Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av artiklarna 16, 87.3, 137, 141, 158 och 299.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden(1),

–   med beaktande av rådets beslut 2006/702/EG av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen(2),

–   med beaktande av Europeiska rådets slutsatser i Lissabon den 23–24 mars 2000 och den 15–16 juni 2001 i Göteborg,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 maj 2007 – Fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2007)0273),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 juni 2006 – Tillväxt- och sysselsättningsstrategin och reformen av den europeiska sammanhållningspolitiken: Fjärde framstegsrapporten om sammanhållningen (KOM(2006)0281),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 mars 2006 – En färdplan för jämställdhet 2006–2010 (KOM(2006)0092),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 juli 2005 – En sammanhållningspolitik för att stödja tillväxt och sysselsättning: Gemenskapens strategiska riktlinjer för perioden 2007–2013 (KOM(2005)0299),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 maj 2005 – Tredje framstegsrapporten om sammanhållningen: Mot nytt partnerskap för tillväxt, sysselsättning och sammanhållning (KOM(2005)0192),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 maj 2004 – Ett starkare partnerskap för de yttersta randområdena (KOM(2004)0343),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 februari 1996 – Att införliva jämställdheten mellan kvinnor och män i gemenskapens hela politik och i samtliga insatser (KOM(1996)0067),

–   med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 10/2006 om efterhandsutvärderingar av program omfattande mål 1 och mål 3 under perioden 1994-1999 (strukturfonderna)(3),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A6-0241/2007), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 158 i EG-fördraget är ett av gemenskapens mål att främja harmonisk utveckling och att minska skillnader mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna genom att stärka den ekonomiska tillväxten.

B.  De fattigaste regionerna i EU är de som omfattas av sammanhållningspolitikens konvergensmål och vars BNP per capita är mindre än 75 procent av BNP per capita för EU som helhet.

C.  Begreppet sammanhållning har inte klart definierats och det omfattar olika insatser för att skapa en harmonisk ekonomisk, social och territoriell utveckling i EU:s regioner.

D.  I slutsatserna i Europaparlamentets resolution av den 24 april 2007 om framtida utvidgningars konsekvenser för sammanhållningspolitikens effektivitet(4) anges att sammanhållningspolitikens nuvarande finansieringsstruktur skall ses över inför framtida utvidgningar. I resolutionen föreslås dessutom att finansieringen av regional konkurrenskraft och territoriellt samarbete alltmer skall koncentreras på att integrera regionala ekonomier och infrastruktur av europeiskt intresse samt hjälpa regionerna att klara globaliseringen och den demografiska omvandlingen.

E.  En av EU:s grundläggande principer är solidaritetsprincipen, som syftar till att minska skillnaderna i EU:s regionala utveckling.

F.  Hittills har EU:s sammanhållningspolitik effektivt bidragit till utvecklingen i många regioner i de tidigare sammanhållningsländerna (Irland, Grekland, Portugal och Spanien), även om vissa regioner fortfarande är kraftigt underutvecklade, och sammanhållningspolitikens betydelse för konvergensen i de fattigaste regionerna har bidragit till att öka välståndet i EU som helhet.

G.  Syftet med sammanhållningspolitiken är att göra medlemsstater och regioner ekonomiskt livskraftiga och därmed oberoende av externt stöd, även om mottagandet av stöd från strukturfonderna inte är tidsbegränsat.

H.  Det saknas detaljerad information och jämförande studier som rankar utvecklingen i de regioner som tar emot stöd från strukturfonderna.

I.  Det utvidgade EU med 27 medlemsstater har en befolkning på nästan 493 miljoner(5), varav ungefär 30 procent(6) bor i de 100 regioner som för närvarande omfattas av konvergensmålet. Skillnaderna i BNP mellan regionerna i EU-27 är för närvarande betydligt större än de var i EU-15, och genomsnittet för BNP per capita varierar från 24 procent (sydöstra Rumänien) till 303 procent (Inner London) av EU:s genomsnittliga BNP.

J.  De fattigaste regionerna i EU-27 som omfattas av konvergensmålen ligger huvudsakligen i de nya medlemsstaterna, där genomförandet av sammanhållningspolitiken precis har inletts, och det går därför inte än att avgöra hur sammanhållningspolitiken har lyckats med att minska skillnaderna.

K.  I de fattigaste medlemsstaterna är den ekonomiska tillväxten ojämnt fördelad och tenderar att vara koncentrerad till stadsområden, trots att en stor del av befolkningen i dessa länder bor på landsbygden.

L.  Regioner som har drabbats av ekonomisk fattigdom på grund av bristande grundläggande infrastruktur, begränsad tillgång till offentliga tjänster och hög arbetslöshet avfolkas snabbare än andra regioner och detta undergräver i sin tur deras förmåga att skapa verklig utveckling.

M.  I artikel 299.2 i EG-fördraget föreskrivs att gemenskapen skall anpassa sin politik och besluta om specifika åtgärder för de yttersta randområden som räknas upp i denna artikel. Situationen i de yttersta randområdena är speciell eftersom den sammanlagda verkan av strukturella och geografiska nackdelar allvarligt hämmar utvecklingen i dessa områden. De flesta av dessa områden tillhör dessutom EU:s fattigaste områden.

N.  Finansieringsmöjligheterna genom sammanhållningspolitiken utnyttjades dåligt i de fattigaste regionerna i vissa av de nya medlemsstaterna under perioden 2004–2006,

O.  Om strukturfonderna skall kunna utnyttjas framgångsrikt, vilket är ett måste för att man skall kunna garantera en betydande ekonomisk tillväxt för de fattigaste regionerna så att de stegvis kan hämta in eftersläpningen i förhållande till de mer utvecklade regionerna räknat i BNP per capita, krävs en noggrann samordning mellan myndigheterna på lokal, regional och nationell nivå och på gemenskapsnivå.

P.  Det faktum att finansiering har beviljats är inte i sig en garanti för att den kommer att användas på ett bra sätt, och myndigheter i fattiga regioner saknar ofta den kunskap och erfarenhet som krävs samt de kompletterande medel som behövs för att fullt ut kunna utnyttja de sammanhållningsmedel som de har rätt till.

Q.  Det finns många skäl till att enskilda regioner är ekonomiskt eftersatta och framför allt i de fattigaste regionerna i EU saknas den grundläggande infrastruktur som krävs för balanserad hållbar utveckling och investeringar samt de mänskliga resurser och de incitament som krävs för utbildning, livslångt lärande och innovation.

R.  Privata investeringar, riskkapital, roterande fonder och mikrokrediter för nystartade företag är avgörande drivkrafter för entreprenörskap, innovation och skapande av arbetstillfällen.

S.  Social utslagning och extremt hög långtidsarbetslöshet är särskilt vanligt förekommande i de fattigaste regionerna, särskilt bland kvinnor, äldre, funktionshindrade och utsatta etniska grupper.

T.  Medborgarnas grundläggande rättigheter omfattar lika tillgång för kvinnor och män till alla allmännyttiga tjänster, lika möjligheter på arbetsmarknaden och lika tillgång till utbildning, kultur, hälsovård och sociala tjänster.

1.  Europaparlamentet kräver att kraftfulla åtgärder vidtas för att minska de mest akuta utvecklingsbristerna i de fattigaste EU-regionerna och konstaterar särskilt att de nya medlemsstaterna, som sedan 2004 omfattas av sammanhållningspolitiken, behöver särskilt stöd på grund av sina institutionella, administrativa och ekonomiska svårigheter.

2.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att analysera sammanhållningspolitikens historiska utveckling i de 15 gamla EU-länderna och uppmanar kommissionen att samarbeta med berörda medlemsstater, deras regioner, lokala myndigheter och andra intresserade parter för att dels lyfta fram tillväxtskapande åtgärder i framgångsrika regioner (exempelvis Irland,) dels lyfta fram de främsta hindren i de regioner som har hamnat på efterkälken så att dessa hinder inte upprepas i de nya medlemsstaternas regioner.

3.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen och medlemsstaterna på situationen i de regioner som, trots att de är de fattigaste regionerna i EU-15 och trots att deras utvecklingsdata inte har förbättrats, av rent statistiska skäl inte längre betraktas som de fattigaste regionerna i EU-27. Parlamentet rekommenderar att dessa regioners särskilda situation uppmärksammas.

4.  Europaparlamentet anser att svårigheterna att utnyttja finansieringen är ett stort och angeläget problem, särskilt för de nya medlemsstaterna, som har svårt att uppfylla de komplicerade kraven i sammanhållningspolitiken och ofta saknar tillräckligt mycket eget kapital (privat eller offentligt) för att förfinansiera EU-stöd, på grund av de svåra förfaranden och tidsbegränsningar som gäller för genomförandet av projekt, vilket leder till att möjliga förmånstagare inte kan få tillgång till, eller ens söka, medel som skulle kunna komma dem väl till pass.

5.  Europaparlamentet är oroat över att gemenskapsstödet inte är tillräckligt målinriktat i vissa regioner. Detta leder till att situationen i dessa regioner inte förbättras trots att de har mottagit stöd i många år, vilket är ett slöseri med gemenskapsmedel.

6.  Europaparlamentet föreslår att EU:s sammanhållningspolitik skall ta hänsyn till de skiftande behoven i de fattigaste regionerna och att stödet skall anpassas till de särskilda förhållandena och villkoren där och att deras potential skall utnyttjas, så att man genomför projekt som ger varaktiga resultat och verklig utveckling på grundval av de fleråriga utvecklingsplanerna och med hänsyn till den fysiska planeringen och annan gemenskapspolitik.

7.  Europaparlamentet rekommenderar att EU:s sammanhållningspolitik genom särskilda och specifika åtgärder anpassas till de yttersta randområden som räknas upp i artikel 299.2. Parlamentet stöder EU:s strategi för de yttersta randområdena och uppmanar kommissionen att omgående precisera innehållet i det "starkare partnerskap" som det har utlovat, särskilt när det gäller förbättringen av de yttersta randområdenas konkurrenskraft och handlingsplanen för det utvidgade grannskapet.

8.  För att skynda på den ekonomiska tillväxten, investeringarna och den balanserade hållbara utvecklingen i de fattigaste regionerna rekommenderar Europaparlamentet att regionerna och medlemsstaterna skall prioritera projekt som utformats för att öka regionernas tillgänglighet genom att ge dem grundläggande infrastruktur, särskilt inom transport, IT- och telekommunikationsområdena, samtidigt som hänsyn tas till de sociala och miljömässiga effekterna av sådana projekt.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att ta hänsyn till behovet av en balanserad utveckling inom enskilda regioner när de utarbetar sina regionala utvecklingsplaner, och anser att det är särskilt viktigt att hänsyn tas till de särskilda behoven i stadsområden, där en lämplig politik bör drivas som omfattar en bostadspolitik för "fattiga områden". Även en lämplig landsbygdspolitik bör drivas.

10.  Europaparlamentet anser att det är särskilt viktigt att ge städer ökade befogenheter för sammanhållningspolitiken så att de kan agera tillsammans när det gäller stadsområdens särskilda behov. I detta sammanhang uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja möjligheterna till integrerade utvecklingsplaner där sammanhållningspolitiken direkt kan kopplas till stadsplaneringen.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra de fattigaste regionerna mer attraktiva för investerare genom att utnyttja naturtillgångarna och de kulturella tillgångarna i dessa regioner för att utveckla traditionell ekonomisk verksamhet, samtidigt som en väl avvägd utveckling mellan städer och landsbygd främjas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i högre grad koncentrera sig på att identifiera och stödja åtgärder för att bevara de specifika färdigheter och traditioner som fortfarande lever kvar i isolerade och eftersatta regioner i Europa.

12.  Europaparlamentet välkomnar fokuseringen på att använda sammanhållningspolitiken för att förbättra gemenskapens innovationsförmåga under perioden 2007–2013 och konstaterar att detta mål även bör gälla de fattigaste regionerna. Parlamentet betonar särskilt behovet av att minska den tekniska klyftan inom och mellan regioner och medlemsstater genom att stärka nätverken för tekniskt samarbete.

13.  Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att all granskning och utvärdering av sammanhållningspolitiken måste leda till bättre och nyskapande sammanhållningspolitik i en framtida utvidgad union. Parlamentet påminner om behovet av att koncentrera sig på nya typer av territoriell utveckling och i synnerhet att stödja utvecklingen av en regional kritisk massa kring stadsområden och andra regionala tätbefolkade områden. Parlamentet påminner även om att det är nödvändigt att tillämpa en differentierad strategi för användningen av strukturfonderna utifrån samtliga regioners behov.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja projekt som ökar regionernas förmåga att ta fram och ta in ny teknik, särskilt sådan som gäller miljöskydd och utveckling av naturresurser och som omfattar spridning av modeller som bygger på lägre energiförbrukning och användning av förnybara energikällor, så att dessa regioner kan bli ledande inom miljöinnovation utan att behöva genomlida de negativa icke hållbara utvecklingsaspekter som har präglat andra regioners utvecklingscykler.

15.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med territoriellt samarbete (gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt) inom EU:s sammanhållningspolitik för att främja en balanserad utveckling. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang inrättandet av regionala och sektorsvisa samarbetsnätverk för framför allt de fattigaste regionerna.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att främja entreprenörskap i de fattigaste regionerna genom ett integrerat system av ekonomiska och sociala incitament för investerare, och pekar på behovet av att avsevärt förenkla de administrativa förfarandena, särskilt när det gäller att starta nya och utöka befintliga ekonomiska verksamheter.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja entreprenörskap i skolor och att stödja utbildningar för blivande entreprenörer som särskilt är inriktade på unga, kvinnor, äldre och minoriteter som är utsatta för social utslagning.

18.  Europaparlamentet välkomnar nya instrument som Jeremie (finansiell möjlighet inom kommande strukturfonder – Joint European Resources for Micro to Medium Enterprises) och Jessica (Europeisk stöd för hållbara investeringar i stadsområden), men påpekar att de kom för sent för att kunna användas fullt ut och att medvetenheten om vilka möjligheter instrumenten ger fortfarande är mycket låg på lokal och regional nivå. Parlamentet konstaterar att det finns ett stort behov av att sprida och tillämpa dessa instrument i så stor utsträckning som möjligt i medlemsstaterna. De bör tillämpas i enlighet med den faktiska situationen i dessa stater, med hänsyn till de potentiella stödmottagarnas verkliga behov och deras förmåga att praktiskt använda sig av dessa instrument.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera åtgärderna för att ge tekniskt stöd till medlemsstater och regioner genom att inrätta ett lämpligt utbildningsprogram, och välkomnar Jaspersinitiativet om stöd till genomförandet av stora projekt.

20.  Europaparlamentet välkomnar det nyligen lanserade initiativet "Regioner för ekonomisk förändring" och dess åtagande att sprida bästa metoder som har haft en tydlig positiv effekt och som har bidragit till den regionala ekonomiska tillväxten. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att de fattigaste EU-regionerna ingår i nätverket för utbyte av bästa metoder, och att beskriva dessa metoder på en offentlig webbplats på EU:s samtliga officiella språk.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta offentlig-privata partnerskap för att effektivt få in privat kapital i finansieringen av regionala utvecklingsprojekt, och föreslår i detta sammanhang att enkla och tydliga regler för sådana partnerskap skall fastställas med utgångspunkt i hur de långsiktigt påverkar de offentliga finanserna.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera arbetet med att göra direktiv, regler och riktlinjer lättare att förstå, för att förhindra feltolkningar och underlätta genomförandet av programmen.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare förenkla förfarandena så att medel fördelas på ett öppet och effektivt sätt och betalas ut snabbt till slutmottagarna. Parlamentet föreslår dessutom att idén om en enda kontaktpunkt skall utvecklas fullt ut och att förfarandena för att kontrollera användningen av medel skall stärkas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa det europeiska öppenhetsinitiativet och förvaltningsmyndighetens ansvar för att elektroniskt eller på annat sätt offentliggöra förteckningen över stödmottagarna, insatsernas beteckning och beviljade offentliga stödbelopp, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 7.2 d i kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006(7) genom vilken rådets förordning (EG) nr 1083/2006 genomförs.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa en effektiv samordning av politik, teknik och administration och effektiv efterlevnad av partnerskapsprincipen för att få till stånd en sund förvaltning av medlen, och uttrycker oro över bristen på fungerande samordnings- och partnerskapsmekanismer i de fattigaste regionerna.

25.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen och medlemsstaterna på att det för att skapa en balanserad utveckling krävs en samverkan mellan ekonomi, samhälle och miljö på grundval av en analys av vad den ekonomiska eftersläpningen beror på, särskilt med tanke på arbetslösheten och dess underliggande strukturer, framför allt i de fattigaste regionerna.

26.  Europaparlamentet betonar att arbetslösheten i vissa av de fattigaste EU-regionerna är högre än 20 procent, och uttrycker sin oro över att arbetslösheten är ett problem som särskilt drabbar de fattigaste regionerna och att den fortfarande är högre bland kvinnor och minoriteter som är drabbade av social utslagning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja kvinnor på arbetsmarknaden och utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Parlamentet begär dessutom att den romska befolkningens mycket speciella situation och svåra problem med långtidsarbetslöshet skall uppmärksammas.

27.  Europaparlamentet betonar behovet av att utnyttja Europeiska socialfonden för att investera i humankapital i de fattigaste regionerna genom att säkerställa bättre tillgång till utbildning och kontinuerligt höja utbildningsnivån, särskilt bland unga, kvinnor, äldre och minoriteter som är drabbade av social utslagning, och genom att investera i kompletterande åtgärder och relevanta stöd-, samhälls- och omsorgstjänster som förbättrar chanserna till sysselsättning.

28.  Europaparlamentet betonar att lika möjligheter för kvinnor och män måste främjas i alla led när projekt som omfattas av EU:s sammanhållningspolitik utformas och genomförs.

29.  Europaparlamentet konstaterar att 2007 har utnämnts till Europeiska året för lika möjligheter för alla och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja projekt som syftar till att öka kunskapen om jämställdhet mellan könen i alla gemenskapsprogram, särskilt sådana som påverkar den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontinuerligt ge parlamentet tillgång till pålitliga statistiska analyser av den särskilda situationen för kvinnor och män i de fattigaste EU-regionerna för att göra det möjligt att övervaka sammanhållningspolitikens effekter i fråga om förbättrade levnadsvillkor för alla socialgrupper.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra det system som används för att utvärdera sammanhållningspolitiken och att utarbeta en ny metod för att mäta regional utveckling, som inte enbart bygger på BNP utan även på andra indikatorer, som arbetslöshetstal och andra kvantitativa och kvalitativa indikatorer, och samtidigt förbättra metoderna för att beräkna köpkraftsparitet, framför allt genom att utveckla regionala snarare än nationella indikatorer.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet förse parlamentet med aktuell, pålitlig och jämförbar statistik som möjliggör en korrekt bedömning av framstegen i de fattigaste EU-regionernas utveckling.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera sammanhållningspolitikens verkningar och undersöka orsakerna till eventuella oönskade effekter av gemenskapens politik i samband med halvtidsöversynen 2009 av gemenskapens budget och i den kommande rapporten om ekonomisk och social sammanhållning, för att se till att sammanhållningspolitiken är så effektiv som möjligt under hela planeringsperioden 2007-2013.

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 210, 31.7.2006, s. 25. Rättelse offentliggjord i EUT L 239, 1.9.2006, s. 248. (2) EUT L 291, 21.10.2006, s. 11. (3) EUT C 302, 12.12.2006, s. 1. (4) Antagna texter, P6_TA(2007)0130. (5) 492 852 386. Källa: Eurostat/US Census Bureau. (6) Källa: Eurostat, "Statistics in Focus – Economy and Finance 17/2006" [ej översatt till svenska]. (7) EUT L 371, 27.12.2006, s. 1. Rättelse offentliggjord i EUT L 45, 15.2.2007, s. 3.