Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Antagna texter
PDF 83kWORD 42k
Torsdagen den 9 juni 2011 - Strasbourg Slutlig utgåva
Guantánamo
P7_TA(2011)0271B7-0362, 0371, 0374 och 0375/2011

Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2011 om Guantánamo: det förestående beslutet om dödsstraff

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av de internationella, europeiska och nationella instrumenten om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och om förbudet mot godtyckligt frihetsberövande, tvångsförsvinnanden och tortyr, såsom den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) av den 16 december 1966 och FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 10 december 1984, och relevanta tillhörande protokoll,

–  med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 62/149 av den 18 december 2007, i vilken man efterlyser ett moratorium för tillämpning av dödsstraffet, och resolution 63/168 av den 18 december 2008, i vilken man uppmanar till tillämpning av generalförsamlingens resolution 62/149,

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om dödsstraffet, särskilt resolutionerna av den 7 oktober 2010 om Internationella dagen mot dödsstraffet(1) och av den 10 juli 2008 om dödsstraff, särskilt Troy Davis fall(2) , om Guantánamo, särskilt resolutionerna av den 13 juni 2006 om Guantánamofångarnas situation(3) och av den 10 mars 2004 om Guantánamofångarnas rätt till en rättvis rättegång(4) samt om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar, särskilt den resolution som antogs den 14 februari 2007(5) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2009 om återvändande och återflyttning av fångar från Guantánamolägret(6) ,

–   med beaktande av parlamentets talmans skrivelse till de nationella parlamenten om medlemsstaternas uppföljning av parlamentets resolution av den 14 februari 2007,

–  med beaktande av protokoll nr 6 till konventionen av den 28 april 1983 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna avseende avskaffande av dödsstraffet,

–  med beaktande av det andra fakultativa protokollet till ICCPR syftande till dödsstraffets avskaffande, ett protokoll som antogs den 15 december 1989,

–  med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den saudiarabiske mannen Abd al-Rahim Hussayn Muhammed al-Nashiri, som för närvarande hålls inspärrad i USA:s interneringsanläggning på Guantánamo Bay, kommer snart att få sin sak prövad av en militärkommission. Den amerikanska regeringen yrkar på dödsstraff, men för att dödsstraffet ska kunna verkställas krävs att en särskild behörig företrädare för militärkommissionerna (”convening authority”) ger sitt godkännande. Denne väntas fatta sitt beslut inom några veckor.

B.  Abd al-Rahim al-Nashiri har suttit bakom lås och bom i USA i nästan nio år. En amerikansk federal domstol förde fram åtalspunkter mot honom bara några månader efter att han greps 2002, men trots det fick han inte sitt ärende prövat i domstol direkt och han ställdes inte heller ofördröjligen inför rätta, vilket är ett krav enligt folkrätten. I stället internerades han i hemlighet tills han fördes över till Guantánamo 2006.

C.  Under de nästan 4 åren som CIA:s fånge lär han ha hållits isolerad på hemlig ort, och det finns uppgifter om att han utsattes för tortyr, bl.a. skendränkning.

D.  Den 20 april 2011 meddelade USA:s försvarsministerium att Abd al-Rahim al-Nashiri stod anklagad, enligt Military Commissions Act från 2009, för bland annat ”mord i strid med krigsrätten” och ”terrorism”. Han anklagades nämligen för att ha haft en ledande roll i attacken mot USS Cole i Jemen den 12 oktober 2000, där 17 amerikanska sjömän dödades och 40 andra skadades, och i attacken mot det franska oljetankfartyget MV Limburg i Adenviken den 6 oktober 2002, där en besättningsman dödades.

E.  Abd al-Rahim al-Nashiri, som är saudiarabisk medborgare, kommer att bli den första person som ställs inför en militärkommission sedan president Obama beslutade att dessa rättegångar skulle återupptas. Hittills har det inte fastställts något datum för denna militärkommissionsrättegång. Åklagarsidan anser att det bör vara möjligt att utdöma dödsstraff vid rättegången, men detta måste förhandsgodkännas av militärkommissionernas behöriga företrädare, som utses av den amerikanske försvarsministern.

F.  Den nuvarande behörige företrädaren för militärkommissionerna har meddelat att han är beredd att ta emot skriftliga inlagor om frågan om dödsstraff fram till den 30 juni 2011 och att han kommer att fatta sitt beslut efter det datumet.

G.  Europeiska unionen är starkt engagerad i arbetet för att i första hand få tredjeländer att införa moratorium för tillämpning av dödsstraffet och för att därefter få till stånd ett avskaffande av dödsstraffet i hela världen. Parlamentet strävar efter att alla länder ska acceptera denna princip.

H.  I den internationella människorättslagstiftningen slås det fast att några länder har kvar dödsstraffet. Dessa länder förbjuds dock att utdöma och verkställa dödsstraff i de fall då domen bygger på en rättegång som inte har uppfyllt högsta tänkbara rättvisestandarder.

I.  Parlamentet har redan framfört kritik och uppmanat USA att se över sitt system med militärkommissioner, eftersom det inte uppfyller internationella bestämmelser om rättvisa rättegångar.

