Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/2107(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0087/2007

Ingivna texter :

A6-0087/2007

Debatter :

PV 23/04/2007 - 19
CRE 23/04/2007 - 19

Omröstningar :

PV 24/04/2007 - 7.28
CRE 24/04/2007 - 7.28
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0130

Antagna texter
PDF 134kWORD 108k
Tisdagen den 24 april 2007 - Strasbourg
Framtida utvidgningars konsekvenser för sammanhållningspolitikens effektivitet
P6_TA(2007)0130A6-0087/2007

Europaparlamentets resolution av den 24 april 2007 om framtida utvidgningars konsekvenser för sammanhållningspolitikens effektivitet (2006/2107(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2006 om kommissionens strategidokument inför utvidgningen (2005)(1),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 november 2006 om strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2006–2007 inklusive den därtill särskilda rapporten om EU:s förmåga att integrera nya medlemmar" (KOM(2006)0649),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 december 2006(2) om kommissionens meddelande om utvidgningsstrategin,

–   med beaktande av sin resolution av den 13 december 2006 om institutionella aspekter på Europeiska unionens förmåga att integrera nya medlemsstater(3),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 maj 2006 "Läget två år efter utvidgningen – En ekonomisk framgångshistoria" (KOM(2006)0200),

–   med beaktande av sin resolution av den 28 september 2005 om inledandet av förhandlingar med Turkiet(4),

–   med beaktande av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser av den 3 oktober 2005(5) om inledningen av förhandlingarna med Kroatien,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet den 15-16 juni 2006(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 27 september 2006 om Turkiets framsteg inför anslutningen(7),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(8),

–   med beaktande av kommissionens tredje rapport om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2004)0107) av den 18 februari 2004,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 juni 2006 "Tillväxt- och sysselsättningsstrategin och reformen av den europeiska sammanhållningspolitiken – Fjärde framstegsrapporten om sammanhållningen" (KOM(2006)0281),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Köpenhamn den 21–22 juni 1993 och i Bryssel den 16–17 december 2004 och 14–15 december 2006,

–   med beaktande av artikel 49 i EU-fördraget och artikel 158 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A6-0087/2007), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 2 i EU-fördraget är den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen ett viktigt mål för Europeiska unionen och för medborgarna ett synligt tecken på europeisk solidaritet.

B.  Europeiska unionens sammanhållningspolitik har rönt betydande framgångar i att uppnå målet med social, ekonomisk och territoriell sammanhållning, vilket i synnerhet framgår av kommissionens fjärde framstegsrapport.

C.  De tidigare utvidgningarna av unionen har bidragit till att trygga freden, säkerheten, stabiliteten, demokratin och rättsstatsprincipen samt tillväxten och välståndet i hela unionen. Dessa fördelar har fått EU att bli en mer konkurrenskraftig och dynamisk ekonomi, vilket man bör minnas då det fattas beslut om framtida utvidgningar.

D.  Det krävs emellertid fortsättningsvis stora insatser för att uppnå konvergens för länderna i Central- och Östeuropa, eftersom deras ekonomiska utgångspunkt var lägre än i anslutningsländerna vid tidigare utvidgningar. Samtidigt krävs det ett radikalt politiskt och ekonomiskt systemskifte i dessa länder.

E.  Följderna av globaliseringen försvårar konvergensprocessen och ger även upphov till nya problem med utlokalisering av företag för hela EU.

F.  En väl administrerad sammanhållningspolitik kan hjälpa regionerna att möta några av de utmaningar som globaliseringen medför.

G.  Det finansiella trycket på de offentliga budgetarna ökar. Många medlemsstater bryter mot stabilitetskriterierna, och dessutom kommer den demografiska utvecklingen att belasta dessa budgetar ytterligare samt försvaga den ekonomiska tillväxten.

H.  EU bör förbli ett öppet samhälle, och strukturpolitiska frågor får inte utgöra något hinder för framtida utvidgningar under förutsättning att de nödvändiga reformerna garanterar integrationsförmågan.

I.  Gemenskapen för sedan oktober 2005 anslutningsförhandlingar med Turkiet och Kroatien, även om utgången av förhandlingarna är öppen. I december 2005 medgav Europeiska rådet kandidatstatus åt f.d. jugoslaviska republiken Makedonien; de övriga staterna på västra Balkan (Albanien, Bosnien och Hercegovina samt Montenegro och Serbien (inklusive Kosovo)) räknas som potentiella anslutningsländer. Reformprocessen i alla dessa länder stöds redan nu genom program med föranslutningsstöd som innehåller strukturpolitiska delar.

J.  I och med Rumäniens och Bulgariens anslutning har särskilda bestämmelser som avser rätten att ansöka om strukturfondsanslag trätt i kraft, och de fullständiga strukturpolitiska effekterna av denna anslutning har ännu inte beräknats.

K.  Anslutning av alla länder som mottar föranslutningsstöd och fullständig hänsyn till Rumänien och Bulgarien skulle kräva ytterligare 150 miljarder EUR under den innevarande stödperioden enligt den gällande strukturpolitiska ordningen. Alla de länder som mottar föranslutningsstöd kommer emellertid inte att anslutas samtidigt till unionen.

L.  I och med Rumäniens och Bulgariens anslutning har ytan i de 25 medlemsstater som är berättigade till EU:s strukturstöd ökat med 9 procent och befolkningstalet med 6 procent, medan BNP per capita har minskat med 5 procent. En anslutning av Kroatien skulle utöka ytan i EU-27 med 1,3 procent och befolkningstalet med 0,9 procent, men BNP per capita skulle minska med 0,6 procent. Turkiets anslutning skulle utöka EU-27-området med 18,3 procent och befolkningstalet med 14,7 procent; BNP per capita skulle gå ned med 10,5 procent. Om de övriga staterna på västra Balkan ansluts till EU-27 skulle det innebära att ytan ökar med 4,8 procent och befolkningstalet med 4 procent, medan BNP per capita skulle sjunka med 3,5 procent.

M.  Det finns ett trängande behov av institutionella, finansiella och politiska reformer av EU:s institutioner som stärker unionens integrationsförmåga. En anslutning till unionen är helt beroende av att Köpenhamnskriterierna uppfylls och därmed av den demokratiska utvecklingen i de länder som avses i skäl I

N.  I en union med 34 medlemsstater skulle Kroatien enbart erhålla 7 procent av de ytterligare strukturmedlen, beräknat enligt de nuvarande bestämmelserna. För de övriga staterna på västra Balkan, som för närvarande mottar föranslutningsstöd, skulle andelen vara 9,2 procent, medan Turkiet ensamt skulle motta 63 procent.

O.  Anslutningen av de enskilda länderna på västra Balkan skulle inte ens enligt den nuvarande finansieringsramen medföra några statistiska effekter på de enskilda regionernas bidragsberättigande i medlemsstaterna, och inte heller några dramatiska finansiella konsekvenser för sammanhållningspolitiken i den nuvarande unionen med 27 medlemsstater. Detta beror på ländernas storlek, befolkningstal och ekonomiska utveckling. I jämförelse skulle Kroatien – det land med vilket förhandlingarna har nått längst och vars socioekonomiska utveckling till och med är mer avancerad än i vissa nuvarande medlemsstater – utgöra den minsta finansiella bördan för EU med tanke på landets storlek, befolkningstal och ekonomiska utvecklingsnivå. Inte heller skulle landet ens under den nuvarande finansieringsperioden ge upphov till några statistiska effekter vad avser de bidragsberättigade områdena på regional och nationell nivå.

P.  Genom Turkiets anslutning skulle EU:s sammanhållningspolitik enligt de nuvarande bestämmelserna och villkoren få helt nya dimensioner, eftersom den hittills aldrig har tillämpats på ett land som är så stort, har så låg ekonomisk utvecklingsnivå och så stora regionala skillnader.

Q.  I ordförandeskapets slutsatser från juni 2006 hänvisade Europeiska rådet till att EU fortsättningsvis bör kunna bevara dynamiken i den europeiska integrationen då den tar emot nya medlemsstater, och att alla åtgärder bör vidtas för att stärka unionens sammanhållning och effektivitet.

R.  I sitt meddelande av den 8 november 2006 kräver kommissionen att effekterna av framtida utvidgningar på EU:s budget bör analyseras detaljerat på förhand, med hänsyn tagen till den framtida utvecklingen av relevanta politikområden som jordbruk och sammanhållningspolitik.

S.  Regionalpolitiken kommer som en av de största budgetposterna att diskuteras mycket intensivt, inte minst mot bakgrund av effektivitetskriterier, i samband med den översyn av EU:s finansieringsram som planeras för 2008/2009.

T.  I en union som fortfarande håller på att utvidgas måste gemenskapens politiska strategier i allt högre grad än tidigare vara effektiva, eftersom sammanhållningspolitikens effektivitet och det värde som politiken bevisligen tillför är ytterst beroende av de tillgängliga ekonomiska resurserna. Därför bör översynen av gemenskapens system med egna resurser ägnas största uppmärksamhet.

1.  Europaparlamentet anser att EU:s integrationsförmåga i synnerhet innebär att unionen med hänsyn till de budgetmässiga realiteterna bör kunna uppnå den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningens mål. Därför anser parlamentet att det vid anslutningen av varje kandidatland är nödvändigt att avgöra om EU förmår integrera den berörda staten.

2.  Institutionella, finansiella och politiska reformer är även nödvändiga vid översynen av EU:s finansiella ram. I detta sammanhang anser parlamentet att man bör jämföra de olika effekter som de viktigaste finansieringsinstrumenten (Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling) har på utvecklingen i EU-27, och därmed möjliggöra lämpliga budgetbeslut.

3.  Europaparlamentet anser att framtida utvidgningar inte får leda till att allt fler regioner upphör att vara stödberättigade inom sammanhållningspolitikens nuvarande mål 1 till följd av den statistiska effekten utan att de ekonomiska skillnaderna verkligen har avhjälpts.

4.  Europaparlamentet betonar att en ärlig och verkningsfull sammanhållningspolitik är omöjlig om inte EU:s utgifter ökas till 1,18 procent av unionens BNI, vilket parlamentet framhöll i sin resolution av den 8 juni 2005 om politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013(9).

5.  Europaparlamentet beklagar därför att kommissionen i meddelandet av den 8 november 2006 om en strategi för utvidgningen inte lägger fram någon djupgående analys av de framtida utvidgningarnas finansiella följder.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en detaljerad konsekvensanalys för att möjliggöra en tillförlitlig bedömning av de fullständiga effekterna av Rumäniens och Bulgariens anslutning på strukturpolitiken.

7.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att i samband med förestående utvidgningar regelbundet och för varje stat separat beräkna vilka regionalpolitiska utgifter som sannolikt uppstår för EU då de nuvarande och de ändrade och utvidgade kriterierna tillämpas, och vilka konsekvenser som därmed uppstår för regionernas nuvarande stödberättigande. I detta avseende noterar parlamentet att ESPON:s (observationsorgan i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering) databaser och analysinstrument även kan utnyttjas, och framhåller att man också bör överväga att förbättra integreringen av EU:s olika finansieringsinstrument.

8.  Parlamentet anser att det behövs kontinuerliga undersökningar som baseras på erfarenheterna från tidigare utvidgningar och som omfattar de socioekonomiska förbättringar som kommer att göras under den nuvarande programperioden, i syfte att utveckla scenarier för den framtida finansieringen av EU:s sammanhållningspolitik.

9.  Europaparlamentet understryker vikten av en mycket strikt hållning till den kvantitativa och kvalitativa utvärderingen av strukturfondernas användning, vilket kräver sund förvaltning och lämplig kontroll för att man i unionsmedborgarnas intresse skall uppnå en optimal avvägning mellan kostnader och nytta för EU:s utgifter för sammanhållningspolitiken.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna ett kapitel i den kommande fjärde sammanhållningsrapporten åt sin syn på den nuvarande sammanhållningspolitikens hållbarhet och de framtida åtgärder som eventuellt kan påverka denna politik.

11.  Europaparlamentet anser att det med tanke på det nuvarande systemet med EU:s egna medel är svårt att finansiera någon ytterligare utvidgning utan att den nuvarande sammanhållningspolitikens effektivitet försämras.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att lägga fram ett meddelande med förslag till en sammanhållningspolitisk infasningsmodell som möjliggör ytterligare differentiering mellan föranslutningsstöd och medlemskap, och som gör det möjligt för potentiella anslutningsländer att motta effektivt stöd för regional utveckling alltefter sina respektive politiska framsteg före ett eventuellt medlemskap i Europeiska unionen.

13.  Europaparlamentet kräver i synnerhet för Turkiet en successiv plan som har mer fokus på särskilda stödteman (industrikluster, administrationsuppbyggnad och jämlikhet) och stödregioner, för att man på så sätt skall undvika oövervägd tillämpning av de sedvanliga anslutningsrelaterade åtgärderna och uppnå mer målinriktade sammanhållnings- och tillväxteffekter.

