Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den särskilda domstolen för Sierra Leone som inrättades genom ett avtal mellan FN och regeringen i Sierra Leone i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1315 (2000) av den 14 augusti 2000, i syfte att lagföra de personer som bär det största ansvaret för de allvarliga brott mot internationell humanitär rätt och nationell rätt i Sierra Leone som begåtts i Sierra Leone sedan den 30 november 1996, i synnerhet krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten,

–   med beaktande av den tilläggsbudget för den särskilda domstolen för Sierra Leone som godkändes av den särskilda domstolens förvaltningskommitté den 15 maj 2007,

–   med beaktande av internationell rätt, i synnerhet Genèvekonventionen och det andra tilläggsprotokollet till denna konvention rörande skydd för offren i icke-internationella väpnade konflikter, och FN-stadgan,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner, i synnerhet den av den 16 mars 2006 om straffrihet i Afrika och i synnerhet Hissène Habré-fallet(1) och den av den 24 februari 2005 om specialdomstolen för Sierra Leone och Charles Taylor-fallet(2),

–   med beaktande av partnerskapsavtalet mellan staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet å ena sidan och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å andra sidan (Cotonouavtalet), och avtalsparternas åtagande om att bidra till fred, säkerhet och stabilitet, respekt för mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstaten,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kampen mot straffrihet är en av hörnstenarna i Europeiska unionens politik för mänskliga rättigheter. Det internationella samfundet har ett ansvar för att stödja denna politik för att se till att de mekanismer för ansvarighet som inrättats är effektiva.

B.  Den särskilda domstolen för Sierra Leone inrättades 2002 genom ett avtal mellan FN och regeringen i Sierra Leone, efter ett brutalt inbördeskrig som varade i mer än tio år. Domstolens mandat är att lagföra de personer som bär det största ansvaret för de illdåd som begåtts i Sierra Leone.

C.  Den särskilda domstolen för Sierra Leone har det internationella samfundets stöd och det faktum att den verkar på plats bidrar till att ge den större effekt på lokal nivå.

D.  Den särskilda domstolen för Sierra Leone innebär en prejudicerande utveckling inom den internationella rätten, då det var den första domstol som åtalade en sittande afrikansk statschef för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Den dom som avgavs den 20 juni 2007 mot tre före detta rebelledare i Sierra Leones väpnade styrkors revolutionära råd (AFRC) var den första dom som rörde rekrytering och utnyttjande av barnsoldater och tvångsäktenskap.

E.  Den särskilda domstolen för Sierra Leone spelar en viktig roll för att bidra till fred och rättvisa i området kring Manofloden i västra Afrika, och kommer med all säkerhet att lämna varaktiga spår. För att komma därhän har den särskilda domstolen inlett uppsökande verksamhet och har börjat arkivera och översätta program för att informera om sitt arbete. Den har även inlett program för att erbjuda skydd till offren och den bidrar till att bygga upp sierraleoniernas kapacitet inom rättsväsendet. Sådan verksamhet, som inte är direkt kopplad till det rättsliga arbetet, är viktig för att garantera att den särskilda domstolens resultat blir varaktiga och den fortsätter att utgöra en utmaning som måste lösas.

F.  Den 7 mars 2003 åtalades Liberias tidigare president Charles Taylor av åklagaren vid den särskilda domstolen för Sierra Leone för 17 fall av krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, inklusive mord, lemlästning, våldtäkt, sexuellt slaveri och rekrytering av barnsoldater. Rättegången mot Charles Taylor inleddes den 4 juni 2007.

G.  Ett misslyckande med att avsluta rättegången mot Charles Taylor eller med att garantera att rättegången hålls under bästa tänkbara och så rättvisa förhållanden som möjligt skulle inte enbart undergräva skapandet av varaktig fred i området kring Manofloden i västra Afrika, utan skulle även motverka kampen mot straffrihet och skada utvecklingen av den internationella straffrätten, vilken redan har ifrågasatts efter det misslyckade försöket att åtala Slobodan Milosevic och den kontroversiella domen mot Saddam Hussein.

H.  Den 20 augusti 2007 fann den särskilda domstolen för Sierra Leone att det låg i rättvisans intresse att ge de försvarsadvokater som nyligen utsetts för Charles Taylor mer tid, och rättegången sköts därför upp till den 7 januari 2008.

I.  Till skillnad från andra internationella brottmålsdomstolar finansieras den särskilda domstolen för Sierra Leone via frivilliga bidrag från intresserade stater. Många länder, däribland medlemsstater, och kommissionen har understrukit sitt åtagande för internationell humanitär rätt genom att finansiera den särskilda domstolens verksamhet.

J.  Det har inrättats en förvaltningskommitté för att bistå FN:s generalsekreterare i arbetet med att utverka lämplig finansiering för den särskilda domstolen, godkänna budgeten och ge råd i all verksamhet som faller utanför domstolens rättskipande arbete.

K.  I den tilläggsbudget som förvaltningskommittén godkände den 15 maj 2007 kom den fram till att den särskilda domstolen för Sierra Leone behöver 89 miljoner USD för att slutföra sina uppdrag (36 miljoner USD för 2007, 33 miljoner USD för 2008 och 20 miljoner USD för 2009). Enligt nuvarande beräkningar kommer tillgängliga resurser att ta slut i oktober 2007.

1.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som den särskilda domstolen för Sierra Leone har gjort i arbetet med att åtala de personer som är ansvariga för de illdåd som begåtts i Sierra Leone. Inte minst välkomnar parlamentet att den särskilda domstolen har dömt tre högt uppsatta medlemmar av AFRC för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet välkomnar särskilt att rättegången mot Charles Taylor har inletts och anser att detta kommer att sända en tydlig signal till ledare runt om i världen om att fruktansvärda brott mot de mänskliga rättigheterna inte längre kommer att tolereras med straffrihet.

2.  Europaparlamentet noterar att den särskilda domstolen för Sierra Leone får finansiellt stöd från EU genom europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och att medlemsstaterna, i synnerhet Förenade kungariket och Nederländerna, konsekvent har bidragit med avsevärda belopp till domstolens verksamhet.

3.  Europaparlamentet är emellertid fortfarandeoroat över att tillgängliga resurser inte är tillräckliga för att skapa ett lämpligt arbetsklimat för den särskilda domstolen. Parlamentet hyser mycket stor oro för att detta kommer att hindra kampen mot straffrihet och inte minst skada rättegången mot Charles Taylor, som utgör ett pilotfall för utvecklingen av internationell straffrätt, och hindra försoningsprocessen och skapandet av varaktig fred i Sierra Leone och i hela västra Afrika.

4.  Europaparlamentet varnar även för att ett misslyckande med att förse den särskilda domstolen för Sierra Leone med nödvändiga finansiella resurser kommer att leda till att det internationella samfundets insatser för fred i Sierra Leone och för att bekämpa de brott som begicks under kriget allvarligt misskrediteras.

5.  Europaparlamentet uppmanar alla stater, inklusive medlemsstaterna, att ytterligare bidra till den verksamhet som den särskilda domstolen för Sierra Leone bedriver för att garantera att den särskilda domstolen framgångsrikt kan avsluta sitt arbete, inbegripet den verksamhet som syftar till att ge varaktiga resultat och till att förbättra rättsväsendets oberoende i Sierra Leone.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsatt finansiera både kärnverksdamheten och annan verksamhet vid den särskilda domstolen i de kommande nationella program som utarbetas för Sierra Leone. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Sierra Leone att prioritera "transitional justice" och rättsväsendets oberoende.

7.  Europaparlamentet uppmanar FN:s generalsekreterare att i samråd med FN:s säkerhetsråd undersöka alla finansiella möjligheter som står till buds för att den särskilda domstolen skall kunna slutföra sina viktiga uppgifter.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar den särskilda domstolen att öka sitt samarbete med myndigheterna och domstolarna i Sierra Leone. Parlamentet betonar att offren utan dröjsmål måste kunna söka upprättelse vid nationella domstolar och att det är nödvändigt att ta efter den särskilda domstolen när det gäller att sätta amnestier ur spel, i synnerhet de som ingick i Lomékonventionen vid domstolens inrättande, och att i nationell lagstiftning införliva alla brott som definierats på internationell nivå.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, den särskilda domstolen för Sierra Leone, Sierra Leones regering och parlament, FN:s säkerhetsråd, medlemmarna av Afrikanska unionen och ordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen.

(1) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 418 (2) EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 408.