Europaparlamentets resolution om Turkiets framsteg inför anslutningen (2006/2118(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens lägesrapport om Turkiet 2005 (KOM(2005)0561),
– med beaktande av sin resolution av den 28 september 2005 om inledandet av förhandlingar med Turkiet(1),
– med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2006 om kommissionens strategidokument om utvidgningen 2005(2),
– med beaktande av sin resolution av den 15 december 2004 om Europeiska kommissionens återkommande rapport 2004 och rekommendationer om förhandlingar om Turkiets anslutning(3),
– med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2005 om kvinnornas roll i Turkiet i det sociala, politiska och ekonomiska livet(4),
– med beaktande av förhandlingsramen för Turkiet av den 3 oktober 2005,
– med beaktande av rådets beslut 2006/35/EG av den 23 januari 2006 om principerna, prioriteringarna och villkoren i partnerskapet för anslutning med Turkiet(5), i vilket prioriterade frågor på kort och medellång sikt fastställs,
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 389/2006 av den 27 februari 2006 om införande av en stödordning för att stimulera den ekonomiska utvecklingen inom den turkcypriotiska befolkningsgruppen(6),
– med beaktande av Turkiets förklaring om Cypern av den 29 juli 2005, rådets förklaring av den 21 september 2005 och Turkiets handlingsplan av den 24 januari 2006,
– med beaktande av EU:s principförklaring, som lades fram vid det 45:e mötet i associeringsrådet EG-Turkiet den 12 juni 2006,
– med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15-16 juni 2006,
– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0269/2006), och av följande skäl:
A. Den 3 oktober 2005 antog rådet en förhandlingsram för Turkiets anslutning till EU, vilken innebar att förhandlingarna kunde inledas omedelbart efter detta möte. Kommissionen genomför för närvarande en formell granskning av gemenskapens regelverk, som fortskrider på vissa politikområden, och ett kapitel, "Vetenskap och forskning", har inletts och preliminärt avslutats under anslutningskonferensen den 12 juni 2006.
B. Hur förhandlingarna framskrider måste bero på fullföljandet av de prioriteringar som fastställs i föranslutningsavtalet, kraven i förhandlingsramen och ett fullständigt genomförande av de bestämmelser som härrör ur associeringsavtalet (Ankaraavtalet) och tilläggsprotokollet till det, inbegripet en heltäckande lösning på gränstvisterna och av Cypernfrågan, där lösningen måste stödjas av öns båda sidor.
C. Grunden för anslutning till EU har alltid varit att alla Köpenhamnskriterierna uppfylls och bör så förbli vid kommande anslutningar.
D. I sina ovannämnda resolutioner av den 15 december 2004 och den 28 september 2005 underströk Europaparlamentet att inledandet av förhandlingar skulle rekommenderas under förutsättning att man kommer överens om att i det första förhandlingsskedet prioritera att de politiska kriterierna uppfylls fullständigt, att alla förhandlingssessioner på ministernivå skall föregås av en bedömning av de politiska kriterierna inte bara i teorin utan också i praktiken, så att de turkiska myndigheterna står under ett effektivt och konstant tryck att inte slå av på takten i fråga om de nödvändiga reformerna och att ett komplett program med tydliga mål, tidsramar och tidsfrister bör fastställas för uppfyllandet av de politiska kriterierna.
E. Drivkraften för ett lyckat reformarbete måste vara väl förankrad i Turkiets regering och i det turkiska samhället så att det säkerställs att reformprocessen är hållbar och oåterkallelig och samtidigt bör EU fortsätta att övervaka reformernas räckvidd och förverkligande.
F. I sin lägesrapport drog kommissionen slutsatsen att förändringstakten mattades av förra året, att genomförandet fortfarande är ojämnt och att betydande ytterligare ansträngningar behövs i fråga om grundläggande friheter och mänskliga rättigheter, särskilt yttrandefrihet, kvinnors rättigheter, religionsfrihet, fackliga, politiska friheter, minoritetsrättigheter, språkliga och kulturella rättigheter samt en intensifiering av kampen mot tortyr och övergrepp och de statliga myndigheternas skyndsamma och korrekta verkställande av rättsliga avgöranden.
G. Framgångarna i fråga om yttrandefriheten är fortfarande långt ifrån tillfredsställande och bilden är blandad, med vissa positiva inslag såsom att professor Ibrahim Kaboglu och professor Baskin Oran, som åtalades enligt artiklarna 216 och 301 i den turkiska strafflagen, journalisten Murat Belge, romanförfattaren Elif Shafak och författarna Perihan Mağden och Orhan Pamuk nyligen frikändes. Samtidigt åtalas fortfarande ett antal människorättskämpar och det pågår fortfarande processer mot journalister och förläggare, till exempel mot journalisten Hrant Dink vars fall har överlämnats till kassationsdomstolen trots att han frikändes av en domstol. Dink riskerar nu upp till tre års fängelse i en annan rättegång. Andra personer tillhörande dessa yrkesgrupper, såsom människorättsaktivisten Eren Keskin, har fått påföljder utdömda.
H. Den 12 juli 2006 fastställde kassationsdomstolen domen mot Hrant Dink på sex månaders fängelse för "hädelse mot turkiska seder" i enlighet med artikel 301 i den turkiska strafflagen.
I. Turkiet har fortfarande inte erkänt folkmordet på armenierna, trots många uppmaningar från Europaparlamentet och flera medlemsstater.
J. Internationella konventioner för eliminering av terrorism bör noggrant beaktas när ny lagstiftning mot terrorism utarbetas.
K. Definitionen av terroristbrott bör anpassas till internationella normer och standarder, framför allt den legalitetsprincip som krävs enligt artikel 15 i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR), där det fastställs att inga avvikelser är tillåtna, inte ens i samband med undantagstillstånd.
L. Den nyligen antagna turkiska aktuella lagen för bekämpning av terrorism strider uttryckligen mot de råd som den särskilda rapportören om terrorism vid FN:s råd för mänskliga rättigheter har gett, och undergräver de föregående reformerna i fråga om grundläggande friheter och mänskliga rättigheter genom att återinföra element som togs bort under de tidigare reformerna. Detta förslag kan begränsa utövandet av dessa fri- och rättigheter ytterligare om breda definitioner av begreppen "terrordåd" och "terrorister" införs och om räckvidden för de brott som omfattas av denna lag utökas. Såväl Turkiet som EU bör försöka se till att motverka att medborgarnas friheter inskränks av säkerhetsfrågor, en fråga som väcker allmän oro i EU och som blivit alltmer uppenbar sedan Europeiska rådets möte i Tammerfors den 15-16 oktober 1999 och på senare tid har demonstrerats genom lanseringen av Haagprogrammet.
M. Det har inte gjorts några framsteg i fråga om de religiösa minoriteternas problem sedan parlamentets senaste betänkande och den emotsedda lagen om stiftelser som håller på att behandlas i det turkiska parlamentet verkar inte ta bort alla de brister som påpekades i det förra förslaget, såsom konfiskeringen av religiösa stiftelsers tillgångar, deras ställning som juridiska personer, rätten till utbildning för prästerskapet och den administrativa personalen, vilket innebär att man inte lever upp till EU:s normer och såväl de religiösa samfundens förväntningar som de allmänna förväntningarna hos de icke-statliga organisationer som krävs för att ett civilt samhälle skall uppvisa mångfald och oberoende.
N. Enligt "Emasyaprotokollet" mellan generalstaben och inrikesministeriet, som undertecknades 1997, får militära operationer under vissa förutsättningar genomföras om landets inre säkerhet står på spel.
O. Det återuppblossande våldet i landets sydöstra del och det faktum att Kurdistans arbetarparti (PKK) har återupptagit sin terrorverksamhet, vilket också lett till en storskalig ökning av militära operationer, är ett allvarligt hot mot fred, stabilitet och demokrati i Turkiet. Parlamentet understryker att åtgärderna mot terrorism måste vara proportionerliga i förhållande till hotet och alltid respektera den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter.
P. Den modiga och lovande signal som premiärminister Erdoğan gav förra året, när han tog upp kurdfrågan, har ännu inte följts av några konkreta åtgärder.
Q. Den turkiska regeringen saknar en heltäckande strategi för den sydöstra regionens politiska, ekonomiska och sociala utveckling och det sydöstra Anatoliaprojektet har hittills haft en mycket liten inverkan på Diyarbakir och andra provinser.
R. Det är en positiv signal till andra etniska grupper i Turkiet att radio- och tv-sändningar på kurdiska har tillåtits via tre bolag, även om tids- och programmässiga restriktioner fortfarande förekommer.
S. Turkiet har ännu inte genomfört viktiga beslut från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, inbegripet beslut som gäller Cypern, och av de 290 fall gällande Turkiet som avgjordes i Europadomstolen under 2005 fann man en eller flera överträdelser i 270 av fallen.
T. Den turkiska regeringen är en avtalsslutande part i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, genom vilken Europadomstolen inrättades och den turkiska regeringens kritik mot domstolens utslag i specifika fall kan undergräva godtagandet av rättsstatsprincipen hos den turkiska allmänheten.
U. EU:s medlemsstater godtog fler än 2 000 ansökningar om asyl från turkiska medborgare 2005.
V. Kommissionen drog i sin lägesrapport slutsatsen att korruptionen fortfarande är ett allvarligt problem i Turkiet och Turkiet hade ett genomsnitt på 3,5 i Transparency Internationals korruptionsindex för 2005 (på en skala från 0 "mycket omfattande korruption" till 10 "mycket ringa korruption"),
W. Den turkiska ekonomin erkänns som en fri marknadsekonomi och uppvisade en stark tillväxt (omkring 7,6 procent) och ökande utländska direktinvesteringar under 2005. Det finns dock fortfarande orosmoln i form av underskottet i bytesbalansen, som fortsätter att öka, och den höga arbetslösheten (cirka 10,9 procent i mars 2006).
X. Turkiets strategiska geografiska läge i regionen, tillsammans med ett antal gränsöverskridande frågor (exempelvis energi, vattenresurser, transporter, gränsbevakning och kampen mot terrorism), dess ekonomiska dynamik och dess mänskliga resurser, gör att landet kan spela en viktig roll när det gäller att ta itu med de olika utmaningar som regionen står inför och inom ramen för den framtida utvecklingen av EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
Y. Turkiets kulturella och historiska bakgrund gör att landet kan fungera som brobyggare mellan Europa och den islamiska världen.
Z. Turkiets geopolitiska läge, Natomedlemskap och förbindelse till den islamiska världen kan utgöra en säkerhetspolitisk tillgång för Europa.
AA.Turkiet har undertecknat men inte ratificerat eller genomfört tilläggsprotokollet som utvidgar Ankaraavtalet till att omfatta de nya medlemsstaterna och detta innebär bland annat att embargot fortsätter mot fartyg som för cypriotisk flagg liksom mot fartyg som kommer från hamnar i republiken Cypern, så att dessa förvägras tillträde till turkiska hamnar, liksom embargot mot cypriotiska flygplan, så att dessa inte får flyga över Turkiet och inte får landningstillstånd på turkiska flygplatser. AB.Som framgår av den ovannämnda förklaringen från Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater av den 21 september 2005 och av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 15–16 juni 2006 kommer EU att noggrant granska och utvärdera att Turkiet till fullo genomför Ankaraavtalet och dess tilläggsprotokoll på ett icke-diskriminerande sätt under 2006. Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater har förklarat att om Turkiet låter bli att fullgöra samtliga sina skyldigheter enligt avtalet så kommer detta att inverka på hur förhandlingarna framskrider i sin helhet. AC.Turkiet fortsätter att driva en oberättigad blockad mot Armenien. Denna blockad utgör ett hot mot stabiliteten i regionen, förhindrar en regional utveckling med goda grannskapsförbindelser och strider mot prioriteringarna i det reviderade föranslutningsavtalet och kraven i förhandlingsramen. Demokrati och rättsstatsprincipen
1. Europaparlamentet betonar att en förstärkning av förbindelserna mellan Turkiet och Europeiska unionen är av yttersta vikt för EU, för Turkiet och för regionen i vidare mening.
2. Europaparlamentet välkomnar det faktum att den aktiva fasen av förhandlingarna mellan Turkiet och Europeiska Unionen har inletts i och med att behandlingen av kapitlet Vetenskap och forskning påbörjats och preliminärt avslutats. Parlamentet beklagar dock att reformprocessen har bromsats upp det senaste året, vilket tar sig uttryck i ihållande brister eller otillräckliga framsteg särskilt i fråga om yttrandefrihet, religionsfrihet, minoriteters rättigheter, förbindelserna mellan civila och militär, rättsskipningen i praktiken, kvinnors rättigheter, fackliga och kulturella rättigheter samt i de statliga instansernas skyndsamma och korrekta verkställande av rättsliga avgöranden. Parlamentet uppmanar Turkiet att blåsa nytt liv i reformprocessen.
3. Europaparlamentet välkomnar den turkiska regeringens initiativ att återuppta reformeringen av lagstiftningen genom att överlämna det nionde paketet med lagreformer till det turkiska parlamentet, vari bland annat ingår en lag om en ombudsman, en lag om en revisionsrätt – som gör att militära utgifter kan granskas – en lag om stiftelser och åtgärder för att förbättra rättsväsendets funktionssätt, såsom lagen om förvaltningsförfaranden, åtgärder för att bekämpa korruption, åtgärder för att underlätta minoritetsskolors verksamhet och åtgärder för att öka insynen i finansieringen av politiska partier.
4. Europaparlamentet betonar att man i en demokrati på ett öppet och transparent sätt bör kunna diskutera lagförslag som berör frågor om grundläggande fri- och rättigheter, och att det civila samhället bör involveras fullt ut under alla skeden av dessa diskussioner.
5. Europaparlamentet förväntar sig att det turkiska parlamentet kommer att göra ändringar i det nionde paketet med lagreformer och sedan anta det, så att detta nionde paket verkligen kan ge reformprocessen ny kraft, och att man därvid särskilt kommer att ta hänsyn till följande:
–
att rättsväsendet blir mer funktionsdugligt och självständigt genom att ändamålsenliga åtgärder inbegrips i en lag om tvistlösning, en lag om förvaltningsförfaranden och en lag om förvaltningsprocessuella förfaranden,.
–
att lagen om stiftelser medför att alla befintliga restriktioner som religiösa minoriteter i dag drabbas av när det gäller status som juridisk person, prästerskapets utbildning, arbetstillstånd, skolor och intern förvaltning försvinner, och att frågor om konfiskerad egendom och skadeståndstalan mot staten för bristande verkställande av rättsliga avgöranden löses på ett bra sätt, samt att församlingsfrihet tillåts fullt ut, till stöd för principen om ett pluralistiskt och oberoende civilt samhälle, präglat av självtillit,
–
att lagen om finansiering av politiska partier medför en reellt ökad öppenhet och sätter stopp för korruptionen,
–
att alla återstående befogenheter för militära domstolar att rannsaka civila tas bort,
–
att internationella avtal såsom Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, den europeiska stadgan om regionala språk och minoritetsspråk, Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och Förenta nationernas havsrättskonvention undertecknas och ratificeras,
–
att det bästa för lagstiftningsprocessen i allmänhet och genomförandet av det nionde paketet i synnerhet är att se till att de icke-statliga organisationerna kontinuerligt involveras på ett strukturerat sätt.
6. Europaparlamentet konstaterar att den nya lagen för bekämpning av terrorism, vilken antogs som en konsekvens av PKK:s förnyade och fortsatta kampanj med hotelser, våld och terrorism, antogs den 30 juni 2006. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att säkerställa att dess genomförande inte kommer att medföra en ytterligare begränsning av utövandet av grundläggande fri- och rättigheter ytterligare, och att den kommer att skapa rätt balans mellan säkerhetskraven och skyddet för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet understryker framför allt vikten av att det finns en strikt och snäv definition av terroristhandlingar, fullständiga garantier för yttrande- och mediefrihet, inklusive friheten att stå bakom alla slags ändamål med hjälp av demokratiska medel, proportionerliga straff för terrorbrott, fullständig rätt att försvara sig enligt europeiska standarder, fullt ansvar för brott som begås av säkerhetsstyrkor eller personal vid underrättelsetjänsten samt största försiktighet med att ge personal vid brottsbekämpande myndigheter rätt att använda skjutvapen.
7. Europaparlamentet konstaterar att om det finns ett fortsatt behov att klassificera vissa organisationer med koppling till terroristbrott som terroristorganisationer, vilket får negativa rättsliga konsekvenser, så skall klassificeringen ske på ett öppet och objektivt sätt och de berörda organisationerna skall kunna överklaga till ett oberoende rättsligt organ.
8. Europaparlamentet erkänner betydelsen av lagen om ersättning till terrorismens offer, som omfattar såväl offren för terroristhandlingar som offren för statens operationer i syfte att bekämpa terroristbrott. Parlamentet beklagar att lagen inte helt motsvarar förväntningarna, eftersom de kommittéer som enligt lagen skall bedöma förlusterna är illa rustade för att fullgöra sina uppgifter på ett lämpligt sätt.
9. Europaparlamentet uppmanar Turkiet att garantera alla turkiska medborgare likabehandling inför lagen under hela rättsprocessen, inbegripet förundersökning, rättegång, domslut och frihetsberövande, utan undantag för statstjänstemän, militär personal eller medlemmar i säkerhetstjänsterna. Parlamentet understryker att det är viktigt att tjänstemän som åtalas för brott häktas och anhålls på samma grunder som andra misstänkta brottslingar för att motverka straffrihet och skapa allmänt förtroende för brottsbekämpningen.
10. Europaparlamentet uppmanar Turkiet att så snart som möjligt avskaffa eller ändra de bestämmelser i strafflagen, såsom artiklarna 216, 277, 285, 288, 301, 305 och 318, som möjliggör godtyckliga tolkningar av domare och åklagare och leder till domar som strider mot yttrande- och pressfrihet och därför är ett hot mot respekten för mänskliga fri- och rättigheter och påverkar demokratiseringsprocessens framskridande negativt.
11. Europaparlamentet beklagar kassationsdomstolens dom av den 12 juli 2006 mot Hrant Dink på grundval av artikel 301 i den turkiska strafflagen. Parlamentet konstaterar att domstolarna inte har kunnat upprätta en positiv rättspraxis då de tolkar strafflagens bestämmelser i överensstämmelse med relevanta EU-normer.
12. Europaparlamentet tillstår att den turkiska regeringens bemödanden i fråga om policyn med nolltolerans mot tortyr sedan 2002 har förbättrat lagstiftningen, och att därigenom Europaparlamentets rekommendationer har följts. Parlamentet medger också att det skett en minskning av antalet rapporterade övergrepp där poliser varit inblandade, vilket framgår av 2006 års rapport om Turkiet från Europeiska kommittén till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet understryker att det krävs effektivare genomförandeåtgärder, vilket framgår av att antalet rapporterade fall av tortyr och övergrepp utförd av personal inom brottsbekämpande myndigheter fortfarande är högt, särskilt i sydost, och att denna personal ofta åtnjuter straffrihet, vilket bland annat beskrivs i Amnestys rapport för 2006. Parlamentet uppuntrar Turkiet att ratificera det frivilliga protokollet till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet är bekymrat över kvaliteten hos den faktiska rättsskipningen som inte uppfyller EU:s normer.
13. Europaparlamentet understryker vikten av att Turkiet ratificerar Romstadgan för ICC i syfte att bekämpa eventuella kvarlevor av straffrihet och stärka det internationella skyddet av de mänskliga rättigheterna.
14. Europaparlamentet inser att den turkiska regeringen sedan 2002 har ansträngt sig att bekämpa korruption vilket har lett till en förbättrad lagstiftning. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att med kraft bekämpa korruptionen ute i verkligheten. Parlamentet erinrar om de rekommendationer som Gruppen av stater mot korruption (GRECO) utfärdade i mars 2006 och uppmuntrar Turkiet att följa och genomföra dessa rekommendationer.
15. Europaparlamentet beklagar att landet hittills saknar ett fungerande system som gör det möjligt för oberoende människorättsinstitutioner att övervaka häktena.
