Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/2204(DEC)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0135/2011

Ingivna texter :

A7-0135/2011

Debatter :

PV 10/05/2011 - 4
CRE 10/05/2011 - 4

Omröstningar :

PV 10/05/2011 - 11.2
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0195

Antagna texter
PDF 265kWORD 91k
Tisdagen den 10 maj 2011 - Strasbourg
Revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för 2009
P7_TA(2011)0195A7-0135/2011

Europaparlamentets resolution av den 10 maj 2011 om revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för 2009 (2010/2204(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009(1),

–  med beaktande av Europeiska unionens årsredovisning för budgetåret 2009 (SEK(2010)0963 – C7-0211/2010)(2),

–  med beaktande av revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet för budgetåret 2009 samt institutionernas svar(3), och revisionsrättens särskilda rapporter,

–  med beaktande av den revisionsförklaring(4) om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet som avges av revisionsrätten i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av sitt beslut av den 10 maj 2011 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt III – kommissionen(5) och sin resolution med de iakttagelser som utgör en del av det beslutet,

–  med beaktande av revisionsrättens särskilda rapporter som upprättats i enlighet med artikel 287.4 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av rådets rekommendation av den 15 februari 2011 om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009 (05891/2011 – C7-0053/2011),

–  med beaktande av artikel 17.1 i EU-fördraget, artiklarna 317, 318 och 319 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt artiklarna 179a och 180b i Euratomfördraget,

–  med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(6), särskilt artiklarna 145, 146 och 147,

–  med beaktande av artikel 76 och bilaga VI i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från övriga berörda utskott (A7-0135/2011), och av följande skäl:

A.  Enligt artikel 17.1 i EU-fördraget ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt göra detta under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

B.  I revisionsrättens särskilda rapporter finns information om frågor som rör förvaltningen av medel, och därför är dessa rapporter viktiga för att parlamentet ska kunna utöva sin roll som ansvarsfrihetsbeviljande myndighet.

C.  Europaparlamentets kommentarer om revisionsrättens särskilda rapporter ingår i beslutet av den 10 maj 2011 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt III – kommissionen.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet gläder sig över att revisionsrätten varje år lyckas utarbeta bättre och fler särskilda rapporter. Dessa rapporter får tyvärr inte alltid den politiska uppmärksamhet de förtjänar, på grund av de bestämmelser som tillämpas i parlamentet.

2.  Europaparlamentet påpekar att de särskilda rapporterna är av stor betydelse i samband med diskussioner om eller ändringar och/eller anpassningar av program och projekt, eftersom de kan leda till ett bättre utnyttjande av mänskliga resurser och budgetmedel. Kommissionens positiva inställning till dessa förfaranden är glädjande liksom dess beredskap att snabbt vidta åtgärder för att avhjälpa de flesta brister som revisionsrätten påpekar i sina rapporter.

3.  Europaparlamentet uppmanar de behöriga organen ännu en gång att anpassa bestämmelserna på ett sådant sätt att det ansvariga utskottet kan avgöra huruvida – på grundval av allvaret i revisionsrättens slutsatser – ett initiativbetänkande behöver utarbetas inför plenarsammanträdet, utöver den kvot som fastställts för initiativbetänkanden.

Särskilda kommentarer
Del 1 – Revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2009 ”EU-stöd som genomförs via FN-organisationer: beslutsfattande och övervakning”

4.  Europaparlamentet noterar att EU-utvecklingsmedel som kanaliserades via FN-organ fördubblades till över en miljard euro mellan 2002 och 2008.

5.  Europaparlamentet uppskattar att arbetet via FN-organ kan ge upphov till stordriftsfördelar och ett effektivare bistånd till följd av bättre givarsamordning, men påpekar ändå att detta inte alltid nödvändigtvis är fallet eftersom civilsamhällesorganisationer ofta tillför värdefull lokal kunskap från fältet och deras medverkan kan leda till att utvecklingspartnerländerna tar ett större egenansvar.

6.  Europaparlamentet är oroat över att revisionsrätten fann att det är svårt att överföra de strikta rättsliga kraven på att välja partner objektivt och transparent till praktiska kriterier till stöd för beslutsfattandet.

7.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att upprätta tydliga urvalskriterier och förfaranden som garanterar att man i varje enskilt fall väljer de effektivaste och mest ändamålsenliga mekanismerna för biståndsgivning.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grundligare övervaka FN-genomförda biståndsprojekt för att förvissa sig om deras faktiska verkan och kostnadseffektivitet.

9.  Europaparlamentet anser att kommissionens förslag om förvaltningsfonder för flera givare bör kombinera kommissionens förmåga att skapa, förvalta och samordna sådana fonder med tillräcklig demokratisk och budgetmässig granskning.

10.  Europaparlamentet anser att samarbetet med FN-systemet bör vara beroende av tillfredsställande framsteg vad gäller reformen av FN, kommissionens status i FN-systemet och utvecklingen av förfaranden och praxis när det gäller åtal av kriminella handlingar som begås av personalen i internationella organisationer. Parlamentet anser vidare att ett system måste inrättas för informationsinsamling och återkrav av felaktigt utbetalade EU-medel.

11.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att fullborda det nuvarande kontrollsystemet genom att ge kommissionens behöriga delegerade utanordnare, kommissionens internrevisionstjänst och revisionsrätten tillgång till rapporterna från FN:s internrevision.

12.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att parlamentet får en verifierbar försäkran i form av en förklaring från den internationella organisationen, liknande den som kommissionens delegerade utanordnare måste avge och liknande de nationella förvaltningsförklaringar som parlamentet begär från medlemsstaterna.

