Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2103(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0310/2010

Ingivna texter :

A7-0310/2010

Debatter :

PV 24/11/2010 - 20
CRE 24/11/2010 - 20

Omröstningar :

PV 25/11/2010 - 8.13
CRE 25/11/2010 - 8.13
Röstförklaringar
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0445

Antagna texter
PDF 144kWORD 72k
Torsdagen den 25 november 2010 - Strasbourg Slutlig utgåva
Den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför
P7_TA(2010)0445A7-0310/2010

Europaparlamentets resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför (2010/2103(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av rapporterna från de tre arbetsgrupperna vid mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) som publicerades 2007(1) ,

–  med beaktande av det klimatförändringspaket som Europeiska rådet antog den 17 december 2008,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 29 och 30 oktober 2009 om klimatförhandlingarna,

–  med beaktande av FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn den 7–18 december 2009 som utmynnade i Köpenhamnsavtalet,

–  med beaktande av parlamentets tidigare resolutioner om klimatförändringar, i synnerhet resolutionen av den 10 februari 2010 om resultatet från toppmötet i Köpenhamn(2) , och resolutionen av den 29 november 2007 om handel och klimatförändringar(3) ,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 maj 2010 om en analys av möjligheterna att minska utsläppen av växthusgaser med mer än 20 procent och en bedömning av riskerna för koldioxidläckage (KOM(2010)0265),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 juni 2010 om hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen(4) ,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 november 2008 om råvaruinitiativet: att uppfylla våra kritiska behov av tillväxt och arbetstillfällen i Europa (KOM(2008)0699),

–  med beaktande av Världshandelsorganisationens (WTO) rapport och FN:s miljöprogram ”Handel och klimatförändringar” som lanserades den 26 juni 2008,

–  med beaktande av stats- och regeringschefernas slutdeklaration från G20-toppmötet i Pittsburgh den 24–25 september 2009,

–  med beaktande av den internationella utvärderingen av jordbruksvetenskapens och jordbruksteknikens roll för utvecklingen, som publicerades 2008(5) ,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för utveckling (A7-0310/2010), och av följande skäl:

A.  Temperaturen på planeten har redan stigit under det senaste århundradet och kommer att fortsätta att stiga. Den globala uppvärmningens ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser håller på att anta oroväckande proportioner, och den globala uppvärmningen måste begränsas till högst 2 °C.

B.  Det avtal som ingicks vid FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn i december 2009 var otillräckligt eftersom Europeiska unionen inte lyckades spela en ledande roll.

C.  Det avtal som ingicks vid FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn i december 2009 var otillräckligt och nedslående.

D.  Toppmötet i Cancún är en unik möjlighet att få till stånd en verklig dialog, bör besluta om juridiskt bindande instrument och mycket starkare kontrollförfaranden och måste utgöra ett tydligt steg på vägen mot en juridiskt bindande operativ överenskommelse som kan göra det möjligt att tydligt begränsa den globala uppvärmningen till högst 2 °C.

E.  Kampen mot klimatförändringarna är en konkurrensfaktor. EU:s prioriteringar på detta område är energibesparingar och förnybar energi vilket möjliggör en förbättring av unionens energitrygghet och innebär en stor potential för industriell utveckling, innovationer, fysisk planering och skapande av nya arbetstillfällen.

F.  Subventionerad energi och avsaknaden av begränsningar för koldioxidutsläppen i vissa länder utgör en komparativ fördel.

G.  Handelsreglerna är följaktligen avgörande i kampen mot klimatförändringarna och unionen kan som världens främsta handelsmakt påverka dessa i hög grad.

1.  Europaparlamentet gläder sig över Europeiska rådets ambition att minska EU:s växthusgasutsläpp med 80–95 procent senast 2050 jämfört med 1990 års nivåer, vilket är en nödvändig ambition för att unionen ska kunna återta en internationellt ledande roll i klimatfrågan med tanke på att andra länder verkligen har engagerat sig i miljöanpassad ekonomi, bland annat genom sina planer för ekonomisk återhämtning. Parlamentet stöder beslutsamt målet att minska EU:s utsläpp med 30 procent senast 2020, som bör stimulera andra länder att ingå mer ambitiösa åtaganden.

2.  Europaparlamentet begär att ett internationellt bindande klimatskyddsavtal ska ingås och understöder uttryckligen målet att minska koldioxidutsläppen med 30 procent inom EU fram till 2020, samt det långsiktiga EU-målet att minska kolidioxidutsläppen och utsläppen av andra växthusgaser med minst 85 procent fram till 2050.

3.  Europaparlamentet understryker att industriländerna måste gå i spetsen för att minska koldioxidutsläppen och anser att standarder samt märknings- och certifieringssystem är instrument med en enorm potential för att minska energikonsumtionen och därmed klimatförändringarna. Enligt parlamentets bedömningar har mekanismen för ren utveckling misslyckats med att tillgodose de mest utsatta ländernas behov.

4.  Europaparlamentet anser att insatserna för att främja förnybar energi bör intensifieras och att medlemsstaterna bör hålla en konsekvent policy och inrätta en rättsligt bindande ram som gör det möjligt att på lång sikt anta ett stödprogram i faser som bidrar till att marknaden öppnas och att basal infrastruktur byggs, något som är väsentligt vid kriser och osäkra tider för näringslivet.

5.  Europaparlamentet påminner om att handelspolitiken är ett instrument som ska tjäna Europeiska unionens övergripande mål och om att EU:s handelspolitik enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska föras ”inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder”. I enlighet med artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen ska den särskilt bidra till ”hållbar utveckling av vår jord, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rätigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga”.

6.  Europaparlamentet betonar att Europeiska unionens handelspolitik – på bilateral, plurilateral och multilateral nivå – är ett verktyg och inte ett medel i sig, att handelspolitiken bör vara förenlig med unionens mål för bekämpning av klimatförändringarna och syfta till att man kan sluta ett ambitiöst miljöavtal.

7.  Europaparlamentet anser således att WTO:s bestämmelser bör tolkas och utvecklas på ett sätt som stöder åtagandena i de multilaterala miljöavtalen (MEA). Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att få till stånd ett samförstånd inom WTO om att ge sekretariaten för de multilaterala miljöavtalen observatörsstatus vid alla WTO:s möten inom sekretariatens behörighetsområden samt en rådgivande roll i tvistlösningsförfaranden på miljöområdet. Parlamentet betonar att nya internationella bestämmelser bör fastställas för att eliminera de komparativa fördelar som har sin grund i billiga koldioxidutsläpp.

8.  Europaparlamentet beklagar att inget av Världshandelsorganisationens nuvarande avtal innehåller några direkta hänvisningar till klimatförändringarna, till livsmedelstryggheten eller till millennieutvecklingsmålen. Enligt parlamentet är utvecklingen av en biopiratverksamhet med klimattåliga frön klandervärd. Parlamentet anser att WTO:s bestämmelser måste ändras för att bli samstämmiga och överensstämmande med åtagandena i Kyotoprotokollet och i de multilaterala miljöavtalen. Parlamentet efterlyser omgående en förändring av Världshandelsorganisationen i syfte att göra det möjligt att urskilja produkter utifrån deras tillverknings- och bearbetningsmetoder.

9.  Europaparlamentet betonar med hänvisning till ingressen i WTO-avtalet och artikel XX b, d och g i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) att den internationella handeln inte får leda till överexploatering av naturresurser, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för WTO stärka principen om kollektiv preferens, särskilt vad gäller hållbara, klimatvänliga och etiskt acceptabla produkter.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och WTO:s medlemsstater att verka för att WTO i ett yttrande uppmärksammar klimatförändringarnas betydelse och konsekvenser och strävar efter att se till att WTO-bestämmelserna inte undergräver utan främjar de globala insatserna för att bekämpa och mildra klimatförändringarna samt anpassa sig till dessa.

