Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet till den,

–   med beaktande av handlingsplanen från Bali (beslut 1/COP 13),

–   med beaktande av den femtonde partskonferensen (COP 15) inom ramen för UNFCCC och den femte partskonferensen i dess egenskap av möte mellan parterna till Kyotoprotokollet (COP/MOP 5) som hölls i Köpenhamn den 7–18 december 2009, samt Köpenhamnsavtalet,

–   med beaktande av EU:s paket om klimatförändringar som antogs den 17 december 2008,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om klimatförändringar, särskilt den som antogs den 25 november 2009 om en EU-strategi inför klimatkonferensen i Köpenhamn,

–   med beaktande av nästa konferens om klimatförändringar (COP 16), som ska hållas i Mexiko,

–   med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Förhandlingarna om ett omfattande internationellt avtal om klimatförändringarna efter 2012, som skulle slutföras i Köpenhamn i december 2009, utmynnade i en nedslående överenskommelse som inte uppfyllde EU:s huvudmål.

B.  Överenskommelsen är inte rättsligt bindande, nämner inga utsläppsminskningsmål och anger heller inte något åtagande att ingå ett juridiskt bindande avtal under 2010.

C.  I avtalet erkänns behovet att begränsa den globala temperaturhöjningen till högst 2 °C och det hänvisas till att man bör utforska möjligheterna att hålla sig under en global temperaturhöjning på 1,5 °C.

D.  EU förmådde inte att inta en ledande roll i kampen mot klimatförändringar, och deltog inte ens i de avslutande förhandlingarna om det slutliga förslaget till överenskommelse med Förenta staterna, Kina, Indien, Brasilien och Sydafrika.

E.  IPCC:s fjärde utvärderingsrapport och med den allt fler vetenskapliga rön konstaterar att det krävs kraftiga minskningar av de globala utsläppen för att ökningen av jordens temperatur ska hållas under 2°C.

F.  Flera såväl industri- som utvecklingsländer var inte beredda att ge sitt stöd till förslaget om att utarbeta och genomföra en ny internationell klimatskyddsordning.

G.  EU bör inte tillåta att dess åtagande för åtgärder mot klimatförändringarna vacklar, även om vissa av våra viktigaste förhandlingspartners fortsätter att verka ovilliga eller oförmögna att bryta sin utsläppsutveckling.

H.  Utanför EU har endast 28 stater meddelat utsläppsmål för växthusgaser fram till 2020 till FN inom den angivna fristen den 31 januari 2010, och vissa har endast meddelat effektivitetsmål som inte kommer att leda till några minskningar alls.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över den svaga överenskommelse som nåddes vid COP 15 eftersom den inte för oss närmare ett omfattande internationellt klimatavtal för perioden efter 2012, fastställer inga globala minskningsmål på medellång eller lång sikt och anger heller inte när de globala utsläppen skulle behöva kulminera. Vidare noterar parlamentet allmänhetens besvikelse över att det inte lyckades att nå ett meningsfullt avtal i Köpenhamn.

2.  Europaparlamentet anser att dröjsmålet med att nå ett internationellt avtal inte är ett argument för att skjuta upp fortsatta EU-strategier för att uppfylla det redan rättsligt bindande åtagandet att minska utsläppen med 20 procent till 2020. Parlamentet upprepar vår önskan att gå vidare med en minskning på 30 procent. Parlamentet konstaterar också att de initiativ som tagits inom EU för att främja och uppmuntra grön ekonomi, energisäkerhet och minskat energiberoende kommer att göra det allt lättare att uppfylla åtagandet om en minskning på 30 procent.

3.  Europaparlamentet konstaterar att den beräknade kostanden för EU att uppnå en 30-procentig minskning av 1990 års utsläppsnivå nu är mindre än den överenskomna 20-procentiga minskningen då denna beräknades, och uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett förslag i vilket EU höjer sina ambitioner och unilateralt fastställer ett minskningsmål för 2020 som överstiger 20 procent.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU att uppnå inhemska mål genom energibesparingar och förnybara energikällor, och begär att man så snart som möjligt ska komma överens om ambitiösa och bindande energibesparingsmål.

