(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0589)(1) ,

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 80.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0004/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från fiskeriutskottet (A6-0086/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2,

med beaktande av kommissionens förslag ,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1) ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2) ,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3) , och

av följande skäl:

(1)  Genom att anta Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG (4) , har Europeiska unionen höjt sin kapacitet för att förebygga situationer som kan innebära hot mot säkerheten för människoliv eller mot skyddet av havsmiljön.

(2)  Enligt detta direktiv måste de medlemsstater som är kuststater kunna utbyta den information som de får i samband med övervakningen av sjötrafiken i sina behörighetsområden. Gemenskapens system för informationsutbyte, SafeSeaNet, som har utvecklats av kommissionen med medlemsstaternas samtycke, omfattar dels ett nät för datautbyte, dels en standardisering av de viktigaste uppgifterna om fartygen och deras last (förhandsanmälan och rapportering). Systemet gör det således möjligt att ta fram exakta och aktuella uppgifter från källan om fartyg i europeiska vatten, deras förflyttning, farlig eller förorenande last samt tillbud till havs och skicka dem till alla myndigheter.

(3)  För att den insamlade informationen skall kunna användas bör den infrastruktur som krävs för att samla in och utväxla data enligt detta direktiv och som medlemsstaternas förvaltningar har byggt upp integreras i gemenskapens system för informationsutbyte, SafeSeaNet.

(4)  Av alla de uppgifter som anmäls och skickas vidare i enlighet med direktiv 2002/59/EG är de som avser farligt eller förorenande gods som transporteras till sjöss särskilt viktiga. Med hänsyn härtill och med tanke på de olyckor till havs som har inträffat på sistone bör kustbevakningarna lättare få tillgång till uppgifter om olja som transporteras till sjöss för att kunna välja den mest lämpliga tekniken för att bekämpa skador. I akuta lägen bör kustbevakningarna kunna ta direkt kontakt med de operatörer som har de bästa kunskaperna om de transporterade produkterna.

(5)  Den utrustning som möjliggör för automatisk identifiering av fartyg (AIS - Automatic Identification System ), som avses i 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss ( SOLAS-konventionen) , förbättrar möjligheten att övervaka fartygen, och framförallt att förbättra säkerheten i närsituationer. Den återfinns därför i bestämmelserna i direktiv 2002/59/EG. På grund av det stora antal kollisioner där fiskefartyg är inblandade, eftersom handelsfartygen inte har upptäckt dem eller de inte har upptäckt handelsfartyg i närheten, är det av största vikt att bestämmelserna utvidgas till att omfatta fiskefartyg på över 15 meter. Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) har medgivit att det kunde bli till skada för fartygens och hamnanläggningarnas säkerhet om AIS-uppgifter vilka översänts från fartyg skulle läggas ut för kommersiella ändamål på Internet eller någon annanstans, samt har uppmanat medlemsstaternas regeringar, till den grad det är möjligt enligt deras nationella lagstiftning, att verka för att de som gör AIS-uppgifter tillgängliga för utomstående så att de kan offentliggöras på Internet eller någon annanstans upphör med detta. Tillgången till AIS-uppgifter om fartygens rutter eller laster bör inte leda till att den lojala konkurrensen mellan aktörerna inom sjöfartsbranschen skadas.

(6)  Det bör undersökas om AIS kan samverka med de system för positionering och kommunikation som används inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken, som satellitövervakningssystemet (VMS). I konsekvens med detta bör tidsplanen för installation av AIS fastställas utifrån slutsatserna av en sådan undersökning. Vid undersökningen av om det är möjligt att integrera dessa system bör hänsyn tas till de behov och krav som finns när det gäller kontroll av fiskeflottan, särskilt när det gäller den säkerheten och sekretessen för den överförda datan .