11.  Europaparlamentet beklagar att WTO-medlemmarna ännu inte har hittat något sätt att integrera detta avtal i FN-organens system och i bestämmelser avseende miljöskydd, inklusive klimatförändringarna, samt social rättvisa och respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet vidhåller att kraven och målen enligt de multilaterala miljöavtalen, såsom FN:s ramkonvention om klimatförändringar och enligt andra FN organ (FAO, ILO, IMO), måste väga tyngre än den snäva tolkningen av handelsregler.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, mot bakgrund av att det har gått mer än 15 år sedan WTO:s ministerbeslut om handel och miljö fattades i Marrakech den 15 april 1994, att senast i mitten av 2011 lägga fram en rapport för parlamentet och rådet med en bedömning av hur WTO:s handels- och miljöutskott har fullgjort sitt uppdrag enligt ministerbeslutet och dess slutsatser om vad som behöver göras ytterligare, särskilt med avseende på WTO och den globala dialogen om begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för WTO-förhandlingarna och bilaterala handelsavtal yrka på att liberaliseringen av handeln, särskilt för naturliga råvaror, inte äventyrar en hållbar resursförvaltning och att klimat- och artskyddsmål integreras i avtalen. Parlamentet uppmanar för detta ändamål kommissionen att inom ramen för WTO insistera på att man redan före partskonferensen till FN:s konvention om klimatförändringar (UNFCCC COP) i Johannesburg 2011 anordnar ett gemensamt möte mellan WTO:s handels- och miljöministrar. Parlamentet erinrar om att UNFCCC är det forum där ett internationellt avtal om hanteringen av klimatförändringar ska uppnås.

14.  Europaparlamentet anser det angelägnare än någonsin att inleda en offentlig dialog om inrättande av en världsmiljöorganisation.

Att stärka det positiva samspelet mellan handeln och klimatskyddet

15.  Europaparlamentet erkänner den positiva roll som handeln kan spela för spridningen av varor och tjänster som bidrar till klimatskyddet. Parlamentet anser att klimatskyddet och liberaliseringen av handeln kan vara ömsesidigt förstärkande genom att underlätta utbytet av miljövaror och miljötjänster, men att det först är nödvändigt att upprätta en förteckning över dessa varor och tjänster enligt stränga miljökriterier och i samarbete med WTO:s medlemsländer.

16.  Europaparlamentet är medvetet om att handel är ett viktigt redskap för tekniköverföring till utvecklingsländerna. Det är nödvändigt att minska hindren för ”grön handel” t.ex. genom att på WTO nivå eliminera tullarna på ”gröna varor”.

17.  Europaparlamentet önskar att EU ska föregå med gott exempel och minska antalet hinder, såsom tullar och avgifter, för handeln med grön teknik samt klimat- och miljövänliga produkter, och främja så kallade miljöprodukter och miljötjänster (EGS), även på grundval av handlingsplanen från Bali och den gröna klimatfonden inrättad i Köpenhamn.

18.  Europaparlamentet betonar vikten av miljötekniska innovationer och erkänner den roll som handeln kan spela för överföringen av denna teknik mellan olika länder.

19.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta huvudansvaret för arbetet med att ringa in de viktigaste hindren mot utbredningen av teknik i utvecklingsländerna i syfte att hantera klimatförändringarna.

20.  Europaparlamentet erkänner att innovationer kan främjas genom olika ersättningssystem och att dessa system inte på samma sätt gynnar tekniköverföring. Parlamentet konstaterar även, när det gäller system för immaterialrätt och tekniköverföring, att man måste hantera oron för skydd av dessa, mot bakgrund av svaga politiska institutioner och frånvaro av rättstatliga principer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att studera samtliga ersättningssystem för innovationer, med beaktande av risken för uteslutning av vissa länder, och att ta med resultatet av detta arbete i sin klimatdiplomati.

21.  Europaparlamentet oroar sig över den snedvridande effekten av subventioner för fossila bränslen för den globala handeln samt över deras inverkan på klimatet och deras kostnad för de offentliga finanserna. Parlamentet ställer sig positivt till G20-ländernas engagemang för ett gradvis avskaffande av dessa subventioner.

22.  Europaparlamentet vill att Europeiska unionen intar en internationellt ledande roll på detta område och uppmanar kommissionen att snabbt föreslå en tidsplan för avskaffande av dessa subventioner inom EU, eftersom en sådan process måste omfatta genomförandet av sociala och industriella kompletterande åtgärder. Parlamentet erinrar för övrigt om sin begäran till kommissionen och medlemsstaterna att informera parlamentet om lån som beviljas av exportkreditorganen och Europeiska investeringsbanken för projekt med negativ inverkan på klimatet.

23.  Europaparlamentet motsätter sig subventionering av fossila bränslen och kräver ett ökat främjande av miljövänlig, förnybar energi samt forskning i och utveckling av decentraliserade energikällor särskilt i utvecklingsländerna. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om G20-avtalet om att fasa ut subventionering av fossila bränslen och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en EU-strategi för dess genomförande med tydliga tidsfrister och kompensationssystem där så är lämpligt.

Att göra priserna inom den internationella handeln mer rättvisa och att undvika koldioxidläckage

24.  Europaparlamentet påpekar att liberaliseringen av handeln kan få en negativ inverkan på klimatskyddet om vissa länder gör avsaknaden av klimatåtgärder till en konkurrensfördel. Parlamentet föreslår därför en reform av WTO:s anti-dumpningsregler i syfte att i dessa regler införliva rättvisa miljöpriser i enlighet med de globala miljöskyddsnormerna.

25.  Europaparlamentet beklagar att vissa länder kan skaffa sig komparativa fördelar genom att subventionera energipriserna och inte tillämpa några restriktioner eller kvoter för koldioxidutsläppen. På grund av de obegränsade och därmed relativt billiga koldioxidutsläppen har dessa länder inget incitament för att ansluta sig till de multilaterala klimatförändringsavtalen.

26.  Europaparlamentet konstaterar dock att klimatförhandlingarna utgår från principen med ett ”gemensamt men differentierat ansvar” och att bristerna hos klimatpolitiken i utvecklingsländerna allmänt sett kan förklaras genom deras begränsade finansiella eller tekniska kapacitet och inte genom miljödumpning.

27.  Europaparlamentet vill i detta sammanhang att en ingående EU-debatt ska föras om koldioxidläckage från industrin inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem och om hur detta problem kan lösas.

28.  Europaparlamentet erinrar om att få industrisektorer uppvisar en stor risk för koldioxidläckage, enligt kommissionens senaste meddelande om denna fråga av den 26 maj 2010 (KOM(2010)0265), och anser att en noggrann sektorsvis analys måste göras för att identifiera dessa sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt tillämpa en sådan strategi snarare än ett antal identiska kvantitativa kriterier för alla industrisektorer.

29.  Europaparlamentet betonar att det inte finns någon enhetlig lösning för de industrisektorer där det finns en risk för koldioxidläckage och att produkternas beskaffenhet och marknadsstrukturen är viktiga kriterier för att välja mellan de tillgängliga verktygen (kostnadsfri tilldelning av kvoter, statsstöd eller gränsanpassning).

30.  Europaparlamentet anser att en multilateral överenskommelse om klimatet skulle vara det bästa instrumentet för att internalisera negativa externa miljöeffekter i samband med koldioxidutsläpp, men att detta dock inte torde kunna uppnås inom en nära framtid. Parlamentet anser därför att EU bör fortsätta att undersöka möjligheterna att för de industrisektorer som släpper ut koldioxid införa lämpliga miljöpolitiska instrument och införa ett system för handel med utsläppsrätter för koldioxidutsläpp, t.ex. genom en utsläppsmekanism för koldioxid inom ramen för WTO :s regelverk. Parlamentet menar att en sådan mekanism skulle göra det möjligt att ta itu med risker att koldioxidutsläppen flyttar till tredjeländer.

31.  Europaparlamentet fastslår entydigt att gränsskattejusteringar inte bör fungera som ett instrument för protektionism utan som ett sätt att minska utsläppen.

Att främja en differentiering av produkterna enligt deras klimatpåverkan

32.  Europaparlamentet anser att EU som världens största handelsblock kan fastställa världsomspännande standarder och stöder utveckling och spridning av system för certifiering och märkning i vilka hänsyn tas till sociala och miljömässiga kriterier. Parlamentet framhäver det framgångsrika arbete som internationella frivilligorganisationer utfört vid utveckling och främjande av sådana märken och certifikat, och stöder uttryckligen en omfattande användning av dessa.

33.  Europaparlamentet erinrar om att WTO:s regelverk tillåter att kvalificeringsåtgärder vidtas för handeln om det visar sig nödvändigt och om de är proportionerliga och inte diskriminerar länder med identiska tillverkningsförhållanden. Parlamentet konstaterar dock att det är viktigt med förtydliganden för att sådana kvalificeringsåtgärder ska kunna tillämpas på grundval av klimatkriterier för dessa produkters tillverkningsförfaranden och tillverkningsmetoder.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för ett återupptagande av diskussionerna inom WTO om tillverkningsförfaranden och tillverkningsmetoder och om möjligheten att särbehandla liknande produkter utifrån deras koldioxid- och energiavtryck eller utifrån tekniska normer. Parlamentet anser att ett sådant initiativ skulle kunna godtas av WTO:s medlemmar om det åtföljs av åtgärder som underlättar tekniköverföring.

35.  Europaparlamentet vill dock inte att den aktuella bristen på tydlighet när det gäller tillverkningsförfaranden och tillverkningsmetoder inom ramen för WTO ska leda till att unionen underlåter att agera, eftersom den tvärtom måste utnyttja detta handlingsutrymme.

36.  Europaparlamentet betonar att insatser måste göras för att se till att negativa miljöeffekter som orsakas av handeln återspeglas i priserna och att principen om att ”förorenaren betalar” stärks. Parlamentet insisterar på att märknings- och informationssystemen för miljöstandarder måste harmoniseras.

37.  Europaparlamentet gläder sig därför över att Europeiska unionen har infört hållbarhetskriterier för biobränslen som produceras inom EU eller importeras. Parlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att undersöka om detta tillvägagångssätt kan utvidgas till att även omfatta biomassa och jordbruksprodukter. Parlamentet kräver att den indirekt ändrade markanvändningen på grund av biobränslen ska beaktas, och förväntar sig att kommissionen presenterar ett förslag före slutet av 2010 i enlighet med sitt åtagande gentemot Europaparlamentet.

38.  Europaparlamentet anser att man för produktion av biobränsle och biomassa bör utveckla äkta, bindande hållbarhetskriterier och hållbarhetsstandarder, i vilka hänsyn tas till de växthusgaser och små partiklar som frigörs till följd av indirekta ändringar av markanvändningen (ILUC) och hela produktionscykeln. Parlamentet betonar att en tryggad livsmedelsförsörjning för befolkningen måste prioriteras framför produktion av biobränsle och att man snarast måste ta ett helhetsgrepp om en hållbar policy och praxis för markanvändning.

39.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt att det finns stränga hållbarhetsstandarder när det gäller den internationella handeln med biodrivmedel, med tanke på deras motsägelsefulla miljömässiga och sociala effekter.

40.  Europaparlamentet är för övrigt nöjt med den europeiska överenskommelse som man har kommit fram till om olagligt timmer och väntar otåligt på att man ska gå vidare med frivilliga partnerskapsavtal.

Liberaliseringen av handeln får inte leda till att en ambitiös klimatpolitik ifrågasätts

41.  Europaparlamentet oroar sig över att kommissionen i sina handelsavtal vill förespråka en liberalisering av handeln med timmer, och i synnerhet att man vill avskaffa restriktionerna för timmerexport, trots den ökade risken för avskogning och de negativa konsekvenserna för klimatet, den biologiska mångfalden, utvecklingen och lokalbefolkningarna.

42.  Europaparlamentet betonar särskilt att målen när det gäller klimat och biologisk mångfald måste stämma överens med handelsvillkoren för att exempelvis insatserna mot avskogning ska vara effektiva.

43.  Europaparlamentet anser att nya internationella klimatskyddsavtal måste innehålla konkreta garantier för att minska de negativa miljöeffekterna av den internationella handeln med timmer och se till att avskogningen, vars omfattning är oroväckande, upphör.

Att fullt ut integrera transporterna i handels- och klimatproblematiken

44.  Europaparlamentet beklagar att det nuvarande handelssystemet leder till en global uppdelning av arbetskraft och produktion, som grundar sig på en mycket omfattande transportapparat som inte bär sina egna miljökostnader. Europaparlamentet vill att klimatkostnaden för internationella transporter ska internaliseras i transportpriset, oavsett om det sker genom införande av skatter eller genom avgiftsbelagda system för handel med utsläppsrätter. Parlamentet gläder sig över att luftfarten ska inlemmas i EU:s utsläppshandelssystem och förväntar sig att kommissionen ska ta ett liknande initiativ för sjötransporter senast 2011 som kan träda i kraft 2013, om det till dess visar sig omöjligt att införa en global mekanism. Europaparlamentet beklagar att bränsle som används vid godstransporter till andra kontinenter inte är belagt med skatt. Parlamentet förespråkar att skatt införs för sådant bränsle och sådana produkter, särskilt de som transporteras med flyg. Parlamentet förväntar sig i övrigt att kommissionen ska ta initiativ till att ifrågasätta stödet till de mest förorenande transportslagen, som exempelvis skattebefrielse för energi från fotogen.

45.  Europaparlamentet konstaterar att koldioxidutsläppen inom den internationella handeln avsevärt kan minskas. Parlamentet kräver att de transport- och miljökostnader som uppstår räknas med i produktpriserna (internalisering av externa kostnader), särskilt så att sjöfarten, som står för 90 procent av transporterna inom den internationella handeln, införlivas i det europeiska systemet för handeln med utsläppsrätter (ETS).

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra allt de kan för att uppnå ett rättsligt bindande avtal om minskning av utsläppen från fartyg inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationen.

47.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att internationella åtaganden om att minska utsläpp av växthusgaser också avser internationell flygtransport och sjöfart.

48.  Europaparlamentet betonar att de ökade koldioxidutsläppen från transport och internationell handel undergräver EU:s klimatförändringsstrategi och anser därför att det finns starka skäl att ändra inriktning i utvecklingsländerna, från en exportledd utvecklingsstrategi till en intern utvecklingspolitik som grundar sig på varierad och lokal konsumtion och produktion. En sådan strategi skulle enligt parlamentet ha positiva effekter på sysselsättningen både i EU och i utvecklingsländerna.

49.  Europaparlamentet anser att eftersom klimatkostnaden inte kommer att synas i transportpriset måste främjandet av en hållbar lokalproduktion uppmuntras, framför allt genom bättre konsumentinformation.

Att stärka verktygen för enhetliga regler för handeln och klimatet

50.  Europaparlamentet begär, i syfte att säkerställa samstämmigheten i Europeiska unionens handels- och klimatpolitik, att koldioxidpåverkan av all handelspolitik ska fastställas, att handelspolitiken eventuellt ska anpassas för att minska koldioxidpåverkan, och att utjämningsåtgärder – i form av politiskt, tekniskt och finansiellt samarbete – ska vara obligatoriska vid negativ klimatpåverkan.

51.  Europaparlamentet uppmanar EU att använda de övergripande miljöbestämmelserna i bilaterala och regionala handelsavtal som utvecklingsverktyg genom att framhäva behovet av ett korrekt genomförande av miljöklausuler och samarbetsmekanismer för att öka tekniköverföringen, det tekniska stödet och kapacitetsuppbyggnaden.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt inkludera miljöklausuler i handelsavtal som ingås med tredjeländer, med särskild tonvikt på att minskade koldioxidutsläpp och överföring av teknik med låga utsläpp.

53.  Europaparlamentet välkomnar införandet av klimatförändringsdimensionen i bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling av handelsavtal. I vissa fall, såsom frihandelsavtalet mellan EU och Medelhavsländerna, visar emellertid bedömningen av konsekvenserna för hållbar utveckling att avtalet kommer att påverka klimatet negativt, vilket inte togs upp till behandling innan avtalets ingicks. Parlamentet anser att handelsavtal under inga omständigheter bör undergräva multilaterala miljöavtal.

54.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att införa miljökriterier i det allmänna preferenssystemet i samband med reformen.

55.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör eftersträva harmonisering i förhandlingsstrategierna för handels- och miljöpolitiken för att undvika farhågor om handelshinder hos EU:s partner och för att samtidigt leva upp till sina bindande mål i kampen mot klimatförändringarna.

56.  Europaparlamentet anser att ”klimatdiplomati” måste främjas med större skärpa och konsekvens i EU:s handelsförbindelser med länder som inte omfattas av multilaterala miljöskyddskonventioner.

