Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2079(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0274/2010

Ingivna texter :

A7-0274/2010

Debatter :

PV 10/11/2010 - 23
CRE 10/11/2010 - 23

Omröstningar :

PV 11/11/2010 - 8.11
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0401

Antagna texter
PDF 134kDOC 64k
Torsdagen den 11 november 2010 - Bryssel Slutlig utgåva
Förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning
P7_TA(2010)0401A7-0274/2010

Europaparlamentets resolution av den 11 november 2010 om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning (2010/2079(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning (KOM(2010)0187),

–  med beaktande av kommissionens beslut av den 23 juni 2009 om godtagbarhetskriterier för genomsnittliga personalkostnader (C(2009)4705),

–  med beaktande av rapporten från expertgruppen för efterhandsutvärdering av de sjätte ramprogrammen (2002–2006) (”Rietschelrapporten”) och kommissionens efterföljande meddelande (KOM(2009)0210),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 maj 2010 ”Mer kontroll eller mindre? Att finna den rätta balansen mellan de administrativa kontrollkostnaderna och risken för fel” (KOM(2010)0261),

–  med beaktande av rådets slutsatser om vägledning om framtida prioriteringar för europeisk forskning och forskningsbaserad innovation i Lissabonstrategin efter 2010 som antogs den 3 december 2009 och rådets (konkurrenskraft) slutsatser om enklare och mer ändamålsenliga program för europeisk forskning och innovation som antogs den 26 maj 2010,

–  med beaktande av Berlindeklaration om fri tillgång till kunskap inom naturvetenskaper och humaniora,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från budgetkontrollutskottet och utskottet för regional utveckling (A7-0274/2010), och av följande skäl:

A.  Det sjunde ramprogrammet (FP7) är det mest omfattande gränsöverskridande programmet för forskning och utveckling i världen och avgörande för förverkligandet av ett europeiskt område för forskningsverksamhet och för att målen i EU 2020-strategin ska nås.

B.  Forskning är en mycket viktig källa till ekonomisk tillväxt, arbetstillfällen och miljövänlig och hållbar energi.

C.  Enligt ramprogrammet fordras högsta möjliga kvalitet, ändamålsenlighet och effektivitet inom forskningen för att Europa ska kunna locka till sig och behålla de bästa forskarna och för att EU:s ekonomi ska bli mer innovativ och kunskapsbaserad och därmed globalt konkurrenskraftig.

D.  Samordningen mellan nationell, regional och europeisk forskningspolitik är fortfarande begränsad, vilket skapar stora hinder för kostnadseffektiva lösningar.

E.  Administrationen av FP7 kännetecknas i dag, trots de förbättringar som har gjorts avseende FP6, av alltför mycket byråkrati, låg risktolerans, ineffektivitet och otillbörliga förseningar, vilket avskräcker forskare, akademiker, det civila samhällets organisationer, företag och industri (särskilt mindre forskningsaktörer, däribland små och medelstora företag) från att delta.

F.  Alla intressenter kräver ytterligare förenklingar och harmonisering av regler och förfaranden, men förenkling är inte ett mål i sig utan snarare ett sätt att se till att EU:s forskningsfinansiering blir tilltalande och tillgänglig och att minska den tid som forskare måste investera i själva processen.

G.  Resultatbaserad finansiering kan begränsa forskningsprojekts räckvidd så att mindre riskabla projekt och marknadsorienterad forskning främjas, vilket skulle motverka EU:s strävan efter excellens inom spetsforskning och innovation.

H.  Forskning och innovation måste vara två klart åtskilda processer (forskning är att omvandla investeringar till kunskap och innovation är att omvandla kunskap till investeringar).

I.  Den aktuella förenklingsprocessen genomförs vid en avgörande tidpunkt och blir ett incitament för halvtidsutvärderingen av FP7 och förberedelserna av FP8.

J.  Dagens FP7 och framtida ramprogram måste vara utformade och genomföras på grundval av principer om enkelhet, stabilitet, öppenhet, rättssäkerhet, konsekvens, excellens och förtroende.

1.  Europaparlamentet stöder initiativet i kommissionens meddelande om att förenkla genomförandet av ramprogrammen för forskning och på ett seriöst och kreativt sätt åtgärda de flaskhalsar som finns och som utgör ett hinder för deltagarna i programmet.

2.  Europaparlamentet framhåller att förenklingsprocessen visserligen är viktig, men att det bara är en av de reformer som krävs för att förbättra EU:s forskningsfinansiering.

3.  Europaparlamentet understryker vikten av att för varje enskild förenklingsåtgärd ange om den ska träda i kraft inom ramen för det nuvarande regelverket eller om det krävs ändringar av reglerna i budgetförordningen, av reglerna för deltagande eller av de särskilda reglerna för ramprogrammen.

4.  Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till den pågående reformen av budgetförordningen med följande mål: ökad enhetlighet inom den gällande rättsliga ramen, färre bestämmelser, klarhet och otvetydighet såväl som hanterbarhet. I detta syfte uppmanar parlamentet till att reglerna för deltagande införlivas i budgetförordningen.

5.  Europaparlamentet framhäver att kommissionen, vid sidan av de förenklingar som den föreslagit, borde lägga fram en detaljerad plan för utveckling av forskningsinfrastrukturen i de nya medlemsstaterna i syfte att skapa lika möjligheter för alla medlemsstater att få tillgång till finansiering inom FP7 och det kommande FP8.

6.  Europaparlamentet noterar att den privata sektorns deltagande i ramprogrammet fortfarande är lågt på grund av invecklade och tidskrävande regler om deltagande, höga personalkostnader och onödigt betungande byråkrati.

En pragmatisk övergång till administrativ och finansiell förenkling

7.  Europaparlamentet välkomnar de ökade insatserna för administrativ och finansiell förenkling av ramprogrammets regler under hela programmens och projektens livscykler (ansökan, utvärdering och förvaltning), vilket framför allt bör gynna intressenterna.

8.  Europaparlamentet framhåller att all förenkling bör genomföras långsamt inom ramen för FP7 så att stabilitet, konsekvens och rättssäkerhet skapas och ett ömsesidigt förtroende byggs upp mellan samtliga aktörer. Parlamentet understryker i detta sammanhang att även om en enhetlig tolkning av de gällande reglerna snabbt måste fullföljas bör man för pågående kontrakt undvika att tillämpa ”riktlinjer” som konstruerats i efterhand.

9.  Europaparlamentet är bekymrat över att dagens system och rutiner inom förvaltningen av FP7 är alltför kontrollinriktade, vilket leder till slöseri med resurser, lägre deltagande och mindre attraktiva forskningslandskap. Parlamentet konstaterar med oro att dagens system med ”nolltolerans” tycks innebära att man undviker risker i stället för att hantera dem. Parlamentet efterlyser därför en översyn och/eller utvidgad tolkning av begreppet personligt ansvar i EU:s tjänsteföreskrifter och konkreta förslag i den pågående reformen av budgetföreskrifterna (t.ex. försäkrings- och riskpoolsystem).

10.  Europaparlamentet anser att den övervakning och finansiella kontroll som EU bedriver genom kommissionen och OLAF primärt ska syfta till att skydda offentliga medel och bekämpa bedrägeri, samtidigt som en klar skillnad bör göras mellan bedrägeri och felaktigheter. I detta sammanhang anser parlamentet det nödvändigt att klarare definiera ”felaktigheter” i alla juridiskt bindande dokument, däribland de mekanismer som fastslår om det rör sig om felaktigheter eller snarare om olika sorters tolkningar. Parlamentet vill därför att det görs en noggrann analys av sådana fel samt att dessa fel meddelas och åtgärdas.

11.  Europaparlamentet anser att förvaltningen av den europeiska forskningsfinansieringen bör vara mer baserad på förtroende och risktolerans gentemot deltagare på projektens alla stadier, samtidigt som redovisningsskyldighet garanteras, med flexibla EU-regler för att, där det är möjligt, denna förvaltning ska överensstämma och fungera bättre tillsammans med olika nationella regelverk och erkänd redovisningspraxis.