5.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över den bristande enighet som råder bland medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför EU att agera samstämmigt i internationella klimatförhandlingar och därigenom fortsatt inta en ledande ställning i förhandlingarna för att uppnå ett bindande och omfattande klimatavtal för perioden efter 2012, som ligger i fas med de senaste forskningsrönen och överensstämmer med tvågradersmålet vid COP 16.

6.  Vidare beklagar Europaparlamentet att EU i ett tidigare skede inte var i stånd att ingå särskilda åtaganden i fråga om internationell offentlig finansiering av klimatåtgärder i utvecklingsländerna, och därmed skapa det förtroende i förhandlingarna som krävdes för att nå resultat i de särskilda arbetsgrupperna. Parlamentet uppmanar dessutom EU att förtydliga sin ståndpunkt avseende en andra åtagandeperiod för Kyotoprotokollet, som ska gälla under förutsättning att Förenta staterna ingår liknande åtaganden enligt ett annat rättsligt bindande instrument och garantera att överskott av utsläppsrätter (AAU) och LULUCF-regler (markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk) inte undergräver unionens miljömässiga integritet.

7.  Europaparlamentet understryker behovet att skapa en ny "klimatdiplomati". Parlamentet uppmanar därför EU:s höga representant och kommissionsledamoten med ansvar för klimatfrågor att ta ledningen för denna strategi, särskilt med de mer progressiva utvecklings- och tillväxtländerna. Parlamentet uppmanar EU att enas om en "färdplan till Mexiko" som bl.a. innebär att klimatpolitik diskuteras inom ramen för alla strategiska partnerskap och bilaterala och multilaterala samarbetsavtal, för att därmed skapa en mer enhetlig extern strategi för klimatskydd. EU och dess medlemsstater uppmanas att bilda ett "ansvarsförbund" i vilket alla länder kan delta som ser klimatförändringarna som ett allvarligt hot mot mänskligheten och som är beredda att agera för att hindra den globala uppvärmningen.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att förstärka principen om "klimaträttvisa" på lång sikt, till 2050 och därefter. Därför förespråkar parlamentet en rättviseklausul i underlaget för framtida internationella klimatförhandlingar.

9.  Europaparlamentet uppmanar forum såsom G20 eller forumet för de viktigaste ekonomierna (Major Economies Forum), vars medlemmar står för de största utsläppen av koldioxid, att ta ett större ansvar för att bidra till att skapa grund för samförstånd i de formella förhandlingarna

10.  Europaparlamentet noterar åtagandet om en årlig finansiering på 100 miljarder USD från industriländerna fram till 2020 och beloppet 30 miljarder USD för utvecklingsländerna under de kommande tre åren (2010–2012) i syfte att bidra till kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet noterar också inrättandet av en grön klimatfond för att stödja projekt relaterade till avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna. Parlamentet beklagar emellertid att åtagandet inte motsvarar kommissionens uppskattning om att 100 miljarder EUR skulle ha samlats in fram till 2020.

11.  Europaparlamentet understryker de industrialiserade ländernas historiska ansvar för oåterkalleliga klimatförändringar och deras ansvar att bistå utvecklingsländerna med tillräckligt med hållbart och förutsägbart ekonomiskt och tekniskt stöd som ger dem möjligheter att förbinda sig att minska sina växthusgasutsläpp, anpassa sig till klimatförändringarnas konsekvenser och minska utsläppen från avskogning och skogsförstörelse samt stärka kapacitetsuppbyggnad, i syfte att fullgöra sina skyldigheter enligt det framtida internationella avtalet om klimatförändringar.

12.  Europaparlamentet vidhåller att åtaganden inom ramen för UNFCCC om att tillhandahålla en förutsägbar finansiering av anpassningar till klimatförändringarna eller åtgärder för att mildra deras konsekvenser måste vara nya åtaganden som kompletterar det offentliga utvecklingsbiståndet och är fristående från de årliga budgetförfarandena i medlemsstaterna. Parlamentet påminner om det redan befintliga åtagandet om att det offentliga utvecklingsbiståndet senast 2015 ska uppgå till 0,7 procent av BNP.

13.  Europaparlamentet anser att EU omedelbart bör inleda förhandlingar med våra amerikanska motparter så att den koldioxidmarknad som börjar utvecklas i Förenta staterna är förenlig med vår egen, och att det därigenom inrättas en transatlantisk koldioxidmarknad som en föregångare för en global.

14.  Europaparlamentet understryker behovet av att den snabbstartsfinansiering på 7,2 miljarder euro som medlemsstaterna har utlovat utvecklingsländerna tillförs som nytt och extra stöd till budgetarna för offentligt utvecklingsbistånd, och att den samordnas på EU-nivå och görs tillgängligt så snart som möjligt och under alla omständigheter före mötet i Bonn i juni 2010. Parlamentet ser detta som avgörande för att skapa förtroende för ett framgångsrikt möte i Mexiko. Parlamentet uppmanar också kommissionen att före det ovannämnda mötet i Bonn rapportera om användningen av den utlovade snabbstartsfinansieringen och om hur stödet kompletterar det befintliga offentliga utvecklingsbiståndet.

15.  Europaparlamentet påminner om att EU:s gemensamma bidrag till utvecklingsländernas minskningsåtgärder och anpassningsbehov år 2020 ska vara minst 30 000 miljoner euro per år, en siffra som kan komma att höjas i takt med att vi får ny kunskap om allvaret i klimatförändringarna och kostnadernas omfattning.

16.  Europaparlamentet framhåller att man vid den kommande översynen av EU:s budget måste fokusera på hur tillräckliga resurser för skydd mot och anpassning till klimatförändringarna ska kunna tas fram, både inom EU och i utvecklingsländerna. Man bör i samband med översynen även överväga att införa nya och innovativa finansieringsmekanismer till stöd för internationella klimatåtgärder.

17.  Europaparlamentet välkomnar det ambitiösa åtagande som vissa utvecklingsländer gjorde före, under och efter Köpenhamnsförhandlingarna. Parlamentet konstaterar att avtalet innebär en överenskommelse om mätning, rapportering och kontroll av utvecklingsländernas åtgärder för att mildra effekterna, vilket ska ske via nationella meddelanden som ska behandlas inom ramen för internationella samråd och analyser enligt tydligt fastställda riktlinjer, vilka fortfarande måste fastställas och som ska garantera att suveräniteten och korrekt användning av ekonomiska medel respekteras.

18.  Europaparlamentet ansluter sig till inrättandet av en mekanism för att minska utsläppen till följd av avskogning och skogsförstörelse samt främja upptag av koldioxidutsläpp i skogar. Parlamentet ansluter sig även till inrättandet av en teknikrelaterad mekanism för att påskynda utvecklingen och överföringen av teknik, och välkomnar hänvisningen till marknadernas roll för att stärka begränsningsåtgärdernas kostnadseffektivitet. För att sådana mekanismer ska kunna genomföras på ett effektivt sätt måste en överenskommelse nås inom ramen för UNFCCC.

19.  Europaparlamentet betonar att alla REDD-mekanismer hädanefter måste respektera ursprungs- och lokalbefolkningars rättigheter, bland dem också rätten till kollektiv egendom och till självstyrande inhemska territorier, och sörja för deras fullständiga och effektiva medverkan, även vid utarbetande och genomförande av nationella REDD-planer och vid tilldelning eller fördelning av finansiering.

20.  Europaparlamentet vill att miljöeffektiviteten för utsläppsminskningsmålen i bilaga I ska styra EU:s strategier för internationella redovisningsregler för skogsförvaltning och LULUCF, för flexibla mekanismer samt för sparande av alla överuppfyllda mål enligt Kyotoprotokollets första åtagandeperiod inom ramen för arbetet med att uppnå målen efter 2012.

21.  Europaparlamentet beklagar att inga framsteg gjorts i hanteringen av globala flyg- och fartygsutsläpp. Parlamentet uppmanar EU att se till att luftfartens totala miljöpåverkan beaktas och att minskningsmålen för luft- och sjöfartssektorerna i det framtida avtalet är samma som för andra industrisektorer.

