Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i synnerhet artiklarna 174–178,

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning med budgetförordning för Europeiska unionens allmänna budget av den 28 maj 2010 (KOM(2010)0260),

–  med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2008 om styrelseformer och partnerskap på nationell och regional grundval samt på projektbasis inom regionalpolitiken(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om öppenhet och finansiering inom regionalpolitiken(3),

–  med beaktande av Regionkommitténs vitbok om flernivåstyre av den 17–18 juni 2009 och samrådsrapporten,

–  med beaktande av slutsatserna från det informella ministermötet den 16–17 mars 2010 i Malaga,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 september 2004 med titeln ”Medlemsstaternas respektive kommissionens ansvar när det gäller den delade förvaltningen av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden – Den nuvarande situationen och framtidsutsikterna för den nya programperioden efter 2006” (KOM(2004)0580),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 maj 2008 om resultatet av samrådet beträffande sammanhållningspolitikens strategier och program för programperioden 2007–2013 (KOM(2008)0301),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet för budgetåren 2006 och 2008,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 februari 2008 om en handlingsplan för att stärka kommissionens tillsynsfunktion vid delad förvaltning av strukturåtgärder (KOM(2008)0097),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 februari 2009 med titeln ”Rapport om genomförandet av handlingsplanen för att stärka kommissionens tillsynsfunktion vid delad förvaltning av strukturåtgärder” (KOM(2009)0042),

–  med beaktande av kommissionsledamöterna Sameckis and Špidlas meddelande till kommissionen av den 28 oktober 2009 med en interimsrapport om uppföljningen av handlingsplanen för att stärka kommissionens tillsynsfunktion vid delad förvaltning av strukturåtgärder (SEK(2009)1463),

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 februari 2010 om effekter av handlingsplanen för att stärka kommissionens tillsynsfunktion vid delad förvaltning av strukturåtgärder (KOM(2010)0052),

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0280/2010), och av följande skäl:

A.  Genomförandet av sammanhållningspolitiken är till stor del decentraliserat och bygger på att de regionala och lokala myndigheterna tar sitt ansvar.

B.  Sammanhållningspolitiken är en förelöpare när det gäller tillämpningen av flernivåstyre och ett instrument för att förbättra kvaliteten på beslutsprocessen genom lokala och regionala myndigheters aktiva medverkan från och med skedet före lagstiftningsfasen i debatterna.

C.  Flernivåstyre innebär ett samordnat agerande mellan unionen, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna, samt arbetsmarknadsparterna och icke-statliga organisationer, som grundar sig på principerna om partnerskap och samfinansiering och som har som syfte att utforma och tillämpa Europeiska unionens politik. Denna definition innebär att de olika förvaltningsnivåerna har ett delat ansvar.

D.  Revisionsrättens rapport från 2006 visade att de befintliga kontrollsystemen för sammanhållningspolitiken inte var tillräckligt effektiva, med en alltför hög felfrekvens (12 procent) i ersättningen för utgifter. Dessa uppgifter bekräftades i årsrapporten för 2008, där 11 procent av medlen utgjorde felaktiga ersättningar.

E.  Kommissionen måste stärka sin tillsynsfunktion för att minska felfrekvensen, förbättra kontrollsystemen och öka stödet till lokala och regionala myndigheter och bidragsmottagare. Alla dessa åtgärder kommer på lång sikt att resultera i en mer resultatinriktad och användarvänlig politik.

F.  Alltför komplicerade förfaranden för ansökan om finansiering och talrika kontroller riskerar att avskräcka sökande som skulle kunna dra fördel av sammanhållningspolitiken.

G.  De praktiska lösningar som medborgarna förväntar sig när det gäller offentliga tjänster (såsom kollektivtrafik, dricksvatten, folkhälsa, subventionerat boende och offentlig utbildning) kan endast åstadkommas genom god förvaltning inom ramen för två kompletterande system: dels ett institutionellt system där befogenheter och budget delas mellan staten och de regionala och lokala myndigheterna, dels ett partnerskapssystem som samlar olika offentliga och privata aktörer som berörs av samma ärende inom ett visst territorium.

H.  Partnerskapet bör ta hänsyn till alla berörda samhällen och grupper och kan skapa fördelar och ett mervärde vid genomförandet av sammanhållningspolitiken genom att legitimiteten stärks, insyn garanteras och resursutnyttjandet effektiviseras. Partnerskapet bör även bedömas utifrån sitt samhälls- och medborgarvärde.

I.  Ett integrerat synsätt bör uppmärksamma regionernas specifika särdrag (geografiska och naturbetingade begränsningar, avfolkning, avskildhet etc.) för att kunna bemöta utmaningarna på lokal och regional nivå.

Tillämpning av flernivåstyre

1.  Europaparlamentet välkomnar Regionkommitténs vitbok om flernivåstyre och erkännandet i Lissabonfördraget av subsidiaritet på regional och lokal nivå. Parlamentet betonar att denna strategi på flera nivåer inte bara bör tillämpas vertikalt utan också horisontellt, dvs. bland aktörer på samma nivå, inom samtliga EU-politikområden med delad behörighet, inbegripet sammanhållningspolitiken.

2.  Europaparlamentet välkomnar slutsatserna från det informella ministermötet som hölls i mars 2010 i Malaga och menar att flernivåstyre är en förutsättning för att territoriell sammanhållning ska kunna uppnås i Europa. Parlamentet begär att denna princip blir obligatorisk för medlemsstaterna inom politikområden som har en stark territoriell inverkan, i syfte att garantera en balanserad territoriell utveckling som är i linje med subsidiaritetsprincipen. Parlamentet påpekar att en sådan bestämmelse definitivt inte får leda till mer tungrodda förfaranden.

3.  Mot bakgrund av hur förvaltningen skiljer sig åt mellan de enskilda medlemsstaterna anser Europaparlamentet att ett tillfredsställande flernivåstyre bör arbeta nedifrån och upp. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att identifiera de effektivaste metoderna för genomförande av flernivåstyre och förbättra sitt samarbete med de regionala och lokala myndigheter och EU:s förvaltning, t.ex. genom att bjuda in tjänstemän på alla förvaltningsnivåer till de regelbundna möten som anordnas av kommissionen eller genom att inrätta europeiska territoriella pakter som på frivilligbasis knyter samman de olika behöriga förvaltningsnivåerna.

4.  Europaparlamentet rekommenderar att den territoriella konsekvensbedömningen systematiseras genom att de berörda aktörerna görs delaktiga innan det politiska beslutet fattas, så att det går att förutse vilka ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser lagstiftningsförslag och andra förslag från gemenskapen kommer att få för regionerna.

5.  Europaparlamentet betonar att flernivåstyre gör det möjligt att bättre utnyttja potentialen för territoriellt samarbete tack vare de gränsöverskridande förbindelser som utvecklats mellan privata och offentliga aktörer. Parlamentet uppmanar med kraft samtliga medlemsstater att snarast anta nödvändiga bestämmelser som gör det möjligt att inrätta europeiska grupperingar för territoriellt samarbete. Parlamentet rekommenderar att kommissionen främjar informationsutbytet mellan befintliga europeiska grupperingar för territoriellt samarbete och sådana som håller på att inrättas inom ramen för de befintliga programmen. Parlamentet prisar kvaliteten på det arbete som Regionkommittén har genomfört om europeiska grupperingar för territoriellt samarbete och begär att de verktyg som finns att tillgå inom Regionkommittén, särskilt övervakningsplattformen för Lissabonstrategin och nätverket för övervakning av subsidiaritetsprincipen, används för att utbyta bästa praxis mellan regionerna och medlemsstaterna i syfte att gemensamt finna och fastställa målen, därefter planera åtgärderna och slutligen göra en jämförande utvärdering av sammanhållningspolitikens resultat.

6.  Europaparlamentet uppmanar de nationella, lokala och regionala myndigheterna att intensifiera sin användning av den integrerade strategin under den nuvarande programperioden. Parlamentet föreslår att denna strategi ska göras obligatorisk inom ramen för den framtida sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser att ett integrerat och flexibelt handlande inte endast bör beakta ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter av den regionala utvecklingen, utan även leda till samordning av de olika berörda aktörernas intressen genom att hänsyn tas till de specifika faktorer som kännetecknar regionerna, för att kunna bemöta utmaningarna på lokal och regional nivå.

7.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att utarbeta vägledning för offentliga och privata aktörer om det praktiska genomförandet av principerna för flernivåstyre och den integrerade strategin. Parlamentet rekommenderar att åtgärder som syftar till att främja dessa två strategier finansieras med medel ur ERUF – Tekniskt stöd.

8.  Europaparlamentet rekommenderar att Regionkommittén utnyttjar Öppet hus-dagarna 2011 och så långt det i detta skede fortfarande är möjligt även Öppet hus-dagarna 2010 för att främja och fördjupa debatten om att identifiera de effektivaste metoderna för att främja flernivåstyre. Parlamentet föreslår att en märkning för europeiskt flernivåstyre ska utarbetas och införas i alla regioner i hela EU från och med 2011.

9.  Europaparlamentet påpekar att decentraliserade genomförandemekanismer är grundläggande för flernivåstyre. Eftersom det finns ett behov av förenklingar uppmanar parlamentet medlemsstaterna och regionerna att i lämpliga fall delegera genomförandet av en del av ett operativt program och särskilt att bättre utnyttja de globala stöden. Parlamentet uppmanar dem att vidta de åtgärder som krävs för att åstadkomma en sådan decentralisering i såväl lagstiftnings- som budgetfrågor för att möjliggöra ett väl fungerande system för flernivåstyre med beaktande av principerna om partnerskap och subsidiaritet. Parlamentet betonar behovet av att öka de regionala och lokala myndigheternas medverkan, i synnerhet om de besitter lagstiftningsbefogenheter, eftersom det är dessa som bäst känner till sina regioners möjligheter och behov och som därmed kan bidra till ett bättre genomförande av sammanhållningspolitiken.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra lokala och regionala myndigheter samt aktörer inom civilsamhället delaktiga från och med de allra första förhandlingarna om unionens lagstiftning och program som gagnas av strukturfonderna, i syfte att möjliggöra en läglig dialog mellan olika myndighetsnivåer. Parlamentet begär att dessa myndigheter ska få delta i ansvariga beslutsfattande organ på samma villkor som nationella företrädare.

11.  Europaparlamentet understryker att det för att effektivt utnyttja fonderna och garantera att de får största möjliga verkan krävs att både EU och den regionala och lokala förvaltningen har tillräcklig administrativ kapacitet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra sin administrativa kapacitet för att öka sammanhållningspolitikens mervärde och säkerställa att åtgärderna blir hållbara. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att garantera lämpliga förvaltningsstrukturer och nödvändiga personalresurser när det gäller anställning, ersättning, utbildning, resurser, förfaranden, insyn och tillträde.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att också, i tillämpliga fall, stärka lokala och regionala myndigheters roll och de resurser de har till sitt förfogande vid förberedelsen, förvaltningen och genomförandet av program. Parlamentet förordar att man inom ramen för sammanhållningspolitiken ska anta lokala utvecklingsmetoder som grundar sig på lokala partnerskap, särskilt när det gäller projekt som hänför sig till städer och landsbygd samt gränsöverskridande frågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja partnerskapen mellan regioner med liknande utvecklingspotential i specifika frågor och att säkerställa en lämplig ram på EU-nivå för samordning av det makroekonomiska samarbetet.

13.  Europaparlamentet anser att principerna om partnerskap och samfinansiering lägger ett ansvar på de regionala och lokala myndigheterna vid genomförandet av sammanhållningspolitiken. Parlamentet påminner om sitt stöd för dessa principer för god förvaltning och begär att de även fortsättningsvis ska hållas högt, trots att den ekonomiska krisen har föranlett besparingar i de offentliga utgifterna.

14.  Europaparlamentet förespråkar att bruket av partnerskap konsolideras och uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram en överenskommen definition av begreppet partnerskap och anser att detta är ett villkor för etablering av verkliga partnerskap med lokala och regionala myndigheter samt aktörer inom civilsamhället. Parlamentet begär att kommissionen ska utveckla särskilda utvärderingsverktyg för att noggrant kunna kontrollera att denna princip genomförs samt att kommissionen med hjälp av informations- och kommunikationstekniska verktyg ska sprida bästa praxis inom detta område. Parlamentet betonar att partnerskap kan bidra till effektivitet, ändamålsenlighet, legitimitet och insyn i alla skeden av planeringen och genomförandet av strukturfonderna samt öka åtagandena för och engagemanget i programresultaten. Parlamentet understryker vilken viktig roll frivilligorganisationer spelar i partnerskapsprocessen.

15.  Europaparlamentet påminner om skyldigheten att samråda med medborgarna genom organisationer som företräder det civila samhället och icke-statliga organisationer för att deras förslag ska ge avtryck, och betonar att det civila samhällets deltagande bidrar till att legitimera beslutsprocessen. Parlamentet noterar att insatserna för att öka allmänhetens deltagande i förberedelserna inför verksamhetsprogrammen för perioden 2007–2013 inte varit så framgångsrika som man hoppats. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera god praxis och underlätta tillämpningen av denna för att öka medborgarnas deltagande inför nästa planeringsperiod.

16.  Europaparlamentet begär att principen för flernivåstyre ska integreras i alla skeden av utformningen och genomförandet av EU 2020-strategin i syfte att garantera att lokala och regionala myndigheter tar ett verkligt ansvar för resultaten, eftersom dessa är ansvariga för genomförandet. Parlamentet påminner i detta sammanhang om förslaget om en ”territoriell pakt för lokala och regionala myndigheter om EU 2020-strategin” inom vilken regioner och städer ska stimuleras till att bidra till att målen i EU 2020-strategin förverkligas.

17.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen på nytt utreder möjligheterna att genomföra pilotprojektet ”Erasmus för lokala och regionala förtroendevalda”, som Europaparlamentet har tagit initiativ till. I syfte att höja kvaliteten på de inlämnade projekten och uppfylla målet att göra sammanhållningspolitiken effektiv, uppmanar parlamentet kommissionen att inom ramen för budgetposten ”ERUF – Operativt tekniskt stöd” genomföra ett program för utbildning och rörlighet för lokala och regionala aktörer som deltar i genomförandet av sammanhållningspolitiska program, tillsammans med de partners som specialiserar sig på att genomföra de koncept som rör en integrerad strategi och flernivåstyre. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att på ett effektivt sätt anslå medel för dessa initiativ och bygga ut nätverket med regionala och lokala myndigheter, också genom Regionkommittén.

18.  Europaparlamentet menar att de europeiska regionnätverken bör utvidga sina åtgärder när det gäller utbyte av god praxis på området för styrelseformer och partnerskap, lägga större vikt vid politiska och strategiska erfarenheter från tidigare programcykler och garantera att allmänheten får tillgång till viktig information om bästa praxis på EU:s alla språk, för att på så sätt bidra till att god praxis verkligen tillämpas.

Stärkande av kommissionens roll i stödjandet av lokala och regionala myndigheter

19.  Europaparlamentet anser att en stärkt roll för den lokala och regionala nivån måste medföra att kommissionens tillsynsfunktion stärks och att denna funktion inriktas på kontroll av revisionssystem snarare än enskilda projekt. Parlamentet kräver i detta sammanhang att man inför ett EU-certifieringssystem för nationella kontrollenheter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att slutföra godkännandet av kravuppfyllelserapporterna för att undvika att betalningar fördröjs och att medel går förlorade på grund av återtagna anslag, och att före 2012 lägga fram ett förslag om godtagbar risk för fel.

20.  Europaparlamentet välkomnar resultaten i kommissionens rapport om handlingsplanen från februari 2010 och de korrigerande och förebyggande åtgärder som hittills vidtagits. Parlamentet uppmanar GD Regionalpolitik att fortsätta detta förfarande under hela genomförandeperioden i syfte att upprätthålla den kraft som skapats genom handlingsplanen.

21.  Europaparlamentet betonar att europeiska initiativ inom sammanhållnings- och strukturpolitiken måste samordnas bättre för att inte riskera att följdriktigheten i regionalpolitiken skadas. Parlamentet efterlyser därför en förbättrad samordning inom kommissionen mellan Generaldirektoratet för regionalpolitik, som ansvarar för sammanhållnings- och strukturpolitiken, och de generaldirektorat som är ansvariga för initiativen inom de enskilda sektorerna. Genom Lissabonfördraget fick de regionala och lokala myndigheterna förstärkta rättigheter och parlamentet kräver därför att dessa i större utsträckning görs delaktiga i utformningen av politiken på kommissionsnivå för att på så sätt öka ansvarstagandet för projektet hos projektledarna. Parlamentet begär dock också att kommissionen ökar resultatövervakningen på plats för att på ett bättre sätt kunna bedöma hur effektiva såväl projektstrukturerna som de vidtagna åtgärderna är för att uppnå målen.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka initiativet ”Utbildning av utbildare” för förvaltningsmyndigheter och attesterande myndigheter. Parlamentet betonar att man ständigt måste övervaka att innehållet i utbildningen verkligen överförs till de lägre nivåerna på ett balanserat sätt och att lokala aktörer inte förbises.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lansera den nya portalen i databasen SFC 2007, vilken ger direkt tillgång till relevant information för alla aktörer som berörs av strukturfonderna. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör främja och sprida information om detta instrument bland lokala och regionala myndigheter samt slutliga stödmottagare.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ytterligare mekanismer för tekniskt stöd i syfte att på regional och lokal nivå främja kunskap om problem i anslutning till genomförandet, särskilt i de medlemsstater som enligt kommissionens efterföljande utvärdering av sammanhållningsprogrammen för 2000–2006 fortfarande har brister i den administrativa kapaciteten när det gäller genomförandet av sammanhållningsprogrammen.

25.  Europaparlamentet begär att en standardiserad tillämpning av modellen för samordnad information och granskning ska införas på alla revisionsnivåer i syfte att undvika dubblering av revisioner och en alltför omfattande kontroll. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram en samlad handledning för granskning, vilken omfattar alla de riktlinjer som hittills har utarbetats.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ytterligare utnyttja de finansieringstekniska instrumenten för att höja kvaliteten på projekten och öka privata aktörers, särskilt små och medelstora företags, deltagande i europeiska projekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förenkla bestämmelserna för hantering av dessa instrument. Dessa är för närvarande komplexa, vilket begränsar deras användning.

27.  Europaparlamentet är övertygat om att fullgörandet av förfarandena inte får ske på bekostnad av kvaliteten på åtgärderna. Parlamentet begär att kommissionen i framtiden går in för en mer resultatinriktad strategi som är fokuserad på kvalitetsresultat och strategisk projektutveckling snarare än kontroller. I detta syfte uppmanar parlamentet med kraft kommissionen att utveckla objektiva och mätbara indikatorer som är jämförbara inom hela unionen och som syftar till bättre övervaknings- och utvärderingssystem, och att fortsätta att beakta behovet av flexibla regler i samband med ekonomiska kriser.

28.  Europaparlamentet betonar att öppna och tydliga förfaranden ingår i ett gott styrelseskick. Parlamentet välkomnar den pågående förenklingen av budgetförordningen och reglerna för strukturfonderna och uppmanar medlemsstaterna att fullt ut uppfylla kraven i den reviderade budgetförordningen samt att lämna ut information om slutmottagarna av medlen från strukturfonderna. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att föreslå tydliga och förståeliga regler som inte behöver ändras ofta. Parlamentet efterlyser en enklare uppbyggnad av fonderna efter 2013, inte som en följd av den ekonomiska krisen utan som en allmän princip för den framtida sammanhållningspolitiken, i syfte att underlätta utnyttjandet av medel, och förespråkar ökad insyn och flexibilitet i användningen av EU:s fonder för att undvika en ökning av den administrativa bördan, vilket skulle kunna avskräcka potentiella partner från att delta i projekt.

29.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens strategiska rapport om genomförandet av sammanhållningsprogrammen 2010 då denna kan ge beslutsfattarna viktig återkoppling. Parlamentet anser att informationen i rapporten också måste beaktas när man tar fram förslag om att förbättra genomförandet av sammanhållningsprogrammen.

30.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för en kraftfull och välfinansierad sammanhållningspolitik som garanterar en enhetlig utveckling av Europeiska unionens samtliga regioner. Parlamentet begär att finansieringen av denna politik ska upprätthållas efter 2013 och att alla försök att åternationalisera den ska avvisas.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera principerna om modulering och proportionalitet i framtida bestämmelser och att anpassa kraven till programmens storlek och till partnernas karaktär, särskilt i de fall där små offentliga myndigheter deltar. Parlamentet begär att klumpsummor och schablonbelopp används i större utsträckning och för samtliga fonder, särskilt när det gäller allmänna omkostnader och tekniskt stöd. Parlamentet föreslår att bestämmelser ska fastställas för mer flexibla utvärderingskriterier för att främja innovativa projekt, och att kontrollkraven för pilotprojekt ska sänkas. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla principen om ”förtroendeavtal” med de medlemsstater som strävar efter och lyckas säkerställa en god användning av fonderna.

32.  I syfte att skapa en mer användarvänlig politik i framtiden efterlyser Europaparlamentet ökad harmonisering och integrering av reglerna för strukturfonderna för att på så sätt undvika att ett projekt uppdelas i olika delar som var och en ska anhålla om bidrag från skilda fonder. Parlamentet rekommenderar att vikten inte bara läggs vid utgifternas korrekthet utan också vid åtgärdernas kvalitet och att resurserna koncentreras på att stärka biståndet på förvaltningssidan.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt ta fram förslag på bestämmelser för nästa programperiod, anta genomförandeförordningen, ge den vägledning som behövs, genomföra kurser om bestämmelserna i god tid samt underlätta förhandlingsprocessen och godkännandet av de operativa programmen för att undvika att genomförandet av sammanhållningspolitiken och utnyttjandet av medel försenas efter 2013.

o
o   o

34.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

(1) EUT L 210, 31.7.2006, s. 25. (2) EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 10. (3) Antagna texter, P7_TA(2010)0201.