Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2011/2069(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0383/2012

Ingivna texter :

A7-0383/2012

Debatter :

PV 11/12/2012 - 17
CRE 11/12/2012 - 17

Omröstningar :

PV 12/12/2012 - 7.18
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2012)0500

Antagna texter
PDF 262kWORD 308k
Onsdagen den 12 december 2012 - Strasbourg Slutlig utgåva
De grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2010–2011)
P7_TA(2012)0500A7-0383/2012

Europaparlamentets resolution av den 12 december 2012 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2010–2011) (2011/2069(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution:

–  med beaktande av inledningen i fördraget om Europeiska unionen, särskilt andra strecksatsen och fjärde till sjunde strecksatserna,

–  med beaktande av artikel 2, artikel 3.3 andra strecksatsen samt artiklarna 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000 (”stadgan”), som antogs formellt i Strasbourg den 12 december 2007,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

–  med beaktande av FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

–  med beaktande av FN-konventionen från 1949 om bekämpning av människohandel och utnyttjande av prostituerade,

–  med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1) ,

–  med beaktande av kommissionens rapporter om tillämpningen av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna från 2010 och 2011 (COM(2011)0160 och COM(2012)0169) och åtföljande arbetsdokument,

–  med beaktande av kommissionens meddelande om rapporten om det europeiska medborgarskapet 2010: Att undanröja hindren för EU-medborgarnas möjligheter att utöva sina rättigheter (COM(2010)0603),

–  med beaktande av kommissionens strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2010)0573) och operativa riktlinjer med hänsyn till grundläggande rättigheter i kommissionens konsekvensbedömningar (SEC(2011)0567),

–  med beaktande av Stockholmsprogrammet – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd(2) ,

–  med beaktande av rådets slutsatser om rådets åtgärder och initiativ om tillämpningen av Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter, som antogs vid det 3092:a sammanträdet för rådet (allmänna frågor) i Bryssel den 23 maj 2011 och med beaktande av rådets riktlinjer om metoder för att kontrollera de grundläggande rättigheternas förenlighet med rådets föreberedande organ(3) ,

–  med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”En EU-ram för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 (COM(2011)0173) ” och meddelandet ”Nationella strategier för integrering av romer: ett första steg i genomförandet av EU-ramen (COM(2012)0226) ”,

–  med beaktande av FN-konventionerna om mänskliga rättigheter i vilka medlemsstaterna är parter, och av Europarådets konventioner och rekommendationer, rapporterna från Europarådets organ, framför allt de rapporter om situationen för de mänskliga rättigheterna som sammanställts av Europarådets parlamentariska församling och dess kommissarie för mänskliga rättigheter, samt särskilda övervakningsorgans och rättsliga organs beslut, riktlinjer och domar,

–  med beaktande av beslut och rättspraxis av Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen),

–  med beaktande av nationella författningsdomstolars rättspraxis, där det hänvisas till stadgan också vid tolkning av nationell lag,

–  med beaktande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheters verksamhet, årliga rapporter och studier,

–  med beaktande av icke-statliga organisationers rapporter och studier om mänskliga rättigheter, samt av relevanta studier som begärts av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–  med beaktande av sina resolutioner om grundläggande rättigheter och mänskliga rättigheter, särskilt resolutionen av den 15 december 2010 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2009) – Institutionella aspekter efter Lissabonfördragets ikraftträdande(4) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 om minoritetsskydd och antidiskrimineringspolitik i ett utvidgat EU(5) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för integrering av romer(6) ,

–  med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för framställningar (A7-0383/2012), och av följande skäl:

A.  I artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen fastställs att unionen ska bygga på de odelbara och universella värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämställdhet mellan kvinnor och män, icke-diskriminering, solidaritet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna och medborgerliga friheterna för alla personer som bor eller vistas på EU:s territorium, inklusive för personer som tillhör minoriteter, statslösa personer och personer som tillfälligt eller i strid med gällande regler vistas på unionens territorium. Dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna, i ett samhälle där pluralism, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män råder.

B.  Att respektera och främja dessa värden bildar ett grundläggande inslag i Europeiska unionens identitet och ett villkor för medlemskap i EU och för att fullt ut bevara de förmånsrätter som medlemskapet för med sig.

C.  I artikel 6.3 i fördraget om Europeiska unionen fastställs att grundläggande rättigheter, såsom de garanteras i Europakonventionen och såsom de följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner, ska ingå i unionsrätten som allmänna principer.

D.  I och med Lissabonfördragets ikraftträdande ska stadgan, enligt artikel 6 i EU-fördraget, ha samma rättsliga värde som fördragen och har blivit lagligt bindande för EU:s institutioner, organ och byråer samt för medlemsstater när EU-lagstiftning tillämpas. Stadgan har omvandlat värden och principer till konkreta rättigheter som kan göras gällande inför domstol.

E.  När EU ansluter sig till Europakonventionen, såsom det krävs i EU-fördraget, kommer EU:s rättsakter att kunna prövas av Europadomstolen, så att EU:s ansvarsskyldighet ökar och enskilda medborgare får bättre tillgång till rättslig prövning.

F.  Att verkningsfullt slå vakt om och främja rättigheter måste vara ett övergripande mål för all EU-politik, också i dess yttre dimension och för att kunna uppfylla sin plikt att skydda, främja och fullgöra behövs det inga nya befogenheter för EU, utan snarare ett proaktivt institutionellt engagemang till förmån för mänskliga rättigheter, så att det inom unionens institutioner och i medlemsstaterna utvecklas en verklig kultur för grundläggande rättigheter och denna kultur förstärks. EU måste låta en konsekvent människorättspolitik för EU växa fram och utveckla en mekanism som sammanför de olika aktörer som inom EU-strukturen verkar på de grundläggande rättigheternas område.

G.  Medborgarna kan komma i fullt åtnjutande av sina rättigheter endast om grundläggande värden och principer, såsom rättsstaten, ett oberoende rättsväsen, mediernas frihet och icke-diskriminering, respekteras.

H.  Det finns ett glapp mellan de grundläggande rättigheterna och tillämpningen av dem och detta undergräver både EU:s och medlemsstaternas trovärdighet och blir också till skada för att de mänskliga rättigheterna effektivt ska följas och främjas inom EU:s territorium och runtom i världen.

I.  De förpliktelser som enligt Köpenhamnskriterierna gäller för kandidatländerna fortsätter att gälla för medlemsstaterna efter anslutning till EU enligt artikel 2 i EU-fördraget och på grundval av det bör alla medlemsstater utvärderas kontinuerligt för att kontrollera att de fortsätter följa EU:s grundläggande värderingar om respekt för grundläggande rättigheter, demokratiska institutioner och rättsstaten.

J.  Ett effektivt skydd och främjande av de grundläggande rättigheterna förutsätter att medlemsstaterna, i en anda av solidaritet och uppriktigt samarbete med övriga medlemsstater, går med på att EU övervakar hur unionens värden respekteras i deras lagstiftning och praxis.

K.  Tillsammans med artikel 2 i EU-fördraget ger artikel 7 i EU-fördraget EU:s institutioner befogenhet att bedöma om det i medlemsstaterna brutits mot gemensamma värden såsom respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstaten, och att engagera sig politiskt tillsammans med de berörda länderna för att förhindra och avhjälpa kränkningar.

L.  I maj 2012 lades det fram en undersökning om romernas situation. Undersökningen hade utförts gemensamt av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, FN:s utvecklingsprogram och Världsbanken och där bekräftades det att romerna diskrimineras överallt i Europa och har det svårare än alla de personer som inte är romer och befinner sig i en jämförbar situation. Parlamentet anser att diskrimineringsåtgärderna och det ökade våldet i unionens medlemsstater har sitt upphov i en latent fientlighet mot romer.

M.Dagens ekonomiska kris innebär en utmaning för solidaritetsprincipen som utgör ett grundläggande inslag i EU:s historia och identitet och dessutom sammanbinder unionsmedborgarna såsom medlemmar av samma politiska gemenskap(7) .
N.Sociala och ekonomiska rättigheter är väsentliga inslag i stadgan och bör som sådana få en framträdande plats i varje analys av situationen för de grundläggande rättigheterna i unionen.
Allmänna rekommendationer

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att ta på sig hela ansvaret för att vederbörligen och utan inskränkningar utföra det uppdrag och de befogenheter som EU har i fråga om grundläggande rättigheter, både utgående från stadgan och de artiklar i fördragen som handlar om grundläggande rättigheter och medborgerliga rättigheter, framför allt artiklarna 2, 6 och 7 i EU-fördraget, och anser att Europeiska unionen endast på detta sätt kan utrusta sig – såsom EU redan gjort inom andra områden av gemensamt intresse och gemensam betydelse, såsom frågor om ekonomin och budgeten – med vad som behövs för att kunna hantera den kris och de spänningar som påverkar demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna i EU och medlemsstaterna. Parlamentet vill att de europeiska mekanismerna snabbt ska stärkas, för att demokratin, rättsstaten och de grundläggande rättigheterna verkligen ska respekteras inom Europeiska unionen.

2.  Europaparlamentet välkomnar visserligen de åtgärder kommissionen vidtagit för att säkerställa att dess lagstiftningsförslag överensstämmer med stadgan, men noterar att det finns utrymme för förbättringar, eftersom förslag fortsätter att läggas fram, där det antingen inte alls eller endast i otillräcklig grad tas ställning till de föreslagna åtgärdernas inverkan på grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta konkreta åtgärder för att bättre övervaka att dess förslag följer stadgan, också genom att se till att det finns tillräcklig sakkunskap inom kommissionens alla tjänstegrenar för att se efter att så är fallet.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att man i kommissionens utvärderingsrapporter om genomförandet av EU-lagstiftningen samt i dess årliga rapport om kontrollen av EU-rättens tillämpning systematiskt ser efter hur de grundläggande rättigheterna påverkas, både av EU-lagstiftningen själv och av medlemsstaternas genomförande av den. Parlamentet rekommenderar att kommissionen ser över nuvarande riktlinjer för konsekvensbedömning för att de mänskliga rättigheterna ska komma bättre till synes och att utvidga normerna till att omfatta FN:s och Europarådets instrument för de mänskliga rättigheterna.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att den europeiska planeringsterminen också ska innefatta en ständig resultattavla som ska handla om rättsliga frågor, rättsstaten, demokrati och grundläggande rättigheter och omfatta alla medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att Europaparlamentet och de nationella parlamenten oinskränkt får medverka i detta arbete och att resultattavlan regelbundet läggs fram för och bedöms och övervakas av parlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet att effektivt fullgöra sitt åtagande att kontrollera både ändringsförslag som lagts fram till kommissionens förslag och förslag som lagts fram på eget initiativ med stadgan. Parlamentet påminner om att ett effektivt förverkligande av de grundläggande rättigheterna förutsätter att medlemsstaterna också ser till att stadgan tillämpas fullt ut vid genomförandet av unionslagstiftningen.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen – och rådet, i de fall att det är rådet som tar initiativ till lagstiftning – att vid arbetet med att förbereda konsekvensbedömningar systematiskt anlita utomstående oberoende sakkunskap, framför allt från byrån för grundläggande rättigheter.

7.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som kommissionen, Europeiska ombudsmannen och andra instanser vidtagit för att medborgarna ska bli mera medvetna om utövandet av sina grundläggande rättigheter enligt stadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta informera medborgarna och att utvärdera resultaten av detta.

8.  Europaparlamentet understryker sin grundläggande roll för att övervaka och kontrollera beredningen och genomförandet av unionslagstiftningen och håller således fast vid att parlamentet också bör stärka sin självständiga konsekvensbedömning av grundläggande rättigheter i förhållande till lagstiftningsförslag och ändringsförslag under utredning i lagstiftningsprocessen och göra den mer systematisk.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en årlig rapport om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen, utgående bland annat från artiklarna 2 och 6 i EU-fördraget och från stadgan. Parlamentet anser att det i en sådan rapport bör ingå en analys av situationen i medlemsstaterna, också utgående från vilka farhågor som internationella organisationer, icke-statliga organisationer, Europaparlamentet och medborgarna hyser om kränkningar av de grundläggande rättigheterna, rättsstaten och demokratin. Parlamentet vill att rapporten ska ta upp genomförandet, skyddet och främjandet av samt respekten för grundläggande rättigheter i EU och dess medlemsstater, i enlighet med stadgan, Europakonventionen och internationella konventioner om grundläggande rättigheter, samt innehålla specifika rekommendationer. Parlamentet erinrar om att kommissionen är skyldig att göra detta, såväl eftersom kommissionen är både fördragens och stadgans väktare, som med stöd av artiklarna 2, 6 och 7 i EU-fördraget.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess årliga rapport om genomförandet av stadgan gör en mera välavvägd och självkritisk analys, där det inte tas med bara exempel på positiv utveckling utan också sådana fall där man längre fram skulle kunna ta ett starkare grepp om problematiken.

11.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens rapporter från 2010 och 2011 om tillämpningen av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna inte poängterar sociala och ekonomiska rättigheter, särskilt under den nuvarande ekonomiska krisen, när sådana rättigheter är ännu mer relevanta.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess årsrapport om tillämpningen av stadgan tar upp situationen för sociala och ekonomiska rättigheter i unionen och särskilt hur de genomförs i medlemsstaterna.

13.  Europaparlamentet rekommenderar att parlamentet, kommissionen och rådet gemensamt och formellt erkänner att det föreligger positiva skyldigheter att skydda och främja de mänskliga rättigheterna som en del av unionslagstiftningen. Parlamentet understryker att respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna förutsätter åtgärder på ett flertal nivåer (internationell, europeisk, nationell, regional och lokal) och understryker vilken roll de regionala och lokala myndigheterna kan spela på detta område, tillsammans med sammanslutningar för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att före lagstiftningsarbetet och i samband med det bättre samarbeta med internationella organisationer som arbetar med grundläggande rättigheter, samt med icke-statliga organisationer och det civila samhället.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att programmen för finansiering av grundläggande rättigheter och antidiskriminering i den kommande fleråriga budgetramen innefattar tillräckliga anslag till det civila samhällets organisationer på alla nivåer.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet att i sina årliga rapporter om de mänskliga rättigheterna i världen ta med en analys av situationen i medlemsstaterna och att där också ta hänsyn till vilka åtgärder som ska vidtas för att genomföra domarna från Europadomstolen och anpassa inhemsk lagstiftning och rättspraxis till dem.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över unionslagstiftningens regelverk genom att vederbörligen beakta de rättigheter som ingår i EU-stadgan. Parlamentet anser att det eventuella motsatsförhållandet mellan ekonomiska friheter och grundläggande rättigheter bör åtgärdas redan inom lagstiftningsarbetet och inte först av EU-domstolen.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över det område som tidigare hette tredje pelaren (polissamarbete och rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor) mot bakgrund av stadgan. Parlamentet erinrar om sin rekommendation i sin resolution av den 25 november 2009 om Stockholmsprogrammet(8) , där det efterfrågades en fortlöpande översyn av denna lagstiftning, och påminner kommissionen att från och med den 1 december 2014 kommer all lagstiftning som antagits inom en fullständigt annorlunda konstitutionell ram att i sin dåvarande form tillämpas inom EU, vilket kommer att oskäligt påverka rättigheterna för enskilda personer som omfattas av EU:s jurisdiktion.

18.  Europaparlamentet beklagar:

   bristen på öppenhet i kommissionens dialog med medlemsstaterna när grundläggande rättigheter eller de europeiska medborgarnas intressen diskuteras. Parlamentet anser att sådan brist på öppenhet om införlivande av EU-lagstiftning bryter mot EU:s insynsregler och mot principen om ett tydligt rättsläge, samt är extremt skadlig för övriga EU-länder, för EU-medborgarna och för övriga institutioner, särskilt när det är fråga om medborgarnas sociala och ekonomiska rättigheter. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ till förmån för bättre insyn i vad medlemsstaterna gjort eller inte gjort för att genomföra den inre marknaden och anser att man rentav bör förbättra den aviserade insynen i skattepolitiken när grundläggande rättigheter står på spel,
   bristen på öppenhet inom EU:s byråer vilket gör det svårt att slå fast om deras åtgärder är förenliga med principerna om öppenhet, god administration, skydd av personuppgifter och icke-diskriminering samt nödvändighet och proportionalitet. Parlamentet beklagar att kommissionen hela tiden saknat intresse för en lagstiftningsram för att garantera en öppen, oberoende och effektiv förvaltning av det slag som krävs i artikel 41 i stadgan och artikel 298 i EUF-fördraget,
   bristen på öppenhet och insyn samt på lämplig respekt för och skydd och främjande av grundläggande rättigheter och demokratisk och parlamentarisk tillsyn i samband med internationella förhandlingar, vilket föranlett parlamentet att förkasta internationella avtal såsom Acta-avtalet (handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning) och kommer att föranleda EU:s institutioner och medlemsstaterna att ändra sin nuvarande praxis och respektera medborgarnas rättigheter.

19.  Europaparlamentet föreslår att både kommissionens dialog med medlemsstaterna och EU:s byråers arbete ska bli öppnare i frågor som handlar om unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter eller intressen.

20.  Europaparlamentet vill att det dras i gång en ”europeisk politisk runda för politiken för grundläggande rättigheter”, där det på flerårig basis och årsbasis bör anges vilka mål som ska uppnås och vilka problem som ska lösas. Parlamentet anser att det inom den rundan bör föreskrivas en ram för institutionerna och för byrån för grundläggande rättigheter, liksom också för medlemsstaterna, för hur de ska samarbeta genom att undvika överlappningar, bygga på varandras rapporter, vidta gemensamma åtgärder och organisera gemensamma evenemang under medverkan av icke-statliga organisationer, medborgare, nationella parlament etc.

21.  Europaparlamentet föreslår att det vidtas åtgärder så att det fortlöpande finns kanaler där man kan dela med sig av information om de grundläggande rättigheterna inom EU, både mellan de relevanta organen och mellan EU:s institutioner och byråer, tillsammans med att det årligen hålls ett interinstitutionellt diskussionsforum för bedömning av situationen för de grundläggande rättigheterna inom EU. Parlamentet anser att ett sådant forum bör vara ett förberedande steg inför parlamentets årliga debatt om de grundläggande rättigheterna och inför utvecklingen av ett europeiskt område för frihet, säkerhet och rättvisa och anser att ett sådant interinstitutionellt forum bör sammanföra företrädare för kommissionen, rådets arbetsgrupp för grundläggande rättigheter, medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för personer (Fremp), Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för framställningar, utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för regional utveckling, liksom också företrädare för Europeiska ombudsmannen, byrån för grundläggande rättigheter, Eurofound och Europeiska datatillsynsmannen.

22.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de nationella parlamenten att förstärka sin roll vid EU:s övervakning av de mänskliga rättigheterna och av det nationella genomförandet av unionslagstiftningen, och uppmanar dem att med jämna mellanrum hålla sammankomster fokuserade på vilka strategier som ska utvecklas för att genomföra stadgan och EU:s domstolars rättspraxis.

23.  Europaparlamentet beklagar att det gått så trögt med EU:s anslutning till Europakonventionen. Parlamentet uppmanar rådet att vidta åtgärder utgående från artikel 265 i EUF-fördraget för att EU:s anslutning till Europakonventionen ska slutföras. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsluta förfarandet med det snaraste, och medlemsstaterna att så fort som möjligt inleda förfarandena för att ratificera anslutningen till Europakonventionen eftersom detta kommer att erbjuda ytterligare en mekanism för tillsynen över att medborgarnas mänskliga rättigheter respekteras.

24.  Europaparlamentet anser att EU och dess medlemsstater, redan innan förhandlingarna om EU:s anslutning till Europakonventionen slutförts, bör anse det som en fråga av nationellt intresse att medlemsstaterna införlivar Europadomstolens rättspraxis med sin lagstiftning.

25.  Europaparlamentet anser att kommissionen och rådet bör inrätta en mekanism för att EU och medlemsstaterna ska följa och genomföra Europadomstolens rättspraxis och införliva den med sin lagstiftning, eftersom detta är en fråga av gemensamt intresse och en skyldighet med tanke på respekten för de grundläggande rättigheterna inom EU.

26.  Europaparlamentet inskärper hos alla medlemsstater att de måste uppfylla sina skyldigheter att respektera de grundläggande fri- och rättigheterna. Parlamentet konstaterar att deltagande i internationella fördrag om skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna bara kan stärka skyddet för de grundläggande rättigheterna inom EU och välkomnar att EU anslutit sig till konventionen om rättigheter för personer med funktionshinder och kommer att ansluta sig till Europakonventionen. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta åtgärder för att bli part i andra internationella fördrag om mänskliga rättigheter, såsom FN-konventionen om barnets rättigheter.

