Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2011/2089(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0012/2012

Ingivna texter :

A7-0012/2012

Debatter :

Omröstningar :

PV 02/02/2012 - 12.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2012)0021

Antagna texter
PDF 131kWORD 60k
Torsdagen den 2 februari 2012 - Bryssel Slutlig utgåva
Mot en enhetlig EU-strategi för kollektiv prövning
P7_TA(2012)0021A7-0012/2012

Europaparlamentets resolution av den 2 februari 2012 om en enhetlig EU-strategi för kollektiv prövning (2011/2089(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 4 februari 2011 om det offentliga samrådet avseende en enhetlig EU-strategi för möjligheter till kollektiv prövning (”Towards a Coherent European Approach to Collective Redress” (SEK(2011)0173)),

–  med beaktande av utkastet till styrdokument med titeln ”Quantifying harm in actions for damages based on breaches of Article 101 or 102 of the Treaty on the Functioning of the European Union” (skadeberäkning vid olika fall av skadeståndstalan som väcks på grund av brott mot artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget), offentliggjort av kommissionen i juni 2011,

–  med beaktande av direktiv 2009/22/EG om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen(1) ,

–  med beaktande av samrådsdokumentet för diskussion om uppföljningen av grönboken om kollektiva prövningsmöjligheter för konsumenter, offentliggjort av kommissionen 2009,

–  med beaktande av sin resolution av den 26 mars 2009 om vitboken om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler(2) ,

–  med beaktande av kommissionens grönbok av den 27 november 2008 om kollektiva prövningsmöjligheter för konsumenter (KOM(2008)0794),

–  med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2011 om kommissionens rapport om konkurrenspolitiken 2009(3) ,

–  med beaktande av kommissionen vitbok av den 2 april 2008 om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler (KOM(2008)0165),

–  med beaktande av Mario Montis rapport av den 9 maj 2010 om en ny strategi för den inre marknaden,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 mars 2007 om EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013: Starkare konsumenter, högre välbefinnande för konsumenterna och ett effektivt konsumentskydd (KOM(2007)0099),

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om alternativ tvistlösning i civil-, handels- och familjerättsliga ärenden(4) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om tillämpning av direktivet om medling i medlemsstaterna, dess inverkan på medlingen och dess utnyttjande i domstolarna(5) ,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0012/2012), och av följande skäl:

A.  På det europeiska rättsområdet måste allmänheten och företagen inte bara åtnjuta vissa rättigheter, utan även kunna hävda dessa på ett verkningsfullt och effektivt sätt.

B.  Det finns nyligen antagen EU-lagstiftning som är utformad för att göra det möjligt för parter i gränsöverskridande fall att antingen genomdriva sina rättigheter(6) eller försöka bilägga tvisterna utanför domstol genom medling(7) .

C.  Fördelarna med alternativ tvistlösning är odiskutabla, och alla unionsmedborgare måste även fortsättningsvis ges lika möjligheter till rättslig prövning.

D.  I undersökningen Flash Eurobarometer om konsumenternas inställning till gränsöverskridande handel och konsumentskydd från mars 2011 uppger 79 procent av de tillfrågade EU-konsumenterna att de skulle vara mer benägna att ta strid för sina rättigheter i domstol om de kunde gå samman med andra konsumenter som har samma problem.

E.  Konsumenter som drabbats av en lagöverträdelse och vill väcka enskild talan för att få ersättning möter ofta avsevärda hinder i fråga om tillgänglighet, effektivitet och omkostnader, på grund av de ibland höga rättegångskostnaderna, eventuella psykiska påfrestningar, invecklade och långdragna förfaranden samt bristande information om vilka möjligheter till prövning som finns att tillgå.

F.  Om en grupp av medborgare har drabbats av samma överträdelse utgör kanske inte individuella stämningsansökningar ett effektivt sätt att sätta stopp för olagliga metoder eller få ersättning, särskilt om den enskilda förlusten är liten i jämförelse med rättegångskostnaderna.

G.  I vissa medlemsstater anses inte de befintliga instrument som utformats på EU-nivå för konsumenternas prövningsmöjligheter och genomdrivande av deras rättigheter allmänt sett ha gett tillfredsställande resultat, eller också är mekanismerna inte tillräckligt välkända, vilket leder till en begränsad användning av dem.

H.  Integreringen av EU:s marknad, och den därav följande ökningen av gränsöverskridande verksamhet, belyser behovet av en konsekvent, EU-omfattande strategi för hanteringen av de fall då konsumenter inte får någon ersättning på grund av att de förfaranden för kollektiv prövning av ersättningsanspråk som har införts i flera medlemsstater inte ger utrymme för gränsöverskridande lösningar.

I.  Nationella myndigheter och EU-myndigheter spelar en avgörande roll för att verkställa EU:s lagstiftning, och enskildas möjligheter att göra denna gällande bör bara vara komplement till, och inte en ersättning för, offentliga verkställighetsåtgärder.

J.  Offentliga verkställighetsåtgärder kan användas för att sätta stopp för överträdelser och fastställa böter, men de ger inte i sig konsumenterna möjlighet att få ersättning för skada som de lidit.

K.  Att slå samman anspråk i ett enda förfarande för kollektiv prövning, eller att låta en representativ enhet eller organisation föra fram ett sådant anspråk i allmänhetens intresse, skulle kunna förenkla processen och minska kostnaderna för alla inblandade parter.

L.  Ett system med kollektiv prövning skulle vara användbart för att komplettera det individuella rättskyddet, men det kan inte ersätta det.

M.  Kommissionen måste följa subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna med avseende på alla förslag som inte tillhör unionens exklusiva behörighet.

1.  Europaparlamentet välkomnar det ovannämnda övergripande samrådet och betonar att de som drabbas av olagliga metoder – såväl allmänhet som företag – måste ha möjlighet att begära ersättning för den förlust eller skada de lidit, särskilt om det rör sig om spridda skador där kostnadsrisken kanske inte står i proportion till skadorna.

2.  Europaparlamentet noterar de ansträngningar som Högsta domstolen i USA gjort för att begränsa ohemul klagan och missbruk av det amerikanska systemet med grupptalan(8) och betonar att EU måste undvika ett system med grupptalan som liknar det amerikanska eller något annat system som inte följer europeiska rättstraditioner.

3.  Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas ansträngningar för att stärka rättigheterna för dem som drabbats av olagliga metoder, genom att införa eller planera att införa lagstiftning som syftar till att underlätta tillgången till rättslig prövning, samtidigt som man undviker en kultur av rättegångsmissbruk. Parlamentet inser dock också att de nationella systemen för kollektiv prövning skiljer sig vida åt, särskilt i fråga om tillämpningsområde och processuella särdrag, vilket riskerar att försvaga medborgarnas möjligheter att hävda sina rättigheter.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete för att utarbeta en enhetlig EU-strategi för kollektiv prövning och begär att kommissionen i sin konsekvensbedömning visar att det behövs åtgärder på unionsnivå för att förbättra EU:s befintliga regelverk, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, i syfte att göra det möjligt för dem som drabbats av brott mot EU:s lagstiftning att få ersättning för den skada de lidit, vilket skulle bidra till att öka konsumenternas förtroende och få den inre marknaden att fungera smidigare.

5.  Europaparlamentet understryker de möjliga fördelarna med grupptalan i fråga om lägre kostnader och större rättssäkerhet för såväl kärande och svarande som rättsväsendet, genom att parallella rättegångar med likartade anspråk kan undvikas.

6.  När det gäller konkurrenssektorn anser Europaparlamentet att offentliga verkställighetsåtgärder är mycket viktiga för att man ska kunna genomföra bestämmelserna i fördragen, fullt ut uppnå EU:s mål och säkerställa kommissionens och de nationella konkurrensmyndigheternas tillämpning av EU:s konkurrenslagstiftning.

7.  Europaparlamentet konstaterar att det för närvarande endast är medlemsstaterna som lagstiftar om nationella regler för att beräkna hur stor ersättning som kan tilldelas. Vidare konstaterar parlamentet att upprätthållandet av den nationella lagstiftningen inte får hindra en enhetlig tillämpning av EU-lagstiftningen.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant undersöka vilken rättslig grund som är lämplig för eventuella åtgärder på området kollektiv prövning.

9.  Europaparlamentet konstaterar att de mekanismer för kollektiv prövning som är tillgängliga inom EU inte har lett till orimliga ekonomiska konsekvenser, enligt vad som framgår av de uppgifter som hittills kommit fram, framför allt den studie som genomfördes 2008 på uppdrag av GD Hälso- och konsumentfrågor om utvärdering av ändamålsenligheten och effektiviteten i mekanismerna för kollektiv prövning i EU.

Befintlig EU-lagstiftning och rättskipning genom domstolsförelägganden

10.  Europaparlamentet konstaterar att vissa verkställighetsmekanismer för enskilda mål, såsom direktiv 2008/52/EG om vissa aspekter på medling på privaträttens område och förordning (EG) nr 805/2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, redan nu finns på EU-nivå, och anser att i synnerhet förordning (EG) nr 861/2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande ger möjligheter till rättslig prövning, genom att gränsöverskridande tvister förenklas och kostnaderna sänks i mål där ersättningskraven gäller belopp på mindre än 2 000 euro. Parlamentet konstaterar dock att denna lagstiftning inte är utformad för att ge en ändamålsenlig tillgång till rättslig prövning i mål där ett stort antal drabbade lidit likartad skada.

11.  Europaparlamentet menar att rättskipning genom domstolsförelägganden spelar en viktig roll för att skydda de rättigheter som allmänheten och företagen åtnjuter enligt EU-rätten, och anser att de mekanismer som införts genom förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete(9) , liksom genom direktiv 2009/22/EG om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen, kan förbättras väsentligt i syfte att främja samarbete och rättskipning genom domstolsförelägganden i gränsöverskridande fall.

12.  Europaparlamentet anser att det särskilt inom miljösektorn behövs förbättrad rättskipning genom domstolsförelägganden och uppmanar kommissionen att utreda möjligheterna att utvidga användningen av förelägganden till denna sektor.

13.  Europaparlamentet anser att domstolsförelägganden bör inriktas på skyddet av både det enskilda intresset och det allmänna, och manar till försiktighet när man utökar tillgången till rättslig prövning för organisationer, eftersom organisationer inte bör få det lättare att få sin sak prövad än enskilda personer.

14.  Därför uppmanar Europaparlamentet kommissionen att stärka och effektivisera de befintliga instrumenten, såsom direktiv 98/27/EG om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen och förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, i syfte att säkerställa lämpliga offentliga verkställighetsåtgärder av konsumenternas rättigheter i EU. Icke desto mindre framhåller parlamentet att varken direktiv 98/27/EG eller förordning (EG) nr 2006/2004 ger konsumenterna möjlighet att få ersättning för skador som de lidit.

En rättsligt bindande övergripande ram och skyddsåtgärder

15.  Europaparlamentet anser att tillgång till rättvisa genom möjligheter till kollektiv prövning är en processrättslig fråga, och fruktar att illa samordnade EU-initiativ på området kollektiv prövning kommer att leda till en splittring av den nationella processrätten och skadeståndslagstiftningen, vilket i stället för att stärka kommer att försvaga tillgången till rättslig prövning inom EU. Om man efter en ingående behandling bestämmer sig för att en EU-ordning för kollektiv prövning är behövlig och önskvärd, begär parlamentet att alla förslag avseende kollektiv prövning ska ta formen av en övergripande ram med gemensamma principer som ger enhetlig tillgång till rättvisa genom kollektiv prövning inom EU och särskilt, men inte uteslutande, tar upp överträdelser av konsumenternas rättigheter.

16.  Europaparlamentet betonar att man måste ta vederbörlig hänsyn till de enskilda medlemsstaternas rättstraditioner och rättsordningar och förbättra samordningen av god praxis mellan medlemsstaterna. Parlamentet anser att arbetet med en EU-ordning som främjar en effektiv rättskipning för såväl konsumenter som små och medelstora företag inte bör leda till förseningar i antagandet av den övergripande ramen.

17.  Europaparlamentet betonar att en eventuell rättsligt bindande övergripande ram måste omfatta de centrala aspekterna av kollektiv skadeståndstalan. Parlamentet betonar vidare att i synnerhet frågor om processrätt och internationell privaträtt måste tillämpas på grupptalan generellt sett oberoende av vilken sektor som berörs, medan ett begränsat antal regler som rör konsumentskydd eller konkurrenslagstiftning, såsom att beslut som fattats av nationella konkurrensmyndigheter kan få bindande verkan, skulle kunna fastställas i exempelvis separata artiklar eller kapitel i det övergripande instrumentet självt, alternativt i separata rättsliga instrument vid sidan av eller efter antagandet av det övergripande instrumentet.

18.  Europaparlamentet menar att den enskilda skada eller förlust som lidits spelar en central roll för beslutet att väcka talan, eftersom skadan respektive förlusten oundvikligen jämförs med de potentiella kostnaderna för att väcka talan. Därför påminner parlamentet kommissionen om att det behövs en övergripande ram för kollektiv prövning som erbjuder en effektiv och lönsam lösning för alla parter, och anser att man i de nationella processrättsreglerna i medlemsstaterna skulle kunna använda förordning (EG) nr 861/2007 om ett europeiskt småmålsförfarande som en referens för kollektiv prövning i mål där värdet av skadeståndskravet inte överstiger den förordningens räckvidd.

19.  Europaparlamentet anser att en grupptalan inom den övergripande ramen skulle vara som mest fördelaktig i mål där svaranden och de företrädda skadelidande inte har sin hemvist i samma medlemsstat (den gränsöverskridande dimensionen) och när de rättigheter som påstås ha kränkts garanteras av EU-lagstiftning (överträdelser av EU-rätten). Parlamentet efterlyser ytterligare utredning av hur den rättsliga prövningen kan förbättras i fall av sådana brott mot nationell lagstiftning som kan få omfattande gränsöverskridande konsekvenser.

20.  Europaparlamentet upprepar att skyddsåtgärder måste införas inom det övergripande instrumentet, så att man undviker oberättigade anspråk och missbruk av kollektiv prövning och garanterar rättvisa rättegångar. Sådana skyddsåtgärder måste bland annat omfatta följande:

Talerätt


   För att en organisationstalan ska vara tillåtlig måste det finnas en tydligt identifierad grupp, och gruppens medlemmar måste ha identifierats innan talan väcks.
   EU-strategin för kollektiv prövning måste bygga på opt-in-principen, som innebär att de drabbade är tydligt identifierade och deltar i förfarandet endast om de uttryckligen anmält att de önskar detta, så att eventuellt missbruk av systemet förhindras. De befintliga nationella systemen måste respekteras i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Kommissionen bör överväga ett system där alla som potentiellt sett är drabbade får relevant information, där varje grupptalan blir mer representativ, där så många drabbade som möjligt kan begära ersättning och där EU-medborgarna garanteras en enkel, ekonomiskt överkomlig och verklig tillgång till rättvisa, så att man motverkar ett överdrivet processande och undviker att samma brott i onödan blir föremål för mer än en enskild talan eller grupptalan. Medlemsstaterna bör inrätta effektiva mekanismer som garanterar att så många drabbade som möjligt informeras och blir medvetna om sina rättigheter och skyldigheter, särskilt om de är bosatta i flera olika medlemsstater, samtidigt som man förhindrar att motpartens anseende lider skada på ett otillbörligt sätt, så att principen om oskuldspresumtion respekteras.
   Ett system med kollektiv prövning där de drabbade inte identifieras innan domen meddelas måste avvisas eftersom det strider mot många medlemsstaters rättsordningar och kränker rättigheterna för en drabbad person som kanske deltar i ett förfarande utan att veta om det men sedan ändå är bunden av domstolens beslut.
   Medlemsstaterna bör se till att en domare eller ett motsvarande organ fortsatt har utrymme att efter eget skön genomföra en preliminär tillåtlighetskontroll för varje eventuell grupptalan, för att få bekräftat att kriterier och krav är uppfyllda och att inget hindrar att talan väcks.
   Medlemsstaterna bör utse organisationer som är kvalificerade att väcka organisationstalan, och det skulle vara till nytta att ha EU-kriterier som tydligt definierar dessa behöriga organisationer. Kriterierna skulle kunna grundas på artikel 3 i direktiv 2009/22/EG om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen, men måste specificeras ytterligare för att säkerställa både att rättegångsmissbruk förhindras och att tillgång till rättvisa garanteras. Kriterierna bör bland annat omfatta de kvalificerade organisationernas ekonomiska och mänskliga resurser.
   De drabbade måste under alla omständigheter vara fria att välja alternativet att väcka en enskild skadeståndstalan vid en behörig domstol.
Fullständig ersättning för faktisk skada
   Den övergripande ramen bör omfatta ersättning endast för den faktiska skada som uppkommit, och straffskadestånd måste förbjudas. I enlighet med grundidén om gottgörelse måste skadestånd tilldömas varje enskild drabbad i proportion till den skada som var och en lidit individuellt. Generellt sett är resultatberoende advokatarvoden ett okänt begrepp i Europa och bör inte ingå i den obligatoriska ramen.
Tillgång till bevisning
   En kärande i en grupptalan får inte behandlas förmånligare än en kärande i en enskild talan när det gäller tillgång till bevismaterial från svaranden, och varje kärande måste anföra bevis för sina anspråk. Skyldigheten att lämna ut handlingar till kärande (”discovery”) är för det mesta ett okänt begrepp i Europa och får inte ingå i den obligatoriska ramen.
Principen om att förloraren betalar
   Ingen talan kan väckas utan ekonomisk risk, och medlemsstaterna måste fastställa sina egna regler för kostnadsfördelning enligt vilka tappande part ska ersätta rättegångskostnaderna för den andra parten, så att en situation med utbredda oberättigade anspråk kan undvikas i en EU-omfattande mekanism för kollektiv prövning.
Ingen tredjepartsfinansiering
   Kommissionen får inte ställa upp några villkor eller riktlinjer för finansiering av skadeståndsanspråk, eftersom tredjepartsfinansiering är okänt för de flesta medlemsstaters rättsväsenden, till exempel att man erbjuder en del av det utdömda skadeståndet. Detta hindrar inte medlemsstaterna från att fastställa villkor eller riktlinjer för finansiering av skadeståndsanspråk.

21.  Om kommissionen lägger fram ett förslag till en övergripande ram för kollektiv prövning bör det enligt Europaparlamentet vid behov antas en princip om uppföljningsåtgärder där det fastställs att enskilda personers möjligheter att göra lagen gällande genom kollektiv prövning får verkställas om kommissionen eller en nationell konkurrensmyndighet dessförinnan har fattat ett överträdelsebeslut. Parlamentet konstaterar att införandet av principen om uppföljningsåtgärder i allmänhet inte utesluter möjligheten att vidta både separata åtgärder och uppföljningsåtgärder.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka sätt att öka konsumenternas medvetenhet om vilka möjligheter till kollektiv prövning som står dem till buds och att underlätta samarbetet mellan de enheter som är kvalificerade att väcka grupptalan. Parlamentet framhåller den nyckelroll som konsumentorganisationer och nätverket för europeiska konsumentcentrum (ECC-Net) kan spela för att sprida information till så många som möjligt av dem som drabbats av brott mot EU-rätten.

23.  Europaparlamentet betonar att många av de brott mot EU-rätten som kommissionen pekat på när det gäller EU:s konsumentskyddsregler kräver en förstärkt rättskipning genom domstolsförelägganden(10) , samtidigt som parlamentet är medvetet om att det inte räcker med förelägganden när de drabbade har lidit skada och har rätt till ersättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga den EU-lagstiftning där det är svårt att få skadeståndsanspråk prövade.

24.  Europaparlamentet anser att detta bör göras för att ringa in de områden där den övergripande ramen skulle kunna erbjuda möjligheter till kollektiv skadeståndsprövning vid brott mot sådan lagstiftning, liksom vid brott mot EU:s antitrustlagstiftning. Den berörda EU-lagstiftningen bör förtecknas i en bilaga till det övergripande instrumentet.

Alternativ tvistlösning

25.  Europaparlamentet konstaterar att mekanismer för alternativ tvistlösning ofta är beroende av näringsidkarens samarbetsvilja, och anser att tillgången till ett ändamålsenligt system för rättslig prövning skulle fungera som ett starkt incitament för parterna att komma överens om en lösning utanför domstol, vilket sannolikt skulle göra att ett stort antal rättegångar kan undvikas. Parlamentet ser gärna att system för alternativ tvistlösning inrättas på EU-nivå, så att man snabbt och till låg kostnad kan bilägga tvister, som ett mer attraktivt alternativ än rättegångsförfaranden. Parlamentet föreslår att den domare som gör den preliminära tillåtlighetskontrollen för en grupptalan även bör ha befogenhet att anmoda de berörda parterna att först försöka göra upp i godo gemensamt, innan man väcker en grupptalan i domstol. De kriterier som tagits fram av EU-domstolen(11) bör vara utgångspunkten för fastställandet av denna befogenhet. Parlamentet betonar dock att dessa mekanismer bör förbli endast ett alternativ till rättslig prövning (just som namnet antyder), inte ett föregående krav.

Domstols behörighet och tillämplig lagstiftning

26.  Europaparlamentet betonar att den övergripande ramen bör omfatta regler som förhindrar en rusning till vissa domstolar (”forum shopping”), samtidigt som tillgången till rättslig prövning inte får äventyras. Bryssel I-förordningen bör tas som utgångspunkt när man avgör vilka domstolar som ska ha domsrätt.

27.  Europaparlamentet efterlyser en vidare utredning av hur lagvalsreglerna skulle kunna ändras. En lösning kunde vara att man tillämpar den lag som gäller där majoriteten av de drabbade har sin hemvist, men att de enskilda personerna då fortfarande är fria att välja att inte delta i en grupptalan utan i stället söka prövning individuellt, i enlighet med de allmänna internationella privaträttsliga regler som fastställs i Bryssel I-, Rom I- och Rom II-förordningarna.

28.  Europaparlamentet betonar att kommissionen, efter domstolens dom i mål C-360/09 (Pleiderer), måste se till att den kollektiva prövningen inte äventyrar det konkurrensrättsliga programmet för förmånlig behandling eller tvistlösningsförfarandet.

Det ordinarie lagstiftningsförfarandet

29.  Europaparlamentet betonar sin rätt att inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet medverka i varje lagstiftningsinitiativ på området för kollektiv prövning, och poängterar att alla förslag måste föregås av en djupgående konsekvensbedömning.

o
o   o

30.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt arbetsmarknadens parter på EU-nivå.

(1) EUT L 110, 1.5.2009, s. 30.
(2) EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 161.
(3) Antagna texter, P7_TA(2011)0023.
(4) Antagna texter, P7_TA(2011)0449.
(5) Antagna texter, P7_TA(2011)0361.
(6) Förordning (EG) nr 861/2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande, (EUT L 199, 31.7.2007, s. 1); förordning (EG) nr 1896/2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande, (EUT L 399, 30.12.2006, s. 1); förordning (EG) nr 805/2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar, (EUT L 143, 30.4.2004, s. 15).
(7) Direktiv 2008/52/EG om vissa aspekter på medling på privaträttens område, (EUT L 136, 24.5.2008, s. 3).
(8) Wal-Mart Stores Inc. mot Dukes m.fl. 564 U.S. xxx (2011).
(9) EUT L 364, 9.12.2004, s. 1.
(10) Studie av konsumenternas problem att få rättslig prövning efter överträdelser av konsumentskyddslagstiftning, och de ekonomiska konsekvenserna av dessa problem, del I (Main report), 26.8.2008, s. 21 ff.
(11) Dom av den 18 mars 2010 i de förenade målen C-317/08, C-318/08, C-319/08 och C 320/08, Alassini, ännu ej införd i rättsfallssamlingen (REU).

Senaste uppdatering: 3 maj 2013Rättsligt meddelande