Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2202(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0339/2010

Ingivna texter :

A7-0339/2010

Debatter :

PV 15/12/2010 - 14

Omröstningar :

PV 16/12/2010 - 6.4
CRE 16/12/2010 - 6.4
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0489

Antagna texter
PDF 333kDOC 191k
Torsdagen den 16 december 2010 - Strasbourg Slutlig utgåva
De mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området
P7_TA(2010)0489A7-0339/2010

Europaparlamentets resolution av den 16 december 2010 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området (2010/2202(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska unionens elfte rapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen för perioden juli 2008–december 2009,

–  med beaktande av artiklarna 6 och 21 i Lissabonfördraget,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och alla relevanta internationella instrument för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av FN-stadgan,

–  med beaktande av alla FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och deras fakultativa protokoll(1) ,

–  med beaktande av regionala människorättsinstrument, särskilt den afrikanska stadgan om människors och folks rättigheter, det fakultativa protokollet om afrikanska kvinnors rättigheter, den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter, den arabiska stadgan om mänskliga rättigheter och Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av ikraftträdandet av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) den 1 juli 2002 och av parlamentets resolutioner om ICC(2) ,

–  med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2003/444/Gusp av den 16 juni 2003 om den internationella brottmålsdomstolen och rådets handlingsplan för att följa upp den gemensamma ståndpunkten och erinrande om den internationella brottmålsdomstolens viktiga roll för att förhindra allvarliga brott inom sin jurisdiktion,

–  med beaktande av Europeiska unionens åtagande att bidra till att Internationella brottmålsdomstolen fungerar effektivt,

–  med beaktande av att det åligger varje stat att utöva sina straffrättsliga befogenheter gentemot dem som har gjort sig skyldiga till internationella brott,

–  med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de pågående förhandlingarna om EU:s anslutning till konventionen,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–  med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet och översynen av detta(3) ,

–  med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, EIDHR)(4) ,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om mänskliga rättigheter i världen,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 14 januari 2009(5) om utvecklingen för FN:s råd för mänskliga rättigheter, inbegripet EU:s roll, och av den 25 februari 2010(6) om det trettonde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter,

–  med beaktande av sina resolutioner av den 1 februari 2007(7) och 26 april 2007(8) om initiativet till ett allmänt moratorium för dödsstraff och av FN:s generalförsamlings resolution 62/149 av den 18 december 2007 om ett moratorium för användningen av dödsstraff, liksom resolutionen av den 7 oktober 2010 om världsdagen mot dödsstraff,

–  med beaktande av protokoll nr 13 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i vilket dödsstraffet förbjuds under alla omständigheter,

–  med beaktande av FN:s deklaration om människorättsförsvarare, den verksamhet som bedrivs av FN:s särskilda representanter för människorättsförsvararnas situation samt EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, och parlamentets resolution av den 17 juni 2010 om människorättsförsvarare(9) ,

–  med beaktande av FN:s deklaration om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering baserad på religion eller övertygelse,

–  med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt(10) , om dödsstraff, om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, om människorättsförsvarare, om människorättsdialoger med tredjeländer, om främjande och skydd av barnets rättigheter samt om våld mot kvinnor och flickor och bekämpande av all diskriminering av dem,

–  med beaktande av rådets verktygslåda för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer)(11) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2009 om främjande av demokrati i EU:s yttre förbindelser(12) ,

–  med beaktande av alla de resolutioner som parlamentet antagit i brådskande fall av kränkning av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer,

–  med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2010 om brott mot de mänskliga rättigheterna i Kina, särskilt fallet Liu Xiaobo(13) ,

–  med beaktande av artiklarna 48 och 119.2 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0339/2010), och av följande skäl:

A.  Den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna är alltjämt ett referensdokument för hela världen, i vilket alla människor sätts i centrum.

B.  Europeiska unionens elfte årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen (2008/2009) ger en allmän översikt över EU:s insatser för mänskliga rättigheter och demokrati i världen.

C.  Syftet med denna resolution är att granska, utvärdera och i specifika fall framföra konstruktiv kritik om EU:s insatser för mänskliga rättigheter och demokrati.

D.  Europeiska unionens interna människorättsliga arbete har direkt inverkan på EU:s trovärdighet och förmåga att föra en effektiv utrikespolitik på människorättsområdet.

E.  Unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättssäkerhet och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive religions- och trosfrihet och rättigheter för personer som tillhör minoriteter.

F.  Rättvisa, demokrati och rättsstaten är de pelare som upprätthåller varaktig fred genom att garantera grundläggande friheter och mänskliga rättigheter. Varaktig fred kan inte uppnås om de som gör sig skyldiga till systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna och överträdelser av internationell brottslagstiftning skyddas.

G.  Lissabonfördraget har gett EU utökade utrikespolitiska befogenheter på ett sätt som kommer att främja dess värden och mål. De viktigaste nyheterna i EU:s utrikespolitiska åtgärder, som den vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik (vice ordföranden/den höga representanten) samt Europeiska utrikestjänsten (utrikestjänsten), ska ytterligare stärka EU:s utrikespolitiska åtgärder på människorättsområdet och skapa bättre möjligheter att integrera de mänskliga rättigheterna i alla relevanta politikområden.

H.  Genom fördraget får EU status som en enda juridisk person och kan därigenom ansluta sig till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg kan kontrollera att EU agerar i enlighet med konventionen.

I.  I och med att Lissabonfördraget trädde i kraft blev EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna rättsligt bindande, vilket stärkt skyddet av de mänskliga rättigheterna i Europa.

J.  Som hängiven anhängare av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) stöder EU Romstadgans universalitet och försvarar dess integritet i syfte att skydda och stärka domstolens oberoende.

K.  Rådets gemensamma ståndpunkt från den 16 juni 2003 och handlingsplanen från 2004 behöver uppdateras med tanke på hur den internationella brottslagstiftningen har utvecklats sedan 2004. EU:s bistånd och samarbete måste utökas och förbättras i takt med att antalet häktningsbeslut och rättegångar vid ICC ökar.

L.  Insatserna för att bekämpa terrorismen i världen har aktualiserat behovet av att förena säkerhet med respekt för de mänskliga rättigheterna.

M.  Den globala ekonomiska och finansiella krisen har haft negativ inverkan på de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna. Mest påverkade är de fattigastes rättigheter. Till följd av stigande och volatila priser och varuspekulation har miljoner människor i ett antal länder i Afrika, Asien och Latinamerika svårt att tillgodose sina grundläggande behov. Miljontals människor lever under otrygga och ovärdiga förhållanden, och i vissa länder har protester slagits ned med våld.

N.  Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter måste få samma uppmärksamhet och tillmätas lika stor betydelse som medborgerliga och politiska rättigheter. Människorättsklausulerna i avtalen mellan EU och tredjeländer måste respekteras och genomföras.

O.  Klimatförändringarna har en varaktig, långsiktig inverkan på de mänskliga rättigheterna. Det är troligt att de negativa konsekvenserna drabbar utsatta grupper som ursprungsbefolkningar, både i utvecklingsländer och de nordligaste områdena, särskilt hårt, men kan komma att förgrena sig mycket mer än så.

P.  Kampen mot straffrihet är oerhört viktig eftersom dess mål är att förhindra och bestraffa de allvarligaste brotten och deras förövare. Straffrihet är ett övergripande problem inom många delar av de mänskliga rättigheterna, exempelvis tortyr, dödsstraff, våld mot kvinnor, förföljelse av människorättsförsvarare samt kampen mot terrorismen.

Q.  Enligt FN har de gamla problemen rörande de mänskliga rättigheterna vid avkolonialisering fortfarande inte lösts överallt i EU:s grannskap, i synnerhet i Västsahara.

R.  Med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om situationen i Västsahara(14) ,

S.  Genomförande och verkställande av de grundläggande principer som fastslås i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna är av största vikt för EU:s institutioner.

T.  Det förekommer nya former av kränkningar av de mänskliga rättigheterna i världen, inte minst på det framväxande IT-området, t.ex. missbruk och censur på Internet samt kränkningar av privatlivet genom användningen av personuppgifter.

U.  Hotet mot religions- och trosfriheten ökar ständigt, i synnerhet från diktatoriska regimer som riktar in sig på religiösa minoritetsgrupper eller på grund av att regeringar inte lyckas avstyra angrepp, trakasserier och andra skadliga handlingar mot enstaka individer eller religiösa grupper.

V.  De mänskliga rättigheterna utsätts för kränkningar i länder som har erkänt den jurisdiktion som grundas på de internationella instrumenten för mänskliga rättigheter och i länder som ignorerar de historiskt grundade rättigheterna.

1.  Europaparlamentet upprepar sin fasta beslutsamhet och erinrar om sina långsiktiga insatser för att försvara mänskliga rättigheter och demokrati i världen genom utveckling av en kraftfull och effektiv EU-politik för de mänskliga rättigheterna som garanterar större samstämdhet och enhetlighet över samtliga politikområden och genom bilaterala förbindelser med tredjeländer och aktivt deltagande i internationella forum samt stöd till internationella och det lokala civila samhällets organisationer.

2.  Europaparlamentet anser att Lissabonfördragets ikraftträdande innebär en historisk möjlighet att åtgärda de kvarvarande bristerna i EU:s politik för mänskliga rättigheter och demokrati, och uppmanar därför utrikestjänsten att fullt ut uppfylla syftet och andan i Lissabonfördraget, vars mål är att se till att respekten för och främjandet av de mänskliga rättigheterna blir en central del inom unionens olika utrikespolitiska områden i enlighet med artiklarna 2, 3 och 21 i fördraget om Europeiska unionen.

3.  Europaparlamentet påpekar att unionens åtgärder i internationella sammanhang, i enlighet med avdelning V kapitel 1 i EU-fördraget ska utgå från principerna om demokrati, rättsstaten samt de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas universalitet, obestridlighet och odelbarhet. Parlamentet betonar att dessa principer är viktiga gemensamma hörnstenar i EU:s förbindelser med tredjeländer.

4.  Europaparlamentet anser därför att beslutet om var de mänskliga rättigheterna ska placeras inom utrikestjänstens struktur är av största vikt. Parlamentet begär därför att det inrättas ett direktorat för mänskliga rättigheter och demokrati, vars uppgift ska vara att utveckla en stabil EU-strategi för mänskliga rättigheter och demokrati och stå för den övergripande samordningen inom multilaterala forum. Parlamentet insisterar på att expertkunskaper om mänskliga rättigheter och demokrati måste förankras som ett centralt ansvarsområde för varje geografisk och politisk avdelning inom utrikestjänsten samt att denna strategi förhindrar att de mänskliga rättigheterna blir en isolerad fråga och är det enda sättet att garantera fullständig efterlevnad av villkoren i Lissabonfördraget.

5.  Europaparlamentet noterar åtagandet från vice ordföranden/den höga representanten om att bygga upp en aktiv roll för EU på den internationella scenen för att stärka de mänskliga rättigheterna och demokratin i världen. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att se till att det inrättas en arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna (COHOM) med bas i Bryssel, vars syfte ska vara att effektivt integrera och garantera att denna fråga snarast inlemmas i andra områden i EU:s institutioner och politikområden. Parlamentet uppmanar även vice ordföranden/den höga representanten att överväga vikten av obligatorisk utbildning i mänskliga rättigheter för EU:s personal, även delegationschefer och direktörer inom utrikestjänsten.

6.  Europaparlamentet begär att det inrättas en särskild representant för mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att utnämnandet av särskilda EU-representanter för människorättsförsvarare, för internationell humanitär rätt och internationell rättskipning liksom för kvinnors och barns rättigheter skulle kunna bidra till att göra EU:s yttre åtgärder inom detta område mer samstämda och synligare. Parlamentet betonar att dessa särskilda representanter bör utgöras av experter med bestyrkt erfarenhet av människorättsfrågor.

7.  Europaparlamentet anser att det finns ett stort behov av en mer enhetlig ram för att göra EU:s stöd till uppbyggnaden av demokrati i världen effektivare. Parlamentet anser att främjandet av demokratin och de mänskliga rättigheterna ovillkorligen måste prioriteras i en enhetlig utrikespolitik för EU, eftersom ett demokratiskt samhälle, rättsstaten och garantier om grundläggande friheter utgör grunden för upprätthållandet av de mänskliga rättigheterna och ska inkluderas i alla samarbetsavtal och avtal om strategiskt partnerskap mellan EU och tredjeländer. EU:s nya institutionella struktur, särskilt utrikestjänsten, innebär en möjlighet att göra EU mer samstämt och effektivt på området.

8.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att fullgöra sina åtaganden att integrera mänskliga rättigheter i alla EU:s yttre åtgärder, så att de kommer till uttryck i utrikestjänstens struktur och resurstilldelning. Den nya tjänsten ska därmed kunna se till att frågor rörande de mänskliga rättigheterna återfinns inom alla utrikespolitiska områden, inbegripet den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, utveckling och handel.

9.  Europaparlamentet anser att EU:s särskilda representanter bör utvecklas ytterligare snarare än gradvis avvecklas, särskilt i länder och regioner där EU inte har något diplomatiskt uppdrag. Med tanke på människorättsfrågornas betydelse under och efter konfliktsituationer bör samtliga särskilda EU-representanter ha mandat som omfattar civila och politiska rättigheter, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, kvinnors och barns rättigheter, internationell humanitär rätt samt internationell rättskipning, och som uttryckligen omfattar främjandet och säkerställandet av respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen. EU:s särskilda representanter är kontaktpunkter för interna riktlinjer, expertkunskaper och åsiktsutbyte och är logiska samarbetspartners för tredjeländer och andra aktörer utanför EU. Parlamentet välkomnar utnämnandet av minst en person i varje EU-delegation till kontaktperson och chef för samordning, integrering och övervakning av människorättspolitiken.

10.  Europaparlamentet gläds åt att vice ordföranden/den höga representanten är villig att göra en grundlig översyn av samtliga EU-instruments effektivitet på detta område, från människorättsdialoger till EU-riktlinjer, och från det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) till EU:s bilaterala bistånd och verksamhet inom multilaterala forum, och att inleda en samrådsprocess om utvecklandet av landsspecifika människorättsstrategier som omfattar samtliga mänskliga rättigheter som kodifieras genom internationella konventioner och FN-konventioner som även inbegriper ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Parlamentet är fast beslutet och betonar vikten av att Europaparlamentet fullt ut deltar i dessa samråd. Parlamentet betonar att även det civila samhällets organisationer måste delta i samråden.

11.  Europaparlamentet anser att de landsspecifika strategier för mänskliga rättigheter som parlamentet upprepade gånger har krävt på ett avgörande sätt kan stärka enhetligheten och effektiviteten hos EU:s utrikespolitiska åtgärder om den landsspecifika strategin formuleras i ett referensdokument som fastställer de landsspecifika prioriteringar och mål som ska integreras i EU:s alla relevanta utrikespolitiska åtgärder och instrument.

