Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 17 november 2009 om den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken,

–   med beaktande av interimsrapporten och slutrapporten (S/2009/253 och S/2009/603) från expertgruppen för Demokratiska republiken Kongo ("expertgruppen"), som inrättades i enlighet med Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1771 (2007) och vars uppdrag förlängdes i enlighet med resolutionerna 1807 (2008) och 1857 (2008), och rekommendationerna i dessa,

–   med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 22 november 2007 om situationen i Demokratiska republiken Kongo, särskilt i de östra delarna, och dess konsekvenser för regionen(1) ,

–   med beaktande av Förenta nationernas generalförsamlings resolution 60/1 av den 24 oktober 2005 om resultaten från 2005 års världstoppmöte, särskilt punkterna 138–140 om skyldigheten att skydda befolkningar,

–   med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2008 om situationen i Demokratiska republiken Kongo och våldtäkt som krigsförbrytelse(2) ,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 27 oktober 2009 om området kring de stora sjöarna i Afrika,

–   med beaktande av rådets uttalande av den 10 oktober 2008 om situationen i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1856 (2008) av den 22 december 2008 om situationen i Demokratiska republiken Kongo, i vilken mandatet för FN:s uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monuc) fastställs,

–   med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kriget och oron i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo har lett till att såväl väpnade rebellgrupper som regeringens trupper och polisstyrkor i omfattande och alarmerande grad avrättat folk, fördrivit befolkningsgrupper och utövat sexuellt våld mot kvinnor.

B.  Konflikten i Demokratiska republiken Kongo har krävt 5 400 000 människoliv sedan 1998 och orsakar fortfarande, direkt eller indirekt, upp till 45 000 dödsfall varje månad(3) . Enligt rapporterna från FN:s flyktingkommissariat finns det ungefär 1 460 000 internflyktingar i Demokratiska republiken Kongo, varav 980 000 i Nordkivu(4) .

C.  Monuc har sedan 1999 funnits på plats i Demokratiska republiken Kongo för att skydda civilbefolkningen, bygga upp fredsprocessen i landet och hjälpa regeringen att återfå kontrollen över de olika regionerna, som i dagsläget kontrolleras av stridande fraktioner.

D.  Monuc är det mest omfattande fredsbevarande uppdraget i världen, med sammanlagt 20 000 soldater som huvudsakligen verkar i Nordkivu och Sydkivu, och kostar omkring 1,4 miljarder US-dollar om året. Monuc har mandat att använda alla nödvändiga medel för att förhindra alla försök till våldshandlingar som görs av utländska eller kongolesiska väpnade grupper, och som innebär ett hot mot den politiska processen, och för att skydda civila som löper omedelbar risk att utsättas för fysiskt våld.

E.  Den olagliga mineralhandeln i Demokratiska republiken Kongo gör det möjligt för många aktörer att fortsätta att köpa mineraler från områden som kontrolleras av rebellgrupper, vilket innebär att de finansierar dessa gruppers verksamhet, vilket i sin tur driver på och förvärrar konflikten.

F.  Kongolesiska trupper och soldater från Demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR) är enligt rapporter delaktiga i kriminella nätverk som exploaterar och säljer guld och mineraler i utbyte mot vapen i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo.

G.  Våldtäkt har blivit ett vapen i krigsföringen för rebeller, soldater i den reguljära kongolesiska armén och civila.

H.  Av FDLR:s soldater, som beräknas uppgå till 6 000, har 1 243 kunnat avväpnas vid de militära operationer som genomförts sedan januari 2009, inklusive operationen Kimia II. Samtidigt fortsätter FDLR att rekrytera, och har fortfarande ett brett, väluppbyggt nätverk av politiskt och finansiellt stöd i området och runt om i världen(5) .

I.  De militära operationer som genomförts nyligen har förvärrat den humanitära krisen, vilket har lett till utbredda massakrer och brott mot de mänskliga rättigheterna.

J.  Striderna mellan den kongolesiska armén, den avsatte generalen Laurent Nkundas rebelltrupper, FDLR och ugandiska trupper från Herrens motståndsarmé (LRA) medför fortfarande outhärdliga prövningar för civilbefolkningen i Demokratiska republiken Kongos östra provinser.