22.  Europaparlamentet beklagar att Förenta staterna och Kina till följd av interna politiska strategier inte var beredda att godta en mer ambitiös överenskommelse. Parlamentet anser att Europeiska unionens, Förenta staternas och Kinas medverkan är avgörande för att ett bindande internationellt avtal ska uppnås. Parlamentet uppmanar därför Förenta staterna och Kina, liksom övriga internationella partner, att föreslå ytterligare åtaganden till stöd för ett internationellt klimatskyddssystem, och därmed återuppta diskussionerna och åstadkomma ett långtgående och juridiskt bindande internationellt avtal som ligger i fas med de senaste forskningsrönen och överensstämmer med tvågradersmålet.

23.  Europaparlamentet beklagar att vissa länder, nämligen Sudan och medlemsländerna i ALBA, agerade som bromsklossar under de internationella förhandlingarna, då de ville undvika stränga och bindande åtaganden, trots den stora politiska dynamiken i Köpenhamn.

24.  Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på den ökande medvetenheten om klimatförändringarnas konsekvenser hos allmänheten i utvecklingsvärlden men också i ekonomier med snabb tillväxt. Parlamentet uppmanar till en förstärkt dialog, särskilt med de minst utvecklade länderna, Alliansen av små östater (AOSIS) och Afrika, om vilka steg som ska tas för att uppnå ett bindande internationellt avtal om klimatförändringarna i syfte att minska effekterna och de förutsebara konsekvenserna av klimatförändringarna på demografin, folkhälsan, migrationen och ekonomin i dessa regioner.

25.  Europaparlamentet understryker att IPCC omgående måste se över alla sina slutsatser och se till att de har varit föremål för kollegial granskning i enlighet med forskningens bästa principer. Parlamentet föreslår att man påskyndar arbetet med en interimsrapport där man ser till att slutsatserna är aktuella, och anser att man i framtida rapporter uttryckligen bör hänvisa till ståndpunkter som strider mot majoritetens uppfattning och att även dessa bör vara föremål för kollegial granskning

26.  Enligt Europaparlamentet är det mycket viktigt för EU-industriernas konkurrenskraft att andra industrialiserade nationer utanför EU accepterar jämförbara insatser och rimliga åtaganden om minskade utsläpp från utvecklingsländernas och tillväxtekonomiernas sida. Parlamentet erinrar om att minskningsmålen måste kunna mätas, rapporteras och kontrolleras, och välkomnar i detta sammanhang det åtagande som vissa utvecklingsländer har gjort om att lägga fram nationella rapporter om de ansträngningar som har gjorts för att minska de egna utsläppen.

27.  De bilaterala mötena mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten kan ge ett viktigt bidrag till debatten och öka förståelsen mellan parterna. Därför menar Europaparlamentet att dessa möten bör hållas innan de officiella förhandlingarna inleds, så att de på ett mer meningsfullt sätt kan bidra till bästa möjliga förhandlingsresultat.

28.  Europaparlamentet poängterar att klimatpolitikens utmaningar i framtiden inte bara handlar om koldioxidminskningar utan även om en mer effektiv och hållbar användning av naturresurserna.

29.  Europaparlamentet uttrycker återigen sitt stöd för reformprocessen inom FN, och konstaterar att resultatet av klimatkonferensen i Köpenhamn är ytterligare ett exempel som bekräftar det akuta behovet att se över arbetsmetoderna inom FN. Parlamentet fortsätter också att hålla fast vid klimatförhandlingarna under FN:s ledning, eftersom FN är det enda legitima organ som kan vända sig till hela det internationella samfundet med en fråga av så grundläggande betydelse. Parlamentet anser emellertid att det är mycket brådskande att allvarligt överväga hur processen ska kunna göras effektivare.

30.  Europaparlamentet efterlyser större insyn, så att det civila samhället och berörda parter kan medverka på ett bättre sätt vid COP 16 i Mexiko

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt sekretariatet för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, med begäran om att den vidarebefordras till alla konventionsparter som inte är EU-medlemmar.