16. Europaparlamentet noterar att vissa framsteg gjorts i fråga om kvinnors rättigheter sedan den nya strafflagen trädde i kraft. Parlamentet betonar emellertid att bristande respekt för kvinnors rättigheter i Turkiet fortfarande är ett allvarligt problem och understryker att det måste göras mer för att utrota diskriminering och våld mot kvinnor och, i samarbete med kvinnoorganisationer i det civila samhället och med stöd av adekvat finansiering, tillhandahålla fler tillflyktsorter för nödställda kvinnor. Parlamentet uppmanar Turkiet att öka sina bemödanden att se till att kvinnor kan utnyttja sin rätt till utbildning och sina möjligheter till sysselsättning till fullo. Parlamentet konstaterar att det har skett vissa framsteg i bekämpandet av hedersbrott sedan straffsatsen höjdes till livstid, men uttrycker sin oro över den snabba ökningen av antalet påstådda kvinnosjälvmord i sydöstra Turkiet. I detta sammanhang välkomnar parlamentet de informationskampanjer som har organiserats av de icke-statliga organisationerna i Turkiet och den turkiska pressen.
17. Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att delta i en ständig dialog med Europaparlamentet om kvinnors rättigheter i Turkiet samt att i detta hänseende beakta parlamentets andra resolution om turkiska kvinnors roll i det sociala, ekonomiska och politiska livet, en resolution som skall diskuteras i Europaparlamentet under 2006.
18. Europaparlamentet konstaterar att i Turkiet utgör kvinnor 50 procent av alla universitetsutbildade och 40 procent av alla akademiska yrkesgrupper inklusive jurister och läkare.
19. Europaparlamentet välkomnar den turkiska regeringens senaste initiativ för social integration, vilket stimulerar till nya arbetstillfällen genom ett system av ekonomiska incitament i 49 ekonomiskt underutvecklade områden.
20. Europaparlamentet framhåller sin djupa oro för fallet Şemdinli, där en bokhandel bombades, av den turkiska säkerhetstjänsten efter vad som sägs, och åklagaren Ferhat Sarikaya som hade varit föremål för utredning av det turkiska parlamentet därefter avskedades. Parlamentet understryker att det känner en stor oro med tanke på arméns bestående – för att inte säga återupptagna – roll i det turkiska samhället. Parlamentet betonar att objektiva och opartiska undersökningar är nödvändiga förutsättningar för att återställa allmänhetens tillit och ge rättsväsendet trovärdighet, och kräver därför att den turkiska nationalförsamlingens undersökningsrapport offentliggörs.
21. Europaparlamentet vidhåller att det krävs en klar och tydlig konstitutionell uppdelning mellan de civila och militära politiska och institutionella rollerna i Turkiet, om man på allvar skall kunna tala om en turkisk anslutning till EU.
22. Europaparlamentet upprepar sitt krav på att valsystemet reformeras genom att tröskeln på tio procent sänks så att de olika politiska krafterna och minoriteterna får en större representation i nationalförsamlingen. Parlamentet välkomnar mot bakgrund av detta den diskussion om reformeringen av valsystemet som pågår för närvarande.
23. Europaparlamentet påminner om att det betraktar upprättandet av en ny konstitution som ännu en, förmodligen nödvändig, återspegling av att de förändringar som krävs för EU-medlemskap är mycket grundläggande till sin natur. Parlamentet uppmärksammar att en modern konstitution kan utgöra grunden för en modernisering av den turkiska staten.
24. Europaparlamentet fördömer kraftigt mordet på en domare i Turkiets högsta domstol. Parlamentet är bekymrat över den bristfälliga säkerhet som polisen ger dessa domare trots att det finns tydliga och offentliga hot och uppmanar den turkiska regeringen att åtgärda detta.
25. Europaparlamentet fördömer den senaste tidens bombattentat i olika turkiska städer. Parlamentet beklagar sorgen över offren i dessa och tidigare attentat.
26. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att tillämpa EU:s miljönormer vid projekt som kan beräknas ge skador på miljön, exempelvis den föreslagna guldgruvan i Bergama och andra jämförbara gruvprojekt, Yortanlidammen, som för närvarande håller på att uppföras, Ilisudammen, vilket skulle kunna leda till en ödeläggelse av historiskt viktiga landskap, såsom Hasankeyf (som skulle översvämmas av Ilisudammen) och Allionoi (som skulle översvämmas av Allinidammen) och andra dammprojekt som planeras i Munzurdalen och Yusufeli i Artvinprovinsen.
Mänskliga rättigheter och skydd av minoriteter
27. Europaparlamentet beklagar att det endast har rapporterats om begränsade framsteg i fråga om grundläggande fri- och rättigheter under det senaste året. Parlamentet fördömer brott mot mänskliga fri- och rättigheter och begränsningar av utövandet av dessa fri- och rättigheter.
28. Europaparlamentet erinrar om att Turkiet måste följa Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Detta innebär även att samtliga domar från Europadomstolen skall verkställas fullt ut inom vederbörlig tid.
29. Europaparlamentet är bekymrat över att så många personer har lämnat Turkiet och sökt asyl i de industrialiserade länderna under 2005. Parlamentet ser det som en indikation på att Turkiet uppvisar brister antingen när det gäller upprätthållandet av gränserna eller också i fråga om rättvisa, tolerans och skyddet av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet erkänner samtidigt de framsteg som har gjorts från 2001 till 2005 i och med att antalet asylsökande från Turkiet har reducerats med 65 procent för att under 2005 uppgå till strax över 10 000.
30. Europaparlamentet påminner Turkiet om sin rekommendation om att dagens övervakning av att de mänskliga rättigheterna bör reformeras genom att den överlåts till oberoende granskningsorgan, vilka bör få tillräckliga resurser för att kunna arbeta effektivt i alla Turkiets regioner och ha befogenheter att undersöka samtliga polisiära häkten när som helst, samtidigt som de har ett nära samarbete med självständiga turkiska icke-statliga organisationer för mänskliga rättigheter. Parlamentet understryker att det finns ett trängande behov av att konsolidera och förstärka institutioner som främjar och upprätthåller mänskliga rättigheter. Parlamentet välkomnar Turkiets samarbete med den särskilda rapportören om tortyr från FN:s råd för mänskliga rättigheter och uppmanar Turkiet att bibehålla en stående inbjudan till alla särskilda förfaranden inom rådet för mänskliga rättigheter.
31. Europaparlamentet respekterar den sensitivitet som kan förekomma i ett land där det stora flertalet är sunnimuslimer, men erinrar Turkiet om det betydelsefulla kulturella och historiska arv som landet har fått att förvalta från det mångkulturella, mångetniska och mångreligiösa ottomanska riket. Europaparlamentet beklagar att det inte har gjorts några framsteg i fråga om religionsfrihet sedan parlamentets ovannämnda resolution av den 28 september 2005. Parlamentet betonar att medborgarnas frihet att utöva vilken religion de vill eller välja att tillhöra ett trossamfund också måste innefatta att de ges liknande rättsliga och administrativa möjligheter att utöva sin religion, organisera sina samfund, inneha och förvalta gemensamma tillgångar samt utbilda sitt prästerskap.
32. Europaparlamentet fördömer fullständigt mordet på fader Andrea Santoro, en italiensk präst och missionär.
33. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de turkiska myndigheterna i tidigare resolutioner att uppfylla sina åtaganden i fråga om religionsfrihet och vidta konkreta åtgärder för att ta bort hinder för religiösa minoriteter, särskilt när det gäller deras rättsliga status, utbildningen av prästerskapet och deras rätt till egendom (det ekumeniska patriarkatet har exempelvis fått 30 fastigheter exproprierade under den senaste tiden). Parlamentet kräver att de turkiska myndigheterna omedelbart skall upphöra med all beslagtagning och försäljning av egendom som tillhör religiösa samfund. Parlamentet kräver att det grekisk-ortodoxa Halki-seminariet omedelbart skall öppnas igen och att den ekumeniske patriarkens prästerliga titel skall användas offentligt. Parlamentet kräver att aleviterna skall skyddas och erkännas, inbegripet att Cemhusen erkänns som religiösa centrum. Parlamentet kräver skydd och erkännande av yazidierna och upprättande av yazidiernas böneplatser, och att all religiös utbildning skall vara frivillig och inte bara omfatta sunnireligionen, samt att det inrättas ett alternativt ämne för dem som inte vill delta i religionsundervisningen, där värderingar, normer och etiska frågor kan diskuteras. Parlamentet kräver att de grundläggande rättigheter som alla kristna minoriteter och samfund i Turkiet har (exempelvis grekerna i Istanbul, på Imvros och Tenedos) skyddas.
34. Europaparlamentet hoppas att det förestående Turkietbesöket för påve Benedictus XVI kommer att bidra till att stärka dialogen mellan den kristna och muslimska världens religioner och kulturer.
35. Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att fullt ut respektera och genomföra samtliga beslut och följa rättspraxisen från Internationella domstolen (ICJ).
36. Europaparlamentet insisterar på att Turkiet måste se till att skyddet för alla religiösa samfunds grundläggande rättigheter tryggas. Parlamentet kräver att ett reviderat förslag till stiftelselag återspeglar Europaparlamentets och kommissionens rekommendationer och följer europeiska standarder, samtidigt som det uppfyller det mångreligiösa turkiska samhällets förväntningar.
37. Europaparlamentet konstaterar att det pågår en viktig diskussion om huvuddukar i det turkiska samhället. Parlamentet framhåller att det inte finns några EU-regler på detta område, men uttrycker sina förhoppningar om att det kommer att uppnås en kompromiss i Turkiet om användningen av huvudduk bland universitetens studenter.
38. Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de turkiska myndigheterna att tillämpa Internationell arbetsorganisationens (ILO) normer för fackliga rättigheter och låta bli att göra politiska ingripanden i fackförbundens verksamhet, beakta fackförbunden i samband med den politiska beslutsprocessen och fästa särskild uppmärksamhet vid kvinnors närvaro på arbetsmarknaden. Parlamentet efterlyser – samtidigt som det välkomnar de framgångar som rönts nyligen, till exempel projektet i Adana mot barnarbete – att ytterligare lagstiftning som förbjuder barnarbete introduceras. Parlamentet gläds över ILO:s senaste bedömning där Turkiet anses vara ett framgångsrikt exempel på kampen mot barnarbete, och välkomnar därför den turkiska regeringens långsiktiga mål om att ha utrotat de värsta formerna av barnarbete senast 2012.
39. Europaparlamentet välkomnar att radio- och tv-sändningar på kurdiska har startat. Detta kan betraktas som ett viktigt steg under förutsättning att det åtföljs av ytterligare lättnader i alla begränsningarna och andra restriktioner, inbegripet specialistprogram som produceras av och för de kurdiska grupperna, så att turkiska medborgare av kurdiskt ursprung fritt kan utöva sina rättigheter på kulturens och utbildningens område.
40. Europaparlamentet påminner om att Europadomstolen har rekommenderat Turkiet att utarbeta en ny rättslig ram för vapenvägrare och erinrar Turkiet om att rätten till vapenvägran är erkänd i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet välkomnar därför justitieministeriets initiativ för att legalisera rätten till vapenvägran och förslag om att det skall införas vapenfri tjänst i Turkiet. Parlamentet är oroat över att en vapenvägrare nyligen dömdes till fängelse av en turkisk militärdomstol och att denna militärdomstol öppet avstod från att följa ett relevant rättsligt avgörande från Europadomstolen. Parlamentet fördömer de pågående förföljelserna av journalister och författare som har uttryckt sitt stöd för rätten till vapenvägran.
41. Europaparlamentet stödjer starkt den verksamhet som bedrivs av Turkiets demokratiska civila samhälle, först och främst den turkiska organisationen för de mänskliga rättigheterna och den turkiska stiftelsen för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet erkänner att demokratiska organisationer av det här slaget utför ett ovärderligt arbete, särskilt när det gäller att bevaka människorättssituationen.
42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge ett omfattande och starkt stöd, särskilt sett i ett ekonomiskt perspektiv, till den verksamhet som bedrivs av ovannämnda demokratiska organisationer som företräder Turkiets civila samhälle.
43. Europaparlamentet fördömer kraftigt den främlingsfientliga och rasistiska kommittén "Talaat Pacha", som drivs av extrema högerorganisationer, för deras allvarliga överträdelser av europeiska principer samt de förnekelsedemonstrationer i Lyon och Berlin som anordnades av dessa organisationer. Parlamentet uppmanar Turkiet att avskaffa denna kommitté och se till att kommitténs verksamhet upphör.
Sydöstra delen av Turkiet
44. Europaparlamentet fördömer kraftigt det faktum att PKK:s terroristvåldsamheter på nytt manifesterat sig. Parlamentet understryker att det aldrig kan finnas några ursäkter för det våld som har använts mot turkiska medborgare i olika delar av landet, oberoende av vilken part det utövas av, och uttrycker sin solidaritet med Turkiet i dess kamp mot terrorismen, och uppmanar därför PKK att utlysa och iaktta ett omedelbart eldupphör.
45. Europaparlamentet välkomnar det Demokratiska samhällspartiets vädjan nyligen om vapenvila och politiska förhandlingar i konflikten i sydöst och uppmanar PKK att svara positivt på denna.
46. Europaparlamentet konstaterar att många av det civila samhällets företrädare nu fortfarande står under åtal och utsätts för trakasserier varje dag. Ett av offren för detta är Mehdi Zana, make till Europaparlamentets Sacharovpristagare Leyla Zana. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att häva de restriktioner som fortfarande förekommer mot dessa företrädare för Turkiets demokratiska civila samhälle.
47. Europaparlamentet är djupt oroat över de spänningar i sydost som blivit följden av detta och som utgör ett allvarligt hot mot freden och stabiliteten i regionen. Parlamentet understryker betydelsen av att det görs ytterligare framsteg för att minska spänningarna i östra och sydöstra Turkiet så att reformerna blir hållbara och trovärdiga. Parlamentet uppmanar alla parter i konflikten att avstå från att använda våld eller reagera på det med våld. Parlamentet anser att det är viktigt att inte tänja ut det rättsliga terrorismbegreppet så att det leder till att brott som inte är terroristhandlingar omfattas av den turkiska lagen för bekämpning av terrorism, som mer definierar terrorism utifrån syften eller mål än hänvisar till specifika kriminella handlingar, som formuleras vagt och i mycket grova drag, vilket därmed äventyrar grundläggande friheter.
48. Europaparlamentet anser att det Demokratiska samhällspartiets uppmaning till det enligt lag förbjudna PKK att utlysa ett ensidigt eldupphör väcker hopp om ett slut på den onda våldscirkeln i sydöstra Turkiet och i övriga landet.
49. Europaparlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att tillämpa europeiska standarder för arrestering och frihetsberövande av misstänkta. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att ge oberoende rättsläkare fritt tillträde om det har uppstått dödsfall i häkten eller vid fall av påstått våld av säkerhetsstyrkor. Parlamentet är bekymrat över våldet mot barn som ledde till dödsfall vid upploppen i Diyarbakir i mars 2006. Parlamentet uppmärksammar att en ny lag om skydd för barn som antogs i juli 2005 inte helt överensstämmer med internationella standarder för bestämmelser om ungdomsbrottslingar.
50. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att söka en demokratisk lösning på kurdfrågan efter premiärminister Erdoğans uppmuntrande uttalande förra året. Parlamentet anser att det är av avgörande betydelse att hitta en balans mellan behovet av att ha situationen under kontroll säkerhetsmässigt, och undvika militära spänningar, och att på ett verkningsfullt sätt främja den politiska dialogen och den ekonomiska och sociala utvecklingen av den sydöstra regionen med hjälp av en heltäckande strategi som stöds av tillräckliga resurser. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att investera i den socioekonomiska utvecklingen i sydost, ta itu med skillnaderna mellan det nationella genomsnittet och de siffror som avser landets östra och sydöstra delar, bland annat när det gäller arbetslöshet, tillgång till utbildning, bostäder och hälsovård, och att bedriva en konstruktiv dialog med fredliga samtalspartner. Parlamentet uppmanar valda företrädare för kurderna att ge positiv respons till all sådan dialog med den turkiska regeringen och bestämt hålla fast vid principen om icke-våld. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om vikten att ge valda kurdiska företrädare bättre möjlighet att delta i den demokratiska processen genom att sänka valströskeln, och understryker dessutom nödvändigheten av att etablera en effektiv decentraliserad förvaltning.
51. Europaparlamentet anser att Turkiet inte på egen hand kan tillhandahålla de ekonomiska resurser som krävs för ett investerings- och utvecklingsprogram för den sydöstra delen av landet och dessa medel bör därför samlas ihop i ett bredare internationellt sammanhang. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen och kommissionen att undersöka i vilken omfattning EU:s föranslutningsstöd kan användas i detta sammanhang.
52. Europaparlamentet välkomnar antagandet av lagen om internflyktingar, som om den tillämpas på ett effektivt sätt kan bli ett viktigt instrument för rättslig upprättelse. Parlamentet uppmärksammar emellertid att den ständiga närvaron av byvakter och det återuppblossande våldet gör det svårt att utnyttja rätten att återvända. Därför uppmanar Europaparlamentet de turkiska myndigheterna att avväpna byvakterna och upplösa byväktarsystemet.
53. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att visa sin beslutsamhet att finna en politisk lösning på kurdfrågan, genom att möta och samtala med det lagliga och prokurdiska politiska partiet Demokratiska samhällspartiet som uppmanat till vapenvila och politisk dialog.
Regionala frågor och yttre förbindelser
54. Europaparlamentet välkomnar nomineringen av Istanbul som 2010 års europeiska kulturhuvudstad.
55. Europaparlamentet upprepar sin uppfattning att ett modernt, demokratiskt och sekulärt Turkiet, som successivt anpassar sig till den politik som förs av EU:s medlemsstater, skulle kunna spela en konstruktiv och stabiliserande roll för att främja förståelse mellan civilisationer och mellan Europeiska unionen och länder i området kring Turkiet, särskilt Mellanöstern. Parlamentet välkomnar i detta avseende beslutet av Turkiets regering och parlament om att delta i FN:s fredsbevarande styrka i Libanon.
56. Europaparlamentet uppmärksammar Turkiets förslag om att inrätta en expertkommitté som bör stå under FN:s beskydd för att övervinna de tragiska erfarenheterna från det förflutna, samt Armeniens inställning till detta förslag. Parlamentet uppmanar med kraft både den turkiska och den armeniska regeringen att gå vidare i försoningsprocessen och försöka ta fram ett förslag som båda sidor kan acceptera. Parlamentet välkomnar det faktum att man genom de debatter som förts under senare tid i Turkiet åtminstone inlett diskussionerna om det smärtsamma historiekapitlet Armenien. Parlamentet betonar att erkännandet av folkmordet i Armenien inte utgör ett Köpenhamnskriterium i sig, men att det trots det är absolut nödvändigt för ett land som är på väg att bli medlem att göra upp med och erkänna sitt förflutna. Parlamentet uppmanar i detta hänseende de turkiska myndigheterna att underlätta arbetet för de forskare, intellektuella och akademiker som arbetar med frågan om det armeniska folkmordet genom att ge dem tillgång till de historiska arkiven och tillhandahålla samtliga relevanta dokument. Parlamentet uppmanar med kraft Turkiet att vidta erforderliga åtgärder för att skapa diplomatiska och goda grannförbindelser med Armenien utan några förbehåll, att häva den ekonomiska blockaden och öppna landgränsen vid en tidig tidpunkt, i enlighet med de resolutioner som parlamentet antagit mellan åren 1987 och 2005 och därigenom uppfylla prioriteringarna i föranslutningsavtalet och förhandlingsramens krav på en "fredlig lösning av gränstvister", som till båda delar är obligatoriska för en EU-anslutning. Parlamentet anser att en likadan ståndpunkt bör antas i förhållande till andra minoriteter (exempelvis grekerna från Pontos och assyrierna).
57. Europaparlamentet uppmanar Turkiet att engagera sig för goda grannförbindelser. I samband med detta bör Turkiet avstå från hot mot grannländer (exempelvis hotet om "casus belli" mot Grekland i fråga om landets rätt att fastställa räckvidden av sitt territorialvatten) och militära aktiviteter som bidrar till spänningar (exempelvis kontinuerlig kränkning av Atens FIR-regler (Flight Information Region) och Greklands nationella luftrum) som också hotar navigeringssäkerheten, påverkar de goda grannförbindelserna och skulle kunna inverka på anslutningsprocessen i negativ mening. Parlamentet uppmanar Turkiet att på allvar gå in för att intensifiera arbetet med att lösa de kvarvarande och olösta tvisterna med alla sina grannar i enlighet med FN-stadgan och andra relevanta internationella konventioner. I enlighet med det som fastställs i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Helsingfors den 10-11 december 1999 och i samband med de kortfristiga prioriteringarna i föranslutningsavtalet bör avgränsningsfrågor som man inte lyckas lösa (exempelvis frågan om en avgränsning av kontinentalsockeln i Egeiska havet) tas upp i ICJ i syfte att nå fram till ett slutgiltigt och bindande avgörande.
58. Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över att Turkiet, trots sina avtalsenliga skyldigheter, fortsätter att tillämpa restriktioner mot fartyg som för cypriotisk flagg liksom mot fartyg som kommer från hamnar i Republiken Cypern, så att dessa förvägras tillträde till turkiska hamnar, och mot cypriotiska flygplan, så att dessa inte ges rätt att flyga över Turkiet eller tillstånd att landa på turkiska flygplatser. Parlamentet påminner Turkiet om att detta innebär att Turkiet vid sidan av tilläggsprotokollet bryter mot Ankaraavtalet och det därmed förknippade avtalet om en tullunion, eftersom restriktionerna strider mot principen om fri rörlighet för varor. Parlamentet vill försöka samarbeta med de turkiska myndigheterna för att möjliggöra ett fullständigt uppfyllande av deras förpliktelser i detta avseende, detta utan att de inrikespolitiska spänningarna förvärras, vilket inte skulle tjäna landets intresse av en långsiktig förlikning med tanke på Cypern. Parlamentet beklagar att Turkiet vidhåller sitt veto när det gäller Cyperns deltagande i internationella organisationer och multilaterala överenskommelser.
59. Europaparlamentet uppmanar med kraft Turkiet att vidta konkreta åtgärder för att snarast normalisera de bilaterala förbindelserna mellan Turkiet och samtliga EU:s medlemsstater, inbegripet Republiken Cypern, och erinrar i detta sammanhang om rådets ovannämnda förklaring av den 21 september 2005.
60. Europaparlamentet noterar de nuvarande svårigheterna i samarbetet mellan EU och Nato, och uppmanar Turkiet att ompröva sin inställning och att inbegripa samtliga EU-medlemsstater.
61. Europaparlamentet påminner Turkiet om att det är ett nödvändigt inslag i anslutningsprocessen att alla medlemsstaterna, inbegripet republiken Cypern, erkänns. Parlamentet uppmanar Turkiet att vidta konkreta åtgärder för att normalisera de bilaterala förbindelserna med republiken så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar med kraft Turkiet att till fullo genomföra de bestämmelser som härrör ur Ankaraavtalet och dess tilläggsprotokoll samt de prioriteringar som härrör ur föranslutningsavtalet. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att bibehålla sin konstruktiva inställning för att finna en heltäckande överenskommelse i Cypernfrågan inom FN:s ram, som kan accepteras både av grekcyprioter och turkcyprioter och som bygger på FN:s tidigare arbete, och som leder till enlösning som bygger på de principer som ligger till grund för EU samt på det gemensamma regelverket, och att i enlighet med relevanta FN-resolutioner tidigt dra tillbaka sina styrkor enligt en specifik tidsplan. Parlamentet välkomnar mötet mellan Papadopoulos och Talat den 3 juli 2006, vilket den 8 juli 2006 ledde till en överenskommelse, och uppmuntrar till ytterligare kontakter i dialogsyfte, vilket bör leda till att frågan finner en heltäckande lösning.
62. Europaparlamentet uppmanar båda parter att visa prov på en konstruktiv inställning för att finna en heltäckande uppgörelse i Cypernfrågan inom FN:s ram, och baseras på de principer som ligger till grund för EU.
63. Europaparlamentet framhåller att tillbakadragandet av turkiska soldater skulle kunna göra det lättare att återuppta förhandlingarna om sakfrågor, och uppmanar i enlighet med relevanta FN-resolutioner, den turkiska regeringen till ett tidigt tillbakadragande av de turkiska styrkorna enligt en specifik tidsplan.
64. Europaparlamentet välkomnar införandet av ett instrument för ekonomiskt stöd som skall stödja det turkcypriotiska samhällets ekonomiska utveckling i enlighet med rådsmötet (allmänna frågor) den 27 februari 2006. Parlamentet stöder kommissionen i dess ansträngningar för att genomföra denna finansiering. Parlamentet uppmanar rådet att utan dröjsmål göra förnyade ansträngningar för att nå en överenskommelse om ett regelverk för underlättande av handel med den norra delen av Cypern, och att också fortsatt fästa uppmärksamhet vid möjligheten att ordna med gemensam kontroll av hamnen i Famagusta under EU:s och FN:s beskydd, i enlighet med det enhälliga beslutet på rådsmötet (allmänna frågor) den 27 februari 2006 samt med beaktande av rådets slutsatser av den 26 april 2004 och med hänsyn till de samråd som ägde rum under Luxemburgs ordförandeskap samt protokoll nr 10 till Republiken Cyperns och nio andra länders anslutningsakt. Parlamentet uppmanar Cyperns och Turkiets regeringar att genomföra nya initiativ för att stärka banden mellan de båda befolkningsgrupperna och därigenom bygga upp ett ömsesidigt förtroende.
65. Europaparlamentet välkomnar den positiva utvecklingen inom den turkiska ekonomin, som erkänns som en fullt fungerande marknadsekonomi och uppvisar en hög tillväxt (ungefär 7,6 procent för 2005) och en betydande och växande volym av utländska direktinvesteringar. Parlamentet är emellertid fortfarande oroat över att underskottet i bytesbalansen fortsätter att öka och att arbetslösheten är hög (ungefär 10,9 procent i mars 2006). Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att fortsätta med sitt arbete för att omvandla den positiva dynamiken till varaktig tillväxt och makroekonomisk stabilitet och samtidigt försöka minska de stora regionala skillnaderna i den socioekonomiska utvecklingen i fråga om inkomst, hälsa, tillgång till utbildning, arbetsmarknad och andra levnadsförhållanden (inkomsten per capita i Istanbulregionen är 43 procent högre än det nationella genomsnittet och ungefär fyra gånger högre än inkomsten per capita i den fattigaste regionen).
66. Europaparlamentet konstaterar att även om tullunionen som helhet betraktad har varit framgångsrik finns det flera åtaganden som Turkiet för länge sedan borde ha uppfyllt, framför allt när det gäller de nuvarande tekniska handelshindren, exempelvis ett importförbud mot nötkött, den bristande överensstämmelsen när det gäller statligt stöd och de allvarliga bristerna i fråga om genomförandet av immaterialrätten. Parlamentet uppmanar med kraft Turkiet att omedelbart komma vidare inom det här området och påminner Turkiet om att landet måste uppfylla sina åtaganden enligt tullunionavtalet.
Förhandlingar
67. Europaparlamentet påminner Turkiet om att rådets beslut innebär att kommissionen under 2006 skall rapportera om Turkiets fullständiga genomförande av tilläggsprotokollet och att brist på framsteg i det här avseendet kommer att få allvarliga konsekvenser för förhandlingarna och till och med skulle kunna sätta stopp för dem.
68. Europaparlamentet understryker behovet av noggrann, välstrukturerad och grundlig forskning samt statistiska uppgifter som kan bilda underlag såväl för utformningen av Turkiets politik som för EU:s politik gentemot Turkiet.
69. Europaparlamentet beklagar att Turkiet fortsätter att motsätta sig Cyperns medlemskap i internationella organisationer och mekanismer som OECD, MTCR (Missile Technology Control Regime), Svartahavssamarbetet och Wassenaararrangemanget. Parlamentet uppmanar Turkiet att så snart som möjligt ändra sin politik gentemot republiken Cypern.
70. Europaparlamentet understryker att dialogen mellan EU och Turkiet om energisäkerhet behöver intensifieras, eftersom det ligger i båda parters intresse att diversifiera rutterna för energitillförseln.
71. Europaparlamentet förväntar sig att de kortfristiga prioriteringarna i föranslutningsavtalet skall uppnås före utgången av 2007 och de medelfristiga prioriteringarna före utgången av 2009, i linje med parlamentets tidigare resolutioner och rådets och kommissionens ståndpunkt. Parlamentet understryker den omständigheten att ett fullständigt förverkligande av de politiska kriterierna under den första förhandlingsfasen måste prioriteras och att det är en förutsättning för att förhandlingarna skall kunna fortsätta att dessa tydliga mål nås.
72. Europaparlamentet välkomnar förslaget från EU:s ordförandeskap att de politiska kriterierna skall tas upp under hela förhandlingsprocessen och inledas med kapitlet om utbildning och kultur. Parlamentet beklagar djupt att någon konsensus om det här förslaget inte har nåtts och att de politiska kriterierna därför endast kommer att tas upp i förhandlingarna om vissa politikområden. Parlamentet understryker att detta gör det ännu viktigare att respektera de överenskomna villkoren för när prioriteringarna på kort och medellång sikt i föranslutningsavtalet skall nås (före utgången av 2007 respektive 2009), för att trygga de nödvändiga politiska reformerna och trovärdigheten i anslutningsprocessen som sådan.
73. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att reformerna initieras från landet självt av myndigheterna själva och inte enbart är resultat av påtryckningar från omvärlden, både från civilt och militärt håll, liksom från det civila samhället. Detta ligger i Turkiets eget intresse och fordras för att bibehålla tilliten till att reformerna är oåterkalleliga.
74. Europaparlamentet anser det även vara viktigt att den turkiska regeringen gör mer för att förklara för allmänheten att Turkiets anslutningsprocess till unionen förutsätter en kontinuerlig reform i landet och att måttstocken för framgång inte är att vissa individuella åtgärder uppfylls utan att man uppnår en europeisk standard i fråga om demokratisering och politisk frigörelse och att det inte enbart handlar om att förändra vissa tillvägagångssätt utan om allmänna och officiella tänkesätt.
75. Europaparlamentet konstaterar att den turkiska regeringen har för avsikt att fortsätta bygga kärnreaktorer för att kunna producera kärnenergi för civila ändamål. Parlamentet uppmanar med kraft den turkiska regeringen att förbinda sig att helt och fullt efterleva de villkor som har fastställts av Internationella atomenergiorganet och att samarbeta nära med detta organ när det gäller reaktorsäkerhet och miljöskydd. Inom ramen för detta uppmanar parlamentet kommissionen att strikt övervaka genomförandet av gemenskapens regelverk under anslutningsförhandlingarna.
76. Europaparlamentet betonar att inledandet av förhandlingar är utgångspunkten för en lång process som inte har något bestämt slutdatum, vilket ligger i sakens natur, och att det inte självklart och automatiskt kommer att leda till en anslutning. Parlamentet understryker emellertid att målet med förhandlingarna är att Turkiet skall bli EU-medlem, men att förverkligandet av denna målsättning är beroende av båda parters ansträngningar.
77. Europaparlamentet erinrar på nytt om att kommissionen kan komma att rekommendera att rådet med kvalificerad majoritet inställer förhandlingarna om det har förekommit allvarligt och ihållande åsidosättande av principerna om demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och av rättstatsprincipen samt av principerna i folkrätten.
78. Europaparlamentet anser att förbindelserna mellan EU och Turkiet måste vara sådana att Turkiet förblir fullt förankrat i europeiska strukturer, oavsett om förhandlingarna kröns av framgång eller inte.
79. Europaparlamentet påminner om att EU:s förmåga att ta emot Turkiet samtidigt som integrationstakten bibehålls är en viktig fråga som ligger i både EU:s och Turkiets allmänintresse. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har kunnat följa upp konsekvensbedömningen från 2005 och ber kommissionen att tillställa parlamentet uppföljningen av denna konsekvensbedömning under 2006. Parlamentet anser att det är oerhört viktigt att EU ser till att de institutionella och ekonomiska förutsättningarna är inrättade i god tid före Turkiets anslutning. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att Nicefördraget inte är någon godtagbar grund för ytterligare beslut om anslutning av några flera medlemsstater och insisterar därför på att de nödvändiga reformerna skall genomföras inom ramen för den konstitutionella processen. Parlamentet erinrar om att det endast går att fullt ut bedöma vilken inverkan som Turkiets anslutning kommer att få på budgeten inom ramen för budgetramen från 2014 och framåt. Parlamentet ser i detta hänseende fram emot den rapport om unionens absorptionsförmåga som kommissionen skall lägga fram för Europeiska rådet i december 2006.
80. Europaparlamentet framhåller att när det gäller Turkiet skulle man till skillnad från vid tidigare förhandlingar behöva förse den europeiska allmänheten med kontinuerlig och fullödig information, både om själva förhandlingarna och om Turkiets framsteg i detta hänseende.
o o o
81. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till Europarådets generalsekreterare, ordföranden för Europadomstolen samt Turkiets regering och parlament.