13.  Europaparlamentet anser att inrättandet av Europeiska utrikestjänsten och dess komplicerade struktur som gör det möjligt för dess tjänstemän att förvalta kommissionens medel i externa åtgärder gör förvaltnings- och kontrollproblemen än mer akuta. Parlamentet menar därför att unionen måste få samma status som medlemsstaterna i FN för att kunna nå märkbar framgång när det gäller kontroll och – i förekommande fall – uppföljning av återkrav eller andra skulder.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna mer information om genomförandet av EUF på nationell och regional nivå i AVS-länderna och att tillse att alla EU-finansierade verksamheter i utomeuropeiska länder blir synligare.

Del II – Revisionsrättens särskilda rapport nr 17/2009 ”om de yrkesutbildningsåtgärder för kvinnor som medfinansieras av Europeiska socialfonden”

15.  Europaparlamentet påminner revisionsrätten och kommissionen om att enligt artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är främjandet av jämställdhet mellan män och kvinnor en grundläggande princip för Europeiska unionen i all dess verksamhet. Därför måste jämställdhetsaspekter beaktas i alla stadier av budgetförfarandet, såsom utarbetandet, genomförandet och granskningen av Europeiska unionens budget.

16.  Europaparlamentet påminner revisionsrätten och kommissionen om slutsatserna och rekommendationerna i den ovannämnda genomförbarhetsstudien om jämställdhetsbaserad budgetering.

17.  Europaparlamentet välkomnar den rapport som utarbetats på grundval av utvärderingar som gjorts vid kommissionen och i fem medlemsstater (Tyskland, Spanien, Frankrike, Storbritannien och Italien) och som totalt redogör för 76 procent av utgifterna i samband med yrkesutbildningsåtgärder för kvinnor som medfinansierats av Europeiska socialfonden under programperioden 2000–2006. Parlamentet konstaterar dock att rapporten uppvisade ett antal svagheter i fastställandet av åtgärder och i urvalet av de projekt som granskats av revisionsrätten, och att det fanns brister i samband med övervakningen av programmens resultat.

18.  Europaparlamentet noterar att utbildningsåtgärderna inom de granskade programmen inte vidtogs som ett direkt svar på analyserna av arbetsmarknadsbehoven. De vidtagna åtgärderna tenderade att lämna stort utrymme för hur åtgärderna skulle genomföras och lyckades inte fokusera tillräckligt på särskilda målgrupper. Parlamentet beklagar att revisionsrätten inte utgick från en bredare frågeställning när det gäller att få kvinnor tillbaka i arbete eller att förbättra deras kompetens.

19.  Europaparlamentet inser att framtida operativa program måste beakta en analys av arbetsmarknaden så att utbildningsåtgärderna kan motsvara denna analys. Parlamentet anser dock att utbildningen för kvinnor måste syfta till att höja deras kompetens, samtidigt som hänsyn tas till kvinnors särskilda behov, såsom barnomsorg och flexibla arbetsformer. Parlamentet anser dessutom att det bör införas ett ändamålsenligt förfarande för projekturval, så att man tar itu med bristande jämställdhet och svarar på de problem som lyfts fram i analysen.

20.  Europaparlamentet noterar att när de aktuella indikatorerna användes tog kriterierna för projekturval i de granskade medlemsstaterna inte tillräcklig hänsyn till analyser av arbetsmarknaden och garanterade inte att de utvalda projekten stämde överens med de övergripande programmålen. Parlamentet rekommenderar att indikatorerna i framtiden blir mer fokuserade på jämställdhet, att tydliga mål ställs upp och att informationen blir mer tillförlitlig så att utvärderingarna kan genomföras effektivt av genomförande myndigheter, medlemsstater och kommissionen.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta övervaka att medlemsstaterna inför lämpliga och användbara indikatorer för att se till att tillförlitliga uppgifter samlas in, så att meningsfulla slutsatser kan dras om de medfinansierade åtgärdernas effektivitet och ändamålsenlighet. Parlamentet bör regelbundet informeras om vilka framsteg som uppnåtts, men samtidigt också se till att skyldigheterna för projektsponsorerna inte blir alltför betungande.

22.  Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att beakta kommissionens svar i årsrapporten om genomförandet av budgeten avseende politikområdena 4 och 13, där man konstaterar att de omfattar mer än sammanhållningspolitik, t.ex. frågor som jämställdhet.

23.  Mot bakgrund av den fortsatta löneklyftan mellan könen i Europa uppmanar Europaparlamentet kommissionen att fortsätta främja yrkesutbildningsåtgärder som särskilt riktar sig till kvinnor, så att de förvärvar eller förbättrar de färdigheter som behövs för att övervinna denna snedvridning.

24.  Europaparlamentet tar med beklagande del av revisionsrättens iakttagelse i årsrapporten om otillbörligt utbetalade medel i genomförandet av Daphne II-projektet. Kommissionen uppmanas att följa upp situationen och att säkerställa ett korrekt genomförande av Daphne-programmet i framtiden.

25.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till kommissionen och revisionsrätten att information om jämställdhetspolitik och könsspecifika uppgifter tas med i den rapport som ligger till grund för ansvarsfriheten.

Del III – Revisionsrättens särskilda rapport nr 1/2010 ”Kontrolleras de förenklade förfarandena för import på ett ändamålsenligt sätt?”

26.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av revisionsrättens rapport och den grundliga analys som revisionsrätten har gjort.

27.  Europaparlamentet uppskattar den centrala handelsfrämjande roll som förenklade tullförfaranden för import spelar för ekonomiska aktörer, men beklagar att dessa förfaranden har lett till omotiverat stora förluster för unionens budget och till brott mot EU:s handelspolitik.

