Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2046(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0363/2008

Ingivna texter :

A6-0363/2008

Debatter :

PV 20/10/2008 - 23

Omröstningar :

PV 21/10/2008 - 8.18
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0494

Antagna texter
DOC 78k
Tisdagen den 21 oktober 2008 - Strasbourg Slutlig utgåva
Kontroll av gemenskapsrättens tillämpning
P6_TA(2008)0494A6-0363/2008

Europaparlamentets resolution av den 21 oktober 2008 om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning – kommissionens tjugofjärde årsrapport (2008/2046(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens tjugofjärde årsrapport av den 17 juli 2007 om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2006) (KOM(2007)0398),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument SEK(2007)0975 och SEK(2007)0976,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 september 2007 "En europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten" (KOM(2007)0502),

–   med beaktande av rådets direktiv 86/378/EEG av den 24 juli 1986 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet(1) ,

–   med beaktande av rådets direktiv 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av Unice, ECPE och EFS(2) ,

–   med beaktande av rådets direktiv 96/97/EG av den 20 december 1996 om ändring av direktiv 86/378/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av män och kvinnor i företags- eller yrkesbaserade system för social trygghet(3) ,

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(4) ,

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(5) ,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor(6) ,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(7) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 21 februari 2008 om kommissionens tjugotredje årsrapport om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2005)(8) ,

–   med beaktande av artiklarna 45 och 112.2 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0363/2008), och av följande skäl:

A.  Hur verkningsfull EU:s politik blir beror till stor del på hur väl medlemsstaterna genomför den på nationell, regional och lokal nivå. Medlemsstaternas efterlevnad av gemenskapsrätten måste kontrolleras och övervakas noga om lagstiftningen ska kunna påverka medborgarnas vardag på det positiva sätt som önskas.

B.  En fullödig kontroll av gemenskaprättens tillämpning innebär inte bara att kvantitativt beräkna hur stor del av lagstiftningen som införlivats i den nationella lagstiftningen, utan också att bedöma hur väl införlivandet genomförts och att utvärdera de metoder som medlemsstaterna använder för att tillämpa gemenskapsrätten.

C.  Antalet överträdelser som upptäcks har ökat stadigt de senaste åren, till som mest 2 653 för 2005. De överträdelseförfaranden som inletts av kommissionen minskade dock något under 2006, till 2 518. Utvidgningen med de tio nya medlemsstaterna tycks inte ha påverkat antalet registrerade överträdelser.

D.  För EU-25 minskade antalet inledda förfaranden om underlåtenhet att anmäla införlivande med 16 procent under 2006 jämfört med 2005, från 1 079 till 904 mål. Detta beror dels på att antalet direktiv vars införlivandefrist löpte ut under respektive år minskade från 123 under 2005 till 108 under 2006, dels på att medlemsstaterna blivit bättre på att lämna in sina anmälningar i tid.

E.  Kommissionens statistik för 2006 visar att domstolarna i många medlemsstater tvekar att använda sig av möjligheten till förhandsavgörande enligt artikel 234 i EG-fördraget. Orsaken kan vara att kunskapen om gemenskapens lagstiftning fortfarande är dålig.

F.  Principen om likabehandling inför lagen borde innebära att unionens medborgare har rätt till samma likabehandling inte bara inför EU:s lagstiftning, utan även inför den nationella införlivandelagstiftningen. Det skulle därför vara mycket fördelaktigt om medlemsstaterna, vid utgången av fristerna för införlivande av den europeiska lagstiftningen, inte enbart inkluderade en uttrycklig hänvisning i införlivandebestämmelserna utan även angav i sina officiella tidningar genom vilka nationella bestämmelser som lagstiftningen i fråga ska tillämpas och vilka nationella myndigheter som ansvarar för att genomföra dessa.

