Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2209(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0446/2007

Ingivna texter :

A6-0446/2007

Debatter :

PV 28/11/2007 - 15
CRE 28/11/2007 - 15

Omröstningar :

PV 29/11/2007 - 7.30
CRE 29/11/2007 - 7.30
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0574

Antagna texter
DOC 90k
Torsdagen den 29 november 2007 - Bryssel Slutlig utgåva
Gemensamma principer för "flexicurity"
P6_TA(2007)0574A6-0446/2007

Europaparlamentets resolution av den 29 november 2007 om gemensamma principer för "flexicurity" (2007/2209(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Gemensamma principer för "flexicurity": Fler och bättre arbetstillfällen med en kombination av flexibilitet och trygghet" (KOM(2007)0359) (kommissionens meddelande om "flexicurity"),

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande "Flexicurity (den interna flexibilitetsdimensionen – kollektiva förhandlingar och den sociala dialogens roll som instrument för reglering och reform av arbetsmarknaden)"(1) ,

–   med beaktande av europeiska arbetsmarknadens parters rekommendationer i rapporten "Huvudsakliga utmaningar som EU står inför när det gäller arbetsmarknaden: Gemensam analys av arbetsmarknadens parter inom Europa", av den 18 oktober 2007,

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om arbetsmarknadsparternas roll när det gäller att förena arbets-, familje- och privatliv(2) ,

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande "Sysselsättning för prioriterade kategorier – Lissabonstrategin"(3) ,

–   med beaktande av kommissionens grönbok om en modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar (KOM(2006)0708) och parlamentets resolution av den 11 juli 2007(4) om denna grönbok,

–   med beaktande av "OECD:s sysselsättningsöversikt – 2006 års utgåva: att främja sysselsättning och inkomstutveckling",

–   med beaktande av ILO:s rapport "Is a stable workforce good for the economy? – Insights into the tenure – productivity – employment relationship" från augusti 2004, som visar att det finns ett positivt samband mellan anställningstrygghet och produktivitet,

–   med beaktande av ILO:s konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten (1948), ILO:s konvention nr 98 om tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten (1949) och ILO:s rekommendation nr 198 om arbetsförhållanden (2006),

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(5) som förbjuder åldersdiskriminering i arbetslivet,

–   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2006 om en europeisk social modell för framtiden(6) , där Europeiska unionens gemensamma värderingar jämlikhet, solidaritet, icke-diskriminering och omfördelning framhålls på nytt,

–   med beaktande av artiklarna 136–145 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 15, 20 och 27–38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till skydd mot uppsägning utan saklig grund och rätten till rättvisa arbetsförhållanden,

–   med beaktande av den europeiska sociala stadgan,

–   med beaktande av högnivågruppens rapport från maj 2004 om socialpolitikens framtid i ett utvidgat EU,

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument "Gemenskapens Lissabonprogram: Teknisk genomföranderapport och dess genomförande 2006" (SEK(2006)1379),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument om framsteg för att uppnå Lissabonmålen beträffande utbildning - Rapport baserad på indikatorer och riktmärken (SEK(2006)0639.

–   med beaktande av den europeiska stadgan för småföretagen,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om den socialpolitiska agendan (KOM(2005)0033),

–   med beaktande av de nationella reformprogram med anknytning till Lissabonstrategin som medlemsstaterna lagt fram,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Ett konkurrenskraftigt Europa i världen" (KOM(2006)0567),

–   med beaktande av kommissionens integrerade riktlinjer för sysselsättning och tillväxt (2005–2008) (KOM(2005)0141),

–   med beaktande av Europeiska rådets ordförandeskaps slutsatser från 23-24 mars 2000, 23-24 mars 2001, 22-23 mars och 16-17 juni 2005 och 23-24 mars 2006,

–   med beaktande av rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat av EFS, UNICE och CEEP(7) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om demografiska utmaningar och solidaritet mellan generationerna(8) ,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster(9) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2006 om tillämpningen av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare(10) ,

–   med beaktande av ILO:s konvention från 1975 om migrerande arbetstagare (tilläggsbestämmelser),

–   med beaktande av ILO:s konvention från 1997 om privat arbetsförmedling,

–   med beaktande av ILO:s agenda för anständigt arbete,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Anständigt arbete för alla: EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen" (KOM(2006)0249), och Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(11) ,

–   med beaktande av rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för män och kvinnor(12) ,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(13) ,

–   med beaktande av rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor(14) ,

–   med beaktande av rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar(15) ,

–   med beaktande av rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet(16) ,

–   med beaktande av rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare(17) ,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor(18) ,

–   med beaktande av rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS – Bilaga: Ramavtal om deltidsarbete(19) ,