14.  Europaparlamentet begär att medbeslutandeförfarandet skall tillämpas vid utvärderingen och reformen av föranslutningsstödet från 2010.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att definiera den "stärkta grannskapspolitiken" mer detaljerat och att i detta sammanhang fästa mer uppmärksamhet vid instrumenten för finansiering av strukturstöd.

16.  Europaparlamentet betraktar det som avgörande för sammanhållningspolitikens effektivitet att medlemsstaternas eget ansvar i framtiden bör utökas.

17.  Europaparlamentet föreslår att EU alltmer bör utnyttja lånefinansieringens hävstångseffekt inom ramen för diskussionerna om den framtida sammanhållningspolitiken, i synnerhet i regioner som redan har mottagit finansiering från EU under många år i syfte att effektivisera gemenskapsstödet utan att dock ersätta det.

18.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att mer fördelaktiga villkor bör fastställas för finansiering av lån och bidrag för EU:s minst utvecklade regioner.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en framtida sammanhållningspolitik som är mer inriktad på regionernas faktiska behov, eftersom det är klart att regioner som mottagit stöd från EU:s fonder under 10, 20 eller 30 år har nått upp på en annan utvecklingsnivå än de regioner som ännu inte har mottagit finansiering. Parlamentet anser att ökad differentiering eventuellt kan vara ett svar på de framtida utmaningarna för EU:s sammanhållningspolitik.

20.  Europaparlamentet är oroat över att EU-stödet i vissa regioner inte är tillräckligt målinriktat och att läget i dessa regioner därför inte förbättras trots att de mottagit finansiellt stöd i många år, vilket innebär slöseri med gemenskapens resurser.

21.  Europaparlamentet uppmanar att privata medel skall utnyttjas alltmer för samfinansiering av strukturstödet och att privat samfinansiering av strukturfondsprojekt och -program bör underlättas betydligt i enlighet med bästa praxis.

22.  Europaparlamentet uppmanar att strukturstödet i framtiden bör utformas för att flyttningseffekter och EU-finansiering för utlokalisering av företag skall undvikas. Parlamentet anser att kommissionen inom ramen för sammanhållningspolitiken kritiskt bör undersöka om företagssubventioner kan påverka lokaliseringsbeslut inom företagen, med hänsyn tagen till de berörda företagens storlek.

23.  Europaparlamentet noterar att en framgångsrik sammanhållningspolitik är förknippad med den nationella ekonomiska politiken, och att tillämpningen av de nationella handlingsplanerna enligt Lissabonstrategin i synnerhet inverkar på sammanhållningspolitikens utgång.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att se till att finansieringen inom ramen för framtida program för regional konkurrenskraft och territoriellt samarbete alltmer koncentreras på att göra den regionala ekonomin mer europeisk, liksom på infrastrukturer av europeiskt intresse.

25.  Europaparlamentet kräver att strukturfonderna i framtiden skall utnyttjas i högre grad för att lindra följderna av den demografiska omvandlingen och relaterad regional migration.

26.  Europaparlamentet framhåller att Europeiska socialfonden i framtiden bör utnyttjas i högre grad som ett horisontellt instrument bland annat för att hjälpa regionerna att hantera de sociala följderna av globaliseringen och effekterna av den demografiska omvandlingen.

27.  Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitikens resultat inte kan kontrolleras förrän strukturfondsmedlen fördelas på ett öppet sätt, och kräver därför att EU bör införa ytterst strikta öppenhetskriterier för fördelning av stödmedel.

28.  Europaparlamentet kräver hårdare påföljder för påvisat missbruk av stödmedel samt effektivare förfaranden för att återkräva medel.

29.  Europaparlamentet noterar att en lyckad kamp mot korruption och utbyggnad av förvaltningskapacitet som förmår genomföra strukturfondsprogrammen på ett effektivt och öppet sätt är en avgörande förutsättning för mottagande av europeiskt strukturstöd. Parlamentet kräver att kontrollinstrumenten skall tillämpas konsekvent och oeftergivligt.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta alla dessa punkter i betraktande då de genomför den halvtidsöversyn av EU:s nuvarande finansieringsram som är planerad att ske 2008-2009.

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Regionkommittén.

(1) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 402.
(2) Antagna texter, P6_TA(2006)0568.
(3) Antagna texter, P6_TA(2006)0569.
(4) EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 163.
(5) 12877/05, 4.10.2005.
(6) 10633/1/06, 17.6.2006.
(7) Antagna texter, P6_TA(2006)0381.
(8) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(9)EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 373.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy