Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2066(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0327/2008

Ingivna texter :

A6-0327/2008

Debatter :

PV 22/09/2008 - 28
CRE 22/09/2008 - 28

Omröstningar :

PV 23/09/2008 - 5.25
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0438

Antagna texter
WORD 109k
Tisdagen den 23 september 2008 - Bryssel Slutlig utgåva
Jordbruk i bergsregioner
P6_TA(2008)0438A6-0327/2008

Europaparlamentets resolution av den 23 september 2008 om situationen och utsikterna för jordbruket i bergsregioner (2008/2066(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2001 om situationen efter 25 års tillämpning av gemenskapsbestämmelserna till förmån för jordbruket i bergsområden(1) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2006 om genomförandet av EU:s skogsbruksstrategi(2) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2008 om "hälsokontroll" av den gemensamma jordbrukspolitiken(3) ,

–   med beaktande av Regionkommitténs initiativyttrande "För en grönbok: mot en EU-politik för bergsregioner: En europeisk vision för bergsregionerna"(4) ,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A6-0327/2008), och av följande skäl:

A.  Bergsregioner utgör 40 procent av Europas areal, och 19 procent av de europeiska medborgarna är bosatta i bergsregioner.

B.  I medlemsstater som Grekland, Spanien, Italien, Österrike och Portugal utgörs mer än 50 procent av territoriet av bergsregioner, och i dessa områden spelar jordbruksbefolkningen fortfarande en viktig roll.

C.  Bergsregioner (särskilt höga och medelhöga bergsområden) är kulturlandskap som ger uttryck för ett harmoniskt samspel mellan människa och ekologiska system och tillhör det ekologiska världsarvet.

D.  Bergsregioner drabbas hårt av klimatförändringarna och extrema väderförhållanden såsom torka och skogsbränder.

E.  Bergsregioner utgör ingen homogen landskapstyp utan omfattar många olika bergsområden med olika höjder (höga och medelhöga berg, glaciärer och improduktiva områden).

F.  Vissa faktorer (som marklutning, höjdskillnader, svårtillgänglighet, tillväxtfaktorer , kortare odlingssäsong, lägre jordklassificering, väderlek och särskilda klimatförhållanden) gör att bergsregioner skiljer sig från andra landskapsformer i Europeiska unionen och är i flera avseenden "missgynnade" på grund av varaktiga naturbetingade nackdelar. I vissa bergsregioner leder detta till en progressiv ökenspridning och minskad jordbruksproduktion.

G.  Bergsregioner (särskilt höga och medelhöga bergsområden) har en potential och kan tjäna som föredömen på områden som tillverkning av kvalitetsprodukter, högkvalificerade tjänster samt rekreationsområden. Denna potential kan utnyttjas hållbart endast genom att använda resurser och traditioner integrerat och långsiktigt.

H.  I bergsregionerna (särskilt i höga och medelhöga bergsområden) framställs djurprodukter som kännetecknas av mycket hög kvalitet, och vid denna framställning utnyttjas i stor utsträckning hållbara naturresurser, betesmarker, särskilt anpassade betesväxtsorter och även traditionella tekniker.

I.  Bergsregioner (framför allt höga och medelhöga bergsområden) är "mångfunktionella" livsmiljöer där närings- och jordbruksverksamhet utövas i ett nära samspel med sociala, kulturella och ekologiska faktorer. Därför är det nödvändigt att bevilja dessa regioner lämpligt finansiellt stöd.

J.  På grund av varaktiga strukturella nackdelar är jordbruket i bergsregioner särskilt känsligt för konjunktursvängningar och på lång sikt beroende av att produktionsprocessen diversifieras och specialiseras.

K.  Genom konventionen om skydd av alperna av den 7 november 1991 (Alpkonventionen) och ramkonventionen om skydd av och hållbar utveckling i Karpaterna av den 22 maj 2003 (Karpatkonventionen) finns det redan europeiska konventioner som skyddar vissa bergsregioner, och som är viktiga instrument för en heltäckande politik för bergsregioner, även om de ännu inte har fullständigt ratificerats och genomförts.

L.  Jordbruk, skogsbruk och betesmarker i bergsregioner, som ofta fyller flera funktioner, är ett exempel på ekologisk balans som bör beaktas.

M.  De flesta jordbruksföretag i bergsregionerna är familjeföretag som löper en större ekonomisk risk.

1.  Europaparlamentet påpekar att bergsregioner (särskilt höga och medelhöga bergsområden) behandlas mycket olika av medlemsstaterna. Åtgärderna präglas inte av ett helhetstänkande, utan inriktas helt på utvecklingen i enskilda sektorer. Det saknas en integrerad ram på EU nivå, av den typ som till exempel omfattar den europeiska havspolitiken (KOM(2007)0574).

2.  Europaparlamentet understryker att det i artikel 158 (sammanhållningspolitiken) i EG-fördraget, i dess lydelse enligt Lissabonfördraget, fastställs att bergsregionerna trots mångfalden i dessa områden lider av naturbetingade nackdelar av permanent slag, och med detta i åtanke ber parlamentet om att speciell hänsyn tas till dessa regioner. Parlamentet beklagar emellertid att kommissionen ännu inte har kunnat upprätta en omfattande strategi för effektivt stöd till bergsregioner och andra regioner som har permanenta naturliga nackdelar, trots att detta många gånger har begärts av parlamentet.

3.  Europaparlamentet betonar behovet av en bra samordning av de olika typerna av gemenskapspolitik för att säkra en harmonisk utveckling, särskilt i regioner såsom bergsregioner, som har permanenta naturliga nackdelar. Parlamentet ställer sig i detta sammanhang tvivlande till nyttan i att åtskilja gemenskapens sammanhållningspolitik från landsbygdsutvecklingen under den aktuella programplaneringsperioden 2007–2013 (på grund av integreringen av Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP)). Parlamentet anser att denna nya strategi behöver kontrolleras noga så att man utvärderar dess påverkan på den regionala utvecklingen.

4.  Europaparlamentet påpekar att bergsregioner har nackdelar som gör jordbruket mer svåranpassat till konkurrensvillkoren och som leder till merkostnader. Därför kan detta jordbruk inte producera mycket konkurrenskraftiga produkter till ett lågt pris.

5.  Europaparlamentet föreslår med anledning av den grönbok om territoriell sammanhållning som kommer att antas på hösten 2008, och i överensstämmelse med målen i den territoriella agendan och utvecklingsprogrammet för det europeiska området, att kommissionen i samarbete med medlemsstaterna antar en territoriell strategi för att ta itu med de olika problemen i bergsområden och för in sådana åtgärder i nästa lagstiftningspaket om strukturfonderna.

6.  Europaparlamentet önskar att kommission utvecklar en verklig övergripande EU-strategi för bergsregioner, och anser att offentliggörandet av en grönbok om bergsregioner är ett viktigt första steg i denna riktning. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett omfattande offentligt samråd med regionala och lokala myndigheter, socioekonomiska aktörer och miljöaktörer, samt nationella och europeiska föreningar som företräder regionala myndigheter i bergsregioner, för att bättre kunna kartlägga situationen i dessa regioner.

7.  Europaparlamentet välkomnar grönboken om territoriell sammanhållning som en utgångspunkt för hur de olika geografiska områdena i Europeiska unionen bör behandlas, och efterlyser i samband med detta en GJP som består av en första och en andra pelare så att de ekonomiska ramarna kan anpassas till de internationella utmaningarna i EU på ett sådant sätt att ett mångfunktionellt jordbruk kan bedrivas i bergsregionerna. För detta behövs även de instrument som är knutna till produktionen, inklusive mjölktransporter.

8.  Samtidigt uppmanar Europaparlamentet kommissionen att inom ramen för sina befogenheter, inom sex månader efter att denna resolution antagits, utarbeta en integrerad EU-strategi för hållbar utveckling och användning av resurser i bergsregioner (EU-strategi för bergsregioner). Parlamentet kräver vidare att nationella handlingsprogram med konkreta genomförandeåtgärder utarbetas med denna strategi som utgångspunkt efter samråd med regionala myndigheter och företrädare för civilsamhället, som känner till och företräder de lokala förhållandena och behoven (exempelvis de olika typerna av bergsområden). I samband med detta ska hänsyn tas till redan befintliga regionala initiativ.

9.  Europaparlamentet betonar att avgränsningen av bergsregionerna är en viktig förutsättning för mer kraftfullt riktade åtgärder från medlemsstaternas sida baserat på områdenas aktuella gränser, framför allt för jordbruket i bergsregionerna och för behovet av en lämplig differentiering av dessa områden utifrån deras grad av naturbetingade nackdelar.

10.  I syfte att främja kunskapsöverföring och innovation begär Europaparlamentet att kommissionen ska göra en sammanställning över alla EU-finansierade program och projekt som berör bergsregioner.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i samband med ESPON:s (observationsorgan i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering) arbetsprogram, att särskilt uppmärksamma situationen i regioner som har permanenta naturliga nackdelar, såsom bergsregioner. Parlamentet anser att en ordentlig och grundlig kännedom om bergsregionernas situation är avgörande för att kunna upprätta differentierade åtgärder som bättre hanterar problemen i dessa regioner.

12.  Europaparlamentet framhåller att jordbruket i bergsregioner utgör en betydelsefull faktor för produktionen och för ett sektorsövergripande bevarande och utnyttjande av landskapet samt som mångfunktionell grund för andra näringsgrenar och som ett inslag som format traditionella kulturlandskap och samhällsformer.

13.  Europaparlamentet påpekar att många bergsregioner är attraktiva turistmål och utsätts därför för ett urbaniseringstryck, samtidigt som de har ett ansvar för att bevara det traditionella landskap som förlorar den jordbrukskaraktär, skönhet och det värde som är av största betydelse för ekosystemet.

14.  Europaparlamentet konstaterar att jordbruk i bergsregioner (framför allt i höga och medelhöga bergsområden) av naturbetingade orsaker och risker kräver större insatser (bland annat i form av hög arbetsintensitet och behovet av manuellt arbete) och ger upphov till högre kostnader (bland annat behov av särskilda maskiner och höga transportkostnader).

15.  Europaparlamentet kräver att man i framtida reformer av GJP specifikt och på ett kraftfullare sätt ska ta hänsyn till den mångfunktionalitet som jordbruket i bergsregionerna uppvisar genom att anpassa ramdirektiven för landsbygdsutveckling och de nationella programmen till bergsjordbrukarnas roll som producenter och även som ekonomiska pionjärer för andra sektorer. Det bör även skapas möjligheter till synergisamarbete (exempelvis finansiering av program för ekoturism, marknadsföring av kvalitetsprodukter osv.). Parlamentet framhåller framför allt behovet av ekonomisk kompensation för ekologisk jordbruksproduktion i bergsregioner.

16.  Europaparlamentet lovordar det arbete som utförs av jordbrukare i bergsområden. Parlamentet konstaterar att förutsättningarna för jordbruket i bergsregioner (framför allt möjligheten att få extra inkomster, balansen mellan arbete och familj samt möjligheten till familjebildning) inte får försvåras genom byråkrati, utan måste förbättras genom samordnade sektorpolitiska åtgärder. När det gäller befintliga och framtida föreskrifter (framför allt om registreringsplikt) inom ramen för initiativet om bättre lagstiftning uppmanas kommissionen och ansvariga kommittéer (kommittéförfarandet) att granska och underlätta en omfattande förenkling av förvaltningsförfarandena.

17.  Europaparlamentet betonar att kompensationsbidrag till bergsregioner (framför allt höga och medelhöga bergsområden) bör fortsätta och i fortsättningen endast ska användas för att kompensera för varaktiga naturbetingade nackdelar och merkostnader kopplade till svårigheter att bedriva jordbruk. Sådana betalningar är motiverade även på längre sikt, eftersom det saknas alternativa produktionsmöjligheter. Om stödet frikopplas fullständigt skulle det leda till en systematisk minskning av verksamheten inom alla sektorer. Parlamentet betonar att bergsregionernas behov inte kan täckas endast genom finansiering från fonden för landsbygdsutveckling.

18.  Europaparlamentet kräver ökat stöd till yngre jordbrukare och att lika möjligheter för kvinnor och män främjas (särskilt genom åtgärder som underlättar familjelivet, bestämmelser om hel- och deltidsarbete, olika former av lönesubventioner, bisysslor, balansen mellan arbete och familj samt möjligheten till familjebildning). Dessa faktorer är av avgörande betydelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med de berörda parterna utarbeta strategier inom ramen för reflektionerna och projekten om "flexicurity".

19.  Europaparlamentet kräver att den demografiska jämvikten ska bevaras i områden som ofta har problem med att befolkningen flyttar därifrån.

20.  Europaparlamentet är övertygat om betydelsen av att bibehålla en tillräcklig befolkningstäthet i bergsregionerna och om behovet av åtgärder för att bekämpa ökenspridning och för att locka nya människor.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av att garantera en hög nivå på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, att förbättra tillgängligheten i och sammankopplingen av bergsområden samt att förse dessa regioner med nödvändig infrastruktur, särskilt inom områdena passagerar- och godstransporter, utbildning, kunskapsekonomi och kommunikation (inbegripet bredbandsuppkoppling), för att underlätta förbindelser till marknader i bergsområden och stadsområden. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att främja offentlig-privata partnerskap för att uppnå dessa mål.

22.  Europaparlamentet betonar att producentgrupper, jordbrukskooperativ, gemensamma marknadsföringsinitiativ från jordbrukare och sektorsövergripande partnerskap, som genom en integrerad utvecklingssyn (exempelvis Leadergrupper) ger ett mervärde i regionerna och i linje med hållbara driftskoncept bidrar till en mer inkomstrelevant positionering av jordbruksproduktion på marknaderna och därför bör erhålla ett ökat stöd.

23.  Europaparlamentet kräver ett särskilt ekonomiskt stöd till mejerisektorn (mjölkföretag och mjölkförädlingsföretag), som spelar en central roll i bergsregioner (särskilt i höga och medelhöga bergsområden) där det saknas alternativ produktion. Inom ramen för reformen av mjölkkvoterna kräver parlamentet en strategi som låter bergsregionerna "mjuklanda", samt kompletterande åtgärder (särskilda betalningar) för att lindra de negativa följderna. Detta skapar möjligheter att inleda anpassningsprocesser som bevarar grunden för att bedriva jordbruk. Ytterligare medel ska ställas till förfogande från första pelaren, särskilt i form av en mjölkkopremie.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med betoning på stöd till ett hållbart och anpassat jordbruk i bergsregioner införa ett extra hektarbidrag för ekologiskt jordbruk och extensivt betande samt stöd till investeringar i artspecifika djurhållningsanläggningar.

25.  Europaparlamentet påminner om att företagen i bergsregioner tillverkar kvalitetsprodukter genom att tillämpa traditionella kunskaper och tillverkningsmetoder på ett modernt sätt. Dessa företag är av största betydelse för sysselsättningen och bör därför beaktas i EU:s stödsystem.

26.  Till följd av de ökade kostnaderna och den ökade arbetsinsatsen, särskilt vid leverans av mjölk och mjölkprodukter från och till dalar, kräver Europaparlamentet att det ska vidtas särskilda stödåtgärder. Parlamentet upprepar sitt krav på att det ska införas en mjölkkopremie i bergsregioner.

27.  Europaparlamentet betonar att typiska regionala och traditionella (kvalitets)produkter är viktiga för många sektorer. Parlamentet kräver att EU-strategin för bergsregioner ska inbegripa åtgärder för att skydda och främja dessa produkter respektive deras tillverkningsmetoder och certifiering (såsom enligt rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel(5) och rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel(6) ) samt för att skydda produkterna mot imitationer. Parlamentet kräver att det i EU:s stödprogram ska införas en särskild bestämmelse för möjligheten till stöd för livsmedel av hög kvalitet (exempelvis ost från fäbods- och gårdsmejerier med egen osttillverkning samt kvalitetskött).

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hjälpa jordbrukssammanslutningar och lokalsamhällen att införa en regional kvalitetsmärkning i enlighet med punkt 27. Hjälpen bör ges i form av förbättrad information och lämplig utbildning för jordbrukare och lokala livsmedelsproducenter samt i form av finansiellt stöd för att inrätta lokala livsmedelsprocessindustrier och i form av lanseringskampanjer.

29.  Europaparlamentet kräver att en fond inrättas till stöd för mindre gynnade områden (däribland bergsregioner). Fonden kan finansieras bland annat med medel från andra pelaren som förblivit outnyttjade på grund av utebliven nationell samfinansiering.

30.  Europaparlamentet kräver att bergsregioner garanteras riktat speciellt ekonomiskt stöd genom artikel 69 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare(7) , att de får en konkret, obyråkratisk tillgång till detta stöd och att gränsen för kvarhållna medel enligt artikel 69 höjs till 20 procent.

31.  Europaparlamentet påminner om att bergsregioner kan tillhandahålla jordbruksprodukter av hög kvalitet, bidra till en större bredd av jordbruksprodukterna på EU:s marknad, bibehålla vissa djur- och växtarter, bevara traditioner, industriverksamhet och turistnäring. Bergsregionerna kan även bidra till att bekämpa klimatförändringarna genom att skydda den biologiska mångfalden och minska koldioxidutsläppen med hjälp av permanenta ängsmarker och skogar. Ett hållbart skogsbruk kommer att möjliggöra energiproduktion med hjälp av träflis.

32.  Djuravel och djurhållning i bergsregioner framför allt av alla ursprungsraser – har särskilda behov. Europaparlamentet kräver med hänsyn till de rådande riskerna och begränsningarna att dessa behov beaktas då bestämmelser om djurhälsa, djurskydd och avelsstöd (avelsprogram, bokföring av hjordar, resultatkontroll osv.) utformas.

33.  Europaparlamentet betonar med eftertryck att kommissionens åtgärder inom ramen för konkurrenspolitiken och internationell handel påverkar bergsregionernas utveckling. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att vid framtida anpassningar – särskilt inom ramen för WTO-förhandlingarna – på ett målinriktat och mer behovsanpassat sätt beakta behoven i dessa områden, när det gäller flexibiliteten i samband med bestämmelserna för statligt stöd och när det gäller att ta hänsyn till tjänster av allmänt intresse inom ramen för konkurrensrätten.

34.  Europaparlamentet kräver att man särskilt ska uppmärksamma djuravel i de bergsregioner som har drabbats av skogsbränder då dessa områden endast i begränsad utsträckning och under iakttagande av största försiktighet kan användas som betesmark under de närmaste fem åren.

35.  Europaparlamentet kräver att man inom ramen för "strategin" särskilt beaktar bergsregionernas typiska landskapsformer (alpängar, skyddade skogar, höga och medelhöga bergsmassiv, ängar och områden med stort naturvärde) och fastställer incitament för att skydda alpängar, betesmarker, skogsområden och andra missgynnade, känsliga områden samt även principer för ett hållbart utnyttjande av dessa, för att bidra till att områdena värdesätts, regenereras och skyddas från erosion och till att vattnet utnyttjas på ett rationellt sätt, och för att förebygga oönskade fenomen (såsom att betesmark inte längre används till bete, med påföljande förvildning, eller att den överbetas).

36.  Mot bakgrund av bevarandet av artmångfalden understryker Europaparlamentet att det är nödvändigt att upprätta artbanker för att bevara ursprungliga växt- och djurarters genmaterial, särskilt naturaliserade avelsdjur och floran i bergsregionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om och hur initiativ från en internationell handlingsplan kan inledas.

37.  Europaparlamentet betonar att i vissa av EU:s bergsregioner, framför allt i de nyare medlemsstaterna, växer problemet med avfolkning och minskad social aktivitet bland den bofasta befolkningen i dessa områden, och dessa regioner hotas dessutom av en stagnation eller t.o.m. nedläggning av jordbruksverksamheten, vilket troligtvis leder till ett förändrat landskap och förändrade ekosystem.

38.  Europaparlamentet betonar att vallpremien har stor betydelse för bevarandet av jordbruksverksamhet i bergsregioner och därför måste fortsätta.

39.  Europaparlamentet framhåller vikten av att en långsiktig strategi tas fram för skogsbruket, där man beaktar klimatförändringens effekter, det ekologiska kretsloppet och skogsbiotopens naturliga struktur och inrättar mekanismer för att undvika och bekämpa kriser och för att kompensera för deras följder (exempelvis efter storm och skogsbrand) och incitament till integrerat skogsbruk. Parlamentet framhåller möjligheten att man på ett hållbart sätt på lokalnivå bearbetar och utnyttjar trä och träprodukter från bergsregioner (i egenskap av kvalitetsprodukter med låga transportkostnader och därmed minskade koldioxidutsläpp, byggmaterial och andra generationens biobränslen).

40.  Europaparlamentet understryker vikten av frågan om vattenförvaltning i bergsregioner, och uppmanar kommissionen att uppmuntra lokala och regionala myndigheter att skapa lojalitet mellan användare uppströms och nedströms, och att även genom lämpliga finansieringssätt stödja ett hållbart utnyttjande av vattenresurserna i dessa områden.

41.  Europaparlamentet betonar att bergsregioner är särskilt sårbara för klimatförändringarnas följder, och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och behöriga regionala och lokala myndigheter att verka för ett omedelbart genomförande av skyddsåtgärder mot naturkatastrofer, särskilt skogsbränder, i dessa regioner.

42.  Europaparlamentet påpekar att bergsregioner kräver nya sätt att skydda områden mot översvämningar (med betoning på förebyggande av översvämningar), samtidigt som jordbrukare och skogsbrukare kan bidra till översvämningsförebyggande åtgärder genom de direkta arealstöd som de får via den gemensamma jordbrukspolitiken.

43.  Europaparlamentet påpekar att ett grundligt och omfattande skydd mot erosion för jord, byggnader och bevarande av vattenförande lager måste ingå i jordbruks- och skogsbruksrutinerna för att minimera risken för översvämningar och markerosion och förhindra torka och skogsbränder, och även i syfte att öka mängden grundvatten och ytvatten på landsbygden.

44.  Europaparlamentet framhåller att det är särskilt viktigt att värna om löv- och barrskogsbestånd eftersom dessa har betydelse för näringslivet, som rekreationsområden och som biotoper. Ett icke hållbart skogsbruk ger upphov till ekologiska hot och säkerhetsrisker (såsom stenras och jordskred), som kräver att åtgärder vidtas.

45.  Europaparlamentet påminner om förslaget i punkt 15 i sin resolution av den 16 februari 2006 om att man bör sträva efter att främja en uppdelning mellan betesmarker och skogsområden i bergsregioner. Samtidigt är det motiverat av säkerhetsskäl att införa ett krav på att endast stigar får användas.

46.  Europaparlamentet påminner om att bergsområden utgör naturliga barriärer, och ofta även nationella barriärer, och att det därför är viktigt med gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete. Detta behöver även främjas för att hantera gemensamma problem som klimatförändringar, epizootier och förlust av biologisk mångfald.

47.  Europaparlamentet välkomnar insatserna när det gäller hållbar turism och för att genom nya hållbara och samtidigt traditionella fritids- och idrottsaktiviteter med hänsyn till dessa områdens särdrag effektivt utnyttja den "ekonomiska fördel" som naturen utgör. Parlamentet betonar vidare att människor som vistas i naturen kan bidra till sin egen hälsa samtidigt som de behandlar naturen med respekt.

48.  Europaparlamentet uppmanar till bättre samordning av landsbygdsutveckling och strukturstöd och utvecklingen av gemensamma program.

49.  Europaparlamentet föreslår att landsbygdsutvecklingen och strukturstödet ska kombineras och att enhetliga program ska utvecklas.

50.  Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att utforma en integrerad strategi för beslutsfattande och administrativa förfaranden såsom regional planering, tillstånd för byggprojekt och renovering av bostäder genom rutiner i samband med miljö, kulturarv och stadsplanering, i syfte att säkra en hållbar utveckling i bergsregioner. Parlamentet rekommenderar att bergsregionernas potential utnyttjas för att främja omfattande utveckling av turism och innovativ markförvaltning och uppmuntrar därför till lokala och decentraliserade initiativ samt till samarbete mellan bergsregionerna.

51.  Europaparlamentet framhåller att brandrisk, erosion, förlust av den biologiska mångfalden och förvildning av områden som är olämpliga för jordbruk och tillverkning kan förebyggas genom skogsvård, hållbar jakt och hållbart fiske m.m.

52.  Europaparlamentet framhåller bergsregionernas (framför allt höga och medelhöga bergsområden) betydelse på områdena naturskydd, biologisk mångfald och vård av livsmiljöer. Parlamentet betonar emellertid särskilt att det är nödvändigt att höja anseendet för jord- och skogsbruk i "Natura 2000"-områden och naturskyddsområden, och kräver en förstärkt koppling mellan dessa områden genom införandet av en minimistandard för ekologiska kompensationsområden i jordbruksregioner (eventuellt 5 procent).

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo verka för att bergsregioner förtecknas som världsnaturarv och att utnyttja sina internationella möjligheter att skydda bergsregioner.

54.  Europaparlamentet framhåller den unika förekomsten av vatten och källvatten i bergsområden, som kan tjäna som hållbara källor för bevattning, dricksvatten, energiproduktion och hälsoturism. Parlamentet betonar med eftertryck den nödvändiga solidariteten mellan områden som ligger uppströms och nedströms vid förvaltningen av denna förekomst. Parlamentet lyfter i detta sammanhang fram nödvändigheten av att genom samarbete utarbeta lösningar för hur vattentillgångarna ska användas "från källa till dal", något som även är viktigt för att undvika eventuella konflikter.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att driva på genomförandet av Alpkonventionens protokoll om jordbruk i bergsregioner i nära samarbete med Alpkonventionens institutioner, att på bästa möjliga sätt stödja sammankopplingen av jordbruket i bergsregionerna med andra politikområden och i detta sammanhang vidta de steg som krävs för att se till att alla protokoll till Alpkonventionen som ännu inte har införlivats med gemenskapens regelverk ingås och att EU biträder Karpatkonventionen som avtalspart.

56.  Europaparlamentet betonar de frivilliga insatsernas betydelse för tjänstesektorn och för det kulturella och ekologiska arvet i bergsområdena. Här avses särskilt bergräddning, katastrofskydd och välgörenhetsorganisationer.

57.  Europaparlamentet lovordar det arbete som utförs av organisationer och forskningsinstitut som engagerar sig för bergsregionerna och betonar att man måste utnyttja deras expertis och motivation vid utarbetandet av en EU-strategi för bergsregioner och liknande åtgärder.

58.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att främja möjligheterna till yrkesutbildning och fortbildning och – inom ramen för diversifieringen av yrkesmässig förmåga och yrkesmöjligheter – initiativ och projekt för livslångt lärande.

59.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att investera i lokala, avancerade utbildningscentrum för jordbruksekonomi i bergsområden, så att man utbildar yrkesmän med förmåga att bedriva verksamhet i en bergsmiljö, skydda marken och utveckla jordbruket.

60.  Europaparlamentet kräver att särskild uppmärksamhet ägnas åt att landskapet bevaras, att infrastrukturer i otillgängliga bergsregioner moderniseras, att den digitala klyftan överbryggs och att rönen från ramprogrammen för forskning görs tillgängliga (exempelvis för e-demokrati).

61.  Europaparlamentet betonar att det behövs effektiva tjänster i närområdet för att befolkningsnivåerna och konkurrenskraften ska kunna upprätthållas. Parlamentet kräver att lokala organ ska få särskilt stöd för att tillhandahålla tjänster i allmänhetens intresse.

62.  Europaparlamentet framhåller vikten av att satsa på hållbara lösningar för samfärdseln. Här krävs en integrerad strategi för att samordna transnationella behov (genomfartsresor, vägkorridorer) med lokala behov (exempelvis stadstrafik och att kunna ta sig till områden på mycket olika höjd).

63.  Europaparlamentet kräver att bergsregioner får stöd för att hantera trafikbelastning, bullerskydd och landskapsvård genom åtgärder enligt principen "bort från vägnätet", så att man på detta sätt skapar en grund för livskvalitet och hållbar turism. Detta kan exempelvis ske genom att utöka de "känsliga områdena" i "vägavgiftsdirektivet"(8) .

64.  Europaparlamentet betonar den betydelse som "gränsområdet" mellan slätter och bergsregioner har när det gäller att tillhandahålla privata och offentliga infrastrukturinrättningar och tjänster på hög nivå (exempelvis universitet, flygplatser och sjukhus). Parlamentet kräver stöd för att göra det lättare att ta sig till dessa inrättningar, särskilt med allmänna kommunikationsmedel.

65.  Europaparlamentet framhåller att bergsområden utnyttjar ett flertal mycket olikartade energikällor på ett intelligent sätt. De kan därför vara ett föredöme på områden som diversifierad energiförbrukning, energisnåla byggmetoder och andra generationens biobränslen. Ytterligare forskningsprojekt med sådan inriktning måste stödjas. Parlamentet betonar emellertid att utvecklandet av andra generationens biobränslen inte får leda till konkurrens mellan de områden som är avsedda för produktion av dessa bränslen (trädesåkrar, lågskog osv.) och områden som används som betesmarker.

66.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna förbättrar strukturen och rutinerna för ekonomiskt stöd till förmån för utvecklingen i bergsregioner och samtidigt förenklar administrativa rutiner och tillgången till resurser för att stödja skydd och hållbart utnyttjande av områdens tillgångar: kulturarv, naturresurser och mänskliga resurser.

67.  Europarlamentet anser att ett hållbart, modernt och multifunktionellt jordbruk är nödvändigt för att skydda övrig verksamhet, såsom utvecklingen av biobränsle och landsbygdsturism vilket ökar inkomsterna för den lokala befolkningen, och uppmanar kommissionen och rådet att i GJP och i regionalpolitiken särskilt beakta bergsregionernas behov: ankomst av nya jordbrukare, kompensation för extra kostnader i samband med problem med tillgänglighet, till exempel med avseende på uppsamling av mjölk, upprätthållande av tjänster i landsbygdsområden, utveckling av transportinfrastruktur etc.

68.  Europaparlamentet påpekar att berg och glaciärer på grund av sina topografiska särdrag och strukturella nackdelar är utsatta för klimatförändringar. Men de är också potentiella "testlaboratorier" för tekniska innovationer på klimatområdet som följer naturens egna principer. Kommissionen uppmanas att utarbeta en differentierad klimatstrategi för bergsregioner och grunda denna på befintlig kunskap (exempelvis Alp- och Karpatkonventionerna). Parlamentet begär att forskning ska bedrivas och att övergångsåtgärder ska vidtas på detta område.

69.  Europaparlamentet kräver att bergsregioner och missgynnade områden ska samordnas funktionellt med GJP och den andra pelaren – landsbygdsutveckling.

70.  Europaparlamentet betonar att ett hållbart jordbruk och utvecklingen av bergsregionerna är av stor betydelse för befolkningen, inte endast i dessa regioner utan även i angränsande regioner (exempelvis på slätterna), och att EU-strategin för bergsregioner även bör påverka hållbarheten i dessa angränsande regioner när det gäller vattenförsörjning, stabil miljö, biologisk mångfald, välbalanserad befolkningsfördelning och kulturell mångfald. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av EU-strategin för bergsregioner undersöka hur befintliga initiativ för att integrera bergsregioner och angränsande regioner med fördel kan införlivas i strategin.

71.  Europaparlamentet uppdrar åt utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att följa upp behandlingen av denna resolution i rådet och kommissionen.

72.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 72 E, 21.3.2002, s. 354.
(2) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 413.
(3) Antagna texter, P6_TA(2008)0093.
(4) Regionkommittén, 23-2008.
(5) EUT L 93, 31.3.2006, s. 1.
(6) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.
(7) EUT L 270, 21.10.2003, s. 1.
(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/38/EG av den 17 maj 2006 om ändring av direktiv 1999/62/EG om avgifter på tunga godsfordon för användningen av vissa infrastrukturer (EUT L 157, 9.6.2006, s. 8).

Senaste uppdatering: 26 maj 2009Rättsligt meddelande