Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2255(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0080/2008

Ingivna texter :

A6-0080/2008

Debatter :

PV 22/04/2008 - 16
CRE 22/04/2008 - 16

Omröstningar :

PV 23/04/2008 - 4.10
CRE 23/04/2008 - 4.10
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0173

Antagna texter
WORD 110k
Onsdagen den 23 april 2008 - Strasbourg Slutlig utgåva
Den kinesiska politiken och dess konsekvenser för Afrika
P6_TA(2008)0173A6-0080/2008

Europaparlamentets resolution av den 23 april 2008 om Kinas politik och dess konsekvenser för Afrika (2007/2255(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den politiska dialogen mellan EU och Kina, som formellt upprättades 1994, i syfte att erkänna Kinas status som blivande världsmakt och de särskilt långtgående internationella förpliktelser som följer därav,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln "En långsiktig politik för förbindelserna mellan Kina och Europa" (KOM(1995)0279) och parlamentets resolution av den 12 juni 1997 om kommissionens meddelande om en långsiktig politik för förbindelserna mellan Kina och Europa(1) ,

   med beaktande av FN:s millennieförklaring av den 8 september 2000,

–   med beaktande av förklaringen från forumet för samarbete mellan Kina och Afrika (FOCAC) i Peking och samarbetsprogrammet för ekonomisk och social utveckling från oktober 2000,

   med beaktande av Kairoförklaringen (2000) från toppmötet mellan Afrika och EU under ledning av Afrikanska enhetsorganisationen (OAU) och EU,

–   med beaktande av OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) rapport "Riktlinjer från kommittén för utvecklingsbistånd – Strategier för hållbar utveckling" från 2001,

   med beaktande av Afrikanska unionens (AU) konstituerande akt, vilken antogs den 11 juli 2000 och trädde i kraft den 26 maj 2001, och de afrikanska ledarnas dokument från oktober 2001: "Nytt partnerskap för Afrikas utveckling" (Nepad), vilket förklarades som program för AU vid dess första toppmöte,

–   med beaktande av Kinas policydokument om EU (2003)(2) och om afrikansk politik (2006)(3) ,

–   med beaktande av kommissionens policydokument "Ett alltmer utvecklat partnerskap – gemensamma intressen och utmaningar i förbindelserna mellan EU och Kina", (KOM(2003)0533), vilket godkändes av Europeiska rådet den 13 oktober 2003,

–   med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina, som inleddes 2003,

–   med beaktande av handlingsplanen från Addis Abeba, som utarbetades i FOCAC och offentliggjordes i december 2003,

   med beaktande av AU-kommissionens strategiska plan 2004–2007, som antogs den 7 juli 2004 vid det tredje toppmötet mellan de afrikanska stats- och regeringscheferna i Addis Abeba i Etiopien,

   med beaktande av Parisförklaringen om biståndseffektivitet, vilken godkändes av många europeiska och afrikanska länder samt av Kina den 2 mars 2005 efter högnivåforumet om biståndseffektivitet,

   med beaktande av de åtaganden som G8 antog i Gleneagles den 8 juli 2005,

   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 19 december 2005 om "EU och Afrika: Mot ett strategiskt partnerskap",

–   med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte den 3 oktober 2005, där EU uttrycker sitt stöd för ett internationellt fördrag om vapenhandel inom ramen för FN, för att inrätta bindande gemensamma normer för den globala handeln med konventionella vapen(4) ,

   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln "EU – Kina: Närmare partner med ökat ansvar" (KOM(2006)0631) och kommissionens åtföljande arbetsdokument med titeln "En rapport om handel och investeringar mellan EU och Kina – Konkurrens och partnerskap" (KOM(2006)0632),

–   med beaktande av det nionde toppmötet mellan EU och Kina, som hölls i Finland i september 2006, och den gemensamma förklaring som utfärdades vid toppmötets slut,

–   med beaktande av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser om Kina, som antogs den 11 december 2006,

–   med beaktande av FN-stadgan och FN:s säkerhetsråds resolution 1674(2006) om skydd för civila i väpnade konflikter,

   med beaktande av FN:s handlingsprogram för att förhindra, bekämpa och utrota alla aspekter av olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen(5) ,

   med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: Europeiskt samförstånd(6) (2006),

–   med beaktande av sin resolution av den 7 september 2006 om förbindelserna mellan EU och Kina(7) ,

   med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan Afrika och EU, den gemensamma strategin och handlingsplanen för Afrika och EU (2007) samt partnerskapet mellan Afrika och EU om handel och regional integration, vetenskap, informationssamhället och rymden,

–   med beaktande av inledandet av partnerskapet mellan EU och Afrika om infrastruktur (2007), som återspeglar behovet av investeringar i infrastrukturförbindelser (transporter, energi, vatten och IKT) för att underlätta en hållbar utveckling,

–   med beaktande av uttalandet från företagarforumet EU–Afrika vid det andra toppmötet mellan EU och Afrika (2007),

   med beaktande av FN:s halvtidsrapport 2007 om millennieutvecklingsmålen, där det anges att Afrika söder om Sahara inte är på väg att uppnå något av millennieutvecklingsmålen, och att den nuvarande takten i arbetet för att minska fattigdomen i Afrika skulle behöva fördubblas för att man ska kunna uppnå millennieutvecklingsmålet att halvera antalet människor som lever i extrem fattigdom fram till 2015,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln "Från Kairo till Lissabon – Det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika" (KOM(2007)0357) och det gemensamma dokument som utarbetats av kommissionen och rådets sekretariat med titeln "Efter Lissabon: Hur vi kan få det strategiska partnerskapet EU–Afrika att fungera" (SEK(2007)0856),

–   med beaktande av EU:s landsstrategidokument om Kina (2007-2013) och det fleråriga vägledande programmet 2007–2013(8) , där EU anslår 128 000 000 EUR i stöd för utvecklingssamarbete till Kina,

–   med beaktande av den gemensamma förklaring som antogs vid det tionde toppmötet mellan Kina och EU, som hölls i Peking den 28 november 2007,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet av utskottet för utveckling (A6-0080/2008), och av följande skäl:

A.  En hållbar utveckling i Afrika kan främjas eller påverkas starkt av åtgärder från blivande stormakter, exempelvis Kina.

B.  De afrikanska staterna är i första hand ansvariga för de politiska, sociala, ekonomiska och miljörelaterade följderna av utländska medborgares, organisationers och regeringars närvaro på deras territorier.

C.  Både EU och Kina har åtagit sig att bidra till fred, säkerhet och en hållbar utveckling i Afrika.

D.  EU är Afrikas största bidragsgivare och handelspartner. Kina har aviserat ökat ekonomiskt samarbete och avgett löften om ökat bistånd, och kan till 2010 bli Afrikas största handelspartner.

E.  En strategi för hållbar utveckling i Afrika måste säkerställa att icke-afrikanska aktörers deltagande inte underminerar utvecklingen, och därför välkomnas inrättandet av Afrikanska unionens insatsstyrka för Afrikas strategiska partnerskap med blivande stormakter.

F.  Initiativ som främjar dialogen med Afrika välkomnas. Till dessa hör toppmöten mellan Kina och Afrika liksom mellan EU och Afrika, FOCAC, partnerskapet mellan EU och Afrika, EU:s fredsbevarande resurs för Afrika, resurserna EU-Afrika för energi och vatten, partnerskapet mellan EU och Afrika om infrastruktur, dialogerna inom ramen för Cotonouavtalet(9) och alla andra dialoger mellan EU eller Kina och afrikanska organisationer.

G.  Det tredje toppmötet i FOCAC hölls i Peking i november 2006, och i detta sammanhang antogs en förklaring om "en ny form av strategiskt partnerskap" mellan Kina och Afrika. Detta samarbete tar både itu med de utmaningar som den ekonomiska globaliseringen medför och främjar allmän utveckling, men ett antal afrikanska stater som erkänt Taiwan har uteslutits från detta samarbete.

H.  Som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd har Kina ett särskilt ansvar att bidra till global fred och säkerhet. EU välkomnar Kinas åtaganden i olika multilaterala sammanhang, t.ex. inom ramen för FN, Internationella arbetsorganisationen (ILO), Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken, Världshandelsorganisationen (WTO) och Kyotoprotokollet.

Hållbar utveckling

I.  EU har åtagit sig att öka nivån på det officiella utvecklingsbiståndet till 0,7 procent av BNP till 2015 (0,56 procent till 2010), och att anslå åtminstone 50 procent av unionens officiella utvecklingsbistånd till Afrika. EU:s officiella utvecklingsbistånd omfattar 20 miljarder EUR till Afrika söder om Sahara från tionde Europeiska utvecklingsfonden (2008–2013). EU anslog 350 miljoner EUR till EU:s fredsbevarande resurs för Afrika och 5,6 miljarder EUR till partnerskapet mellan EU och Afrika om infrastruktur för 2008–2013. EU är en stor bidragsgivare till de internationella fredsbevarande uppdragen i Afrika, den globala fonden för att bekämpa aids, tuberkulos och malaria och andra internationella initiativ som är av betydelse för kontinentens utveckling.

J.  Kinas närvaro och intressen i Afrika ökar. Kina blev nettogivare i Afrika söder om Sahara under 2005 och har sedan dess ökat sina biståndslöften och lovat att fördubbla sitt bistånd till Afrika från 2006 års nivå senast 2009. Kina har lovat att inrätta en utvecklingsfond på 5 miljarder USD mellan Kina och Afrika för att uppmuntra kinesiska företag att investera i Afrika.

K.  Kinas nya roll som ytterligare alternativ ekonomisk givare innebär en utmaning för EU:s villkorsbaserade strategi gentemot afrikanska regeringar, vars syfte är att säkra politiska reformer.

L.  Kina har lyft 400 miljoner människor av sitt eget folk ur extrem fattigdom under de senaste 25 åren och har därför betydande erfarenheter som skulle kunna vara till nytta för de afrikanska länderna. Trots detta står Kina nu inför stora sociala och ekonomiska ojämlikheter och oroväckande miljöförstöring. Politiska rättigheter och grundläggande friheter fortsätter att vara kraftigt begränsade och Kina fortsätter att visa upp svaga arbetsnormer och dåliga möjligheter att utkräva ansvar av de styrande.

M.  Kinas ökade engagemang för utvecklingssamarbete med de afrikanska länderna är välkommet, särskilt biståndet för att bygga sjukhus, skolor och bättre transportinfrastruktur.

Energi och naturresurser

N.  Kinas ekonomiska tillväxt och legitima intresse av att utvecklas innebär att dess ökade behov av naturresurser och energi och dess uppköp i utvecklingsländer, särskilt i Afrika, blir en realitet.

O.  De afrikanska stater som har gott om råvaror uppnår en bättre marknadsposition genom Kinas och andra berörda parters efterfrågan.

P.  Det vore önskvärt att Kinas engagemang i Afrika inte enbart omfattar de länder som är intressanta ur energipolitisk synpunkt, utan att man överväger ett samarbete med alla afrikanska länder.

Q.  Kina har svarat för ca 40 procent av den totala ökningen i global efterfrågan på olja de senaste fyra åren, och 30 procent av Kinas råoljeimport kommer från Afrika. Kinas beroende av importerad olja, mineraler och andra råmaterial kommer troligtvis fortsätta att öka. Kina förväntas redan före 2010 importera 45 procent av den olja som landet behöver. Kinas ökande efterfrågan på energi och landets önskan att utöka sin energiimport har lett till att man letar efter oljeexportörer i de afrikanska länderna.

R.  Mellan 1995 och 2005 ökade Kinas oljeimport nästan femfaldigt, vilket lett till att Kina blivit världens näst största oljeimportör och lika stor som EU när det gäller leveranser importerade från Afrika. CNPC (ett kinesiskt statsägt oljebolag) kontrollerar uppskattningsvis 60–70 procent av Sudans oljeproduktion. 2006 var Angola Kinas största oljeleverantör. Kina importerar redan 28 procent av sin olja och gas från Afrika söder om Sahara, och Afrikas oljeexport till Kina förväntas öka de kommande åren.

S.  Främmande länders eller företags utnyttjande av Afrikas naturresurser kan medföra utveckling, men också utarma resurserna, undergräva statsstyrningen och skapa möjligheter för korruption, särskilt på platser där korruptionskulturen redan genomsyrar samhället, förvärra sociala ojämlikheter och den makroekonomiska stabiliteten och skapa eller förvärra konflikter, vilket utgör ett allvarligt hot mot fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling.

Handel, investeringar och infrastruktur

T.  Nästan 9 procent av EU:s import kommer från Afrika. Hälften av denna import utgörs av energirelaterade produkter, 23 procent är tillverkade produkter, och 11 procent är livsmedel och jordbruksprodukter. Afrika tar emot 8,3 procent av EU:s export. Denna export avser till 78 procent maskiner, kemikalier och tillverkade produkter. Sydafrika är EU:s största handelspartner (import och export). EU:s handel med Afrika fortsätter att minska, även om EU fortfarande är Afrikas viktigaste handelspartner.

U.  EU är Kinas viktigaste handelspartner och den största investeraren i Kina, och Kina är dessutom EU:s näst största handelspartner. Dialogen med Kina om demokratiska reformer, respekten för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen bör inte stå tillbaka för handelsförbindelserna och de ekonomiska förbindelserna.

V.  Kina har de senaste åren har upplevt en explosionsartad ekonomisk tillväxt på i genomsnitt 9 procent per år och blivit en ledande exportör. Kinas återkomst som stormakt i världsekonomin har i grunden förändrat status quo för handelsflödena och de internationella marknaderna. För att upprätthålla denna expansion har Kina blivit en nettoimportör av olja och av många andra råmaterial och varor, och landets efterfrågan har orsakat stora prisökningar på alla typer av mineraler och jordbruksvaror.

W.  Kina har rätt att konkurrera legitimt med EU och dess medlemsstater på de internationella marknaderna.

X.  Kinas snabba ekonomiska utveckling de senaste tjugo åren har allmänt sett starkt påverkat handeln och de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Kina. Den totala handeln i båda riktningarna har mer än sextiofaldigats sedan 1978, och uppgick 2005 till 210 miljarder EUR. EU har gått från ett handelsöverskott i början av 1980-talet till ett underskott på 106 miljarder EUR 2005, dess största handelsunderskott med någon handelspartner, och Kina är nu EU:s näst största handelspartner efter USA. År 2000 slöt EU ett avtal om bilateralt marknadstillträde med Kina - en viktig milstolpe i Kinas anslutningsprocess till WTO. Kinas anslutning förändrade de globala handelsmönstren på många sätt.

Y.  Ungefär 3,6 procent av Kinas import kommer från Afrika och 2,8 procent av Kinas export går till Afrika. Värdet av Kinas handel med Afrika har ökat från 2 miljarder USD 1999 till ungefär 39,7 miljarder USD 2005. Kina är nu Afrikas tredje viktigaste handelspartner. Det är tydligt att Afrika är på väg att bli en ny front för Kinas ekonomiska expansion, och att Kina är mycket effektivt när det gäller att koppla samman bistånd-mot-olja-strategier med utrikespolitiska verktyg.

Z.  Handeln mellan Afrika och Kina beräknas ha ökat från 4 miljarder USD 1995 till 55 miljarder USD 2006, och Kina strävar efter en ökning till 100 miljarder USD fram till 2010. I maj 2007 meddelade kinesiska Exim Bank att den hade för avsikt att tillhandahålla 20 miljarder USD för att finansiera handel och infrastruktur i Afrika under de tre kommande åren. Kina har förbundit sig att tillhandahålla 3 miljarder USD till förmånliga krediter och 2 miljarder USD till krediter för förmånsköpare för Afrika under de tre kommande åren. Kina har lovat att ytterligare öppna sina marknader för Afrika genom att utöka antalet varor som exporteras till Kina och som ingår i den avgiftsfria kvoten från de minst utvecklade länder i Afrika vilka har diplomatiska förbindelser med Kina, från 190 till över 440, och etablera tre till fem samarbetszoner för handel och ekonomi under de kommande tre åren.

AA.  Medlemskap i WTO medför en rad rättigheter och skyldigheter för både EU och Kina. Många av dessa skyldigheter tillämpas och genomförs fortfarande inte korrekt av Kina.

AB.  Kinas engagemang i Afrika bör inte enbart ses mot bakgrund av tryggade energi- och råvaruleveranser, utan också tryggade livsmedelsleveranser, eftersom Kina räknar med ökande livsmedelsimport i framtiden.

AC.  Europas framtida förbindelser med Afrika kommer att påverkas av om man lyckas genomföra avtalen om ekonomiskt partnerskap eller inte.

AD.  Kina ger krediter istället för utvecklingsbistånd till afrikanska länder, som löper risk att skuldsätta sig för stora belopp.

AE.  Genom Kinas agerande har den viktiga frågan om förbättring och finansiering av infrastrukturer i Afrika åter fått ökad betydelse.

AF.  Enligt siffror från OECD utförs 50 procent av de offentliga arbetena i Afrika av kinesiska uppdragstagare. I kinesiska projekt i Afrika anställs för det mesta kinesiska arbetstagare.

AG.  Genom att använda sin egen arbetskraft i Afrika säkrar Kina en långsiktig tillgång till den afrikanska marknaden som gynnar kinesiska handelsmän, och påverkar på så sätt de afrikanska nationella samhällsekonomierna.

AH.  Även kineserna måste vara angelägna om att uppnå en viss grad av investerings- och rättssäkerhet för sina investeringar genom att främja goda styrelseformer i sönderfallande samhällsekonomier.

AI.  Statligt ägda kinesiska företag kan ta större risker när de investerar i Afrika. Det kinesiska energibolaget CNOOC Ltd. meddelade sin avsikt att köpa en 45-procentig andel i ett offshore-oljefält i Nigeria för 2 270 000 000 USD.

AJ.  2007 inrättade Kina investeringsfonden China Investment Cooperation Ltd., vars tillgångar uppgår till över 200 000 000 000 USD och som för närvarande är den sjätte största statliga investeringsfonden i världen.

Miljö

AK.  Kina är redan, eller håller på att bli, det land i världen som släpper ut mest koldioxid, och det kinesiska folket drabbas direkt av dessa utsläpp. EU hör också till dem som släpper ut mest koldioxid i världen, och européerna måste också ta itu med konsekvenserna av sina utsläpp. De löften som gavs vid G8+5-toppmötet i Heiligendamm 2007 omfattar ett riktmärke på 50 procents utsläppsminskningar till 2050. Andra mål som EU och Kina ställt upp avser minskade utsläpp och förnybara energikällor. Afrika är den kontinent som förutsägs drabbas hårdast av miljöförstöring, avskogning och klimatförändringar.

AL.  Det är lovvärt att Kina har anslutit sig till Kyotoprotokollet och konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (CITES). Kina har värdefulla sakkunskaper i kampen mot avskogning och ökenspridning.

AM.  Över hälften av all skogsavverkning i särskilt sårbara regioner, inbegripet i Centralafrika, uppskattas ske olagligt. Kina anklagas för att vara huvudansvarigt för att den olagliga avverkningen över hela världen nyligen ökat. Exempelvis uppskattas 90 procent av virkesexporten från Ekvatorialguinea till Kina vara olaglig.

Styrelseskick och mänskliga rättigheter

AN.  Kina har förklarat att de "fem principerna för fredlig samexistens" utgör hörnstenarna för dess "oberoende utrikespolitik för fred", som grundar sig på konceptet "icke-inblandning", vilket emellertid inte är neutralt, såsom det uppfattats i afrikanska länder där man uttryckt kritik mot Kina och t.o.m. anti-kinesiska känslor. Kinesiska olje- och gruvarbetare har attackerats, rövats bort och mördats i Zambia, Nigeria och Etiopien. Kina önskar att landet ses som en ansvarstagande världsmakt och måste lovordas för att ha använt sitt inflytande för att uppmuntra den sudanesiska regeringen att acceptera en hybridstyrka från FN och AU i Darfur. Som ständig medlem i säkerhetsrådet kan Kina spela en avgörande roll när det gäller att förebygga, medla i och lösa konflikter.

AO.  Trots framsteg när det gäller vissa sociala och ekonomiska fri- och rättigheter fortsätter Kina att visa bristande respekt för grundläggande mänskliga rättigheter, inbegripet rätten till liv och en rättvis rättegång, yttrandefrihet och föreningsfrihet samt andra sociala, ekonomiska och kulturella rättigheter, inbegripet arbetsrättsliga. Bristen på respekt för de mänskliga rättigheterna är särskilt påtaglig i fråga om tibetanerna. Detta påverkar bilden av Kina och Kinas agerande utomlands, särskilt i Afrika, där utveckling och god samhällsstyrning inte kan nå framsteg utan demokratisk ansvarsskyldighet, respekt för de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen.

AP.  Kina bör lovordas för att ha uppfyllt minimikraven i Kimberleyprocessens certifieringssystem för den internationella handeln med rådiamanter och för att ha utarbetat riktlinjer för ansvarsfullt beteende för skogsföretag.

AQ.  Kina bör lovordas för att ha ratificerat FN:s konvention mot korruption, trots att korruption fortfarande är ett allvarligt problem i Kina som, på provinsnivå och lokal nivå, dramatiskt påverkar kapaciteten att uppnå politiska mål och standarder som den centrala regeringen fastställt. Dessa metoder får följder för de afrikanska länder i vilka Kina och kinesiska företag investerar; de främjar ofta korruption och de hjälper till att berika korrupta regimer och hålla dem kvar vid makten, vilket undergräver god samhällsstyrning, ansvarsskyldighet och rättssäkerhet. Att strikt respektera FN:s konvention mot korruption är avgörande för att främja god samhällsstyrning, ansvarsskyldighet och rättssäkerhet.

Fred och säkerhet

AR.  Europeiska, kinesiska och andra vapenexportörer underblåser de väpnade konflikterna i Afrika, vilket undergräver utvecklingen på ett allvarligt sätt. Medlemsstaterna är ännu inte juridiskt bundna av EU:s uppförandekod för vapenexport och utövar otillräcklig kontroll över olagliga vapen som exporteras till eller passerar genom Afrika.

AS.  Kina har ett särskilt ansvar som en av världens största vapenexportörer och som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd.

AT.  Öppenheten är bristfällig i fråga om Kinas export av konventionella vapen, handeldvapen och lätta vapen. Amnesty International har nyligen anklagat Kina för att ha en "farligt tillåtande" inställning till vapenexport. Kina är ansvarigt för betydande överföringar av vapen till konfliktdrabbade länder, till och med i strid mot FN-embargon exempelvis i Darfur, Liberia och Demokratiska Republiken Kongo.

AU.  Kina bör lovordas för att vara det land som tillhandahåller näst flest fredsbevarande FN-styrkor bland de ständiga medlemmarna i säkerhetsrådet, och Kina har redan sänt mer än 3 000 man på fredsbevarande uppdrag i Afrika.

1.  Europaparlamentet understryker att EU måste förstärka effekterna av sin politik i Afrika genom att se till att löften och åtaganden uppfylls, och betonar i detta sammanhang Lissabonfördragets betydelse för att förbättra effektiviteten och samstämmigheten i EU:s yttre förbindelser, med vederbörlig hänsyn till utvecklingspolitiska frågor.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att utforma en sammanhängande strategi för att möta de nya utmaningarna från tillväxtländer som ger bistånd till Afrika, exempelvis Kina, och att samordna olika medlemsstaters och EU-institutionernas strategi i denna fråga. Parlamentet betonar vidare att man inte ska försöka efterlikna Kinas metoder och mål, eftersom detta inte nödvändigtvis är förenligt med EU:s värderingar, principer och långsiktiga intressen. Parlamentet konstaterar att denna strategi bör integreras i EU:s dialog med Afrikanska unionen och i förbindelserna med alla afrikanska partner. Parlamentet betonar att EU bör inleda en utvecklingspolitisk dialog med Kina för att diskutera metoder och mål, men att EU även i fortsättningen måste hålla fast vid sin egen strategi om utvecklingssamarbete.

3.  Europaparlamentet uppmanar EU med kraft att också i konkurrens med andra givarnationer behålla sina höga krav på att främja god samhällsstyrning och iakttagandet av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU att i denna konkurrens positionera sig med kvalitativt bättre erbjudanden, t.ex. etablering av moderna, klimatvänliga tillverkningsanläggningar för förädling av råvaror i ursprungslandet och anställning och utbildning av lokal arbetskraft. Parlamentet konstaterar att utarbetande av sådana erbjudanden också bör integreras i EU:s dialog med Afrikanska unionen och i förbindelserna med alla afrikanska partner, specifikt vid genomförandet av den gemensamma EU–Afrika-strategin och handlingsplanen.

4.  Europaparlamentet välkomnar att Kina är berett att samarbeta i praktiska frågor med de afrikanska länderna utan att inta en förmyndarroll. Parlamentet noterar att detta samarbete är av ett pragmatiskt slag, och beklagar i detta sammanhang att Kina samarbetar med afrikanska förtryckarregimer. Parlamentet framhåller att det vore önskvärt att koppla politiska villkor till samarbetet och ge större utrymme åt mänskliga rättigheter och miljöfrågor.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU och Kina att, så ofta det går, diskutera, utarbeta och formulera sina strategier för Afrika på ett ansvarsfullt sätt, med målet att främja hållbar utveckling och uppnående av millennieutvecklingsmålen. Parlamentet betonar vikten av att formulera konstruktiva dialoger inom en multilateral ram med alla relevanta aktörer på kontinenten, särskilt AU och Nepad. Parlamentet uppmanar därför EU att säkerställa att forumet för afrikanskt partnerskap (African Partnership Forum) aktivt inbegriper samtliga större givare och investerare, framför allt Kina.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och Kina att öka sitt stöd till Nepad som drivkraft för en hållbar utvecklingsstrategi för Afrika och även stödja de afrikanska regionala organisationerna, AU, Panafrikanska parlamentet samt Afrikas nationella parlament och regeringar för att förbättra deras ledarskap och öka deras egenansvar för en sådan strategi. Parlamentet uppmanar EU att bidra till att stärka Afrikas förmåga att säkerställa samstämmighet mellan givare och investerare och att garantera att utländska investeringar bidrar till att främja en hållbar utveckling.

7.  Europaparlamentet betonar sin vilja att inleda en dialog med den kinesiska nationella folkkongressen, Panafrikanska parlamentet och de afrikanska nationella parlamenten i syfte att främja en hållbar utveckling och förbättra kapaciteten för inbördes kontroll.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra Kina att axla sitt ansvar som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd, inbegripet "ansvaret att skydda", och därigenom bekräfta att Kinas närvaro i Afrika i sig faktiskt påverkar värdländerna, även politiskt, oavsett om landet har för avsikt att tillämpa en politik som går ut på "icke-inblandning".

9.  Europaparlamentet uppmanar EU att beakta de åsikter som de afrikanska staterna och AU uttrycker i sina synpunkter på Kinas Afrikapolitik och dess konsekvenser. Parlamentet betonar att EU bör undvika generaliseringar om Kinas roll, inta en öppen och konstruktiv inställning till Kina och inte försöka påtvinga landet europeiska modeller och åsikter.

Hållbar utveckling

10.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta dialogen mellan Afrika, EU och Kina till ömsesidig nytta utgående från Afrikas behov och i de afrikanska ländernas och folkens intresse, i syfte att stärka effektiviteten och samstämmigheten i utvecklingssamarbetet, utforska konkreta samarbetsvägar och förbättra partnerskapen samt att undvika separata åtgärder utan samordning. Parlamentet föreslår att EU, AU och Kina inrättar ett permanent rådgivande organ, för att förbättra samstämmigheten och effektiviteten för de olika insatserna i utvecklingssamarbetet. Parlamentet uppmanar EU, Kina och Afrika att upprätta en global ram för konkreta operativa projekt om gemensamma utmaningar såsom anpassning till klimatförändringar, förnybar energi, jordbruk, vatten och hälsa.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att stärka sina förbindelser med de afrikanska länderna genom att uppfylla sina biståndsåtaganden och prioritera uppnåendet av millennieutvecklingsmålen. Parlamentet välkomnar att EG:s bistånd ökade med 6 procent och att de 15 medlemsstaternas bistånd ökade med 2,9 procent under 2006 jämfört med föregående år, men beklagar att det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA) från de 15 medlemsstaterna till alla regioner minskat som andel av bruttonationalinkomst (BNI) från 0,44 procent ODA/BNI under 2005 till 0,43 procent ODA/BNI under 2006. Parlamentet beklagar också att fyra medlemsstater misslyckats med att nå det individuella målet på 0,33 procent av BNI under 2006, och att flera skulle ha misslyckats om inte nödhjälp, och andra poster som inte motsvarar tillgängliga fonder för utvecklingsländerna, skulle ha dragits av från siffrorna för ODA.

12.  Europaparlamentet påminner om att det slutliga målet för all utvecklingspolitik, vare sig den genomförs av EU eller Kina, bör vara att minska och utrota fattigdomen.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka obundna biståndsåtaganden och uppmuntra Kina att lämna obundet bistånd till sina afrikanska partner för att säkerställa att ekonomiska villkor för internationellt bistånd eller lån inte hämmar den hållbara utvecklingen. I detta sammanhang uppmanar parlamentet med kraft EU att förmå Kina att skapa fler arbetstillfällen på den lokala afrikanska arbetsmarknaden i stället för att ta in tusentals kinesiska arbetare.

14.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra Kina att utnyttja sin sjukvårdsexpertis för att stödja initiativ som syftar till att förbättra de offentliga hälso- och sjukvårdssystemen i Afrika, att säkerställa hållbar utveckling, och att stödja initiativ för att bekämpa de fattigdomsrelaterade pandemier som plågar Afrika, det vill säga hiv/aids, malaria och tuberkulos.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU att, inom ramen för OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (OECD/DAC), delta i en konstruktiv dialog med tillväxtländer som ger bistånd men som inte är med i DAC, inbegripet Kina, i syfte att uppmuntra dessa att anta DAC:s riktlinjer och standarder eller likvärdiga uppförandekoder och respektera principerna i Parisförklaringen om biståndseffektivitet.

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att uppmuntra Kina att inrätta en specialiserad biståndsinstitution, för att förbättra den kinesiska sakkunskapen om bistånd och biståndsoberoendet, och åta sig att rapportera öppet om biståndsbudgeten. Parlamentet uppmanar EU att på begäran bistå Kina i att utveckla denna sakkunskap.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar EU och de afrikanska länderna att bjuda in företrädare från Kina att delta i bilaterala och multilaterala givarsamordningsmöten.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra Kinas deltagande när det gäller att bemöta de utmaningar som hör samman med den demografiska situationen i Afrika. I detta sammanhang framhåller parlamentet att befolkningstillväxten är högre än den ekonomiska tillväxten i många delar av Afrika, och att åtgärder för att ändra denna situation omfattar förbättring av den sexuella och reproduktiva hälsan, vilket anges i FN:s rapport från den internationella konferensen om befolkning och utveckling 1994.

19.  Europaparlamentet betonar att internationella partnerskap för utveckling måste sätta människorna i centrum, eftersom en hållbar utveckling endast är möjlig om det civila samhället stärks. Parlamentet betonar att kvinnor och minoritetsgrupper eller sårbara grupper bör få särskilt stöd och värdesättas som viktiga aktörer för utveckling, och att föreningsfrihet och fria och pluralistiska medier är nödvändiga förutsättningar för utveckling och måste stödjas av dessa partnerskap.

20.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att nå ut till en större del av allmänheten i Afrika och EU genom närvaro och besök av samt dialog med europeiska regeringsföreträdare på hög nivå.

Energi och naturresurser

21.  Europaparlamentet anser att EU:s utrikespolitik, mot bakgrund av Kinas engagemang i Afrika, bör fästa större vikt vid samarbetet med Afrika i energifrågor. Parlamentet efterlyser ett aktivt samarbete mellan Afrika och EU på energipolitikens område.

22.  Europaparlamentet inser vikten av öppenhet i förvaltningen av naturresurser för att generera inkomster som är avgörande för utveckling och för att minska fattigdomen, säkerställa stabil försörjning och förhindra resursrelaterade konflikter och instabilitet i resursrika länder. Parlamentet uppmanar EU att uppmuntra Afrikas resursrika länder att ansluta sig till EITI-initiativet (Extractives Industry Transparency Initiative) genom att erbjuda bättre politiskt, ekonomiskt och tekniskt stöd till EITI, i syfte att bland annat göra det möjligt för det civila samhället att delta i EITI på ett fritt och effektivt sätt. Parlamentet uppmanar med kraft EU att inleda ett aktivt samarbete med den kinesiska regeringen och kinesiska företag för att uppmuntra dem att stödja EITI, och uppmanar EU att förespråka att EITI utvidgas till att även omfatta andra naturresurser, exempelvis virke, samt att intäkterna kanaliseras till regeringarna via resursstödda lån.

23.  Europaparlamentet anser det ytterst viktigt att EU uppmanar alla politiska makthavare och internationella investerare som är verksamma i Afrika att strikt respektera de sociala och miljörelaterade skyddsbestämmelser som Världsbanken beslutade om 2002 för utvinningsindustrin.

24.  Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt främja öppenhet, inte bara när det gäller inkomster från naturresurser, utan även i fråga om utgifter i förhållande till inkomster från naturresurser, genom att stödja initiativ för att förbättra öppenhet i budgetförvaltningen i afrikanska länder. Parlamentet uppmanar med kraft EU att arbeta för "ansvarsfull långivning" från alla biståndsgivare, som kräver att mottagande resursrika länder med en historia av undermålig samhällsstyrning och korruption ska vidta konkreta åtgärder för att öka öppenheten i förvaltningen av inkomsterna som ett villkor för att erhålla icke-humanitärt bistånd. Parlamentet uppmanar EU att tillämpa artiklarna 96 och 97 i Cotonouavtalet mer konsekvent gentemot resursrika länder, och att parallellt inleda en dialog med Kina och andra givare för att öka effektiviteten av sammanhängande åtgärder genom samordning. Parlamentet betonar att EU bör föregå med gott exempel genom att göra sina egna utvecklingsprogram och -projekt till modeller för öppenhet och god samhällsstyrning.

25.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att verka för strängare internationell kontroll av olagligt virke och handeln med elfenben. Parlamentet uppmanar EU att förespråka de principer som anges i EU:s handlingsplan för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Flegt) och att också uppmuntra Kina att anta liknande principer i dess egen import av virke från Afrika, i syfte att stoppa handeln med olagligt avverkat virke och främja hållbar förvaltning av skogar. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att snarast lägga fram förslag om att olagligförklara import av olagligt avverkat virke och produkter av olagligt avverkat virke till EU för att avskräcka Kina från att olagligt avverka afrikanskt virke för sin möbelexport. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvidga sina förhandlingar med tredjeländer om frivilliga partnerskapsavtal och uppmanar EU att bidra till stärkande av liknande initiativ, såsom Flegt-avtal med afrikanska och asiatiska stater.

26.  Europaparlamentet uppmanar EU att rekommendera att internationella konventioner om utvinning eller prospektering av energiresurser omfattar öppna licensavtal och innehålla villkor som styr skatteinkomsterna till regeringarna samt en klausul om att en procentandel av vinsterna investeras i utveckling av lokalsamhällen.

27.  Europaparlamentet uppmanar EU och Kina att ta itu med problemet med olaglig handel av naturresurser genom samordnade åtgärder, vilka bör omfatta en överenskommelse om en definition av vad som utgör "konfliktresurser" och utnämnande av en internationell expertgrupp som utarbetar multilaterala metoder för att hantera denna fråga.

28.  Europaparlamentet uppmanar EU och Kina att investera mer i förnybar energi som ett sätt att ta itu med miljöförstöring och klimatförändringar, och som ett sätt att förebygga konflikter om knappa resurser, såsom olja.

Handel, investeringar och infrastrukturer

29.  Europaparlamentet påpekar att diversifiering av handeln i allmänhet är en avgörande faktor för att få till stånd stabil ekonomisk tillväxt i alla afrikanska stater. Parlamentet framhåller att kinesisk export av varor till Afrika inte bör hindra utvecklingen av afrikansk industri eller förstöra denna industris konkurrenskraft.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU och vädjar till Kina att erbjuda Afrika en väg ut ur "råvarufällan" samt uppmuntra Afrikas omvandling från råvaruleverantör till varuproducent och tillhandhållare av tjänster. I detta sammanhang uppmanar parlamentet med kraft EU att uppmuntra alla berörda aktörer, det vill säga medlemsstaterna och de tillväxtländer som är biståndsgivare, exempelvis Kina, att diversifiera handeln och investeringarna, överföra teknik till afrikanerna, stärka de internationella reglerna om rättvis handel, utvidga det globala marknadstillträdet för afrikanska produkter, sänka tullarna på förädlade varor från Afrika, främja utvecklingen av den privata sektorn och dess tillgång till finansiering, underlätta handeln, främja regional integration i Afrika och underlätta penningöverföringar från afrikaner bosatta utanför Afrika.

31.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka sin ekonomiska inverkan på Afrikas utveckling genom att reformera sin egen gemensamma jordbrukspolitik och genom att underlätta afrikanska produkters tillträde till EU:s marknad. Parlamentet uppmanar EU och vädjar till Kina att i samband med reformer av sin egen jordbrukspolitik i högre grad ta hänsyn till den afrikanska jordbrukssektorns utvecklingsmöjligheter, att underlätta import av afrikanska jordbruksprodukter och att i samband med jordbruksexport noga beakta att utbyggnaden av livsmedels- och sysselsättningstryggande jordbruksproduktion i Afrika inte hotas.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU och vädjar till Kina att öka sina insatser för en rättvis världshandel med målet att uppnå samstämmighet mellan handels- och utvecklingspolitiken, att avsevärt höja den andel av vinsten från den globala handeln med varor som kommer deltagande producenter och arbetstagare till godo, utvidga tillgången till afrikanska produkter på världsmarknaderna och sänka importtullarna på helfabrikat från Afrika. Parlamentet vädjar till Kinas regering och till EU att utveckla en exportstrategi som inte hindrar produktion av varor i Afrika under förhållanden som är miljömässigt och socialt hållbara.

33.  Europaparlamentet vädjar till Kina att i samband med lämnandet av krediter ta hänsyn till de händelser som framkallat många utvecklingsländers skuldkris, och att inte upprepa de fel som kreditgivarna begått tidigare.

34.  Europaparlamentet välkomnar det steg Kina tagit för att förbättra sociallagstiftningen och arbetstagarnas rättigheter från och med den 1 januari 2008, efter påtryckningar från WTO och den internationella allmänna opinionen, och betonar att mer bindande sociallagstiftning i Kina borde få positiva effekter på Kinas agerande i Afrika.

35.  Europaparlamentet understryker viken av att Afrika utvecklar en egen strategi gentemot Kina. En sådan strategi är enligt parlamentet mycket viktig för att ge handelsförbindelserna mellan Kina och Afrika en mer ömsesidig karaktär. Parlamentet betonar att denna strategi måste inriktas på ökat deltagande av afrikanska arbetstagare i kinesiska projekt i Afrika, större beredvillighet från Kinas sida att bidra med tekniköverföring samt utvidgat tillträde till den kinesiska marknaden för typiska afrikanska exportvaror såsom kaffe, kakao och lädervaror.

36.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen inom ramen för de pågående förhandlingarna med Kina om ett nytt handelskapitel i partnerskaps- och samarbetsavtalet insisterar på en bindande utformning av texten när det gäller ILO:s grundläggande arbetsnormer, företagens sociala ansvar och miljöansvar, bestämmelser mot social och miljömässig dumpning, ILO:s rekommendationer för drägliga arbetsvillkor samt efterlevnad av de krav som följer av internationella konventioner avseende mänskliga rättigheter.

37.  Europaparlamentet betonar vikten av att använda lokal arbetskraft som arbetar under rättvisa ekonomiska villkor vid genomförande av investeringar i infrastruktur och konstruktion av nya anläggningar. Parlamentet efterlyser ökat engagemang i utbildningen av arbetstagare inom ramen för stipendier och cirkulär migration. Parlamentet efterlyser åtgärder för ökad delaktighet från den delvis högt kvalificerade afrikanska diasporan och att penningöverföringar från afrikaner bosatta utanför Afrika gynnas.

38.  Europaparlamentet erkänner den avgörande positiva roll som informations- och kommunikationsteknik (IKT) spelar generellt sett, som ett stöd för tillväxt, konkurrensförmåga och skapande av arbetstillfällen. Parlamentet rekommenderar att kommissionen sammanför nuvarande afrikanska och europeiska program med tydligare fokus på att bygga upp IKT-kapaciteten hos små och medelstora företag genom offentlig–privata partnerskap, så att institutioner och politik utformas för att underlätta investeringar, innovationer och tekniköverföring.

39.  Europaparlamentet uppmanar EU och Kina att stödja Afrikanska unionen och Nepad i genomförandet av miljökonsekvensbedömningar och i utvärderingen av den potentiella fattigdomsminskade tillväxten för utländska investeringsprojekt i Afrika, särskilt inom områdena energi och infrastruktur, samt i utvecklingen av ett öppnare system för tilldelning av kontrakt och offentliga utgifter. Parlamentet understryker betydelsen av långsiktig planering av de afrikanska ländernas användning av vinster som uppkommit genom den senaste råvaruprisökningen, vinster inom energiprospektering och utländska investeringsflöden. I detta syfte uppmanar parlamentet med kraft EU och Kina att målinriktat stödja uppbyggnaden av lämplig förvaltningskompetens.

40.  Europaparlamentet uppmanar EU att engagera sig i gemensamma projekt med Kina i Afrika på områdena för utforskning av energi, transporter och infrastrukturer, i syfte att tillsammans med AU och Nepad utveckla en gemensam uppsättning igångsättningsregler och investeringar.

41.  Europaparlamentet uppmanar EU och Kina att investera i utbildning i Afrika eftersom utbildad arbetskraft är en av hörnstenarna för en mer oberoende utveckling.

42.  Europaparlamentet uppmanar EU att gå längre än det pågående företagarforumet EU-Afrika och utarbeta en sammanhängande handlingsplan för att stimulera och diversifiera europeiska investeringar i Afrika.

43.  Europaparlamentet inser att europeiska ekonomiska investeringar i Afrika lider av konkurrensnackdelar på grund av öppet eller dolt stöd till kinesiska projekt och anbud från den kinesiska regeringen (eller från helägda statliga företag), av högre kostnader till följd av sociala och ekonomiska standarder som de kinesiska konkurrenterna inte uppfyller, av kopplat kinesiskt bistånd som hindrar europeiska företag att delta i projekt finansierade via kinesiskt stöd, och av europeiska företags begränsade tillgång till finansiering och risktäckningsinstrument.

Miljö

44.  Europaparlamentet noterar miljökonsekvenserna av Kinas närvaro i Afrika och uppmanar med kraft Kina ta sitt miljöansvar, både på hemmaplan och i Afrika.

45.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra kinesiska exportkreditmyndigheter, inbegripet Exim Bank, att genomföra systematiska miljöbedömningar av infrastrukturprojekt i Afrika, exempelvis dammar, vägar och gruvor.

46.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att tillsammans med de minst utvecklade länderna och de små ö-stater som är utvecklingsländer upprätta en global klimatförändringsallians som särskilt stärker samarbetet för anpassningar till klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar EU att bjuda in Kina att delta på viktiga områden av alliansens arbete, såsom i dialogen om katastrofförebyggande åtgärder och utveckling av klimatsäkring, där samarbete är av avgörande betydelse p.g.a. Kinas ställning som stor bidragsgivare och investerare i Afrika och av att Kina ofta investerar i storskaliga infrastrukturprojekt som i många fall är särskilt känsliga för klimatförändringar.

47.  Parlamentet efterlyser ökat ekonomiskt stöd till anpassningar till klimatförändringarna och anser att skyldigheten att bidra bör fastställas enligt både historiska utsläpp och betalningsförmåga och att medel inte bör tas från befintliga biståndsbudgetar. I detta sammanhang uppmanar parlamentet med kraft EU att förespråka förstärkta samordnade och kompletterande internationella åtgärder när det gäller att tillhandahålla finansiella resurser och investeringar till stöd för åtgärder för att mildra effekterna av och tillåta anpassningar till klimatförändringarna i Afrika. Detta bör enligt parlamentet ske genom bättre tillgång till lämpliga, förutsebara och varaktiga finansiella resurser, finansiellt och tekniskt stöd till utveckling av kapacitet för att bedöma kostnaderna för anpassningar och på så sätt fastställa det finansiella behovet samt genom nya, utökade resurser, inbegripet offentlig finansiering och finansiering på förmånliga villkor. Parlamentet understryker att allt finansiellt stöd bör lämnas med minsta möjliga byråkrati och kräver att en effektiv övervakning av resultaten inrättas.

48.  Europaparlamentet uppmanar EU att inleda multilaterala diskussioner med AU medlemsstater och Kina samt med det civila samhället om de globala hoten från miljöförstöring och klimatförändring och kräva att åtagandena i handlingsplanen från Bali, som undertecknades vid den trettonde partskonferensen (COP-13) i Bali den 15 december 2007, bildar grund för ett nytt regelverk för perioden efter 2012.

49.  Europaparlamentet uppmanar EU att gå i täten för att mildra effekterna av klimatförändringarna genom ett prioriterat och intensivt program som omfattar storskaligt finansiellt stöd (utöver de nuvarande biståndsbudgetposterna) för utveckling och genomförande av grön energiteknik i både tillväxtländer och utvecklingsländer, men att också ta hänsyn till ländernas olika behov. Framför allt uppmanar parlamentet EU att tillhandahålla finansiering som gör det möjligt att överföra billig grön teknik till afrikanska länder. Parlamentet inser att ökad finansiering av tekniköverföring är ett avgörande steg mot att senast 2009 nå en uppgörelse om en ram för globala klimatförändringar för perioden efter 2012.

50.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och Kina att i enlighet med handlingsplanen från Bali se till att deras projekt i Afrika – särskilt energiutvinningsprojekt – är miljömässigt hållbara och förenliga med handlingsplanen från Bali.

51.  Europaparlamentet inser att västerländsk handel och konsumtion bär en del av ansvaret för Kinas ökande efterfrågan på afrikanska naturresurser, liksom för att utvecklingsländernas koldioxidutsläpp ökar till följd av att förorenande industrier "utlokaliseras". Parlamentet uppmanar EU att ta upp frågan om rättvis handel och klimaträttvisa inom ramen för det trilaterala samarbetet med Kina och Afrika samt att stärka åtgärderna för att främja en socialt och miljömässigt ansvarsfull konsumtion (inbegripet genom produktmärkning som visar produktens miljöpåverkan under hela dess livscykel, från utvinning av naturresurser till produktion och transport).

52.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att förespråka ökat internationellt samarbete med framför allt Kina för att få till stånd brådskande anpassningsåtgärder genom sårbarhetsbedömningar, åtgärdsprioritering, bedömning av finansiella behov, kapacitetsutveckling och motåtgärder, införlivande av anpassningsåtgärder i planeringen på sektornivå och nationell nivå, särskilda projekt och program samt incitament för genomförandet av anpassningsåtgärder och andra metoder för att möjliggöra klimatvänlig utveckling. I detta sammanhang bör hänsyn enligt parlamentets mening tas till de brådskande och omedelbara behoven i utvecklingsländer som är sårbara för klimatförändringarnas negativa effekter, till exempel i de afrikanska länder som är särskilt hårt drabbade av torka, ökenspridning och översvämningar.

53.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka dialogen med Afrika och Kina och utveckla gemensamma strategier för att hantera globala miljöproblem såsom skogsskövling, ökenspridning och fragmentering, minskning eller förlust av biologisk mångfald och markens bördighet samt förorening av vatten och luft. Parlamentet uppmanar EU att främja energieffektivitet, grön teknik, riskhantering och mekanismer för tidig varning om kriser samt ansvarsfull industrialisering och konsumtion.

God samhällsstyrning och mänskliga rättigheter

54.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de kinesiska myndigheterna att respektera principerna om demokrati, god samhällsstyrning och mänskliga rättigheter i sina kontakter med Afrika.

55.  Europaparlamentet uppmanar EU att konsekvent agera utifrån sina egna värderingar, principer och åtaganden enligt Cotonouavtalet i förbindelserna med de afrikanska regeringar som hindrar demokratin och kränker de mänskliga rättigheterna genom att vägra ge dem kontroll över bistånd, budgetstöd eller investeringar. Parlamentet uppmanar med kraft EU att se till att humanitärt och annat bistånd i dessa fall ges genom lokala civilsamhälleliga organisationer och bidrar till att stärka dessa organisationers kapacitet. Parlamentet framhåller att EU bör med kraft uppmana andra större bidragsgivare, t.ex. Kina, som är bundna av FN:s människorättskonventioner, -avtal och -instrument, att agera på liknande sätt.

56.  Europaparlamentet betonar att Kinas "villkorslösa" investeringar i afrikanska länder som missköts av förtryckarregimer, trots vikten av principer som suveränitet, egenansvar och anpassning, leder till att dessa länder upprätthåller överträdelser av mänskliga rättigheterna och ytterligare fördröjer ländernas demokratiska utveckling samt hindrar erkännandet av god samhällsstyrning, inbegripet rättsstatsprincipen och korruptionskontroll. I detta sammanhang understryker parlamentet vikten av att EU förstärker sitt stöd till de regeringar, institutioner och civilsamhälleliga aktörer som främjar god samhällsstyrning, rättsstatsprincipen och respekt för de mänskliga rättigheterna i Afrika, det vill säga nationella parlament, flerpartisystem, utvecklings- och människorättsorganisationer, fria massmedier och antikorruptionsorgan.

57.  Europaparlamentet uppmanar EU att kräva att alla biståndsgivande och biståndsmottagande länder respekterar de riktlinjer och öppenhetsnormer som har fastställts av de internationella finansinstituten och uppmanar med kraft EU att avråda de kinesiska myndigheterna från att uppmuntra nationella banker att anta "ekvatorsprinciperna" om sociala och miljömässiga normer.

58.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att uppmuntra Kina att frivilligt införa bestämmelserna i OECD:s konvention om bekämpning av bestickning och säkerställa att den genomförs, inte bara i Kina, utan även i landets förbindelser med afrikanska länder.

59.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra alla medlemsstater och Kina att delta i de pågående globala initiativen för att underlätta återvinning av tillgångar enligt kapitel V i FN:s konvention mot korruption, inbegripet initiativet för återvinning av stulna tillgångar (StAR) som nyligen inleddes av Världsbanken och FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC).

60.  Europaparlamentet uppmanar EU att förmå Kina att ratificera de ILO-konventioner som landet fortfarande inte har antagit och se till att dessa genomförs i utvecklingsländer där kinesiska investerare, företag, experter eller arbetstagare är verksamma, framför allt i Afrika.

61.  Europaparlamentet uppmanar EU att främja utarbetandet av internationella och rättsligt bindande uppförandekoder för god samhällsstyrning, säkra och rättvisa arbetsförhållanden, företagens sociala ansvar och miljöskyddsåtgärder, samt att stödja möjligheterna att utkräva ansvar av företagen.

Fred och säkerhet

62.  Europaparlamentet uppmanar EU att göra sin uppförandekod för vapenexport till ett rättsligt bindande instrument.

63.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra Kina att öka öppenheten i sitt nationella system för kontroll av vapenexport, framför allt genom att säkerställa en fullständig rapportering av exporten till FN:s register för export av konventionella vapen och uppdatera sina regler för vapenexportkontroll för att förhindra överföring av vapen till länder och regioner, särskilt i Afrika, där de internationella mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten systematiskt kränks.

64.  Europaparlamentet uppmanar EU att upprätthålla sitt vapenembargo mot Kina så länge Kina fortsätter exportera vapen till väpnade styrkor och väpnade grupper i länder, många av dem afrikanska, som underblåser och upprätthåller konflikter och begår grova överträdelser av de mänskliga rättigheterna.

65.  Europaparlamentet uppmanar EU och Kina att upphöra med sina vapenaffärer med de regeringar som bär ansvaret för överträdelser av de mänskliga rättigheterna, är inblandade i konflikter eller står inför krig, exempelvis regeringarna i Kenya, Zimbabwe, Sudan, Tchad, Demokratiska republiken Kongo, Etiopien, Eritrea och Somalia. Parlamentet uppmanar EU och Kina att stoppa, förebygga och förbjuda vapenleveranser till väpnade icke-statliga aktörer som hotar mänskliga rättigheter, politisk stabilitet och hållbar utveckling på den afrikanska kontinenten.

66.  Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta att förespråka ett internationellt rättsligt bindande fördrag om handel med alla konventionella vapen, vilket förhandlas på FN-nivå.

67.  Europaparlamentet uppmanar EU och Kina att stödja initiativ som leds av Afrika, såsom en beredskapsstyrka och regionala organisationer som fungerar som säkerhetspelare.

68.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppmuntra Kina till att fortsättningsvis utöka sitt deltagande i FN:s och AU:s fredsbevarande uppdrag i Afrika, samt att tillhandahålla stridande trupper när detta är nödvändigt och i enlighet med FN:s uppdrag.

69.  Europaparlamentet uppmanar EU att tillsammans med Kina utveckla gemensamma strategier för människors säkerhet, framför allt på områden som traditionell nedrustning, avväpning, demobilisering och återanpassning (DDR), spårbarhet för vapen, minröjning och reform av säkerhetssektorn (SSR). Parlamentet efterlyser också engagemang i icke-traditionella säkerhetsfrågor, såsom förebyggande av naturkatastrofer, klimatflyktingar och ekonomiska flyktingar, fördrivna personer och migranter, narkotika samt smittbara sjukdomar.

o
o   o

70.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, regeringen i Folkrepubliken Kina och Kinas nationella folkkongress, Afrikanska unionen, Nepad, Panafrikanska parlamentet och forumet för samarbete mellan Kina och Afrika (FOCAC).

(1) EGT C 200, 30.6.1997, s. 158.
(2) Peking, oktober 2003, http://www.China-un.ch/eng/xwdt/t88637.htm
(3) Peking, den 12 januari 2006, http://www.gov.cn/misc/2006-01/12/content_156490.htm
(4) Europeiska unionens råd, 2678:e sammanträdet, Luxemburg, den 3 oktober 2005.
(5) FN:s dokument (A/Conf. 192/15) från juli 2001, http://disarmament.un.org/cab/poa.html.
(6) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(7) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 219.
(8) http://ec.europa.eu/external_relations/china/csp/index.htm
(9) Partnerskapsavtal mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (EGT L 317, 15.12.2000, s. 3). Avtalet senast ändrat genom beslut nr 1/2006 av AVS-EG-ministerrådet (EUT L 247, 9.9.2006, s. 22).

Senaste uppdatering: 14 november 2008Rättsligt meddelande