(7)  I detta direktiv föreskrivs att nya fartyg måste utrustas med AIS. När det gäller utrustning av den befintliga fiskeflottan bör det inrättas en särskild budgetpost, förutom Fonden för fiskets utveckling, som tillåter delfinansiering med gemenskapsmedel upp till cirka 90 %, oavsett geografiskt område.

(8)  Enligt artikel 16 i direktiv 2002/59/EG skall medlemsstaterna vidta särskilda åtgärder för fartyg som utgör en risk på grund av sitt uppträdande eller sitt skick. Till förteckningen över sådana fartyg bör de fartyg läggas som inte kan uppvisa tillfredsställande försäkringar eller finansiella säkerheter liksom de som av lotsar eller hamnmyndigheter rapporterats ha brister som kan äventyra sjösäkerheten eller utgöra en miljörisk.

(9)  I artikel 18 i direktiv 2002/59/EG behandlas risker som uppstår till följd av ytterst ogynnsamma väderförhållanden, och på samma sätt bör hänsyn tas till farligt isläge. Om medlemsstatens behöriga myndighet, på grundval av prognoser om is från en behörig informationstjänst, bedömer att förhållandena utgör en allvarlig risk för säkerheten för människoliv eller innebär allvarliga föroreningsrisker, bör myndigheten meddela befälhavarna på de fartyg som befinner sig i deras behörighetsområden eller vill anlöpa eller lämna hamnar i området i fråga. I detta sammanhang är det nödvändigt att myndigheten kan vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda människoliv till havs och miljön. För att undvika problem med de isregler som fastställts av vissa klassificeringssällskap vore det önskvärt om stater standardiserade sina regler. Enhetliga krav från klassificeringssällskapens paraplyorganisation International Association of Classification Societies (IACS) eller andra ledande organisationer skulle kunna fastställas så att sådana eventuella konflikter kan undvikas.

(10)  I artikel 20 i direktiv 2002/59/EG föreskrivs särskilt att medlemsstaterna skall utarbeta planer för att, om situationen så kräver, ta emot fartyg i nöd i sina hamnar eller på annan skyddad plats på bästa möjliga sätt för att lindra effekterna av sjöolyckor.

(11)  Mot bakgrund av riktlinjerna om skyddade platser som antogs av IMO efter det att direktiv 2002/59/EG antogs, och med hänsyn till det arbete som utförts gemensamt av kommissionen, Europeiska sjösäkerhetsbyrån och medlemsstaterna, verkar det emellertid nödvändigt att precisera exakt vad planerna om skyddade platser skall innehålla, för att säkerställa att genomförandet av denna åtgärd blir harmoniserat och effektivt sam för att klargöra vilka skyldigheter medlemsstaterna har.

(12)  Vid en nödsituation till havs, dvs. en situation som riskerar att leda till skeppsbrott eller utgör en risk för miljön eller sjösäkerheten, är det viktigt att kontakt kan tas med en oberoende myndighet, som har befogenhet och sakkunskap att fatta alla nödvändiga beslut om att hjälpa ett fartyg i nöd för att skydda människoliv och miljö och begränsa ekonomiska skador. Det är önskvärt att denna behöriga myndighet är ett permanent organ. Framför allt måste myndigheten självständigt kunna fatta beslut om mottagande av fartyg på en skyddad plats. I så fall bör den i förväg göra en lägesbedömning på grundval av tillämplig plan om skyddade platser .

(13)  Planer för mottagande av hjälpbehövande fartyg bör innehålla en exakt beskrivning av beslutsgången vid larm och av agerande i olika situationer. De berörda myndigheterna och deras befogenheter bör vara tydligt beskrivna, liksom kommunikationssätten mellan de berörda parterna. De förfaranden som används bör medge snabba beslut som baseras på särskild sjöfartsexpertis med sakkunskap om agerandet vid händelser som förväntas få svåra skadeverkningar .

