Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens meddelande om vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2011)0244),

–  med beaktande av visionen för 2050 och det överordnade målet för 2020 som antogs av EU:s statschefer och regeringar i mars 2010,

–  med beaktande av rådets (miljö) slutsatser av den 21 juni och den 19 december 2011 om ”EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020”,

–  med särskilt beaktande av resultatet från den tionde konferensen för de parter som har undertecknat FN:s konvention om biologisk mångfald, i synnerhet den strategiska planen för biologisk mångfald för 2011–2020 och Aichi-målen, Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning och strategin för att mobilisera resurser för global biologisk mångfald,

–  med beaktande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) och konventionen om skydd av flyttande vilda djur,

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen om den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans (COM(2010)0672), samt av kommissionens förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013,

–  med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om EU:s budget för 2020 (COM(2011)0500), och dess tillhörande handlingar,

–  med beaktande av den strategiska budgetramen 2014–2020,

–  med beaktande av den sammanfattande rapporten om bevarandestatus för livsmiljöer och arter i enlighet med artikel 17 i direktivet om bevarande av livsmiljöer (COM(2009)0358),

–  med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om tillämpningen av EU-lagstiftning som syftar till att bevara biologisk mångfald(1) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013(2) , och av den 23 juni 2011 om den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans(3) ,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar ”Financing Natura 2000; Investing in Natura 2000: delivering benefits for nature and people” (SEC(2011)1573),

–  med beaktande av studien om ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomiska aspekter (Economics of Ecosystems and Biodiversity – TEEB)(4) ,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdsutveckling och fiskeriutskottet (A7-0101/2012), och av följande skäl:

A.  EU misslyckades med att nå sitt mål för biologisk mångfald för 2010.

B.  FN har utlyst 2010–2020 till årtiondet för biologisk mångfald.

C.  Biologisk mångfald är nödvändigt för att mänskligt liv ska kunna existera och för samhällenas välmående, både direkt och indirekt genom de ekosystemtjänster den tillhandahåller – bland annat kan nämnas att de fördelar som kommer enbart från Europeiska unionens Natura 2000-nätverk av skyddade områden beräknas uppgå till 200-300 miljarder euro, och att antalet arbetstillfällen motsvarande heltidstjänster, som stöds direkt av besökarnas utgifter vid och omkring dessa platser, uppgår till mellan cirka 4,5 och 8 miljoner.

D.  Förlusten av biologisk mångfald sänker för närvarande den globala bruttonationalprodukten med 3 procent varje år.

E.  Nästan 65 procent av de livsmiljötyper och 52 procent av de arter som anges i bilagorna till livsmiljödirektivet har en ogynnsam bevarandestatus.

F.  Fisket i 88 procent av fiskbestånden överskrider det maximalt hållbara uttaget.

G.  Europas gränser har redan överskridits av mer än 11 000 främmande arter, varav minst 15 procent är invasiva och skadar den biologiska mångfalden.

H.  Jordbrukare spelar en avgörande roll för att EU:s mål för biologisk mångfald ska kunna uppnås. År 1992 gavs det första incitamentet till att låta skyddet av biologisk mångfald ingå i den gemensamma jordbrukspolitiken, och genom reformen 2003 infördes sedan åtgärder som tvärvillkor, systemet med samlat gårdsstöd (frikoppling) och landsbygdsutveckling, vilka medför fördelar för den biologiska mångfalden.

I.  Systemet för betalningen av ekosystemtjänster är ett lovande innovativt finansieringsverktyg för bevarande av biologisk mångfald.

J.  Livsmiljöer och arter hotas av klimatförändringarna. Naturvård och biologisk mångfald är nödvändigt för begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet beklagar att EU misslyckades med att uppnå sitt mål för biologisk mångfald för 2010.

2.  Europaparlamentet välkomnar och stöder strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020, inklusive alla dess mål och åtgärder. Parlamentet anser icke desto mindre att vissa åtgärder bör förstärkas och preciseras ytterligare och att mer konkreta åtgärder bör vidtas för att säkerställa ett effektivare genomförande av strategin.

3.  Europaparlamentet betonar att det snabbt behövs åtgärder och att den biologiska mångfalden måste ges en högre politisk prioritering för att EU:s överordnade mål för biologisk mångfald för 2020 och EU:s globala åtaganden om biologisk mångfald ska kunna uppnås. Parlamentet understryker att det med tillräckliga medel och politisk vilja finns verktyg för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet framhåller att skyddet av den biologiska mångfalden är en gemensam utmaning som bör hanteras med hjälp av en mängd intressenters engagemang och deltagande.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om biologisk mångfald fram till 2020 och konstaterar att klimatförändringarna, förlusten av biologisk mångfald, hoten från invasiva arter och överutnyttjandet av naturresurser utgör transnationella och transregionala utmaningar som påverkar alla EU-medborgare, både i städer och på landsbygden, och att det krävs brådskande åtgärder på alla förvaltningsnivåer, lokalt, regionalt och nationellt, för att mildra dessa effekter.

5.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att integrera strategin i sina planer, program och/eller nationella strategier.

6.  Europaparlamentet anser att de skyddsåtgärder för biologisk mångfald som finns i befintlig EU-lagstiftning inte får försvagas.

7.  Europaparlamentet betonar att den nya strategin inte får misslyckas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vartannat år lämna framstegsrapporter till parlamentet, där rådet och kommissionen kan beskriva den aktuella situationen.

8.  Europaparlamentet betonar att det inte denna nya strategi, utan de kommande reformerna av den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken och av den fleråriga budgetramen som kommer att bli det verkliga testet på EU:s engagemang för att uppnå målen för biologisk mångfald och den verkliga lösningen av denna fråga. Parlamentet påpekar dessutom att den första strategin misslyckades på grund av att frågan om biologisk mångfald inte integrerades i tillräcklig utsträckning i andra EU-politikområden.

9.  Europaparlamentet anser att svårigheterna med att nå de mål som fastställts för 2010 måste utredas genom att man granskar de metoder som hittills har tillämpats. Det behövs strategiska studier som tar upp alla de aspekter som skulle kunna påverka de skyddade områdena. Dessa studier bör integreras vid stadsplanering och åtföljas av utbildnings- och informationskampanjer om betydelsen av lokala naturresurser och skyddet av dem.

10.  Europaparlamentet betonar att förlusten av biologisk mångfald inte bara rör arter och livsmiljöer, utan även den genetiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en strategi för bevarande av den genetiska mångfalden.

11.  Europaparlamentet konstaterar att våra naturtillgångar utgör ett viktigt miljökapital som är av grundläggande betydelse för människans välbefinnande. Parlamentet anser att samtliga medlemsstater bör samarbeta och samordna insatserna för att se till att naturresurserna utnyttjas effektivare och förhindra nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster på landsbygden såväl som i stadsområden.

Mål – Integrering av den biologiska mångfalden i alla EU:s politikområden

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att integrera skyddet och bevarandet av biologisk mångfald i utvecklingen, genomförandet och finansieringen av övrig EU-politik – däribland jordbruk, skogsbruk, fiske, regional utveckling och sammanhållning, energi, industri, transport, turism, utvecklingssamarbete samt forskning och innovation – för att göra EU:s sektors- och budgetpolitik mer konsekvent och se till att den lever upp till sina bindande åtaganden om skydd av den biologiska mångfalden.