G.  När det gäller att bygga ett "medborgarnas Europa" spelar klagomål från medborgarna mer än bara en symbolisk roll; de utgör en mätbar och effektiv metod för att övervaka hur gemenskapsrätten tillämpas.

H.  Framställningar till parlamentet är ett värdefullt sätt att upptäcka överträdelser av gemenskapsrätten i medlemsstaterna. På senare år har antalet framställningar ökat kraftigt, och under 2006 ingavs omkring 1 000 framställningar.

I.  De vanligaste ärendena för framställningar är erkännande av utbildningsbevis och yrkesmässiga kvalifikationer, skattefrågor, rätten till fri rörlighet inom medlemsstaterna samt diskrimineringsfrågor.

J.  Antalet klagomål som inkom till Europeiska ombudsmannen uppgick 2006 till 3 830, det vill säga en oförändrad nivå. Av klagomålen var 75 procent ärenden som ska handläggas av medlemsstaternas nationella eller regionala myndigheter, och som ombudsmannen därmed inte var behörig att handlägga. Liksom tidigare år gällde 70 procent av de undersökningar som ombudsmannen inledde kommissionens arbete.

K.  Förbudet mot diskriminering är en av hörnstenarna i den europeiska integrationsprocessen och påverkar direkt hur den inre marknaden fungerar, i synnerhet principen om fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital. Diskrimineringsförbudet garanterar lika rättigheter och lika möjligheter för samtliga EU:s medborgare.

L.  Medborgarskapet i unionen, som det beskrivs i Maastrichtfördraget, medför rätten att fritt röra sig inom medlemsstaterna. Dessutom tillkommer ett antal politiska rättigheter, som EU:s institutioner slår vakt om.

M.  Tidsfristen för införlivandet av direktiv 2004/38/EG, om allmän rätt till fri rörlighet inom medlemsstaternas territorium, var fastställd till den 30 april 2006.

N.  Studenter har fortfarande problem med att röra sig fritt eller få tillträde till högskoleutbildningar i andra medlemsländer i EU. Det kan till exempel vara administrativa problem eller problem med kvotsystem (som diskriminerar utländska studenter som vill inleda studier). EU kan bara ingripa i fall där nationaliteten ligger till grund för diskrimineringen.

O.  I artikel 39 i EG-fördraget slås det fast att fri rörlighet för arbetstagare innebär att all diskriminering av arbetstagare från andra medlemsstater ska avskaffas, till exempel diskriminering beträffande anställning, löner eller andra arbets- och anställningsvillkor. Gemenskapens sekundärrätt innehåller en mängd bestämmelser vars syfte är att effektivt motverka sådan diskriminering.

P.  Det finns ett direkt samband mellan hur mycket av gemenskapsrätten som en medlemsstat genomför (bland annat på miljöområdet) och medlemsstatens möjlighet att få tillgång till finansiering för grundläggande investerings-, infrastruktur- och moderniseringsprojekt.

Årsrapporten för 2006 och åtgärder som vidtagits med anledning av parlamentets resolution av den 21 februari 2008

1.  Europaparlamentet välkomnar det ovannämnda meddelandet från kommissionen av den 5 september 2007 och kommissionens initiativ för att förbättra nuvarande arbetsmetoder i syfte att prioritera och påskynda hanteringen av befintliga förfaranden. Parlamentet påpekar dock att kommissionen ännu inte besvarat eller följt upp den ovannämnda resolutionen från parlamentet av den 21 februari 2008, där kommissionen uppmanas att tillhandahålla specifika uppgifter om olika aspekter av genomförandet av gemenskapsrätten, särskilt med avseende på utarbetandet av den ovannämnda nya arbetsmetoden.

2.  Europaparlamentet befarar starkt att den nya arbetsmetoden, som innebär att klagomål som kommissionen tar emot skickas tillbaka till den berörda medlemsstaten (som från början bär ansvaret för att gemenskapsrätten inte tillämpades korrekt), kan medföra att kommissionen inte uppfyller sitt institutionella ansvar som fördragens väktare enligt artikel 211 i EG-fördraget, med uppgift att slå vakt om gemenskapsrättens tillämpning. Kommissionen är ofta den sista instansen som medborgarna kan vända sig till för att anmäla att gemenskapsrätten inte tillämpats korrekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i november 2008 lägga fram en första rapport till parlamentet om arbetssättet och uppnådda resultat för de första sex månaderna av det pilotprojekt som inleddes den 15 april 2008 med deltagande av 15 medlemsstater.

3.  Europaparlamentet framhåller att kommissionen enligt artikel 211 i EG-fördraget är den institution som ansvarar för tillsynen av tillämpningen av bestämmelserna i fördraget och av de bestämmelser som institutionerna antagit med stöd av fördraget. Enligt artikel 226 får kommissionen vidta åtgärder mot medlemsstater som underlåter att uppfylla sina skyldigheter enligt fördraget.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att allmänt tillämpa principen om att all korrespondens som kan avslöja brott mot gemenskapsrätten bör registreras som klagomål, såvida den inte omfattas av undantagsvillkoren i punkt 3 i bilagan till kommissionens meddelande av den 20 mars 2002 om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (KOM(2002)0141). Kommissionen uppmanas att informera parlamentet om hur denna princip följs inklusive i fall då den nya metoden används. Kommissionen uppmanas slutligen att informera och samråda med parlamentet om eventuella ändringar av kriterierna för undantag från bestämmelsen om registrering av klagomål.

5.  Europaparlamentet konstaterar att de största problemen med överträdelseförfarandet är dess längd (i genomsnitt 20,5 månader från fallets registrering inom den givna tidsfristen till dess att talan väcks vid domstolen enligt artikel 226 i EG-fördraget) och den begränsade tillämpningen av artikel 228. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att förkorta de relativt långa dröjsmålen i behandlingen av klagomål eller framställningar och att hitta praktiska lösningar på de framlagda problemen genom att, efter att ha mottagit ett fall, avgöra om alternativa metoder som Solvit (som fortfarande inte marknadsförs tillräckligt) lämpar sig bättre.

6.  Europaparlamentet noterar en kraftig ökning av antalet överträdelseärenden med fortsatt underlåtenhet att rätta sig efter Europeiska gemenskapens domstols dom, vilka var föremål för en översyn 2006. Parlamentet framhåller två fall där vite utdömdes mot medlemsstater och uppmanar kommissionen att tillämpa artikel 228 i EG-fördraget på ett kraftfullare sätt, så att besluten från EG-domstolen efterlevs.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en sammanställning över vilka direktiv som har den lägsta genomförandegraden, tillsammans med en förklaring av möjliga orsaker, eftersom problemet att medlemsstaterna inte håller tidsfristerna för att införliva direktiv kvarstår.

8.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som vissa generaldirektorat vid kommissionen, särskilt GD Miljö, gjort för att förbättra kontrollen av genomförandet av lagstiftningen i enlighet med de berörda direktiven. Kommissionens svar beträffande konfidentialiteten i genomförandeundersökningarna är dock otillfredsställande. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att på sin webbplats offentliggöra de undersökningar som efterfrågats av vissa generaldirektorat om som rör utvärderingen av genomförandeåtgärder på nationell nivå och deras överensstämmelse med gemenskapsrätten.

9.  Europaparlamentet påpekar att samarbetet mellan EG-domstolen och de nationella domstolarna brister i flertalet medlemsstater. De nationella domstolarna tillämpar fortfarande ogärna principen om gemenskapsrättens företräde. Parlamentet framhåller också att systemet med förhandsavgöranden är ytterst viktigt för att gemenskapsrätten ska tillämpas på rätt sätt.

10.  Europaparlamentet stöder i samband med detta kommissionens arbete med att ta reda på vilka områden inom gemenskapsrätten som nationella domare, jurister och tjänstemän i nationella förvaltningsorgan skulle behöva fortbildning i.

Samarbete mellan institutionerna

11.  Europaparlamentet är övertygat om att enighet om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning och ett nära samarbete mellan kommissionen, rådet, Europeiska ombudsmannen och berörda utskott i parlamentet spelar en nyckelroll när det gäller att ingripa på ett effektivt sätt varje gång en framställare inkommer med en välgrundad anmälan av en överträdelse av gemenskapsrätten.

12.  Europaparlamentet påpekar att framställningarna är en oersättlig källa till kunskap om medborgarnas viktigaste behov även om faktiska överträdelser av gemenskapsrätten har avslöjats genom framställningar bara i ett fåtal fall (fyra under 2006). Kommissionen bör använda framställningarna som vägledning när den tar initiativ till ny lagstiftning.

13.  Europaparlamentet understryker att informationen till medborgarna behöver förbättras, så att den som vill lämna ett klagomål lotsas till det organ som är bäst ägnat att ta sig an ärendet, oavsett om det är på nationell nivå eller EU-nivå. Parlamentet anser att en god förvaltningskultur och serviceanda bör främjas i EU:s institutioner, så att medborgarna bemöts korrekt och kan utnyttja sina rättigheter till fullo.

14.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen fortsatt bör överväga möjligheten att ta hjälp av medlemsstaternas representationer för att observera och övervaka genomförandet på plats.

15.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att överväga den idé som diskuterats tidigare om att ha en gemensam kontaktpunkt för alla klagomål från medborgare och för alla problem rörande kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning. För närvarande ställs medborgarna inför ett överflöd av alternativ (framställningar, klagomål, ombudsmannen, Solvit, etc.), och ett centraliserat system skulle kunna ge bättre och snabbare resultat.

16.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionens årsrapporter om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning åtföljs av bilagor som kompletterar informationen i dessa rapporter och tillhandahåller viktig statistik.

17.  Europaparlamentet anser att parlamentets ständiga utskott bör spela en mer aktiv roll i kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning. Utskotten bör få tillräckligt administrativt stöd för att på ett effektivt sätt kunna uppfylla denna roll. Parlamentet uppmanar arbetsgruppen för en reform av parlamentets arbetsmetoder, budgetutskottet och övriga parlamentsorgan att undersöka möjligheten att inrätta en särskild arbetsgrupp på varje utskottssekretariat för att säkra en kontinuerlig och effektiv kontroll av gemenskapsrättens tillämpning.

Samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten

18.  Europaparlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten för att främja och stärka en effektiv kontroll av gemenskapsrättens tillämpning på nationell, regional och lokal nivå. De nationella parlamenten bör spela en framträdande roll för att övervaka tillämpningen av gemenskapsrätten och på så sätt bidra de till att öka Europeiska unionens demokratiska legitimitet och föra unionen närmare medborgarna.

19.  Europaparlamentet anser att de nationella parlamenten och konferensen mellan organ för EG- och EG-frågor (Cosac) särskilt bör delta i politiken för området med frihet, säkerhet och rättvisa, med stöd av det protokoll om de nationella parlamenten som är bifogat till Amsterdamfördraget. De bör delta såväl i förberedelserna till beslutsfattandet som i införandet av gemenskapsbestämmelserna, så att europeiska och nationella lagstiftare kan anta nödvändiga nya bestämmelser på områden där befogenheten förblir delad. Parlamentet uppmanar därför de berörda parlamentsutskotten, både på nationell nivå och på EU-nivå, att upprätta varaktiga kontakter med varandra i frågor om särskild lagstiftning och att dela med sig av all information som kan vara användbar för ett allt öppnare och effektivare lagstiftningsarbete på EU-nivå och nationell nivå. Parlamentet stöder möten mellan europeiska lagstiftare av den typ som hölls den 6 april 2008 med företrädare för de nationella parlamenten, angående granskningen av rambeslutet om bekämpande av terrorism. Vid detta möte kunde man bedöma såväl problem med tillämpningen av gällande EU-föreskrifter som relevansen hos de ändringsförslag som lämnats in till rådet för granskning.

20.  Europaparlamentet påpekar att Lissabonfördragets system för att kontrollera att subsidiaritetsprincipen efterlevs ger de nationella parlamenten en betydligt starkare roll i EU:s lagstiftningsarbete.

Kampen mot diskriminering i Europeiska unionen

21.  Europaparlamentet påpekar att begreppet medborgarskap i betydande mån innebär en utvidgning av förbudet mot diskriminering.

22.  Europaparlamentet konstaterar att begreppet unionsmedborgarskap ligger till grund för allt fler avgöranden i EG-domstolen om rätten till fri rörlighet för personer. Enligt denna får medlemsstaterna inte missgynna egna medborgare som utnyttjat sin rätt att fritt röra sig och uppehålla sig i andra medlemsstater jämfört med medborgare som inte gjort detta.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera de rättigheter som hör till unionsmedborgarskapet. Hit räknas också rätten att rösta och ställa upp i valet till Europaparlamentet, vilket är särskilt viktigt inför valet 2009.

24.  Europaparlamentet har tagit emot framställningar med anklagelser om att vissa medlemsstater överträder direktiv 2004/38/EG. Parlamentet vill påpeka att detta direktiv är avgörande för att EU:s medborgare ska kunna röra sig fritt inom unionen. Parlamentet framhåller att kommissionen under andra halvåret 2008 ska lägga fram en rapport om hur direktivet har genomförts.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka införlivandet av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG och att kontrollera om den lagstiftning som medlemsstaterna antar vid införlivandet är förenlig med bestämmelserna i direktiven. Kommissionen bör fortsätta att sätta press på medlemsstaterna genom att inleda förfaranden om överträdelser och bristande efterlevnad, så att länderna uppfyller sin skyldighet att införliva direktiven snarast och fullständigt. Det berörda utskottet i parlamentet bör delta i den pågående övervakningen av medlemsstaternas skyldigheter enligt dessa direktiv.

26.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen, inom ramen för den årliga politiska strategin för 2008, antagit förslaget (KOM(2008)0426 av den 2 juli 2008 till övergripande direktiv för att genomföra principen om likabehandling utanför arbetsmarknaden och garantera lika tillgång till varor, tjänster, bostäder, utbildning, socialt skydd och sociala förmåner. Parlamentet anser att detta direktiv skulle utgöra en viktig komplettering till det befintliga lagstiftningspaketet om icke-diskriminering.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant utreda de fall där medlemsstater tillämpar sådana begränsningar på utbildningsområdet som inte hänger samman med de utländska studenternas nationalitet, för att garantera studenternas fria rörlighet och likabehandling inom högre utbildningar i dessa medlemsstater.

28.  Europaparlamentet uppmanar särskilt de medlemsstater som i högst grad kan utnyttja finansiering från strukturfonderna enligt den fleråriga budgetplanen för perioden 2007–2013 att snarast anpassa sin nationella lagstiftning till EU:s normer, särskilt på miljöområdet, och att anordna upphandlingsförfaranden som medborgarna kan få insyn i. Målet är att tillgängliga medel i strukturfonderna ska användas effektivt och att främja regionernas sociala och ekonomiska utveckling.

o
o   o

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska gemenskapernas domstol, Europeiska ombudsmannen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 225, 12.8.1986, s. 40.
(2) EGT L 145, 19.6.1996, s. 4.
(3) EGT L 46, 17.2.1997, s. 20.
(4) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(5) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(6) EGT L 269, 5.10.2002, s. 15.
(7) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.
(8) Antagna texter, P6_TA(2008)0060.

Senaste uppdatering: 26 augusti 2009Rättsligt meddelande