28.  Europaparlamentet välkomnar det förbättrade regelverket för förenklade förfaranden för import, som infördes i början av 2009, och förväntar sig att kommissionen färdigställer riktlinjerna för efterhandsrevision utan ytterligare dröjsmål och senast i slutet av 2011.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra detta regelverk snabbt och ber kommissionen att noga övervaka framstegen.

30.  Europaparlamentet anser att den avsaknad av ändamålsenliga kontroller av förenklade förfaranden för import i medlemsstaterna som rapporten har uppdagat är oacceptabel. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utreda ändamålsenligheten i kontrollerna av förenklade förfaranden i medlemsstaterna och särskilt att utreda hur medlemsstaternas genomförande av efterhandsrevisioner framskrider (hur ofta revisioner genomförs, metoder, användning av riskanalys och organisationen av denna) samt att lägga fram utredningsresultaten för parlamentet senast i slutet av 2011 för åtminstone hälften av medlemsstaterna och senast i slutet av 2012 för återstående medlemsstater.

31.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör göra mer för att garantera en effektiv uppbörd av tullar och avgifter, bl.a. mot bakgrund av att de behåller 25 procent som ersättning för uppbördskostnaderna.

32.  Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att överväga en uppföljning av denna särskilda rapport sedan riktlinjerna för efterhandsrevisioner har införts, och uppmanar kommissionen att förse parlamentet med uppskattningar av de förluster av traditionella egna medel som beror på nuvarande icke ändamålsenliga kontroller av de förenklade förfarandena i medlemsstaterna.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera det nederländska upplägget för revisioner innan tillstånd beviljas, vilket – även om det inte följs allmänt i Nederländerna – revisionsrätten konstaterade helt motsvarar revisionsrättens kontrollmodell, och att rekommendera att modellen används i andra medlemsstater samt att informera parlamentet om de framsteg som görs senast i september 2011.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer ingående utreda frågan om missbruk av ”extraförenklingar” (hävande av meddelandekravet) och att senast i slutet av ansvarsfrihetsförfarandet för 2009 förse parlamentet med detaljerade uppgifter om hur ofta extraförenklingar förekommer i respektive medlemsstat. Parlamentet uppmanar kommissionen att närmare ange under vilka särskilda omständigheter marknadsaktörer kan använda sig av möjligheten att få meddelandekravet hävt.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i februari 2011 undersöka de fall i Belgien, Frankrike, Irland, Sverige och Storbritannien då marknadsaktörer inte kunde tillhandahålla den tulldokumentation som efterfrågades i samband med efterhandsrevisioner, och att före slutet av ansvarsfrihetsförfarandet för 2009 informera parlamentet om vilka åtgärder dessa medlemsstater har vidtagit för att rätta till situationen.

36.  Europaparlamentet beklagar att unionen saknar en enhetlig strategi med påföljder som medlemsstaterna kan använda mot marknadsaktörer som bryter mot de bestämmelser om förenklade förfaranden som har införts för att underlätta deras ekonomiska verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om de åtgärder som vidtas för att avhjälpa denna situation.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra de ekonomiska aktörerna medvetna om deras ansvar när de använder förenklade förfaranden, även genom obligatorisk utbildning.

Del IV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 2/2010 ”Har stödsystemen för förberedande studier och uppbyggnad av ny infrastruktur inom sjätte ramprogrammet för forskning varit ändamålsenliga?”

38.  Europaparlamentet noterar den tilltagande konkurrens som unionen möter från traditionella konkurrenter och tillväxtländer på områdena forskning, utveckling och innovation. Parlamentet konstaterar därför att forskning, och särskilt ny forskningsinfrastruktur, är av avgörande betydelse för att unionen ska kunna förverkliga de mål som fastställts i Europa 2020-strategin: en smart och hållbar tillväxt för alla.

39.  Europaparlamentet betonar att kommissionen noggrant bör överväga alla faktorer i syfte att få bäst valuta för pengarna. Parlamentet konstaterar emellertid att det varken i den särskilda rapporten eller i kommissionens svar finns några påtagliga belägg för slutsatsen att kommissionen verkligen fått bäst valuta för pengarna.

40.  Europaparlamentet betonar vikten av slutsatsen i kommissionens analys från 2000, att den tekniska utvecklingen på infrastrukturområdet saknar kritisk massa. Parlamentet konstaterar att det varken i den särskilda rapporten eller i kommissionens svar framgår att de finansierade projektens särdrag och antal (totalt 28) motsvarar målet om en kritisk massa. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i detta särskilda fall ytterligare precisera målet att uppnå en kritisk massa och det sätt på vilket det främjades.

41.  Europaparlamentet konstaterar när det gäller de förberedande studierna att det inte är uppenbart att revisionsrätten, i samband med att den intervjuade stödmottagarna, representanterna från forskningsorganisationerna, representanterna för forskarsamfundet och representanterna för medlemsstaterna och de associerade staterna, tog hänsyn till att det ligger i sakens natur att dessa parter på förhand är positivt inställda till de genomförda studierna. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att använda kompletterande belägg för att bättre bedöma hur framgångsrika projekten i fråga varit.

42.  Europaparlamentet noterar att enligt kommissionens svar var inte ”syftet med EU-medel inom stödsystemet för uppbyggnad av ny infrastruktur […] att de skulle leda till beslut om uppbyggnad av ny infrastruktur utan snarare att de skulle bidra till att ge stödsystemen en tydlig europeisk dimension”. Parlamentet konstaterar emellertid att det inte finns någon tillräcklig definition av begreppen ”europeisk dimension” och ”europeiskt mervärde”(7) och mer specifikt hur dessa begrepp mäts, och i vilken utsträckning medlen för dessa projekt svarar mot dessa begrepp. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att precisera dessa ytterligare på ett konkret och mätbart sätt.