27.  Europaparlamentet är ytterst oroat över situationen för demokratin, rättsstatsprincipen, kontrollmöjligheter, medier och grundläggande rättigheter i några av medlemsstaterna, särskilt när det gäller de makthavandes metoder för att välja, anställa eller avskeda personer på oberoende poster såsom författningsdomstolar, rättsväsendet, ledningen för offentliga radio- och tv-bolag, medietillsynsorgan, ombudsmän eller myndighetschefer, av enbart partipolitiska skäl i stället för att beakta deras kompetens, erfarenhet och oberoende.

28.  Europaparlamentet beklagar kommissionens svaga reaktion på särskilda brott mot grundläggande rättigheter i medlemsstater och på att medlemsstaternas demokratiska kontrollinstanser försvagats, liksom rättsstaten i medlemsstaterna, och uppmanar kommissionen att säkerställa att överträdelseförfaranden tryggar ett effektivt skydd av mänskliga rättigheter i stället för att rikta in sig på att förhandla fram uppgörelser med medlemsstaterna.

29.  För att anslutningsvillkorens trovärdighet ska kunna bevaras anser Europaparlamentet att befintliga medlemsstater också fortlöpande bör bedömas utifrån sin fortsatta efterlevnad av EU:s grundläggande värden och uppfyllandet av sina åtaganden vad avser de demokratiska institutionernas funktion och rättsstaten. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att överträdelseförfarandena säkerställer det effektiva skyddet av grundläggande rättigheter och inleda objektiva undersökningar och överträdelseförfaranden om det finns vägande skäl som talar för det, så att man kan undvika dubbla måttstockar om en medlemsstat bryter mot de rättigheter som finns inskrivna i stadgan när den genomför unionslagstiftningen.

30.  Europaparlamentet påminner om kommissionens åtagande att prioritera de överträdelseförfaranden som behandlar principfrågor eller som har särskilt långtgående negativa effekter på medborgarna(9) .

31.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att uppdatera sitt meddelande från 2003 (COM(2003)0606) och före utgången av 2012 utarbeta ett utförligt förslag för en tydlig övervakningsmekanism och ett system för tidig varning samt ett ”förfarande för att lägga på is”, som parlamentet redan har efterlyst, för att garantera att medlemsstaterna på EU-institutionernas begäran ska ställa in antagandet av lagar som misstänks strida mot grundläggande rättigheter eller EU:s rättsordning, varvid framför allt nationella organ för grundläggande rättigheter, som inrättats i enlighet med Parisprinciperna bör medverka, och mekanismen och systemet bör bygga på bestämmelserna i artiklarna 2, 6 och 7 i EU-fördraget och artikel 258 i EUF-fördraget.

32.  Europaparlamentet understryker sitt engagemang till förmån för att använda sina befogenheter att föra de mänskliga rättigheternas talan, framför allt för att se till att EU:s rättsakter respekterar, skyddar, främjar och förverkligar mänskliga rättigheter.

33.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av EU-domstolens och tribunalens förfaranderegler för att göra det lättare för tredje parter, framför allt icke-statliga organisationer, att framträda inför dem.

34.  Europaparlamentet vill att det i alla medlemsstater inrättas lämpliga nationella institutioner för de mänskliga rättigheterna och efterlyser åtgärder som underlättar nätverksbildningen mellan dessa organ runtom i EU, med stöd från byrån för grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att utveckla förmågan hos organ för jämställdhet och uppgiftsskydd samt hos nationella institutioner för de mänskliga rättigheterna och byrån för grundläggande rättigheter att föra de mänskliga rättigheternas talan inför domstol.

35.  Europaparlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan unionens institutioner och andra internationella organ, framför allt med Europarådet och dess europeiska kommission för demokrati genom lag (Venedigkommissionen), för att dess sakkunskap ska kunna komma till nytta för att vidmakthålla principerna om demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att närmare samarbeta, också med Europaparlamentet och de nationella parlamenten, för att EU:s människorättslagstiftning ska tillämpas bättre, klagomålen uppföljas bättre och eventuella regelstridigheter bättre rättas till.

36.  Europaparlamentet beklagar att situationen för mediefriheten försämrats i olika medlemsstater och uppmanar medlemsstaterna att respektera och kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att övervaka och genomdriva mediefriheten och mediepluralism. Parlamentet välkomnar Europaparlamentets initiativ om att utarbeta ett betänkande om normer för mediefriheten runtom i EU.

37.  Europaparlamentet är oroat över den försämrade situationen för mediernas frihet och mångfald, särskilt friheten och mångfalden i den tryckta pressen, i unionen, även till följd av den pågående ekonomiska krisen och fördömer arbetsvillkoren för vissa journalister och de hinder de ställs inför, särskilt när de bevakar demonstrationer. Parlamentet är särskilt oroat över vissa medlemsstaters försök att inskränka journalisters rätt att skydda sina källor och utredande journalisters möjlighet att undersöka dem som står makten nära. Parlamentet beklagar kraftigt kommissionens inställning när den vägrar att lägga fram lagförslag för att säkerställa mediernas frihet och mångfald enligt artikel 11 i stadgan.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anförtro byrån för grundläggande rättigheter uppgiften att utfärda en årsrapport om övervakningen av situationen för mediefrihet och mediepluralism inom EU.

39.  Europaparlamentet välkomnar den resolution om rättigheter på internet som FN:s råd för mänskliga rättigheter har antagit, särskilt om tillgång till internet och yttrandefrihet. Parlamentet betonar särskilt att staterna uppmanas att arbeta för att främja, skydda och tillämpa de mänskliga rättigheterna, däribland yttrandefriheten, på internet och inom annan teknik, och att dessa rättigheter bör respekteras oberoende av gränser eller medier. Europaparlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att tillämpa denna resolution i sin egen lagstiftning och att arbeta för att främja den på internationell nivå.

40.  Europaparlamentet påminner kommissionen om sin uppmaning om en snabb översyn av EU:s regelverk om polissamarbete och straffrättsligt samarbete i överensstämmelse med Lissabonfördraget och stadgan före tidsfristen den 1 december 2014.

41.  Europaparlamentet uppmanar till en parlamentarisk utvärdering av politikområdena för frihet, säkerhet och rättvisa genom att det inrättas en permanent länk mellan Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, rådets arbetsgrupp för grundläggande rättigheter, medborgerliga rättigheter och fri rörlighet för personer (Fremp) och nationella parlamentsutskott som behandlar grundläggande rättigheter för att bedöma lämplig lagstiftning på EU-nivå och nationell nivå.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla sina hittills inte fullgjorda förpliktelser enligt internationell lag om att undersöka allvarliga brott mot mänskliga rättigheter som begåtts vid samarbetet med CIA:s program mot terrorism, att intensifiera kampen mot människohandel och organiserad brottslighet och att erbjuda full ersättning till brottsoffer.

43.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att se till att byrån för grundläggande rättigheter hörs i fråga om alla lagstiftningsförslag som påverkar de grundläggande rättigheterna, och att respektera byråns oberoende och behörighet.

44.  Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen byrå för grundläggande rättigheter bör få sitt uppdrag utvidgat till att också omfatta regelbunden övervakning av medlemsstaternas efterlevnad av artikel 2 i EU-fördraget, varvid byrån ska offentliggöra årliga rapporter om vad den kommit fram till och lägga fram dem för Europaparlamentet.

45.  Europaparlamentet anser det oacceptabelt att

   Europaparlamentet, EU:s enda direktvalda institution och EU:s medlagstiftare inom de flesta politikområdena, inte tilläts definiera de tematiska områdena inom det fleråriga ramverket för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,
   polissamarbete och rättsligt samarbete i straffrättsliga frågor, som har blivit gängse EU-politik, samt sociala och ekonomiska rättigheter, som är väsentliga inslag i stadgan, ännu inte uttryckligen omfattas av byråns mandat. Parlamentet ber rådet att ovannämnda frågor ska omfattas av byråns nästa fleråriga ramverk.

46.  Europaparlamentet påtalar brister i byråns nuvarande mandat, framför allt det begränsade antalet jämförande utvärderingar mellan medlemsstaterna och bristen på bedömningar av helhetsbilden för de mänskliga rättigheterna, rättsstaten och demokratin i medlemsstaterna.

47.  Europaparlamentet påpekar att Parisprinciperna för nationella institutioner för de mänskliga rättigheterna bör tas som modell för en reform av både de nationella institutionerna och av byrån för grundläggande rättigheter och uppmanar kommissionen och rådet att tillsammans med Europaparlamentet skyndsamt och i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet se över förordningen om inrättande av byrån så att dess verksamhetsområde breddas till att omfatta hela det område som faller under artiklarna 2, 6 och 7 i EU-fördraget och framför allt till att omfatta hur den europeiska stadgan genomförs av EU:s institutioner, byråer och organ, liksom också till medlemsstaternas verksamhet. Parlamentet anser att byråns oberoende bör förstärkas, liksom också dess befogenheter och behörighet, samt att byråns vetenskapliga kommitté och nätverket Franet bör rapportera till Europaparlamentet och de nationella parlamenten och årligen offentliggöra en temainriktad och mera fokuserad rapport med bedömning av situationen i EU:s medlemsstater, såsom det gjordes fram till 2006 genom försorg av det tidigare nätverket av experter på grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar byrån att oinskränkt följa artikel 15 i EUF-fördraget genom att göra sitt arbete öppet och tillgängliggöra sina dokument genom ett offentligt tillgängligt register, såsom det föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001.

48.  Europaparlamentet är oroat över vissa medlemsstaters så kallade undantag som innebär risk för deras medborgares rättigheter, i och med att medborgarna kan drabbas av mer diskriminering än andra EU-medborgare och erinrar om EU-domstolens rättspraxis om att avsikten med undantagen varken är att medlemsstaterna ska komma undan sin skyldighet att följa stadgans föreskrifter eller att hindra en domstol i någon av dessa medlemsstater från att se till att dessa föreskrifter efterlevs.