–   med beaktande av rapporten från den europeiska expertgruppen för "flexicurity" kallad "Flexicurity Pathways: turning hurdles into stepping stones" från juni 2007,

–   med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2007 om företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap(20) ,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0446/2007), och av följande skäl:

A.  EU är inte bara en ekonomisk union utan också en värdegemenskap. Vid en reform av arbetsrätten och arbetsmarknaden bör dessa värderingar därför avspeglas. De arbetsrättsliga grundprinciper som har vuxit fram i Europa gäller fortfarande. "Flexicurity" bör avspegla dialogen mellan arbetsmarknadens parter och en god balans mellan å ena sidan arbetsgivarnas och arbetstagarnas intressen och å andra sidan flexibilitet och trygghet. Arbetsrätten skapar rättssäkerhet och skydd för arbetstagare och arbetsgivare genom lagstiftning, kollektivavtal eller en kombination av dessa. Ändringar i arbetsrätten kan fungera bättre om arbetstagarna känner sig trygga. Både arbetstagarnas och företagens trygghet måste förbättras, särskilt när det gäller små och medelstora företag. Tryggheten avgörs också av hur lätt det är att hitta ett nytt arbete. Den globala konkurrensen och den allt snabbare tekniska utvecklingen tvingar företagen att anpassa sig allt snabbare.

B.  "Flexicurity" bör därför ses som en betydelsefull del av den europeiska sociala modellen som främjar företagens och arbetskraftens konkurrenskraft och anpassningsförmåga. Ordet "flexicurity" väcker stark oro hos vissa europeiska arbetstagarna som fruktar osäkrare anställningsvillkor. Därför är det viktigt att ge en så exakt definition som möjligt och lägga fast strikta principer för vad "flexicurity" omfattar.

C.  Eftersom 16 procent av européerna riskerar att hamna i fattigdom och 10 procent lever i arbetslöshetshushåll, är det mycket viktigt att en eventuell "flexicurity"-reform grundas på en noggrann konsekvensanalys när det gäller följderna för utsatta grupper och att en sådan reform syftar till att främja den sociala integreringen utan att utsätta nya grupper för risker.

D.  Arbetslösheten i Europeiska unionen skulle kunna vara kopplat till för få varaktiga arbetstillfällen. Antalet nya arbetstillfällen är beroende av bland annat dynamiska, innovativa och konkurrenskraftiga företag samt investeringar i forskning och utveckling samt i livslångt lärande, vilket också kan leda till en dynamisk arbetsmarknad.

E.  I en avancerad, innovativ och kunskapsbaserad ekonomi bör målet vara konkurrenskraft i början och slutet av värdekedjan. För att uppnå detta krävs långsiktig sysselsättning och högutbildad och motiverad arbetskraft.

F.  Ett syfte med "flexicurity" är att öka utbudet av arbetstillfällen på arbetsmarknaden och samtidigt göra det möjligt för individer och företag att hantera förändringar, och öka rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden. "Flexicurity" måste kombineras med en politik som innebär att en hållbar inkomstutveckling skapas.

G.  Rörliga arbetstagare måste fortfarande räkna med att delvis förlora sin sociala trygghet.

H.  För att undvika illojal konkurrens på den inre marknaden måste EU och medlemsstaterna se till att vissa gemensamma normer respekteras i deras respektive arbetsrättsliga lagstiftning, samtidigt får detta inte hindra medlemsstaterna att förbättra normer om de så önskar.

I.  "Flexicurity" innebär en avvägning mellan arbetsgivarnas, arbetstagarnas, de arbetssökandes och de offentliga myndigheternas rättigheter och skyldigheter, vilket förutsätter ett klimat präglat av förtroende och en öppen dialog mellan offentliga myndigheter, arbetsmarknadens parter och andra berörda parter, där alla är beredda att ta sitt ansvar för att åstadkomma en förändring och utarbeta väl avvägda politiska lösningar, i syfte att stimulera skapandet av fler och bättre arbetstillfällen för alla, garantera jämställdhet mellan könen och bekämpa diskriminering mot utsatta grupper, till exempel invandrare, yngre och äldre arbetstagare samt funktionshindrade.

J.  Principen om jämställdhet mellan kvinnor och män anges i kommissionens meddelande om "flexicurity", men formuleringen är svag eftersom den inte ifrågasätter den grundläggande bristen på jämställdhet när det gäller tillgången till och deltagandet på arbetsmarknaden och när det gäller att dela lika på det oavlönade arbetet.

K.  För att få bukt med den höga arbetslösheten och segmenteringen av arbetsmarknaden måste uppenbara orättvisor som vissa grupper arbetstagare utsätts för avskaffas, nya arbetstillfällen stimuleras och alla arbetstagare ges en rad grundläggande rättigheter och möjligheter till livslångt lärande.

L.  Deltidsarbete, låga löner och visstidsanställningar – de faktorer som främst riskerar att leda till fattigdom trots förvärvsarbete – kännetecknar i första hand kvinnors anställningsförhållanden.

M.  Kommissionens meddelande om "flexicurity" bör användas som en bas för att få igång en mer nyanserad debatt om "flexicurity". OECD- och ILO-studier förordar en politisk strategi som omfattar en god social trygghet som påverkar ersättningsnivåerna och produktiviteten positivt. EU:s koncept av "ett bra arbete" inbegriper anställdas rättigheter och delaktighet, rättvisa löner, arbetsmiljöskydd och familjevänlig arbetsorganisation. Dessa rättigheter är nödvändiga för att Europeiska unionen ska accepteras av medborgarna.

N.  Europeiska socialfonden spelar en mycket viktig roll när det gäller att främja den sociala dialogen och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder i syfte att trygga en stark europeisk social modell med fler och bättre arbetstillfällen.

O.  OECD hävdade nyligen att lagstiftning om anställningsskydd inte avsevärt påverkar den totala sysselsättningsgraden och att höga ersättningsnivåer har en positiv effekt på produktiviteten. Vidare har ILO visat att det finns ett positivt samband mellan anställningstrygghet och produktivitet.

1.  Europaparlamentet anser att en integrerad strategi för "flexicurity" motiveras av behovet att uppnå målen i den förnyade Lissabonstrategin, särskilt fler och bättre arbetstillfällen, och samtidigt modernisera de europeiska sociala modellerna. Parlamentet anser att detta förutsätter åtgärder för såväl flexibilitet i fråga om arbetsmarknader, arbetsorganisation och arbetsmarknadsrelationer som trygghet i form av sysselsättningstrygghet och social trygghet.

2.  Europaparlamentet inser att om Europa ska lyckas under tjugohundratalet behöver man välutbildad arbetskraft och företag som är snabba på att utnyttja möjligheterna i en snabbt föränderlig värld för en ökning av produktivitet och innovation.

3.  Europaparlamentet stödjer slutsatsen att flexibilitet kan vara i både arbetstagarens och arbetsgivarens intresse och uppnås genom främjande av anpassningsbara och tillförlitliga anställningsavtal.

4.  Europaparlamentet framhåller emellertid att "flexicurity" kan vara en politisk strategi för att reformera arbetsmarknaden och att den som sådan måste vara allsidig och inbegripa alla befintliga aspekter som rör sysselsättning och socialpolitik, både på nationell nivå och på EU nivå.

5.  Europaparlamentet anser att med tanke på förändringarna av de nationella socialförsäkringssystemen och arbetsrätten är kommissionens tolkning av "flexicurity"-alternativen alltför ensidig, eftersom den inte beaktar kostnaderna för åtgärderna. Parlamentet kräver därför att kommissionen genomför kostnads- och intäktsanalyser av alternativen. Parlamentet påminner om att "flexicurity"-modellen endast kan genomföras på lång sikt.

6.  Europaparlamentet betonar att det vid utarbetandet av Europas "flexicurity"-strategi är viktigt att noggrant undersöka den moderna ekonomins krav, vilken typ av arbetskraft europeiska företag behöver för att lyckas och vilka de huvudsakliga problemen är. Parlamentet understryker behovet av att beakta de egenheter som karaktäriserar enmansföretag, mikro-företag och små företag som producerar varor och tjänster i europeiska och nationella strategier. Vidare beklagar parlamentet kommissionens meddelande som endast räknar med "flexicurity" i samband med anställningsförhållanden. Parlamentet efterlyser därför en allmän politik, kopplad till "flexicurity", som slår fast lämpliga villkor för att skapa, utveckla och överlåta denna form av företag.

7.  Europaparlamentet konstaterar med stor oro att man i kommissionens meddelande om "flexicurity" visserligen berör frågan om att främja jämställdhet mellan könen men helt bortser från de skyldigheter och det ansvar som tas upp i kommissionens meddelande "En färdplan för jämställdhet". Parlamentet är kritiskt till att EU:s befintliga lagstiftning om att främja jämställdhet mellan könen hittills inte har lett till att målen uppnåtts och att inkomstklyftan mellan könen och bristande förutsättningar för att kombinera yrkes- och familjeliv samt otillräcklig tillgång till offentlig barnomsorg alltjämt är ett stort problem för EU:s arbetstagare.

8.  Europaparlamentet erinrar om att man vid införandet av gemensamma principer för "flexicurity" måste integrera ett jämställdhetsperspektiv och beakta

   överrepresentationen av kvinnor i anställningar som avviker från normen (icke-standardiserade och tidsbegränsade anställningar och deltidsanställningar) och behovet av att bedriva en arbetsmarknadspolitik med ett jämställdhetsperspektiv,
   de ofta förekommande växlingarna mellan arbete och vård och omsorg bland kvinnor och behovet av ett bra skydd och sociala förmåner under övergångsperioder (vård och omsorg, familjeansvar, utbildning, yrkesutbildning och omskolning),
   den speciella situationen för ensamstående föräldrar, till övervägande del kvinnor,
   behovet av att arbete och arbetstider förhandlas fram och organiseras på ett flexibelt sätt för att möjliggöra en balans mellan arbetsliv, familjeliv och privatliv,
   behovet av flexibilitet i samband med yrkesutbildning och omskolning och vid alla åtgärder för återintegrering på arbetsmarknaden, även under övergångsperioder, för att möjliggöra en balans mellan arbetsliv, familjeliv och privatliv,
   den europeiska jämställdhetspakten, färdplanen mot jämställdhet (2006-2010) och kommissionens meddelande "Europas demografiska framtid – en utmaning som öppnar möjligheter" (KOM(2006)0571).

9.  Europaparlamentet menar att "flexicurity"-strategierna framför allt bör underlätta anställningar och snabba reaktioner på förändrade ekonomiska förutsättningar. "Flexicurity"-strategier bör användas för att ta itu med dessa problem på basis av en öppen dialog mellan arbetsmarknadens parter och andra berörda intressenter, i överensstämmelse med nationell sedvana och praxis, vilket bör innefatta ett ömsesidigt förstärkande av flexibilitet och trygghet och med utgångspunkt i en konsekvensbedömning.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om ett begränsat antal kvalitativa indikatorer om arbetets kvalitet för att komplettera de som man redan enades om inom ramen för den reform av de europeiska riktlinjerna som antogs i Laeken 2001. Parlamentet anser att kommissionen, för att kontrollera hur effektiv sysselsättningspolitiken är, dessutom bör förlita sig på indikatorer för investeringar i människors kompetens, för hur otrygga arbeten och avtalen är samt för övergången från atypiska anställningar till fasta anställningar.

11.  Europaparlamentet är emot kommissionens förslag om att införa en ny indikator för anställningsskyddets omfattning.

12.  Europaparlamentet anser emellertid att ett av problemen i EU gäller tillgången på en utbildad och anpassningsbar arbetskraft i konkurrenskraftiga och innovativa företag. Parlamentet betonar att skapandet av en flexibel arbetsmarknad bör prioriteras genom att man höjer utbildningsnivån och ökar programmen för fortbildning och omskolning, avlägsnar hinder för arbetsmarknadsintegration av kvinnor, invandrare, yngre och äldre arbetstagare samt andra diskriminerade och missgynnade grupper och undanröjer hinder för arbetsrörlighet och geografisk rörlighet samt genom att man för en aktiv arbetsmarknadspolitik som underlättar övergången från ett arbete till ett annat. Parlamentet framhåller den avgörande betydelse som kompetent och anpassningsbar personal samt ny teknik har inom utbildningen och erinrar om de nya formerna av flexibilitet som erbjuds genom arbetsmarknadsparternas avtal om distansarbete och deltids- och visstidsarbete. Parlamentet tar avstånd från kommissionens uppdelning i "integrerade och "utestängda".

13.  Europaparlamentet föreslår således att rådet senast i slutet av december 2007 undersöker om det är möjligt att redan den 1 januari 2009 upphäva de undantagsåtgärder som hindrar den fria rörligheten för arbetstagare från åtta av de nya medlemsstaterna. Att undanröja hindren för den fria rörligheten i slutet av 2008 skulle ge ett starkt politiskt budskap om att EU avser att göra allt för att förbättra arbetstagarnas geografiska rörlighet och deras rörlighet mellan olika yrken.

14.  Europaparlamentet påminner om att den fria rörligheten för arbetstagarna är en av Europeiska unionens hörnpelare, vilket medför en skyldighet att ta upp många frågor som rör kompatibiliteten när det gäller medlemsstaternas sociala trygghetssystem, så att man kan se till att denna frihet genomförs fullt ut, med optimala villkor för arbetstagarna, till nytta för EU:s konkurrenskraft och utan att de nationella sociala trygghetssystemens funktion och balans äventyras.

15.  Europaparlamentet betonar att i en globaliserad värld måste medlemsstaterna behandla alla personer i gränsregionerna på ett mer likvärdigt sätt och att bästa praxis kräver att rättvisa bilaterala avtal ingås i en anda av ömsesidighet mellan medlemsstaterna.

16.  Europaparlamentet konstaterar att man genom "flexicurity" bör stödja och genomdriva jämställdhet genom att främja lika tillgång till sysselsättning av hög kvalitet för kvinnor och män, och genom att erbjuda möjligheter att förena arbets- och familjeliv, särskilt med tanke på att tre fjärdedelar av de nya arbetstillfällen som skapats inom EU sedan år 2000 upptas av kvinnor som ofta arbetar under otrygga anställningsförhållanden.

17.  Europaparlamentet föreslår därför att Europeiska rådet vid sitt möte i december 2007 antar en mer välavvägd uppsättning "flexicurity"-principer som baseras på skapandet av kvalitetsarbeten och en förstärkning av de värderingar som den europeiska sociala modellen står för. Parlamentet anser att följande punkter bör ingå i dessa principer:

   Främjande av stabila anställningsförhållanden och hållbar arbetsmarknadspraxis.
   Åtgärder för anpassningsbara och tillförlitliga anställningsavtal och mot missförhållanden i arbetet, särskilt beträffande vissa icke-standardiserade anställningsavtal.
   Minskad segmentering av arbetsmarknaden genom att främja arbetstrygghet och förbättra anställningstryggheten. Alla arbetstagare ska ha grundläggande rättigheter oavsett anställningsstatus.
   Möjlighet att förena yrkesliv med familje- eller privatliv och främjande av konceptet "drägligt arbete".
   Partnerskap mellan myndigheter (på lokal, regional och nationell nivå), arbetsmarknadens parter, det civila samhället för att hantera förändringar.
   Jämställdhet och lika möjligheter för alla.
   Utarbetande och genomförande av nationella färdplaner i nära samråd med arbetsmarknadens parter, i enlighet med nationella seder och bruk.
   Mer anpassningsbara företag och arbetstagare genom stärkt omställningstrygghet tack vare bättre mobilisering av en aktiv arbetsmarknadspolitik.
   Behov av utbildad och anpassningsbar arbetskraft, följaktligen med en kombination av aktiv arbetsmarknadspolitik och investeringar i livslångt lärande för att öka anställningsbarheten.
   En makroekonomisk ram för balanserad och hållbar tillväxt och fler och bättre arbetstillfällen.

18.  Europaparlamentet påminner om EU:s befogenheter på området sysselsättning och socialpolitik inom ramen för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och påminner kommissionen och medlemsstaterna om deras ansvar för att garantera rättigheter på EU-nivå. Parlamentet påminner om att EU:s lagstiftning kompletterar de nationella arbetsmarknadsreglerna och utgör en viktig faktor när det gäller att säkerställa arbetstagarnas rättigheter.

19.  Europaparlamentet betonar att subsidiaritetsprincipen är mycket viktig. Medlemsstaterna behöver ett visst tolkningsutrymme för att balansera skyddsbehovet mot behovet av flexibilitet beroende på förutsättningar och traditioner på respektive lands arbetsmarknad.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att koncentrera sig mer på att undersöka egenföretagarnas, småföretagarnas och de små och medelstora företagens juridiska situation som präglas av ett starkt beroende gentemot kunderna, och att undersöka vilka rättsliga medel som är lämpligast för att förbättra deras sociala trygghet.

21.  Europaparlamentet framhåller att problem som är specifika för de små och medelstora företagen och deras anställda måste beaktas i detta sammanhang.

22.  Europaparlamentet beklagar att rådet inte har lyckats göra framsteg när det gäller de viktiga sysselsättningsdirektiven som skulle kunna bidra till att främja "flexicurity" som ett positivt koncept.

23.  Europaparlamentet uppmanar till förnyade insatser mot oredovisat arbete och den svarta ekonomin som – även om den varierar i omfattning i medlemsstaterna – skadar ekonomin, inte erbjuder något skydd för arbetstagarna, missgynnar konsumenterna, minskar skatteintäkterna och leder till orättvis konkurrens mellan företagen. Parlamentet uppmanar kommissionen att bekämpa oredovisat arbete genom effektivare samordning och bättre administrativt samarbete mellan nationella arbetstillsynsmyndigheter och/eller arbetsmarknadens parter. Vidare efterlyser parlamentet nära samordning mellan berörda offentliga och privata organisationer och uppmanar medlemsstaterna att använda innovativa metoder baserade på indikatorer och riktmärken som är särskilt anpassade till de olika näringsgrenarna för att bekämpa ett krympande skatteunderlag. Kommissionen uppmanas stödja utbytet av bästa metoder mellan medlemsstaterna för att motverka oredovisat arbete.

24.  Europaparlamentet är övertygat om att det effektivaste sättet att skapa ett klimat präglat av förtroende och dialog är om arbetsmarknadsparterna och andra berörda parter medverkar i anpassningen av de nationella åtgärderna och främjandet av kollektivavtal, detta som en del av ett arbetsmarknadssystem där olika parter medverkar och där det finns ett högt förtroende som garanterar jämvikt. Parlamentet betonar behovet av att ta itu med bristerna när det gäller kollektivförhandlingarnas täckning samt behovet av att garantera rätten till föreningsfrihet och representation av arbetsmarknadens parter. Parlamentet förordar en utvidgning av kollektivförhandlingar och social dialog i enlighet med nationell sedvana och praxis – inklusive gränsöverskridande och sektorsvis dialog – så att även utbildning, arbetsorganisation och frågor som hänger samman med förväntade förändringar, omstrukturering och omlokalisering behandlas.

25.  Europaparlamentet upprepar att det inte finns någon "flexicurity"-strategi som passar alla och att varje medlemsstat bör sätta ihop sitt "flexicurity"-koncept på grundval av sin egen situation och nationella traditioner, inom ramen för de gemensamma principerna.

26.  Europaparlamentet framhåller att alla "flexicurity"-modeller bör baseras på gemensamma principer som förstärker den europeiska sociala modellen. Parlamentet anser att kraven på flexibilitet och trygghet stöder varandra och att "flexicurity" gör det möjligt för företag och arbetstagare att på lämpligt sätt anpassa sig till det nya internationella klimatet som kännetecknas av en kraftig konkurrens från tillväxtekonomier. Samtidigt måste en hög nivå av socialt skydd, social trygghet och arbetslöshetsunderstöd, skydd för hälsa och säkerhet, aktiva arbetsmarknadsåtgärder och möjlighet till utbildning och livslångt lärande samt en modern transparent arbetslagstiftning finnas kvar. Parlamentet framhåller vidare de återkommande och effektiva kollektivförhandlingar som starka och representativa arbetsmarknadsparter erbjuder samt betonar behovet av en fungerande välfärd och allmän tillgång till tjänster av hög kvalitet, t.ex. barnomsorg och anhörigvård. Parlamentet poängterar också att välfärdsgarantier av detta slag kan bidra till arbetskraftens rörlighet och till strukturomvandling genom att arbetstagarnas villighet att ta risker ökar. Parlamentet betonar att väl utformade anställningsskyddssystem motiverar företagen att investera i arbetstagarnas kompetens och att hitta innovativa och produktiva sätt att omstrukturera, så att företagens interna flexibilitet och anpassningsförmåga därmed ökar.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utvecklingen av de fyra komponenter som den anger i sitt meddelande om "flexicurity", dvs. anpassningsbara och tillförlitliga anställningsavtal, övergripande strategier för livslångt lärande, effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder samt moderna sociala trygghetssystem. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att betrakta "flexicurity" i den europeiska sociala modellens vidare sammanhang.

28.  Europaparlamentet framhåller att det i kampen mot segmenteringen av arbetsmarknaden måste finnas en uppsättning grundläggande rättigheter för alla anställda oavsett sysselsättningsstatus, vilka bör omfatta likabehandling, skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet, bestämmelser om arbets- och vilotid, förenings- och representationsfrihet, skydd mot uppsägning utan saklig grund, kollektiva avtalsförhandlingar och kollektiva åtgärder. Parlamentet framhåller vikten av tillgång till utbildning liksom till kontinuerligt skydd av förvärvade rättigheter som omfattar utbildningsperioder, bättre tillgång till omsorg, upprätthållande av grundläggande sociala rättigheter, bl.a pensionsrättigheter, utbildningsrättigheter och rätten till arbetslöshetsunderstöd, förändring av sysselsättningsstatus, från ett anställningsavtal till ett annat och från arbete som anställd till arbete som egenföretagare. Parlamentet erinrar om att grundläggande rättigheter och arbetslagstiftning ger en rimlig levnadsstandard, rimliga arbetsvillkor, skälig ersättning och ett tillräckligt socialt skydd som garanterar vissa minimikrav för ett drägligt liv.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av att införa åtgärder som förhindrar exploatering av arbetstagare genom ackumulering av atypiska anställningsavtal som inte innehåller samma rättigheter som anställningsavtal som avser heltid. Parlamentet kräver att gemenskapens hela sysselsättningspolitik även fortsättningsvis ska hålla fast vid den traditionella modellen med tillsvidareanställning, vilket ligger till grund för medlemsstaternas sociala trygghetssystem.

30.  Europaparlamentet betonar behovet av att införa förebyggande och kompletterande åtgärder mot återkommande ackumulering av atypiska anställningsavtal.

31.  Europaparlamentet efterlyser övergripande livslånga utbildningssystem som också arbetstagare med icke-standardiserade kontrakt ska ha tillgång till. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrikta sina strategier på nationellt svaga områden och att skräddarsy investeringar i utbildning för att se till att de offentliga myndigheternas och näringslivets resultat förbättras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera allas rätt och tillgång till utbildning.

32.  Europaparlamentet efterlyser starkare system för arbetsmarknadsrelationer på EU-nivå och nationell nivå. Detta är en nyckelfaktor för att nå och genomföra väl avvägda "flexicurity"-strategier som ger företag rätt sorts flexibilitet samtidigt som man ser till att illojal konkurrens på arbetsvillkorens bekostnad undviks.

33.  Europaparlamentet välkomnar särskilt de framsteg som europeiska företag redan frivilligt har gjort på det sociala området och uppmuntrar dem att göra ännu mer. Parlamentet stöder kommissionens väl övervägda initiativ om att låta företagens åtaganden när det gäller det sociala ansvaret vara frivilliga för att på så sätt undvika extra byråkrati.

34.  Europaparlamentet framhåller att företagen måste förutse förändringar och behov av personal för att kunna planera internutbildning för och omskolning av sina anställda.

35.  Europaparlamentet påminner om att underleverantörer, nyanställda och tillfälligt anställda är riskutsatta flexibla arbetstagare, något som visar sig genom att de oftare drabbas av arbetsolyckor.

36.  Europaparlamentet menar att livslångt lärande ska hjälpa till att utjämna skillnaderna i fråga om möjligheter bland arbetstagarna med början i de allmänna utbildningssystemen. Personer med läs-, skriv- och räknesvårigheter måste få hjälp och kompetensen hos alla som lämnar skolan måste höjas, en insats som ska inledas i de allmänna utbildningssystemen.

37.  Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter och de offentliga myndigheterna i medlemsstaterna att främja livslångt lärande. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att stimulera företagen att öka sina investeringar i livslångt lärande.

38.  Europaparlamentet framhåller den betydelse som sjunde ramprogrammet för verksamhet inom ramen för forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) har när det gäller att skapa nya och bättre företag som vill främja ett kunskapens Europa.

39.  Europaparlamentet erkänner att innovativa arbetsorganisationsformer således främjar en integrerad arbetsmarknad. Det kan gälla utbildningsorganisationer, förvärvande av mångsidiga kunskaper och jobbrotation genom företagsutbildning, sektorsvisa finansieringsinitiativ, regionalt utvecklingsstöd och aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

40.  Europaparlamentet är övertygat om att det är viktigt att uppmuntra fasta anställningsförhållanden genom att på basis av förtroende och dialog förbättra arbetsorganisationen och förhållandenas kvalitet på arbetsplatsen. Dessutom är parlamentet övertygat om att arbetsrättslig lagstiftning, moderna former för livslångt lärande, långsiktiga sociala trygghetssystem samt en effektiv och rationell arbetsmarknadspolitik bidrar till ett starkt förtroende.

41.  Europaparlamentet erinrar om vikten av effektiva, aktiva arbetsmarknadsåtgärder, bland annat rådgivning och vägledning, omskolning och bättre rörlighet i syfte att förkorta övergångsperioderna mellan olika anställningar samt välfärdssystem som aktivt motiverar människor att leta efter nya möjligheter till anställning och samtidigt uppmuntrar till öppenhet inför förändringar genom att de leder till minskade inkomstförluster och ger möjligheter till utbildning.

42.  Europaparlamentet framhåller vikten av att underlätta rörligheten genom att utveckla möjligheter till rörlighet uppåt för att arbetstagare lättare ska kunna byta till säkrare, stabilare och mer kvalificerade anställningar och genom att främja erkännande av kunskaper och kvalifikationer som förvärvats under perioder av formell utbildning samt icke-formell och informell inlärning, såsom det definieras i kommissionens ovannämnda arbetsdokument om framsteg för att uppnå Lissabonmålen beträffande utbildning.

43.  Europaparlamentet erinrar om rätten till livslångt lärande och att formell, icke-formell och informell utbildning och kompetens ska erkännas och kunna överföras. Detta är avgörande för att enskilda ska kunna byta arbete eller gå från arbetslöshet och sysslolöshet till anställning, eftersom detta förbättrar möjligheterna till anställning.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att främja lika tillgång för kvinnor och män till kvalitetsarbeten som är förenliga med den europeiska jämställdhetspakten och med meddelande om Europas demografiska framtid. Medlemsstaterna uppmanas eliminera den nuvarande löneklyftan mellan könen.

45.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnor och män inte heller har samma utgångspunkt på arbetsmarknaden, framför allt när det gäller maktbalansen, eller i fördelningen av det oavlönade arbetet.

46.  Europaparlamentet understryker att man måste ta hänsyn till alla flexibilitetsaspekter, däribland flexibilitet i arbetsorganisationen och arbetstiden, särskilt genom användning av ny teknik och framhåller vikten av att arbetsmarknadens parter blir bättre på att förhandla fram arbetstidsavtal som är tillräckligt flexibla för att uppfylla arbetsgivarnas och de anställdas behov och för att människor ska kunna förena yrkes-, familje- och privatliv.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att i större utsträckning frångå strategin med förtida pensionering och införa åtgärder som främjar möjligheterna till flexibel pensionsavgång för äldre arbetstagare genom deltidsanställning, arbetsdelning och liknande system som främjar ett aktivt åldrande och eventuellt ökar äldre arbetstagares integration på arbetsmarknaden.

48.  Europaparlamentet erinrar medlemsstaterna om att förutsättningen för att "flexicurity" ska leda till högre total sysselsättning är att det finns en stödjande makroekonomisk miljö och att strategin för "flexicurity" inbegriper förbättrad samordning av makroekonomiska åtgärder och offentliga utgifter till stöd för "intelligent" tillväxt, vilket innebär att utgifterna måste omfördelas med inriktning på målen för Lissabonstrategin.

49.  Europaparlamentet påminner kommissionen om vikten av att ge parlamentet tillräckligt med tid, under inga omständigheter mindre än fem månader, för att det ska kunna uppfylla sin rådgivande roll.

50.  Europaparlamentet anser att de gemensamma principerna för "flexicurity" bör behandlas som en fråga som berör alla områden och av gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna implementeras inom ramen för Lissabonstrategin. Parlamentet efterlyser en översyn av sysselsättningsriktlinjerna varvid aspekterna av "flexicurity" beaktas och kräver att ett särskilt kapitel om den sociala dialogens kvalitet och styrka ska ingå i den årliga gemensamma sysselsättningsrapporten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i enlighet med nationell sedvana och praxis, i högre grad involvera parlamentet och de nationella parlamenten samt arbetsmarknadens parter i genomförandet och övervakningen av den öppna samordningsmetoden samt den europeiska sysselsättningsstrategin och sysselsättningsriktlinjerna för att optimera effekterna av dessa åtgärder. Parlamentet noterar att de åtgärder som omfattas av riktlinjerna för sysselsättning, däribland "flexicurity", kan beviljas stöd från Europeiska socialfonden, särskilt utbildning och aktiva arbetsmarknadsåtgärder och uppmanar medlemsstaterna att se till att ESF-programmen bidrar till genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin och "flexicurity"-strategierna.

51.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet och kommissionen att fastställa en ambitiös dagordning för reformer både på EU-nivå och på nationell nivå. Parlamentet uppmanar vidare de två institutionerna att tillsammans med parlamentet utforma en vision för det sociala Europas framtid. Parlamentet understryker således att principen om sociala rättigheter och socialt skydd, som är fast förankrad i europeisk tradition, måste garanteras om tillväxten, sysselsättningsnivån och kvaliteten i arbetet ska förbättras. Parlamentet betonar att det sociala Europa, i kombination med långtgående nationella reformer för att främja ökad sysselsättning, på så sätt kommer att ge arbetstagare och medborgare ett reellt mervärde genom att man utnyttjar de verktyg som står till buds. Parlamentet anser att endast en inre marknad där det råder jämvikt mellan ekonomisk frihet och sociala rättigheter kan erhålla medborgarnas stöd.

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, kommittén för socialt skydd och den europeiska sysselsättningskommittén samt till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament.

(1) EUT C 256, 27.10.2007, s. 108.
(2) EUT C 256, 27.10.2007, s. 102.
(3) EUT C 256, 27.10.2007, s. 93.
(4) Antagna texter, P6_TA(2007)0339.
(5) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(6) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 141.
(7) EGT L 175, 10.7.1999, s. 43.
(8) EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 131.
(9) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1.
(10) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 452.
(11) Antagna texter, P6_TA(2007)0206.
(12) EGT L 45, 19.2.1975, s. 19.
(13) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(14) EGT L 39, 14.2.1976, s. 40.
(15) EGT L 348, 28.11.1992, s. 1.
(16) EGT L 216, 20.8.1994, s. 12.
(17) EGT L 254, 30.9.1994, s. 64.
(18) EGT L 269, 5.10.2002, s. 15.
(19) EGT L 14, 20.1.1998, s. 9.
(20) Antagna texter, P6_TA(2007)0062.

Senaste uppdatering: 9 september 2008Rättsligt meddelande