Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av konventionen om klusterammunition, som trädde i kraft den 1 augusti 2010 och som den 8 november 2011 hade fått stöd av 111 stater (undertecknats av 108, bland dem 3 EU-medlemsstater; ratificerats av 63, bland dem 19 EU-medlemsstater, och tillträtts av 3),

–  med beaktande av förslaget till protokoll (VI) om klusterammunition av den 26 augusti 2011 till konventionen om förbud mot eller inskränkningar i användningen av vissa konventionella vapen som kan anses vara ytterst skadebringande eller ha urskillningslösa verkningar,

–  med beaktande av den resolution som FN:s generalförsamling antog den 2 december 2008 om konventionen om klusterammunition,

–  med beaktande av meddelandet från FN:s generalsekreterare till statsparternas andra möte om konventionen om klusterammunition som framfördes av Sergio Duarte, hög representant med ansvar för nedrustningsfrågor, i Beirut den 13 september 2011,

–  med beaktande av förklaringarna av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, särskilt om konventionen om klusterammunition av den 1 augusti 2010 och om den rapporterade användningen av klusterammunition i Libyen av den 29 april 2011,

–  med beaktande av sin resolution av 20 november 2008 om konventionen om multipelbomber(1),

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om ikraftträdandet av konventionen mot klustervapen och EU:s roll(2),

–  med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om framsteg vid åtgärder mot minor,(3)

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Klusterammunition utgör en allvarlig risk för civila eftersom den vanligtvis drabbar ett stort område med dödlig effekt. Användning av sådan ammunition har efter det att en konflikt ägt rum orsakat många tragiska skador och dödsfall bland civila eftersom oexploderade substridsdelar ofta hittas av barn och andra intet ont anande oskyldiga.

B.  Stödet från merparten av EU:s medlemsstater, parlamentariska initiativ och arbetet inom det civila samhällets organisationer har på ett avgörande sätt bidragit till att Osloprocessen kunde avslutas, varefter konventionen om klusterammunition trädde i kraft. Tjugotvå EU-medlemsstater är statspart i konventionen om klusterammunition och fem EU-medlemsstater har varken undertecknat eller ratificerat den.

C.  Konventionen förbjuder statsparter att använda, utveckla, tillverka, på annat sätt förvärva, lagra, behålla och till någon direkt eller indirekt överföra klusterammunition samt att hjälpa, uppmuntra eller förmå någon att ägna sig åt verksamhet som enligt konventionen är förbjuden för en statspart.

D.  I konventionen fastställs en ny humanitär standard för stöd till klusterammunitionsoffer, bland vilka inräknas de personer som direkt drabbats av klusterammunition, liksom också deras familjer och samhällen.

E.  Förslaget till text i protokoll VI till konventionen om vissa konventionella vapen som kommer att diskuteras under den fjärde översynskonferensen om konventionen om vissa konventionella vapen är varken rättsligt jämförbart med eller ett komplement till konventionen om klusterammunition. Medan statsparterna i konventionen om klusterammunition är rättsligt bundna att förstöra all ammunition kommer detta förslag till protokoll enbart att förbjuda klusterammunition från tiden före 1980, och det innehåller en längre övergångsperiod som skulle göra det möjligt att göra undantag från reglerna i minst tolv år. I protokollet tillåts användning av klusterammunition med endast en självförstöringsmekanism och stater tillåts att använda klusterammunition med en så kallad felfrekvens på en procent eller mindre.

F.  Sedan konventionen om klusterammunition undertecknades ska klusterammunition nyligen ha använts mot civila i Kambodja, Thailand och Libyen, och brådskande åtgärder måste nu vidtas för att garantera att oexploderade klustersubstridsdelar undanröjs för att förhindra ytterligare dödsfall eller skador.

1.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstaterna att inte anta, stödja eller i ett senare skede ratificera något protokoll till konventionen om vissa konventionella vapen som tillåter användning av den klusterammunition som har förbjudits i konventionen om klusterammunition, samt uppmanar rådet och medlemsstaterna att agera i enlighet med detta vid den fjärde översynskonferensen om konventionen om konventionella vapen i Genève den 14–25 november 2011.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt att det förslag till text i protokoll VI som ska diskuteras på konferensen försvagar skyddet av civila och hotar äventyra den klara och stränga internationella människorättsnorm som fastställts i konventionen om klusterammunition, som i sin helhet förbjuder dessa vapen.

3.  Europaparlamentet uppmanar stater att uppmärksamma de humanitära konsekvenserna och de höga politiska kostnaderna om de stöder detta förslag till protokoll som är fullt av undantag och kryphål som skulle tillåta användning av klusterammunition.

4.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och kandidatländer som inte är part i konventionen om klusterammunition att tillträda den, och uppmanar konventionens signatärstater att så snart som möjligt ratificera den.

5.  Europaparlamentet anser att protokoll VI inte är förenligt med konventionen om klusterammunition samt att de medlemsstater som har undertecknat konventionen har en rättslig skyldighet att kraftigt motsätta sig och säga nej till införandet av protokoll VI.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten att påminna EU:s medlemsstater om deras rättsliga skyldighet enligt konventionen om klusterammunition. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att särskilt betona de tematiska målen om att minska klusterammunitionshotet och se till att EU ansluter sig till konventionen om klusterammunition, något som är möjligt tack vare Lissabonfördraget.

7.  Europaparlamentet värdesätter att femton statsparter och signatärstater har förstört sina lager och att ytterligare tolv kommer att ha förstört sina lager före deadline. Röjning pågår i arton länder och tre andra områden.

8.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte är part i konventionen, men som vill verka för en minskning av klusterammunitionens humanitära effekter, att vidta kraftfulla och transparenta nationella åtgärder i väntan på anslutning genom att bland annat anta ett moratorium för användning, tillverkning och överföring av klusterammunition samt att omgående börja förstöra den klusterammunition som de har i lager.

9.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har undertecknat konventionen om klusterammunition att anta lagstiftning för att genomföra den i respektive medlemsstat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa transparens i de åtgärder de vidtar till följd av denna resolution och att regelbundet rapportera, bland annat till sina parlament, om sina åtgärder på konventionens område.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inkludera en hänvisning till förbudet mot klusterammunition som en standardklausul i avtal med tredjeländer, vid sidan om standardklausulen om icke-spridning av massförstörelsevapen, särskilt i samband med EU:s förbindelser med sina grannländer.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra kampen mot klusterammunition till en integrerad del av gemenskapens program för externt bistånd, för att hjälpa tredjeländer med att förstöra lagren och ge humanitärt bistånd.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, rådet och kommissionen att vidta åtgärder för att försöka hindra stater från att förse icke-statliga aktörer med klusterammunition.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare samt Koalitionen mot klusterammunition.

(1) EUT C 16 E, 22.1.2010, s. 61. (2) Antagna texter, P7_TA(2010)0285. (3) Antagna texter, P7_TA(2011)0339.