(14)  Medlemsstaterna bör vid utarbetandet av planerna genomföra en inventering av möjliga skyddade platser längs kusten så att myndigheten, vid en olycka eller ett tillbud till havs, enkelt och snabbt kan fastställa vilket område som är mest lämpat att ta emot fartyget i nöd. Inventeringen bör omfatta insamling av uppgifter av betydelse, särskilt om platsernas fysiska, miljömässiga och ekonomiska särdrag och om utrustning och anläggningar som finns tillgängliga för att underlätta mottagande av fartyg i nöd eller bekämpandet av följder av en olycka eller förorening.

(15)  Förteckningarna över de behöriga myndigheter som fattar beslut om att ta emot fartyg på en skyddad plats och de som tar emot och hanterar larm bör offentliggöras på lämpligt sätt. Medlemsstaterna bör också informera kommissionen om förteckningen över möjliga skyddade platser. Det kan även vara till fördel om lämpliga uppgifter om planer och skyddade platser finns tillgängliga för de som deltar i sjöräddningsinsatser och för myndigheterna i de grannmedlemsstater som kan tänkas påverkas av en nödsituation till sjöss. Det är viktigt att de som har tillgång till denna information garanterar att den behandlas konfidentiellt.

(16)  Genomförandet av ett nätverk av skyddade havsområden bör påskyndas och dessutom bör medlemsstaterna, med kommissionen som samordnare, utarbeta årstidsbetingade registerkartor över havsmiljöresurser och mänskliga resurser.

(17)  Att ett fartyg är oförsäkrat eller inte har finansiella säkerheter bör inte innebära att en medlemsstat får vägra att hjälpa fartyg i nöd och ta emot det på en skyddad plats, om man på så sätt kan begränsa riskerna för besättning och miljö. Även om de myndigheterna bör kunna fastställa om fartyget har försäkringsskydd eller annan finansiell säkerhet som kan ersätta kostnader och skador i samband med att fartyget tas emot på en skyddad plats, bör inte förfrågningar i detta avseende leda till att räddningsoperationer fördröjs .

(18)  Hamnar som tar emot fartyg i nöd måste kunna räkna med snabb ersättning för de kostnader och eventuella skador mottagandet för med sig. Det är därför viktigt att inte bara Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/.../EG av den ... [om fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter] (5) samt regler utfärdade av "International Oil Pollution Compensation Funds" tillämpas, utan 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (HNS-konventionen) och 2001 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom bunkerolja (bunkeroljekonventionen). Medlemsstaterna bör därför fortast möjligt ratificera dessa konventioner. Det är också önskvärt att medlemsstaterna inom ramen för IMO verkar för att internationella vrakkonventionen (Wreck Removal Convention) antas. I särskilda fall bör medlemsstaterna se till att ersättning utgår för de kostnader och ekonomiska förluster som en hamn vållats genom att den tagit emot ett fartyg i nöd, framför allt om dessa kostnader och ekonomiska förluster inte täcks av fartygsägarnas finansiella säkerheter och andra nuvarande system för ersättning.

(19)  En förutsättning för ett oinskränkt samarbete från befälhavares och besättnings sida är att dessa kan räkna med att få en god och rättvis behandling av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som blir tvungen att ta emot deras fartyg i nöd. Det är därför önskvärt att medlemsstaterna tillämpar IMO:s riktlinjer för rättvis behandling av sjöfolk vid sjöolyckor.

(20)  Övervakningen av Europeiska unionens kuster och av de fartyg som kommer in på unionens territorialvatten är ett väsentligt inslag i den europeiska sjösäkerheten. För att hindra att fartyg ostraffat bryter mot lagen och garantera att varje skyddad plats får ersättning i händelse av olycka måste kontrollen utmed kusterna skärpas och dessutom behöver det säkerställas att inget fartyg kommer in på Europeiska unionens territorialvatten utan att det har en finansiell säkerhet i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/.../EG [om fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter] (6) .

(21)  Syftet med bestämmelserna om kontroll och organisation av sjötrafiken är att medlemsstaterna skall kunna få faktiska kunskaper om de fartyg som uppehåller sig i vatten under deras jurisdiktion och på så sätt bättre kunna förebygga eventuella risker. Bättre informationsutbyte skulle därför kunna förbättra kvaliteten på och underlätta hanteringen av de insamlade uppgifterna.

(22)  I enlighet med direktiv 2002/59/EG har medlemsstaterna och kommissionen förbättrat harmoniseringen av det elektroniska informationsutbytet, särskilt när det gäller transport av farligt eller förorenande gods. SafeSeaNet, gemenskapens system för informationsutbyte inom sjöfarten, som började utvecklas 2002, bör i dag vara referensnät på gemenskapsnivå. Det är viktigt att säkerställa att systemet SafeSeaNet inte resulterar i ökade administrativa bördor eller kostnader för sjöfarten, att det råder en harmonisering med internationella föreskrifter och att det tas hänsyn till eventuella kommersiella återverkningar.

(23)  Den utveckling som skett inom ny teknik, särskilt när det gäller tillämpningar i rymden, som övervakning av fartyg genom satelliter , satellitbilder eller Galileo, innebär att det i dag är möjligt att övervaka sjötrafiken längre ut till havs och få bättre täckning av de europeiska farvattnen. IMO har dessutom ändrat SOLAS-konventionen, för att ta hänsyn till utvecklingen beträffande sjösäkerhet och havsmiljön, i syfte att utveckla ett världsomfattande system för identifiering och spårning av fartyg på långt håll (Long-Range Identification and Tracking of Ships, LRIT) Det system som IMO godkänt gör det möjligt att inrätta regionala datacentrum för LRIT och med beaktande av de erfarenheter som gjorts i samband med systemet SafeSeaNet bör det inrättas ett europeiskt datacentrum för LRIT, där LRIT-uppgifter samlas in och hanteras. För att kunna komma åt LRIT-uppgifter måste medlemsstaterna vara uppkopplade till det europeiska datacentrumet för LRIT .

(24)  IMO:s krav på att fartyg skall vara utrustade med ett system för LRIT gäller bara för fartyg i internationell sjöfart. Fartyg i inrikesfart mellan hamnar i en medlemsstat kan emellertid också utgöra en risk för sjösäkerheten och miljön varför även de bör utrustas med LRIT, enligt en tidsplan som, när tiden är inne, bör föreslås av kommissionen.

(25)  För att den information som samlas in inom ramen för det här direktivet eller andra rättsakter om sjösäkerhet skall kunna utnyttjas på ett optimalt och harmoniserat sätt inom gemenskapen bör kommissionen se till att informationen hanteras, används och sprids till de myndigheter som medlemsstaterna utsett.

(26)  Information som samlats in med stöd av detta direktiv kan endast distribueras och användas för att förhindra hot mot människors säkerhet till sjöss samt för att skydda havsmiljön. Det är därför önskvärt att kommissionen tillsammans med den europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet undersöker hur man kan åtgärda de problem som tillämpningen av direktivet kan medföra för nät- och informationssäkerheten.

(27)  Databasen Equasis har visat hur viktigt det är att främja sjösäkerhet, särskilt bland sjötransportörer. Kommissionen bör därför bidra till att sprida information, främst genom det systemet, som är av intresse för sjöfarten och som samlats in av olika offentliga och privata organ som sysslar med sjösäkerhet.

(28)  Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 av den 5 november 2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS)(7) , centraliseras arbetsuppgifterna för de kommittéer som inrättats i den del av gemenskapslagstiftningen som avser sjösäkerhet, förhindrande av förorening orsakade av fartyg och skydd av levnadsvillkor och arbetsförhållanden ombord. Den befintliga kommittén bör därför ersättas med COSS.

(29)  Hänsyn bör tas till ändringar i relevanta internationella instrument.

(30)  Europeiska sjösäkerhetsbyrån som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 av den 27 juni 2002 (8) bör tillhandahålla det stöd som är nödvändigt för att säkerställa att direktivet genomförs på ett sammanhängande och effektivt sätt.

(31)  Direktiv 2002/59/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2002/59/EG skall ändras på följande sätt:

1.  Skäl 19 skall ersättas med följande:

(19)  De åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter * . Kommissionen bör i synnerhet ges befogenhet att utarbeta en bilaga om SafeSeaNet och ändra bilagorna I, III och IV i ljuset av den erfarenhet som fåtts. Eftersom dessa åtgärder är allmänna och utformade så att de ändrar mindre viktiga delar av direktivet, bör de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. Kommissionen bör också ges befogenhet att fastställa krav på installation av LRIT på fartyg i inrikesfart och att ändra definitioner, referenser eller bilagor så att de blir förenliga med EG:s lagstiftning eller internationell lagstiftning. Dessa åtgärder kan antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet som avses i artikel 5 i beslut 1999/468/EG.

____________________

* EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).

2.  I artikel 1 skall första stycket ersättas med följande:

Syftet med detta direktiv är att inom gemenskapen inrätta ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik, för att öka säkerheten och effektiviteten för denna trafik, öka hamn- och sjösäkerheten, förbättra myndigheternas insatser vid tillbud, olyckor, eller potentiellt farliga situationer till sjöss, inklusive sjöräddningsinsatser, samt bidra till att bättre kunna förhindra och upptäcka förorening från fartyg.

3 .  Artikel 2.2 skall ändras på följande sätt:

4 .  Artikel 3 skall ändras på följande sätt:

5 .  Följande artikel 6a skall införas :

Artikel 6a

Fiskefartygs användning av automatiska identifieringssystem (AIS)

Varje fiskefartyg med en total längd över 24 meter som uppehåller sig i vatten under en medlemsstats jurisdiktion skall, i enlighet med den tidsplan som anges i bilaga II.I.3, vara utrustat med en AIS som uppfyller de prestandanormer som tagits fram av IMO.

Fiskefartyg som är utrustade med en AIS skall vid varje tidpunkt ha den i drift, utom i de fall då det i internationella avtal, regler eller standarder föreskrivs skydd av uppgifter om framförandet.

I enlighet med IMO:s riktlinjer för användning av AIS ombord kan AIS kopplas bort om befälhavaren anser att detta är nödvändigt med tanke på fiskefartygets säkerhet eller skydd.

6.  Följande artikel 6b skall införas:

Artikel 6b

Användning av system för identifiering och spårning av fartyg på långt håll (LRIT)

1.  Fartyg som bedriver internationell sjöfart skall, utom i de fall att de är utrustade med AIS och sjöfarten bedrivs uteslutande inom ett havsområde av typ A1, vilket täcks av ett AIS-nätverk, vara utrustade med ett LRIT-system som motsvarar kapitel V regel 19 i SOLAS-konventionen och uppfyller de prestandanormer och funktionskrav som antagits av IMO.

Kommissionen skall i enlighet med det föreskrivande förfarandet som avses i artikel 28.2 fastställa krav på installation av LRIT på fartyg i inrikesfart mellan hamnar i en medlemsstat i Europeiska unionen.

2.  Medlemsstaterna och kommissionen skall samarbeta för att senast den 31 december 2008 inrätta ett europeiskt datacentrum för LRIT-uppgifter vilket skall ansvara för behandling av uppgifterna i anslutning till identifiering och spårning på långt håll.

Det europeiska datacentrumet för LRIT-uppgifter skall utgöra en del av gemenskapens system för informationsutbyte inom sjöfarten, SafeSeaNet. Medlemsstaterna skall stå för kostnader som hänger samman med ändringar av nationella delar av SafeSeaNet för att införa LRIT-uppgifter.

Medlemsstaterna skall senast den 31 december 2008 inrätta och därefter vidmakthålla en uppkoppling till det europeiska datacentrumet för LRIT-uppgifter.

3.  Kommissionen skall fastställa politiska riktlinjer och principer för tillgång till information i det europeiska datacentrumet för LRIT-uppgifter i enlighet med det föreskrivande förfarandet som avses i artikel 28.2.

7.   Artikel 12 skall ersättas med följande:

Artikel 12

Avlastarens skyldigheter

1.  Avlastare som lämnar farligt eller förorenande gods till transport i en medlemsstats hamn skall , oavsett fartygets storlek, till befälhavaren eller fartygsoperatören överlämna en deklaration med följande uppgifter innan godset lastas ombord :

2.  Fartyg som kommer från en hamn utanför gemenskapen med farligt eller förorenande gods och är på väg till en hamn i en medlemsstat eller en ankarplats inom en medlemsstats territorialvatten, skall innehålla en deklaration från avlastaren med följande uppgifter:

3.   Avlastaren skall se till och ansvara för att den last som lämnas för transport verkligen överensstämmer med den som har deklarerats i enlighet med punkt 1 och 2 .

8.  I artikel 14 andra stycket skall led c ersättas med följande:

9 .  I artikel 16.1 skall följande led d och e läggas till:

10 .  Följande artikel skall införas som artikel 18a:

Artikel 18a

Åtgärder vid farligt isläge

1.  Om de behöriga myndigheter som utsetts av medlemsstaterna bedömer att isläget innebär allvarlig fara för människoliv till havs eller skyddet av egna eller andra staters havs- eller kustområden gäller följande:

2.  Bedömningen av om isläget motiverar åtgärder enligt punkt 1 skall grundas på is- och väderprognoser från en kvalificerad meteorologisk informationstjänst som är erkänd av medlemsstaten.

11 .  I artikel 19.2 skall följande stycke läggas till:

I detta syfte skall de på begäran översända de uppgifter som avses i artikel 12 till de nationella behöriga myndigheterna.

12 .  Artikel 20 skall ersättas med följande:

Artikel 20

Mottagande av fartyg i nöd på skyddade platser

1.  Varje medlemsstat skall tillsätta en behörig myndighet som skall ha nödvändig sakkunskap och vara oberoende på så sätt att den i samband med räddningsoperationer har befogenhet att självt fatta beslut om mottagande av fartyg i nöd med hänsyn till:

2.  Den myndighet som avses i punkt 1 får, bland annat:

3.  Medlemsstaterna skall med kommissionen som samordnare utarbeta årstidsbetingade (gränsöverskridande) registerkartor över havsmiljöresurser och mänskliga resurser.

4.  Den myndighet som avses i artikel 1 skall ansvara för utförande av de planer som avses i artikel 20a .

5.  Den myndighet som avses i artikel 1 skall fatta beslut om mottagande av ett fartyg i nöd på en skyddad plats, mot bakgrund av en preliminär lägesbedömning.

Den myndighet som avses i artikel 1 skall se till att fartyg i nöd, mot bakgrund av en lägesbedömning, på basis av de planer som avses i artikel 20a tas emot på en skyddad plats i samtliga fall då mottagandet av fartyget på en skyddad plats gör det möjligt att begränsa riskerna under rådande omständigheter.

6.  Medlemsstaterna skall rätta sig efter IMO:s riktlinjer om "fair treatment of seafarers in the event of a maritime accident" vad gäller behandlingen av besättningar på fartyg i nöd i vatten under deras jurisdiktion.

7 .  De myndigheter som avses i punkt 4 skall sammanträda regelbundet för att utbyta kunskaper och förbättra de rutiner som införts med stöd av den här artikeln. De får sammanträda när som helst, på grund av särskilda omständigheter, på begäran av någon av dem eller av kommissionen.

