens in- och utrikespolitik.

19.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten mot unga människor som upplever särskilda svårigheter med ekonomisk och social integration i samband med övergången från skolan till arbetslivet och löper större risk för social utestängning. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att ungdomsarbetslösheten behandlas med förtur genom målriktade politiska åtgärder och utbildning, bl.a. för att uppmuntra initiativtagande och företagaranda.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla integrerade strategier för att ekonomiskt, socialt, kulturellt och miljömässigt försöka främja utvecklingen av geografiskt avlägsna och underutvecklade städer, öar och landsbygdsområden i syfte att ta itu med problemen med utestängning och fattigdom så att inte problemen kvarstår från en generation till nästa.

21.  Europaparlamentet understryker behovet av att få fler kvinnor i arbete genom att avlägsna sådant som hindrar dem från att komma in på arbetsmarknaden, framför allt genom att uppmuntra äldre kvinnor att stanna längre på arbetsmarknaden.

22.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att stödja en politik som gynnar tillväxt och kvinnors sysselsättning och underlättar kvinnors tillgång till kvalificerade arbeten samt lika lön för kvinnor.

23.  Europaparlamentet understryker att ökningen av andelen yrkesverksamma kvinnor inte enbart skall ses som ett nödvändigt skydd mot risken för fattigdom, som i huvudsak drabbar kvinnor, utan även som ett sätt att bevara balansen mellan andelen yrkesverksamma och inte yrkesverksamma, en balans som hotas av den åldrande befolkningen.

24.  Europaparlamentet uppmanar i detta avseende medlemsstaterna att inrikta sig på att få bort bristen på jämställdhet på arbetsmarknaden, till exempel skillnader mellan könen i fråga om sysselsättning, arbetslöshet och atypiska arbeten, könssegregering inom olika branscher och yrken, löneskillnader mellan män och kvinnor, ojämlik status och kvinnors begränsade deltagande i beslutsfattande positioner. Parlamentet anser att medlemsstaterna därvid bör göra det lättare för folk att själva välja hur de vill förena arbete och privatliv samt ge tillgång till barnomsorg och annan omsorg av god kvalitet till låg kostnad. Parlamentet anser också det är viktigt att integrera ett jämställdhetsperspektiv i all politik och i alla program.

25.  Europaparlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att vidta åtgärder för att se till att inte kvinnor får sämre pensionsrättigheter till följd av avbrott i anställningen på grund av mamma- eller föräldraledighet.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla och genomföra åtgärder, inklusive medvetandehöjande åtgärder, som ett led i deras kamp mot den omfattande utestängning som drabbar etniska minoriteter och invandrare, för att integrera dessa målgrupper på den formella arbetsmarknaden, genomdriva lagstiftning mot människohandel och diskriminering och underlätta dessa gruppers sociala integration genom särskilda bestämmelser om och omfattande program för speciella utbildningsprogram och anständiga levnads- och bostadsförhållanden som en förutsättning för social integration.

27.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram förslag som syftar till att skapa en lämplig rättslig ram för att utrota diskrimineringen av funktionshindrade personer och främja dessa personers lika möjligheter och fulla deltagande på arbetsmarknaden, i samhället och i politiken, särskilt med hjälp av ett förslag till direktiv som bygger på artikel 13 i EG-fördraget för att täcka de områden som ännu inte har behandlats.

28.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra bostadsstandarden, särskilt tillgängligheten, för de mindre gynnade grupper som är speciellt drabbade av fattigdom, såsom missgynnade och äldre personer som inte kan klara sig själva. Parlamentet kräver att mer uppmärksamhet ägnas de bostadslösa, speciellt genom att tillhandahålla vård och grundläggande kunskaper samt genom att främja social integration, något som kommer att ställa krav på offentliga politiska åtgärder, särskilt inom områdena bostad, hälsa och utbildning, för att personer i ovannämnda kategorier skall garanteras tillgång till dessa nyttigheter.

29.  Europaparlamentet anser därför dessutom att undervisning i sådana grundläggande färdigheter inte bara skulle syfta till att öva upp folks förmåga att klara sig själva utan också skulle skapa solidaritet med dem som är mer sårbara, och att sådan undervisning fortgående bör ges åt hela det europeiska samhället, ända från grundskolan.

30.  Europaparlamentet stöder helt och fullt kommissionens avsikt att utse 2007 till ett europeiskt år för lika möjligheter för alla. Parlamentet anser att detta bör bli till hjälp för att understryka frågans betydelse, utvärdera framstegen som gjorts i hela EU och tillhandahålla ett ramverk för vidare politiska åtgärder och initiativ för att förstärka EU:s lagstiftning mot såväl direkt som indirekt diskriminering och för att täcka jämställdhet inom alla områden.

31.  Europaparlamentet välkomnar erkännandet att det vanligtvis är just de människor som är socialt sett mest illa däran som har det svårast i samhällsmiljön och att man borde ta ordentlig hänsyn till detta när man bekämpar social utestängning.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta rättsliga åtgärder mot de medlemsstater som inom den obligatoriska tidsfristen inte tillämpar eller underlåtit att införliva anti-diskrimineringsdirektivet som bygger på artikel 13 i EU-fördraget.

33.  Europaparlamentet upprepar behovet av en effektivare insamling av harmoniserade uppgifter och en utveckling av gemensamma indikatorer som tar hänsyn till ålders- och könsskillnader eftersom den här sortens indikatorer spelar en viktig roll i övervakningen och utvärderingen av politiska åtgärder mot fattigdom och social utestängning.

34.  Europaparlamentet anser att frågan om social integrering verkligen måste fås med i allt politiskt beslutsfattande, med hjälp av att det införs systematiska förhands- och efterhandsutvärderingar, både på nationell nivå och EU-nivå.

35.  Europaparlamentet påpekar att den sociala integrationsprocessen verkligen måste omfatta nyckelaktörer på lokal och regional nivå, till exempel lokala myndigheter som är ansvariga för den sociala integrationspolitiken, arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer samt personer som är drabbade av fattigdom och social utestängning.

36.  Europaparlamentet stöder kommissionens avsikter att ägna särskild uppmärksamhet åt arbetet med att bekämpa fattigdom genom att arrangera Europeiska året för bekämpning av utestängning och fattigdom.

Socialt skydd

37.  Europaparlamentet anser att den snabba förändringen till följd av globaliseringen och den vidsträckta användningen av informations- och kommunikationsteknik ökar sårbarheten för sociala risker och skapar ett behov av effektivare åtgärder för socialt skydd för att garantera allas rätt till socialt skydd.

38.  Europaparlamentet påpekar att det ofta tar lång tid innan socialbidrags- och förmånssystem påverkas av mer flexibla former av sysselsättning och egenföretagande och att de många gånger inte lyckas erbjuda lämpligt stöd samt att detta kan visa sig bli ett hinder för att människor skall börja arbeta. Parlamentet anser därför att man borde ta hänsyn till detta när man moderniserar systemen.

39.  Europaparlamentet anser att de nuvarande demografiska trenderna – en åldrande arbetskraft och en krympande arbetsför andel av befolkningen – innebär en utmaning för de sociala trygghetssystemens ekonomiska hållbarhet på medellång och lång sikt.

40.  Europaparlamentet pekar i detta avseende på behovet av att främja utveckling och tillämpning av heltäckande åldrandestrategier för att de anställda skall kunna förbli aktiva längre och uppmuntra arbetsgivarna att anställa eller ha kvar äldre personer.

41.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram förslag till lämpliga rättsliga ramar för att utrota åldersdiskriminering.

42.  Europaparlamentet anser i detta avseende att Europeiska socialfonden kan spela en viktig roll för att integrera och återinslussa äldre människor på arbetsmarknaden, och mer allmänt, när det gäller den sociala integrationen av sårbara och/eller socialt utestängda grupper.

43.  Europaparlamentet anser att det behövs ekonomisk tillväxt och tillräcklig produktivitet, liksom höga sysselsättningsnivåer och ett aktivt främjande av livslångt lärande, arbetskvalitet samt en trygg och hälsosam arbetsmiljö för att pensionssystemen skall bli ekonomiskt hållbara.

44.  Europaparlamentet rekommenderar att pensionssystemen inte enbart skall bestå av ett stort antal olika former av socialförsäkringar och tilläggsförsäkringar (antingen lagstadgade eller privata), utan även garantera maximal social rättvisa i dessa system.

45.  Europaparlamentet är av den åsikten att reformerna av de offentliga pensionssystemen inte bör öka den totala beskattningen av arbete, utan skapa en lämplig balans mellan skatten på arbete och beskattningen av andra resurser för att kunna förhindra negativa effekter på sysselsättningen.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bygga ut sin administrativa och institutionella kapacitet, bland annat genom en mer jämlik tillgång till högkvalitativa tjänster, framför allt inom områdena för hälso- och långtidsvård, social trygghet, sociala tjänster, bland dem även rådgivning om sociala rättigheter, barnrelaterade tjänster, transport och rörlighet, tjänster för återintegrering koncentrerade på integration på arbetsmarknaden samt yrkesutbildning.

47.  Europaparlamentet ser fram emot kommissionens dokument om minimiinkomst som ett möjligt användbart bidrag till debatten om social integration och socialt skydd.

48.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut om tillämpningen av den öppna samordningsmetoden inom områdena hälso- och långtidsvård. Parlamentet framhåller att uppgiften med att ordna och tillhandahålla service och hälsovård faller under medlemsstaternas behörighetsområde och bör göra det även i fortsättningen. Parlamentet upprepar sitt stöd för de tre grundläggande målen för hälso- och långtidsvården: allmän tillgång, oavsett inkomst eller förmögenhet, hög kvalitet och ekonomisk hållbarhet.

49.  Europaparlamentet understryker att speciell uppmärksamhet bör ägnas personer som är i behov av långvarig eller dyr vård samt dem som upplever särskilda svårigheter med att få tillgång till vård. Europaparlamentet framhåller att hälsovårdssystemen måste baseras på principen om solidaritet och inte bara på principen om försäkringar, om det skall vara möjligt att främja och skydda hälsan.

50.  Europaparlamentet förespråkar vidare en utbyggnad av alla de samhällstjänster som behövs för omsorg av vårdberoende, dvs. sådana som inte kan klara sina grundläggande vardagsgöromål själva.

51.  Europaparlamentet konstaterar att även om offentliga pensionssystem bör förbli en viktig inkomstkälla för pensionärerna, så kan privata bidrag via arbetsanknutna eller privata försäkringssystem spela en kompletterande roll som källa till högre pension.

52.  Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang behovet av samordnade heltäckande informations- och övervakningssystem som betonar följderna för enskilda individers inkomst- och levnadsstandard.

53.  Europaparlamentet understryker betydelsen av en kontinuerlig effektivitetsutvärdering av pensionssystemen, med hänsyn till deras ekonomiska hållbarhet och förmåga att uppnå de sociala målen.

54.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att vid sitt vårmöte 2006 anta ett integrerat ramverk inom området socialt skydd och social integration och enas om en enhetlig förteckning över gemensamma mål inom området social integration, pensioner och hälso- och långtidsvård, i syfte att rationalisera och förenkla den öppna samordningsmetoden.

55.  Europaparlamentet anser att upprättandet av ett integrerat ramverk och rationaliseringen av samordningen inom områdena socialt skydd och social integration innebär en möjlighet att, inom ramarna för Lissabonprocessen, ge socialskyddet en ökad social dimension så att det får en egen självständig samhällsekonomisk betydelse, i motsats till samordningen av den sociala politiken och sysselsättningspolitiken.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i framtiden fästa större uppmärksamhet vid frågor som rör möjligheterna att förena arbete och familjeliv när de tillämpar den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration, med särskild betoning på tillgången till barnomsorg, familjers inkomstsituationer och mödrarnas sysselsättningsgrad.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på bästa sätt utnyttja de möjligheter som erbjuds genom den öppna samordningsmetoden, som ett verktyg för politiskt beslutsfattande inom områdena sysselsättning, socialt skydd, social integration, pensioner och hälsa.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna – i synnerhet de nya medlemsstaterna – att se över sina pensionssystem och att i samband med detta ta hänsyn till männens betydligt kortare medellivslängd och till de stora löneskillnaderna mellan män och kvinnor som återspeglas av storleken på kvinnors efterlevandepensioner och som ofta leder till att de hamnar under gränsen för fattigdom.

59.  Europaparlamentet framhåller att utvecklingen och upprätthållandet av de sociala trygghetssystemen hänger nära samman med Lissabonmålen och att de kan bidra starkt till ökad sysselsättning och tillväxt, mer solidaritet och bättre social integration.

60.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att parlamentets roll i tillämpningen av den öppna samordningsmetoden – i egenskap av det organ som direkt representerar Europas medborgare – måste förtydligas och stärkas för att processen skall kunna bli demokratiskt berättigad.

61.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inleda förhandlingar med Europaparlamentet om ett interinstitutionellt avtal som fastställer reglerna för hur man skall välja ut de politiska områden som den öppna samordningsmetoden skall tillämpas på och som gör det möjligt att tillämpa metoden konsekvent, med oinskränkt och jämlikt deltagande från Europaparlamentets sida.

62.  Europaparlamentet betonar att ett sådant interinstitutionellt avtal måste innehålla regler för Europaparlamentets deltagande vid fastställandet av mål och indikatorer och för parlamentets tillgång till handlingar, deltagande i sammanträden, tillsyn och övervakning av utvecklingen, information om rapporter och bästa metoder och ett förfarande som gör att den öppna samordningsmetoden kan utvecklas till en gemenskapsmetod.

o
o   o

63.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Kommittén för socialt skydd, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna, anslutningsländerna och kandidatländerna.

(1) EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 164. (2) EUT L 205, 6.8.2005, s. 21. (3) EGT L 10, 12.1.2002, s. 1. (4) EUT C 261 E, 30.10.2003, s. 136. (5) EUT C 68 E, 18.3.2004, s. 604. (6) EUT C 77 E, 26.3.2004, s. 251. (7) EUT C 45 E, 23.2.2006, s. 134. (8) Antagna texter, P6_TA(2005)0210. (9) Antagna texter, P6_TA(2005)0244. (10) Unicef:s rapport nr 6: Barnfattigdom i rika länder 2005.