K.  Den kongolesiska armén har fortfarande inte de mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser som krävs för att utföra sina uppgifter i de östra provinserna av Demokratiska republiken Kongo, vilket tillsammans med den bristande disciplinen i de militära leden är till hinder för arméns roll i arbetet med att skydda befolkningen och återupprätta fred.

L.  FN har nyligen dragit in sin logistiska assistans och sitt operationella stöd till vissa enheter inom den kongolesiska armén efter det att trupperna anklagats för att ha dödat dussintals civila, däribland kvinnor och barn, i Nordkivu under perioden maj till september 2009.

M.  Ett flertal humanitära organisationer har tvingats att upphöra med sin verksamhet, och biståndsarbetarna i Nordkivu kan inte nå fram till 70 procent av de behövande, om inte fler.

1.  Europaparlamentet fördömer å det starkaste de massakrer, brott mot mänskligheten, den rekrytering av barnsoldater och de sexuella våldshandlingar mot kvinnor och flickor som fortfarande äger rum, och uppmanar alla aktörer att öka sina insatser för att bekämpa straffriheten.

2.  Europaparlamentet begär att man omedelbart sätter stopp för våldet och människorättskränkningarna i Demokratiska republiken Kongo. Det måste till ytterligare insatser för att få ett slut på utländska väpnade gruppers verksamhet i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo, särskilt FDLR och LRA. Parlamentet kräver vidare att dessa grupper omedelbart lägger ned sina vapen och upphör med sina attacker mot civilbefolkningen, och uppmanar alla parter i avtalen från den 23 mars 2009 att respektera vapenvilan och fullgöra sina åtaganden på ett effektivt och ärligt sätt.

3.  Europaparlamentet är alltjämt djupt oroat över den förvärrade humanitära situationen i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo efter de illdåd som begåtts mot lokalbefolkningen, som framhävts i de båda rapporter som FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter nyligen lagt fram. Parlamentet känner särskilt djup oro för de senaste rapporterna om att kongolesiska soldater har mördat minst 270 civila i städerna Nyabiondo och Pinga i Nordkivu och den senaste tidens stridigheter som har tvingat 21 800 människor att fly från sina hem i och runt Dongou i väster. Parlamentet upprepar att det är oerhört viktigt att agera snabbt så att man förhindrar en ny humanitär katastrof.

4.  Europaparlamentet påminner om Monucs viktiga roll och om att dess uppdrag och insatsregler måste utföras med beslutsamhet och på permanent basis för att bättre garantera befolkningens säkerhet utan att på något sätt stödja kongolesiska enheter som inte respekterar de mänskliga rättigheterna.

5.  Europaparlamentet medger att Monucs fortsatta närvaro är nödvändig och kräver att allt görs för att Monuc ska kunna fullgöra sitt uppdrag när det gäller att skydda de människor som hotas. Rådet uppmanas i detta hänseende att spela en ledande roll för att få FN:s säkerhetsråd att stödja Monuc i dess verksamhetskapacitet, genom att tydligare fastställa dess prioriteringar, som för närvarande är 41 till antalet.

6.  Europaparlamentet välkomnar de tyska myndigheternas gripande av ledaren för FDLR, Ignace Murwanashyaka, och hans ställföreträdare, Straton Musoni, och anser att detta är ett viktigt steg i bekämpandet av straffriheten.

7.  Europaparlamentet betonar att återupprättandet och reformeringen av rättsväsendet (där man integrerar förebyggande och skydd samt strävar efter att bekämpa straffrihet när det gäller sexuellt våld) liksom stöd till offren och deras återintegrering ska utgöra viktiga delar av de finansierade biståndsprogrammen. Parlamentet begär i detta hänseende att de fall av massvåldtäkter som begåtts i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo ska hänskjutas till den internationella brottmålsdomstolen.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av att se till att de som gör sig skyldiga till människorättskränkningar inom de kongolesiska väpnade styrkorna ställs inför rätta, och understryker att Monuc spelar en avgörande roll för att detta sker. Parlamentet välkomnar därför den nolltoleranspolitik som president Kabila förespråkat mot sexuellt våld och andra brott inom de väpnade styrkorna, och uppmuntrar regeringen i Demokratiska republiken Kongo att utan dröjsmål och med stöd av Monuc genomföra sin nya strategi mot könsrelaterat våld.