12.  Europaparlamentet insisterar i synnerhet på att en grundlig bedömning görs av människorättsaspekterna inom den europeiska grannskapspolitiken inom ramen för översynen. Man bör då särskilt inrikta sig på samstämdhet och effektivitet hos de befintliga mekanismerna som handlingsplaner, lägesrapporter, människorättsdialoger och beslutsfattandeprocessen vid uppgradering av förbindelserna med tredjeländer.

13.  Europaparlamentet anser att det omarbetade ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen är ett genombrott för parlamentets samarbete med kommissionen, men beklagar att rådet inte ingår i avtalet. Parlamentet framhåller behovet av en förbättrad insyn i och obegränsad tillgång till handlingar mellan samtliga EU-institutioner för att effektivisera det interinstitutionella samarbetet och samstämdheten.

14.  Europaparlamentet erinrar om att en enhetlig utrikespolitik för EU är avgörande om unionen ska kunna spela en viktig och konstruktiv roll för att främja de mänskliga rättigheterna runtom i världen, och uppmanar medlemsstaterna att visa ett orubbligt engagemang och politisk vilja för att uppnå detta mål.

15.  Europaparlamentet framhåller att större tonvikt måste läggas vid att förbättra EU:s förmåga att snabbt ingripa mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer, i synnerhet när det gäller att stödja människorättsförsvarare som är i fara, liksom brott mot de mänskliga rättigheterna som begås av EU-baserade företag i tredjeländer. Detta bör ske genom utveckling av strategiska åtgärdsprogram.

16.  Europaparlamentet bekräftar att icke-statliga organisationer är oerhört viktiga för ett demokratiskt samhälles utveckling och framgång, för främjandet av ömsesidig förståelse och tolerans samt för att ta initiativ till och upprätthålla politiska prioriteringar som möjliggör åtgärder och gemensamma lösningar på de svårigheter som uppstår under demokratins utveckling.

EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna i världen

17.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna i arbetet med att analysera och utvärdera EU:s politik för mänskliga rättigheter och framför allt för att synliggöra frågor om mänskliga rättigheter i allmänhet, och betonar även parlamentets rätt att granska kommissionens och rådets åtgärder inom området mänskliga rättigheter. Parlamentet vill delta fullt ut i utarbetandet av vissa avsnitt i framtida årsrapporter som rör dess egen verksamhet inom området mänskliga rättigheter, enligt praxis som förevarit under vissa tidigare ordförandeskap.

18.  Europaparlamentet gläds åt att vice ordföranden/den höga representanten lagt fram EU:s årsrapport för parlamentet och att den nya rapporteringsperioden nu löper över ett kalenderår, vilket innebär att parlamentet kan ägna sammanträdesveckan i december åt mänskliga rättigheter, med utdelning av det årliga Sacharovpriset för tankefrihet och diskussioner om sin årsrapport om de mänskliga rättigheterna i världen och EU:s politik på området.

19.  Europaparlamentet, rådet och kommissionen uppmanas att öka sina ansträngningar för att sprida EU:s årsrapporter om mänskliga rättigheter och demokrati och göra dem tillgängliga för en så bred läsekrets som möjligt, i synnerhet för alla som arbetar för mänskliga rättigheter och demokrati över hela världen. Parlamentet efterlyser också offentliga informationskampanjer för att stärka EU:s profil på området. Den senaste utgåvan innehåller en förbättring i form av tydligare presentation.

20.  Europaparlamentet upprepar sin begäran att mer och bättre information ska tillhandahållas av rådet, kommissionen och EU:s delegationer och ambassader på fältet för en bedömning av de politiska åtgärderna. Förslag till specifika riktlinjer bör utarbetas och läggas fram för att förbättra det allmänna upplägget, minimera eventuella motsägelser och anpassa de politiska prioriteringarna land för land, så att landsspecifika människorättsstrategier kan antas i enlighet med definitionen i utrikestjänstens program. Frågan om insyn måste ges en framträdande plats i EU:s åtgärder, med ökad tillgång till dagordningar och handlingar i samband med att de mänskliga rättigheterna diskuteras med tredjeländer.

21.  Europaparlamentet upprepar sin begäran att tillämpningen och resultaten av EU:s politik, instrument, initiativ och dialog om mänskliga rättigheter i tredjeländer ska utvärderas regelbundet och att parlamentet ska få ta del av samtliga resultat. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utveckla särskilda, kvantifierbara indikatorer och riktmärken för att mäta hur effektiv denna politik är.

EU:s verksamhet på människorättsområdet inom internationella forum

22.  Europaparlamentet poängterar att en framtida anslutning till den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna innebär en möjlighet för EU att bevisa sitt engagemang för försvaret av de mänskliga rättigheterna inom och utanför unionens gränser. EU:s medlemsstater uppmanas att ge sitt stöd till detta och att engagera unionsmedborgarna i det.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att på en bred bas, inom och utom unionen, arbeta för att främja den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, också med målet att informera allmänheten om jurisdiktionen för Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, dit medlemsstaterna i Europarådet och deras medborgare kan vända sig för lagföring och upprättelse vid överträdelser.

24.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten att se till att utrikestjänsten blir väl integrerad och samordnad med övriga internationella organ, regionala organisationer och deras arbete för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar också den höga representanten att se till att rekommendationer, farhågor och prioriteringar som uttrycks i och av FN, Europarådet, OSSE och andra internationella institutioner integreras i alla EU:s politikområden, i synnerhet rörande mänskliga rättigheter, på ett fullständigt och systematiskt sätt.

25.  Europaparlamentet beklagar den långsamma utredningen av rättsfall vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna, som har pågått så länge som i sju år. Parlamentet konstaterar att det finns omkring 100 000 oavslutade rättsfall vid domstolen. Parlamentet betonar att domstolen måste vara en föredömlig institution när det gäller skyddet av rätten till rättvisa och en rättvis rättegång, och uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att göra allt de kan för att bistå domstolen. Parlamentet välkomnar det faktum att Ryssland, som var den sista av 47 deltagande stater vid Europarådet som vägrade att ratificera protokoll 14, nu har ratificerat protokoll 14 till den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, det vill säga protokollet om domstolens effektivitet där det föreskrivs att domstolens förfaranden ska förenklas i syfte att underlätta hanteringen av eftersläpande rättsfall. Protokollet kan inte träda i kraft förrän samtliga medlemmar av Europarådet har ratificerat det.

26.  Europaparlamentet uppmanar till ett förstärkt samarbete mellan Europarådet och Europeiska unionen när det gäller att främja och respektera de mänskliga rättigheterna, inbegripet ekonomiska och sociala rättigheter och minoriteters rättigheter, främja hbt-personers rättigheter och rättigheterna för dem som värnar om hbt-personers rättigheter, säkerställa att de som utsatts för diskriminering är medvetna om och har tillgång till effektiva rättsmedel inför en nationell myndighet för att bekämpa diskriminering samt skydda regionala språk och minoritetsspråk genom användning av rättsliga verktyg för icke-diskriminering och befintliga organ för sociala rättigheter för att förespråka mångfald och tolerans.

27.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att underteckna och ratificera alla centrala människorättskonventioner med tillhörande fakultativa protokoll från FN och Europarådet, i synnerhet 1990 års internationella konvention om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, FN:s deklaration av den 13 september 2007 om ursprungsfolkens rättigheter, Internationella arbetsorganisationens deklaration från 1998 om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet, Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, de fakultativa protokollen till konventionen om barnets rättigheter samt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet insisterar på att det fakultativa protokollet till konventionen ska betraktas som en integrerad del av själva konventionen och begär samtidig anslutning till den sistnämnda (både konventionen och protokollet)(15) .

28.  Europaparlamentet understryker att de definitioner av mänskliga rättigheter som antogs av världssamfundet efter andra världskriget har visat sig vara tillräckligt flexibla för att även innefatta den senare tidens mänskliga framsteg, men betonar behovet av att beskriva nya rättigheter som svarar mot nya hot mot friheten, till exempel forskningsfriheten, samvetsfriheten och kunskapsfriheten, frihet som rör könsidentitet och sexuell läggning och alla rättigheter på det digitala området, inte minst allmän tillgång till Internet.

29.  Europaparlamentet betonar vikten av att bättre rationalisera och om möjligt samordna de internationella organ som har jurisdiktion över mänskliga rättigheter och förfaranden som rör dessa, med målet att alltid bättre kunna främja och försvara de grundläggande rättigheterna så som dessa beskrivs i relevanta internationella instrument.

30.  Europaparlamentet framhåller behovet av ökat beaktande av Europarådets och FN:s olika övervakningsmekanismer och av ett närmare samarbete med deras olika fördragsorgan för att man på ett bättre sätt ska kunna kanalisera deras slutsatser och utnyttja deras sakkunskap på området.

31.  Europaparlamentet välkomnar EU:s bemödanden i FN:s generalförsamlings tredje kommitté (sociala, humanitära och kulturella frågor) i ett stort antal resolutioner, särskilt de som rör krav på ett moratorium för tillämpningen av dödsstraff, vilket fått stöd från flera länder, om barnets rättigheter, om religiös intolerans och om människorättssituationen i Burma och Nordkorea.

32.  Europaparlamentet välkomnar öppnandet av det första europeiska regionala kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter i Bryssel i oktober 2009. Parlamentet föreslår att ett effektivt samarbete upprättas med högkommissarien för att på ett bättre sätt främja och följa upp utarbetandet och genomförandet av normer och politik för mänskliga rättigheter i både EU och övriga Europa.

33.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta en strategi gentemot de länder som vägrar att fullt ut samarbeta med FN:s mekanismer, bereda tillträde för FN:s oberoende experter och särskilda rapportörer, ge dem fullt tillträde till landets territorium och avstå från att hindra deras arbete.

34.  Europaparlamentet beklagar att EU:s politik och uppträdande gentemot den burmesiska militärjuntan försvagats och understryker att den nuvarande inställningen inte bidrar till kampen mot den tragiska politiska, sociala och humanitära situation som det burmesiska folket tvingats leva i sedan det militära styret inleddes, utan i stället kan uppfattas som en viss undfallenhet gentemot diktaturen.

35.  Europaparlamentet välkomnar EU:s stöd till de initiativ som antagits inom FN och andra internationella forum för att avkriminalisera homosexualitet. Parlamentet uppmanar EU att inom samtliga internationella forum fortsätta att stödja initiativ som fördömer människorättsbrott på grund av sexuell läggning och kön, i samarbete med de stater som antar liknande ståndpunkter. Parlamentet understryker att de flesta länder i världen, även inom EU, bedriver en politik som missgynnar lesbiska, homosexuella, bisexuella samt transsexuella och transgender, vilket är diskriminerande och strider mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet önskar därför att medlemsstaterna och EU ska göra något åt denna situation och garantera dessa personer jämlik tillgång till hälso- och sjukvård, inbegripet operationer. Parlamentet begär att unionen och medlemsstaterna, bland annat genom sin inresepolitik, ska ta särskild hänsyn till personer från tredjeländer som utsatts för diskriminering på grund av sexuell läggning och kön.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att främja arbetet med att göra ”klimatflykting” (vilket avser en människa som tvingas fly från sitt hem och söka skydd utomlands till följd av klimatförändringar) till ett vedertaget juridiskt begrepp. Detta begrepp är ännu inte erkänt inom internationell rätt eller i något rättsligt bindande internationellt avtal.

37.  Europaparlamentet efterlyser ett förstärkt samarbete mellan FN, dess permanenta forum för ursprungsbefolkningar och EU på området skydd av ursprungsbefolkningars rättigheter eftersom ursprungsbefolkningar är en av de mest utsatta grupperna i världen.

FN:s råd för mänskliga rättigheter (MR-rådet)

38.  Europaparlamentet betonar MR-rådets roll inom FN:s organisation och dess potential att utveckla en värdefull ram för EU:s multilaterala initiativ på människorättsområdet. Parlamentet konstaterar att detta nya organ måste fortsätta att sträva efter att i sitt arbete tillämpa högsta tänkbara normer och vara så effektivt som möjligt för att därmed få större trovärdighet.

39.  Europaparlamentet betonar att ett aktivt deltagande av det civila samhällets organisationer är av avgörande betydelse för MR-rådets effektivitet.

40.  Europaparlamentet noterar med stor tillfredsställelse att Förenta staternas nuvarande administration försöker bli mer involverad i FN och har tagit plats i MR-rådet under perioden 2009–2012. Ett amerikanskt medlemskap förbättrar MR-rådets trovärdighet och kapacitet. Parlamentet uppmanar EU att stärka samarbetet med Förenta staterna, särskilt att utbyta erfarenheter om människorättsdialoger.

41.  Europaparlamentet erinrar om att MR-rådets rutiner under 2011 kommer att genomgå en omfattande översyn, och uppmanar därför EU att förbereda sig inför denna översyn och att även delta aktivt i den.

42.  Europaparlamentet framhåller vikten av de allmänna återkommande utvärderingarna och uppmanar rådet, kommissionen och, framför allt, den nya utrikestjänsten att nära följa och övervaka arbetet med dessa utvärderingar samt att inom ramen för översynen av MR-rådet se till att de allmänna återkommande utvärderingarna blir effektivare och lägga större vikt vid oberoende experters åsikter.

43.  Europaparlamentet stöder kraftfullt EU:s insatser för att förhindra partiskhet och manipulation i samband med de allmänna återkommande utvärderingarna. Parlamentet beklagar i detta sammanhang starkt utgången av februarisammanträdet 2009, som var hårt drabbat av förfarandemässig obstruktion och försök att manipulera utvärderingsprocessen.

44.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att regelbundet besöka MR-rådet och att personligen se till att det finns så täta band som möjligt mellan MR-rådet och utrikestjänsten på alla nivåer. Den framtida människorättsenheten inom utrikestjänsten bör upprätta nära arbetsförbindelser med MR-rådet. Parlamentet uppmanar till en samordnad dialog med tredjeländer om de ståndpunkter som intas i FN:s råd för mänskliga rättigheter, inte bara i Genève och i de särskilda dialogerna om mänskliga rättigheter, utan även i alla bilaterala diskussioner om EU:s politiska samarbete samt handels- och utvecklingssamarbete med dessa länder.

45.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s medlemsstater är i minoritet inom MR-rådet. Parlamentet begär att EU:s institutioner och medlemsstater gör en samfälld insats för att utveckla lämpliga allianser med de länder och icke-statliga aktörer som driver kampen för de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet.

46.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten och EU:s utrikesministrar att inför varje möte med FN:s råd för mänskliga rättigheter och varje session i FN:s generalförsamling anta utrikesrådets slutsatser där EU:s prioriteringar och strategier anges.

47.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och utrikestjänsten att förbättra sina kontakter med demokratiska regeringar och regeringar som befinner sig i demokratiseringsprocessen och som tillhör andra regionala grupper inom MR-rådet, för att öka chanserna till framgång för initiativ som syftar till efterlevnaden av principerna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att samordna sitt arbete på ett effektivare sätt, och uppmanar kommissionen att ta fram en årsrapport om röstningsmönster inom FN i människorättsfrågor, med en analys av hur dessa mönster har påverkats av den politik som förs av EU och dess medlemsstater samt av andra block. Parlamentet upprepar att EU:s delegation och EU:s medlemsstater i Genève bör prioritera arbetet med att nå ut till tredjeländer vid ett tidigare skede i diskussionerna och undvika att lägga alltför stor vikt vid interna diskussioner som är avsedda att nå enighet inom EU med risk för att en situation med ”minsta gemensamma nämnare” uppstår.

48.  Europaparlamentet upprepar hur viktigt det är med särskilda förfaranden och landsspecifika mandat inom MR-rådet. Parlamentet välkomnar det nyinrättade tematiska mandatet för kulturella rättigheter och utvidgningen av de tematiska mandaten för rätt till mat, religions- och trosfrihet samt internflyktingars rättigheter. Likaså välkomnas utvidgningen av de landsspecifika mandaten för Burundi, Haiti, Kambodja, Somalia, Nordkorea, Burma och Sudan. Samtidigt är det beklagligt att mandaten för Liberia och Demokratiska republiken Kongo inte utvidgats.

49.  Europaparlamentet välkomnar varmt MR-rådets beslut från 2008 om att utvidga mandatet för FN:s generalsekreterares särskilda representant för mänskliga rättigheter i näringslivet och de slutsatser som rådet antog i december 2009 under det svenska ordförandeskapet och i vilka den särskilda representantens arbete välkomnas. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att fortsätta arbeta för att genomföra mandatets slutliga rekommendationer och ramverket om skydd, respekt och ersättning, som ska presenteras för MR-rådet år 2011.

50.  Europaparlamentet välkomnar MR-rådets särskilda sammanträden om människorättssituationen i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo, om den globala ekonomiska och finansiella krisens inverkan på det universella förverkligandet och det faktiska åtnjutandet av mänskliga rättigheter, om människorättssituationen i Sri Lanka samt om människorättssituationen i de ockuperade palestinska områdena och östra Jerusalem. Parlamentet beklagar att EU:s medlemsstater vid MR-rådets tolfte sammanträde den 16 oktober 2009 inte lyckades enas om en gemensam ståndpunkt beträffande Goldstonerapporten i och med att fyra medlemsstater röstade mot rapporten, två medlemsstater lade ned sina röster och två medlemsstater som inte deltog i omröstningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och alla berörda EU-institutioner att förbättra den politiska samordningen inom MR-rådet och andra FN-organ. Parlamentet betonar att alla parters respekt för internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt under alla omständigheter är en nödvändig förutsättning för att nå en rättvis och varaktig fred i Mellanöstern. Parlamentet uppmanar därför med kraft samtliga parter att i enlighet med FN:s generalförsamlings resolutioner av den 5 november 2009 och 26 februari 2010 utföra utredningar som uppfyller internationella normer. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att säkerställa att de som brutit mot internationell rätt hålls ansvariga i enlighet med EU:s skyldigheter enligt Genèvekonventionen och EU:s prioritering att bekämpa straffrihet.

51.  Europaparlamentet stöder principen om oberoende för kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR), och beklagar att det vid det tionde ordinarie sammanträdet i mars 2009 antogs en resolution som syftar till att begränsa kontorets oberoende, trots att EU:s motsatte sig detta. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner att tillhandahålla ytterligare finansiellt stöd till det särskilda förfarandesystem som kontoret för FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna tillämpar, för att säkerställa att alla mandatinnehavare för särskilda förfaranden har tillräckliga resurser för att utöva sina uppgifter på lämpligt sätt.

EU:s samarbete med Internationella brottmålsdomstolen (ICC)

52.  Europaparlamentet upprepar sitt starka stöd till ICC och dess främsta mål att bekämpa straffrihet vid folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Parlamentet gläds åt att det totala antalet stater som är parter i Romstadgan ökade till 114 sedan Bangladesh, Seychellerna, Saint Lucia och Moldavien ratificerat den i mars respektive augusti och oktober 2010. Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen ratificerades av samtliga EU:s medlemsstater som en viktig del av unionens demokratiska principer och värderingar och parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att följa stadgan fullt ut, eftersom den utgör en del av EU:s regelverk. Parlamentet understryker vikten av universalitetsprincipen och uppmanar utrikestjänsten, EU:s medlemsstater och kommissionen att fortsätta sina kraftfulla insatser för att främja en universell ratificering av Romstadgan och avtalet om privilegier och immuniteter för Internationella brottmålsdomstolen och antagande av nationell genomförandelagstiftning och att se över rådets gemensamma ståndpunkt 2003/444/Gusp av den 16 juni 2003 om den internationella brottmålsdomstolen och handlingsplanen från 2004 för att följa upp den gemensamma ståndpunkten. Parlamentet begär att sådana insatser utökas till att omfatta avtalet om privilegier och immuniteter för Internationella brottmålsdomstolen, som är ett viktigt operativt verktyg för domstolen, och uppmanar även EU:s medlemsstater att se över och uppdatera den gemensamma ståndpunkten och handlingsplanen för ICC för att på så sätt stärka EU:s faktiska stöd till ICC i ljuset av domstolens aktuella utveckling, problem och behov med tanke på att arresteringsordrarna och målen vid ICC fortsätter att öka i antal samt att inleda diskussioner om möjligheten att anta EU-riktlinjer om internationell rättskipning/ICC.

53.  Europaparlamentet uppmuntrar utrikestjänsten, kommissionen och EU:s medlemsstater att stödja verkställigheten av ICC:s beslut och samarbetet med denna domstol under utvidgningsförhandlingar och i anslutningsförfaranden samt vid alla EU-toppmöten och i alla dialoger med tredjeländer, inbegripet Förenta staterna, Kina, Ryssland, Afrikanska unionen och Israel. Parlamentet uppmanar särskilt rådet och kommissionen att se till att rättsliga frågor ingår som en integrerad del i alla fredsförhandlingar. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att alltid se till att en ICC-klausul införs i därtill hörande avtal med tredjeländer. Parlamentet uppmanar den höga representanten att se till att ICC integreras i EU:s utrikespolitiska prioriteringar och på lämpligt sätt införlivas i uppdraget för EU:s särskilda representanter. Dessutom uppmanas den höga representanten att se till att utrikestjänstens personal får fortlöpande utbildning om ICC, både på huvudkontoren och vid EU:s delegationer. Parlamentet uppmanar EU:s höga representant att utse ett särskilt sändebud om internationell rättvisa, som ska ha till uppdrag att främja, integrera och företräda EU:s åtagande att bekämpa straffrihet och att stödja ICC genom sin utrikespolitik.

54.  Europaparlamentet välkomnar att Belgien den 3 juli 2008 verkställde den arresteringsorder som ICC:s förundersökningskammare III utfärdat mot Jean Pierre Bemba. Parlamentet konstaterar emellertid med stor oro att åtta arresteringsordrar som utfärdats av ICC, gällande fyra höga ledare i Herrens befrielsearmé (LRA) i Uganda, Bosco Ntaganda i Demokratiska republiken Kongo, Ahmad Harun, Ali Kushayb och Sudans president Omar Hassan Ahmad al-Bashir ännu inte har verkställts. Parlamentet beklagar att Sudan fortsätter att underlåta och vägra att gripa och överlämna de misstänkta till ICC och därmed fortlöpande åsidosätter sina skyldigheter enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1593 (2005). Parlamentet konstaterar att ICC:s förundersökningskammare den 26 maj 2010 informerade FN:s säkerhetsråd om Sudans bristande samarbete i målet mot Harun och Kushayb. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över att två av ICC:s avtalsslutande parter, Tchad och Kenya, nyligen bjöd in och välkomnade president Omar al-Bashir till sitt territorium trots att de enligt Romstadgan är skyldiga att gripa honom och att de underlät att verkställa arresteringsordern i fråga. Parlamentet begär att man fortsätter att söka efter de åtalade personer som är på fri fot, och betonar den roll som EU och ICC kan spela för att försäkra sig om att möjliga krigsförbrytelser utreds i Sri Lanka och Demokratiska republiken Kongo.

55.  Europaparlamentet välkomnar USA:s engagemang och förnyade åtagande när det gäller ICC, vilket inte minst visar sig i landets deltagande som observatör vid stadgepartsförsamlingens åttonde sammanträde i Haag i november 2009 och vid den första konferensen om översyn av Romstadgan i juni 2010. Parlamentet noterar med tillfredsställelse den amerikanska administrationens första lovande uttalanden om ICC och utfästelse om att landet ska samarbeta med domstolen under översynskonferensen. Parlamentet uppmanar Förenta staterna att återigen betrakta sin underskrift av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen som bindande och att engagera sig mer i ICC:s arbete, särskilt i ärenden som är föremål för utredningar eller preliminära analyser av ICC och genom att färdigställa en omfattande strategi gentemot ICC.

56.  Europaparlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS−EU-församlingen att vid sitt kommande sammanträde diskutera kampen mot straffrihet inom internationellt utvecklingssamarbete och relevant politisk dialog i enlighet med flera resolutioner och artikel 11.6 i det reviderade Cotonouavtalet, i syfte att integrera kampen mot straffrihet och stärkandet av rättsstatsprincipen inom befintliga program och åtgärder för utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta dialogen om dessa frågor med Afrikanska unionen och att stödja de afrikanska avtalsslutande parterna så att de kan fortsätta att uppfylla sina skyldigheter enligt Romstadgan. Parlamentet uttrycker sitt stöd för domstolens begäran att öppna ett sambandskontor med Afrikanska unionen i Addis Abeba.

57.  Europaparlamentet konstaterar att samarbetet mellan de avtalsslutande parterna, signatärstaterna och domstolen i enlighet med artikel 86 i Romstadgan fortfarande är av stor betydelse för det internationella straffrättsliga systemets effektivitet och framgång, i synnerhet vad avser brottsbekämpningskapaciteten, och för att domstolens rättsliga verksamhet ska kunna bedrivas på ett effektivt och oberoende sätt. Parlamentet erkänner vidare samarbets- och biståndsavtalet mellan ICC och EU och uppmanar med det avtalet i åtanke EU och dess medlemsstater att bistå domstolen på alla sätt som krävs, inbegripet stöd på plats i domstolens pågående mål och i synnerhet när det gäller verkställigheten av pågående arresteringsordrar. Parlamentet uppmanar enträget alla EU:s medlemsstater att anta nationell lagstiftning om samarbete, i enlighet med del 9 i Romstadgan, om de ännu inte har gjort detta, och att ingå ad hoc-avtal med domstolen om verkställigheten av domstolens domar och om vittnesskydd och flyttning av vittnen. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att föra upp samarbetet som en stående fråga på dagordningen för ICC:s stadgepartsförsamling, i syfte att se till att bästa praxis sprids och att exempel på uteblivet samarbete diskuteras och att lämpliga åtgärder vidtas av stadgepartsförsamlingen.

58.  Europaparlamentet understryker behovet av att stärka det internationella straffrättsliga systemet i allmänhet och konstaterar med oro att Ratko Mladić och Goran Hadžić fortfarande är på fri fot och inte har överlämnats till Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty). I detta sammanhang uppmanar parlamentet de serbiska myndigheterna att säkerställa fullständigt samarbete med Icty, vilket borde leda till att alla de resterande åtalade krigsförbrytarna grips och överlämnas, så att klartecken kan ges för att ratificera ett stabiliserings- och associeringsavtal. Parlamentet noterar behovet av fortgående stöd, däribland finansiellt stöd, så att den särskilda domstolen för Sierra Leone kan slutföra pågående rättegångar och eventuella överklaganden. Parlamentet konstaterar också att framsteg gjorts inom det multilaterala samarbetet när det gäller tillhandahållande av sakkunskap och stöd. Fastställande, sammanställande och skydd av information kan vara till hjälp vid ett stort antal situationer när det gäller internationell rätt och övergångsstrukturer för rättskipning, framför allt genom den rättsliga snabbinsatsstyrka där fler än hälften av EU:s medlemsstater deltar. Parlamentet uppmuntrar till fortgående och utökat stöd till den rättsliga snabbinsatsstyrkan.

EU:s riktlinjer för mänskliga rättigheter
Dödsstraff

59.  Europaparlamentet erinrar om resolutionen om ett globalt moratorium för tillämpningen av dödsstraff (resolution 63/168), som FN:s generalförsamling antog den 18 december 2008. Sammanlagt har nu 106 länder röstat för denna resolution, vilket bekräftar att den globala opinionen mot dödsstraff successivt håller på att befästas.

60.  Europaparlamentet välkomnar besluten från 2009 att avskaffa dödsstraffet i Burundi och Togo samt i den amerikanska delstaten New Mexico. Parlamentet beklagar dock det faktum att dödsstraffet fortfarande tillämpas i 35 av de 50 amerikanska delstaterna.

61.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att uppmuntra de länder som ännu inte undertecknat, ratificerat eller börjat tillämpa det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, eller ett liknande regionalt instrument, att göra detta.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU-baserade företag tillåts producera och sälja tiopentalnatrium enbart för medicinska ändamål och att tillstånd att producera detta läkemedel endast beviljas under förutsättning att vissa märkningskrav uppfylls som innebär att det på förpackningen anges att läkemedlet inte får användas för att ge dödliga injektioner, i linje med de nationella och europeiska lagar som förbjuder dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

63.  Europaparlamentet upprepar att EU är motståndare till dödsstraff under alla omständigheter, även utomrättsliga avrättningar, och erinrar om att EU är den ledande biståndsgivaren för det civila samhällets organisationer som arbetar mot dödsstraff. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge fortsatt prioritet åt kampen mot detta grymma och omänskliga straff och att behålla detta som en tematisk prioritering i EIDHR och i geografiska instrument. Parlamentet anser att faktiskt livstidsstraff inte är ett godtagbart alternativ till dödsstraff.

64.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de länder som fortfarande tillämpar dödsstraff genom stening att avskaffa detta omänskliga tillvägagångssätt i sin lagstiftning och uppmanar de iranska ledarna eftertryckligen att anta en lag som entydigt förbjuder bestraffning genom stening, som är den mest barbariska formen av dödsstraff. Parlamentet fördömer flera länders fortsatta utdömande och verkställande av dödsstraff mot ungdomsbrottslingar, liksom överhuvudtaget den iranska regimens tillämpning av dödsstraff. Iran ligger på andra plats, strax efter Kina, i raden av länder som uppvisar det största antalet avrättningar. Parlamentet fördömer även starkt det ökande antal avrättningar som följde på de fredliga demonstrationerna efter det iranska presidentvalet i juni 2009. Vidare oroas parlamentet av att Kina alltjämt verkställer flest dödstraff i världen och uppmanar Kina att offentliggöra uppgifterna om antalet nationella avrättningar, så att en öppen analys av och debatt om dödsstraffet kan genomföras. Däremot välkomnas de positiva åtgärder som Vitrysslands myndigheter vidtagit genom att inrätta en arbetsgrupp som ska ta fram förslag om ett moratorium för dödsstraffet. Det är dock oroväckande att avrättningar alltjämt verkställs i Vitryssland, som i dag är det enda land i Europa som tillämpar dödsstraff och där de avrättades familjer inte får någon information om datumet för avrättningen eller om var kroppen begravts.

65.  Europaparlamentet konstaterar att 32 rättsordningar i världen har lagar som medger dödstraff för narkotikabrott. FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå (UNODC), Europeiska kommissionen och enskilda europeiska regeringar medverkar aktivt med finansiering och/eller tekniskt, rättsligt och ekonomiskt stöd i syfte att förstärka narkotikabekämpningsinsatserna i länder där dödstraff alltjämt tillämpas i kampen mot narkotika. Parlamentet är bekymrat över att sådant stöd kan leda till fler dödsdomar och avrättningar, och uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för internationell finansiering av nationella och regionala narkotikabekämpningsinsatser, för att undvika att sådana program leder till att de mänskliga rättigheterna kränks, exempelvis genom tillämpning av dödsstraffet. Parlamentet framhåller att ett avskaffande av dödsstraffet för narkotikabrott bör göras till villkor för ekonomiskt och tekniskt stöd, kapacitetsuppbyggnad och andra former av stöd till narkotikabekämpning.

66.  Europaparlamentet är oroat över det faktum att avrättningar fortfarande sker i Vitryssland, som är det enda land i Europa som fortsätter att tillämpa dödsstraff. Parlamentet stöder myndigheterna i arbetet med att inrätta en arbetsgrupp för förslag om att införa ett moratorium för dödsstraff.

67.  Europaparlamentet är djupt oroat över det förslag från 2009 om en lag mot homosexualitet som för närvarande behandlas av det ugandiska parlamentet och som innebär att homosexuella och bisexuella straffas med böter, fängelse eller dödsstraff. Parlamentet uppmanar det ugandiska parlamentet att förkasta detta förslag och all liknande lagstiftning. Parlamentet fördömer kriminaliseringen av homosexualitet världen över.

Hbt-personers rättigheter

68.  Mot bakgrund av de många övergrepp som drabbat homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer) över hela världen under 2009 välkomnar Europaparlamentet att rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna antagit dokumentet ”En verktygslåda för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella och transpersoner (hbt-personer)”. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer och Europeiska utrikestjänsten att fullt ut tillämpa de riktlinjer som ingår i dokumentet.

Våld mot kvinnor

69.  Europaparlamentet konstaterar att programmet för ordförandeskapstrion Frankrike, Tjeckien och Sverige (juli 2008–december 2009) prioriterade frågan om våld mot kvinnor och flickor, och efterlyser samordning av principer och strategier både utanför och inom EU, däribland stöd till ett förbud mot kvinnlig könsstympning som ett brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet konstaterar att en ny uppsättning riktlinjer i frågan nyligen antagits, och förväntar sig att bli informerat av kommissionen om resultaten av deras genomförande.

70.  Europaparlamentet noterar att frågan om kvinnlig könsstympning nämns specifikt i Europeiska kommissionens nya jämställdhetsstrategi. Parlamentet upprepar att det finns ett behov av att EU:s interna politik och utrikespolitik måste samordnas i denna fråga. Parlamentet uppmanar kommissionen och EU:s medlemsstater att ta upp frågan om kvinnlig könsstympning inom ramen för politiska och strategiska dialoger med partnerländer och parter som berörs av denna känsliga fråga i ett nationellt sammanhang, genom att använda sig av ett deltagandeperspektiv och engagera berörda befolkningsgrupper. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att använda sig av alla tillgängliga politiska och institutionella medel för att stödja initiativ som syftar till ett så snabbt antagande som möjligt av en resolution från FN:s generalförsamling om ett globalt moratorium för kvinnlig könsstympning.

71.  Europaparlamentet anser att våld mot kvinnor även kan ta sig psykologiska uttryck. När det gäller arbetslivet konstaterar parlamentet att kvinnor fortfarande tjänar sämre än män och att fler kvinnor har otrygga anställningar och deltidsanställningar. Parlamentet betonar därför att kommissionens och medlemsstaternas uppgift på detta område, både inom och utanför EU, inte får vara begränsad till kampen mot just våld, utan bör avse alla former av våld mot kvinnor: fysiskt, psykiskt, socialt och ekonomiskt. Man bör särskilt prioritera en könsneutral utbildning för pojkar och flickor från lägsta möjliga ålder, och kampen mot könsstereotyper.

72.  Europaparlamentet betonar vikten av ett omfattande genomförande av den tvåfaldiga agendan enligt FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325, 1820, 1888 och 1889, där man kräver att kvinnor ska delta i alla skeden och på alla nivåer av konfliktlösning och skyddet av kvinnor och flickor från sexuellt våld och diskriminering. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har någon nationell handlingsplan för genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 att skyndsamt anta en sådan. Parlamentet fördömer med kraft våldtäkt som vapen i krig och de återkommande våldtäkterna i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet begär fullständig öppenhet beträffande Monuscos fredsbevarande styrkas oförmåga att sätta stopp för massvåldtäkter. Parlamentet uppmanar med kraft EU:s vice ordförande/höga representant att via Eusec och Eupol i Demokratiska republiken Kongo genomföra en utredning och informera Europaparlamentet om alla kongolesiska och internationella företag eller enheter som är verksamma inom utvinningsindustrin i Demokratiska republiken Kongo och som avlönar väpnade grupper och säkerhetspersonal som är inblandade i sådana massvåldtäkter och andra systematiska brott mot civila.

73.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att öka antalet anställda som arbetar med jämställdhetsfrågor i den yttre verksamheten och att skapa strukturer avsedda för detta. Parlamentet konstaterar att framsteg gjorts inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, både i fråga om uppdrag och om utbildning av personalen.

74.  Europaparlamentet är oroat över den könsbaserade diskriminering och det våld inom familjen som är djupt rotat i flera länder och påpekar att kvinnor i landsbygdsområden är en särskilt sårbar grupp. Parlamentet är även djupt oroat över fallen av sexuellt våld och våldtäkter mot kvinnor och flickor i Sydafrika. Utredningarna där är ofta bristfälliga och försvåras av könsfördomar, och offren har mycket svårt att få tillgång till hälso- och sjukvård och stöter på fördröjningar i tillhandahållandet av medicinsk behandling. Parlamentet fördömer starkt våldet mot kvinnor och flickor, som är ett djupt rotat problem i Guatemala och Mexiko.

75.  Europaparlamentet är djupt oroat över situationen för kvinnor och flickor i Iran, Demokratiska republiken Kongo och Afghanistan, och fördömer de brutala kränkningarna av kvinnors rättigheter i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att kraftigt öka medlen för insatser som är avsedda att skydda kvinnor från våldtäkt och betonar att det är brådskande och angeläget att situationen för kvinnor och flickor i Demokratiska republiken Kongo uppmärksammas internationellt. Parlamentet fördömer den shia-familjelag som antogs i mars 2009 och som allvarligt kränker afghanska kvinnors rättigheter och strider mot den afghanska konstitutionen och mot internationella människorättsnormer. Parlamentet välkomnar ändringar som gjorts i lagen om personliga förhållanden för anhängare av shiamuslimsk rättspraxis, men hyser fortfarande djup oro beträffande vissa artiklar i lagen som strider mot Afghanistans skyldigheter enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och konventionen om barnets rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft de afghanska myndigheterna att utan dröjsmål vidta åtgärder för att förbättra situationen beträffande kvinnors rättigheter i landet.

76.  Europaparlamentet insisterar på att kvinnors rättigheter uttryckligen ska tas upp i alla människorättsdialoger, särskilt kampen mot och utrotandet av alla former av diskriminering och våld mot kvinnor och flickor inklusive, i synnerhet, könsbaserad abort, alla former av skadliga traditionella sedvänjor, exempelvis kvinnlig könsstympning och barn- eller tvångsgiftermål, alla former av människohandel, våld inom familjen, mord på kvinnor, utnyttjande på arbetsplatsen samt ekonomiskt utnyttjande. Parlamentet insisterar även på att staters åberopande av allehanda sedvänjor, traditioner eller religiösa övertygelser för att undkomma sin skyldighet att utrota sådan brutalitet förkastas. Parlamentet understryker att insatser för att utrota alla former av kvinnlig könsstympning bör ökas såväl på gräsrotsnivå som inom den politiska processen, så att man lyfter fram att könsstympning både är en jämställdhetsfråga och en kränkning av de mänskliga rättigheterna beträffande fysisk integritet. Parlamentet framhåller unga invandrarkvinnors situation. På grund av principerna inom vissa folkgrupper, religioner och familjer tvingas dessa utstå misshandel, hedersmord och könsstympning och berövas sin frihet.

77.  Europaparlamentet påminner om millennieutvecklingsmålen och betonar att tillgång till utbildning och hälsa är grundläggande mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att hälsoprogram, inbegripet sådana som avser sexuell och reproduktiv hälsa, främjande av jämlikhet mellan kvinnor och män, kvinnors egenmakt och barnens rättigheter, ska ha en framträdande plats i EU:s politik för utveckling och mänskliga rättigheter, särskilt i områden där könsrelaterat våld är utbrett och kvinnor och barn riskerar att utsättas för hiv/aids eller nekas tillgång till information, förebyggande åtgärder och/eller behandling. Parlamentet uppmanar kommissionen att införliva grundläggande arbetsrättigheter och agendan för anständigt arbete i sin utvecklingspolitik, särskilt i programmen för handelsrelaterat bistånd.

78.  Europaparlamentet välkomnar MR-rådets resolution av den 16 juni 2009 om möjligheten att förhindra mödradödlighet och sjukdom i samband med graviditet och förlossning och om mänskliga rättigheter, i vilken det efterlyses ett snabbt ingripande i linje med millennieutvecklingsmålen för att förhindra att kvinnor dör i onödan i samband med graviditet och förlossning. EU:s medlemsstater, som stödde resolutionen, uppmanas att på ett verkningsfullt sätt främja skyddet av de mänskliga rättigheterna för kvinnor och flickor, särskilt deras rätt till liv, rätt att vara jämlika i värdighet, rätt till utbildning, rätt att söka, ta emot och sprida information, rätt att dra nytta av vetenskaplig utveckling, rätt till frihet från diskriminering samt rätt till högsta tillgängliga standard för fysisk och psykisk hälsa, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa.

79.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att framför allt försöka förmå Afrikanska unionens medlemsstater att ratificera och genomföra Afrikanska unionens protokoll om kvinnors rättigheter i Afrika.

Tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling

80.  Europaparlamentet begär att hälsorelaterade övergrepp mot patienter och enskilda, särskilt sådana som inte är i stånd att försvara sig, ska erkännas som grym, omänsklig och förnedrande behandling, men inser samtidigt att vissa gärningar kan vara svåra att bevisa och därför kräver största vaksamhet.

81.  Europaparlamentet begär att minoriteter som ursprungsbefolkningar och människor som diskrimineras på grund av sin kasttillhörighet erkänns som särskilt utsatta grupper som i oproportionerligt hög grad är sårbara och utsätts för tortyr.

82.  Europaparlamentet uppmanar alla länder som ännu inte har gjort det att ansluta sig till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt till dess fakultativa protokoll. Parlamentet uppmanar alla länder att häva alla eventuella restriktioner som de infört för dessa instrument och uppmanar de stater som redan undertecknat konventionen och det fakultativa protokollet att förbättra och påskynda genomförandet av den nationella förebyggande mekanismen.

83.  Europaparlamentet anmodar alla stater i världen att anta och effektivt genomföra principerna för en effektiv utredning och dokumentation av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, dvs. det så kallade Istanbulprotokollet, som parlamentet ser som ett centralt instrument för att samla in bevis och förhindra straffrihet. Parlamentet är övertygat om att straffriheten för torterarna utgör ett betydande hinder för att man på ett effektivt sätt ska kunna förhindra tortyr, eftersom frånvaron av straff i sig utgör en uppmuntran för förövarna att fortsätta med sina vidriga metoder.

84.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU:s riktlinjer mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning tillämpas i praktiken. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att presentera resultaten av tillämpningen av dessa riktlinjer, särskilt när det gäller rehabilitering av tortyroffer inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

85.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa upp kraven i parlamentets resolution av den 17 juni 2010 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning(16) . Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram en översyn av flera av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1236/2005 av den 27 juni 2005.

86.  Europaparlamentet ser med särskild oro på den omfattande korruption, kriminalitet, politiska förföljelse, strafflöshet och tortyr samt de fängelsestraff som medlemmar av oppositionen i Venezuela utsätts för på grund av poliskårens ”politisering”, avsaknaden av en strategi och regeringens oförmåga att hantera dessa allvarliga hot mot de mänskliga rättigheterna.

87.  Europaparlamentet är djupt oroat över de upptrappade kränkningarna av mänskliga rättigheter runt om i världen mot personer på grund av deras sexuella läggning, och fördömer alla våldshandlingar mot dessa personer. Parlamentet konstaterar att antalet mord på transpersoner ökar över hela världen och beklagar djupt att homosexualitet fortfarande betraktas som ett brott som i många länder bestraffas med fängelse och i vissa fall till och med döden. Parlamentet välkomnar det beslut som fattades den 2 juli 2009 i Högsta domstolen i Delhi och som innebär att homosexualitet avkriminaliseras i Indien och uppmanar andra länder att följa detta exempel.

Barnets rättigheter

88.  Europaparlamentet beklagar djupt att uppskattningsvis runt 215 miljoner barn är utsatta för barnarbete, av vilka tre fjärdedelar utför de värsta formerna av barnarbete (ILO:s uppgifter från 2009). Parlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 14 juni 2010 om barnarbete och kommissionens arbetsdokument om samma ämne (SEK(2010)0037), där man efterlyser en övergripande EU-politik inriktad på utveckling och fattigdomsbekämpning. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att framstegen på detta område bevakas noga och att genomförandet av en sådan politik främjas tillsammans med EU:s medlemsstater och i dialog med tredjeländer.

89.  Europaparlamentet erinrar om det framgångsrika elfte människorättsforumet mellan EU och icke-statliga organisationer på temat bekämpande av våld mot barn samt om det svenska ordförandeskapets uppmaningar (Stockholm, juli 2009) om att fortsätta det rättsliga arbetet med att förbjuda alla former av kroppsstraff i alla miljöer, inklusive i hemmet, fastställa bästa metoder och lärdomar som dragits i arbetet med att bekämpa våld mot barn under och efter konfliktsituationer samt förbättra samstämdheten mellan EU:s externa åtgärder och EU:s och dess medlemsstaters interna politik för barnets rättigheter.

90.  Europaparlamentet ser med stor oro på att miljontals barn fortfarande blir utsatta för våldtäkt, våld i hemmet och fysiska, känslomässiga och sexuella övergrepp, inklusive sexuellt och ekonomiskt utnyttjande. Parlamentet betonar att alla rättigheter som tas upp i FN:s konvention om barnets rättigheter och de fakultativa protokoll som hör till denna konvention är lika viktiga, och parlamentet vill att skyldigheterna ratificeras och iakttas fullt ut samt att man särskilt uppmärksammar de nya former av kommersiellt sexuellt utnyttjande som barn utsätts för.

91.  Det är djupt oroväckande att antalet hiv-smittade män, kvinnor och barn fortsätter att öka i snabb takt i Östeuropa och Centralasien, samtidigt som tillgången till antiretroviral behandling fortfarande är bland de sämsta i världen. Europaparlamentet konstaterar med oro att den stigmatisering och diskriminering som hiv-drabbade barn utsätts för och som kränker deras grundläggande rättigheter och värdighet utgör ett hinder för en fortsatt utveckling vad gäller förebyggande, vård och stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att omarbeta sina strategier, att förändra sina programupplägg och omfördela sina resurser för att skydda rättigheterna och värdigheten för barn och ungdomar som är utsatta eller i riskzonen och som bor med någon som är smittad eller som själva är smittade av hiv.

92.  Europaparlamentet begär att ytterligare EU-åtgärder så snart som möjligt vidtas mot barnarbete, och uppmanar EU att effektivare tillämpa de instrument som står till dess förfogande genom att införliva dem i dialoger och samråd om mänskliga rättigheter. EU uppmanas att tillämpa sina riktlinjer om barnets rättigheter på ett verksamt sätt och se över möjligheten att anta riktlinjer om bekämpande av barnarbete. Parlamentet påpekar att bland annat EU:s handelspolitik kan fylla en viktig funktion i kampen mot barnarbete, särskilt genom användning av det allmänna preferenssystemets stimulansordning (GSP+). Parlamentet önskar att detta verktyg utvärderas bättre och genomgår en årlig utvärdering som lämnas till Europaparlamentet vid den årliga debatten om mänskliga rättigheter.

93.  Europaparlamentet noterar att konventionen om barnets rättigheter fyllde 20 år 2009. Det är tillfredsställande att kunna konstatera att anslutningen till konventionen nu är nära nog universell, och de länder som ännu inte anslutit sig till den uppmanas att utan dröjsmål göra det. Det är dock ytterst oroande att det fullständiga förverkligandet av de rättigheter som står inskrivna i konventionen alltjämt åsidosätts på många håll. Parlamentet efterlyser en ökad betoning av barns särskilda behov av trygghet och omsorg, inklusive adekvat rättsligt skydd, såväl före som efter födelsen, något som föreskrivs i både FN:s konvention om barnets rättigheter och FN:s deklaration om barnets rättigheter. Parlamentet välkomnar utnämningen av generalsekreterarens särskilda representant för våld mot barn och understryker vikten av detta uppdrag.

94.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över barn som är inblandade i eller på annat sätt drabbas av väpnade konflikter eller till och med tvingas att delta aktivt i dem, och uppmanar kommissionen och rådet att skärpa tillämpningen av EU:s riktlinjer om barn och väpnade konflikter. Parlamentet välkomnar FN:s säkerhetsråds resolution 1882(2009), som ytterligare förstärker skyddet av barn som deltar i och drabbas av väpnade konflikter.

95.  Europaparlamentet ser med djup oro på att barn används som soldater, och efterlyser omedelbara åtgärder från EU:s och FN:s sida för att dessa barnsoldater ska kunna avväpnas, rehabiliteras och återintegreras i samhället.

Människorättsförsvarare

96.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits för att genomföra översynen och uppgraderingen av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, en översyn som genomfördes 2008, och konstaterar att över 60 lokala genomförandestrategier har tagits fram och att behöriga kontaktpersoner har utnämnts. Parlamentet är emellertid särskilt bekymrat över att EU-delegationerna inte lyckats genomföra dessa riktlinjer och uppmanar utrikestjänsten att utarbeta en genomförandeplan med tydliga indikatorer och tidsgränser, så att framstegen när det gäller ett effektivt genomförande av riktlinjerna kan fortgå. Parlamentet efterlyser också en förteckning över befintliga lokala strategier. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten, rådet, kommissionen och medlemsstaterna att vidta de åtgärder som behövs för att öka kunskapen om riktlinjerna bland människorättsförsvarare och EU-diplomater som är verksamma i tredjeländer. Parlamentet uppmanar EU:s beskickningar att upprätthålla regelbunden kontakt med människorättsförsvarare innan man börjar agera på deras vägnar samt att se till att återkoppling ges. Parlamentet vill framhålla att man i samband med utarbetandet av förslag till lokala genomförandestrategier bör samråda med ett brett urval människorättsförsvarare verksamma i såväl stads- som landsbygdsmiljö och engagerade i ekonomiska, sociala och kulturella såväl som medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet konstaterar att de lokala genomförandestrategierna bör innehålla en konkret lista med åtgärder som ska vidtas för att förbättra skyddet för människorättsförsvarare samt att resultatet av dessa strategier bör utvärderas efter en skälig tidsperiod. Parlamentet efterlyser en utvärdering av den assistans som getts och de åtgärder som vidtagits av det civila samhällets organisationer för att stödja människorättsförsvararna i enlighet med EIDHR.

97.  Europaparlamentet uppmanar EU att prioritera ett effektivare genomförande av befintliga verktyg och mekanismer för ett sammanhängande och systematiskt skydd av människorättsförsvarare. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten samt alla kommissionens ledamöter med ansvar på området yttre förbindelser att regelbundet träffa människorättsförsvarare under sina tjänsteresor i tredjeländer. Parlamentet understryker att stödet till människorättsförsvarare också ovillkorligen bör ingå i uppdraget för EU:s särskilda representanter. Parlamentet understryker att det kommer att hålla både den höga representanten och de särskilda representanterna ansvariga för deras handlingar i detta avseende.

98.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att genomföra de åtgärder som parlamentet föreslog i sin resolution om EU:s politik till stöd för människorättsförsvarare, som antogs i juni 2010. Man bör därvid inrikta sig dels på åtgärder för att snabbt kunna bistå människorättsförsvarare i en risksituation med t.ex. nödvisum och skyddat boende, dels på sådana åtgärder som visar på allmänhetens stöd för och konkreta erkännande av människorättsförsvararnas arbete. Parlamentet betonar också behovet av ett jämställdhetsperspektiv i tillämpningen av riktlinjerna till förmån för kvinnliga människorättsförsvarare och andra särskilt utsatta grupper, t.ex. människorättsförsvarare som verkar för stärkta ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter eller minoriteters och ursprungsbefolkningars rättigheter. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att verka för genomförandet av initiativet om fristäder, som ger skydd åt människorättsförsvarare i europeiska städer.

99.  Europaparlamentet begär att EU:s institutioner i samband med genomförandet av Lissabonfördraget och inrättandet av Europeiska utrikestjänsten inrättar en interinstitutionell mekanism för samarbete i fråga om människorättsförsvarare. Parlamentet inser att det skulle kunna gå lättare att inrätta denna mekanism om det i alla EU:s institutioner och organ fanns kontaktpunkter och konkreta riktlinjer för människorättsförsvarare och för hur ett närmare samarbete ska kunna utvecklas, i första hand mellan människorättsförsvarare och dem som ansvarar för mänskliga rättigheter och demokrati i EU:s uppdrag och delegationer. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att inrätta en databas med statistik över EU:s delegationers bistånd till människorättsförsvarare, så att riktlinjernas effektivitet kan utvärderas, och att informera Europaparlamentet om resultatet av dessa utvärderingar.

100.  Europaparlamentet noterar slutsatserna i många rapporter om de mänskliga rättigheterna, enligt vilka människorättsförsvarare utsätts för allt kraftigare övergrepp i olika former, exempelvis övergrepp mot samvetsfriheten, religionsfriheten, yttrande- eller föreningsfriheten, överfall och mord på engagerade personer, godtyckliga gripanden, orättvisa rättegångar och stängning av det civila samhällets organisationers kontor, i samband med att människorättsförsvararna med risk för sin egen personliga säkerhet utför sitt ovärderliga arbete för att försvara och främja de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU:s delegationer att spela en aktivare roll för att förhindra sådana övergrepp genom att samarbeta med det civila samhällets organisationer i de berörda länderna utan att utlämna dessa organisationers personal och aktivister.

101.  Europaparlamentet är uppmärksamt på de regeringar i tredjeländer som utnyttjar införandet av kontroversiella lagar om icke-statliga organisationer som ett försök att tysta människorättsrörelsen, som exempelvis den lag om frivilligorganisationer (”Charities and Societies Proclamation”) som Etiopiens parlament antog i januari 2009 och som i praktiken förbjuder allt arbete till förmån för mänskliga rättigheter.

102.  Europaparlamentet fördömer att det i många länder är vanligt att människorättsförsvarare utsätts för attacker och anonyma hot och att journalister, i synnerhet de som bevakar korruption och narkotikahandel, utsätts för hot och attacker på grund av sitt arbete.

103.  Europaparlamentet beklagar djupt morden på bland andra Stanislav Markelov, Anastasija Baburova och Natalja Estemirova i Ryssland och André Rwisereka och Jean-Léonard Rugambage i Rwanda, de godtyckliga frihetsberövandena av Roxana Saberi och Abdolfattah Soltani i Iran, samt det fortsatta frihetsberövandet av och bristen på medicinsk vård för Hu Jia, 2008 års Sacharovpristagare, i Kina. Samtliga dessa händelser inträffade under rapporteringsperioden. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att utan dröjsmål bringa klarhet i situationen när det gäller den framstående människorättsadvokaten Gao Zhisheng, som är försvunnen sedan den 4 februari 2009, och att inleda en fullständigt oberoende och öppen undersökning kring hans försvinnande.

104.  Europaparlamentet fördömer det rättsvidriga fängslandet av och trakasserierna mot sahrawiska människorättsförsvarare i det av Marocko kontrollerade Västsahara och uppmanar FN att göra övervakningen av människorättssituationen till en del av i FN-styrkan Minursos uppdrag i Västsahara.

105.  Europaparlamentet konstaterar att lokala människorättsförsvarare har frigetts i Kuba. Parlamentet beklagar djupt att den kubanska regeringen vägrar att erkänna övervakningen av de mänskliga rättigheterna som en legitim verksamhet och att den nekar lokala människorättsgrupper rättslig status. Det är med oro som parlamentet konstaterar att frihetsberövandet av människorättsförsvarare i Kuba också utgör en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar också Kubas regering att inte landsförvisa politiska fångar, utan att ge dem rätten att lämna och återvända till Kuba utan att gripas.

106.  Europaparlamentet välkomnar norska Nobelkommitténs beslut att tilldela Liu Ziaobo Nobels fredspris 2010 för hans långa ickevåldskamp för grundläggande mänskliga rättigheter och friheter i Kina. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Peking att omedelbart och villkorslöst frige Liu Ziaobo och häva restriktionerna för hans hustru Liu Zia.

107.  Europaparlamentet är djupt oroat över att Iran under 2008 och 2009 fortsatte att förtrycka enskilda människorättsförsvarare och samhällsmedborgare och över att de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna fortsätter. Parlamentet fördömer att människorättsförsvarare godtyckligen gripits, torterats och frihetsberövats på grund av sitt arbete, anklagade för ”aktiviteter som hotar den nationella säkerheten”. Parlamentet beklagar den nuvarande regeringens politik mot lärare och akademiker, vilken hindrar studenter från att tillgå högre utbildning, och fördömer förföljandet och frihetsberövandet av studentaktivister. Parlamentet beklagar kaoset i efterdyningarna av presidentvalet den 12 juni 2009 och det våld som de iranska myndigheterna använde, med följd att minst 400 personer greps på godtyckliga grunder, minst 40 personer rapporteras ha dödats, massrättegångar genomfördes mot människor som anklagades för brott mot den nationella säkerheten, misshandel och tortyr ägde rum och dödsdomar utfärdades.

Människorättsklausuler

108.  Europaparlamentet betonar vikten och nödvändigheten av människorättsklausuler och effektiva tvistlösningsmekanismer i handelsavtal, bland annat fiskeriavtal, mellan EU och tredjeländer. Parlamentet kräver emellertid än en gång att dessa klausuler åtföljs av en verkställighetsmekanism, så att man kan säkerställa att de tillämpas i praktiken. Parlamentet betonar behovet av att noga övervaka människorättssituationen i tredjeländer som inleder handelsförbindelser med EU. Parlamentet understryker att en sådan övervakning och bedömning bör omfatta formella samråd med det civila samhället vad avser dessa avtals effekter. Parlamentet begär att det upprättas en tydlig uppsättning riktmärken för mänskliga rättigheter inom ramen för enskilda handelsavtal för att se till att det hos båda parter finns en tydlig norm för och överenskommelse om vilka situationer och åtgärder som kan utlösa sådana människorättsklausuler.

109.  Europaparlamentet vill framhålla principen om de mänskliga rättigheternas odelbarhet och fördömer försök att betrakta någon rättighet eller grund för diskriminering som mindre betydelsefull än andra. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att följa principen om odelbarhet i förhandlingar om människorättsklausuler med tredjeländer.

110.  Europaparlamentet betonar att EU i syfte att fullgöra sina internationella förpliktelser på människorättsområdet systematiskt bör införa klausuler om demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter samt sociala bestämmelser och miljöbestämmelser, med beaktande av avtalens karaktär och situationen i varje partnerland. Dessa klausuler bör göra det möjligt för kommissionen att antingen på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat eller av Europaparlamentet åtminstone tillfälligt upphäva handelsfördelar, inklusive de fördelar som härrör från frihandelsavtal, om det finns tillräckliga bevis för kräkningar av de mänskliga rättigheterna, inbegripet arbetstagarnas rättigheter. Parlamentet anser att EU i alla händelser tydligt bör ange vilka sanktioner som lämpligen bör tillämpas mot tredjeländer som begår grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt verkligen tillämpa dessa sanktioner. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen, rådet och i synnerhet vice ordföranden/den höga representanten, att verkställa människorättsklausulen i de gällande internationella avtalen och i detta syfte inrätta en mekanism för ett effektivt verkställande av denna klausul i enlighet med artiklarna 8, 9 och 96 i Cotonouavtalet.

111.  Europaparlamentet välkomnar användningen av konsekvensbedömningar i fråga om hållbar utveckling men anser att de borde genomföras så snart som avtalet är på plats och inte bara i efterskott, så att man kan garantera en kontinuerlig uppföljning.

112.  Europaparlamentet konstaterar att det allmänna preferenssystemets stimulansordning (GSP+) fungerar. Parlamentet anser dock att detta system, som belönar länder med avsevärda handelsvinster för att de följer internationella konventioner och standarder om mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, måste övervakas på ett noggrannare och öppnare sätt, bland annat genom användning av en detaljerad konsekvensbedömning i fråga om de mänskliga rättigheterna, ett mer konsekvent och rättvist riktmärkessystem och öppna samråd i samband med att preferensen tilldelas, och att handelspreferenser enbart bör beviljas länder som har ratificerat och faktiskt tillämpar centrala internationella konventioner om hållbar utveckling, mänskliga rättigheter – i synnerhet rörande barnarbete – och god samhällsstyrning. Parlamentet begär en förstärkt övervakning av tillämpningen tillsammans med det civila samhället, fackföreningar och befolkningsgrupper, varvid hänsyn bör tas till såväl framgångar som motgångar när det gäller utvecklingen för de mänskliga rättigheterna, däribland de sociala, ekonomiska, kulturella och miljömässiga rättigheterna. Parlamentet betonar behovet av att noga övervaka hur den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter tillämpas av Pakistan, som har erbjudits att delta i GSP+-systemet.

113.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att lägga fram ett förslag till förordning om förbud mot EU-import av varor som tillverkas med hjälp av tvångsarbete, i synnerhet barnarbete, i strid mot grundläggande människorättsnormer. Parlamentet understryker att EU i en sådan förordning måste få mandat att utreda specifika påstådda fall.

114.  Europaparlamentet gläds åt att en människorättsklausul införts i det partnerskapsavtal som EU undertecknat med Indonesien samt i stabiliserings- och associeringsavtalet med Albanien, som trädde i kraft under rapporteringsperioden. Detta innebär att över 120 länder nu accepterat att denna klausul ingår i avtal med EU.

115.  Europaparlamentet beklagar den bristfälliga uppföljningen av människorättsklausulerna i Cotonouavtalet och uppmanar vice ordföranden/den höga representanten, kommissionen, rådet och medlemsstaterna eftertryckligen att fullt ut använda sig av dessa klausuler för att i stor utsträckning ta upp människorättsproblem och främjandet av mänskliga rättigheter i de bilaterala och regionala dialogerna med AVS-partnerländerna.

Främjande av demokrati och rättsstatsprincipen i yttre förbindelser

116.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser om demokratistöd i EU:s yttre förbindelser(17) och antagandet av EU:s agenda för åtgärder för demokratistöd i EU:s yttre förbindelser som ett sätt att göra EU:s demokratistöd mer samstämt och effektivt.

117.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål följa upp betänkandet om de mänskliga rättigheterna 2007 med nödvändiga initiativ och finansiella åtaganden. I detta betänkande ansåg parlamentet att en icke-våldsprincip ”är det bästa sättet för att se till att mänskliga rättigheter åtnjuts, upprätthålls, främjas och respekteras” och att dessa ”bör prioriteras i EU:s människorätts- och demokratipolitik”.

118.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i större utsträckning införliva agendan för åtgärder för demokratistöd i de årliga handlingsprogrammen för kommissionens utrikespolitiska instrument, särskilt EIDHR, samt i region- och landspecifika strategidokument, för att på så sätt se till att det alltid tas hänsyn till varje lands specifika situation och EU:s regionala strategi.

119.  Europaparlamentet uppmärksammar Amnesty Internationals rapport 2010, där man tar upp den pågående andra rättegången mot den förre chefen för oljebolaget Yukos, Mikhail Chodorkovsky, och hans assistent Pladon Lebedev, som ett exempel på en orättvis rättegång i Ryssland. Parlamentet uppmanar Ryska federationen att tillämpa de grundläggande normerna för rättssäkerhet och mänskliga rättigheter vid lagföringen av dessa och alla andra som står åtalade i landets rättssystem.

120.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt de rättsliga myndigheterna i Ryssland att fortsätta utredningen av den ryska juristen Sergej Magnitskijs död den 16 november 2009, och beklagar att detta ärende fortfarande är ett tydligt exempel på de allvarliga bristerna i landets rättssystem. Parlamentet finner det beklagligt att människorättsförsvarare ofta utsätts för brutal behandling och rättegångar som strider mot den ryska federationens straffrättsliga förfaranden (bland annat artikel 72 i åtalet mot Oleg Orlov, företrädare för den ryska människorättsorganisationen Memorial, för förtal), medan personer som angripit eller till och med mördat människorättsförsvarare, oberoende journalister och jurister fortfarande alltför ofta åtnjuter straffrihet. Parlamentet uppmanar rådet att, i brist på några konkreta åtgärder från de ryska myndigheternas sida, samarbeta och undersöka fallet kring Sergej Magnitskij, insistera på att de ryska myndigheterna ställer de ansvariga inför rätta och överväga att införa inreseförbud till EU för de ryska tjänstemän som varit involverade i fallet och uppmanar EU:s brottsbekämpande organ att samarbeta för att frysa dessa ryska tjänstemäns bankmedel och andra tillgångar i alla EU:s medlemsstater.

121.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att se till att mänskliga rättigheter och demokratiuppbyggnad verkligen går som en röd tråd genom alla utrikespolitiska områden. Samtidigt är det oroväckande att rådet inte formellt har tagit del av någon uppföljningsrapport rörande rådets slutsatser från november 2009 om stöd till demokratibyggande processer i EU:s yttre förbindelser och agendan för åtgärder för demokratistöd, trots vad som anges i nämnda slutsatser från rådet.

Internationell humanitär rätt

122.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser om främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt, vilka antogs i december 2009, samma år som 60-årsdagen av Genèvekonventionerna högtidlighölls.

123.  Europaparlamentet konstaterar att EU 2009 antog de uppdaterade riktlinjerna för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt. Parlamentet uppmanar rådet att effektivare förena genomförandet av riktlinjerna för internationell humanitär rätt med andra EU-riktlinjer för mänskliga rättigheter och att bättre integrera internationell humanitär rätt i alla EU:s yttre åtgärder.

124.  Europaparlamentet välkomnar rapporten från det oberoende internationella undersökningsuppdraget avseende konflikten i Georgien (IIFFMCG – CEIIG) (Tagliavinirapporten), som utfärdades den 30 september 2009. Parlamentet stöder de huvudsakliga iakttagelserna och slutsatserna i rapporten som överensstämmer med internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning, i synnerhet behovet av att garantera ansvarighet och gottgörelse för alla kränkningar som begicks i augusti 2008. Parlamentet förväntar sig att den omfattande bakgrundsinformationen i rapporten kan användas vid rättsliga förfaranden på nationell och internationell nivå för att garantera ansvarighet för de brott som begicks under konflikten mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008.

125.  Europaparlamentet beklagar djupt att kränkningarna av internationell humanitär rätt under den väpnade konflikten mellan Ryssland och Georgien om Sydossetien och Abchazien i augusti 2008 ledde till hundratals dödsfall och tiotusentals fördrivna personer. Parlamentet erinrar om att Ryssland hittills endast har uppfyllt den första punkten i sitt sexpunktsavtal om eldupphör med Georgien, och beklagar den avsiktliga förstörelsen av etniskt georgiska byar i Sydossetien och Abchazien under och efter konflikten. Parlamentet betonar att det hittills har rått straffrihet för dessa kränkningar.

Religions- och trosfrihet

126.  Europaparlamentet betonar att religions- och trosfrihet är en viktig och grundläggande mänsklig rättighet som måste respekteras och att de människorättsklausuler som ingår i bilaterala avtal med tredjeländer måste stärkas och bli mer effektiva.

127.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser från november 2009 om religions- och trosfrihet, och påpekar att religions- och trosfrihet är viktig för alla människors identitet, vare sig de är troende eller inte, med tanke på att tro, vilket uttryck den än tar, är en viktig del av den personliga och sociala samhörighetskänslan. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta konkreta åtgärder för att bekämpa religiös intolerans och diskriminering och främja religions- och trosfrihet över hela världen i enlighet med dessa slutsatser. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra Europaparlamentet, det civila samhällets organisationer och andra berörda aktörer delaktiga i denna process.

128.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att se till att religions- och trosfriheten integreras i EU:s politik för mänskliga rättigheter och att göra en grundlig bedömning av situationen när det gäller religions- och trosfriheten i EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna.

129.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att öka antalet tjänstemän som arbetar med frågor som rör respekt för religionsfriheten inom ramen för de yttre åtgärderna och att inrätta särskilda strukturer för detta, särskilt inom utrikestjänsten. Parlamentet välkomnar att respekten för religionsfriheten i världen har lyfts fram som en huvudfråga i utrikestjänstens arbete, med tanke på de allvarliga överträdelserna av religionsfriheten i världen och den uppenbara nödvändigheten i att hjälpa förföljda religiösa minoriteter på många håll i världen.

130.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta hänsyn till religionsaspekten och dialogen med de religiösa instanser och organ som deltar i den interreligiösa dialogen inom ramen för insatserna för konfliktförebyggande, konfliktlösning och försoning.

131.  Europaparlamentet är djupt oroat över att diskriminering på grund av religion eller trosuppfattning fortfarande förekommer i alla delar av världen och att personer som tillhör särskilda trossamfund, däribland religiösa minoriteter, fortfarande förvägras sina mänskliga rättigheter i många länder, såsom Nordkorea, Iran, Saudiarabien, Somalia, Maldiverna, Afghanistan, Jemen, Mauretanien, Laos, Uzbekistan, Eritrea, Irak, Pakistan och Egypten. Parlamentet fördömer de kinesiska myndigheternas förföljelser av personer som utövar sin religion utanför officiellt sanktionerade kanaler, däribland kristna, muslimer, buddister och falungonganhängare och uppmanar Kina att ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilket landet förbundit sig att göra. Parlamentet uppmanar med kraft de kinesiska myndigheterna att upphöra med sin förtryckarpolitik i Tibet, som i slutändan kan leda till att den tibetanska religionen och kulturen utplånas. Parlamentet fördömer de iranska myndigheternas förföljelser av personer som tillhör religiösa minoriteter, inklusive kristna, bahaier och muslimer som konverterat till en annan religion eller inte bekänner sig till någon religion alls. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang de iranska myndigheterna att skydda de religiösa minoriteterna och därigenom uppfylla sina skyldigheter enligt Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Parlamentet uppmanar likaså myndigheterna i Ryssland att införa ett moratorium för genomförandet av 2002 års lag om bekämpning av extremistiska aktiviteter, som allvarligt missbrukas för att förfölja fredliga religiösa minoritetsgrupper. Parlamentet är oroat över situationen för den kristna minoriteten degar-folket, som lever i de centrala högländerna i Vietnam. Parlamentet påminner de vietnamesiska myndigheterna om att minoriteternas rättigheter inbegriper rätten att utan begränsningar utöva religionsfrihet, föreningsfrihet och yttrandefrihet, frihet att delta i fredliga sammankomster, lika rätt att äga och bruka mark och rätt att delta fullständigt och konkret i beslutsprocessen kring frågor som berör dem, bl.a. när det gäller ekonomiska utvecklingsprojekt och omlokalisering.

132.  Europaparlamentet uppmanar EU att utforma ett åtgärdsprogram för att främja rätten till religions- och trosfrihet i sin utrikespolitik samt att betrakta religions- och trosfrihet som en grundläggande aspekt. EU bör också ta fram en checklista för de grundläggande friheter som ingår i religions- och trosfriheten för att bedöma om de respekteras och utforma mekanismer för att påvisa kränkningar av religions- eller trosfriheten, med målsättningen att stärka främjandet av religions- och trosfrihet inom ramen för EU-tjänstemännens arbete, särskilt inom Europeiska utrikestjänsten. Även det civila samhällets organisationer bör delta i utarbetandet av detta åtgärdsprogram.

133.  Europaparlamentet välkomnar EU:s fortsatta principbaserade förhållningssätt till FN:s generalförsamlings och MR-rådets resolutioner om förbud mot religionskritik. Parlamentet välkomnar EU:s resolution om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering på grund av religion eller övertygelse och uppmanar EU att fortsätta sitt arbete för att skapa ett välavvägt synsätt mellan yttrandefriheten och förbudet mot uppmaningar till religiöst hat. Parlamentet uppmanar vidare EU att inleda en konstruktiv dialog med Islamiska konferensen (OIC) och andra organisationer som stöder principen om förbud mot religionskritik.

134.  Europaparlamentet betonar att den internationella människorättslagstiftningen erkänner religions- och trosfrihet oavsett om man är medlem i något samfund, så medlemskap bör inte vara ett obligatoriskt villkor för att man ska kunna utöva sin religion. Parlamentet är oroat över att religiösa grupper i Azerbajdzjan, Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan, Uzbekistan och Vietnam måste vara statligt registrerade och tvingas verka under statlig kontroll, vilket hindrar deras religiösa självständighet och begränsar deras verksamhet.

135.  Europaparlamentet uppmanar Ryssland att införa ett moratorium för genomförandet av 2002 års lag om bekämpning av extremistiska aktiviteter, eftersom den utnyttjas och missbrukas för att begränsa religionsfriheten och för att förtrycka och försöka förbjuda fredliga religiösa grupper. Parlamentet konstaterar vidare med stor oro att 265 religiösa och trosbaserade organisationer finns med på en svart lista över s.k. extremistorganisationer.

136.  Europaparlamentet uppmanar vidare Saudiarabien, Egypten, Eritrea, Iran, Somalia, Jemen, Vitryssland, Nordkorea och Laos att upphäva begränsningarna av förenings- och mötesfriheten för religiösa grupper och att respektera religions- och trosfriheten.

137.  Europaparlamentet betonar att människor fortfarande hindras från att öppet bekänna sig till en tro i vissa delar av världen, såsom Saudiarabien, Indonesien, Pakistan, Irak, Somalia och Sudan, både enskilt och kollektivt. Intoleransen mot religiösa minoriteter ökar även i länder med förankrade demokratiska traditioner, som Indien. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lyfta fram sådana problem inom ramen för sina relevanta politiska dialoger.

138.  Europaparlamentet fördömer starkt kriminalisering av eller straff för ”apostasi” för dem som konverterar till en annan religion eller konverterar från ett religiöst samfund (undergrupp) till ett annat, vilket fortfarande förekommer i de flesta länder i Mellanöstern och Nordafrika. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att utöva påtryckningar på dessa länder så att de avstår från sådant bruk, särskilt om dödsstraff kan utdömas. Parlamentet finner det djupt oroande att människor fortfarande tvingas att konvertera i länder som Saudiarabien och Egypten, och efterlyser ett tydligt åtagande från EU-institutionernas sida i kampen mot sådana människorättskränkningar.

139.  Europaparlamentet påminner om att det i ett antal länder i världen fortfarande är vanligt att både gudstjänstlokaler och religiösa publikationer förbjuds, konfiskeras och förstörs och att det är förbjudet med prästutbildning. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att i sina kontakter med de berörda regeringarna verka mot sådana kränkningar och uppmana de länder där lagar om hädelse används för att förfölja medlemmar av religiösa minoriteter att ändra eller avskaffa dessa bestämmelser.

140.  Europaparlamentet understryker att samvetsfriheten är en av EU:s grundläggande värderingar och inbegriper friheten att tro eller inte tro och att utöva vilken religion man vill.

Yttrandefrihet

141.  Europaparlamentet oroas över att yttrandefriheten har börjat angripas på olika nya sätt, särskilt genom användning av modern teknik som Internet. Parlamentet upprepar att yttrandefriheten omfattar rätten att söka, ta emot och sprida information och idéer genom vilket medium som helst.

142.  Europaparlamentet konstaterar att den nya tekniken innebär helt nya möjligheter att delta i det offentliga livet, uttrycka åsikter, få tillgång till information om mänskliga rättigheter och göra kränkningar av de mänskliga rättigheterna kända över hela världen. Det är emellertid oroande att stater använder allt mer sofistikerad teknik, t.ex. ”dual use”-teknik, för att censurera information och övervaka verksamheten på Internet och att det i ett antal länder hänt att människor som använt Internet för att utöva sin åsikts- och yttrandefrihet blivit utsatta för trakasserier och förföljelser eller till och med anhållits och fängslats.

143.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ta ställning för och utforma en konkret politik som gör det möjligt för EU att agera som en global aktör när det gäller Internetfrihet genom att hantera hot mot de mänskliga rättigheterna genom användningen av ny teknik och öka möjligheterna att skydda och stödja de mänskliga rättigheterna genom den nya tekniken.

144.  Europaparlamentet uppmanar de länder som begränsar tillgången till Internet att häva restriktionerna mot det fria informationsflödet. Enligt Reportrar utan gränser innehåller förteckningen över ”Internets fiender” följande länder, som på ett genomgripande sätt censurerar Internet: Vitryssland, Kina, Kuba, Egypten, Iran, Burma, Nordkorea, Saudiarabien, Syrien, Tunisien, Turkmenistan, Uzbekistan och Vietnam.

145.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en förteckning över de personer som har gjort sig skyldiga till grova människorättskränkningar i Iran genom exempelvis tortyr, censur, våldtäkt och utomrättsliga avrättningar, i synnerhet efter valet 2009, och att överväga att ålägga dessa personer påföljder i form av frysning av tillgångar och reseförbud.

146.  Europaparlamentet stöder rätten att yttra sig fritt och delta i fredliga sammankomster i Ryssland, vilket formellt, men inte i praktiken, garanteras genom artikel 31 i den ryska konstitutionen. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med organisatörerna av och deltagarna i Strategi-31, en serie medborgarprotester till stöd för denna rätt som inleddes den 31 juli 2009 och som äger rum på Triumftorget i Moskva 31:a dagen i varje månad som har 31 dagar. Det är beklagligt att samtliga Strategi-31-demonstrationer, förutom den allra sista, som hölls den 31 oktober 2010, hittills förvägrats tillstånd av myndigheterna på grund av att andra aktiviteter redan planerats in på Triumftorget vid samma tidpunkt. Parlamentet är djupt oroat över att rysk polis den 31 december 2009 bland dussintals andra fredliga protesterande grep ordföranden för gruppen Moskva–Helsingfors, Ljudmila Alexejeva, som bara några veckor tidigare mottagit Europaparlamentets Sacharovpris. Parlamentet stöder uppmaningen från Rysslands människorättsombudsman Vladimir Lukin om att inleda en utredning av de våldsamma polisingripandena i samband med protesterna 31 maj 2010.

147.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över bristen på yttrandefrihet i Venezuela och Kuba samt kontrollen av nyhetsmedier, den begränsade och kontrollerade Internetanvändningen och dessa länders försök att undertrycka avvikande åsikter.

Mänskliga rättigheter och kampen mot terrorismen

148.  Europaparlamentet fördömer terrorism i alla dess former och påminner om att terrorismen i världen har orsakat tusentals oskyldiga civilpersoners död och förstört många familjers liv. Parlamentet anser att det i händelse av terroristattacker är mycket viktigt att värna om främst offrens rättigheter, inte förövarnas. Parlamentet betonar likaså att det är mycket viktigt att sörja för att terrorister ställs inför rätta.

149.  Europaparlamentet konstaterar att insatserna mot terrorismen i ett flertal länder över hela världen har resulterat i kränkningar av grundläggande mänskliga rättigheter i form av oproportionerliga övervakningsåtgärder, olagliga frihetsberövanden och användning av tortyr som ett sätt att tvinga fram information från misstänkta terrorister. Parlamentet finner det oroande att vissa länder utnyttjar kampen mot terrorismen som en ursäkt för att slå ned på etniska minoriteter och lokala människorättsförsvarare och begär med kraft att kampen mot terrorismen inte används som en ursäkt av vissa regeringar för att begränsa eller förbjuda människorättsförsvarares lagliga och legitima verksamhet. Parlamentet fördömer dessa kränkningar av de mänskliga rättigheterna och framhåller EU:s ståndpunkt att terrorismen måste bekämpas med full respekt för de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen, och är hyser den starka åsikten att de medborgerliga friheterna inte får äventyras i kampen mot terrorismen.

150.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att utnyttja de bilaterala politiska dialogerna och människorättsdialogerna med tredjeländer för att påminna om att de mänskliga rättigheterna måste respekteras i kampen mot terrorismen och att åtgärder för terrorismbekämpning under inga omständigheter får riktas mot människorättsförsvarare eller politiska motståndare. Parlamentet uppmanar särskilt vice ordföranden/den höga representanten att offentligt påtala människorättskränkningar som sker i samband med terrorismbekämpningen och insatser mot terrorism.

151.  Europaparlamentet efterlyser ökad samordning och utökat samarbete mellan arbetsgruppen mot terrorism och rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna i denna fråga för att fördöma missbruk av terrorismbekämpningsåtgärder mot människorättsförsvarare genom att systematiskt avge démarcher i enlighet med EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare. Samma synsätt bör tillämpas när det gäller fall av tortyr och misshandel i samband med kampen mot terrorismen i enlighet med EU:s riktlinjer för att bekämpa tortyr.

152.  Europaparlamentet erinrar om den amerikanske presidenten Barack Obamas beslut i januari 2009 att stänga fånglägret i Guantánamo. Parlamentet beklagar att detta beslut inte har kunnat genomföras fullt ut ännu och påminner om sin resolution av den 13 juni 2006 om Guantánamofångarnas situation, där det vidhålls att varje fånge måste behandlas i enlighet med internationell humanitär rätt och, vid anklagelser om brott, ofördröjligen få sitt fall prövat i en rättvis och offentlig rättegång. Parlamentet erinrar om EU:s och Förenta staternas gemensamma uttalande av den 15 juni 2009 om stängningen av fånglägret i Guantánamo samt det framtida samarbetet för terrorismbekämpning, i vilket Förenta staternas beslut att avskaffa hemliga fångläger välkomnas. Parlamentet ber Förenta staternas regering att fullgöra sina åtaganden. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att enas om en samordnad handlingsplan för att hjälpa Förenta staterna att stänga fånglägret i Guantánamo genom att bevilja flyktingstatus till före detta fångar som inte har anklagats för brott och inte kan återsändas till sitt land eller vidarebosätta sig i Förenta staterna. Parlamentet välkomnar det konstruktiva engagemanget från ett flertal EU-medlemsstater som tagit emot vissa tidigare Guantánamofångar och bistått med att hitta boende för en del av de personer som förklarats frigivna från fånglägret. Hittills har emellertid endast medlemsstaterna Tyskland, Irland, Slovakien, Danmark, Storbritannien, Spanien, Portugal, Belgien, Frankrike, Ungern och Italien gått med på att ta emot fångar. Parlamentet uttrycker sin oro över att Förenta staterna för närvarande håller personer fängslade utan rättegång, t.ex. vid Bagramflygbasen i Afghanistan.

153.  Europaparlamentet uppmärksammar att ett första toppmöte om romer hölls den 16 september 2008 under det franska ordförandeskapet och att ett andra toppmöte om romer hölls den 9–10 april 2010 under det spanska ordförandeskapet. Parlamentet noterar med djup oro att det skett tvångsutvisningar av romska grupper i Europa och att främlingsfientliga och hatfulla tongångar förekommer i allt högre grad gentemot minoriteter och invandrargrupper. Parlamentet upprepar uppmaningen om att medlemsstaterna måste fullgöra sina skyldigheter strikt enligt EU:s lagstiftning, och kommissionen uppmanas att agera formellt och kraftfullt i samband med överträdelseförfaranden i de fall medlemsstaterna bryter mot EU-lagstiftningen.

154.  Europaparlamentet konstaterar att medbeslutandeförfarandet efter Lissabonfördragets ikraftträdande ska tillämpas på direktiv och annan lagstiftning som rör kampen mot terrorism och organiserad brottslighet och att internationella avtal med anknytning till detta måste godkännas av parlamentet. Dessa förändringar kommer att ge parlamentet ytterligare inflytande i arbetet med att hitta rätt balans mellan säkerhet och mänskliga rättigheter. Parlamentet åtar sig därför att inom ramen för sina nya rättigheter ständigt efterlysa respekt och främjande av mänskliga rättigheter, medborgerliga och politiska friheter och demokrati i EU:s alla förbindelser med tredjeländer och regionala organisationer.

155.  Europaparlamentet upprepar att varje medlemsstat har en uttrycklig skyldighet att skydda personer som konstaterats löpa en verklig och omedelbar risk att utsättas för terrorhandlingar och tillägger att alla medlemsstater måste vidta alla rimliga åtgärder för att inrätta förfaranden i syfte att dels förhindra terrorism, dels minimera terrorismbekämpningens effekter på det civila samhället.

156.  Europaparlamentet erinrar om följande i rådets rambeslut från mars 2001 om terrorismens offer: akut hjälp, fortsatt stöd, förundersökning och åtal, verklig tillgång till rättssystemet, rättskipning, ersättning, skydd av brottsoffrets privatliv och familjeliv, hänsyn till brottsoffrets värdighet och säkerhet, information till brottsoffer och särskild utbildning för dem som ansvarar för stöd åt brottsoffer.

Dialoger och samråd om mänskliga rättigheter med tredjeländer

157.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över bristen på framsteg i flera dialoger och samråd om mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att det civila samhällets deltagande i dessa dialoger och samråd inte alltid garanteras och att det ibland blir föremål för begränsningar från tredjeländers sida. Det är bekymmersamt att regeringarna inte ens när enskilda fall diskuteras fullgör sitt åtagande att rapportera till EU om de enskilda och strukturella frågor som tas upp inom ramen för dialogen.

158.  Europaparlamentet begär att verkligen få delta i de pågående utvärderingarna av dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter samt att få full tillgång till resultatdokumenten och andra relevanta källor. Parlamentet förväntar sig att det till följd av utvärderingarna tas fram tydliga indikatorer som kan mäta dialogernas inverkan samt konkreta förslag för respektive land om hur man ska nå bättre resultat och förhindra att eventuella misstag upprepas i samråden om mänskliga rättigheter.

159.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att se till att det råder öppenhet och samstämdhet dem emellan när det gäller mål, värderingar och attityder på detta område.

160.  Europaparlamentet betonar vikten av att ta upp slutsatserna från dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter i samband med toppmötena mellan EU och dess partnerländer.

161.  Europaparlamentet anser att dialoger och samråd om mänskliga rättigheter generellt måste planeras och genomföras öppet samt att de mål som fastställs i förväg måste utvärderas i efterhand. Rådet och kommissionen uppmanas att utöva påtryckningar på myndigheterna i tredjeländer för att få till stånd ett omfattande ministerdeltagande på hög nivå i dialogerna och samråden.

162.  Europaparlamentet uppmanar EU:s anslutningsländer att förbättra skyddet för de mänskliga rättigheterna inom sitt territorium med beaktande av det skydd som föreskrivs i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

163.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i de samråd och dialoger som den för med tredjeländer ägna stor uppmärksamhet åt de etniska och religiösa minoriteternas situation och de upprepade överträdelserna av deras rättigheter.

164.  Europaparlamentet välkomnar att samordningen och samarbetet fördjupas mellan Förenta staterna och EU när det gäller mänskliga rättigheter.

165.  Europaparlamentet gläds åt att människorättsdialoger upprättats med vart och ett av de centralasiatiska länderna Tadzjikistan, Kazakstan, Kirgizistan, Turkmenistan och Uzbekistan och att en andra dialog för varje land genomförts fram till november 2009. Parlamentet gläds också åt att det första civilsamhällsseminariet mellan EU och Uzbekistan om människorättsdialoger hölls i oktober 2008. Parlamentet beklagar att människorättsdialogerna mellan EU och Kina konsekvent har misslyckats med att åstadkomma några förbättringar i fråga om vissa övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i Kina. Parlamentet påpekar att de kinesiska myndigheterna visserligen har tagit vissa steg i rätt riktning (reformen av arbetsmarknaden och Högsta folkdomstolens översyn av dödsstraff), men att människorättsläget ändå blir allt sämre och utmärks av ökad oro i samhället, skärpt kontroll och ökat förtryck gentemot människorättsförsvarare, jurister, bloggare och samhällsaktivister samt av riktade åtgärder som syftar till att marginalisera tibetaner och deras kulturella identitet. Bristen på framsteg i dialogen mellan Kina och Tibet är mycket oroväckande. Parlamentet uttrycker djup oro över det försämrade läget när det gäller den uiguriska minoritetens mänskliga rättigheter i Kina, fördömer det långvariga förtrycket av den uiguriska minoriteten i Xinjiang och beklagar djupt att de kinesiska myndigheterna inte beaktar friheter som exempelvis yttrande-, demonstrations-, mötes-, religions- och personfrihet och som ingår i Folkrepubliken Kinas konstitution. Parlamentet beklagar även att Folkrepubliken Kina genomför befolkningsförflyttningar i syfte att försvaga den uiguriska befolkningens kultur och skapa splittring i folkgruppen. Parlamentet uttrycker sin besvikelse över att människorättssamråden mellan EU och Ryssland ännu inte lett fram till några nämnvärda resultat. Däremot är det tillfredsställande att människorättsdialoger inleddes med Indonesien under 2009 och att de första dialogmötena hölls med Georgien och Armenien. Även om sådana människorättsdialoger på ett välkommet sätt betonar människorättsfrågor i EU:s yttre förbindelser får de inte bli ett självändamål, utan syftet måste vara att få till stånd följdåtgärder i de frågor som tas upp och diskuteras inom ramen för dessa dialoger. Parlamentet beklagar bristen på resultat i människorättsdialogen med Indien och uttrycker sin besvikelse över att frågan om kastbaserad diskriminering inte diskuterades vid den senaste människorättsdialogen.

166.  Europaparlamentet anser att det bör råda en hög grad av samordning mellan EU:s medlemsstater, kommissionen och byrån för grundläggande rättigheter inför varje människorättsdialog mellan EU och tredjeländer. Parlamentet framhåller att EU måste kunna hantera de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som sker inom unionen för att EU kunna betraktas som ledstjärna för mänskliga rättigheter i övriga världen.

167.  Europaparlamentet välkomnar den första människorättsdialogen mellan EU och Vitryssland i juni 2009, men beklagar samtidigt att människorättssituationen i Vitryssland fortfarande är mycket allvarlig med fortsatta begränsningar av föreningsfriheten, mötesfriheten och yttrandefriheten samt förtryck av människorättsförsvarare och journalister.

168.  Europaparlamentet välkomnar den mexikanska regeringens insatser i kampen mot narkotikahandel och organiserad brottslighet och att det i kongressen har lagts fram ett lagförslag som syftar till att reformera militärlagstiftningen. Parlamentet betonar att det strategiska partnerskapet mellan EU och Mexiko bör ses som ett tillfälle att stärka de mänskliga rättigheterna och demokratin.

169.  Europaparlamentet konstaterar att Nordkoreas parlament i april 2009 reviderade landets konstitution och bland annat införde en bestämmelse om att landet ”respekterar och skyddar de mänskliga rättigheterna”. Parlamentet uppmanar de nordkoreanska myndigheterna eftertryckligen att ta konkreta och påtagliga steg i riktning mot förbättrade villkor för de mänskliga rättigheterna. I detta avseende uppmanar parlamentet myndigheterna att tillåta oberoende internationella experter att inspektera alla typer av fånganstalter och tillåta FN:s särskilda rapportörer att besöka landet. Parlamentet betonar att inte bara grundlagsbestämmelser utan framför allt tillämpningen av konkreta åtgärder måste tas i beaktande när människorättssituationen i landet utvärderas. Parlamentet uppmanar dessutom de nordkoreanska myndigheterna att dels upphäva restriktionerna av internationella tjänstemäns möjlighet att övervaka biståndsfördelningen, dels se till att det internationella biståndet kommer fram till de behövande. Parlamentet uppmanar de politiska ledarna i Nordkorea eftertryckligen att inleda konstruktiva dialoger med EU om de mänskliga rättigheterna.

170.  Europaparlamentet finner det fortsatt oroande att människorättsdialogen med Iran stannat upp sedan 2004 på grund av Irans bristande samarbetsvilja och anser att det har blivit dags för det internationella samfundet att agera till stöd för det civila samhället i Iran vid denna avgörande tidpunkt i historien om landets demokratiska rörelse. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att återuppta denna dialog i syfte att ge sitt stöd till alla civila samhällsparter som engagerat arbetar för demokrati samt att – genom fredliga och icke-våldsmetoder – stärka befintliga processer som kan främja demokratiska, institutionella och konstitutionella reformer, säkerställa att dessa reformer blir varaktiga, göra alla iranska människorättsförsvarare och företrädare för det civila samhället mer delaktiga i beslutsprocessen och stärka deras allmänpolitiska roll. Rådet, kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stödja dessa processer. Parlamentet är djupt oroat över att människorättssituationen i Iran förvärrades under 2008 och 2009 och att begränsningarna av yttrandefriheten och mötesfriheten kvarstår. I detta sammanhang är parlamentet djupt bekymrat över förtrycket mot journalister, författare, forskare samt kvinnorätts- och människorättsaktivister. Parlamentet ser med oro på förtrycket mot etniska och religiösa minoriteter i Iran.

171.  Europaparlamentet konstaterar att Kambodja på ett oroväckande sätt utvecklas i auktoritär riktning, vilket har förstärkts av långvarig straffrihet för brott mot de mänskliga rättigheterna och allt större begränsningar av det politiska utrymmet och yttrandefriheten för personer inom oppositionspartierna och andra politiskt aktiva. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att återuppta Parisavtalet från 1991 med Kambodja.

Ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

172.  EU konstaterar att ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter bör tillmätas samma betydelse som medborgerliga och politiska rättigheter, med tanke på att alla mänskliga rättigheter är universella, odelbara och inbördes beroende av och relaterade till varandra, vilket bekräftades vid världskonferensen om de mänskliga rättigheterna i Wien 1993. Parlamentet uppmanar världens länder att underteckna det fakultativa protokollet till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som öppnades för undertecknande den 24 september 2009.

173.  Europaparlamentet framhåller att mänskliga rättigheter inbegriper bland annat rätten till mat, vatten och sanitär utrustning, utbildning, tillfredsställande bostad, mark, anständigt arbete och personlig säkerhet. Dessa rättigheter bör garanteras som rättvis tillgång till naturresurser med hänsyn till hållbarhet även i förhållande till framtida generationer. Parlamentet inser att fattigdom och avsaknad av gott styre oftast är viktiga orsaker till att dessa rättigheter åsidosätts. Parlamentet uppmanar EU att öka ansträngningarna för att uppnå millenniemålen, eftersom världen ligger långt efter de mål som fastställts för 2015. I detta sammanhang betonar parlamentet på nytt hur viktigt det är att bedriva en politik som bygger på de mänskliga rättigheterna för att millenniemålen ska kunna förverkligas.

174.  Europaparlamentet inser betydelsen av Internationella arbetsorganisationens tillsynssystem för att försvara rättigheter inom områden som handels- och arbetsmarknadsfrågor, statistiksystem, social- och sysselsättningspolitik samt hälsa och säkerhet i arbetet.

175.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att företag som omfattas av den nationella eller europeiska lagstiftningen respekterar de mänskliga rättigheterna och de fastställda hälso- och miljönormerna när de etablerar sig eller bedriver sin verksamhet i ett tredjeland, i synnerhet i utvecklingsländer.

176.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden när det gäller offentligt utvecklingsbistånd (ODA) till utvecklingsländer för att bekämpa den globala ekonomiska och finansiella krisen och på så vis minska de negativa konsekvenser som krisen haft för människorättssituationen i världen. Parlamentet välkomnar människorättsrådets tionde särskilda sammanträde den 20 februari 2009 om den globala ekonomiska och finansiella krisens inverkan på det universella förverkligandet och det faktiska åtnjutandet av mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att nu under krisen fortsätta samarbetet med tredjeländer när det gäller mänskliga rättigheter och vidhåller att brist på resurser aldrig får användas som en ursäkt för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

Kommissionens externa biståndsprogram och EIDHR

177.  Europaparlamentet gläds åt att parlamentets prioriteringar har beaktats i EIDHR:s programplaneringsdokument för 2008 och 2009.

178.  Europaparlamentet stöder EIDHR:s bidrag, framför allt genom projekt inom det civila samhället av lokala och internationella det civila samhällets organisationer (90 procent av bidragen), men även genom regionala och internationella organisationer på området, exempelvis Europarådet, OSSE och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (10 procent av bidragen).

179.  Europaparlamentet noterar att medlen för mänskliga rättigheter och demokrati under perioden 2008–2009 uppgick till över 235 miljoner euro, vilket gjorde det möjligt att finansiera 900 projekt i omkring 100 länder. Särskilt finansierades ett stort antal projekt i länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, samtidigt som AVS-länderna totalt sett erhöll det största beloppet. Däremot är det oroväckande att det finns en obalans som missgynnar projekt som avser demokratistöd och som inte rör valövervakning. Parlamentet anser att EIDHR bör utökas väsentligt, så att det omfattar rimligt stöd till ett europeiskt initiativ för demokrati i syfte att stödja kapacitetsuppbyggnaden i fråga om mänskliga rättigheter och främjande av demokrati i de samhällen där det behövs som mest.

180.  Europaparlamentet framhåller att en av de stora fördelarna med EIDHR är att instrumentet inte är beroende av samtycke från någon värdregering och därför gör det möjligt att sätta fokus på känsliga politiska frågor och innovativa metoder och att samarbeta direkt med det lokala civila samhällets organisationer, vilka måste behålla sitt oberoende i förhållande till myndigheterna.

181.  Europaparlamentet betonar vikten av att använda EIDHR som ett sätt att reagera på hot mot de mänskliga rättigheterna och bidra med ökat stöd till människorättsförsvarare och offer för brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet stöder det nät av elva organisationer som finansieras genom EIDHR och som särskilt inriktar sig på att skydda människorättsförsvarare och agera snabbt i nödlägen. Parlamentet anser att man bör utveckla särskilda strategier för att tillgodose de behov som finns bland olika kategorier av människorättsförsvarare, bland annat de som försvarar mänskliga rättigheter för hbt-personer och de som har att göra med undersökningar av brott mot mänskliga rättigheter och humanitär rätt.

182.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det råder konsekvens mellan EU:s politiska prioriteringar, dess partnerskaps- och samarbetsavtal samt de projekt och program som EU stöder, särskilt i samband med EU:s bilaterala programplanering med tredjeländer.

183.  Europaparlamentet noterar att situationen fortfarande är oroande när det gäller de mänskliga rättigheterna i Afrika, men anser att de afrikanska staterna har vidtagit betydande åtgärder i riktning mot att främja rättssäkerheten på kontinental nivå i och med antagandet av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter (även kallad Banjulstadgan). Mot denna bakgrund har parlamentet beslutat att upprätta en särskild budgetpost för att stödja arbetet inom den afrikanska domstolen för mänskliga rättigheter och folkens rättigheter.

184.  Europaparlamentet uppmanar kommissionens personal att i Bryssel regelbundet träffa företrädare för det civila samhället för att främja en dialog med de partner som står för det praktiska genomförandet av projekten ute på fältet.

185.  Europaparlamentet välkomnar resursfördelningen för mänskliga rättigheter genom geografiska program, varvid det politiska genomförandet på nationell och regional nivå främjas av Europeiska utvecklingsfonden (i länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet), instrumentet för utvecklingssamarbete (i Latinamerika, Asien och Sydafrika) och det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (i grannregionerna), liksom även tematiska instrument som EIDHR, IfS, DCI och ICI Plus.

Valstöd och valobservation

186.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att EU i allt större utsträckning använder sig av valstöd och valobservation för att främja demokrati i tredjeländer och därigenom stärker respekten för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna samt rättsstatsprincipen, och att dessa uppdrags kvalitet och oberoende har fått ett allmänt erkännande.

187.  Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att övervaka tillämpningen av rekommendationerna i de slutliga rapporterna från EU-valobservatörsuppdragen, se till att uppföljningsstöd ges vid behov och regelbundet rapportera om detta till parlamentet.

188.  Europaparlamentet upprepar sin begäran att valprocessen, inbegripet stadierna både före och efter valet, ska införlivas i de olika nivåerna av den politiska dialogen med de berörda tredjeländerna och eventuellt åtföljas av konkreta åtgärder, så att man säkerställer en konsekvent EU-politik och bekräftar den oerhört viktiga roll som mänskliga rättigheter och demokrati spelar.

189.  Europaparlamentet anser att det behövs större vaksamhet när det gäller kriterierna för att välja ut de länder där valstöd eller valobservation ska tillhandahållas och bättre överensstämmelse med de metoder och regler som utarbetas på internationell nivå, särskilt i fråga om uppdragets oberoende och ändamålsenlighet.

190.  Europaparlamentet välkomnar finansieringsbeloppet, som uppgick till ytterligare 50 miljoner euro under den 18 månader långa period som rapporten täcker in.

Utnyttjande av Europaparlamentets insatser på människorättsområdet

191.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta fasta på parlamentets resolutioner och andra meddelanden och att vidta konkreta åtgärder utifrån de synpunkter och önskemål som kommer till uttryck där, särskilt när det gäller resolutioner om brådskande fall.

192.  Europaparlamentet upprepar behovet av att bättre synliggöra Sacharovpriset för tankefrihet, som parlamentet delar ut varje år. Det är beklagligt att det inte görs någon ordentlig uppföljning, vare sig av kandidaternas och pristagarnas välbefinnande eller av situationen i deras hemländer. Parlamentet uppmanar även rådet och kommissionen att synliggöra detta pris och bland annat nämna det i den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna. Dessutom uppmanas rådet och kommissionen att hålla kontakten med Sacharovprisets kandidater och pristagare för att upprätthålla dialogen och övervaka människorättssituationen i deras respektive länder samt för att erbjuda skydd åt dem som utsätts för intensiv förföljelse.

193.  Europaparlamentet påminner sina delegationer om att systematiskt föra upp debatter om mänskliga rättigheter på dagordningen för interparlamentariska sammanträden, att under delegationsresor besöka projekt och inrättningar som arbetar med att öka respekten för de mänskliga rättigheterna samt att träffa människorättsförsvarare och vid behov ge dem internationell uppmärksamhet och skydd.

194.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ett nätverk för Sacharovpristagare. Nödvändiga resurser måste uppbringas snarast för att uppnå nätverkets mål och underlätta kommunikationen mellan Sacharovpristagare och parlamentet genom att bevilja pristagarna särskild status, så att de kan ta sig in i parlamentets lokaler med hjälp av förenklade insläppsrutiner.

o
o   o

195.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN, Europarådet, OSSE samt regeringarna i de länder och territorier som nämns i resolutionen.

(1) FN:s konvention mot tortyr, FN:s konvention om barnets rättigheter, FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden.
(2) EGT C 379, 7.12.1998, s. 265, EGT C 262, 18.9.2001, s. 262, EGT C 293 E, 28.11.2002, s. 88, EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 576, EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 109, EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 33, EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 86, EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 183, EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 198, EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 60, EUT C 265 E, 30.9.2010, s. 15, EUT C 286 E, 22.10.2010, s. 25.
(3) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3, EUT C 303, 14.12.2007, s. 1, EUT L 209, 11.8.2005, s. 27.
(4) EUT L 386, 29.12.2006, s. 1.
(5) EUT C 46 E, 24.2.2010, s.71.
(6) Antagna texter, P7_TA(2010)0036.
(7) EUT C 250 E, 25.10.2007, s. 91.
(8) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 775.
(9) Antagna texter, P7_TA(2010)0226.
(10) EUT C 327, 23.12.2005, s. 4.
(11) Rådets dokument 11179/10.
(12) EUT C 265 E, 30.9.2010, s. 3.
(13) EUT C 305 E, 11.11.2010, s. 9.
(14) Antagna texter, P7_TA(2010)0443.
(15) I december 2009 hade både konventionen och det fakultativa protokollet ratificerats av Belgien, Förenade kungariket, Italien, Portugal, Slovenien, Spanien, Sverige, Tyskland, Ungern och Österrike. Samtliga medlemsstater hade undertecknat konventionen, men femton av dem hade ännu inte ratificerat den (Bulgarien, Cypern, Estland, Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Rumänien och Slovakien). Nitton medlemsstater hade även undertecknat protokollet, tio av dem hade dock ännu inte ratificerat det (Bulgarien, Cypern, Finland, Frankrike, Litauen, Luxemburg, Malta, Rumänien, Slovakien och Tjeckien).
(16) Antagna texter, P7_TA(2010)0236.
(17) Rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 17 november 2009.

Senaste uppdatering: 29 maj 2012Rättsligt meddelande