Enhetliga regler för handeln och klimatet inom Europeiska unionen i förhållande till utvecklingsländerna

57.  Europaparlamentet inser att enhetliga regler för EU:s handels- och klimatpolitik kan användas eller uppfattas av partnerländerna som ett indirekt sätt att minska EU:s import och öka dess export.

58.  Europaparlamentet betonar därför vikten av att förhandla med utvecklingsländerna om alla åtgärder som unionen kan komma att vidta, i synnerhet när det gäller gränsanpassning. Det är också nödvändigt att unionen håller fast vid sina åtaganden om klimatstöd till utvecklingsländerna.

59.  Europaparlamentet oroar sig i detta hänseende över att den tidiga finansiering, som EU-länderna utlovat vid klimattoppmötet i Köpenhamn, delvis kommer från åtaganden som gjorts inom ramen för det offentliga utvecklingsstödet och ska utbetalas som lån, i motsats till parlamentets krav. Parlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en rapport om denna finansiering som gör det möjligt att bedöma lämpligheten med avseende på den verkliga situationen, de åtaganden som gjorts och parlamentets krav. Parlamentet efterfrågar även en bättre samordning av finansieringens tematiska och geografiska användning.

60.  Europaparlamentet erinrar om de åtaganden som gjorts av de industrialiserade länderna, däribland unionens medlemsstater, om att överväga att tillämpa innovativ finansiering för att bekämpa klimatförändringarna.

61.  Europaparlamentet är övertygat om att kampen mot klimatförändringarna måste bygga på principen om solidaritet mellan industri- och utvecklingsländerna, och möjligen i närmare samarbete med FN, WTO och övriga Bretton Woods-institutioner. Parlamentet kräver därför att utvecklings-, tillväxt- och industriländerna gemensamt utvecklar ett globalt koncept för handeln med utsläppsrätter och beskattningen av energi och utsläpp av växthusgaser för att dels förebygga utflyttning av företag (carbon leakage), dels generera finansiella resurser för åtgärder för att bekämpa klimatförändringar samt minska och anpassa sig till konsekvenserna av dessa.

62.  Europaparlamentet understryker att en ökad tekniköverföring till utvecklingsländerna för att ta itu med koldioxidläckage kommer att vara en avgörande aspekt i en klimatordning för perioden efter 2012. Parlamentet beklagar att tekniköverföring endast utgör en mycket liten del av det offentliga utvecklingsbiståndet och uppmanar med kraft medlemsstaterna att tillhandahålla ytterligare tekniskt och ekonomiskt stöd till utvecklingsländerna så att de kan hantera konsekvenserna av klimatförändringarna, att leva upp till klimatrelaterade standarder och att inkludera förhandsbedömningar av hur standarder samt märknings- och certifieringssystem inverkar på utvecklingen.

o
o   o

63.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, rådet och kommissionen, de nationella parlamenten och den verkställande sekreteraren för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) samt till den sextonde partskonferensen (COP 16).

(1) Changements Climatiques 2007: Rapport de Synthèse ; utgiven av Rajendra K. Pachauri och Andy Reisinger, Genève 2007, http://www.ipcc.ch/pdf/assessment-report/ar4/syr/ar4_syr_fr.pdf och rapporter från arbetsgrupperna: Les éléments scientifiques , bidrag från arbetsgrupp I, utgiven av S. Solomon, D. Qin, M. Manning, Z. Chen, M. Marquis, K. Averyt, M. Tignor och H.L. Miller, Jr.; Conséquences, adaptation et vulnérabilité , bidrag från arbetsgrupp II, utgiven av M. Parry, O. Canziani, J. Palutikof, P. van der Linden och C. Hanson; Atténuation du Changement Climatique , bidrag från arbetsgrupp III, utgiven av B. Metz, O. Davidson, P. Bosch, R. Dave och L. Meyer.
(2) Antagna texter, P7_TA(2010)0019.
(3) EUT C 297 E, 20.11.2008, s. 193.
(4) EUT C 160, 19.6.2010, s. 1 och s. 8.
(5) http://www.agassessment.org/

Senaste uppdatering: 2 mars 2012Rättsligt meddelande