49.  Europaparlamentet understryker att kommissionen inte bara bör informera enskilda personer om deras stadgeenliga rättigheter, utan också se till att personerna vet hur de ska utöva sin rätt till rättslig prövning och hävda sina rättigheter inför relevanta instanser. Parlamentet anser att informella nätverk av det slag som med framgång utvecklats för den inre marknaden (Solvit) bör inrättas på nationell och regional nivå för bistånd och rådgivning till personer vilkas rättigheter löper risk att kränkas (såsom invandrare, asylsökande, utsatta människor) och anser att de regionala fonderna bör prioritera dessa stödstrukturer för återställande av rättigheter och för ekonomisk och social integration.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detalj underrätta de medborgare som tar kontakt med kommissionen i frågor som berör kränkningar av de mänskliga rättigheterna om dessa ytterligare eller lämpligare möjligheter, att föra bok över dessa hänvändelser och fullständigt rapportera om dem i sina årliga rapporter om de grundläggande rättigheterna i EU och om genomförandet av stadgan. Parlamentet understryker att medborgarnas skrivelser har en oerhörd relevans för att eventuella strukturbetingade, systeminbyggda allvarliga kränkningar av de grundläggande rättigheterna i EU och dess medlemsstater ska avslöjas och följaktligen också har relevans för att kommissionen verkligen ska tillämpa artiklarna 2, 6 och 7 i EU-fördraget.

Diskriminering

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in separata uppgifter om alla diskrimineringsgrunder samt att i samarbete med byrån för grundläggande rättigheter utveckla indikatorer för grundläggande rättigheter för att tillförsäkra en välinformerad och välinriktad lagstiftning och politik, framför allt mot diskriminering och i samband med de nationella strategierna för integrering av romer.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en översyn av rambeslutet om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen för att få med andra former av fördomsbaserade brott, bland annat på grundval av sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck.

53.  Europaparlamentet beklagar djupt att inte alla medlemsstater vederbörligen införlivat med sin lagstiftning rådets rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att lagföra främlingsfientlighet, rasism, fientlighet mot romer och andra former av våld och hat mot någon minoritetsgrupp, också i form av hatpropaganda. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att fördomsbetingade brott, såsom brott som betingas av rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, islamofobi, homofobi eller transfobi, är straffbara enligt lag och att dessa brott effektivt registreras och utreds, att förövarna lagförs och bestraffas och att offren erbjuds adekvat bistånd, skydd och kompensation. Parlamentet erinrar om att rambeslutet från och med den 1 december 2014 kommer att kunna genomdrivas fullständigt.

54.  Europaparlamentet understryker att principen om människans värdighet och likhet inför lagen är grunden för ett demokratiskt samhälle. Parlamentet beklagar djupt det nuvarande dödläget inom förhandlingarna i rådet om kommissionens förslag till ett horisontellt direktiv, där det omfattande skyddet utsträcks till att gälla diskriminering på alla slags grunder. Parlamentet uppmanar rådet att handla utgående från artikel 265 i EUF-fördraget och anta direktivet.

55.  Europaparlamentet betonar att unionsmedborgarna enligt EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna också bör skyddas mot diskriminering på grund av språk.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta förfaranden för klagomål som säkerställer att ett offer som utsatts för flerfaldig diskriminering kan lämna in ett klagomål som beaktar diskriminering på fler än en grund, varvid det bör tas hänsyn till att sådan diskriminering särskilt inriktar sig på kvinnor. Parlamentet anser det lämpligt att stödja människorättsförsvarares verksamhet och utvecklingen av kollektiva åtgärder av marginaliserade personer och grupper i samhället.

57.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skydda religions- eller trosfriheten, inberäknat friheten för de religionslösa, så att de inte diskrimineras till följd av att religionerna beviljas överdrivna undantag från lagarna om jämlikhet och icke-diskriminering.

58.  Europaparlamentet betonar att man vid bekämpningen av diskriminering bör ta full hänsyn till särdragen hos diskriminering på grund av funktionshinder.

Skydd av personer som tillhör minoriteter

59.  Europaparlamentet betonar att situationen för statslösa personer som permanent uppehåller sig i medlemsstater bör tas upp, utgående från rekommendationer från internationella organisationer.

60.  Europaparlamentet understryker vikten av respekt för rättigheter för personer som tillhör nationella minoriteter. Parlamentet uppmuntrar de medlemsstater som ännu inte gjort det att utan ytterligare dröjsmål ratificera Europarådets ramkonvention för skydd av nationella minoriteter och Europeiska stadgan för regionala språk och minoritetsspråk samt, i förekommande fall, dra tillbaka reservationer och restriktiva förklaringar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder mot diskriminering av dem som tillhör språkliga minoriteter och dokumentera resultaten av de åtgärder som vidtagits för att skydda språkliga minoriteters rätt att använda eget språk. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att inte diskriminera personer som tillhör nationella eller etniska minoriteter och säkerställa att de åtnjuter de rättigheter som tillkommer dem enligt internationell rätt och EU-rätt.

61.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att åtgärda rasdiskriminering och etnisk diskriminering i samband med anställning, bostad, utbildning, hälso- och sjukvård och tillgång till varor och tjänster. Parlamentet uttrycker sin särskilda oro över framväxten av politiska partier som är öppet rasistiska, främlingsfientliga, islamofoba och antisemitiska, något som betingas av en ekonomisk och social kris som gynnar ett frenetiskt sökande efter syndabockar, och påpekar att partiernas våldshandlingar bör fördömas. Parlamentet oroar sig också över att det vidtas tvångsåtgärder mot bostadslösa i dagens krisläge.

62.  Europaparlamentet understryker att skillnader i EU-lagstiftningens tillämpning, tillsammans med invecklade administrativa förfaranden, leder till att vissa kategorier av personer drabbas av diskriminerande hinder när de utövar sin rätt till fri rörlighet och bosättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som bryter mot direktiv 2004/38/EG.

63.  Europaparlamentet beklagar att medborgare av romsk härkomst utsätts för kollektiva utvisningsförfaranden av medlemsstaterna samt att kommissionen reagerat så svagt på vissa av dessa fall.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de faktiska resultaten av EU:s ramverk för nationella strategier för integrering av romer och varje medlemsstats uppnådda resultat. Parlamentet erkänner vad vissa medlemsstater gjort, men framhåller i synnerhet de många luckorna i flertalet strategier som framlagts för kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att rekommendera förbättringar så att de mål som fastställts i EU:s ramverk för nationella strategier för integrering av romer effektivare kan nås. Parlamentet vill att varje medlemsstat i sina årliga rapporter till parlamentet och rådet ska utreda hur ekonomiskt genomförbar och hållbar strategin är samt vilka framsteg som gjorts.

65.  Europaparlamentet understryker vikten av att de nationella strategierna för integrering av romer ska genomföras på lämpligt sätt på lokal nivå genom att det utarbetas integrerade strategier med en fortlöpande dialog som engagerar lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och den romska folkgruppen, enligt riktlinjerna i den europeiska ramen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla effektivt svar på romernas utestängning genom att genomföra de åtgärder som anges i deras nationella strategier för integrering av romer och att samarbeta med företrädare för den romska befolkningen i förvaltningen, övervakningen och utvärderingen av projekt som berör romer, och därvid använda alla tillgängliga finansiella medel från EU.

66.  Europaparlamentet anser att kampen mot diskrimineringen av romer främst bör föras gemensamt med det romska samfundet, vars företrädare själva bäst kan vittna om att romer inte får sysselsättning, utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård, varor och tjänster och även hitta lösningar för att avhjälpa detta.

67.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja de problem med geografisk segregering, påtvingade avhysningar och hemlöshet som romerna möter genom en effektiv och transparent bostadspolitik och genom att undvika kriminalisering av hemlöshet.

68.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med den höga arbetslösheten bland romerna genom att undanröja hinder för sysselsättning.

69.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att reformera sina nationella utbildningssystem för att hantera minoriteters behov, inklusive romska barn, och avskaffa segregerade utbildningsarrangemang utan att åsidosätta den undervisning i minoritetsspråk som finns i många medlemsstater.

70.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att enligt Europadomstolens rättspraxis göra nödvändiga lagstiftningsändringar när det gäller sterilisering och att betala ersättning till offer för tvångssterilisering som utförts på romska kvinnor och kvinnor med psykiska funktionshinder.

71.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på en målinriktad strategi för social integrering av romska kvinnor för att undvika diskriminering på flera grunder och etnisk segregering.

72.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anslå tillräckliga budgetmedel för att förverkliga de mål som anges i deras nationella strategier för integrering av romer. Parlamentet uppmanar rådet att stödja och anta kommissionens och parlamentets förslag om nästa fleråriga budgetram, särskilt de förslag som gör det möjligt för Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden att bättre bidra till den sociala integrationen av romer genom att öka antalet förhandsvillkor så att även utarbetande av nationella strategier och kartläggning av den territoriella fattigdomskoncentrationen ingår.

73.  Europaparlamentet påpekar att den senaste utvidgningen har lett till och framtida utvidgningar kommer att leda till att ännu fler medlemsstater kännetecknas av kulturell och språklig mångfald. Parlamentet anser att EU därför har ett särskilt ansvar för att skydda minoriteters rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra mer för att utvidgningsländerna ska bli delaktiga i dess insatser för social integrering av romer, att mobilisera instrumentet för stöd inför anslutningen och att via stabiliserings- och associeringsprocessen driva på utvidgningsländerna i detta avseende.

74.  Europaparlamentet är oroat över den ökande förekomsten av hatpropaganda mot och stigmatisering av minoriteter och andra grupper och dess växande inflytande i medier och i många rörelser och politiska partier, vilket återspeglas på hög politisk nivå och i form av restriktiva lagar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att i ekonomi, samhällsliv, politik och kultur främja verklig jämlikhet mellan människor, med vederbörlig hänsyn tagen till de särskilda omständigheterna hos dem som tillhör dessa minoriteter. Parlamentet påpekar att politiken gentemot nationella minoriteter är inkonsekvent och noterar att skyddet av minoriteter visserligen ingår i Köpenhamnskriterierna, men att det samtidigt saknas normer för minoriteters rättigheter i unionspolitiken. Parlamentet framhåller att minoriteters rättigheter är oupplösligt förbundna med grundläggande mänskliga rättigheter.

75.  Europaparlamentet anser att det inte finns någon gemensam lösning för att förbättra situationen för nationella minoriteter som fungerar i alla medlemsstater, men att vissa gemensamma minimimål emellertid bör införas för myndigheter i EU, med beaktande av berörda internationella rättsliga normer och befintlig god praxis. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en politisk norm för skydd av nationella minoriteter.

76.  Europaparlamentet anser att de traditionella nationella minoriteterna berikar den europeiska kulturen. Den offentliga politiken bör därför vara mer inriktad på att skydda dessa minoriteter, och unionen måste själv bättre tillgodose deras behov.

77.  Europaparlamentet föreslår insatser för att främja förtroendeskapande och samlevnad mellan grupper som traditionellt lever sida vid sida genom att de får lära sig om varandras identitet, regionala identitet, språk och sin respektive historia, sitt arv och sin kultur, med målsättningen att förbättra förståelsen och öka respekten för mångfald.

78.  Europaparlamentet anser att ett verkligt deltagande i beslutsprocessen på grundval av principerna om subsidiaritet och egenansvar är ett av de effektivaste sätten att tillgodose nationella minoriteters behov genom att följa befintlig bästa praxis i unionen.

Lika möjligheter för män och kvinnor

79.  Europaparlamentet beklagar EU:s och de nationella initiativens begränsade inverkan på den bristande jämställdheten mellan män och kvinnor, särskilt i samband med sysselsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa mål och strategier för sysselsättning inom ramen för sina nationella reformprogram och handlingsplaner för jämställdhet i syfte att garantera lika möjligheter för kvinnor och män när det gäller att ta sig in på och stanna kvar på arbetsmarknaden. För att den djupt inrotade klyftan mellan könen i fråga om löner och pensioner ska kunna överbryggas anser parlamentet att målen bör innefatta åtgärder mot att kvinnor hela tiden tenderar att söka sig till deltidsarbete, låglöneyrken och osäkra arbeten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att kvinnor inom alla generationer bättre ska kunna förena arbete och familjeliv, bland annat i form av att tillhandahålla omsorg av god kvalitet för barn och andra vårdbehövande.

80.  Europaparlamentet anser att underrepresentationen av kvinnor i politiska beslutsprocesser innebär ett underskott av grundläggande rättigheter och demokrati. Parlamentet välkomnar de positiva åtgärder som införts i Frankrike, Spanien, Belgien, Slovenien, Portugal och Polen, exempelvis i form av lagfästa jämställdhetssystem och könskvoter. Dessa åtgärder är viktiga goda exempel, och parlamentet uppmanar medlemsstater med särskilt stor underrepresentation av kvinnor i det politiska livet att överväga att införa bindande lagstiftningsåtgärder.

81.  Europaparlamentet påpekar att kvinnor fortfarande utsätts för många former av diskriminering i vardagen trots att det finns lagstiftning om bekämpning av diskriminering, och konstaterar med djup besvikelse att löneklyftan efter 40 års lagstiftning knappt har minskat alls.

82.  Europaparlamentet anser att våld mot kvinnor är den allvarligaste formen av kränkning av flickors och kvinnors mänskliga rättigheter i världen, även inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnämna år 2015 till det europeiska året mot våld mot kvinnor och i samband med detta utarbeta en EU-omfattande strategi för att få slut på våld mot kvinnor, vilket anges i rådets slutsatser från mars 2010. Strategin bör bestå av rättsligt bindande instrument, informationsåtgärder, datainsamling och finansiering av icke-statliga kvinnoorganisationer.

83.  Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt vad gäller sexuella och reproduktiva rättigheter, vilken anges i resolutionerna av den 10 februari 2010(10) , 8 mars 2011(11) och av den 13 mars 2012(12) om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2009 och 2010. I detta sammanhang uttrycker parlamentet sin oro över att vissa medlemsstater nyligen har infört begränsningar av tillgången till tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa, särskilt säker och laglig abort, sexualundervisning och nedskärningar i finansieringen av familjeplanering.

84.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att granska hur FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor har genomförts i EU:s lagstiftning.

85.  Europaparlamentet uppmanar EU att avskaffa all politik som medför beroende mellan familjemedlemmar när det gäller familjeåterförening och uppmanar såväl EU som dess medlemsstater att bevilja migrantkvinnor fristående uppehållstillstånd, särskilt vid fall av våld mot kvinnor i hemmet.

86.  Europaparlamentet kräver att EU och medlemsstaterna gör mera för att nå målen för den europeiska pakten för jämställdhet 2011–2020 och vidtar åtgärder för att ta itu med löneskillnaderna mellan män och kvinnor, segregering på arbetsmarknaden och alla former av våld mot kvinnor.

87.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder för att skydda gravida arbetstagare och mammalediga kvinnor.

88.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att hantera problem med våld mot kvinnor, våld i hemmet och alla former av sexuellt utnyttjande samt att bekämpa människohandel.

89.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att flerfaldig diskriminering tas med i de nationella handlingsplanerna och att de omfattar åtgärder för att skydda kvinnor som tillhör etniska minoriteter samt invandrarkvinnor.

Sexuell läggning och könstillhörighet

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en omarbetning av rådets rambeslut om bekämpning av särskilda former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet genom strafflagstiftning, genom att i beslutet ta med andra former av brott på grund av fördomar, inklusive på grund av sexuell läggning, könsidentitet eller könsuttryck.

91.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta det nationella lagstiftningsramverket som tar itu med den diskriminering som HBT-personer och enkönade par upplevt på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Parlamentet kräver att medlemsstaterna garanterar effektiv tillämpning av EU:s nuvarande regelverk och EU-domstolens rättspraxis.

92.  Europaparlamentet kräver att medlemsstaterna registrerar och utreder hatbrott mot homo-, bi- och transsexuella (HBT) och antar strafflagstiftning som förhindrar uppvigling till hat på grund av sexuell läggning och könsidentitet.

93.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag(13) om domstols behörighet och tillämplig lagstiftning när det gäller förmögenhetsrättsliga verkningar av äktenskap och registrerade partnerskap. Parlamentet anser emellertid att valet av två olika instrument och olika strategier för registrerade partnerskap respektive äktenskap är omotiverat och att samma val av domstols behörighet och tillämplig lagstiftning bör gälla i båda fallen.

94.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstater som har antagit lagstiftning om enkönade partnerskap att erkänna de bestämmelser med liknande effekter som antagits av andra medlemsstater. Parlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldighet att fullständigt genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, vilket även gäller enkönade par och deras barn. Parlamentet välkomnar att allt fler medlemsstater har infört och/eller anpassat sina lagar om samboförhållande, civila partnerskap och äktenskap, för att komma till rätta med den diskriminering på grund av sexuell läggning som enkönade par och deras barn drabbas av. Parlamentet uppmanar andra medlemsstater att införa liknande lagar.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om fullständigt ömsesidigt erkännande av verkningarna av alla civilståndshandlingar inom EU, inklusive rättsligt erkännande av könstillhörighet, äktenskap och registrerade partnerskap, för att minska diskriminerande rättsliga och administrativa hinder för medborgare som utövar rätten till fri rörlighet.

96.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ingripa mer kraftfullt mot homofobi, våld och diskriminering på grund av sexuell läggning, bland annat genom att uppmana kommuner och polisväsenden i medlemsstaterna att skydda yttrandefriheten och rätten att demonstrera när det gäller HBTI-pridemarscher och stödja dem officiellt. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda resultaten av den undersökning byrån för grundläggande rättigheter för närvarande arbetar med för att äntligen hörsamma parlamentets och icke-statliga organisationers upprepade uppmaningar och snabbt lägga fram en EU-färdplan för jämlikhet på grund av sexuell läggning och könsidentitet, varvid målet ska vara att få den antagen senast 2014.

97.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera ett effektivt skydd av deltagare i offentliga HBT-evenemang, inklusive pridemarscher, och se till att dessa evenemang kan anordnas lagligt.

98.  Europaparlamentet beklagar djupt att transpersoner fortfarande betraktas som psykiskt sjuka i ett antal medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa eller se över förfaranden för rättsligt erkännande av könstillhörighet enligt Argentinas modell, och se över de villkor (inklusive tvångssterilisering) som fastställts för erkännande av könstillhörighet. Parlamentet uppmanar kommissionen och Världshälsoorganisationen (WHO) att stryka könsidentitetsstörningar från förteckningen över psykiska och beteendemässiga störningar och, vid förhandlingarna om den elfte versionen av den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD-11), garantera att de omklassificeras så att de inte längre betraktas som sjukdomar.

99.  Europaparlamentet välkomnar den nya uppsättning asylregler som införs genom direktivet om asylnormer, där könsidentitet ingår som en förföljelsegrund. Parlamentet hävdar att asylpaketet måste vara konsekvent och att sexuell läggning och könsidentitet därför bör införas i direktivet om asylförfaranden.

100.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera tillträde till anställning samt tillgång till varor och tjänster utan diskriminering på grund av könsidentitet enligt EU-lagstiftningen(14) .

101.  Europaparlamentet välkomnar att byrån för grundläggande rättigheter ska inleda en undersökning för att samla in jämförbara uppgifter om HBT-personers erfarenheter i EU och Kroatien.

102.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullständigt införliva rådets direktiv 2003/86/EG om rätt till familjeåterförening utan diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning. Parlamentet påminner om att enkönade par omfattas av familjebegreppet enligt Europadomstolens rättspraxis(15) .

103.  Europaparlamentet anser att HBT-personers grundläggande rättigheter är mer skyddade om de har tillgång till rättsinstitutioner såsom samboförhållande, registrerat partnerskap eller äktenskap. Parlamentet välkomnar att 16 medlemsstater för närvarande erbjuder dessa alternativ och uppmanar andra medlemsstater att överväga göra det.

Ungdomar, äldre och funktionshindrade personer

104.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att behandla åldersdiskriminering inom anställningar i linje med EU-domstolens rättspraxis om rekrytering och uppsägning av äldre arbetstagare.

105.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att unga arbetstagare, särskilt de som drabbats av den ekonomiska krisen, integreras på arbetsmarknaden, även genom att anordna eller ge tillgång till utbildning för att främja ungdomars sociala ställning.

106.  Europaparlamentet beklagar att unga människor i vissa medlemsstater fortfarande åtalas och döms till fängelsestraff till följd av att rätten till vapenvägran fortfarande inte är erkänd på lämpligt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sätta stopp för förföljelser och diskriminering av vapenvägrare.