12.  Europaparlamentet stöder till fullo införandet av en högre godtagbar risk för fel, vilket gör att både komplexitetsgraden och efterhandskontrollerna kan minska och att en lämplig balans mellan sund finansiell förvaltning och lämpliga kontroller skapas. Parlamentet understryker att det är viktigt att se till att reglerna för deltagande tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt, så att felprocenten minskar.

13.  Europaparlamentet begär att bidragsmottagarna inom ramprogrammet ska informeras om de för kommissionen relevanta revisionsstrategierna. Parlamentet rekommenderar att dessa strategier sprids genom de nationella kontaktpunkterna och att de förs in i Cordis.

14.  Europaparlamentet stöder och rekommenderar större acceptans av gängse redovisningsrutiner för deltagarnas stödberättigade kostnader så snart man har definierat dem klart och tydligt och kommit överens om dem, särskilt metoder för genomsnittliga personalkostnader, under förutsättning att dessa förfaranden överensstämmer med nationella bestämmelser och har godkänts av behöriga myndigheter och att mottagarna har möjlighet att välja mellan metoder som grundar sig på faktiska personalkostnader och metoder som grundar sig på genomsnittliga personalkostnader.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt fullfölja de krav som parlamentet ställde i besluten om ansvarsfrihet för 2007 och 2008, särskilt vad gäller konkreta förslag om en förenklad beräkning av genomsnittliga personalkostnader och tillämpningen av dessa förslag.

16.  Europaparlamentet anser vidare att när det gäller offentliga organ bör EU-institutionerna, när de granskar hela metoden för kostnadsberäkning, godkänna revisionsförklaringarna om pålitligheten hos organisationens årsredovisning och lagligheten och korrektheten hos de underliggande transaktionerna som utfärdats av den nationella revisionsrätten och/eller det nationella revisionsverket.

17.  Europaparlamentet stöder en fortsatt minskning av antalet möjliga kombinationer av stödnivåer och antalet metoder för att fastställa indirekta kostnader för olika instrument och mellan verksamheter (förvaltning, forskning, demonstration och spridning) utan att nuvarande stödnivåer äventyras. Parlamentet anser dock att dagens åtskillnad mellan universitet/forskningscentrum, industri, icke-vinstdrivande organisationer och små och medelstora företag bör behållas. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta använda principen om faktiska kostnader som en metod för att kombinera stödnivåer och definiera indirekta kostnader.

18.  Europaparlamentet anser att schablonbelopp och standardbelopp bör tillämpas på frivillig grund och endast när så är lämpligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förtydliga terminologin i fråga om tillämpning av standardbelopp och schablonbelopp.

19.  Europaparlamentet stöder införandet av schablonbelopp som täcker ”övriga direkta kostnader”, under förutsättning att möjligheten med faktiska kostnader finns kvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra rigorösa bedömningar av användningen av schablonbelopp för personalkostnader. Parlamentet framhåller att schablonbelopp är det mest ändamålsenliga alternativet för länder i det internationella samarbetspartnerskapet inom ramprogrammet.

20.  Europaparlamentet anser att en reduktion av konsortiernas storlek när så är möjligt bidrar till att förenkla processen, förkorta projekttiden och minska de administrativa kostnaderna.

21.  Europaparlamentet anser att större grupper borde rättfärdigas med tanke på den tvärvetenskapliga karaktären på det arbete som ska genomföras.

22.  Europaparlamentet föreslår att man, exempelvis med tyst godkännande, underlättar justering av bidragsöverenskommelsen för att bland annat ta hänsyn till förändringar i konsortiernas sammansättning eller deras administrativa och finansiella bestämmelser.

23.  Europaparlamentet är för ett totalt avskaffande av tidsregistrering, till exempel tidsrapporter (ett avskaffande ska inte endast begränsas till användningen av schablonbelopp).

24.  Europaparlamentet gläds åt det omedelbara avskaffandet av kravet på att räntor på förfinansiering ska betalas tillbaka.

25.  Europaparlamentet anser att tilldelningen av priser bör uppmuntras, men inte som ersättning för strukturerad finansiering.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillåta återbetalning av kostnader som uppstått efter presentationen av det förslag som valts ut, i syfte att göra det lättare för industripartner och i synnerhet små och medelstora företag att delta.

27.  Europaparlamentet efterlyser en förenklad tolkning och ytterligare förtydliganden av definitionen av stödberättigade kostnader (såsom skatter och avgifter för personalkostnader, sjukledighet och mammaledighet) samt om huruvida moms kan ingå i stödberättigade belopp. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det är möjligt att betrakta moms som en stödberättigad kostnad när den inte är avdragsgill. Parlamentet begär ytterligare förtydliganden om växlingskurser för partner som använder olika valutor.

28.  Europaparlamentet beklagar att införandet av deltagarnas ID-kod inte har minskat de upprepade ansökningarna om rättsliga och finansiella upplysningar (och styrkande dokument) och att mottagandet av ID-koden under ansökningsförfarandet inte alltid följs av en valideringsprocess. Parlamentet uppmanar därför berörda aktörer att förbättra och effektivisera användningen av ID-koden.

29.  Europaparlamentet ber kommissionen att lägga fram mer precisa, konsekventa och transparenta tjänsteföreskrifter för revisioner, inklusive regler och riktlinjer som garanterar att revisionsobjektets rättigheter respekteras och att alla parter hörs, samt att rapportera om revisionernas kostnads/nytto-förhållande.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra modellen med samordnad granskning och att övergå till realtidsrevision utförd av en enda instans så att stödmottagarna kan rätta till eventuella systematiska fel och lämna in bättre kostnadsredovisningar påföljande år. Parlamentet anser att en sådan samordnad granskning i högre grad skulle säkerställa att de avslutade projekten inte granskas mer än en gång av olika revisorer, så att den först utsedda oberoende revisorn är betrodd av kommissionen och handlingar bara behöver tillhandahållas en gång, oavsett hur många revisioner som genomförs.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa rättslig säkerhet genom att avstå från att retroaktivt tillämpa en strängare definition av reglerna för deltagande och genom att inte be stödmottagarna att räkna om av kommissionen redan godkända finansieringsöversikter, så att behovet av efterhandskontroller och retroaktiva korrigeringar minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt och med försiktighet såväl som respekt för principen om sund ekonomisk förvaltning lösa tidigare situationer orsakade av pågående kontroller. Parlamentet föreslår att sådana dispyter som orsakats av tidigare situationer löses genom överenskommelse mellan berörda parter, exempelvis genom en oberoende ny revision och/eller genom ingripande av en oberoende ombudsman.

32.  Europaparlamentet föreslår att ett svarsförfarande införs enligt vilket information som kommissionen mottagit men inte reagerat på inom en ännu inte fastställd tidsfrist betraktas som godkänd av kommissionen.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera till parlamentet om de administrativa kostnaderna för FP7, däribland både kommissionens och deltagarnas förvaltningskostnader, samt om vidtagna eller planerade åtgärder för att minska dessa kostnader.

En radikal övergång till bättre kvalitet, ökad tillgänglighet och insyn
Mot en ”vetenskapsbaserad” modell

34.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att stödmottagare inom ramen för EU:s program förväntas genomföra den finansierade verksamheten i god tro och göra sitt bästa för att nå de förväntade resultaten.

35.  Europaparlamentet är därför bekymrat över den nuvarande kommissionens allmänna utveckling mot resultatbaserad finansiering (vilken i huvudsak motiveras med principerna för sund redovisning) och djupt oroat över de konsekvenser som resultatbaserad finansiering kan få för forskningens kvalitet och inriktning, eftersom den kan komma att hämma den vetenskapliga forskningen och ha en negativ inverkan på projekt utan mätbara mål eller med mål som är mätbara enligt andra parametrar än de som mäter omedelbar nytta. Parlamentet oroas också av att detta kan leda till större behov av för- och efterhandsutvärdering av projekt/resultat och av frågan om hur kriterierna för dessa utvärderingar ska fastställas.

36.  Europaparlamentet anser, förutom i väl motiverade undantagsfall, att det är olämpligt att rent generellt använda schablonbelopp, t.ex. framförhandlade projektspecifika schablonbelopp eller i förväg fastställda schablonbelopp, per projekt. Parlamentet förordar i stället den förtroendebaserade modell som har skräddarsytts för spetsforskning. Parlamentet rekommenderar pilottest av resultatbaserad finansiering genom att projektspecifika schablonbelopp betalas ut i förhållande till avtalad output och avtalade resultat för forsknings- och demonstrationsprojekt på särskilt komplexa områden.

37.  Europaparlamentet förordar i stället ett vetenskapsbaserat finansieringssystem, med tonvikt på vetenskapliga och tekniska kriterier samt sakkunnigbedömningar som bygger på excellens, relevans och inverkan, med förenklad och effektiv finansiell kontroll, där hänsyn tas till alla parters rätt att bli hörda. Parlamentet anser att denna vetenskapsbaserade modell kommer att medföra en viktig övergång från ett finansiellt fokus till en betoning av det vetenskapliga och tekniska när det gäller kontrollmekanismer. Parlamentet anser att denna modell gör det möjligt för intressenterna att inrikta sig på sina kärnkompetenser, vetenskapliga och tekniska frågor och uppbyggnaden av det europeiska området för forskningsverksamhet.

Tidsoptimering

38.  Europaparlamentet välkomnar den allmänna tendensen att förkorta den genomsnittliga handläggningstiden för att bevilja och betala ut stöden, men har vissa invändningar mot en generell användning av ansökningsomgångar med bredare ämnesområden och öppna förfaranden med sista inlämningsdagar. Parlamentet medger dock att sådana ansökningsförfaranden passar små och medelstora företag väl eftersom de kan minska osäkerheten kring finansieringsmöjligheterna och uppmuntra till fortsatt deltagande.

39.  Europaparlamentet är bekymrat över att den genomsnittliga tiden från det att tidsfristen för inlämnande av förslag går ut till det att ett kontrakt har undertecknats fortfarande är för lång och att det finns brister hos en del av kommissionens enheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att förkorta denna tid till högst sex månader och fastställa lämpliga tidsfrister för utvärdering och kontraktsförhandlingar på grundval av ett riktmärkessystem.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förlänga den genomsnittliga tiden från offentliggörandet av meddelandet om ansökningsomgång till tidsfristen går ut för att lämna in ansökan.

41.  Europaparlamentet har starka invändningar mot att man tar bort det juridiska kravet på att kommittéer med företrädare för medlemsstaterna ska yttra sig om beslut som rör urval av enskilda projekt, särskilt när det gäller projekt som berör etik, säkerhet och försvar.

42.  Europaparlamentet anser att den strategi som syftar till att främja framtagandet av gemensamma grundprinciper inte bör inverka på nationella etiska val och speciella förhållanden på forskningsområdet.

43.  Europaparlamentet stöder den allmänna utvecklingen mot ett ansökningsförfarande i två etapper, särskilt när alltför många ansökningar förväntas inkomma, under förutsättning att en grundlig utvärdering görs i den första etappen (mål, vetenskaplig metod, deltagarnas kompetens, mervärdet av vetenskapligt samarbete och total budget). Parlamentet betonar att detta ökar möjligheterna till framgång i den andra etappen, under förutsättning att resultatet inte blir att det tar längre tid innan kontrakt kan undertecknas eller att bidragsperioderna blir längre. Parlamentet anser att denna metod minskar ansökningskostnaderna.

Mot en ”användarcentrerad” modell för tillträde

44.  Europaparlamentet understryker att stödmottagarna måste stå i centrum för arbetet inom ramprogrammet och få bättre tillgång till det.

45.  Europaparlamentet efterlyser betydligt mer tydliga och tillgängliga riktlinjer som bör sammanställas till en handbok och översättas till de officiella EU-språken.

46.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka deltagandet från de nya medlemsstaterna i ramprogramsprojekt genom att förenkla ansöknings- och kontraktförfarandena, vilka utgör betydande hinder för att komma i fråga på förslagsstadiet, särskilt för förstagångssökande.

47.  Europaparlamentet rekommenderar ökad stabilitet i förhållande till intressenterna genom att i möjligaste mån endast ha en enda projekthandläggare hos kommissionen och ger individuellt utformat stöd under projektens hela livslängd med konsekvent regeltillämpning. Dessutom bör det finnas ”en gemensam kundtjänst”, så att man kan få upplysningar om flera olika program på en och samma kontaktpunkt.

48.  Europaparlamentet begär att alla dokument som kommissionen och dess enheter tillhandahåller klart och tydligt ska fastställa dokumentets rättsliga status och för vem som innehållet är bindande och på vilket sätt.

49.  Europaparlamentet stöder ett införande av mer e-administration och flera IT-verktyg, i synnerhet utvecklingen av en forskningsdeltagarportal och införandet av e-legitimation, och uppmanar kommissionen att utarbeta ett integrerat och användarvänligt webbaserat system. Parlamentet stöder förslaget att göra all elektronisk information om programhanteringen tillgänglig (identifiering, ansökan, förhandling och rapportering) och förespråkar att man möjliggör ett användande av detta webbaserade system från programstarten och att det görs tillgängligt i alla steg. Parlamentet anser att videokonferenser bör främjas framför personliga möten. E-administrationens tjänster bör använda öppna protokoll och format i kontakten med medborgarna så att öppenhet, tillgänglighet och driftskompatibilitet säkerställs.

50.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att inleda en informations- och upplysningskampanj om tillgängliga IT-verktyg inom programmet.

51.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens pilotprojekt för öppen åtkomst som syftar till att förbättra tillgängligheten till forskningsresultaten både genom Cordissystemet och genom att forskare uppmuntras att registrera sin forskning i ett register.

52.  Europaparlamentet framhåller att det krävs hög teknisk kapacitet och stor kunskap om administrativa och finansiella förfaranden för att stödmottagarna ska kunna få tillgång till forsknings- och innovationsprojekt, och därför är detta väldigt svårt för mindre sökande såsom små och medelstora företag och små forskningsinstitut i randområden. Parlamentet påminner om att omkring 90 procent av alla företag inom EU är små eller medelstora och att det är nödvändigt att säkerställa att de helt och fullt kan delta i användningen av FP7-resurser.

53.  Europaparlamentet betonar behovet av ökad öppenhet i ämnesvalsprocessen under ansökningsomgångarna, vilket bör säkerställa att relevanta intressenter deltar.

54.  Europaparlamentet rekommenderar inrättandet av ett öppnare, mer sammanhållet och harmoniserat system för sakkunnigbedömning grundat på meriter.

Synergieffekter mellan program och instrument

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla EU-programmen (till exempel ramprogrammet, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och strukturfonderna) och därmed förknippade instrument (gemensamma teknikinitiativ, initiativ i enlighet med artikel 187, offentlig-privata partnerskap, projekt i enlighet med artikel 185, KI-grupper och Era-net etc.). Parlamentet understryker att detta kommer att leda till att synergieffekterna kan utnyttjas till fullo.

56.  Europaparlamentet beklagar den extrema ökningen av antalet forskningsorganisationer, samarbetsmodeller och förvaltningsmekanismer och de svårigheter som följer därav och som minskar möjligheterna till insyn för budgetmyndigheten och skapar skillnader i behandlingen av stödmottagare.

57.  Europaparlamentet rekommenderar att antalet regler och gemensamma finansieringsgrunder som styr EU:s finansiering av forskning och utveckling reduceras och efterlyser konsekvens och harmonisering i fråga om genomförande och tolkning av regler och förfaranden. Parlamentet betonar att dessa gemensamma regler måste tillämpas för hela ramprogrammet och därmed förknippade instrument samt inom kommissionen, oavsett vilken enhet eller vilket genomförandeorgan som ansvarar för genomförandet.

58.  Europaparlamentet rekommenderar att mekanismer för allmän vägledning inom kommissionen införs och att utbildning av projekthandläggare och internrevisorer erbjuds. Parlamentet anser att en överklagandemekanism, t.ex. en FP-medlare, bör skapas som en resurs för deltagarna i händelse av inkonsekvent och felaktig tolkning av regler och förfaranden. Beslut tagna av denna medlare bör vara slutgiltiga och bindande.

59.  Europaparlamentet anser att den regionala nivån är bäst lämpad för åtgärder som syftar till att stimulera innovation, med tanke på att det där finns en närhet mellan universitet, offentliga forskningsorgan, stora, små och medelstora företag samt regionala och lokala myndigheter, exempelvis inom de så kallade klustren. Främjandet av innovation på regional nivå kan förvisso bidra till minskade sociala och regionala skillnader, men parlamentet uppmanar ändå de olika nivåerna (regional, nationell och europeisk) att i högre grad samordna sina insatser genom en programplanering på europeisk nivå av FoU-verksamhet. Det behövs dessutom starkare band mellan den akademiska världen och industrin.

Lärdomar inför FP8

60.  Europaparlamentet anser att en radikal översyn av administrationen av ramprogrammet är en av de högst prioriterade frågorna när det kommande ramprogrammet utformas.

61.  Europaparlamentet anser att översynen av budgetförordningen och tjänsteföreskrifterna och tillämpningen av en forskningsspecifik godtagbar risk för fel är avgörande faktorer när det gäller att omstrukturera ramen för forskningsfinansiering och möjliggöra ytterligare förenkling av forskningsfinansieringen.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effektiviteten hos varje enskilt instrument, inom varje enskilt program, i syfte att uppnå specifika politiska mål, och uppmanar till mindre variation av olika instrument varje gång de inte klart kan uppvisa önskad effektivitet eller särskilda mervärden, med tillräcklig flexibilitet för anpassning till projektens särdrag utifrån deras storlek bibehålls.

63.  Europaparlamentet stöder ett vetenskapsbaserat finansieringssystem och anser att en välbalanserad uppdelning mellan konsekvensdriven och vetenskapsdriven forskning bör ligga till grund för FP8.

64.  Europaparlamentet anser att FP8 bör fokusera på spetsforskning samtidigt som det tar hänsyn till hela innovationskedjan, från spetsforskning över teknisk utveckling, demonstration och spridning till resultatvärdering och snabb integrering av forskningsresultat på marknaderna.

65.  Europaparlamentet anser att FP8 bör uppmuntra till samarbete mellan europeiska forskare genom införandet av ett system med ”forskningscheckar” som tillför pengar till forskningen när forskare flyttar mellan universitet i olika medlemsstater och bidrar till framstående forskningscentrum, självständiga universitet och ökad rörlighet bland forskare.

66.  Europaparlamentet begär att kommissionen publicerar en analys av de olika medlemsstaternas deltagarnivåer i FP7 och att den tar hänsyn till slutsatserna i syfte att säkerställa en balanserad forskningsutveckling i alla medlemsstater i FP8.

67.  Europaparlamentet anser att man när prioriteringarna för FP8 fastställs bör ta hänsyn till andra icke-bidragsbaserade finansieringsalternativ för innovation, däribland offentlig-privata investeringar i riskkapital och lånekapital.

68.  Europaparlamentet rekommenderar att FP8 görs mer internationellt genom samarbete med tredjeländer, däribland utvecklingsländer, där de erbjuds enkla och specifika förvaltningbestämmelser. I väntan på det kommande FP8 uppmuntrar parlamentet utbyte av bästa praxis och standarder med alla andra internationella deltagare.

69.  Europaparlamentet stöder kommissionens roll som vaktpost när det krävs finansiering från nationella och regionala myndigheter.

70.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av kommissionens undergrupp för innovation och dess diskussioner om hur man ska mäta effektiviteten i EU:s politik för forskning och utveckling och näraliggande utgifter för forsknings- och utvecklingsprojekt.

o
o   o

71.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

Senaste uppdatering: 20 februari 2012Rättsligt meddelande