43.  Europaparlamentet instämmer med revisionsrätten och kommissionen att fördelarna med att använda kompletterande finansieringskällor bör klargöras för potentiella sökande och främjas ytterligare av kommissionen och medlemsstaternas myndigheter, även om betydande framsteg har gjorts under det sjunde ramprogrammet.

44.  Europaparlamentet noterar att användningen av kompletterande finansieringskällor är av avgörande betydelse för uppbyggnaden av ny forskningsinfrastruktur under kommande år.

45.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen också måste vidta praktiska åtgärder för att kunna sköta det kompletterande stödet på ett lämpligt sätt, till exempel genom att kontrollera om det förekommer dubbelfinansiering eller icke berättigad medfinansiering.

46.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen 2008 offentliggjorde en praktisk handledning för EU:s finansieringsmöjligheter för forskning och innovation, och uppmanade medlemsstaterna att förbättra rutinerna för samordnat utnyttjande av finansiering.

47.  Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att genomföra en utvärdering ur redovisnings- och budgethänseende av EU-finansierad forskning och utveckling på säkerhetsområdet, däribland det sjätte ramprogrammet för forskning och utveckling, pilotåtgärden för säkerhetsforskning (PASR) och det sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling, till följd av rekommendationerna i undersökningen från parlamentets utredningsavdelning C ”Review of security measures in the research framework programme” från oktober 2010.

Del V – Revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2010 ”Konsekvensbedömningar vid EU:s institutioner: är ett stöd i beslutsfattandet?”

48.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens rapport och stöder revisionsrättens iakttagelser och slutsatser.

49.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionens konsekvensbedömningssystem har fått en god start och berömmer de pågående förbättringarna av systemet, särskilt den ständiga uppdateringen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar och den förstärkta rollen för konsekvensbedömningsnämnden.

50.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att konsekvensbedömningsförfarandena enligt revisionsrätten har blivit en integrerad del av politikutvecklingsprocessen och har bidragit till att förbättra kommissionens lagstiftningsförslag.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att öka insynen i planeringsprocessen för konsekvensbedömningar. Parlamentet anser att kommissionen inte bara bör förklara orsakerna till varför en konsekvensbedömning är nödvändig, utan också offentliggöra orsakerna bakom besluten att inte genomföra en konsekvensbedömning (i synnerhet i fall då konsekvensbedömningsnämnden har funnit att det finns anledning att genomföra en konsekvensbedömning).

52.  Europaparlamentet anser att konsekvensbedömningar bör omfatta alla lagstiftningsinitiativ, inklusive förenklings- och kommittéförfarandeåtgärder, vilket framfördes i den andra delrapporten av den 21 maj 2008 om lagstiftningsverksamhet och interinstitutionella förbindelser från arbetsgruppen för en reform av parlamentets arbetsmetoder. Parlamentet uppmanar alla de berörda parterna att omdefiniera vad som ska omfattas av konsekvensbedömningar under de kommande interinstitutionella samtalen, och då i synnerhet beakta de senaste förändringarna till följd av Lissabonfördraget.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte bara involvera berörda parter i förberedelsearbetet i samband med konsekvensbedömningarna utan också samråda med intresserade parter om förslagen till konsekvensbedömningsrapporter, samt följa det tillvägagångssätt som vissa OECD-länder infört, nämligen att offentliggöra förslagen till konsekvensbedömningar.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra planeringen av konsekvensbedömningsprocessen så att konsekvensbedömningsnämnden får tillräckligt med tid för granskning.

55.  Europaparlamentet anser att presentationen och diskussionen om konsekvensbedömningarna bör vara en integrerad del av parlamentets lagstiftningsarbete, och uppmanar sina utskott att inbjuda kommissions företrädare oftare i detta syfte.

56.  Europaparlamentet riktar kommissionens uppmärksamhet på de kritiska synpunkterna om konsekvensbedömningarnas längd och tekniska karaktär och på det komplexa språk som används. Förbättringar på dessa områden skulle förbättra konsekvensbedömningarnas användbarhet för lagstiftare, berörda parter och allmänheten.

57.  Europaparlamentet konstaterar dock att konsekvensbedömningarnas oberoende, som de för närvarande utförs, kan ifrågasättas eftersom medlemmarna av kommissionens konsekvensbedömningsnämnd, som ansvarar för kommissionens konsekvensbedömningar, utses av kommissionens ordförande och måste följa de instruktioner som denne utfärdar.

58.  Europaparlamentet konstaterar vidare att samma problem uppstår i samband med kommissionens efterhandsutvärderingar, som är av begränsat värde för parlamentet vid övervakningen av kommissionens genomförande av budgeten.

59.  Europaparlamentet betonar att konsekvensbedömningarna inte enbart bör göras innan lagstiftningstexten (ex ante) antas, utan även i efterhand (ex post). Parlamentet påpekar att detta är nödvändigt för att man bättre ska kunna bedöma om målsättningarna med en lag verkligen uppfyllts och huruvida en rättsakt bör anpassas eller bibehållas.

60.  Europaparlamentet är övertygat om att konsekvensbedömningar och utvärderingar, som utförs för parlamentets räkning, skulle förbättra allmänhetens insikt och kunskaper om värdet av unionens insatser och bidra till allmänhetens deltagande och diskussion.

61.  Europaparlamentet understryker att kommissionens initiativrätt begränsar parlamentets roll och är övertygat om att oberoende, fria och obegränsade konsekvensbedömningar och utvärderingar skulle ge Europaparlamentets ledamöter större inflytande över de europeiska insatsernas framtida utveckling.