107.  Europaparlamentet välkomnar beslutet att förklara 2012 för det europeiska året för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna och uppmanar medlemsstaterna att erkänna och respektera äldre människors rättigheter så att de kan leva i värdighet och med god livskvalitet genom att tillhandahålla lämpliga sociala tjänster, livslångt lärande och andra program för social och kulturell integration. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta åtgärder för att bekämpa övergrepp och allt slags våld mot äldre människor och främja deras oberoende genom att stödja bostäders renovering och tillgänglighet. Parlamentet påminner om att äldre kvinnor oftare lever under fattigdomsgränsen på grund av löneklyftan och därefter pensionsklyftan. Parlamentet betonar att män och kvinnor över 65 som deltar aktivt och frivilligt bidrar starkt på en mängd sätt till samhällets vardagsliv.

108.  Europaparlamentet kräver respekt för människors värdighet i slutet av livet, särskilt genom garantier för att önskningar som uttrycks i vårdtestamenten erkänns och respekteras.

109.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa diskriminering av funktionshindrade, i synnerhet vid anställning.

110.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att använda befintliga EU-medel för att personer med funktionshinder, inklusive personer med psykosociala funktionshinder, lättare ska kunna få anställning och yrkesutbildning .

111.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att ratificera FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och konventionens fakultativa protokoll. Medlemsstaterna uppmanas också att se till att alla nationella handlingsplaner överensstämmer med EU:s handikappstrategi 2010–2020 samt sikta på att förbättra tillgänglighet, anställningsmöjligheter, inklusive teoretisk utbildning och yrkesutbildning, och möjligheten att leva ett självständigt liv för personer med funktionshinder.

112.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att i samarbete med byrån för grundläggande rättigheter bedriva forskning och utfärda riktlinjer på europeisk nivå och medlemsstatsnivå när det gäller den speciella situationen för flickor och kvinnor med funktionshinder. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt metoder för tvångssterilisering och påtvingad abort, som kan vara liktydigt med tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling, och därför bör vara både åtalbart och straffbart.

113.  Europaparlamentet efterfrågar en innovativ lösning när det gäller tillgång till information och kommunikation för döva personer och personer med nedsatt hörsel till EU-institutioner och konferenser i enlighet med parlamentets resolutioner av den 17 juni 1988 om teckenspråk för döva(16) , av den 18 november 1998 om teckenspråk(17) och av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020(18) , i enlighet med artiklarna 2, 21, 24 och 30 i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

114.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att finansiera organisationer som arbetar med att hjälpa personer med funktionshinder att leva ett självständigt liv och med avinstitutionaliseringsprogram.

115.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU:s finansiering av inre och yttre åtgärder inte används så, att den skapar hinder eller ger upphov till diskriminering av personer med funktionshinder samt införa lämpliga rutiner vid antagandet av nya finansieringsprogram för att förhindra detta.

116.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU-medel inte används för att renovera befintliga eller bygga nya institutioner för personer med funktionshinder, utan att medlen i stället används för att underlätta deras deltagande i samhällslivet i enlighet med artiklarna 5 och 19 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och artiklarna 21 och 26 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

117.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka det politiska deltagandet i val för personer med funktionshinder genom att tillgodose deras speciella behov.

Uppgiftsskydd

118.  Europaparlamentet bekräftar att rätten till självbestämmande om personuppgifter och rätten till respekt för privatlivet är grundläggande för människans personlighet, människovärde och frihet.

119.  Europaparlamentet betonar att reformen av EU:s uppgiftsskydd bör öka öppenheten och medvetenheten om rättigheter till uppgiftsskydd och göra rättsmedel och sanktioner mer effektiva samt ge uppgiftsskyddsmyndigheter befogenhet att besluta om böter för personer som överträder EU:s uppgiftsskyddslagstiftning. Parlamentet uppmanar rådet att gå in för ett övergripande uppgiftsskyddssystem med en enhetlig och hög harmoniseringsnivå, som bygger på direktiv 95/46/EG. Parlamentet påpekar nödvändigheten att undvika undantag från principerna för personuppgiftsskyddet, särskilt principen om ändamålsbegränsning och om överföring av uppgifter till tredjeländer. Parlamentet betonar att det är mycket viktigt att de omfattande uppgiftsskyddsstandarder som planeras för brottsbekämpning även täcker nationell databehandling.

120.  Europaparlamentet är oroat över den rådande tendensen att undergräva uppgiftsskyddsmyndigheters oberoende och välkomnar kommissionens vaksamhet i detta sammanhang. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa gällande bestämmelser och relevant rättspraxis.

121.  Europaparlamentet ger uttryck för sin oro när det gäller de brister i direktivet om lagring av uppgifter som betonas i kommissionens rapport, av Europeiska datatillsynsmannen samt flera nationella parlament och författningsdomstolarna i flera medlemsstater, som har förklarat att direktivet är författningsstridigt. Parlamentet betonar att man måste se över direktivet om lagring av uppgifter eller åtminstone undersöka alternativ till uppgiftslagring, såsom skyndsam lagring och målinriktad insamling av datatrafik.

122.  Europaparlamentet är oroat över bristen på framsteg i förhandlingarna om ett avtal mellan EU och Kanada om överföringen och användningen av passageraruppgifter för att förebygga och bekämpa terrorism och annan allvarlig gränsöverskridande brottslighet. Parlamentet påpekar att det avtal som undertecknades 2005 inte längre gäller, eftersom giltighetstiden för beslutet om en adekvat skyddsnivå löpte ut i september 2009, och att överföringen av passageraruppgifter sedan dess skett på grundval av ensidiga åtaganden som Kanada gjort till medlemsstaterna.

123.  Europaparlamentet välkomnar att enligt avtalet om passageraruppgifter mellan EU och Australien samlas passageraruppgifter endast in för att förebygga, upptäcka, utreda och lagföra terroristbrott eller allvarlig gränsöverskridande brottslighet, och att det finns effektiva garantier för prövning och skydd.

124.  Europaparlamentet beklagar att syftena med insamling av passageraruppgifter inte anges uttryckligen i avtalet om passageraruppgifter mellan EU och Förenta staterna, och att avtalets uppgiftsskyddsgarantier inte helt når upp till EU:s standard. Parlamentet påpekar att kommissionen inte ordentligt har undersökt andra alternativ som är mindre inkräktande än analys av passageraruppgifter, till exempel förhandsinformation om passagerare eller genom att begränsa användningen av passageraruppgifter till fall där en ledtråd eller en inledande misstanke redan har konstaterats.

125.  Europaparlamentet är oroat över att TFTP-avtalet mellan EU och Förenta staterna kanske inte har genomförts enligt avtalets bestämmelser. Parlamentet påpekar att den första och andra inspektion som utfördes av Europols gemensamma tillsynsorgan ger upphov till allvarliga tvivel om huruvida TFTP-avtalet mellan EU och Förenta staterna är förenligt med uppgiftsskyddsprinciperna.

126.  Europaparlamentet konstaterar med oro att den första inspektion som utfördes av Europols gemensamma tillsynsmyndighet ger upphov till allvarliga tvivel om huruvida TFTP-avtalet mellan EU och Förenta staterna är förenligt med uppgiftsskyddsprinciperna.

127.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder med anledning av de tvivel som framförts av Europeiska datatillsynsmannen, artikel 29-arbetsgruppen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och flera nationella parlament om förslaget till direktiv om användning av passageraruppgifter(19) , genom att begränsa tillämpningsområdet till flygningar till och från tredjeländer och till kampen mot internationell terrorism, varjämte det också behövs begränsningar för hur länge uppgifter får lagras samt för vilka uppgifter som får förtecknas, och genom att garantera en effektiv utvärdering av systemet.

128.  Europaparlamentet anser inte att kommissionens meddelande om ett EU-system för att spåra finansiering av terrorism är ett lämpligt förhandlingsunderlag. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om en rättslig och teknisk ram för datautvinning inom EU:s territorium, som är fullständigt förenlig med EU:s normer för uppgiftsskydd.

129.  Europaparlamentet betonar att ett EU-system för att spåra finansiering av terrorism(20) bör utformas som ett riktat utvinningssystem med tydliga åtkomsträttigheter så att de nuvarande överföringarna av bulkdata till Förenta staterna upphör så snabbt som möjligt.

130.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avskaffa eller se över reglerna för vätskor och kroppsskannrar och uppmanar kommissionen att inleda överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som överträder EU:s bestämmelser om skydd av medborgarnas grundläggande rättigheter på detta område.

Invandrare och flyktingar

131.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att upprätta ett förfarande för mera samordnade regler i enlighet med EU-domstolens och Europadomstolens rättspraxis gällande asylsökanden.

132.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om att de fullt ut måste respektera flyktingkonventionen, särskilt artikel 33 i denna där alla former av avvisning vid gränsen förbjuds.

133.  Europaparlamentet fördömer skarpt de flesta medlemsstaters omfattande användning av förvarstagning som ett sätt att underlätta avvisning av invandrare, inklusive underåriga, och uppmanar medlemsstaterna att i sina nationella lagstiftningar införa alternativ till förvarstagning.

134.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att reformera sina asylförfaranden för att uppfylla kravet att garantera rätten till effektiv prövning enligt Europadomstolens och EU-domstolens rättspraxis, särskilt i fråga om vilka tidsgränser som ska gälla för överklagande av beslut, negativa beslut samt bestämmelser om rätten att stanna i värdlandet under överklagandeprocessen.

135.  Europaparlamentet konstaterar att det finns enormt stora skillnader när det gäller erkännande av förföljelse på grund av kön i asylförfarandena inom EU. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa och tillämpa riktlinjer för könsrelaterad förföljelse som ska användas av beslutsfattare i första skedet och domstolar på grundval av FN:s flyktingkommissariats riktlinjer om könsrelaterad förföljelse. Parlamentet uppmanar Europeiska stödkontoret för asylfrågor att ta fram verktyg som säkrar ett jämställdhetsperspektiv i det gemensamma europeiska asylsystemet.

136.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fokusera på en effektiv politik för laglig invandring och att ratificera den internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter. Parlamentet betonar att migrantkvinnor bör uppmärksammas speciellt, eftersom de är särskilt sårbara.

137.  Europaparlamentet betonar betydelsen av direktivet om säsongsarbete(21) när det gäller att minska olagliga arbetsförhållanden och risken för utnyttjande, och efterlyser ett snabbt avslutande av förhandlingarna.

138.  Europaparlamentet påminner om att tillgång till hälso- och sjukvård är en grundläggande rättighet och kräver särskilt att medlemsstaterna ska göra det möjligt att utnyttja denna rätt i praktiken, även för papperslösa migranter, särskilt gravida kvinnor och minderåriga, och påminner därmed om de farhågor som byrån för grundläggande rättigheter uttryckte i sin rapport av den 11 oktober 2011.

139.  Europaparlamentet välkomnar EU:s strategi för utrotande av människohandel 2012-2016 och det arbete som utförs av EU-samordnaren för kampen mot människohandel. Parlamentet påminner om att rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna, som behandlar offer för massvåldtäkter och andra former av sexuella övergrepp mot kvinnor och barn, samt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/52/EG av den 18 juni 2009 om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt, är användbara verktyg för att skydda offer för människohandel och att de bör genomföras fullständigt.

140.  Europaparlamentet beklagar att det gått så trögt med att anta det gemensamma europeiska asylsystemet och att unionen har betonat migrationskontroll snarare än tillgång till internationellt skydd för de personer som har behov av detta. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att säkerställa att det gemensamma europeiska asylsystemet färdigställs i slutet av 2012 som planerat, i enlighet med medlemsstaternas internationella skyldigheter i fråga om asyl.

141.  Europaparlamentet välkomnar förbättringarna av det ändrade direktivet om asylnormer(22) , särskilt att könsrelaterad förföljelse erkänns på ett tydligare sätt, att könsidentitet har tagits med som en förföljelsegrund som berättigar till skydd och åtagandet att ta hänsyn till barnets bästa.

142.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra direktivet om asylnormer på ett sätt som garanterar fullständig förenlighet med internationell människorätt och uppmanar de medlemsstater som vill gå längre än textens garanterade miniminormer för förmåner och rättigheter att göra det.

143.  Europaparlamentet betonar att det utökade tillämpningsområdet för direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning(23) till att även omfatta flyktingar och personer som beviljats internationellt skydd kommer att bidra till en effektiv integrering av dessa personer, vilket både Europeiska unionen och medlemsstaterna vinner på.

144.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens reviderade förslag om ändring av direktivet om normer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (omarbetning)(24) . Parlamentet betonar att grundläggande mottagningsförhållanden måste garanteras från det att den asylsökande ankommer och att de bör uppmuntras att bidra till värdsamhället, oavsett hur lång deras vistelse blir.

145.  Europaparlamentet påpekar att de luckor och oklarheter som finns i det ändrade förslaget till direktiv om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd(25) måste lösas så att medlemsstaterna undviker risken för ökade kostnader och eventuellt missbruk, samtidigt som rättvisa asylbeslut av hög kvalitet garanteras för dem som är i behov av skydd.

146.  Europaparlamentet rekommenderar inrättandet av en expertgrupp med asylexperter som kan hjälpa medlemsstater med bristfälliga asylinfrastrukturer. Parlamentet anser att miniminormer och utvärderingsmekanismer kan öka kvaliteten på asylbeslut.

147.  Europaparlamentet betonar att asylsökande inte har samma förfarandemässiga och materiella skydd i alla medlemsstater på grund av bristfälligt införlivande av EU-lagstiftningen eller olika genomförandestrategier.

148.  Europaparlamentet uttrycker oro för det gällande Dublinsystemets inverkan på asylsökandes juridiska rättigheter, inbegripet rätten till en rättvis bedömning av asylansökan och, där denna rätt är erkänd, effektivt skydd. Parlamentet oroar sig också över den ojämna fördelningen av asylansökningar mellan medlemsstaterna.

149.  Europaparlamentet betonar betydelsen av förhandlingar för att ändra Dublin II-förordningen och betonar att effektivare förfaranden inte bör eftersträvas på bekostnad av de sökandes rättigheter.

150.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att avsluta förhandlingarna om en effektiv mekanism för upphävande av överföringar enligt Dublin II-förordningen till medlemsstater där det finns en risk för att de berörda personernas grundläggande rättigheter kränks, i linje med färsk rättspraxis från Europadomstolen och EU-domstolen.

151.  Europaparlamentet kräver efterlevnad av de grundläggande rättigheterna när det gäller gränskontroller och betonar att parlamentet bör utöva en demokratisk översyn av Frontex-operationer.

152.  Europaparlamentet betonar sitt åtagande att säkerställa full parlamentarisk tillsyn över EU:s RIF-byråer, särskilt Europol, Frontex, Cepol, Eurojust och byrån för den operativa ledningen av storskaliga IT-system. Parlamentet uppmanar dessa byråer att stärka dimensionen för grundläggande rättigheter i sin verksamhet.

153.  Europaparlamentet betonar behovet av övervakning av det praktiska genomförandet av mandatet för Europeiska stödkontoret för asylfrågor. De aspekter som rör de grundläggande rättigheterna i Europols arbete bör dessutom behandlas under omförhandlingen av Europols mandat 2013.

154.  Europaparlamentet efterlyser ett effektivt genomförande av bestämmelserna om grundläggande rättigheter i kodexen om Schengengränserna och gemenskapskoden för viseringar inom ramen för framtida utvärderingar av Schengenregelverket.

155.  Europaparlamentet betonar att principerna om nödvändighet och proportionalitet när det gäller insamlade och lagrade uppgifter även bör gälla nya tekniker för lagring av personuppgifter och gränsövervakning.

156.  Europaparlamentet betonar att den fria rörligheten inom Schengenområdet utgör en av EU-medborgarnas mest påtagliga rättigheter. Parlamentet ogillar starkt de nya grunderna för förslagen om återinförda gränskontroller i Schengenområdet, eftersom detta skulle minska den fria rörligheten inom EU och Schengenområdets funktion.

157.  Europaparlamentet är oroat över att det allt oftare bryts mot Schengenregelverket i medlemsstaterna, vilket äventyrar den fria rörligheten inom Europeiska unionen, och betonar därför betydelsen av en EU-ledd utvärderings- och övervakningsmekanism för att kontrollera Schengenregelverkets tillämpning som ska bygga på artikel 77 i EUF-fördraget och som ska följa principerna om grundläggande rättigheter.

158.  Europaparlamentet är oroat över bristen på harmoniserade förfarandemässiga garantier vid bestridanden av lagligheten och proportionaliteten hos utfärdandet av en varning i Schengens informationssystem eller i jämförbara nationella databaser.

159.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av sin utvärdering av de europeiska återtagandeavtalen(26) avstå från att stödja ett snabbt ingående av nya avtal som leder till kränkningar av de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar också rådet att respektera principen om att avtal inte får ingås till vilket pris som helst.

160.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har gjort det att ratificera Europarådets konvention om utländska medborgares deltagande i samhällslivet på lokal nivå och uppmanar dem som har ratificerat den att tillämpa artikel 6 i konventionen. Där föreskrivs att utländska medborgare som har haft sin lagliga hemvist i värdstaten under fem år före ett allmänt val ska ha rösträtt och valbarhet vid lokala val.

Barnets rättigheter

161.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner att effektivt ta itu med utmaningar såsom omhändertagande av barn från vårdnad hos endera eller vardera föräldern samt försvunna barn, sexuellt utnyttjande av barn, barnpornografi, skydd av ensamkommande invandrarbarn och situationen för institutionsplacerade barn med funktionshinder samt skydd av barn som utsatts för våld i hemmet och utnyttjats i barnarbete.

162.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens EU-agenda för barnets rättigheter, kommissionens ansträngningar att säkerställa respekt för och främjande av barns rättigheter i juridiska förfaranden samt att direktivet om brottsoffer säkerställer en högre nivå av skydd av barn som utsatta offer.

163.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och samtliga medlemsstater att utarbeta barnvänlig politik inom områden såsom sysselsättning, miljö, säkerhet och migration, liksom inom rättsliga frågor, utbildning och uppgiftsskydd. Parlamentet betonar betydelsen av att investera i åtgärder som riktas till barn genom att omfördela befintliga budgetmedel och genom nya investeringar. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att förbjuda anställning av barn som fortfarande är i läropliktsåldern. Parlamentet betonar att ungdomar i arbetslivet ska skyddas mot ekonomiskt utnyttjande och mot allt som kan vara till skada för deras säkerhet, hälsa eller fysiska, mentala, moraliska och sociala utveckling och mot arbetsförhållanden äventyra deras utbildning.

164.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionen och dess medlemsstater måste ta hänsyn till rättigheterna och skyldigheterna för föräldrar, lagliga vårdnadshavare eller andra personer som är juridiskt ansvariga för barn.

165.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera ett lämpligt genomförande av direktivet om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi(27) och direktivet om förebyggande och bekämpande av människohandel(28) .

166.  Europaparlamentet uppmanar samtliga EU-medlemsstater som fortfarande inte har gjort detta att ratificera det fakultativa protokollet till FN-konventionen om barnets rättigheter om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi och Europarådets konvention från 2007 om skydd för barn mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp.

167.  Europaparlamentet betonar att inga ensamkommande underåriga får hållas i förvar, eftersom de är sårbara människor som behöver ett speciellt mottagande.

168.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan för underåriga utan medföljande vuxen 2010–2014 och uppmanar kommissionen att informera parlamentet om slutsatserna från arbetsgruppen om underåriga utan medföljande vuxen i migrationsprocessen.

169.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera barnets rättigheter i all EU-verksamhet och utvärdera det arbete som hittills utförts av samordnaren för barns rättigheter och det europeiska forumet för barns rättigheter.

170.  Europaparlamentet rekommenderar att de indikatorer för barns rättigheter som utarbetats av byrån för grundläggande rättigheter används i utvärderingen av EU-åtgärder. Parlamentet efterfrågar dessutom praktiska riktlinjer för hur sådana indikatorer kan användas på bästa sätt.

171.  Europaparlamentet är oroat över de senaste pedofiliskandalerna och uppmanar EU och medlemsstaterna att se till att straffrihet inte tolereras i pedofiliutredningar.

Offers rättigheter och tillgång till rättslig prövning

172.  Europaparlamentet uppmanar andra aktörer såsom EU-organ, till exempel Europol, och medlemsstaterna att betrakta mänskliga rättigheter som en absolut prioriterad fråga och att säkra ett helhetsbetonat, samordnat och integrerat samarbete på EU-nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa lämpliga rättsliga ramar och en lämplig och enhetlig definition av människohandel. De bör också se till att det råder nationell samordning mellan statliga aktörer som har ansvar för skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna för offer för människohandel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja forskning om människohandel för att kunna anpassa regeringarnas politik på områden som migration, arbetsmarknad, ekonomi etc. på lämpligt sätt.

173.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att utvärdera framstegen i kampen mot människohandel mot bakgrund av slutsatserna från EU:s samordnare för kampen mot människohandel.

174.  Europaparlamentet beklagar att EU-medborgare som är bosatta i en annan medlemsstat än sin egen inte effektivt informeras om sina rättigheter och kräver att medlemsstaterna förbättrar sina informationssystem.

175.  Europaparlamentet betonar att både Europadomstolen och EU-domstolen i sina avgöranden framhållit att tillgången till rättslig prövning är behäftad med problem, såsom långa rättegångsförfaranden och brist på effektiva rättsmedel.

176.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med återstående hinder såsom tidsgränser, rättslig status, rättegångsförfarandenas längd, rättegångskostnader och förfaranderegler.

177.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att omstrukturera sina domstolsväsenden, se över domstolsavgifterna, reformera rättshjälpssystemen och tillhandahålla mekanismer för alternativ tvistlösning för att i största möjliga utsträckning skapa lika tillgång till rättvisa.

178.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att undersöka hur gemensamma rättsliga principer om grupptalan kan införas i EU:s och medlemsstaternas rättsordningar.

179.  Europaparlamentet uttrycker oro över respekten för en rättvis rättegång i Europeiska unionen och medlemsstaterna, särskilt med tanke på de senaste förslagen om ”hemliga bevis”, som ger staterna möjlighet att mot enskilda personer använda bevis som personerna varken kan bestrida eller ens får ta del av, vilket skulle stå i bjärt kontrast mot europeiska grundläggande rättigheter och normer.

180.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att slutföra färdplanen för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden, så att rätten till en rättvis rättegång faktiskt kan förverkligas.

181.  Europaparlamentet välkomnar färdplanen för straffrättsliga förfaranden och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka insatserna för att enas om kraftfulla EU-omfattande normer för både tilltalades och offers processuella rättigheter.

182.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att utlämning till tredjeländer inte överträder de grundläggande rättigheterna och att se över de internationella fördrag som handlar om detta och som staterna är parter i.

183.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka det praktiska genomförandet i EU av rätten till tillgång till rättslig prövning med tanke på att var och en i nuvarande och framtida generationer har rätt att leva i en miljö som är förenlig med hans eller hennes hälsa och välbefinnande.

184.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta itu med könsrelaterade brott och föreslå effektiva åtgärder för att hantera våld i hemmet, om nödvändigt genom lagstiftning om skyddsåtgärder.

185.  Europaparlamentet välkomnar färdplanen för att stärka brottsoffers rättigheter och skyddet av brottsoffer som har antagits av rådet och kommissionens förslag om ett paket med åtgärder för brottsoffer, där offer som är barn och offer för terrorism är föremål för särskild uppmärksamhet.

186.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anslå finansiella medel för tjänster för brottsoffer, med hänsyn till den kommande utvärdering som ska utföras av byrån för grundläggande rättigheter och lovande praxis i medlemsstaterna.

187.  Europaparlamentet uppmärksammar de kvarstående bristerna när det gäller minimigarantier för rätten till försvar, och påpekar att Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter har ifrågasatt avsaknaden av effektiva rättsmedel mot den europeiska arresteringsordern och att ordern används även för smärre brott.

188.  Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över situationen för frihetsberövade personer i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att i samarbete med Europarådet och Europeiska kommittén för förhindrande av tortyr lägga fram förslag för att garantera att fångars rättigheter respekteras och att återanpassning i samhället främjas. Parlamentet begär att kraven i dess resolution av den 15 december 2011 om villkoren för frihetsberövanden i EU(29) genomförs, och efterfrågar särskilt ett lagstiftningsinitiativ om gemensamma miniminormer för frihetsberövanden inom EU och lämpliga övervakningsmekanismer.

189.  Europaparlamentet betonar att det internationella samarbetet i kampen mot terrorism bör grundas på fullständig efterlevnad av internationella människorättsliga normer och skyldigheter.

190.  Europaparlamentet välkomnar de undersökningar av CIA:s olagliga verksamhet som redan gjorts i vissa medlemsstater, såsom det efterlystes i parlamentets betänkanden från 2007 och i dess uppföljningsbetänkande från 2012. Parlamentet efterlyser ytterligare undersökningar och uppmanar medlemsstaterna att oinskränkt fullgöra sina skyldigheter enligt internationell lag.

191.  Europaparlamentet efterfrågar en strängare demokratisk och rättslig tillsyn över underrättelsetjänster på nationell nivå, vilket är ytterst brådskande och nödvändigt. Parlamentet uppmanar Europeiska unionen att stärka sin tillsyn över underrättelsetjänsternas samarbete på EU-nivå, även via EU-organ, och över underrättelsetjänsternas samarbete med tredjeländer.

192.  Europaparlamentet uttrycker oro över incidenterna med oproportionerliga polisingripanden i EU vid offentliga evenemang och demonstrationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att den demokratiska och rättsliga översynen av brottsbekämpande myndigheter och personal förstärks, att ansvarsskyldigheten garanteras och att det klargörs att straffrihet inte hör hemma i Europa, särskilt när det gäller oproportionerligt våld, tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att polispersonalen bär ett id-nummer.

Medborgarskap

193.  Europaparlamentet påminner om att begreppet ”unionsmedborgarskap” infördes genom Maastrichtfördraget (1992). Detta begrepp innebär att varje unionsmedborgare har rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, ha rösträtt och vara valbar i kommunala val och vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska och konsulära myndigheter, rätt att göra framställningar till Europaparlamentet och rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen samt en rad andra rättigheter på olika områden, såsom fri rörlighet för varor och tjänster, konsumentskydd och folkhälsa, lika möjligheter och lika behandling och tillgång till anställning och socialt skydd. Parlamentet konstaterar att de rättigheter som är förbundna med unionsmedborgarskapet stärktes ytterligare genom Amsterdamfördraget (1997) och Lissabonfördraget (2009).

194.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra en jämförande studie om valrättigheter på nationell nivå och EU-nivå för att identifiera skillnader som har en orättvis inverkan på vissa kategorier av personer i Europeiska unionen och att i samband med studien lägga fram lämpliga rekommendationer för att komma till rätta med diskriminering. Parlamentet påminner om betydelsen av förmånsbehandling och särskilda åtgärder för att främja representation av personer med olika bakgrund och missgynnade grupper på beslutsfattande poster.

195.  Europaparlamentet påminner om Europadomstolens domar i samband med valförfaranden, som bland annat grundas på Venedigkommissionens uppförandekod i valfrågor, och uppmanar EU och medlemsstaterna att genomföra dem.

196.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra på tal situationen för icke-medborgare, särskilt i medborgarskapsrapporten och i rapporten om tillämpningen av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

197.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lansera informationskampanjer och kampanjer till förmån för ökat medvetande för att informera EU-medborgare om deras rättigheter att rösta och ställa upp i val, under samtidigt hänsynstagande till behoven hos mera specifika mottagarkategorier och utsatta grupper. Parlamentet kräver nödvändiga reformer av de europeiska valförfarandena i alla medlemsstater för att främja ett aktivt EU-medborgarskap och anser att ett aktivt EU-medborgarskap grundat på delaktighet också bör främjas genom tillgång till handlingar och information, insyn, goda styrelseformer och god förvaltning, demokratiskt deltagande och demokratisk representation, där besluten fattas så nära unionsmedborgarna som möjligt.

198.  Europaparlamentet välkomnar att 2013 utsetts till Europaåret för medborgarna, så att unionsmedborgarna kommer åt att se vad unionsmedborgarskapet är och vilka konkreta fördelar det för med sig, samt uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att det genomförs informationskampanjer om unionsmedborgarskapet och de rättigheter som är knutna till detta.

199.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sprida information om rätten till diplomatiskt och konsulärt skydd. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att aktivt samarbeta för att garantera skydd av EU-medborgare utanför Europeiska unionen, även vid kriser eller katastrofer.

200.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram informationskampanjer för att uppmuntra invånarna att delta aktivt genom att utöva sin rätt att göra framställningar samt rätten att lämna in klagomål till Europeiska ombudsmannen om administrativa missförhållanden vid en europeisk institution eller byrå och genom medborgarinitiativ.

201.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och medlemsstaterna att öka allmänhetens medvetande om medborgarinitiativet, som är ett verktyg för direktdemokrati och syftar till att förbättra unionens demokratiska funktion.

202.  Europaparlamentet påpekar att det är nödvändigt att inleda effektiva informationskampanjer för att upplysa unga människor om unionsmedborgarskapets rättigheter, till exempel genom att inrätta ett ”program för aktivt medborgarskap” vid skolor och universitet.

203.  Europaparlamentet understryker behovet av en snabb reform av dess valsystem, för att garantera EU-medborgarnas aktiva deltagande i EU:s funktion.

o
o   o

204.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet och kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Förenta nationerna, Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.
(2) EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.
(3) Rådets dokument 10140/2011 av den 18 maj 2011.
(4) EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 49.
(5) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 405.
(6) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 112.
(7) Se framför allt stadgans artiklar om sociala rättigheter samt fördragens relevanta artiklar om solidaritet, nämligen artiklarna 80 och 122 i EUF-fördraget.
(8) EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 12.
(9) COM(2010)0573.
(10) EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 35.
(11) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 65.
(12) Antagna texter P7_TA(2012)0069.
(13) COM(2011)0127 och COM(2011)0126.
(14) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet, rådets direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.
(15) Schalk och Kopf mot Österrike, ansökan nr 30141/04, Europadomstolen.
(16) EGT C 187, 18.7.1988, s. 236.
(17) EGT C 379, 7.12.1998, s. 66.
(18) Antagna texter P7_TA(2011)0453.
(19) COM(2011)0032.
(20) COM(2011)0429.
(21) COM(2010)0379.
(22) EUT L 337, 20.12.2011, s. 9.
(23) EUT L 132, 19.5.2011, s. 1.
(24) COM(2011)0320.
(25) COM(2011)0319.
(26) COM(2011)0076.
(27) EUT L 335, 17.12.2011, s. 1.
(28) EUT L 101, 15.4.2011, s. 1.
(29) Antagna texter, P7_TA(2011)0585.

Senaste uppdatering: 30 september 2014Rättsligt meddelande