13.  Europaparlamentet understryker att EU:s strategi för biologisk mångfald bör vara fullt integrerad med strategierna för begränsning och anpassning till klimatförändringarna.

14.  Europaparlamentet erinrar om att försiktighetsprincipen är en rättslig grund som ska tillämpas i all lagstiftning och alla beslut som rör den biologiska mångfalden.

15.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att skydda, värdesätta, kartlägga och återställa den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna för att uppfylla målen i färdplanen för ett resurseffektivt Europa. Parlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att, inom ramen för specifika åtgärder, överväga att lägga fram en tidsplan för kartläggning och bedömning av ekosystemtjänster i EU, som ska göra det möjligt att vidta riktade och effektiva åtgärder för att stoppa utarmningen av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna.

16.  Europaparlamentet understryker att förlusten av biologisk mångfald medför förödande ekonomiska kostnader för samhället, och att dessa hitintills inte har integrerats tillräckligt i den ekonomiska politiken och övrig politik. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att värdera ekosystemtjänsterna och att integrera dessa värden i redovisningssystemen som en grundval för en mer hållbar politik. Parlamentet menar att alla ekonomiska modeller som åsidosätter ett lämpligt skydd av den biologiska mångfalden är ohållbara. Parlamentet betonar också att insatser för att återställa ekosystem och den biologiska mångfalden med stor sannolikhet kan leda till nya kunskaper och skapa nya arbetstillfällen och affärsmöjligheter.

17.  Europaparlamentet betonar vikten av att genomföra en utförlig konsekvensbedömning av den negativa inverkan på den biologiska mångfalden från olika sektorer i ekonomin.

18.  Europaparlamentet betonar att strategin för biologisk mångfald är en del av flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa”, och erinrar om att regionalpolitiken spelar en väsentlig roll för att garantera hållbar tillväxt genom att den stöder åtgärder för att ta itu med klimat-, energi- och miljöfrågor.

19.  Europaparlamentet vidhåller att ett stort antal infektionssjukdomar är zoonotiska (dvs. smittar mellan vilda djur, tamdjur och människor) och uppmärksammar att handeln med vilda djur samt förändrad markanvändning och markförvaltning kan leda till nya eller förändrade kontakter mellan människor, tamdjur och vilda djur som kan vara gynnsamma för spridningen av sjukdomar och förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet betonar att strategier för biologisk mångfald måste integreras i politiken för djurhälsa, djurskydd och handel.

20.  Europaparlamentet anser emellertid att det kan behövas utförliga miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvensbedömningar i de fall då uppgifter saknas.

Bevara och återställa natur

21.  Europaparlamentet understryker behovet av att hejda försämringen av statusen för alla arter och livsmiljöer som omfattas av EU:s naturvårdslagstiftning och att uppnå en betydande och mätbar förbättring av deras status på EU-nivå. Parlamentet påpekar att detta bör ske i form av en förbättring av åtminstone en av parametrarna för bevarandestatus som definieras i artikel 1 i livsmiljödirektivet, utan att någon annan parameter försämras.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att åta sig att anta integrerade strategier för att i alla geografiska områden fastställa naturvärden och kulturarvets särdrag, liksom de nödvändiga villkoren för att bevara dessa.

23.  Europaparlamentet betonar att målsättningarna för biologisk mångfald måste följas av konkreta åtgärder för att vara verksamma. Parlamentet beklagar att tillståndet i EU är stabilt för endast 17 procent av de livsmiljöer och arter och 11 procent av de viktiga ekosystem som skyddas genom EU-lagstiftningen, trots att man har vidtagit åtgärder för att motverka förlust av den biologiska mångfalden. Kommissionen uppmanas att skyndsamt undersöka varför de nuvarande åtgärderna ännu inte har varit framgångsrika samt om det kan finnas andra, effektivare instrument.

24.  Europaparlamentet betonar att för att fastställa en tydlig väg mot visionen fram till 2050 måste minst 40 procent av alla livsmiljöer och arter ha en gynnsam bevarandestatus senast 2020. Parlamentet erinrar om att senast 2050 måste 100 procent (eller nästan 100 procent) av livsmiljöerna och arterna ha en gynnsam bevarandestatus.

25.  Europaparlamentet bekymras över de allt större skadorna på viktiga livsmiljöer, till exempel våtmarkerna, vilka bör prioriteras och bli föremål för brådskande åtgärder som faktiskt motsvarar den särskilda skyddsstatus som EU tilldelar dem.

26.  Europaparlamentet inser att anläggande av infrastruktur, urbanisering, industrialisering och fysiska ingrepp i landskapet i allmänhet är några av de främsta orsakerna till fragmenteringen av ekosystem och livsmiljöer. Parlamentet ber därför lokala, regionala och nationella förvaltningsorgan att i sina planeringsbestämmelser och genomförandeåtgärder, och inom ramen för sina befogenheter, ta hänsyn till dessa hot mot ekosystem och livsmiljöer när de utformar sina utvecklingsprojekt i både stor och liten skala. Parlamentet inser att det på lokal och regional nivå finns ett stort tryck och behov av att säkra en betydande ekonomisk utveckling, och rekommenderar att lokala och regionala myndigheter ska vara noga med att hitta en balans mellan utveckling och behovet av att skydda biologisk mångfald och naturliga livsmiljöer. Parlamentet stöder ytterligare reformer och ökad användning av regionala och lokala utvecklingsstrategier för att främja den biologiska mångfalden och förhindra att fler livsmiljöer går förlorade, särskilt i ekonomiska och finansiella kristider.

27.  Europaparlamentet stöder utökad användning av miljökonsekvensbedömningar, hållbarhetsbedömningar, strategiska miljöbedömningar och andra instrument för att beakta förlusten av biologisk mångfald och konsekvenserna av klimatförändringarna i det regionala och lokala beslutsfattandet. Parlamentet påpekar dessutom att alla regioner, även de mindre utvecklade, kommer att dra nytta av projekt för att mildra effekterna av klimatförändringarna och skydda den biologiska mångfalden.

28.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att arbetet med att utse Natura 2000-områden slutförs senast 2012 i linje med Aichi-mål 11. Parlamentet beklagar djupt att utnämningen av marina områden har försenats. Parlamentet oroas över att jakten har återinförts i Donaudeltat och de negativa effekter som detta kan få för den biologiska mångfalden och uppmanar kommissionen att kontrollera att medlemsstaterna genomför artikel 7 i fågeldirektivet 2009/147/EG(5) , särskilt med avseende på jakt.

29.  Europaparlamentet understryker att arbetet för att skydda hav och marina miljöer måste påskyndas, både genom EU-åtgärder och genom att förbättra den internationella förvaltningen av hav och områden utanför nationell jurisdiktion.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera den lagfästa tidsfristen för utarbetande av de förvaltningsplaner eller motsvarande instrument för alla Natura 2000-områden som föreskrivs i artiklarna 4 och 6 i livsmiljödirektivet (92/43/EEG)(6) .