Del VI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 4/2010 ”Är det sannolikt att utformningen och förvaltningen av systemet för rörlighet inom Leonardo da Vinci-programmet leder till ändamålsenliga resultat?”

62.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens rapport och den grundliga bedömningen av utformningen och förvaltningen av systemet för rörlighet inom Leonardo da Vinci-programmet.

63.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens övergripande slutsats att utformningen och förvaltningen av systemet för rörlighet inom Leonardo da Vinci-programmet skulle kunna leda till ändamålsenliga resultat.

64.  Europaparlamentet är fullt medvetet om hur komplicerat det är att utforma lämpliga indikatorer för programmets många mål, och inser att man den senaste tiden har gjort framsteg på den punkten, men bekymras dock av revisionsrättens kommentarer om avsaknaden av ett övergripande system för att mäta programmets effekter samt av kommissionens oförmåga att bedöma hur målen uppfylls efter tre års genomförande, det vill säga omkring halva löptiden för programmet.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underrätta parlamentet om framstegen när det gäller upprättandet av ett nytt, användarvänligt och ändamålsenligt partnersökverktyg, som skulle kunna lösa de sökandes problem med att hitta mottagande partner i andra länder.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ansökningar bedöms på ett korrekt sätt genom att ytterligare utveckla bedömningshandboken för utvärderare och genom att börja kontrollera bedömningar av ansökningar vid sina besök för övervakning av kvalitet och effekter i de deltagande länderna, om analyserna av mervärdet av sådana kontroller skulle visa sig vara positiva.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett övergripande system för att mäta programmets effekter och att förbättra systemet för rapportering av Leonardoprogrammets resultat och effekter, och uppmanar i synnerhet kommissionen att utan dröjsmål slutföra LLPLink-dataapplikationen för rapportering av konsekvensbedömning, och hålla parlamentet underrättat om framstegen i detta avseende.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avhjälpa de kontrollbrister som påpekades i revisionsrättens rapport.

Del VII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2010 ”Genomförande av Leadermodellen för landsbygdsutveckling”

69.  Europaparlamentet noterar att det precis som revisionsrätten påpekar finns ett antal områden där avsevärda förbättringar kan göras för att säkerställa det mervärde som är avgörande för Leadermodellen. Parlamentet anser att det är djupt beklagligt att samma allvarliga brister kvarstår tio år efter revisionsrättens tidigare granskning av Leader.

70.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendationer 3, 4, 5 och 6.

71.  Europaparlamentet anser i överensstämmelse med rekommendation 1 att projekt som har avslutats inte ska beviljas finansiering, men menar att detta inte bör hindra Leader från att finansiera utvidgningen av befintliga projekt. Parlamentet välkomnar därför kommissionens avsikt att lägga fram förslag som skulle göra det möjligt att utvidga projekt i de fall en ny bidragsansökan har lämnats in för kommande faser.

72.  Europaparlamentet noterar i rekommendation 2 att medlemmar av den lokala aktionsgruppen inte bör närvara vid några diskussioner, bedömningar eller beslut om de har personliga, politiska, yrkesmässiga eller affärsmässiga intressen i ett projektförslag. Parlamentet konstaterar dessutom att budgetförordningen förbjuder åtgärder som kan leda till intressekonflikter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att budgetförordningen till fullo tillämpas av medlemmarna i de lokala aktionsgruppernas projektbedömningskommittéer och beslutsfattande kommittéer. Parlamentet instämmer i att alla intressen bör redovisas skriftligt och offentliggöras i protokollet från sammanträdet.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma en tydlig definition av ”intresse i ett projekt” och anser att ett detaljerat protokoll bör vara norm vid alla sammanträden där beslut fattas. Detta skulle leda till att oron för orättvisa projekturval kunde minskas och skulle samtidigt öka insyn och neutralitet i samband med beslutsfattandet.

74.  För att se till att Leaderprogrammen verkligen tillför mervärde anser Europaparlamentet att kommissionen bör uppmuntra alla lokala aktionsgrupper att utföra uppsökande arbete för att hitta lokala aktörer som kan utarbeta mer strategiska projekt i ett visst område. I nuläget sker detta i Mecklenburg-Vorpommern (Tyskland) och på Irland.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål vidta åtgärder för att förbättra insynen i samband med projekturval, med exemplen i Mecklenburg-Vorpommern (Tyskland) och Pays de la Loire (Frankrike) som förebilder, och menar att ett system där de lokala aktionsgrupperna offentliggör protokoll från sammanträden om projekturval på sina webbplatser bör införas.

Del VIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 6/2010 ”Uppnåddes de viktigaste målen för reformen av sockermarknaden?”

76.  Europaparlamentet noterar att reformen av unionens sockermarknad 2006 generellt sett har varit en framgång och uppnått målen att öka konkurrenskraften och överbrygga prisskillnaden mellan unionens inre marknad och världsmarknaden.

77.  Europaparlamentet noterar att revisionsrätten är tveksam till att konkurrenskraften mäts enbart grundat på regioner. Parlamentet betonar att kommissionen inte har haft någon möjlighet att mäta den verkliga konkurrenskraften hos enskilda odlare och fabriker. Om konkurrenskraften i en region inte varit baserad på regionens sanna potential utan på en snedvriden marknad orsakad av jämförelsevis höga kvoter i en del regioner av politiska skäl, är parlamentet oroat för att den nya situation som följer av reformen inte garanterar att man når dessa regioners optimala konkurrenskraft.