13.  Följande artikel 20a skall införas :

Artikel 20a

Planer för mottagande av fartyg i nöd

1.  Medlemsstaterna skall utarbeta planer för hot som orsakas av fartyg i nöd i vatten under deras jurisdiktion samt för att de skall kunna ta emot fartyg och skydda människors liv .

2.  De planer som avses i punkt 1 skall utarbetas efter samråd med berörda parter och med hänsyn till de riktlinjer från IMO som avses i artikel 3 a och skall minst innehålla följande uppgifter:

3.  Medlemsstaterna skall offentliggöra namnet på den behöriga myndighet som avses i artikel 20.4 och listan med de kontaktpunkter som tar emot och hanterar larm. De skall skicka förteckningen över möjliga skyddade platser till kommissionen. De skall också översända uppgifter av betydelse om planer och skyddade platser till grannmedlemsstaterna.

Vid genomförandet av de förfaranden som fastställs i planen för mottagande av fartyg i nöd skall de se till att de som deltar i åtgärderna, inbegripet räddnings- och bogseringsföretag, får tillgång till alla uppgifter av betydelse om planer och skyddade platser.

De personer som med stöd av denna punkt får relevant information om katastrofplaner och skyddade platser är skyldiga att garantera sekretessen för denna information.

14 .  Följande artikel 20b skall införas :

Artikel 20b

Finansiella säkerheter och ersättningar

1.  Även i de fall då det inte finns något intyg om försäkring eller finansiell säkerhet skall medlemsstaten göra en lägesbedömning och fatta beslut i enlighet med artikel 20 och avsaknaden av sådana handlingar är inte heller ett tillräckligt skäl för medlemsstaten att vägra motta ett fartyg i nöd på en skyddad plats .

2.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaten, vid mottagande av ett fartyg i nöd, begära att fartygsoperatören, ombudet eller befälhavaren visar upp ett intyg om försäkring eller finansiell säkerhet av det slag som avses i artikel 7 i direktiv 2007/.../EG [om fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter] (10) , som täcker skadeståndsansvaret för skador orsakade av fartyget. Förfrågningar om intyg får inte leda till att mottagandet av ett fartyg i nöd fördröjs.

3.  Medlemsstaterna skall se till att ersättning utgår för de kostnader och den eventuella ekonomiska förlust som en hamn har drabbats av till följd av ett beslut av det slag som avses i artikel 20.5, om dessa kostnader och skador inte inom rimlig tid ersätts av fartygsägaren eller fartygsoperatören i enlighet med direktiv 2007/.../EG [om fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter] + och av befintliga internationella mekanismer för ersättning.

15 .  Följande artikel 22a skall införas :

Artikel 22a

Det europeiska systemet för informationsutbyte inom sjöfarten - SafeSeaNet

1.  Medlemsstaterna skall införa nationella eller lokala system för hanteringen av den sjöfartsinformation som avses i detta direktiv.

2.  De kommunikationssystem som upprättas i enlighet med punkt 1 skall medge operativ användning av den insamlade informationen och uppfylla kraven i artikel 14.

3.  För att informationsutbytet skall fungera väl skall medlemsstaterna se till att de nationella eller lokala system som inrättas för att ta emot, hantera och bevara informationen kan kopplas samman med SafeSeaNet, gemenskapens system för informationsutbyte inom sjöfarten. Kommissionen skall se till att gemenskapens system för utbyte av information mellan unionens sjöfartsmyndigheter, SafeSeaNet, är i drift dygnet runt.

4.  Medlemsstaterna skall i sitt samarbete inom ramen för antingen regionala överenskommelser eller gränsöverskridande, interregionala eller transnationella projekt se till att de informationssystem eller nätverk som utvecklats följer kraven i detta direktiv och är kompatibla och samkörda med systemet SafeSeaNet.

5.  För att garantera en tillräckligt lång period för att testa systemet SafeSeaNet skall det vara fullt operationellt den 1 januari 2009.