J.  FN:s särskilda rapportör om främjande och skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter uppmanade 2007 USA att avskaffa militärkommissionerna, och FN:s särskilda rapportör om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar uppmanade 2009 USA att inte genomföra åtal inför militärkommissioner i mål som kan leda till dödsstraff.

K.  Abd al-Rahim al-Nashiri har uppgett att han under flera månader 2002 och 2003 hölls fången i en hemlig CIA-interneringsanläggning i Polen och att han torterades under denna period. Den 10 maj 2011 uppmanade han, med hjälp av icke-statliga människorättsorganisationer, Europadomstolen att granska detta fall.

L.  Trots att det finns bevis för att det i kampen mot terrorismen har förekommit extremt allvarliga människorättskränkningar och människorättsbrott enligt internationell rätt – såsom tortyr, misshandel, fängslanden utan möjlighet till kontakt med yttervärlden och ofrivilliga försvinnanden – har endast ett fåtal personer ställt inför rätta i USA och i EU.

1.  Europaparlamentet noterar att det finns ett nära transatlantiskt förhållande som bygger på en gemensam värdegrund och på respekt för grundläggande, universella och icke förhandlingsbara mänskliga rättigheter, såsom rätten till en rättvis rättegång och förbudet mot godtyckliga frihetsberövanden. Parlamentet välkomnar det täta transatlantiska samarbetet i en lång rad internationella människorättsfrågor.

2.  Europaparlamentet uttrycker på nytt sin indignation och vrede över alla massiva terrorattentat och sin solidaritet med offren för dessa attentat. Parlamentet uttrycker sin medkänsla med offrens familjer, vänner och släktingar men vidhåller att kampen mot terrorismen inte kan föras på bekostnad av etablerade, grundläggande och delade värderingar såsom respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen.

3.  Europaparlamentet står fast vid sitt hårdnackade motstånd mot användningen av tortyr och misshandel och mot dödsstraff i alla enskilda fall och under alla omständigheter och betonar än en gång att avskaffandet av dödsstraffet bidrar till att stärka den mänskliga värdigheten och successivt utveckla de mänskliga rättigheterna.

4.  Europaparlamentet uppmanar de amerikanska myndigheterna att inte döma Abd al-Rahim al-Nashiri till döden och uppmanar den höga representanten Catherine Ashton, rådets ordförandeskap, kommissionen och medlemsstaterna att så snart som möjligt ta upp frågan med de amerikanska myndigheterna och att framföra kraftfulla protester till USA i ett försök att förhindra att Abd al-Rahim al-Nashiri avrättas.

5.  Europaparlamentet uppmanar på nytt de amerikanska myndigheterna att se över systemet med militärkommissioner, så att man garanterar rättvisa rättegångar och förbjuder all användning av tortyr, misshandel, fängslanden utan möjlighet till kontakt med yttervärlden, frihetsberövanden på obestämd tid utan rättegång samt ofrivilliga försvinnanden. EU-institutionerna och medlemsstaterna påminns om att de är skyldiga att inte medverka till, eller mörklägga, sådana handlingar som är förbjudna enligt internationell, europeisk och nationell lagstiftning.

6.  Europaparlamentet beklagar den amerikanske presidentens beslut den 7 mars 2011 att skriva under dekretet om frihetsberövanden och upphävande av förbudet mot militärdomstolar. Parlamentet är övertygat om att normala brottmålsrättegångar i civila domstolar är det bästa sättet att lösa Guantánamofångarnas ställning. Parlamentet vidhåller att al-Nashiri, och alla andra fångar i amerikanska interneringsanläggningar, bör åtalas utan dröjsmål och få sina ärenden prövade i överensstämmelse med internationella rättsstatliga standarder eller släppas på fri fot. I detta sammanhang understryker parlamentet att samma krav för rättvisa rättegångar bör tillämpas på alla, utan diskriminering.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU:s och medlemsstaternas myndigheter, liksom de amerikanska myndigheterna, att säkerställa fullständiga, rättvisa, effektiva, oberoende och opartiska utredningar och granskningar av människorättskränkningar och människorättsbrott enligt internationell, europeisk och nationell lagstiftning och att ställa de ansvariga inför rätta, även i samband med CIA:s program för extraordinära överlämnanden och hemliga interneringsanläggningar.

8.  Europaparlamentet gläder sig över att en rad medlemsstater har gått med på att ta emot Guantánamofångar och uppmanar fler medlemsstater att samarbeta med den amerikanska regeringen i denna fråga.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till militärkommissionernas behöriga företrädare, USA:s utrikesminister, USA:s president, USA:s representanthus och senat, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU-medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s generalförsamling och FN-medlemsstaternas regeringar.

(1) Antagna texter, P7_TA(2010)0351.
(2) EUT C 294 E, 3.12.2009, s. 80.
(3) EUT C 300 E, 9.12.2006, s. 136.
(4) EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 640.
(5) EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 309.
(6) EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 91.

Senaste uppdatering: 3 oktober 2012Rättsligt meddelande