31.  Europaparlamentet anser att ett bättre gränsöverskridande samarbete på ett avgörande sätt skulle kunna bidra till uppnåendet av Natura 2000-målen. Parlamentet understryker behovet av ett närmare samarbete mellan europeiska, nationella, regionala och lokala myndigheter för att skydda den biologiska mångfalden och naturresurserna. Parlamentet framhåller i detta sammanhang möjligheterna att genom gränsöverskridande, interregionalt och transnationellt samarbete bekämpa förlusten av biologisk mångfald, och anser att ett bättre utnyttjande av territoriellt samarbete och utbyte av information, erfarenheter och god praxis skulle bidra väsentligt till detta mål. Parlamentet påpekar att införande av prioriteringar som gäller biologisk mångfald i regionala makrostrategier är ett viktigt steg mot att återställa och bevara den biologiska mångfalden.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en korrekt förvaltning av Natura 2000-nätverket genom tillräckliga resurser för alla Natura 2000-områden. Parlamentet uppmanar särskilt medlemsstaterna att ta fram bindande nationella instrument i samarbete med de olika intressenterna, för att fastställa prioriterade bevarandeåtgärder och den planerade finansieringskälla som hör till (både från EU-medel och från medlemsstaternas egna budgetar).

33.  Europaparlamentet anser att efterlevnaden av EU:s lagstiftning, särskilt på miljöområdet, måste förbättras.

34.  Med tanke på de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller genomförandet av Natura 2000-lagstiftningen uppmanar Europaparlamentet kommissionen att vid behov ge ytterligare klargöranden eller vägledning, på grundval av bästa metoder. Parlamentet uppmanar också kommissionen att ge vägledning och sprida bästa metoder för förvaltningen av områden som gränsar till Natura 2000-områden.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sin kapacitet att handlägga och effektivt utreda klagomål och överträdelser som hänger samman med det vederbörliga genomförandet av fågel- och livsmiljödirektiven och att ta fram lämplig vägledning till medlemsstaterna för övervakningen på plats av direktivens genomförande. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att ta med åtgärder för att förbättra genomförandet och det gemensamma upprätthållandet av fågel- och livsmiljödirektiven i sitt nuvarande arbete med att förbättra genomförandet och inspektionen av miljölagstiftningen. Parlamentet anser mot bakgrund av sin resolution av den 20 november 2008 om översynen av rekommendation 2001/331/EG om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna(7) , att EU:s nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftningen (Impel) måste stärkas och uppmanar kommissionen att rapportera om möjliga sätt att göra detta, inbegripet möjligheten att inrätta en miljöinspektionsstyrka inom EU, och att lägga fram ett förslag till direktiv om miljöinspektioner.

36.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ om utbildningsprogram för domare och åklagare. Parlamentet betonar emellertid att kommissionen och medlemsstaterna bör se till att utbildningsprogrammen även är tillgängliga för yrkespersoner som arbetar med Natura 2000, t.ex. regionala och lokala myndigheter som ansvarar för att lagstiftningen efterlevs och andra förvaltningsorgan med ansvar för genomförandet av fågel- och livsmiljödirektiven.

37.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att ha tillgång till digitala och åtkomliga kartor med korrekt information om viktiga naturresurser, skyddade områden, markanvändning, vattendrag och riskområden för att göra det lättare för regionala och lokala myndigheter att följa miljölagstiftningen, i synnerhet när det gäller den biologiska mångfalden.

38.  Europaparlamentet noterar bristen på medvetenhet bland allmänheten inom EU om vikten av att bevara den biologiska mångfalden och de allvarliga miljömässiga och socioekonomiska kostnader som uppstår om den går förlorad. Parlamentet understryker behovet av en mer omfattande kommunikationsstrategi, i linje med Aichi-mål 1.

39.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens och medlemsstaternas plan att senast 2013 lansera en omfattande informationskampanj om Natura 2000, att förbättra tillämpningen av EU:s miljöskyddsbestämmelser och främja en jämlik, förenlig samexistens mellan principerna om miljöskydd, en hållbar ekonomisk tillväxt och social utveckling. Parlamentet efterlyser att man i detta syfte främjar framgångsrika projekt och sprider information till allmänheten om att en miljövänlig ekonomisk utveckling är möjlig på områden med viktiga natur- och kulturarv, såsom dem som ingår i nätverket Natura 2000.

40.  Europaparlamentet betonar att det måste organiseras informations- och upplysningskampanjer om biologisk mångfald som riktar sig till alla ålders- och samhällsgrupper, varvid informationskampanjer för barn och ungdomar i första hand ska ske inom ramen för skolundervisningen. Parlamentet anser att utbildnings- och yrkesutbildningsprogrammen, särskilt inom jordbruket, skogsbruket och därtill kopplade sektorer, måste vara mer fokuserade på den biologiska mångfaldens roll.

41.  Europaparlamentet uppmärksammar att icke-statliga organisationer har en viktig roll att spela för skyddet av den biologiska mångfalden när det gäller att bidra till beslutsprocessen, som aktörer på plats och för att öka den allmänna medvetenheten.

42.  Europaparlamentet rekommenderar att styrelseformerna utvidgas till att inbegripa mobilisering av medborgarna men även ideella organisationer och ekonomiska aktörer, med betoning, när det gäller de sistnämnda, på att integrera den biologiska mångfalden i företagsstrategier. Parlamentet inser värdet av och kunskaperna hos frivilligsektorn och lokalsamhällena och uttrycker sin erkänsla för det arbete de utför för att skydda den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar regionala och lokala myndigheter att involvera sådana grupper i planering och samråd i samband med projekt genom att inrätta partnerskap mellan myndigheter, den privata sektorn och icke-statliga organisationer.

43.  Europaparlamentet inser hur viktigt det är att upprätthålla nära kontakter med berörda lokala aktörer och direkta markförvaltare. Parlamentet uppmuntrar därför kommissionen att göra större ansträngningar i detta hänseende genom att beakta den erfarenhet och särskilda kunskap som dessa aktörer kan bidra med i samband med utarbetandet av lagstiftning för att säkerställa en god status i de livsmiljöer där den biologiska mångfald som vi vill bevara i EU finns.

44.  Europaparlamentet vidhåller att en orsak till att vi inte lyckats vända den fortsatta trenden med förluster av den biologiska mångfalden och försämrade ekosystem globalt är att vi inte fullt ut förstår komplexiteten i den biologiska mångfalden och hur dess olika delar påverkar varandra och vår livsmiljö, inklusive betydelsen av biologisk mångfald för människan i dag och i framtiden. Parlamentet påpekar återigen att forskning inom biologisk mångfald utgör den nödvändiga grundstommen för genomförandet av alla typer av politiska åtgärder.

45.  Europaparlamentet framhåller därför behovet av att investera mer i forskning om biologisk mångfald, bland annat i anknytning till en eller flera av de relevanta ”samhälleliga utmaningar” som tas upp i Horisont 2020, för att undvika fragmentering av forskningspolitiken. Parlamentet anser att en sådan ökad finansiering till forskning om biologisk mångfald är möjlig med de sammantagna medel som redan finns, på grund av att medlen inte används i särskilt hög grad. Parlamentet anser vidare att forskning dels kan ge oss en ökad förståelse av biologisk mångfald och dess betydelse för alla aspekter av människans verksamhet, dels att den, genom innovativa koncept, kommer att bidra med en ny och bättre politik och förvaltnings- och utvecklingsstrategi.

46.  Europaparlamentet betonar behovet av multidisciplinära och gränsöverskridande forskningsmetoder avseende biologisk mångfald, eftersom den i sig är kopplad till ekologi, genetik, epidemiologi, klimatvetenskap, ekonomi, socialantropologi, uppställandet av teoretiska modeller etc. Parlamentet betonar behovet av vetenskapsbaserad politik för en hållbar förvaltning av ekosystem och naturresurser, särskilt i de ekonomiskt och samhälleligt viktiga sektorerna jordbruk, fiske och skogsbruk.

47.  Europaparlamentet anser att tillgängliga vetenskapliga data om biologisk mångfald, exempel på bästa praxis för hur man kan hejda förluster av och återställa biologisk mångfald samt information om potentialen hos naturbaserad innovation och utveckling måste få ökad spridning bland allmänheten, politiker och nyckelintressenter. Dessutom spelar relevant IKT en avgörande roll för att tillhandahålla nya möjligheter och verktyg. Parlamentet välkomnar därför kommissionens initiativ att inrätta en EU-plattform för företag och biologisk mångfald och uppmuntrar den att utveckla plattformen ytterligare och främja ett djupare samarbete mellan myndigheter och företag i EU, inklusive små och medelstora företag.

48.  Europaparlamentet begär att den webbportal som används för det europeiska informationssystemet för biologisk mångfald (Bise) ska göras tillgänglig på alla officiella EU-språk för att främja data- och informationsutbyte.

Bevara och återställa ekosystem och tjänster

49.  Europaparlamentet noterar kravet i konventionen om biologisk mångfald om att 15 procent av de skadade ekosystemen ska återställas fram till 2020. Parlamentet anser emellertid att detta är ett minimum och vill att EU sätter upp ett eget, betydligt högre mål för återställningen som återspeglar dess egna, mer ambitiösa överordnade mål och vision för 2050, med hänsyn till landsspecifika naturliga förutsättningar. Parlamentet kräver att kommissionen klargör vad som menas med ”skadade ekosystem” och fastställer ett referensscenario som framstegen kan mätas mot.

50.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att anta en särskild strategi för miljövänlig infrastruktur senast 2012, med skyddet av den biologiska mångfalden som ett av huvudmålen. Parlamentet understryker att denna strategi bör ta upp målsättningar för såväl stads- som landsbygdsområden, bland annat för att bättre uppfylla bestämmelserna i artikel 10 i livsmiljödirektivet.

51.  Europaparlamentet beklagar att utarbetandet av kommissionens strategi för grön infrastruktur är planerat först till 2012, trots att man redan har tagit upp energi- och transportkorridorer i förslaget till det europeiska infrastrukturpaketet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att påskynda arbetet med strategin för grön infrastruktur och se till att det föreslagna mål 2 uppfylls. Parlamentet håller med om att samverkan mellan projekt inom energi, transport och IKT bör maximeras för att begränsa de negativa effekterna på den biologiska mångfalden, och att endast åtgärder som överensstämmer med EU-lagstiftning och relevant EU-politik ska finansieras med EU-medel.

52.  Europaparlamentet betonar att skapandet av naturliga miljöer inte bör vara begränsat till endast angivna områden. Det bör också uppmuntras på olika platser, exempelvis städer, längs motorvägar och järnvägar och på industrianläggningar för att utveckla en verkligt grön infrastruktur.

53.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ge hög prioritet åt att utveckla ett effektivt regelverk baserat på initiativet ”undvikande av nettoförluster”, där hänsyn tas till medlemsstaternas befintliga erfarenhet, samtidigt som man utnyttjar och även utgår från de standarder som tillämpas av programmet för kompensation för företag och biologisk mångfald. Parlamentet noterar i detta avseende vikten av att en sådan metod tillämpas på alla livsmiljöer och arter i EU som inte omfattas av EU-lagstiftningen.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara särskilt uppmärksam på arter och livsmiljöer vars ”funktioners” ekonomiska värde är ovärderligt, eftersom arbetet för att bevara den biologiska mångfalden i framtiden kommer att riktas mot de områden som kommer att producera ekonomiska fördelar över en kort tidsperiod, eller förväntas göra det.

55.  Europaparlamentet erkänner att biologisk mångfald och ekosystemtjänster ger betydande icke-monetära fördelar för företag och andra ekonomiska aktörer. Parlamentet uppmanar de organisationer som representerar den privata sektorn att lägga fram förslag på hur den biologiska mångfalden bäst bevaras och återställs på en meningsfull nivå.

56.  Europaparlamentet inser behovet av att främja grön infrastruktur, miljöinnovation och innovativ teknik för att kunna skapa en grönare ekonomi, och uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för god praxis på detta område. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att beakta rekommendationerna i studien om ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomi (Economics of Ecosystems and Biodiversity, TEEB), eftersom tanken är att denna studie ska fungera som ett användbart rådgivningsverktyg för lokala och regionala beslutsfattare, handläggare och företagsledare. Parlamentet understryker också behovet av att utöka och intensifiera utbildningen för mottagare av stöd ur strukturfonderna och Sammanhållningsfonden och för lokala, regionala och nationella förvaltningsorgan i hanteringen av den komplexa europeiska och nationella lagstiftning som syftar till att skydda naturen och öka medvetenheten om vilken viktig fråga utarmningen av den biologiska mångfalden är. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa mekanismer för tekniskt bistånd som ska främja kunskap på regional och lokal nivå om problem som rör tillämpningen.

Jordbruk

57.  Europaparlamentet erinrar om att mer än hälften av EU:s territorium förvaltas av jordbrukare, att jordbruksmarken tillhandahåller viktiga ekosystemtjänster och har ett betydande socioekonomiskt värde, samt att finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken utgör en viktig del av EU:s budget. Parlamentet understryker att den gemensamma jordbrukspolitikens syfte inte begränsar sig till livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling utan är ett avgörande verktyg för biologisk mångfald, naturvård, begränsning av klimatförändringarna och upprätthållande av ekosystemtjänsterna. Parlamentet konstaterar att den gemensamma jordbrukspolitiken redan innefattar åtgärder för miljöskyddet såsom frikoppling, tvärvillkor och miljöåtgärder inom jordbruket. Parlamentet beklagar dock att dessa åtgärder hitintills inte har lyckats stoppa den övergripande förlusten av biologisk mångfald inom EU och att jordbruksmarkens biologiska mångfald fortsätter att försämras. Parlamentet efterlyser därför en kraftfull omläggning av den gemensamma jordbrukspolitiken där ersättning ges till jordbrukare för tillhandahållande av kollektiva nyttigheter, eftersom marknaden för närvarande inte lyckats integrera det ekonomiska värde som viktiga kollektiva nyttigheter kan ge.

58.  Europaparlamentet framhåller kopplingen mellan vattenvård och biologisk mångfald som en avgörande faktor för ett hållbart liv och en hållbar utveckling.

59.  Europaparlamentet betonar vikten av att övergå från ett resursbaserat till ett resultatbaserat synsätt för att bedöma effektiviteten hos de instrument som används.

60.  Europaparlamentet efterlyser en miljöanpassning av första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken för att säkerställa skyddet av den biologiska mångfalden i jordbrukslandskapet som helhet, för att förbättra förbindelser och för anpassningen till klimatförändringarnas konsekvenser. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket omfattar en miljöanpassning av den gemensamma jordbrukspolitiken i och med att stödet under första pelaren ska gå till en uppsättning grundläggande goda arbetsmetoder som ska tillämpas på gårdsnivå, vilka ska inkludera växelbruk och diversifiering, permanent betesmark och ett minsta ”område med ekologisk inriktning”. Parlamentet understryker att sådana gröna åtgärder måste vara genomförbara och inte ge upphov till onödig byråkrati. Parlamentet upprepar sin uppmaning om områdesbaserat stöd till Natura 2000-nätverket inom ramen för direktstödet. Parlamentet anser att resurseffektiva, miljö- och klimatvänliga jordbruksmetoder kommer att garantera såväl jordbruksföretagens hållbarhet som livsmedelsförsörjningen på lång sikt och menar att den gemensamma jordbrukspolitiken bör spela en väsentlig roll för uppnåendet av detta.

61.  Europaparlamentet begär att ”miljöinriktade” metoder ska inriktas mot mångfalden inom medlemsstaternas jordbruk, varvid till exempel hänsyn bör tas till den speciella situation som råder i Medelhavsländerna, vilket inte har skett i föreslagna tröskelvärden beträffande grödornas skiftande slag och markområden av ekologisk betydelse. Kollektiva odlingar, permanenta odlingar (olivlundar, vingårdar, äppelodlingar) och risskördar är några exempel på odlingstyper som bör vara jämförbara med ”miljöinriktning”, med tanke på det höga ekologiska och traditionsbevarande värde som kan tillskrivas några av dessa odlingsmetoder.

62.  Europaparlamentet vidhåller att stödet till de offentliga och privata aktörer som skyddar den biologiska mångfalden i skogar avseende arter, livsmiljöer och ekosystemtjänster måste ökas i den nya gemensamma jordbrukspolitiken och att stödberättigandet måste utökas till områden som sammanbinder Natura 2000-områden.

63.  Europaparlamentet kräver att alla utbetalningar inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, även de som ska göras från 2014, ska bygga på stabila tvärvillkor som bidrar till att bevara den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna, omfatta fågel- och livsmiljödirektiven (utan att de nuvarande standarderna för 2007–2013 urvattnas), lagstiftningen om bekämpningsmedel och biocidprodukter och ramdirektivet för vatten(8) . Parlamentet kräver ett enkelt och öppet regelverk för de berörda.

64.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av andra pelaren och en kraftig förbättring av denna pelares miljöfokus och av effektiviteten i dess miljöåtgärder inom jordbruket, vilket inbegriper en minsta obligatorisk utgift för miljöåtgärder – t.ex. miljöåtgärder inom jordbruket, Natura 2000-förvaltning och miljöåtgärder inom skogsbruket – samt stöd till höga naturvärden och ekologiskt jordbruk. Parlamentet understryker att de olika miljöåtgärderna enligt de två pelarna bör stärka varandra.

65.  Europaparlamentet tar fasta på revisionsrättens kritiska rapport om stödordningarna för miljövänligt jordbruk och noterar att med de 22,2 miljarder euro som finns tillgängliga för åren 2007–2013 har ett mycket begränsat antal miljömål uppnåtts. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att framtida miljöbidrag inom jordbruk endast beviljas enligt strikta miljökriterier.

66.  Europaparlamentet påpekar att en ökad efterfrågan på biodrivmedel från jordbruket, med ökat tryck på produktion av dessa i utvecklingsländerna som följd, hotar den biologiska mångfalden, särskilt i utvecklingsländerna, genom försämrade och förändrade livsmiljöer och ekosystem som våtmarker och skogar.

67.  Europaparlamentet anser att kontrollen av jordbrukets metoder bör skärpas för att undvika förluster av biologisk mångfald. Parlamentet framhåller särskilt att utsläppen av flytgödsel bör kontrolleras och rentav förbjudas i de känsligaste områdena för att skydda ekosystemen.

68.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka företeelsen att jordbruk läggs ner i vissa delar av Europa, specifikt stödja bevarandet av den biologiska mångfalden och förhindra ökenspridning och samtidigt ge nya socioekonomiska möjligheter till landsbygdsutveckling. Parlamentet betonar dock behovet av att respektera befintlig äganderätt till mark. Parlamentet understryker också att Europas jordbrukare är viktiga för landskapsvården.

69.  Europaparlamentet vill varna för att olika från ett djurskyddsperspektiv mycket värdefulla arter och livsmiljöer, inklusive de som skyddas genom unionslagstiftning, är beroende av jordbruksmiljöer där människans närvaro är en nyckelfaktor, och understryker i detta sammanhang att nedläggningen av jordbruk måste stoppas och att tvärtom inflyttning till sådana områden främjas. Parlamentet förespråkar ett ökat stöd till små och medelstora jordbruk, familjejordbruk och extensiva jordbruksmetoder som gynnar bevarandet av naturresurserna.

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med den nya reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken utöka sitt stöd till jordbrukssektorer som bevisligen bidrar till att bevara den biologiska mångfalden, särskilt biodlingssektorn. parlamentet påminner om att vilda insekter och nyttoinsekter, t.ex. bin, står för 80 procent av pollineringen av blomväxter, och att den minskning som hotar dessa är en enorm utmaning för våra samhällen, vars jordbruksproduktion och därmed livsmedelsförsörjning till stor del är beroende av pollineringen av blomväxter. Följaktligen bör man särskilt uppmärksamma biodlingen i de åtgärder som ska vidtas för att skydda den biologiska mångfalden.

71.  Europaparlamentet understryker vikten av att stoppa och vända nedgången av artrikedomen och variationen bland grödor, vilken leder till en erosion av den genetiska grund som människors och djurs föda är beroende av. Parlamentet förespråkar användning av traditionella jordbrukssorter som är specifika för vissa regioner. Parlamentet efterlyser lämplig lagstiftning och incitament för bibehållande och ytterligare utveckling av en mångfald av genetiska resurser inom jordbruk, t.ex. lokalt anpassade raser och underarter.

72.  Europaparlamentet betonar behovet av bättre samarbete på EU-nivå när det gäller vetenskaplig och tillämpad forskning för att skydda mångfalden av animaliska och vegetabiliska genetiska resurser, förbättra möjligheterna att anpassa dessa resurser till klimatförändringarna och främja en lämplig användning av dem i program för genetisk förbättring.

Skogar

73.  Europaparlamentet kräver specifika åtgärder för uppnåendet av Aichi-mål 5, enligt vilket förlusten av alla naturliga livsmiljöer, inklusive skogar, åtminstone bör minskas med hälften fram till 2020 och, där så är möjligt, fås ner till nära noll, och försämringen och fragmenteringen minskas väsentligt.

74.  Europaparlamentet begär att kommissionen, så snart studien av den europeiska konsumtionens påverkan på avskogningen har avslutats, ska följa upp resultaten av denna med nya politiska initiativ för att åtgärda den påverkan som konstaterats.

75.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta och genomföra skogsbruksplaner, där hänsyn tas till lämpliga samråd med allmänheten, inklusive effektiva åtgärder för bevarande och återvinning av skyddade arter och livsmiljöer och relaterade ekosystemtjänster.

76.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uppmuntra till genomförande av skogsbruksplaner, bl.a. genom åtgärder för landsbygdsutveckling och programmet Life+. Parlamentet betonar att särskilda åtgärder för biologisk mångfald måste ingå i skogsbruksplanerna, i synnerhet särskilda åtgärder för att bevara skyddade arter och naturliga livsmiljöer i syfte att förbättra deras status, både inom och utanför Natura 2000-områden.

77.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma sin skogsbrukspolitik på ett sätt som tar fullständig hänsyn till skogarnas betydelse för skyddandet av den biologiska mångfalden, för förebyggandet av markerosioner, för bindning av koldioxid och luftrening samt för bevarandet av vattnets kretslopp.

78.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att ekosystembaserade åtgärder för att öka skogars motståndskraft mot bränder ingår i deras skogsbruksplaner som en del av programmen för att förebygga skogsbränder.

Fiske

79.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till reform av den gemensamma fiskeripolitiken, vilket bör garantera en integrering av den ekosystembaserade strategin och användning av aktuell vetenskaplig information som utgångspunkt för de långsiktiga förvaltningsplanerna för alla fiskarter som utnyttjas kommersiellt. Parlamentet framhåller att vi endast genom att se till att fiskbeståndens långsiktiga hållbarhet bevaras kan säkra en ekonomisk och social lönsamhet inom den europeiska fiskerisektorn.

80.  Europaparlamentet betonar att inget land ensamt kan ta itu med problemet med förlust av biologisk mångfald, särskilt i marina ekosystem, och att medlemsstaternas regeringar måste samarbeta och samordna sina insatser mer effektivt för att denna globala fråga ska kunna lösas. Parlamentet betonar att ett kraftfullt genomförande av politiken för biologisk mångfald gagnar både samhället och ekonomin.

81.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa marina skyddade områden där ekonomiska verksamheter, inbegripet fiske, omfattas av stärkt ekosystembaserad förvaltning, vilket gör det möjligt att förena miljöskydd och hållbart fiske.

82.  Europaparlamentet betonar att stora kunskapsluckor kvarstår gällande fiskbestånden och de marina ekosystemens tillstånd och uppmanar till ökade EU-insatser för marinbiologisk forskning.

83.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna insatserna för att samla in vetenskapliga uppgifter om fiskbestånd där uppgifterna är bristfälliga, i syfte att erbjuda mer tillförlitlig vetenskaplig rådgivning.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta för att upprätta en ”europeisk kustbevakning” i syfte att främja gemensam övervakning och tillsyn och säkerställa efterlevnaden.

85.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att garantera att fångstmängderna inte överskrider nivåerna för maximal hållbar avkastning senast 2015 och att se till att hänsyn tas till ekologiska överväganden i definitionen av maximal hållbar avkastning. Parlamentet betonar därför att avsaknad av adekvata vetenskapliga uppgifter inte får användas som en ursäkt för passivitet och att fiskedödlighetsnivåerna under sådana omständigheter bör minskas i förebyggande syfte. Parlamentet påminner om den rättsliga skyldigheten i ramdirektivet om en marin strategi(9) att se till att alla kommersiellt utnyttjade fiskbestånd är inom säkra biologiska begränsningar senast 2020.

86.  Europaparlamentet framhåller att åtagandet att till 2015 bibehålla eller återställa fiskbestånden till högre nivåer än dem som kan ge maximalt hållbart uttag, som fastslås i det reformpaket för den gemensamma fiskeripolitiken som lades fram av kommissionen och som fick stöd av stats- och regeringscheferna vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002.

87.  Europaparlamentet understryker att fiskeriförvaltningen bör bidra till arbetet med att uppnå en gynnsam bevarandestatus i enlighet med fågel- och livsmiljödirektiven och uppnå målet om god miljöstatus enligt ramdirektivet om en marin strategi. Parlamentet betonar att långsiktiga förvaltningsplaner bör baseras på flera olika arter snarare än på enskilda arter, och beakta fiskbeståndens samtliga aspekter, särskilt storlek, ålder och reproduktionsstatus, så att ett ekosystembaserat synsätt återspeglas bättre, och betonar även att strikta tidtabeller bör fastställas för utformningen av dessa planer.

88.  Europaparlamentet betonar att de nya åtgärderna inom den gemensamma fiskeripolitiken och samtliga efterföljande åtgärder som antagits av medlemsstaterna ska vara fullt förenliga med direktiv 92/43/EEG, direktiv 2009/147/EG och direktiv 2008/56/EG.

89.  Europaparlamentet betonar att målet om att stoppa bruket att kasta överbord fångster av mindre värdefulla målarter och undvika bifångster av skyddade icke-målarter, bland annat valar, havssköldpaddor och sjöfåglar, bör integreras i den gemensamma fiskeripolitiken och genomföras som en brådskande åtgärd. Dessutom bör den nya gemensamma fiskeripolitiken innehålla en tydlig förpliktelse att släppa de icke-målarter som har stor chans att överleva.

90.  Europaparlamentet påpekar att det bör utformas åtgärder mot att ungfiskar, för små fiskar och fångster som överstiger kvoterna kastas på ett sätt som gör att man undviker snedvridna incitament i fråga om fångst av och handel med oönskad fisk.

91.  Europaparlamentet understryker att målsättningar och tidsramar bör fastställas för minskningen av överkapaciteten så att en nettominskning av flottornas kapacitet kan eftersträvas.

92.  Europaparlamentet påpekar att den marina biologiska mångfalden är allvarligt hotad på grund av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) och betonar att samarbetet mellan EU:s medlemsstater och tredjeländer måste främjas för att bekämpa sådant IUU-fiske.

93.  Europaparlamentet noterar att etablering av fiskereservat, områden där fiskeverksamhet kan förbjudas eller begränsas, är en synnerligen effektiv och kostnadseffektiv åtgärd för att uppnå ett långsiktigt bevarande av fiskbestånd. Parlamentet uppmanar i detta hänseende medlemsstaterna och rådet att utse fiskereservat och fastställa de förvaltningsregler som ska gälla, med särskilt fokus på uppväxtplatser eller yngelplatser för fiskbestånd.

94.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta tillförlitliga indikatorer på miljöhållbarhet, inbegripet hållbar marin utveckling och hållbar utveckling av kusterna, i syfte att bedöma hur långt man kommit på vägen mot det övergripande målet att skydda den biologiska mångfalden.

Invasiva främmande arter

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det vidtas åtgärder för att förhindra att nya invasiva främmande arter kommer in i EU, liksom för att se till att de befintliga invasiva främmande arterna inte sprider sig till nya områden. Parlamentet efterlyser i synnerhet tydliga riktlinjer enligt den gemensamma jordbrukspolitikens förordning om landsbygdsutveckling för att se till att nybeskogning inte skadar den biologiska mångfalden och för att förhindra finansiellt stöd till plantering av främmande och invasiva arter. Parlamentet understryker behovet av långtgående strategier och aktuella inventeringar på både EU-nivå och i medlemsstaterna. Parlamentet anser att dessa strategier inte bör inriktas enbart på de arter som ses som prioriteringar, såsom föreslås i mål 5 i strategin för biologisk mångfald. Parlamentet ser gärna att kommissionen, för att förbättra kunskapsbasen ger stöd till liknande insatser som de inom Daisie-projektet (Delivering Alien Invasive Species Inventories for Europe).

96.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att under 2012 lägga fram ett lagförslag med ett helhetsgrepp på problemet med invasiva främmande växt- och djurarter för att utforma en gemensam EU-politik för förebyggande, övervakning, utrotning och hantering av dessa arter samt system för tidig varning på detta område.

97.  Europaparlamentet inser att förebyggande är mer kostnadseffektivt och bättre för miljön än åtgärder som vidtas efter det att en invasiv, främmande art har införts och etablerat sig. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att prioritera att införandet av invasiva, främmande arter förhindras, vilket stöds av den hierarkiska synen på sådana arter som antogs i konventionen om biologisk mångfald.

98.  Europaparlamentet understryker att handeln med utrotningshotade arter som finns med på Internationella naturvårdsunionens röda lista måste omfattas av ökade restriktioner, och framför allt, strikta bestämmelser. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att övervaka och regelbundet rapportera om importer av exotiska och icke inhemska arter och se till att djurparksdirektivet(10) tillämpas fullt ut. Parlamentet begär att kommissionen ska undersöka och lägga fram förslag om ett förbud mot handel med vildfångade djur som sällskapsdjur.

99.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att notera befintliga nationella strategier och åtgärdsplaner och att se till att naturliga ölivsmiljöer uppmärksammas på ett lämpligt sätt i den kommande förordningen om invasiva främmande arter.

Klimatförändringarna

100.  Europaparlamentet påminner om sambanden mellan biologisk mångfald och klimatsystemet och uppmärksammar den betydande negativa inverkan som klimatförändringarna har på den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar att förlusten av biologisk mångfald i sig förvärrar klimatförändringarna på grund av förstöringen av den koldioxidsänka som den naturliga miljön erbjuder. Parlamentet betonar vikten av att skydda den biologiska mångfalden, även som ett sätt att begränsa klimatförändringarna och bevara naturliga koldioxidsänkor.

Den internationella dimensionen

101.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att föreslå lagstiftning för att genomföra Nagoyaprotokollet så att unionen kan ratificera protokollet så snart som möjligt.

102.  d tanke på den biologiska mångfaldens och ekosystemtjänsternas globala karaktär och deras avgörande roll för uppnåendet av de globala målen om hållbar utveckling betonar Europaparlamentet att EU:s strategi också måste driva på EU:s arbete med att förhindra förlusten av biologisk mångfald och på så sätt bidra mer effektivt till arbetet med att uppnå millennieutvecklingsmålen senast 2015.

103.  Europaparlamentet anser att frågan om bevarande av marin biologisk mångfald måste tas upp på högsta nivå vid toppmötet Rio+20 i Rio de Janeiro i juni 2012.

104.  Europaparlamentet välkomnar FN:s generalförsamlings resolution av den 6 december 2011 om ett hållbart världsfiske(11) , där behovet av brådskande insatser för att uppnå ett hållbart nyttjande av haven betonas.

105.  Europaparlamentet ser positivt på den plan som lades fram i november 2011 och som hade utarbetats av fyra FN-organ (Unesco, FAO, UNDP och IMO) i syfte att uppmuntra länder att förnya sina åtaganden att begränsa förstörelsen av haven och att ta itu med hot såsom överexploatering av fiske, föroreningar och förlust av biologisk mångfald.

106.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta främja ett gemensamt synsätt på naturvård i hela EU. Parlamentet gläds åt att kommissionen i sitt meddelande inser att den måste samarbeta med medlemsstaterna för att garantera ett verksamt skydd av den biologiska mångfalden i EU:s yttersta randområden samt utomeuropeiska länder och territorier, där det finns fler endemiska arter än på hela den europeiska kontinenten. Parlamentet efterlyser en förstärkning av de särskilda instrumenten för att bevara och skydda den biologiska mångfalden i dessa områden, i synnerhet den förberedande åtgärden Best (Frivilligt system för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i EU:s yttersta randområden och utomeuropeiska länder och territorier), som parlamentet har stött sedan 2011 och som möjliggör ordentlig finansiering till skydd för biologisk mångfald och ekosystemtjänster i EU:s yttersta randområden samt utomeuropeiska länder och territorier.

107.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att strikt genomföra och verkställa multilaterala miljöavtal, inklusive (men inte begränsat till) konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) och konventionen om skydd av flyttande vilda djur.

108.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett effektivt sätt integrera miljöhållbarhet i sina förbindelser med tredjeländer och som en del av globala förfaranden såsom millennieutvecklingsmålen.

109.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka bidraget från EU:s handelspolitik till bevarande av biologisk mångfald och betonar därför sitt stöd för förslaget att införa ett kapitel om hållbar utveckling i alla nya handelsavtal, med omfattande miljöbestämmelser som är relevanta inom handel, inbegripet mål för biologisk mångfald.

110.  Europaparlamentet uppmärksammar ökningen av den illegala internationella handeln med arter som omfattas av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för att öka Interpols befogenheter i detta avseende och att prioritera frågan om illegal handel med djur- och växtliv i bilaterala samtal med tredjeländer.

111.  Europaparlamentet inser att EU är en av de största importörerna av vilda djur och växter och att EU genom sin politik och kommersiella verksamheter påverkar skyddet av den biologiska mångfalden i andra delar av världen. Parlamentet uppmanar EU att vidta åtgärder för att minska de negativa följderna av EU:s konsumtionsmönster på den biologiska mångfalden genom att införa initiativ för hållbart jordbruk och hållbar handel med djur- och växtliv i alla avtal.

112.  Europaparlamentet uppmanar deltagarna i toppmötet Rio +20 Earth att göra konkreta framsteg avseende innovativa och oberoende finansieringskällor för skydd av den biologiska mångfalden i utvecklingsländer, och insisterar på att EU och dess medlemsstater ska vara proaktiva när det gäller att uppnå resultat på området.

113.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkra den biologiska mångfalden i EU:s utvecklingssamarbete i syfte att förhindra förluster av den biologiska mångfalden och ta hänsyn till att de människor som har de lägsta inkomsterna är de som är mest beroende av ekosystemtjänster.

114.  Europaparlamentet inser att vi måste få till stånd en kostnadseffektiv ekonomi baserad på förnybara energikällor utan att ge efter på målen för biologisk mångfald, och att en sådan ekonomi skulle kunna bidra till att uppnå dessa mål. I detta sammanhang anser parlamentet att det är nödvändigt att införa ytterligare skyddsåtgärder avseende källor, effektivitet och mängd biomassa som används till energi. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att utan dröjsmål skapa klarhet om effekterna av biodrivmedel på den biologiska mångfalden, inklusive följderna av indirekt markanvändning, samt kräver att effektiva hållbarhetskriterier fastställs för produktion och användning av alla biodrivmedel, inklusive fast biomassa.

Finansiering

115.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att enligt objektiva kriterier identifiera alla befintliga bidrag som skadar miljön och ber kommissionen att före utgången av 2012 publicera en handlingsplan med en tidtabell för hur man gradvis ska ta bort sådana bidrag senast 2020, i linje med åtagandena enligt Nagoyakonferensen.

116.  Europaparlamentet framhäver vikten av att mobilisera såväl EU-stöd som nationella bidrag från alla möjliga källor, bland annat genom att inrätta ett specifikt instrument för att finansiera den biologiska mångfalden, och av att utveckla innovativa finansiella mekanismer , särskilt ”habitat banking” i förening med utjämning för att uppnå de mål som fastställts avseende den biologiska mångfalden.

117.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka budgeten för forskning om miljö och biologisk mångfald i nästa ramprogram för forskning i proportion till det enorma behovet av och utmaningarna med att hantera både förluster inom den biologiska mångfalden och klimatförändringarna, i syfte att bidra till att fylla de kunskapsluckor som konstaterats och stödja denna politik.

118.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det befintliga regelverket ger tillräckliga incitament till strategier för att öka den biologiska mångfalden, och att föreslå kostnadseffektiva lösningar så att medel som ska gå till biologisk mångfald inte läggs på byråkrati, utan på skydd och förbättring.

119.  Europaparlamentet håller med om att väl utformade marknadsbaserade instrument som syftar till att internalisera de externa kostnaderna för miljöpåverkan genom konsumtion och produktion kan bidra till att uppnå målet att hejda förluster av den biologiska mångfalden om de kombineras med incitament för gröna investeringar inom de berörda sektorerna.

120.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens lansering av en plattform för företag och biologisk mångfald i syfte att engagera den privata sektorn i frågan om biologisk mångfald.

121.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet och rådet om alternativ för införandet av betalning för ekosystemtjänster, med hänsyn till bevarandet av den biologiska mångfalden.

122.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra och finansiera denna nya strategi för biologisk mångfald fram till 2020 fullt ut genom att se till att var och en av EU:s finansieringsåtgärder överensstämmer med lagstiftning om biologisk mångfald och vattenskydd.

123.  Europaparlamentet betonar att nästa fleråriga budgetram (2014–2020) stödja ansträngningarna för att nå de sex målsättningar som anges i strategin för biologisk mångfald och en ökad finansiering av programmet Life. Parlamentet betonar även behovet av att fokusera på projekt för företags sociala ansvar för att främja biologisk mångfald.

124.  Europaparlamentet konstaterar dessutom att det enorma ekonomiska värdet av biologisk mångfald ger värdefull avkastning på de investeringar som görs för att bevara mångfalden. Parlamentet begär därför ökade medel för naturskyddsåtgärder.

125.  För att säkerställa lämplig finansiering av Natura 2000-nätverket uppmanar Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna att se till att minst 5,8 miljarder euro per år tillhandahålls genom EU:s och medlemsstaternas finansiering. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att lämplig finansiering görs tillgänglig genom olika EU-fonder (som fonderna för den gemensamma jordbrukspolitiken, Europeiska havs- och fiskerifonden, Sammanhållningsfonden och Life+-fonden) med en bättre samordning och samstämmighet mellan dessa fonder, bland annat genom konceptet integrerade projekt och därmed förbättra transparensen för de olika regioner som tar emot EU-finansiering. Parlamentet uppmanar EIB att engagera sig i framtagandet av innovativa finansieringsinstrument samt tekniska tjänster och rådgivningstjänster för samfinansierade projekt som rör biologisk mångfald.

126.  Europaparlamentet uttrycker besvikelse över de föreslagna tilldelade beloppen till det nya Life+-programmet, som trots sin anmärkningsvärda framgång under två decennier fortsätter att tilldelas en obetydlig del av EU:s budget, och anser att utmaningarna som tas upp i planen för biologisk mångfald och naturskydd kräver kraftigt höjt stöd till Life+-programmet.

127.  Europaparlamentet noterar oroat att det antal projekt som varje år finansieras av programmet Life+ ligger under den vägledande tilldelningen i flera medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka orsakerna till den låga tilldelningen och, om så är nödvändigt, föreslå förändringar av de regler som styr programmet, särskilt avseende samfinansieringsnivåer.

128.  Europaparlamentet uppmärksammar betydelsen av grön offentlig upphandling och anser att större vikt bör läggas vid användningen av den, särskilt inom offentliga myndigheter som erhåller EU-finansiering. Parlamentet rekommenderar att myndigheter med ansvar för de förvaltnings- och styrsystem som medlemsstaterna inrättat för att förvalta medlen från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden stöder projekt som föreskriver sådana förfaranden.

129.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att investera i skydd och återställande av den biologiska mångfalden inom ramen för Sammanhållningsfonden under finansieringsperioden 2014–2020, och rekommenderar också att de möjligheter Natura 2000-nätverket erbjuder lokala ekonomier och arbetsmarknader tas i beaktande.

130.  Europaparlamentet inser att den ”gröna ekonomin” är ett sätt att generera kompetens och skapa arbetstillfällen, och vill att den ska få stöd i form av finansiering som kan hjälpa till att bygga upp kapaciteten på lokal nivå och som utgår från lokalt och traditionellt kunnande i kampen för att skydda den biologiska mångfalden. Parlamentet framhåller att cirka 30 procent av de totala anslagen till sammanhållningspolitiken för 2007–2013 finns tillgängliga för verksamhet med särskild inverkan på hållbar tillväxt. Parlamentet uppmuntrar även medlemsstaterna, och särskilt lokala och regionala myndigheter, att vara mer aktiva i arbetet med att stoppa förlusten av biologisk mångfald och öka sina investeringar i naturkapital samt att använda regionalpolitiska medel i insatser mot naturkatastrofer som ett led i bevarandet av naturresurserna och anpassningen till klimatförändringarna, i synnerhet inför programperioden 2014–2020.

131.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att till fullo utnyttja möjligheten att anpassa de nuvarande operativa programmen till de mål som fastställts för hållbar tillväxt i Europa 2020-strategin genom att ompröva prioriteringarna för projektinvesteringar, och uppmanar dem att utnyttja tillgänglig forskning effektivare.

o
o   o

132.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 19. (2) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 103. (3) Antagna texter, P7_TA(2011)0297. (4) http://www.teebweb.org (5) EUT L 20, 26.1.2010, s. 7. (6) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. (7) EUT C 16 E, 22.1.2010, s. 67. (8) Direktiv 2000/60/EG (EUT L 327, 22.12.2000, s. 1). (9) Direktiv 2008/56/EG (EUT L 164, 25.6.2008, s. 19). (10) Direktiv 1999/22/EG (EUT L 94, 9.4.1999, s. 24). (11) A/RES/66/8.