9.  Europaparlamentet framhåller vikten av de uppgifter som Europeiska unionens rådgivnings- och biståndsuppdrag för reform av säkerhetssektorn i Demokratiska republiken Kongo (Eusec RD Congo) har när det gäller att ge råd om och stöd till försvarsreformer i syfte att tillämpa den reviderade reformplanen för de kongolesiska väpnade styrkorna (FARDC). Parlamentet uppmanar därför de kongolesiska myndigheterna att föra reformprocessen framåt och uppmuntrar till att det inrättas en samordningsmekanism för försvarsreformer under kongolesiskt styre med lämpligt stöd från Eusec och till att det omgående byggs militärkaserner och militäranläggningar.

10.  Europaparlamentet rekommenderar att Demokratiska republiken Kongos regering som en prioritering tar itu med den brådskande frågan om säker förvaring av, ansvarighet kring och hantering av vapen och ammunition samt att den inrättar ett nationellt vapenmärkningsprogram i enlighet med de standarder som infördes genom Nairobiprotokollet och det regionala centrumet för handeldvapen.

11.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i regionen genom förbättrade bilaterala diplomatiska förbindelser mellan Demokratiska republiken Kongo och Rwanda, och uppmanar Demokratiska republiken Kongo och Rwanda att fullt ut genomföra de fredsavtal som ingåtts i Nairobi och Goma samt Ihusi-avtalet av den 23 mars 2009.

12.  Europaparlamentet uppmuntrar samtliga regeringar i området kring de stora sjöarna och det internationella samfundet att fortsätta den befintliga dialogen i syfte att samordna sina insatser för att stoppa våldet i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo. I det sammanhanget bör man lägga särskild tonvikt vid försoning, människors säkerhet, en högre grad av rättslig ansvarighet samt återvändande och integration för flyktingar och internflyktingar.

13.  Europaparlamentet beklagar djupt det ökade våldet mot biståndsarbetare, vilket får allvarliga återverkningar på den humanitära situationen på fältet. Myndigheterna uppmanas att inleda grundliga undersökningar om varje incident och att omedelbart utöka skyddet.

14.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att upprätthålla och öka finansieringen av det humanitära biståndet i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo med tanke på det allt större antalet internflyktingar och de försämrade villkoren. Parlamentet stöder därför den uppmaning som utfärdades av FN den 30 november 2009 tillsammans med 380 biståndsorganisationer och icke-statliga organisationer att under 2010 samla in 7,1 miljarder US-dollar till humanitärt bistånd, och uppmanar med kraft alla medlemsstater att lämna ett skäligt bidrag.

15.  Europaparlamentet är fortsatt oroat över rebellgruppernas olagliga handel med mineraler och andra naturtillgångar i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i samtal med den kongolesiska regeringen och regeringarna i grannländerna insistera på ett genomförande av effektiva system för naturtillgångarnas spårbarhet och ursprung och att öka insatserna för att bekämpa korruption.

16.  Europaparlamentet vill att man återupptar dialogen om upprättandet av Amaniprogrammet för säkerhet, återställande av fred, stabilitet och återuppbyggande av Nordkivu och Sydkivu.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Afrikanska unionens institutioner, FN:s generalsekreterare, biträdande generalsekreterare för humanitära frågor och katastrofhjälpsamordnare, FN:s säkerhetsråd, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt regeringarna och parlamenten i länderna i området kring de stora sjöarna.

(1) EUT C 58, 1.3.2008, s. 40. (2) EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 83. (3) http://www.theirc.org/special-reports/congo-forgotten-crisis (4) http://www.unhcr.org/cgi-bin/texis/vtx/page?page=49e45c366 (5) http://www.crisisgroup.org/home/index.cfm?id=2829#C1