16 .  Artikel 23 skall ändras på följande sätt:

17 .  Följande artikel 23a skall införas :

Artikel 23a

Hantering av sjösäkerhetsinformation

1.  Kommissionen skall, om nödvändigt, se till att den information som samlats in enligt detta direktiv eller av offentliga eller privata organ som ett led i deras arbete, behandlas, används och sprids till de myndigheter som utsetts av medlemsstaterna.

2.  Kommissionen skall i förekommande fall också bidra till utveckling och drift av system för insamling och spridning av sjösäkerhetsdata, främst genom systemet Equasis, men också genom andra, liknande, offentliga system.

18.  Artikel 24 skall ersättas med följande:

Artikel 24

Sekretess

1.  Medlemsstaterna skall i enlighet med nationell lagstiftning vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa sekretessen för de uppgifter som överlämnas till dem i enlighet med detta direktiv.

2.  Medlemsstaterna skall i enlighet med nationell lagstiftning kontrollera att AIS- och LRIT-uppgifter som översänds från fartyg inte görs tillgängliga för allmänheten, används för andra ändamål än säkerhet och skydd av miljön eller påverkar konkurrensen mellan fartygsoperatörerna. De bör framför allt inte tillåta att uppgifter om lasten eller personerna ombord sprids bland allmänheten om inte fartygsoperatören eller befälhavaren har gett tillstånd till detta.

Kommissionen skall, tillsammans med den europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet, undersöka hur den kan åtgärda de problem som de åtgärder som föreskrivs i direktivet, framför allt artiklarna 6, 6a, 14 och 22a, kan medföra för nät- och informationssäkerheten. Senast ett år efter att detta direktiv trätt i kraft skall kommissionen vidta nödvändiga åtgärder för att motverka otillåten användning eller missbruk för kommersiella syften av uppgifter som utbyts på basis av detta direktiv.

19.  I artikel 27 skall punkt 2 ersättas med följande:

2.  Dessutom får bilagorna I, III och IV ändras i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 28.3 mot bakgrund av den erfarenhet som erhållits beträffande detta direktiv förutsatt att ändringarna inte ökar tillämpningsområdet för direktivet.

20 .  Artikel 28 skall ersättas med följande:

Artikel 28

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen skall biträdas av den kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) som inrättats enligt artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002*.

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

3.  Då hänvisning görs till denna punkt skall artiklarna 5a.1-4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

_________________________________________________

* EGT L 324, 29.11.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 93/2007 (EUT L 22, 31.1.2007, s. 12).

21.  I bilaga I punkt 4 skall strecksats X ersättas med följande:

– X.  Övrig information

22 .  I bilaga II.I skall följande punkt 3 läggas till :

3.  Fiskefartyg

Fiskefartyg med en total längd av 24 meter eller mer omfattas av de krav på utrustning som avses i artikel 6a enligt följande tidsplan:

–  Alla nya fiskefartyg med en total längd på minst 24 meter: senast den ... * .

–  Fiskefartyg med en total längd på minst 24 meter, men under 45 meter: senast den  ...**

_________________

* Den dag då direktivet träder i kraft.

** Två år efter det att direktivet har trätt i kraft .

Artikel 2

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den ...(11) . De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den tredje dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 318, 23.12.2006, s. 195. (2) EUT C 229, 22.9.2006, s. 38. (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 april 2007. (4) EGT L 208, 5.8.2002, s. 10. (5) + EUT: Vänligen för in nummer och datum. (6) + EUT: Vänligen för in numret. (7) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 93/2007 (EUT L 22 , 31.1.2007 , s. 12 ). (8) EGT L 208, 5.8.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1891/2006 (EUT L 394 , 30.12.2006 , s. 1). (9) + EUT: Vänligen för in nummer och datum. (10) + EUT: Vänligen för in numret. (11) * Tolv månader efter det att direktivet har trätt i kraft.