Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2098(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0463/2008

Ingivna texter :

A6-0463/2008

Debatter :

Omröstningar :

PV 18/12/2008 - 6.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0624

Antagna texter
DOC 121k
Torsdagen den 18 december 2008 - Strasbourg Slutlig utgåva
EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010)
P6_TA(2008)0624A6-0463/2008

Europaparlamentets resolution av den 18 december 2008 om EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010) (2008/2098(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 18, 136, 145, 149 och 150,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 6 december 2007 med rubriken "Rörlighet som ett verktyg för fler och bättre jobb – EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna (2007–2010)" (KOM(2007)0773),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(1) ,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier(2) ,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 2241/2004/EG av den 15 december 2004 om en enhetlig gemenskapsram för tydlighet i kvalifikationer och meriter (Europass)(3) ,

–   med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen(4) ,

–   med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen(5) ,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 27 juni 2007 med titeln "Gemensamma principer för "flexicurity": Fler och bättre arbetstillfällen med en kombination av flexibilitet och trygghet"(KOM(2007)0359),

–   med beaktande av slutrapporten av den 25 januari 2007 om genomförandet av kommissionens handlingsplan för kompetens och rörlighet (KOM(2007)0024),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 13 februari 2002 om handlingsplan för kompetens och rörlighet (KOM(2002)0072),

–   med beaktande av 2007 års ekonomiska analys av Europeiska unionen: att undanröja hindren för den geografiska rörligheten för arbetstagarna, som utförts av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), särskilt kapitel 8,

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådets rekommendation om unga volontärers rörlighet i Europa (KOM(2008)0424),

–   med beaktande av Eures-nätverkets riktlinjer för perioden 2007–2010, som antogs i juni 2006,

–   med beaktande av Eures verksamhetsrapport 2004–2005 framlagd av kommissionen den 16 mars 2007 med titeln "På väg mot en gemensam arbetsmarknad i EU: Eures bidrag" (KOM(2007)0116),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 5 september 2007, antagen efter frågan för muntligt besvarande B6-0136/2007 om Eures verksamhetsrapport 2004–2005: "På väg mot en gemensam arbetsmarknad i EU"(6) ,

–   med beaktande av resolutionen antagen av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 14 december 2000 om en handlingsplan för rörlighet(7) ,

–   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(8) ,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2008 med titeln "En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa" (KOM(2008)0412),

–   med beaktande av den särskilda Eurobarometerundersökningen nr 261 från 2006 om sysselsättnings- och sociopolitik inom EU, enligt vilken EU-medborgare anser att rörlighet blir allt viktigare,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar (A6-0463/2008), och av följande skäl:

A.  Rörelse- och etableringssfriheterna fastställs i artiklarna 18 och 43 i EG-fördraget och i artiklarna 149 och 150 främjas rörlighet inom utbildning och yrkesutbildning.

B.  Fri rörlighet för arbetstagare är av avgörande betydelse för att uppfylla målen i Lissabonstrategin. Trots detta är rörligheten fortfarande låg inom EU, även bland kvinnor.

C.  Säker rörlighet för arbetstagarna inom EU är en av de grundläggande rättigheter som fastställs i fördraget till förmån för unionsmedborgare och en av de viktigaste pelarna i den europeiska sociala modellen samt ett av de viktigaste verktygen för att uppnå målen i Lissabonstrategin.

D.  Gemenskapens lagstiftning om samordningen och genomförandet av systemen för social trygghet vid behov bör anpassas för att avspegla nya former av rörlighet och säkerställa att migrerande EU-arbetstagare inte förlorar sitt socialförsäkringsskydd.

E.  Cirka 2 procent av EU:s medborgare i arbetsför ålder bor och arbetar för närvarande i en annan medlemsstat än den där de är medborgare, och cirka 48 procent av alla migranter inom unionen är kvinnor.

F.  Kommissionen har inrättat ett expertforum på hög nivå för förbättring av rörligheten bland EU:s medborgare, med det främsta målet att fastställa åtgärder för att främja rörligheten bland ungdomar, förbättra stödet för rörlighet inom yrkesutbildningsområdet och öka rörligheten för artister, företagschefer och volontärer.

G.  Rörlighet är en viktig faktor i den förnyade sociala agendan, i vilken möjligheterna till rörlighet och principerna för tillgång och solidaritet fastställs.

H.  En dynamisk arbetsmarknad innebär stora utmaningar för arbetstagarna, särskilt för kvinnor med barn, och tvingar dem att göra kompromisser mellan yrkes- och familjeliv.

I.  Medlemsstaternas otillräckliga anpassning av systemen för social trygghet skapar problem för kvinnor, till exempel när det gäller graviditet, vårdnad av barn och karriärmöjligheter.

J.  Den fria rörligheten för arbetstagare är och förblir en av de fyra grundläggande friheterna som fastställs i fördraget. Betydande framsteg har gjorts inom gemenskapens lagstiftning på området för social trygghet för att säkerställa den fria rörligheten, vilket har underlättat rörligheten för arbetstagare inom EU. De administrativa och rättsliga hinder som fortfarande begränsar den gränsöverskridande rörligheten måste undanröjas. Mer måste göras för att se till att arbetstagarna känner till sina rättigheter och kan utnyttja dem.

K.  Eftersom säkerställandet av rörligheten innebär att alla behov och alla aspekter av livet för arbetstagarna och deras familjer bör underlättas har parlamentet i flera av sina resolutioner understrukit de problem som hindrar rörligheten och som hindrar gemenskapens medborgare att etablera sig utanför sina ursprungsländer och föreslagit lösningar för att undanröja sådana hinder.

L.  Erfarenheten har visat att det inte räcker att fastställa hindren och utforma förslag för att helt undanröja hindren för den fria rörligheten. I många tidigare handlingar från de EU-institutionerna har man angett dessa problem och föreslagit avhjälpande åtgärder, vilka emellertid inte alltid har vidtagits.

M.  Parlamentet har i dessa fall märkt att viljan att vidta nödvändiga åtgärder inte alltid räcker för att vidta de åtgärder som är viktiga för medborgarna vad gäller undanröjandet av administrativa och rättsliga hinder för fri rörlighet.

N.  Parlamentet har vid upprepade tillfällen fört fram sin ståndpunkt i denna fråga som direkt påverkar livet för unionsmedborgarna. I egenskap av en direkt och demokratiskt folkvald institution kommer parlamentet att fortsätta att aktivt försöka hitta lösningar på alla de problem som medborgarna ställs inför då de vill utöva rättigheten att röra sig fritt inom EU:s territorium.

O.  Känslan av att vara unions-medborgare hos medlemsstaternas medborgare beror mycket på om de kan få arbete på en annan plats inom den inre marknaden. Därför får inte bara ekonomiska intressen vara drivkraften bakom rörligheten, utan även målet att unions-medborgarna i högre utsträckning lättare ska kunna känna sig som sådana.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ och understryker på nytt vikten av rörlighet, både på arbetsmarknaden och mellan medlemsstater och regioner, för att konsolidera EU:s arbetsmarknad och uppnå målen i Lissabonstrategin. Parlamentet stöder inledandet av handlingsplanen och vill få regelbunden information om uppföljningen av genomförandet av de planerade åtgärderna.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att främja rörlighet på rättvisa villkor, inklusive genom att motarbeta svartarbete och social dumpning.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till rådets rekommendation om rörlighet för unga volontärer inom Europa, men beklagar att kommissionen inte har gett parlamentet tillräcklig tid för att avge ett yttrande över förslaget innan rekommendationen antas.

4.  Europaparlamentet påpekar att ett europeiskt år för volontärarbete skulle vara ett effektivt hjälpmedel för att genomföra åtgärderna i rådets rekommendation om rörlighet för unga volontärer inom Europa.

5.  Europaparlamentet anser att EU måste stödja införandet av begreppet om rörlighet för arbetstagare i alla aspekter av gemenskapspolitiken, särskilt inom områdena för genomförandet av den inre marknaden, skydd av arbetstagarna, regler om utstationerade arbetstagare och skydd mot icke säkert arbete som kan påverka rörligheten inom EU eller bekämpa diskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra rörligheten för arbetstagare till en prioriterad övergripande politik, som omfattar alla relevanta områden i EU:s politik och berör myndigheter på alla nivåer i alla medlemsstater.

6.  Europaparlamentet understryker att rörligheten för arbetstagarna vilar på den grundläggande principen om fri rörlighet för personer inom den inre marknaden enligt EG-fördraget.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en långsiktig rörlighetsstrategi för att ytterligare främja rörligheten för arbetstagare, där kraven på arbetsmarknaden, ekonomiska tendenser och utsikterna till en utvidgning av EU beaktas, eftersom det endast med en långsiktig strategi är möjligt att både garantera fri rörlighet för arbetstagarna utan konflikter och verkligen ta itu med kompetensflykten.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de särskilda behoven hos de kvinnliga arbetstagare som, oavsett ålder, vill utöva sin rätt till fri rörlighet och att inkludera konkreta åtgärder för att tillgodose deras behov inom de fyra områden som finns fastställda i EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera insatserna för att rationalisera administrativa förfaranden och det administrativa samarbetet i syfte att möjliggöra att en samordning utvecklas mellan nationella institutioner och myndigheter, vilkas samverkan är avgörande för att på ett effektivt sätt kunna lösa problem mellan medlemsstaterna. Parlamentet anser dessutom att medlemsstaterna på ett kraftfullt sätt bör ta itu med alla rättsliga och administrativa hinder och hinder för geografisk rörlighet på europeisk, nationell, regional och lokal nivå, exempelvis hinder i form av att meriter och erfarenheter som förvärvats i en annan medlemsstat inte erkänns i karriärsammanhang eller hinder som gäller socialförsäkringar och pensioner, särskilt inom små och medelstora företag.

10.  Europaparlamentet anser att kommissionens handlingsplan omfattar rörlighetens huvudsakliga aspekter, men fler åtgärder behöver vidtas, i synnerhet för att skapa starkare band mellan utbildningssystemen och arbetsmarknaden, tillhandahålla lämplig information om rörlighet, bibehålla arbetstagarnas och deras familjers språkkunskaper vid förberedelse inför rörligheten genom undervisning av främmande språk och inte minst genom yrkesutbildningar och utbildningssystem.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt främja undervisning i främmande språk (särskilt för vuxna), eftersom språkbarriärer är ett av de huvudsakliga kvarstående hindren för fri rörlighet för arbetstagare och deras familjemedlemmar.

12.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör säkerställa att arbetstagares rättigheter och kollektivavtal för medborgare som väljer att flytta till en annan medlemsstat respekteras fullt ut, utan diskriminering mellan inhemska medborgare och icke-medborgare. Parlamentet anser därför att kommissionens åtgärder bör inriktas på att säkerställa likabehandling för migrerande arbetstagare och se till att de inte förvandlas till billig arbetskraft.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att ta upp denna fråga med sektorskommittéerna att skapa starkare kopplingar mellan utbildningssystemen och arbetsmarknaden. Parlamentet anser att näringslivet och yrkessektorerna skulle kunna lämna regelbunden information om de yrken som är mest öppna för rörlighet.

14.  Europaparlamentet anser att en långsiktig yrkesrelaterad fri rörlighet inom alla områden kan spela en avgörande roll för främjandet av de mål vad gäller tillväxt och ökad sysselsättning som fastställs i Lissabonstrategin, om den kombineras med ett skydd av arbetstagarnas rätt till social trygghet och fackföreningsfrihet i enlighet med medlemsstaternas seder och bruk. Parlamentet anser att en ökad rörlig arbetsstyrka inom EU, i kombination med lämpliga arbetsvillkor, utbildningsprogram och system för social trygghet kan vara svaret på dagens utveckling och kan bidra avsevärt till att stärka insatserna för att nå målen vad gäller den globala ekonomins utmaningar, en alltmer åldrande befolkning och snabba byten av arbetsplats. Parlamentet betonar att den fria rörlighetens sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter måste beaktas.

15.  Europaparlamentet är övertygat om att en garanterad rörlighet för arbetstagare är ett sätt att stärka den ekonomiska och sociala dimensionen i Lissabonstrategin och bör organiseras på bästa möjliga sätt för att uppnå målen i den förnyade sociala agendan och hitta lösningarna på en rad utmaningar, såsom globaliseringen, omorganisering av förändringar inom industrin, den tekniska utvecklingen, befolkningsutvecklingen och integrationen av migrerande arbetstagare. Parlamentet är likaså övertygat om att rörlighet mellan karriärer och näringsgrenar (yrkesrörlighet) ger arbetstagarna möjlighet att förnya och anpassa sina kunskaper och sin kompetens, vilket i sin tur ger möjlighet att utforska nya karriärmöjligheter.

16.  Europaparlamentet understryker på nytt att rörligheten för arbetstagarna är ett av de viktigaste instrumenten för att få den inre marknaden att fungera effektivt med hjälp av målen i Lissabonstrategin och de åtta principer som föreslagits när det gäller "flexicurity" i kommissionens meddelande av den 27 juni 2007. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att å ena sidan betona flexicurity och å andra sidan skydda arbetstagarnas trygghet, med beaktande av de grundläggande principer om möjligheter, tillgång och solidaritet som anges i den förnyade sociala agendan.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och berörda parter att ta hänsyn till och undanröja hindren för rörlighet för kvinnliga arbetstagare genom att bland annat tillhandahålla rättvis tillgång lika möjligheter till kvalificerade arbeten och högre tjänster, lika lön, flexibla arbetsvillkor, lämplig hälsovård och barnomsorg, goda utbildningsmöjligheter av hög kvalitet för barn, överföring av pensionsrättigheter, samt säkerställa bekämpning av stereotypa könsroller.

18.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att aktivt främja särskilda program för sysselsättning, utbildning samt distans- och språkutbildning för att skapa en mer kvinnovänlig arbetsmarknad och göra det möjligt att förena yrkes- och familjeliv.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera både rörlighet för arbetstagarna och geografisk rörlighet i sina nationella sysselsättningsprogram och program för livslångt lärande.

20.  Europaparlamentet konstaterar med oro att vissa medlemsstater har kvar begränsningar för arbetstagare från de nya medlemsstaterna på sina arbetsmarknader, trots att ekonomiska analyser och statistiska uppgifter varken motiverar dessa begränsningar eller den rädsla som dessa medlemsstaters medborgare och regeringar hyser. Parlamentet uppmanar rådet att engagera sig mer och att EU-institutionerna, särskilt parlamentet, skärper övervakningen av det förfarande som ger medlemsstaterna tillåtelse att införa och motivera övergångsperioder för tillgången till den inhemska arbetsmarknaden för medborgare från de nya medlemsstaterna, inklusive från det första året efter att dessa länder har anslutit sig till EU.

21.  Europaparlamentet betonar att rörligheten för arbetstagare inte bör uppfattas av vissa arbetsgivare som en möjlighet att sänka lönerna, skära ned på den sociala tryggheten eller försämra arbetsvillkoren i allmänhet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att inte enbart undanröja alla former av diskriminering utan även säkerställa bästa möjliga villkor för migrerande arbetstagare och deras familjer.

22.  Europaparlamentet konstaterar med oro vissa initiativ som tagits av medlemsstater i syfte att ändra den nationella rättsliga ramen för invandring och att tolka och tillämpa principen om fri rörlighet för arbetstagare på ett sätt som strider mot andan och bokstaven i de gällande gemenskapsbestämmelserna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart upphöra att tillämpa sådana förfaranden och uppmuntrar dem att inleda omfattande program för integration av unions-medborgare som utövar sin rätt till fri rörlighet på deras territorium, vid behov i samarbete med ursprungsmedlemsstaterna.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samarbeta för att utarbeta, genomföra, övervaka och utvärdera ett program för social återintegrering för de medborgare och deras familjer som återvänder till sina ursprungsmedlemsstater efter att ha arbetat i en annan medlemsstat.

24.  Europaparlamentet konstaterar att rörligheten kan lösa problem med brist på arbetskraft i de mottagande länderna, men att den även kan ge upphov till brist på arbetskraft i de länder som arbetstagarna kommer från. Parlamentet uppmärksammar kommissionen och medlemsstaterna på att den inaktiva delen av befolkningen i alla medlemsstater utgör en mycket stor arbetspotential, och att det krävs resurser från såväl EU som medlemsstaterna för att mobilisera dessa personer.

25.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionens på att det inom EU fortfarande finns många administrativa och rättsliga hinder för rörligheten för arbetstagarna, liksom inom området för ömsesidigt erkännande av kvalifikationer på alla nivåer och för alla typer av yrkeserfarenhet. Parlamentet bekräftar sitt engagemang för att finna lösningar på dessa problem och uppmanar kommissionen att noggrant övervaka begränsningar som strider mot gemenskapslagstiftningen och att vidta åtgärder mot dessa.

26.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att innan de genomför ny nationell lagstiftning i fråga om hälso- och sjukvård samt sociala trygghetssystem och skattesystem, utföra en undersökning av gränsöverskridande effekter för att i förväg belysa eventuella problem som kan påverka rörligheten för arbetstagare.

27.  Europaparlamentet anser att gränsarbetare har en särskild ställning inom området för arbetstagarnas rörlighet i EU.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att påskynda genomförandet av den gemensamma europeiska ramen för kvalifikationer (EQF). Parlamentet anser att, även om detta referenssystems harmonisering inte planeras vara färdigt förrän 2010, skulle ett påskyndat genomförande i alla medlemsstater kunna minska det antal hinder som arbetstagarna ställs inför för närvarande.

29.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ European Network for Patient Safety (EUNetPaS) som ett första steg för att uppmuntra medlemsstaterna och berörda aktörer på EU-nivå att öka sitt samarbete på området för patientsäkerhet. Parlamentet konstaterar dock att det fortfarande finns skillnader inom EU mellan bestämmelser för sjukvårdsanställda och uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna och deras tillsynsmyndigheter för sjukvårdsanställda att utbyta information och införa standardiserade ackrediteringssystem för sjukvårdsanställda i syfte att säkerställa patienternas säkerhet i EU.

30.  Europaparlamentet konstaterar att det saknas en gemensam ram för att jämföra, överföra och erkänna yrkeskvalifikationer på EU-nivå, vilket utgör ett allvarligt hinder för den gränsöverskridande rörligheten. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta ett europeiskt överföringssystem för studiepoäng (Ecvet).

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att arbetsgivar- och branschföreträdarna så snabbt som möjligt involveras i genomförandet av den europeiska ramen för kvalifikationer, så att den kan börja tillämpas på arbetsmarknaden.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens två parter att inleda diskussioner för att harmonisera löneskalorna till de olika kvalifikationsnivåer som fastställs i den europeiska ramen för kvalifikationer i syfte att garantera arbetstagarnas rörlighet genom löner som motsvarar deras kvalifikationer.

33.  Europaparlamentet uppmuntrar skolmyndigheter att samarbeta när det gäller ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis som förvärvats genom formell, informell eller icke formell utbildning och yrkeskvalifikationer som överensstämmer med de standarder som medlemsstaterna fastställt. Parlamentet anser att det är av avgörande betydelse att medlemsstaterna till fullo utnyttjar den europeiska ramen för kvalifikationer och sörjer för en lämplig uppföljning av kommande initiativ för överföring av studiepoäng (Ecvet), så att klassificeringsnivåerna inom de nationella utbildningssystemen och programmet för livslångt lärande inte utgör ett hinder för rörliga arbetstagare att fortsätta sin utbildning. Parlamentet stöder kommissionens åtagande att utveckla Europass så att olika utbildningsbevis blir mer begripliga för arbetsgivaren, samt betonar värdet av EURAXESS tjänster.

34.  Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater inte i tillräckligt hög grad prioriterar och finansierar utformandet och genomförandet av strategier för livslångt lärande. Parlamentet uppmuntrar därför medlemsstaterna att använda de medel som finns tillgängliga från strukturfonderna, särskilt från Europeiska socialfonden, mer aktivt för att utforma och genomföra sådana system.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att minska rättsliga och administrativa hinder och understryker behovet av en förbättring av systemet för erkännande och ackumulering av rättigheter vad gäller social trygghet och överföring av pensioner.

36.  Europaparlamentet anser att överföringen av bestämmelser om social trygghet kan samordnas bättre på grundval av förordning (EEG) nr 1408/71 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(9) samt bilaterala avtal.

37.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fullt ut tillämpa förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EG) nr 883/2004 (vilken kommer att tillämpas från och med 2009), såväl som tillhörande lagstiftning om social trygghet och alla former av bidrag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utan dröjsmål ta itu med de återkommande problem som har förts fram i framställningar och klagomål om social trygghet, pensioner samt hälso- och sjukvård. Parlamentet stöder kommissionens planer på att införa en elektronisk version av det europeiska sjukförsäkringskortet och föreslår att man utför en elektronisk revision av blankett E106.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sin viseringspolitik för tredjelandsmedborgare som deltar i erkända EU-volontärprogram för att införa ett mer liberalt viseringssystem, särskilt för volontärer från länder som gränsar till EU.

39.  Europaparlamentet anser att det för de nya formerna av rörlighet krävs en analys av gällande lagstiftning för att fastställa huruvida bestämmelserna fortfarande är aktuella och utarbeta lämpliga förfaranden för att anpassa lagstiftningen till de nya flexibla villkoren på arbetsmarknaden inom EU, med beaktande av inte enbart behovet av att skydda arbetstagarnas rättigheter utan även en undersökning av de ytterligare problem som migrerande arbetstagare och deras familjer kan ställas inför. Parlamentet anser samtidigt att man måste analysera den faktiska graden av genomförande i medlemsstaterna av gemenskapslagstiftningen för rörlighet för arbetstagarna samt för rätten till bosättning för arbetstagarna och deras familjer. Parlamentet anser att rekommendationer bör tas fram vid behov för att förbättra den rättsliga och operativa ramen.

40.  Europaparlamentet förespråkar att en diskussion inleds om det sociala trygghetssystemet, bland annat med avseende på tillgång till hälsovårdstjänster och det faktum att rörligheten för arbetstagarna i vissa fall kan medföra att man förlorar sociala förmåner. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om förordning (EG) nr 883/2004 om tillämpning av förordning (EEG) nr 574/72 och relaterad administrativ praxis behöver anpassas för att bemöta de förändrade mönstren och nya formerna för arbetstagarnas rörlighet, inklusive rörlighet för arbetstagare på kort sikt.

41.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör undersöka de hinder för rörligheten som uppstår till följd av bristen på samordning mellan skatteavtalen och den nya förordningen om social trygghet (förordning (EG) nr 883/2004).

42.  Europaparlamentet stöder kommissionens planerade åtgärder för att förbättra sitt förslag till ett direktiv om minimikrav för ökad rörlighet för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter, eftersom det behövs regler för överföring av pensionsrättigheter som gynnar arbetstagarna med tanke på att tjänstepensionsplaner blir allt vanligare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett reviderat förslag till ett direktiv om överföring av tjänstepensioner.

43.  Europaparlamentet anser att rörligheten för arbetstagare av båda könen och deras familjemedlemmar (dvs. barn och släktingar för vilka arbetstagaren ansvarar) i stor utsträckning beror på tillgången till och kostnaderna för tjänster (t.ex. barn- och äldreomsorg, utbildning, daghem och speciella tjänster) och anser samtidigt att den yrkesmässiga rörligheten bör bidra till personlig utveckling och öka arbets- och levnadsstandarden.

44.  Europaparlamentet anser emellertid att förslaget om förbättring av utbytet av information och bästa praxis mellan nationella myndigheter samt förslaget om införande av en elektronisk version av det europeiska sjukförsäkringskortet bör genomföras med vederbörligt iakttagande av uppgiftsskyddet. Medlemsstaterna måste garantera att personuppgifter inte används för andra syften än sjukförsäkringsfrågor, om inte den berörda parten ger sin uttryckliga tillåtelse. Parlamentet begär ytterligare information om detta initiativ och om hur det skulle kunna medverka till förbättringen av rörligheten för arbetstagarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och bidra till möjligheten att inom kort införa ett gemensamt europeiskt kort som innehåller all information om de avgifter som betalats av kortinnehavarna och om deras sociala rättigheter i alla de medlemsstater där de har utövat yrkesverksamhet.

45.  Europaparlamentet stöder de åtgärder som vidtas inom nätverket Tress (Training and Reporting in European Social Security) och anser att detta nätverk bör utföra en fortgående undersökning om de olika typerna av rörlighet för att man ska kunna anpassa gemenskapslagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta arbetsmarknadens parter delta i detta nätverk eftersom det ofta är arbetsgivarna som hjälper arbetstagarna när det gäller formaliteterna i samband med social trygghet eller att erhålla de handlingar som behövs för att kunna bli anställd. Parlamentet insisterar på hur viktigt det är att Eures databaser är så lättillgängliga som möjligt och uppdateras regelbundet samt att bredast möjliga tillgång till informationen måste säkerställas. Parlamentet anser att Eures-nätverket bör föra ett strukturellt och institutionellt samarbete med Tress-nätverket.

46.  Europaparlamentet fortsätter att stödja Eures-nätverkets medverkan till främjandet av rörligheten för arbetstagarna inom EU. Parlamentet rekommenderar att man bland Eures tjänster inbegriper information om de nätverk och de webbportaler som hör till vissa sektorer och att Eures-nätverket bör samarbeta med andra dataleverantörer, särskilt specialiserade organ i medlemsstaterna, när det gäller möjligheterna till sysselsättning inom EU, och i synnerhet nationella arbetsmarknadsmyndigheter som direkt kan tillhandahålla individuellt utformade råd till arbetssökande.

47.  Europaparlamentet anser att genomförandet av undersökningar av och seminarier om gränsöverskridande effekter bör prioriteras i Eures gränsöverskridande projekt, så att förordning (EG) nr 883/2004 om samordning kan träda i kraft på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

48.  Europaparlamentet stöder de mål som anges i den tredje delen av handlingsplanen för rörlighet för arbetstagarna avseende förstärkning av Eures institutionella kapacitet. Parlamentet understryker den mångfald som råder på arbetsmarknaden och behovet av att det finns anpassade tjänster för alla kategorier av arbetstagare, även för de kategorier som inte anges i kommissionens program, till exempel äldre och funktionshindrade arbetstagare, som har sämre förutsättningar men ändå kan delta i arbetsmarknaden, samt arbetstagare som har en särskild rättslig status jämfört med andra arbetstagare, egenföretagare, arbetstagare som återvänder till arbetet efter ett uppehåll med flera. Parlamentet betonar att all information i Eures-nätverket bör vara tillgänglig för funktionshindrade personer.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att via sina arbetsmarknadsmyndigheter inrätta en samlad informationsportal för alla arbetstagare för att öka rörligheten, inbegripet till dem som vill arbeta utomlands så att de kan inhämta information från en enda källa om möjligheterna att arbeta utomlands, administrativa faktorer, sociala rättigheter och rättsliga villkor.

50.  Europaparlamentet stöder idén om att göra om Eures-nätverket till en samlad informationsportal för rörlighet som skulle fungera som en centraliserad hjälpcentral dit framtida rörliga arbetstagare skulle kunna vända sig för att få information om alla olika aspekter av rörlighet på arbetsmarknaden. Denna informationsportal skulle inte enbart innehålla information om lediga tjänster, socialförsäkringar, hälso- och sjukvård, pensioner och erkännande av kvalifikationer, utan även om språkfrågor, boende, anställning för make/maka, skolor för barn samt integration i allmänhet i bosättningslandet. Parlamentet påpekar att denna verksamhet i tillämpliga fall borde verksamheten utvidgas till att även omfatta tredjelandsmedborgare, inklusive de som ännu inte beviljats bosättningstillstånd.

51.  Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd till de aktuella informationsmekanismerna men föreslår samtidigt att alla relevanta webbsidor, portaler osv. granskas utifrån hur effektiva de är och att de, om så behövs, omorganiseras, samordnas eller omgrupperas så att de blir mer användarvänliga.

52.  Europaparlamentet hänvisar till tillgången till Eures-nätverket för medborgare i landsbygdsregioner, öregioner, bergsregioner och randregioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att dessa kategorier av medborgare får tillgång till den information som finns på denna portal.

53.  Europaparlamentet anser att den tilläggsbudget på 2 000 000 EUR som fram till 2013 avsatts för nyskapande projekt inom området för rörlighet är för liten med tanke på behovet att informera så många EU-medborgare som möjligt om rörlighet för arbetstagarna inom EU och de mål som fastställs i de olika programdokumenten om främjande av rörlighet för arbetstagare inom EU.

54.  Europaparlamentet understryker att det behövs jämförbar och pålitlig statistik om arbetstagares, studenters, lärares och forskares rörlighet för att kommissionen ska få ökad kunskap om rörligheten och bättre kunna övervaka ovannämnda handlingsplan.

55.  Europaparlamentet anser att det för närvarande råder brist på information till medborgarna om de yrkes- och karriärmässiga förmåner en period av arbete i utlandet kan medföra och om anställnings- och socialförsäkringsvillkor för utlandsarbete samt hur utlandsarbete även bidrar till den europeiska kulturella integrationen. Parlamentet stöder kommissionens initiativ att informera medborgarna om dessa aspekter.

56.  Europaparlamentet hänvisar till parlamentets praktikprogram för personer med funktionshinder, som inleddes 2007, och kommissionens praktikprogram för funktionshindrade personer, som inleddes hösten 2008. Parlamentet anser att sådana positiva åtgärder bidrar till att främja rörligheten för funktionshindrade personer och även kan bidra avsevärt till att finna ett arbete för dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja och främja motsvarande bästa praxis på nationell, regional och lokal nivå.

57.  Europaparlamentet hänvisar till det faktum att medlemsstaterna bör främja och utbyta god praxis och program för ömsesidigt lärande som rör insatser för ökad rörlighet och som finansieras inom ramen för gemenskapens sammanhållningsfond, särskilt Europeiska socialfonden.

58.  Europaparlamentet anser att andra informationskanaler utöver online-tjänster bör utforskas och användas i medlemsstaterna och inom EU:s regioner för att bättre kunna sprida information om rörlighet på arbetsmarknaden i medlemsstaterna. Parlamentet anser att en telefontjänst för information om rörlighet på arbetsmarknaden, i förbindelse med Eures, bör inrättas omgående i syfte att erbjuda arbetstagare information om vissa specifika frågor på det nationella språket och på åtminstone ett annat EU-språk.

59.  Europaparlamentet uttrycker sitt fortsatta stöd för vidtagna åtgärder, såsom arbetsmarknadsmässor, europeiska informationsdagar om möjligheterna till sysselsättning inom EU eller europeiska partnerskap för rörlighet för arbetstagarna. Parlamentet anser dock att den budget som avsatts för dessa åtgärder inte är tillräcklig i jämförelse med målet att offentliggöra EU:s åtgärder som vidtas inom detta område.

60.  Europaparlamentet betonar vikten av en klar åtskillnad mellan rörligheten för konstnärer och rörligheten för arbetstagare i unionen i allmänhet med hänsyn till scenkonstens karaktär och till den oregelbundenhet och oförutsägbarhet som är en följd av ett särskilt anställningssystem.

61.  Europaparlamentet förstår att den särskilda karaktären är en väsentlig del av vissa yrken, såsom de inom områden som kultur eller sport, för vilka både den geografiska som den yrkesmässiga rörligheten är utmärkande. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en noggrann analys av denna situation och att vidta nödvändiga åtgärder, särskilt vad gäller de sociala rättigheterna för arbetstagare inom dessa områden, för att säkerställa att deras rörlighet inte hindras av administrativa begränsningar.

62.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionens handlingsplan även innehåller åtgärder för att förbättra situationen för tredjelandsmedborgare. Parlamentet rekommenderar att man i samband med en integrerad politik för rörlighet i arbetslivet alltid beaktar migrationen från tredjeländer.

63.  Europaparlamentet understryker behovet av ett nära samarbete mellan nationella myndigheter för att upptäcka och undanröja orättvisor inom rättsområdet och skatteområdet samtidigt som medlemsstaternas nationella behörighet respekteras.

64.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att öka medvetenheten om möjligheterna att lämna in klagomål och framställningar om hinder för rörligheten på arbetsmarknaden och brott mot gällande gemenskapslagstiftning.

65.  Europaparlamentet stöder och uppmuntrar införandet av begreppet om rättvis rörlighet och uppmanar kommissionen att se till att det tillämpas, till exempel genom att samarbeta med arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer för att förebygga odeklarerat arbete och försämringar av arbetsvillkoren.

66.  Europaparlamentet begär att företagen stöder arbetstagarnas rörlighet genom att, till exempel erbjuda möjligheter till flexibel arbetstid eller distansarbete.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram instrument för att undanröja de komplexa hinder som kan stoppa arbetstagarna från att tacka ja till ett arbete i utlandet, såsom svårigheten för maken eller makan att också hitta ett arbete, den höga kostnaden för flytt till nytt boende, språkliga hinder, löneskillnaderna mellan könen och risken att förlora vissa skatteförmåner eller att inte längre kunna betala till nationella pensionssystem, sjukkassor eller arbetslöshetskassor. Parlamentet betonar vikten av livslångt lärande, särskilt språkinlärning, som en central faktor för att tillgodose de föränderliga behoven på arbetsmarknaden.

68.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har för avsikt att följa upp förslaget till direktiv om minimikrav för ökad rörlighet för arbetstagare genom förbättrade villkor för intjänande och bevarande av kompletterande pensionsrättigheter som lades fram 2005 samt det ändrade förslaget från 2007.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta rörligheten för sårbara grupper i befolkningen och bidra till att undanröja de hinder som de möter genom att skapa fler arbeten av hög kvalitet, bekämpa diskriminering, ta itu med nya former av socialt utanförskap, stödja jämställdhet mellan kvinnor och män, stödja familjen och effektivt säkerställa tillträde till arbetsplatsen, bostadstjänster samt transportmöjligheter.

70.  Europaparlamentet understryker att kvinnor med barn är mindre rörliga än män och begär att det vidtas lämpliga åtgärder för att rätta till denna obalans.

71.  Europaparlamentet stöder användningen av problemlösningsnätverket för den inre marknaden (Solvit) som ett verktyg för att uppnå snabba lösningar på problem på den inre marknaden och problem som rör arbetstagarnas rörlighet, samt rekommenderar att ytterligare medel frigörs för Solvit.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja stödprogram för rörligheten för unga arbetstagare. Parlamentet anser att dessa program borde utgå från förhållandet mellan arbetstagaren och arbetsgivaren samt erkännandet av mervärdet av den erfarenhet, kunskap och kompetens, inklusive de språkkunskaper, som erhållits utanför ursprungslandet.

73.  Europaparlamentet anser, med tanke på hur viktig rörligheten bland studenter och lärare är för den yrkesmässiga rörligheten, att man vid genomförandet av EU:s handlingsplan för rörlighet för arbetstagarna borde ägna större uppmärksamhet åt initiativ som Bolognaprocessen, Erasmus, Leonardo da Vinci-programmet såväl som andra program.

74.  Europaparlamentet lyckönskar kommissionen till initiativet att rådgöra med alla aktörer som är verksamma i främjandet av rörligheten för arbetstagarna inom EU. Parlamentet anser att denna dialog kommer att öka öppenheten samt stimulera nätverksarbete och utbyte av bästa praxis och innovativa strategier för att påskynda tillämpningen av en omfattande rörlighet och stärka de principer och det värde som uppnåtts i detta sammanhang.

75.  Europaparlamentet konstaterar att programmen Comenius, Erasmus och Leonardo på ett värdefullt sätt bidrar till att ge ungdomar möjlighet att studera utomlands, och betonar programmens betydelse för senare yrkesmässig rörlighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att utöka tillträdet till programmen, med hänsyn till de särskilda behoven hos missgynnade grupper.

76.  Europaparlamentet efterlyser ett starkt åtagande från europeiska skolors och universitets samt regeringars sida för att främja yrkesmässig rörlighet betydligt, till exempel genom deltagande i det nätverk av intressenter som kommissionen angett i sitt meddelande.

77.  Europaparlamentet anser att samarbetet mellan privata eller offentliga företag och utbildningsväsendet bör stärkas.

78.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.
(2) EUT L 158, 30.4.2004, s. 77.
(3) EUT L 390, 31.12.2004, s. 6.
(4) EGT L 149, 5.7.1971, s. 2.
(5) EGT L 74, 27.3.1972, s. 1.
(6) EUT C 187 E, 24.7.2008, s.159.
(7) EGT C 371, 23.12.2000, s. 4.
(8) ΕUT C 102 E, 24.4.2008, s. 321.
(9) EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.

Senaste uppdatering: 1 oktober 2009Rättsligt meddelande