Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2846(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

RC-B7-0494/2010

Debatter :

OJ 06/09/2010 - 143

Omröstningar :

PV 08/09/2010 - 6.3
CRE 08/09/2010 - 6.3
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0310

Antagna texter
PDF 94kDOC 45k
Onsdagen den 8 september 2010 - Strasbourg Slutlig utgåva
Mänskliga rättigheter i Iran, särskilt fallen Sakineh Mohammadi Ashtiani och Zahra Bahrami
P7_TA(2010)0310B7-0494, 0495, 0496, 0497, 0498, 0499 och 0501/2010

Europaparlamentets resolution av den 8 september 2010 om mänskliga rättigheter i Iran, särskilt fallen Sakineh Mohammadi Ashtiani och Zahra Bahrami

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt om mänskliga rättigheter och i synnerhet resolutionerna av den 22 oktober 2009(1) och den 10 februari 2010(2) ,

–  med beaktande av uttalandet av Europaparlamentets talman i samband med Europadagen mot dödsstraff den 9 oktober 2009, liksom uttalandet av den 11 augusti 2010 om domarna mot bahailedarna,

–  med beaktande av uttalandena av den 14 juni 2010 och den 6 juli 2010 av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik,

–  med beaktande av rapporten av den 23 september 2009 från FN:s generalsekreterare om människorättsläget i Islamiska republiken Iran och uttalandet av den 4 mars 2010 om Iran av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av resolutionerna från FN:s generalförsamling, särskilt resolutionerna 62/149 och 63/168 om ett moratorium för avrättningar i väntan på avskaffande av dödsstraffet,

–  med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och konventionen om barnets rättigheter, som alla har undertecknats av Islamiska republiken Iran,

–  med beaktande av Wienkonventionen om diplomatiska och konsulära förbindelser från 1963,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Iran har fortfarande den tveksamma äran att vara det land i världen som avrättar flest ungdomsbrottslingar, och enbart under 2010 har omkring 2 000 dödsdomar utfärdats.

B.  Enligt rapporter har bara under de senaste veckorna över hundra fångar avrättats i Vakilabadfängelset i Mashad, efter anklagelser om drogrelaterade brott, och ytterligare ett hundratal väntar på att avrättas under de kommande dagarna. Dessa kollektiva avrättningar, som dessutom har beslutats i största hemlighet, strider helt uppenbart mot internationell rätt.

C.  Trots bekräftelserna från mycket högt uppsatta personer inom Irans domstolsväsende, tillämpar Iran fortfarande stening som straff, såsom i fallet Sahineh Mohammadi Ashtiani, som anklagas för ”äktenskapsbrott”, vilket uppmärksammades i hennes ”erkännanden” i tv den 11 augusti 2010.

D.  Sakineh Mohammadi-Ashtiani, som är anklagad för att ha haft två intima förbindelser utanför äktenskapet efter att hennes man avlidit, dömdes 2006 i Iran till 99 piskrapp som verkställdes samma år.

E.  Hon har även anklagats för medbrottslighet vid mordet på sin man, men frikändes och anklagades därefter för äktenskapsbrott och dömdes till döden genom stening.

F.  Steningen, som skulle ha verkställts den 9 juli 2010, sköts upp av de iranska myndigheterna ”av humanitära skäl” till följd av internationella påtryckningar.

G.  Steningsdomen är en klar överträdelse av Irans skyldigheter enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, och helt nyligen åtog sig Iran, i samband med landets universella periodiska granskning vid FN:s råd för mänskliga rättigheter, att respektera åtminstone konventionens minimistandard och regler för dödsstraff, så länge detta straff upprätthålls.

H.  Den 18-åriga Ebrahim Hammadi dömdes till döden i augusti 2010, anklagad för sodomi när han bara var 16 år gammal, efter ett erkännande som han hävdar framkom under tortyr.

I.  Mohammad Mostafaei, som var försvarsadvokat för båda dessa personer och som försökte uppmärksamma allmänheten på deras situation, var tvungen att fly landet för att inte gripas. Allt fler människorättsadvokater, däribland Mohammed Ali Dadkah, Mohammad Oliyifard och Mohammad Seifzadeh och även så framstående personer som nobelpristagaren Shirin Ebadi, utsätts för förföljelser från statens sida i form av extra skattefordringar och hot mot deras liv och familjer.

J.  Nasrin Sotoudeh, en människorättsadvokat som är mycket respekterad för sina insatser för att försvara ungdomar som har dömts till döden och samvetsfångar, anhölls den 4 september 2010, anklagad för ”propaganda mot staten” och ”konspiration och mötesverksamhet till skada för den nationella säkerheten”.

K.  Ett år efter oegentligheterna i samband med presidentvalet och de efterföljande massprotesterna befinner sig hundratals demonstranter, journalister, medborgarrättsaktivister och även vanliga medborgare, såsom den nederländska medborgaren Zahra Bahrami, som förnekar all inblandning i protesterna, fortfarande i fängelse.

L.  Zahra Bahrami, som rest till Iran för att besöka sin familj, greps till följd av protesterna i Achoura den 27 december 2009 och tvingades att i tv bekänna anklagelserna mot henne.

M.  Varken internationella människorättsorganisationer eller de nederländska myndigheterna har fått besöka Zahra Bahrami.

N.  Framtvingade bekännelser, tortyr och misshandel av fångar, förvägrad sömn, isoleringsceller, hemliga fängslanden, tillämpning av grym, omänsklig eller förnedrande behandling, fysiska övergrepp, bl.a. sexuellt våld, samt straffrihet för statstjänstemän förekommer alltjämt i stor omfattning och skapar starka tvivel om huruvida landets rättsliga förfaranden är rättvisa och öppna.

O.  Det finns allt fler fall där fredliga medborgarrättsaktivister anklagas för ”moharabeh” (Guds fiende), ett brott som kan ge dödsstraff, såsom i fallet Shiva Nazar Ahari, medlem i kommittén för människorättsreportrar (CHRR), som hållits fängslad sedan den 20 december 2009 och vars rättegång är nära förestående.

P.  Förföljelserna av religiösa och etniska minoriteter fortgår med oförminskad kraft i Iran. I augusti 2010 dömdes de sju bahailedarna Fariba Kamalabadi, Jamaloddin Khanjani, Afif Naeimi, Saeid Rezaie, Mahvash Sabet, Behrouz Tavakkoli och Vahid Tizfahm, som sedan 2008 hållits fängslade enbart på grund av sin religiösa övertygelse, till tjugo års fängelse anklagade för att ha bedrivit propaganda mot staten och för spioneri.

Q.  Trakasserierna mot de politiska motståndarna Mir-Hossein Mousavi och Mehdi Karrubi och andra högt uppsatta medlemmar av politiska partier fortsätter. Den tidigare presidentkandidaten Mehdi Karroubis bostad attackerades i början av september 2010 av ett dussintal beväpnade civila styrkor, vilket resulterade i graffiti, vandalism, sönderslagna fönster och skott avfyrade inne i bostaden. Dessa attacker följde efter uttalanden av Mohammad Ali Jafari, chef för revolutionsgardet, om att Irans befolkning skulle komma att döma ”upprorsledarna”, med hänvisning till oppositionsledarna. Polisstyrkorna gjorde inga ansatser att stoppa dessa attacker.

R.  I ett försök att sätta likhetstecken mellan politisk opposition och brottsligt beteende har det iranska domstolsväsendet kopplat samman personer som anklagats för att ha begått brott med den politiska oppositionen i landet och den politiska oppositionen har kopplats samman med brott som begåtts.

1.  Europaparlamentet hyllar modet hos alla de iranska män och kvinnor som kämpar för att försvara de grundläggande friheterna, de mänskliga rättigheterna och de demokratiska principerna, som aktivt protesterar mot stening och andra former av grymma bestraffningar och som önskar leva i ett samhälle fritt från förtryck och trakasserier.

2.  Europaparlamentet fördömer med eftertryck dödsdomen genom stening av Sakineh Mohammadi Ashtiani och anser att en dödsdom genom stening, oavsett omständigheterna, aldrig kan rättfärdigas eller accepteras.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att riva upp domarna mot Sakineh Mohammadi-Ashtiani och att inleda en ingående granskning av hennes fall.

4.  Europaparlamentet insisterar kraftfullt på att Irans regering omprövar fallet Zahra Bahrami, omedelbart ger henne tillgång till advokat och konsulärt bistånd, friger henne eller garanterar henne en korrekt process. Parlamentet uppmanar Catherine Ashton, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, att ta upp frågan om Zahra Bahramis frihetsberövande med de iranska myndigheterna.

5.  Europaparlamentet uppmanar Irans regering att stoppa avrättningen av Ebrahim Hamidi, en 18-åring som anklagas för sodomi. Parlamentet kräver att Islamiska republiken Iran slutgiltigt avskaffar dödsstraffet för brott som begås före arton års ålder och ändrar sin lagstiftning så att den är i linje med de internationella människorättskonventioner som Iran har ratificerat, inklusive konventionen om barnets rättigheter och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

6.  Europaparlamentet uttrycker stor bestörtning över att Iran, tillsammans med Afghanistan, Somalia, Saudiarabien, Sudan och Nigeria, fortfarande tillhör den mycket lilla grupp länder som alltjämt tillämpar stening. Det iranska parlamentet uppmanas att införa lagstiftning som förbjuder den grymma och omänskliga metoden med stening.

7.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt motstånd mot dödsstraffet och uppmanar de iranska myndigheterna att i enlighet med FN:s resolutioner 62/149 och 63/168 införa ett moratorium för avrättningar i väntan på att dödsstraffet avskaffas.

8.  Europaparlamentet vill att det vid nästa sammanträde i FN:s generalförsamling läggs fram en resolution med en begäran till samtliga länder som fortfarande har kvar dödsstraffet att göra all information om dödsstraff och avrättningar tillgänglig för FN:s generalsekreterare och för allmänheten, så att dödsstraff inte längre ska betraktas som en statshemlighet, vilket är en faktor i samband med många avrättningar.

9.  Europaparlamentet uttrycker sitt motstånd mot all kriminalisering av sexuella förbindelser mellan samtyckande vuxna och uppmanar de iranska myndigheterna att avkriminalisera ”äktenskapsbrott” och homosexualitet.

10.  Europaparlamentet vädjar till de iranska myndigheterna att både i lagstiftning och i praxis avskaffa alla former av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och att säkra en normal rättsordning och sätta stopp för straffriheten för människorättsbrott.

11.  Europaparlamentet uppmanar Islamiska republiken Iran att underteckna och ratificera konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

12.  Europaparlamentet beklagar djupt bristen på rättvisa och öppenhet i den juridiska processen i Iran och uppmanar de iranska myndigheterna att garantera rättvisa och öppna överklagandeförfaranden.

13.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att ge Röda halvmånen tillträde till alla fångar och att låta internationella människorättsorganisationer övervaka situationen i landet.

14.  Europaparlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att omedelbart frige alla personer som fängslats enbart till följd av att de deltagit i fredliga protester och velat utöva sin grundläggande mänskliga rätt till yttrandefrihet, och parlamentet upprepar särskilt sitt krav på att de sju bahailedarna ska friges.

15.  Europaparlamentet påpekar att tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet är grundläggande rättigheter som under alla omständigheter måste garanteras i enlighet med artikel 18 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Islamiska republiken Iran har undertecknat och ratificerat.

16.  Europaparlamentet begär att alla fängslade människorättsadvokater omedelbart ska friges.

17.  Europaparlamentet uttrycker sin stora oro över hur de iranska myndigheterna missbrukar sina rättsliga behörigheter för att komma åt människorättsaktivister och aktivister från det civila samhället, såsom deltagare i kampanjen ”en miljon underskrifter” och centralkommittén för studentorganisationen Advar.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter ta fram ytterligare åtgärder för att aktivt skydda de iranska människorättsaktivisterna och uppmuntrar medlemsstaterna att stödja det europeiska fristadsprogrammet (Shelter City Programme).

19.  Europaparlamentet vill se ett återinfört FN-mandat för en särskild rapportör som ska utreda missförhållanden och främja ansvarsskyldighet för dem som begår människorättsbrott i Iran.

20.  Europaparlamentet vill att den nuvarande förteckningen över individer och organisationer som är föremål för EU:s reseförbud och frysta tillgångar utvidgas till att omfatta dem som bär ansvaret för brott mot de mänskliga rättigheterna, förtryck och inskränkning av friheten i Iran.

21.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd, FN:s råd för mänskliga rättigheter, ordföranden för Irans högsta domstol samt Islamiska republiken Irans regering och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2009)0060.
(2) Antagna texter, P7_TA(2010)0016.

Senaste uppdatering: 29 juli 2011Rättsligt meddelande