78.  Europaparlamentet instämmer med revisionsrätten i att uppgifter om sockerproducenternas produktivitet och effektivitet skulle kunna vara av verkligt stor nytta för att bedöma reformens genomförande. Parlamentet undrar därför varför kommissionen inte krävde att sådana uppgifter var en förutsättning för att erhålla ekonomiskt stöd.

79.  Europaparlamentet ber kommissionen att svara på varför de stora sockerproducenter som har avstått från sina kvoter genom att ta emot ersättning från omstruktureringsfonden – som ett ekonomiskt incitament att lämna sektorn – inte avkrävdes information om på vilket sätt denna ersättning användes. Parlamentet noterar dessutom vikten av att samla in och bearbeta sådan information för att driva fram en mer ändamålsenlig och effektiv organisation för den gemensamma jordbrukspolitiken i framtiden.

80.  Europaparlamentet påminner om att sockerfabrikerna intar en viktig plats i jordbrukspolitiken och att deras lokala närvaro är en förutsättning för sockerbetsproduktionen. Detta gäller dock inte traditionella sockerrörsraffinaderier eftersom sockerrör produceras utanför EU. Parlamentet ber därför kommissionen att förklara vilken allmännytta övergångsstödet som betalades till sockerrörsbranschen innebar.

81.  När det gäller tilläggskvoten för isoglukos betonar Europaparlamentet att den industriella produktionen inte är kopplad till lokal tillgång på majs och andra råvaror och, som kommissionen påpekar, att priset på majs och andra råvaror som används vid framställning av isoglukos inte har påverkats. Parlamentet konstaterar därför att efterfrågan på och konsumtionsmönstret för isoglukos helt skiljer sig från sockerkonsumtionens. Parlamentet instämmer därför med revisionsrättens åsikt att ”logiken i att räkna in dessa kostnadsfria tilläggskvoter i de påföljande kvotsänkningarna är långtifrån klar”(8), och frågar kommissionen vad som var allmännyttan med gratistillstånden som gavs till isoglukosproducenterna.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om de medel som avsatts till omstruktureringssystemet användes för omlokalisering av vissa av unionens fabriker till tredjeländer som unionen förmånsbehandlar, med tanke på att det inte var ett av sockerreformens mål att stödja produktiviteten utanför Europa.

83.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på att den ökade koncentrationen i sektorn innebär fördelar, samtidigt som prissänkningar till konsumenterna endast märks i begränsad omfattning eller inte alls. Parlamentet undrar därför om kommissionen vidtog några åtgärder eller initiativ under sockerreformen eller inom ramen för denna för att se till att prissänkningen på bulksocker skulle få genomslag för slutkonsumenten.

84.  Europaparlamentet konstaterar att det enligt revisionsrättens specialrapport är ”mycket stora variationer på alltifrån ett nettoöverskott på 390 EUR per ton som avståtts vilket ska jämföras med nedläggningskostnader netto som gett ett underskott på 226 EUR per ton”(9) och undrar om reformen kunde ha utformats på ett sätt som minimerade dessa variationer.

85.  Europaparlamentet instämmer med revisionsrättens bedömning att ”det finns inga heltäckande uppgifter om konsekvenserna på de lokala ekonomierna av att kvoter avståtts, om hur många arbetstillfällen som försvunnit eller om alternativa sysselsättningar för den personal som tidigare arbetade vid de fabriker som lagts ned”(10), och menar att dessa uppgifter skulle behövas för att få en heltäckande bild av reformerna för de berörda regionerna. När medel från unionen betalas ut till en mottagare kan man därför förvänta sig – grundat på de europeiska skattebetalarnas rätt till information – det omvända flödet av information om hur dessa medel används, vilket inte på något sätt står i motsättning till medlemsstaternas behörigheter.

86.  Europaparlamentet instämmer med revisionsrätten i att medlemsstater som beslutat att bevilja diversifieringsstöd bör ha fastslagit nationella omstruktureringsprogram där man redogör för vilka diversifieringsåtgärder som ska genomföras i de berörda regionerna och också har informerat kommissionen om dessa program. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att peka på hur diversifieringsstödet har påverkat de berörda regionerna.

87.  Europaparlamentet instämmer med revisionsrätten i att kommissionen bör lägga fram förslag på åtgärder för att ”ta bort den rigiditet och de restriktioner i det nuvarande kvotsystemet som inverkar negativt på odlarnas och producenternas konkurrenskraft”(11).

88.  Europaparlamentet kan, när det gäller revisionsrättens anmärkning om att EU har blivit mer importberoende, inte bedöma kommissionens svar att på det hela taget ”kan självförsörjningsgraden inom kvotgränsen efter reformen (cirka 85 procent) anses vara tillfredsställande”(12), med tanke på att EU:s marknad har öppnats för tredjeländer. Parlamentet noterar att diskussionen om tillgången på socker varken är väl dokumenterad eller väl underbyggd. Parlamentet har inte haft tillgång till några studier över den optimala nivån på sockertillgången eller möjliga konsekvenser vid bristande tillgång och de möjliga reaktionerna (och de relevanta kostnaderna) om en omfattande störning skulle inträffa på världsmarknaden.

Del IX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 8/2010 ”Att förbättra transportarbetet på transeuropeiska järnvägsleder: Har EU:s investeringar i järnvägsinfrastruktur varit ändamålsenliga?”

89.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av revisionsrättens väl genomarbetade och konstruktiva rapport och den grundliga analys som revisionsrätten har gjort.

90.  Europaparlamentet anser att förbättringar när det gäller definitionen av de prioriterade projekten skulle kunna förbättra samordningen och koncentrationen av EU:s finansiella resurser ytterligare. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa definitionen av prioriterade projekt utifrån påvisbara behov när det gäller befintliga och förväntade järnvägstjänster.

91.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att anpassa järnvägsinfrastrukturen så att den kan sörja för transeuropeiska tjänster och samtidigt upprätta sådana förbindelser som nu saknas vid gränsområden, undanröja flaskhalsar vid viktiga järnvägskorsningar och byta ut eller modernisera gammal järnvägsinfrastruktur.

92.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar för utveckling inom EU med hjälp av den antagna lagstiftningen. Parlamentet anser att kommissionen bör förbättra samarbetet med medlemsstaterna ytterligare för att lagstiftningsåtgärderna för järnvägssäkerhet och passagerares rättigheter, öppnande av och kompabilitet mellan marknaderna inom unionen ska kunna införlivas i nationell lagstiftning.

93.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar i syfte att fortsätta investera betydande resurser för att bidra till förbättrade projektförberedelser.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rådfråga externa experter inom området för järnvägsinfrastruktur för att bättre bedöma de tekniska aspekterna av föreslagna projekt innan de godkänns inom ramen för Sammanhållningsfonden.

95.  Europaparlamentet understryker att det inför framtida projekt är nödvändigt att verka för bättre förberedelser av projekten för att minska risken för kostnadsökningar till följd av oförutsebara faktorer, till exempel oväntat svåra geografiska förhållanden och miljöskyddskrav.

96.  Europaparlamentet konstaterar att det i vissa fall uppstår förseningar innan infrastrukturen kan börja användas. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedriva ett närmare samarbete med medlemsstaterna för att göra de nödvändiga förbättringarna i den framtida planeringen.

97.  Europaparlamentet välkomnar det effektiva transportarbetet på de avsnitt som är avsedda för höghastighetstrafik för personbefordran, vilket har visat sig uppfylla förväntningarna.

98.  Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten noterade flera olika svårigheter, till exempel olikheter när det gäller spårvidd, strömförsörjning, trafikstyrningssystem (signalsystem), tåglängd och driftsregler. Parlamentet uppmanar kommissionen att bistå medlemsstaterna ytterligare med att mildra sådana svårigheter vilket skulle göra det lättare att förbättra utvecklingen av de transeuropeiska transportförbindelserna. Parlamentet påpekar att unionen måste spela en viktig roll när det gäller att främja kompabilitet mellan nationella nätverk vid sidan av att ge ett effektivt finansiellt stöd.

99.  Europaparlamentet konstaterar att utnämnandet av europeiska samordnare har förbättrat genomförandet av TEN-T-projekt på ett betydande sätt genom att koncentrera investeringar och främja utveckling av prioriterade projekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta samordnarna fortsätta sin nuvarande roll och att bedöma möjligheten att utse fler samordnare för de avsnitt i de prioriterade projekten som möter stora svårigheter.

100.  Europaparlamentet anser att det ansvar som vilar på genomförandeorganet för det transeuropeiska transportnätet måste utökas för att förstärka den effektiva kontrollen och utvärderingsprocessen av medfinansieringen av de prioriterade projekten.

101.  Europaparlamentet konstaterar att koncentrationen av TEN-T-medfinansiering till gränsområden har förbättrats sedan 2006, men att mycket återstår att göra, däribland att undanröja flaskhalsarna och upprätta sådana förbindelser som nu saknas.

102.  Europaparlamentet betonar att alla återstående problem och frågor behöver bedömas vid förberedandet av översynen av TEN-T-riktlinjerna.

103.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över TEN-T-politiken inför framtida utmaningar i samband med klimatmålen, en stärkt ekonomisk tillväxt samt social och ekonomisk sammanhållning.

Del X – Revisionsrättens särskilda rapport nr 9/2010 ”Används de utgifter inom EU:s strukturåtgärder som avser vattenförsörjning till hushållen på bästa möjliga sätt?”

104.  Europaparlamentet understryker att vatten och i synnerhet dricksvatten är en strategisk naturtillgång som, i likhet med andra naturtillgångar, under 2000-talet är utsatt för ett ökande tryck till följd av en ständigt växande efterfrågan. Parlamentet anser därför att det är vår uppgift och skyldighet att ägna särskild uppmärksamhet åt att skydda vattnet och se till att det används varsamt och rationellt, för att trygga en god vattenkvalitet och en tillräcklig dricksvattenförsörjning för den ökande befolkningen och kommande generationer.

105.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens konstruktiva rekommendationer och uppmanar medlemsstaterna att ägna större uppmärksamhet åt en integrerad hantering av vattentillgångarna, som både gagnar miljön och ekonomin, när de utformar sina program och projekt för medfinansiering från unionen, samt att sträva efter att maximera mervärdet av unionens medverkan.

106.  Europaparlamentet understryker behovet av en mer rigorös granskning av projekten på ansökningsstadiet för att förebygga brister. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ytterligare förbättra användningen av riktlinjer och checklistor genom att fastställa tydligare kriterier för bedömning av bidragsansökningarna, i syfte att göra förfarandena och deras resultat effektivare och mer konsekventa, samt att garantera en ordentlig uppföljning i händelse av att begärda upplysningar eller åtgärder inte tillhandahållits respektive vidtagits.

107.  Europaparlamentet är chockerat av revisionsrättens konstaterande att en del projekt, som hade slutförts flera år innan granskningen genomfördes, inte var i drift på grund av att det saknades kompletterande infrastruktur. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att sträva efter att planera projekten bättre för att förhindra att dyrbar infrastruktur, såsom den i vattenförsörjningssektorn, inte kan användas på grund av att det saknas förbindelser i nätet.

108.  Europaparlamentet uppmanar också medlemsstaterna att förbättra planeringen genom att göra heltäckande behovsbedömningar och att se till att investeringarna i största möjliga utsträckning är ändamålsenliga och ekonomiska genom att också överväga möjligheten att låta användarna täcka kostnader och se till att också de strävar efter att göra vattenanvändningen effektivare och minska förlusterna för att värna om vattentillgångarna.

109.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra samordningen och göra fler intressenter delaktiga i projektplaneringen för att undvika situationer där investeringar som syftar till att öka vattenförsörjningskapaciteten görs i en kommun utan att man tar hänsyn till minskad förbrukning till följd av andra investeringar i samma kommun eller där investeringar görs i försörjningssystem på högre nivå utan att kommunerna förbinder sig att använda dem.

Del XI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 10/2010 ”Särskilda åtgärder till förmån för jordbruket i regionerna i de yttersta randområdena och på de mindre Egeiska öarna”

110.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens rapport och kommissionens svar.

111.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendation 1. Parlamentet fastställer med hänvisning till artikel 12 i rådets förordning (EG) nr 247/2006 av den 30 januari 2006 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden(13), att subsidiaritetsprincipen gäller vid utarbetandet av programmen i överensstämmelse med de riktlinjer som fastställts av kommissionen. Parlamentet är medvetet om att det är nödvändigt att de korrekta åtgärderna utarbetas på nationell nivå i enlighet med de fastställda riktlinjerna. Parlamentet välkomnar kommissionens roll när det gäller programmens förenlighet med unionslagstiftningen samt i samrådet med de nationella myndigheterna under programplaneringen, där även riktlinjerna till medlemsstaterna ingår. Parlamentet betonar särskilt betydelsen av att samarbetet mellan kommissionen och medlemsstaterna utvidgas för att förbättra kontrollindikatorerna och ändamålsenligheten.

112.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendation 2. Parlamentet välkomnar en ändring av den berörda artikeln i förordning (EG) nr 247/2006, såsom föreslagits av kommissionen, för att underlätta medlemsstaternas årliga översynsprocess.

113.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendation 3. Parlamentet konstaterar att subsidiaritetsprincipen gäller vid utarbetandet av åtgärderna. Parlamentet konstaterar vidare att en ökad medverkan av programdeltagarna samt en noggrannare ekonomisk analys i de berörda medlemsstaterna kan leda till en förbättring av åtgärderna. Parlamentet påpekar att man vid utarbetandet av åtgärder på nationell nivå måste ta hänsyn till hållbara mål för att förhindra en fokusering på ytliga åtgärder. Parlamentet anser att det i vissa regioner är nödvändigt med såväl schablonstöd som rent produktionsbaserat stöd, men uppmanar till utveckling av hållbara metoder som garanterar de berörda regionerna ett jordbruk som är hållbart på sikt.

114.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendation 4. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa ramvillkor för gemensamma kontrollindikatorer. Parlamentet är medvetet om att särdragen i länderna som omfattas av de enskilda programmen försvårar utvecklingen av kontrollindikatorer som är gemensamma för hela unionen. Parlamentet anser dock att gemensamma kontrollindikatorer är nödvändiga för en hållbar utveckling av jordbruket och landsbygden. Parlamentet välkomnar kommissionens samråd med medlemsstaterna för att fastställa gemensamma kontrollindikatorer som ska gälla för programmen från och med 2011. Parlamentet ser dessa samråd som en möjlighet att skapa ett exempel som i framtiden skulle kunna användas även inom andra områden som finansieras av unionen.

115.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendation 5. Parlamentet välkomnar revisionsrättens förslag att förkorta programmens nuvarande femåriga utvärderingsintervall. Parlamentet noterar kommissionens svar på revisionsrättens förslag. Parlamentet föreslår liksom revisionsrätten att det femåriga utvärderingsintervallet förkortas till ett år, utan att detta påverkar medlemsstaternas årliga genomföranderapporter till kommissionen. Parlamentet begär dessutom att det införs ett informationsförvaltningssystem för att följa upp de uppgifter som medlemsstaterna lämnat på grundval av representativa kontrollindikatorer, vilket kommer att leda till en mer ändamålsenlig och hållbar användning av de ekonomiska stöden.

116.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att effektivisera samarbetet med medlemsstaterna. Parlamentet noterar att kommissionen inte kan tvinga en medlemsstat att genomföra de föreslagna ändringarna, som skulle leda till mer hållbara program. Parlamentet anser att programmen skulle bli mer ändamålsenliga om kommissionen i större utsträckning involverades i kontrollen.

o
o   o

117.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, domstolen och revisionsrätten samt att se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

(1) EUT L 69, 13.3.2009.
(2) EUT C 308, 12.11.2010, s. 1.
(3) EUT C 303, 9.11.2010, s. 1.
(4) EUT C 308, 12.11.2010, s. 129.
(5) Antagna texter, P7_TA(2011)0194.
(6) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.
(7) Särskild rapport nr 2/2010, kommissionens svar på punkterna 25–26: ”Syftet med systemet för uppbyggnad av ny infrastruktur var att optimera europeisk infrastruktur genom begränsat stöd för utveckling av ett begränsat antal projekt för ny infrastruktur i vederbörligen motiverade fall, där ett sådant stöd kan ha en avgörande katalysatoreffekt när det gäller europeiskt mervärde”.
(8) Särskild rapport nr 6/2010, punkt 43.
(9) Särskild rapport nr 6/2010, punkt 72.
(10) Särskild rapport nr 6/2010, punkt 73.
(11) Särskild rapport nr 6/2010, rekommendation 2.
(12) Särskild rapport nr 6/2010, kommissionens svar, punkt 58.
(13) EUT L 42, 14.2.2006, s. 1.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy