Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran,

–   med beaktande av uttalandet av den 22 januari 2011 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik för E3+3-ländernas räkning efter samtalen med Iran i Istanbul den 21 och 22 januari 2011,

–  med beaktande av skrivelsen av den 21 oktober 2011 från vice ordföranden/den höga representanten till sekreteraren i Islamiska republiken Irans högsta nationella säkerhetsråd, Said Jalili,

–  med beaktande av rapporten av den 8 november 2011 från generaldirektören för Internationella atomenergiorganet (IAEA) om genomförandet i Islamiska republiken Iran av säkerhetskontrollavtalet enligt fördraget om icke-spridning av kärnvapen (icke-spridningsfördraget) och av de relevanta bestämmelserna i FN:s säkerhetsråds resolutioner,

–  med beaktande av resolutionen av den 18 november 2011 från IAEA:s styrelse,

–  med beaktande av uttalandet av den 18 november 2011 från vice ordföranden/den höga representanten om resolutionen från IAEA:s styrelse,

–  med beaktande av uttalandet av den 29 november 2011 från vice ordföranden/den höga representanten om angreppet mot och plundringen av den brittiska ambassaden i Teheran,

–  med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 9 december 2011,

–  med beaktande av rådets slutsatser av den 14 november 2011, 1 december 2011 och 23 januari 2012 om Iran,

–  med beaktande av Irans åtagande att respektera icke-spridningsfördraget, av nödvändigheten för alla stater som är parter i fördraget att fullgöra alla sina skyldigheter och av rättigheten för de stater som är parter i fördraget att i enlighet med artiklarna I och II i detta fördrag utveckla forskningen, produktionen och användningen av kärnenergi för fredliga syften utan åtskillnad,

–  med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor till rådet om att föra en konsekvent politik gentemot de regimer som EU tillämpar restriktioner emot när dessa regimers ledare utövar sina privata och kommersiella intressen inom EU:s gränser,

–  med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Iran har, genom att ratificera icke-spridningsfördraget, förbundit sig att avstå från att anskaffa kärnvapen och är enligt lag förbundet att redovisa all sin kärntekniska verksamhet, däribland kärnmaterial, och ställa den under IAEA:s kontroll.

B.  Iran måste fortfarande fullgöra sina skyldigheter enligt samtliga relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd, varav den senaste är resolution 1929 (2010), och uppfylla samtliga krav från IAEA:s styrelse, nämligen att ge organet fullständigt och villkorslöst tillträde till all sådan utrustning och alla sådana platser, personer och handlingar som skulle möjliggöra en korrekt inspektion av Irans kärntekniska program och göra det möjligt för IAEA att uppfylla sin roll som kärnteknisk väktare.

C.  I IAEA:s rapport från november 2011 uttrycks stor oro över den eventuella militära dimensionen av Irans kärntekniska program, eftersom det är möjligt att viss verksamhet som är relevant för utvecklingen av en kärnladdning fortfarande pågår.

D.  Den 27 december 2011 hotade Irans vicepresident, Reza Rahimi, med att använda militära medel för att stänga Hormuzsundet om Irans oljeexport skulle beläggas med sanktioner. De marina styrkorna från Europa och Förenta staterna har utökats som en reaktion på detta hot, och militären har försatts i hög beredskap i hela regionen.

E.  Iran fullgör inte sina skyldigheter enligt icke-spridningsfördraget, eftersom landet i hemlighet har uppfört en anrikningsanläggning i Fordo, i närheten av Qom, och meddelat IAEA detta först långt efter det att byggandet av anläggningen inletts. Detta hemlighetsmakeri undergräver ytterligare förtroendet för Irans försäkringar om att landets kärntekniska program är av rent civil karaktär.

F.  Den 5 januari 2012 förmedlade Turkiets utrikesminister, Ahmet Davutoğlu, en inbjudan från vice ordföranden/den höga representanten till Iran om att återuppta samtalen om kärnteknik med E3+3-gruppen. Under den turkiske utrikesministerns besök uppgav Irans utrikesminister, Ali Akbar Salehi, att landet är redo att återuppta samtalen.

G.  EU:s utrikesministrar har enats om ytterligare restriktiva åtgärder mot Iran, dels inom energisektorn, inbegripet ett stegvist infört embargo på import av iransk råolja till EU, inom finanssektorn, inbegripet mot Irans centralbank, och inom transportsektorn, dels fler exportrestriktioner, särskilt på guld och känsliga varor och känslig teknik med dubbla användningsområden. Man har även enats om restriktioner riktade mot vissa personer och enheter, inbegripet flera som kontrolleras av Islamiska revolutionsgardet.

H.  Rådet har än en gång bekräftat sin föresats att verka för en diplomatisk lösning av frågan om Irans kärntekniska verksamhet i enlighet med tvåspårsstrategin.

I.  Rådet har bekräftat att EU:s målsättning fortfarande är att nå en övergripande och långsiktig uppgörelse som skapar internationellt förtroende för att Irans kärntekniska program är uteslutande fredligt till sin natur och som samtidigt respekterar Irans legitima rätt till fredlig användning av kärnenergi i överensstämmelse med icke-spridningsfördraget.

1.  Europaparlamentet upprepar att spridningsriskerna i samband med Irans kärntekniska program fortsätter att vara en källa till allvarlig oro för EU. Parlamentet är djupt oroat över uppgiften i IAEA:s rapport om att trovärdig information tyder på att Iran har bedrivit verksamhet som är relevant för utvecklingen av en kärnladdning.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt att Iran – i strid med sex av FN:s säkerhetsråds resolutioner och elva av IAEA-styrelsens resolutioner – utökat sin anrikningsverksamhet genom att nyligen inleda anrikning av uran till en nivå på upp till 20 procent i den underjordiska anläggningen i Fordo i närheten av Qom.

3.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Iran om att upphöra med att utveckla anrikningsteknik som går långt utöver vad som behövs för att säkra en trygg bränsleförsörjning för civila ändamål och som inte respekterar den internationella oron över hemliga militära avsikter.

4.  Europaparlamentet stöder de ytterligare restriktiva åtgärder som antagits av rådet mot Iran inom energi- och finanssektorerna, samt sanktionerna mot personer och enheter, inbegripet flera som kontrolleras av Islamiska revolutionsgardet. Parlamentet erkänner att sanktioner och diplomatiska åtgärder skulle kunna bidra till att få den iranska regeringen att acceptera och respektera FN:s resolutioner och att man därmed skulle kunna undvika att situationen förvärras ytterligare. Parlamentet konstaterar att sanktioner inte är ett mål i sig och att EU:s sanktioner mot Iran hittills inte har uppnått angivna mål.

5.  Europaparlamentet bekräftar EU:s ståndpunkt sedan lång tid tillbaka, att de olösta problemen i samband med Irans kärntekniska program måste lösas på ett fredligt sätt och att det inte finns några militära lösningar på konflikten.

6.  Europaparlamentet konstaterar att det stegvis kommer att införas ett embargo mot import av iransk råolja till EU, men att kontrakt som redan ingåtts fortfarande kan genomföras fram till den 1 juli 2012. Parlamentet uppmanar rådet att besluta om åtgärder för att kompensera för de följder som embargot får för EU:s olika medlemsstater.

7.  Europaparlamentet begär att sanktioner och restriktiva åtgärder ska vara målinriktade och stå i proportion till sitt syfte och vara inriktade på att huvudsakligen påverka den ansvarsskyldiga eliten i repressiva eller brottsliga regimer och ansvariga icke-statliga aktörer i sönderfallande stater, så att man så långt det är möjligt kan minimera de negativa konsekvenserna för civilbefolkningen, särskilt för de mest sårbara grupperna.

8.  Europaparlamentet stöder rådets åtagande att arbeta för en diplomatisk lösning på frågan om kärntekniken i Iran i överensstämmelse med tvåspårsstrategin och i enlighet med EU:s mål att nå en övergripande och långsiktig uppgörelse. De iranska myndigheterna uppmanas att reagera positivt på erbjudandet om omfattande förhandlingar i skrivelsen av den 21 oktober 2011 från vice ordföranden/den höga representanten, genom att tydligt visa att de är redo att delta i förtroendeskapande åtgärder och, utan några villkor, i meningsfulla samtal för att på allvar ta itu med den oro som finns i kärnteknikfrågan.

9.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till de iranska myndigheterna att uppfylla landets skyldigheter enligt icke-spridningsfördraget. Parlamentet uppmanar Irans parlament och regering att ratificera och genomföra tilläggsprotokollet och att fullt ut tillämpa bestämmelserna i det övergripande säkerhetskontrollavtalet.

10.  Europaparlamentet välkomnar att Iran har gått med på att ta emot en högt uppsatt IAEA-delegation som den 29–31 januari 2012, under ledning av biträdande generaldirektör Herman Nackaerts, för genomförande av inspektioner.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Iran att till fullo samarbeta med IAEA när det gäller alla olösta frågor, i synnerhet sådana frågor som ger upphov till oro för att Irans kärntekniska program eventuellt har militära dimensioner, att utan dröjsmål ge fullständig och ovillkorlig tillgång till all den utrustning och alla de platser, personer och handlingar som IAEA begär, och att inte motsätta sig utnämningen av inspektörer. Parlamentet betonar vikten av att IAEA garanteras alla resurser och befogenheter som organet behöver för att kunna fullgöra sitt uppdrag i Iran.

12.  Europaparlamentet stöder IAEA:s övervakning av Irans kärntekniska program i syfte att ge det internationella samfundet en korrekt bild av situationen.

13.  Europaparlamentet konstaterar att dialog och samarbete med Turkiet kan spela en viktig roll när det gäller att nå en uppgörelse.

14.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt Irans hot om en stängning av Hormuzsundet. Parlamentet uppmanar med kraft de iranska myndigheterna att inte blockera Hormuzsundet. En sådan åtgärd skulle kunna leda till en regional konflikt och medföra vedergällning från det internationella samfundet.

15.  Europaparlamentet beklagar Kinas och Rysslands fortsatta vägran att i FN:s säkerhetsråd stödja sanktioner mot Iran. Parlamentet uppmanar Ryssland att sluta ge stöd till Irans kärntekniska utveckling fram till dess att Iran har fullgjort alla sina skyldigheter enligt de relevanta FN-resolutionerna.

16.  Europaparlamentet fördömer med kraft angreppet mot den brittiska ambassaden i Teheran den 29 november 2011. Irans regering uppmanas att fullgöra sina internationella skyldigheter, inbegripet de som ingår i Wienkonventionen, i fråga om att skydda diplomater och ambassader.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU-medlemsstaternas regeringar och parlament, Turkiets regering och parlament, Folkrepubliken Kinas regering och parlament, Ryska federationens regering och parlament, Internationella atomenergiorganets generaldirektör, FN:s generalsekreterare samt den högste ledarens kansli, regeringen och parlamentet i Islamiska republiken Iran.