Europaparlamentets resolution av den 15 september 2011 om EU:s insatser för att bekämpa korruption
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ”Insatser mot korruption på EU:s territorium” (KOM(2011)0308) av den 6 juni 2011 och kommissionens beslut (C(2011)3673) om fastställande av ett rapporteringssystem för EU:s insatser mot korruption som ska granskas regelbundet (EU:s rapport om insatserna mot korruption),
– med beaktande av artiklarna 67.3 och 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och av Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd,
– med beaktande av sin förklaring av den 18 maj 2010 om EU:s insatser när det gäller att bekämpa korruption(1),
– med beaktande av rådets rambeslut 2003/568/RIF av den 22 juli 2003 om kampen mot korruption inom den privata sektorn(2),
– med beaktande av den konvention som utarbetats på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen, om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen(3) och det protokoll som upprättats på grundval av artikel K 3 i Fördraget om Europeiska unionen, till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen, vilka kriminaliserar bedrägerier och korruption som påverkar EU:s finansiella intressen(4),
– med beaktande av den konvention som utarbetats på grundval av artikel K 3.2 c i fördraget om Europeiska unionen om kamp mot korruption som tjänstemän i Europeiska gemenskaperna eller Europeiska unionens medlemsstater är delaktiga i, vilken kriminaliserar bedrägerier och korruption som inte påverkar EU:s finansiella intressen(5),
– med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Korruption är ett synnerligen allvarligt brott med gränsöverskridande inslag vars följder ofta inte stannar vid EU:s gränser. EU har en allmän rätt att handla när det gäller korruptionsbekämpande insatser.
B. Enligt artikel 67 i EUF-fördraget ska unionen verka för att säkerställa en hög säkerhetsnivå genom förebyggande och bekämpning av brottslighet samt genom tillnärmning av den straffrättsliga lagstiftningen. Enligt artikel 83 i EUF-fördraget är korruption ett av de brott som betraktas som särskilt allvarliga och som har ett gränsöverskridande inslag.
C. I punkt 4.1 i Stockholmsprogrammet slås det fast att korruption är ett av de gränsöverskridande hot som fortsatt utmanar unionens inre säkerhet och som kräver ett tydligt och omfattande svar.
D. Fyra av fem av EU:s invånare anser att korruption är ett allvarligt problem i deras medlemsstat (2009 års Eurobarometer om européers inställning till korruption) och 88 procent av de personer som svarade på den allmänna utfrågningen om Stockholmsprogrammet ansåg att EU borde göra mer för att stävja korruptionen.
E. Uppskattningsvis 120 miljarder euro per år, vilket motsvarar en procent av EU:s BNP, förloras till följd av korruption (KOM(2011)0308).
F. Korruptionen undergräver rättsstaten, leder till missbruk av skattemedel i allmänhet och av skattefinansierade EU-medel samt snedvrider marknaden. Den har haft en roll i den pågående ekonomiska krisen.
G. Den ekonomiska återhämtningen i de medlemsstater som drabbats av den ekonomiska och finansiella krisen hindras av korruption, skatteflykt, skattebedrägerier och annan ekonomisk brottslighet. Risken för korruption är särskilt stor i samband med omfattande avregleringar och privatiseringar och måste motverkas med alla medel.
H. Korruptionen orsakar social skada eftersom den organiserade brottsligheten kombinerar korruption med annan grov brottslighet, till exempel narkotikasmuggling och människohandel (KOM(2011)0308).
I. Det saknas politisk vilja bland ledare och beslutsfattare att ingripa mot korruptionen i alla dess former. Bestämmelserna om insatserna mot korruption har genomförts på ett ojämnt sätt i EU:s medlemsstater, och det övergripande genomförandet är otillfredsställande (KOM(2011)0308).
J. Tre av EU:s medlemsstater har inte ratificerat Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, tolv har inte ratificerat tilläggsprotokollet till denna konvention och sju har inte ratificerat den civilrättsliga konventionen om korruption. Tre medlemsstater har ännu inte ratificerat FN:s bestickningskonvention och fem medlemsstater har inte ratificerat OECD:s bestickningskonvention.
K. Uppfattningen att korruption förekommer undergräver allvarligt det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna, vilket påverkar samarbetet i rättsliga och inrikes frågor.
L. Det rättsliga samarbetet i korruptionsfall med gränsöverskridande inslag är fortfarande komplicerat och trögt.
M. Om man inte omedelbart och på lämpligt sätt tar itu med korruptionen kan den undergräva förtroendet för de demokratiska institutionerna och försvaga de politiska ledarnas ansvarstagande (KOM(2011)0308).
N. Korruptionen har hjälpt många diktaturer att hålla sig kvar vid makten och gjort det möjligt för dem att överföra avsevärda mängder pengar till utländska bankkonton, bl.a. i Europa. Medlemsstaterna måste stärka sina insatser för att spåra och frysa utländska stulna tillgångar så att de kan återföras till sina rättmätiga ägare.
1. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen den 6 juni 2011 antog ett lagstiftningspaket mot korruption(6), som omfattar ett meddelande om insatser mot korruption på EU:s territorium och ett beslut om EU:s rapport om insatserna mot korruption.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera kampen mot korruption inom sitt säkerhetsprogram för de kommande åren, bl.a. när det gäller personalresurser.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom sitt rapporteringssystem ta upp den centrala frågan om ett effektivt genomförande av lagstiftning mot korruption, liksom avskräckande påföljder som utdöms av brottsbekämpande myndigheter och domstolar.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp frågan om införlivandet och genomförandet av EU:s lagstiftning mot korruption, inbegripet avskräckande påföljder, och att vidta åtgärder för att uppmuntra medlemsstaterna att införliva och genomföra relevanta internationella och regionala instrument för bekämpning av korruption.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid genomförandet av EU:s rapporteringssystem för insatserna mot korruption säkerställa att oberoende experter ingår i expertgruppen och forskarnätverket, att alla experter kan styrka sin integritet, sitt goda anseende och sina fackkunskaper samt att ett stort antal organisationer från det civila samhället är representerade.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att utarbeta interimistiska rapporter om insatser mot korruption före 2013, med tanke på att den ekonomiska kris som råder i många medlemsstater innebär att man omedelbart måste ta itu med denna fråga.
7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att handla på grundval av artikel 83.1 i EUF-fördraget för att anta minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder för korruption, med tanke på det gränsöverskridande inslaget och konsekvenserna för den inre marknaden.
8. Europaparlamentet konstaterar bekymrat att det inte sker några framsteg när det gäller medlemsstaternas genomförande av rådets rambeslut 2003/568/RIF om kampen mot korruption inom den privata sektorn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva och verkställa bestämmelserna i detta rambeslut.
9. Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att i sin helhet tillämpa EU:s konventioner om kriminalisering av bedrägerier och korruption från 1995 respektive 1997.
10. Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska vidta ytterligare åtgärder på EU-nivå för att harmonisera bestämmelserna om skydd av uppgiftslämnare (inbegripet skydd mot förtalsstämningar och åtal) samt kriminalisera olagligt berikande.
11. Europaparlamentet uppmanar samtliga EU-institutioner, inbegripet EU-organ och medlemsstater, att säkerställa större insyn genom att fastställa uppföranderegler eller förbättra befintliga sådana regler – som ett minimum måste det finnas tydliga regler om intressekonflikter – samt att vidta åtgärder för att förhindra och motverka att korruptionen nästlar sig in i politiken och medierna, bl.a. genom att öka insynen i och övervakningen av finansieringsverksamhet.
12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera pengar och personal i arbetet för att bekämpa korruption. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste samarbeta med Europol, Eurojust och Olaf för att utreda och lagföra korruptionsbrott.
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Eurojust att säkerställa ett effektivare och snabbare utbyte av handlingar och uppgifter mellan nationella domstolar i korruptionsfall med gränsöverskridande inslag.
14. Europaparlamentet uppmanar rådet att säkerställa nödvändigt politiskt engagemang, något som för närvarande saknas i vissa medlemsstater, för att bekämpa korruption och genomföra de åtgärder som antagits av kommissionen genom dess lagstiftningspaket mot korruption och det mer omfattande paketet om skydd av den lagliga ekonomin.
15. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att effektivisera dagens nätverk av nationella kontaktpunkter mot korruption, och begär att kommissionen ska informera Europaparlamentet om nätverkets verksamhet.
16. Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att ratificera och fullt ut genomföra OECD:s konvention om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser. Parlamentet betonar att bestickning av utländska tjänstemän negativt påverkar unionens politik för grundläggande rättigheter, miljö och utveckling.
17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabba upp sitt arbete så att den kan fullgöra sina rapporteringsskyldigheter enligt FN:s konvention mot korruption.
18. Europaparlamentet anser att kampen mot korruption kräver större insyn i finansiella transaktioner, särskilt transaktioner som omfattar så kallad offshoreverksamhet inom EU och på annat håll i världen.
19. Europaparlamentet uppmanar rådet att tillsammans med kommissionen nå överenskommelser med tredjeländer (särskilt de så kallade offshoreekonomierna) i syfte att garantera informationsutbyte om bankkonton och finansiella transaktioner som tillhör eller inbegriper EU-medborgare och EU-företag i dessa länder.
20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta bekämpningen av anonyma skalbolag i jurisdiktioner som tillämpar sekretess, vilket möjliggör kriminella finansiella flöden, få en central plats i den kommande reformen av direktivet om bekämpning av penningtvätt.
21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en stark politisk samordning mellan rapporteringssystemet för insatserna mot korruption och den nya strategin mot korruption och lagstiftningsinitiativet om återvinning av kriminella tillgångar, som ingår i det mer omfattande paketet om skydd av den lagliga ekonomin.
22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att varje år lämna en rapport till Europaparlamentet om genomförandet av EU:s politik mot korruption och att när så är relevant och möjligt översända preliminära rapporter om särskilda problem som rör kampen mot korruptionen i EU.
23. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
Detta lagstiftningspaket innehåller ett meddelande om insatser mot korruption på EU:s territorium, ett beslut om inrättandet av ett rapporteringssystem för EU:s insatser mot korruption, en rapport om genomförandet av rådets rambeslut 2003/568/RIF om kampen mot korruption inom den privata sektorn och en rapport om formerna för EU:s deltagande i Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco).