(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0627),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0267/2013),

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av de motiverade yttranden från det irländska underhuset och den irländska senaten, Maltas parlament, det österrikiska förbundsrådet och Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 januari 2014(1),

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 31 januari 2014(2),

–  med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för regional utveckling, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7‑0190/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 177, 11.6.2014, s. 64. (2) EUT C 126, 26.4.2014, s. 53.

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING,

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3), och

av följande skäl:

(1)  EU måste utnyttja alla tillväxtkällor för att ta sig ur krisen, skapa arbetstillfällen och återfå sin konkurrenskraft. Att åter få fart på tillväxten och skapa arbetstillfällen i unionen är syftet med Europa 2020-strategin. Den digitala sfären har dessutom blivit en del av det offentliga rummet där nya former av gränsöverskridande handel etableras och affärstillfällen för europeiska företag inom den globala digitala ekonomin skapas tillsammans med innovativ marknadsutveckling och social och kulturell samverkan. Vid sitt vårmöte 2013 betonade Europeiska rådet hur viktig den digitala inre marknaden är för tillväxten och efterlyste konkreta åtgärder för att så snabbt som möjligt skapa en inre marknad för informations- och kommunikationsteknik (IKT). Enligt målen för Europa 2020-strategin och rådets uttalande syftar denna förordning till att bidra till inrättandet av inrätta en inre marknad för elektronisk kommunikation (Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG(4), 2002/20/EG(5), 2002/21/EG(6), 2002/22/EG(7) och 2002/58/EG(8), kommissionens direktiv 2002/77/EG(9), samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009(10), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 531/2012(11) och Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU(12)) genom att komplettera och anpassa unionens befintliga regelverk för elektronisk kommunikation i vissa avseenden och genom att fastställa det allmänna innehållet, målet och tidpunkten för nästa översyn av det regelverket. [Ändr. 2]

(2)  Redan i En digital agenda för Europa, som är ett av flaggskeppsinitiativen i EU:s Europa 2020-strategi, betonades den centrala roll som IKT och nätanslutning spelar för utvecklingen av vår ekonomi och för samhället. För att unionen ska kunna dra bästa nytta av den digitala omvandlingen krävs en dynamisk inre marknad för elektronisk kommunikation för alla branscher och i hela EU. En sådan verklig inre marknad för kommunikationer kommer att utgöra ryggraden i en innovativ och ”smart” digital ekonomi och ligga till grund för en inre digital marknad där onlinetjänster flödar fritt över gränserna i ett inre sammanhang som är öppet, standardiserat och interoperabelt. [Ändr. 3]

(3)  På en sömlös inre marknad för elektronisk kommunikation bör Friheten att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster till alla kunder i unionen och varje slutanvändares rätt att välja bästa tillgängliga erbjudande på marknaden bör garanteras, och får inte hindras av att marknaderna splittras upp vid de nationella gränserna. Med det befintliga regelverket, som erkänner och medger förekomsten av objektivt olika villkor i medlemsstaterna, är det inte möjligt att helt lösa problemet med denna uppsplittring på grund av andra orsaker, med olika, som yttrar sig i nationella tillämpningar av deti stället för unionsomfattande allmänna auktorisationssystem auktorisationssystemet, nationella system för spektrumtilldelning, skillnader mellan de tillträdesprodukter som är tillgängliga för leverantörer av elektronisk kommunikation i de olika medlemsstaterna samt skilda branschspecifika konsumentbestämmelser. Unionen kan i många fall endast fastställa grundläggande bestämmelser, som ofta genomförs på olika sätt av medlemsstaterna. Medan direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet) begränsar den typ av information som erfordras kräver till exempel 12 medlemsstater ytterligare detaljer, såsom en kategorisering av de avsedda verksamhetstyperna, verksamhetens geografiska omfattning, den avsedda marknaden, företagsstruktur, inklusive aktieägarnas namn, och namnen på aktieägarnas aktieägare, handelskammarens certifiering och ett utdrag ur belastningsregistret för företagets representant. Sådana ytterligare krav framhäver vikten av att kommissionen intar en fast hållning när det gäller överträdelseförfaranden. [Ändr. 4]

(4)  En verklig inre marknad för elektronisk kommunikation bör bidra till att främja konkurrens, samordning, investeringar och innovation och mer kapacitet för att skapa nya och förbättrade nät och tjänster genom att främja marknadsintegration och gränsöverskridande erbjudanden av tjänster och bör minska de onödiga administrativa bördorna för företagen till ett minimum. Detta bör i sin tur bidra till målen att uppnå de ambitiösa mål för höghastighetsbredband som anges i den digitala agendan för Europa uppnås och till med överträffas. Detta skulle även främja uppkomsten av tjänster och tillämpningar som kan utnyttja data och öppna format på ett sätt som är interoperabelt, standardiserat och säkert, och som finns tillgängliga med samma grad av funktionalitet och icke-funktionalitet i hela unionen. Den ökande tillgången till digitala infrastrukturer och tjänster bör i sin tur öka konsumenternas valfrihet, tjänsternas kvalitet och mångfald i innehållet, bidra till territoriell och social sammanhållning och underlätta rörligheten inom unionen. [Ändr. 5]

(4a)  Utredningsavdelning B för struktur- och sammanhållningspolitik vid Europaparlamentets generaldirektorat för EU-intern politik publicerade 2013 en studie om internet, den digitala agendan och de europeiska regionernas ekonomiska utveckling, och i denna studie underströk man att gynnsamma villkor vad gäller hur man i regionerna accepterar och tar till sig IKT och informationssamhällets utveckling är en viktig och till och med avgörande faktor, med tanke på att just den regionala nivån är särskilt betydelsefull för utvecklingen av IKT-efterfrågan. [Ändr. 6]

(4b)  I ovan nämnda studie påpekas även att den regionala nivån är relevant för kartläggning av de möjligheter som informationssamhället för med sig och för genomförande av program som syftar till att främja informationssamhällets utveckling. Samverkan mellan de olika myndighetsnivåerna kan enligt studien också vara en viktig tillväxtmotor. Man bör kombinera bottom-up- och top-down-strategier, eller åtminstone utveckla dem parallellt, för att uppnå målet att skapa en digital inre marknad. [Ändr. 7]

(4c)  För att få till stånd en enhetlig europeisk inre marknad för elektronisk kommunikation och en ökad territoriell och social sammanhållning måste därför den investeringsprioritering som anges i artikel 5.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013(13), för såväl en ökad utbyggnad av bredband och höghastighetsnät som stöd av valet av ny teknik och nätverk för den digitala ekonomin, genomföras och alla europeiska regioner ges möjlighet till investering på dessa områden, vilket också föreskrivs i artikel 4 i samma förordning. [Ändr. 8]

(4d)  Investeringar i den senaste infrastrukturen, som är oundgänglig för att människor i unionen ska kunna utnyttja nya, innovativa tjänster, bör inte begränsas till de centrala och tättbefolkade områdena, där lönsamhet är garanterad. Investeringar bör göras samtidigt även i randområden och yttersta randområden, glesbefolkade regioner och mindre utvecklade regioner så att deras utvecklingssvårigheter inte förvärras ännu mer. [Ändr. 9]

(5)  Fördelarna med en inre marknad för elektronisk kommunikation bör spridas till det bredare digitala ekosystemet, som omfattar unionens utrustningstillverkare, innehålls-, mjukvaru- och tillämpningsleverantörer och den bredare ekonomin, till exempel utbildning, banksektorn, bilindustrin logistiksektorn, detaljhandeln, energisektorn, läkemedelsindustrin, rörlighets- och transportindustrin samt arrangemang för samordning vid kriser och naturkatastrofer. Dessa sektorer är beroende av anslutningsmöjligheter och bredband för att öka produktiviteten, kvaliteten och sitt erbjudande till slutanvändaren, till exempel genom molntillämpningar som kan nås överallt, avancerad analys av stordata från kommunikationsnäten, uppkopplade och interoperabla föremål samt möjligheter till ett integrerat tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster för olika delar av ett företag. Detta sker från en utgångspunkt med öppen interoperabilitet, standardiserade system samt öppna data. Medborgarna, de offentliga förvaltningarna och sjuk-och hälsovården kommer också att vinna på en bredare tillgång till e-förvaltnings- och e-hälsotjänster. Utbudet på kulturinnehåll och kulturtjänster och utbildningsinnehåll och utbildningstjänster, och den allmänna kulturella mångfalden kan också öka på en inre marknad för elektronisk kommunikation. Tillhandahållande av kommunikation anslutning via elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster är så viktigt för den bredare ekonomin och samhället i stort och framtidens smarta städer att obefogade branschspecifika bördor, vare sig rättsliga eller andra, bör undvikas. [Ändr. 10]

(6)  Denna förordning syftar till att ta ytterligare steg mot att fullborda den inre marknaden för elektronisk kommunikation genom åtgärder längs tre inbördes sammankopplade huvudaxlar. För det första bör förordningen bidra till att bekräfta friheten att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster över gränserna och över olika nät i olika medlemsstater genom att harmonisera och förenkla tillämpningen av det allmänna auktorisationssystemet. på grundval av en gemensam EU-auktorisation, i syfte att skapa förutsättning för ökad enhetlighet och förutsägbarhet i innehållet och för genomförandet av sektorsspecifika bestämmelser inom unionen.För det andra är det nödvändigt att ta itu med villkoren och förfarandena för att bevilja spektrumlicenser införa mycket mer enhetliga villkor för tillträdet till grundläggande insatsvaror för gränsöverskridande tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, inte bara för trådlösa bredbandskommunikationer som är beroende av både licensbelagda och samt för användningen av licensfria spektrum, utan även för anslutning via fasta nät.

För det tredje bör reglerna för skydd av användare slutanvändare, särskilt konsumenter, diskuteras harmoniseras i syfte att tillnärma affärsvillkoren och bygga upp ett digitalt förtroende bland medborgarna. Detta omfattar bestämmelser om icke-diskriminering, avtalsinformation, uppsägning av avtal och leverantörsbyte, om tillträde till onlineinnehåll, tillämpningar och tjänster och om trafikstyrning samt gemensamma och allmänna standarder för användarnas integritetsskydd, uppgiftsskydd och säkerhet, som inte bara skyddar användarna, slutanvändarna utan samtidigt garanterar att internetekosystemet fortsätter att fungera som en motor för tillväxt. Dessutom bör ytterligare reformer på roamingområdet genomföras för att skapa förtroende hos användarna slutanvändarna att bibehålla sin uppkoppling när de reser inom unionen, utan att utsättas för extra avgifter utöver de taxor som de betalar i den medlemsstat där de har tecknat sitt avtal.och förordningen bör med tiden därför bli en drivkraft för enhetliga prissättningsvillkor och andra villkor inom unionen [Ändr. 11]

(7)  Denna förordning bör komplettera unionens befintliga regelverk och de tillämpliga nationella rättsakter som har antagits i enlighet med unionsrätten, genom att det vidtas vissa riktade åtgärder som fastställer fastställs särskilda rättigheter och skyldigheter för både leverantörer och slutanvändare av elektronisk kommunikation, och görs relevanta ändringar av de befintliga direktiven och av förordning (EU) nr 531/2012 för att öka konsekvensen samt vissa väsentliga ändringar för att skapa en mer konkurrenskraftig inre marknad. [Ändr. 12]

(8)  Åtgärderna i denna förordning respekterar principen om teknikneutralitet, det vill säga de varken föreskriver eller gynnar användningen av en viss typ av teknik.

(9)  Tillhandahållande av elektronisk kommunikation är fortfarande föremål för större bördor om de är gränsöverskridande än om de är nationella. Gränsöverskridande leverantörer måste i synnerhet fortfarande anmäla sig och betala avgifter i de olika värdmedlemsstaterna. Innehavare av en gemensam EU-auktorisation bör omfattas av ett gemensamt anmälningssystem och göra anmälan i den medlemsstat där de har sitt huvudsakliga driftsställe (hemmedlemsstaten), vilket kommer att minska den administrativa bördan för gränsöverskridande operatörer. Den gemensamma EU-auktorisationen bör gälla alla företag som tillhandahåller eller har för avsikt att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät i fler än en medlemsstat, vilket innebär att de åtnjuter de rättigheter som omfattas av Ett visst mått av samordning av den allmänna auktorisationen med organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) som mottagare av anmälan, bör ytterligare säkra de praktiska möjligheterna att utöva friheten att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät i alla medlemsstater i enlighet med denna förordning.

En gemensam EU-auktorisation där det tillämpliga regelverket för operatörer av elektronisk kommunikation som tillhandahåller tjänster i olika medlemsstater på grundval av en allmän auktorisation i hemmedlemsstaten bör bidra till att friheten att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät kan utövas effektivt i hela unionen. Anmälan är dessutom inte obligatorisk för att kunna utnyttja det allmänna auktorisationssystemet och krävs inte av samtliga medlemsstater. Eftersom kravet på anmälan medför en administrativ börda för operatören bör de medlemsstater som kräver anmälan visa att den är motiverad och överensstämmer med unionens politik att avskaffa onödiga byråkratiska bördor. Kommissionen bör vara skyldig att utvärdera sådana krav och i förekommande fall få behörighet att kräva att de avskaffas. [Ändr. 13]

(10)  Tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster eller kommunikationsnät över gränserna kan ha olika former beroende på olika faktorer, till exempel vilken typ av nät eller tjänst som tillhandahålls, omfattningen av den fysiska infrastruktur som krävs eller antalet abonnenter i de olika medlemsstaterna. Avsikten att tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster över gränserna eller driva ett elektroniskt kommunikationsnät i fler än en medlemsstat kan påvisas genom aktiviteter såsom förhandling om avtal om nättillträde i en viss medlemsstat eller marknadsföring via en internetsida på den avsedda medlemsstatens språk. [Ändr. 14]

(11)  Oavsett hur en leverantör väljer att driva elektroniska kommunikationsnät eller tillhandahålla elektroniska kommunikationstjänster över gränserna, bör det regelverk som gäller för leverantörer av elektronisk kommunikation inom EU vara neutralt i fråga om de kommersiella val som ligger till grund för leverantörens organisation av funktioner och verksamheter i de olika medlemsstaterna. Oavsett företagets struktur bör hemmedlemsstaten för en EU-leverantör av elektronisk kommunikation anses vara den medlemsstat där de strategiska besluten om tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster fattas. [Ändr. 15]

(12)  Den gemensamma EU-auktorisationen bör grundas på den allmänna auktorisationen i hemmedlemsstaten. Den bör inte omfattas av villkor som redan är tillämpliga enligt annan befintlig nationell lagstiftning som inte är specifik för sektorn för elektronisk kommunikation. Dessutom bör bestämmelserna i denna förordning och förordning (EU) nr 531/2012 även gälla för EU-leverantörer av elektronisk kommunikation. [Ändr. 16]

(13)  De flesta sektorsspecifika villkor, exempelvis om nättillträde, nätsäkerhet och nätintegritet eller tillträde till larmtjänster, är starkt kopplade till den plats där nätet är beläget eller tjänsten tillhandahålls. EU-leverantörer av elektronisk kommunikation kan följaktligen omfattas av villkor som är tillämpliga i den medlemsstat där leverantören bedriver sin verksamhet om inget annat anges i denna förordning. [Ändr. 17]

(14)  Om medlemsstaterna kräver bidrag från sektorn för finansiering av skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster och för regleringsmyndigheternas administrativa kostnader, bör kriterierna och förfarandena för fördelningen av bidrag mellan EU-leverantörer av elektronisk kommunikation vara proportionella och icke-diskriminerande för att inte hindra gränsöverskridande marknadstillträde, särskilt av nya marknadsdeltagare och mindre operatörer. Bidragen från de enskilda företagen bör därför fastställas utifrån varje företags marknadsandel räknat i realiserad omsättning i den berörda medlemsstaten, och ett tröskelvärde bör tillämpas.

(15)  Principen om likabehandling är en grundläggande princip i unionslagstiftningen och är nu inskriven i artiklarna 20 och 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Enligt domstolen innebär likabehandlingsprincipen att jämförbara situationer inte får behandlas olika och att olikartade situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling. Det är nödvändigt att säkerställa att europeiska leverantörer av elektronisk kommunikation inte behandlas på ett diskriminerande sätt av olika medlemsstater och att en enhetlig regleringspraxis tillämpas på den inre marknaden, särskilt med avseende på åtgärder som omfattas av artiklarna 15 eller 16 EU-leverantörer av elektronisk kommunikation bör därför ha rätt till lika behandling av medlemsstaterna i objektivt likvärdiga situationer för att möjliggöra mer integrerade verksamheter som täcker flera territorier. Dessutom bör det i sådana fall finnas särskilda förfaranden på unionsnivå för granskning av utkast till beslut om korrigeringsåtgärder i den mening som avses i artikel 7a i i direktiv 2002/21/EG eller artiklarna 5 eller 8 i direktiv 2002/19/EG.för att undvika omotiverade skillnader i de skyldigheter som är tillämpliga på EU-leverantörer av elektronisk kommunikation i de olika medlemsstaterna. [Ändr. 18]

(16)  Reglerings- och tillsynsbefogenheterna avseende EU-leverantörer av elektronisk kommunikation bör fördelas mellan leverantörens hemmedlemsstat och värdmedlemsstat(er) för att minska hindren för marknadstillträde, samtidigt som det på lämpligt sätt bör kontrolleras att de tillämpliga villkoren för dessa leverantörers tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät iakttas. Varje nationell regleringsmyndighet bör därför övervaka efterlevnaden av de villkor som är tillämpliga på respektive territorium i enlighet med unionslagstiftningen, bland annat genom sanktioner och provisoriska åtgärder, men endast den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten bör ha rätt att återkalla eller tillfälligt återkalla rätten för en EU-leverantör av elektronisk kommunikation att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i hela eller delar av unionen. [Ändr. 19]

(17)  Radiospektrum är en kollektiv nyttighet och en viktig ändlig resurs som är nödvändig för uppnåendet av många olika sociala, kulturella och ekonomiska värden för den inre marknaden för mobilt trådlöst bredband, utsändning och satellitkommunikationer i unionen. Radiospektrumpolitiken i unionen bör bidra till yttrandefriheten, inklusive åsiktsfriheten och friheten att motta och sprida information och idéer oavsett gränser, liksom mediernas frihet och mångfald. Utvecklingen av trådlösa bredbandskommunikationer bidrar till genomförandet av en digital agenda för Europa, särskilt målet om att garantera en tillgång till bredband med en hastighet på minst 30 Mbit/s för alla senast 2020, och tillhandahålla unionen högsta möjliga bredbandshastigheter och bredbandskapacitet. Unionen har Emellertid finns det vissa halkat efter andra stora regioner inom unionen som har nått långt, både när det gäller de politiska målen i den digitala agendan för Europa och på det globala planet, medan andra har släpat efter. Detta beror delvis på fragmenteringen av unionens process för att tillgängliggöra spektrum som är särskilt lämpat för snabb, trådlös bredbandsaccess, vilket äventyrar uppnåendet av Nordamerika, Afrika och delar av Asien – när det gäller införande och spridning av den senaste generationen trådlös bredbandsteknik som krävs för att uppnå dessa politiska mål för unionen som helhet.

Över hälften av medlemsstaterna har beviljats ansökt om undantag från den gradvisa tillståndsprocessen av kommissionen för att möjliggöra användningen av 800 MHz-bandet för trådlösa bredbandskommunikationer eller har på annat sätt underlåtit att genomföra detta till den tidsgräns som fastställs i beslut nr 243/2012/EU, vilket visar att det krävs snabba åtgärder även inom det befintliga programmet för radiospektrumpolitik. Det visar också på behovet av förbättringar av kommissionens sätt att utöva sina behörigheter, som är av avgörande betydelse för en lojal tillämpning av unionsåtgärder och ett lojalt samarbete mellan medlemsstaterna. Energiska insatser från kommissionens sida för att genomdriva unionens redan antagna åtgärder för att harmonisera villkoren för tillträde till och effektiv användning av radiospektrumet för trådlösa bredbandskommunikationer i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 676/2002/EG(14) har inte varit tillräckliga bör i sig lämna viktiga bidrag till att lösa detta problem. [Ändr. 20]

(17a)  Handel med och uthyrning av spektrum som samordnats för trådlös bredbandskommunikation ökar flexibiliteten och leder till en effektivare fördelning av spektrumresurser. Detta bör därför ytterligare underlättas och stimuleras, bland annat genom att säkerställa att alla nyttjanderätter, inklusive dem som redan beviljats, har en tillräckligt lång varaktighet. [Ändr. 21]

(18)  Den nationella politiken skiljer sig åt på detta område, vilket ger upphov till inkonsekvens och skapar splittringar på den inre marknaden. Detta förhindrar i sin tur genomförandet av unionsomfattande tjänster och fullbordandet av den inre marknaden för trådlösa bredbandskommunikationer. Detta kan skapa olika villkor för tillgång till sådana tjänster, hindra konkurrensen mellan företag som är etablerade i olika medlemsstater, avskräcka från investeringar i mer avancerade nät och tekniker och hindra uppkomsten av innovativa tjänster. Konsekvensen blir att medborgarna och företagen förvägras allmänt utbredda och integrerade tjänster av hög kvalitet och operatörerna av trådlöst bredband inte har möjlighet att utnyttja de större effektivitetsvinsterna från storskaliga och mer integrerade verksamheter. Åtgärder på unionsnivå när det gäller vissa aspekter av radiospektrumtilldelning bör därför komplettera utvecklingen av de avancerade trådlösa bredbandskommunikationstjänsternas täckning så att den blir bred och integrerad i hela unionen. Samtidigt behövs tillräcklig flexibilitet för att tillgodose specifika nationella krav, och medlemstaterna bör få behålla rätten att vidta åtgärder för att organisera sina radiospektrum med hänsyn till den allmänna ordningen, den allmänna säkerheten och försvaret och slå vakt om och främja mål av allmänt intresse, såsom språklig och kulturell mångfald och mediemångfald. [Ändr. 22]

(19)  Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster, inklusive mobiloperatörer eller konsortier av sådana operatörer, bör gemensamt kunna organisera en effektiv, teknologiskt modern, avancerad och prismässigt överkomlig täckning av en stor del av unionens territorium som på lång sikt gynnar slutanvändarna, och bör därför kunna använda radiospektrum i flera medlemsstater med tillämpning av liknande villkor, förfaranden, kostnader, tidpunkter och varaktighet i harmoniserade band, och med kompletterande radiospektrumpaket, såsom en kombination av lägre och högre frekvenser för täckning av tätbefolkade och mindre tätbefolkade områden. Initiativ för ökad samordning och konsekvens bidrar även till att öka förutsägbarheten för investeringar i nät. Förutsägbarheten skulle också gynnas stort av en tydlig politik syftande till långa giltighetstider för nyttjanderätter till radiospektrum, utan att det påverkar den obegränsade karaktären hos sådana rätter i vissa medlemsstater, vilket i sin tur bör kopplas till tydliga förbättrade villkor för överlåtande, uthyrning eller gemensam användning av delar av eller hela det radiospektrum som omfattas av en sådan individuell nyttjanderätt. [Ändr. 23]

(20)  Samordningen av och enhetligheten hos nyttjanderätterna till radiospektrum bör också förbättras., åtminstone för de band som har harmoniserats för trådlösa, fasta, nomadiska och mobila bredbandskommunikationer. Detta omfattar de band som har identifierats av Internationella teleunionen för IMT-advanced-system (International Mobile Telecommunications-Advanced) samt de band som används för RLAN (Radio Local Area Networks), såsom 4 GHz och 5 GHz. Det bör även utökas till att omfatta band som kan harmoniseras i framtiden för trådlösa bredbandskommunikationer enligt vad som förutses i artikel 3 b i beslutet om inrättande av ett flerårigt program för radiospektrumpolitik och i yttrandet från gruppen för radiospektrumpolitik om strategiska utmaningar för Europa när det gäller att hantera den ökade efterfrågan på spektrum för trådlöst bredband som antogs den 13 juni 2013., till exempel banden 700 MHz, 1.5 GHz och 3.8–4.2 GHz inom en snar framtid. Med tanke på de stora samhälleliga, kulturella, sociala och ekonomiska konsekvenserna av beslut som rör spektrum bör sådana beslut vederbörligen beakta de överväganden som anges i artikel 8a i direktiv 2002/21/EG och, i tillämpliga fall, de mål av allmänt intresse som anges i artikel 9.4 i det direktivet. [Ändr. 24]

(21)  De olika nationella förfarandena för radiospektrumtilldelning skulle bli enhetligare genom mer uttryckliga bestämmelser om kriterierna för tidsplaner för auktoriseringsförfarandena, giltighetstiden för nyttjanderätterna, avgifter och hur de ska betalas, kapacitets- och täckningsskyldigheter, fastställande av vilka radiospektrum och spektrumblock som omfattas av ett auktorisationsförfarande, objektiva tröskelkrav för främjande av en effektiv konkurrens samt villkor för omsättningsbarheten för nyttjanderätter, inklusive fördelningsvillkor.

(22)  Genom att begränsa avgiftsbördan till vad som krävs för en optimal radiospektrumförvaltning med en balans mellan omedelbara betalningar och regelbundna avgifter skulle investeringar i infrastruktur och införande av teknik främjas, och de kostnadsfördelar som detta medför skulle överföras till slutanvändarna.

(23)  Mer synkroniserade radiospektrumtilldelningar som stimulerar införandet av trådlöst bredband i hela unionen skulle skapa stordriftsfördelar i de berörda industrierna, till exempel nätutrustning och terminaler. Dessa sektorer bör i sin tur ta hänsyn till unionens initiativ och politik för radiospektrumanvändning i en större utsträckning än vad som varit fallet den senaste tiden. Det bör därför inrättas ett förfarande för harmonisering av tidtabellerna för tilldelning samt införas bestämmelser om kortaste eller gemensam giltighetstid för nyttjanderätter till banden.

(24)  När det gäller andra viktiga och väsentliga villkor som skulle kunna kopplas till nyttjanderätter till radiospektrum för trådlöst bredband skulle Medlemsstaternas tillämpning av de rättsliga principer och kriterier som fastställs i unionens regelverk skulle denna förordning bli mer enhetlig om det infördes en samordningsmekanism genom vilken kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter på förhand skulle kunna ge synpunkter på en viss medlemsstats förslag till beviljande av nyttjanderätter, och kommissionen med beaktande av de övriga medlemsstaternas synpunkter skulle kunna förhindra genomförandet av sådana förslag som inte är förenliga med unionens lagstiftning. [Ändr. 25]

(25)  Med tanke på den stora ökningen av efterfrågan på radiospektrum för trådlöst bredband bör lösningar för en alternativ spektrumeffektiv tillgång till trådlöst bredband främjas uppmuntras och inte förhindras. Detta omfattar för närvarande, bland annat, användning av trådlösa tillträdessystem med låg effekt och kort räckvidd, till exempel så kallade hotspots (även kallade Wi-Fi) i trådlösa lokala nätverk samt nätverk med små cellulära tillträdespunkter med låg effekt (även kallade femto-, pico- eller metroceller). Dynamiskt tillträde till spektrum, inklusive på licensfri basis, och andra innovativa tekniska lösningar och användningar av spektrum bör uppmuntras och möjliggöras. [Ändr. 26]

(26)  Kompletterande trådlösa accessystem såsom RLAN, särskilt allmänt tillgängliga RLAN-accesspunkter, gör internet allt mer lättåtkomligt för slutanvändarna och gör det möjligt för mobiloperatörerna att avlasta trafiken genom användning av harmoniserade radiospektrumresurser som inte kräver en individuell auktorisation eller nyttjanderätt till radiospektrumet.

(27)  De flesta RLAN-accesspunkterna används i dag av privata slutanvändare som en lokal trådlös utökning av deras fasta bredbandsanslutning. Om slutanvändarna inom sina egna internetabonnemang väljer att dela anslutningen till sitt RLAN med andra kan tillgången till ett stort antal sådana accesspunkter, särskilt i tätbefolkade områden, bidra till att maximera den trådlösa datakapaciteten genom återanvändning av radiospektrumet och skapa en kostnadseffektiv och kompletterande trådlös bredbandsinfrastruktur som är tillgänglig för andra slutanvändare. Onödiga begränsningar för användare som vill dela åtkomsten till sina egna RLAN-anslutningspunkter med andra slutanvändare eller som vill ansluta sig till sådana accesspunkter bör därför undanröjas eller förebyggas.

(28)  Onödiga begränsningar av utbyggande och sammanlänkning av RLAN-accesspunkter bör också avskaffas. Offentliga myndigheter och leverantörer av offentliga tjänster använder allt oftar de RLAN-accesspunkter som inrättats i de egna lokalerna för egna ändamål, till exempel för personalens användning, till att underlätta en kostnadseffektiv tillgång på plats till e-förvaltningstjänster för medborgarna eller för att stödja tillhandahållandet av smart samhällsservice med realtidsinformation, till exempel kollektivtrafik eller trafikstyrning. De skulle även kunna ge tillträde till sådana accesspunkter till allmänheten i stort, som en sidotjänst till de tjänster som erbjuds allmänheten i deras lokaler, och bör ges möjlighet att göra detta i enlighet med konkurrensreglerna och reglerna för offentlig upphandling. Tillhandahållande av lokalt tillträde till elektroniska kommunikationsnät inom eller kring privat egendom eller ett begränsat offentligt område som en sidotjänst till en annan verksamhet som inte är beroende av anslutning, såsom RLAN-hotspots som görs tillgängliga för kunder som utnyttjar andra kommersiella verksamheter eller allmänheten i det området, bör inte innebära att en sådan leverantör betraktas som en leverantör av elektronisk kommunikation.

(29)  Trådlösa accesspunkter med låg effekt och liten räckvidd är mycket små och diskreta utrustningar som liknar Wi-Fi-routrar för hushållsbruk. Sådana accesspunkters tekniska egenskaper bör specificeras på unionsnivå så att de kan byggas ut och användas i olika lokala sammanhang som fordrar ett allmänt tillstånd utan onödiga begränsningar som följer av individuell planering eller andra tillstånd. Proportionaliteten hos de åtgärder för att ange de tekniska egenskaperna som vidtas för att ett allmänt tillstånd för sådana användningsområden ska kunna ges bör garanteras genom att de tekniska egenskaper som fastställs görs mycket mer begränsande än de tillämpliga maxgränserna för parametrar i unionsåtgärder, till exempel uteffekt.

(30)  Medlemsstaterna bör se till att förvaltningen av radiospektrum på nationell nivå inte hindrar andra medlemsstater från att använda de radiospektrum som de har rätt till eller uppfylla sina skyldigheter angående band vars användning är harmoniserad på unionsnivå. Det är nödvändigt att inrätta en samordningsmekanism som bygger på det arbete som utförs av gruppen för radiospektrumpolitik för att se till att varje medlemsstat har likvärdigt tillträde till radiospektrum och för att se till att resultaten av samordningen är enhetliga och genomförbara. [Ändr. 27]

(31)  Erfarenheten av genomförandet av unionens regelverk har visat att de gällande bestämmelserna om konsekvent tillämpning av bestämmelser och målet att bidra till utvecklingen av den inre marknaden inte har utgjort tillräckliga incitament att utforma accessprodukter som bygger på harmoniserade standarder och processer, särskilt inte på området fasta nät. Operatörer som bedriver verksamhet i olika medlemsstater har svårt att finna accessinsatsvaror som kvalitetsmässigt och i fråga om driftskompatibilitet hos nät och tjänster ligger på rätt nivå, och om de finns så har de olika tekniska egenskaper. Detta leder till ökade kostnader och hindrar tillhandahållandet av tjänster över de nationella gränserna. [Ändr. 28]

(32)  Integrationen av den inre marknaden för elektronisk kommunikation skulle påskyndas om det inrättades en ram baserad på nyckelparametrar och minimiegenskaper inom vilken det fastställdes vissa centrala europeiska virtuella produkter som är särskilt viktiga för att leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster ska kunna tillhandahålla gränsöverskridande tjänster, och inom vilken det skapades en unionsomfattande strategi som tar hänsyn till den alltmer IP-baserade miljön. [Ändr. 29]

(33)  De driftsmässiga behoven av olika virtuella produkter bör tillgodoses. Europeiska produkter för virtuell bredbandsaccess bör finnas tillgängliga för operatörer med ett betydande marknadsinflytande som enligt ramdirektivet och tillträdesdirektivet åläggs att ge tillträde till en viss accesspunkt i sina nät enligt reglerade villkor. För det första bör ett effektivt inträde på marknader i andra länder underlättas genom harmoniserade produkter som gör det möjligt för gränsöverskridande leverantörer att utan dröjsmål göra en första leverans av tjänster som är förutsägbara och av lämplig kvalitet till sina slutkunder, inklusive företagskunder med många driftsställen i olika medlemsstater, om detta är nödvändigt och proportionellt enligt en marknadsanalys. Dessa harmoniserade produkter bör finnas tillgängliga under en tillräckligt lång tid för att de som söker tillträde och leverantörerna av detta tillträde ska kunna planera sina investeringar på medellång och lång sikt. [Ändr. 30]

(34)  För det andra är sofistikerade virtuella accessprodukter som kräver större investeringar av de som söker tillträde och ger dem större kontroll och ökad differentiering, särskilt genom tillhandahållande av tillträde på en mer lokal nivå, centrala för att skapa förutsättning för hållbar konkurrens på den inre marknaden. Dessa centrala tillträdesprodukter i grossistledet till nästa generations accessnät bör därför också harmoniseras för att underlätta gränsöverskridande investeringar. Sådana virtuella bredbandstillträdesprodukter bör utformas så att de har likvärdiga funktioner för fysiskt tillträde med målsättningen att bredda antalet möjliga korrigeringsåtgärder i grossistledet som kan övervägas av de nationella regleringsmyndigheterna i en proportionalitetsanalys i enlighet med direktiv 2002/19/EG. [Ändr. 31]

(35)  För det tredje är det nödvändigt att skapa en harmoniserad accessprodukt i grossistledet för terminerande avsnitt av hyrda förbindelser med stärkta gränssnitt för att möjliggöra gränsöverskridande tillhandahållande av operativt viktiga anslutningstjänster för de mest krävande företagsanvändarna. [Ändr. 32]

(35a)  Det finns ett behov av att harmonisera villkoren för högkvalitativa produkter i grossistledet som används för tillhandahållande av företagstjänster för att möjliggöra sömlösa tjänster till gränsöverskridande och multinationella företag i hela unionen. Sådan harmonisering kan spela en viktig roll för konkurrenskraften för EU:s företag när det gäller kommunikationskostnader. [Ändr. 33]

(36)  Inom ramen för den gradvisa migrationen till helt IP-baserade nät hindrar den bristande tillgången på produkter baserade på IP-protokollet för olika typer av tjänster med garanterad servicekvalitet som möjliggör kommunikationsvägar genom nätdomäner och över nätgränser, både inom och mellan medlemsstaterna, utvecklingen av tillämpningar som är beroende av tillträde till andra nät, vilket i sin tur begränsar den tekniska innovationen. Denna situation hindrar dessutom en spridning i bredare skala av effektivitetsvinster som görs i samband med förvaltning och tillhandahållande av IP-baserade nät och tillträdesprodukter med garanterad servicekvalitetsnivå, särskilt ökad säkerhet, tillförlitlighet och flexibilitet, kostnadseffektivitet och snabbare anskaffning, vilket gynnar nätoperatörer, tjänsteleverantörer och slutanvändare. Det krävs därför en harmoniserad strategi för utformning av och tillgänglighet hos dessa produkter på rimliga villkor, bland annat, vid behov, möjlighet till korsvisa leveranser av de berörda leverantörerna av elektronisk kommunikation. [Ändr. 34]

(37)  De europeiska produkterna för virtuell bredbandsaccess som inrättas genom denna förordning bör beaktas i de nationella tillsynsmyndigheternas bedömningar av vilka korrigeringsåtgärder för att underlätta access som är lämpligast för nät som drivs av operatörer som anses ha ett betydande marknadsinflytande, samtidigt som en överreglering genom onödigt många accessprodukter i grossistledet bör undvikas, vare sig de införs enligt en marknadsanalys eller andra villkor. I synnerhet bör införandet av europeiska virtuella accessprodukter inte i sig leda till en ökning av det antal reglerade accessprodukter som fastställts för en viss operatör. De nationella regleringsmyndigheternas behov av att efter antagandet av denna förordning bedöma om en europeisk produkt för bredbandsaccess bör införas i stället för de korrigerande åtgärder som underlättar tillträde i grossistledet, och att bedöma om det är lämpligt att införa en europeisk produkt för virtuell bredbandsaccess i samband med framtida marknadsundersökningar där en betydande marknadsmakt har konstaterats, bör inte påverka deras ansvar för att fastställa det lämpligaste och bäst avvägda korrigerande åtgärden för att avhjälpa det konstaterade konkurrensproblemet i enlighet med artikel 16 i direktiv 2002/21/EG. [Ändr. 35]

(38)  För att skapa rättslig förutsägbarhet bör lagstiftningen också avspegla viktiga faktorer i den beslutspraxis som håller på att utvecklas enligt det gällande regelverket vilka påverkar villkoren för hur accessprodukter i grossistledet, inklusive europeiska virtuella bredbandsaccessprodukter, görs tillgängliga för nästa generations accessnät. Detta bör omfatta bestämmelser som avspeglar vilken betydelse förhållandet mellan konkurrensbegränsningar från alternativa fasta och trådlösa infrastrukturer, effektiva garantier för icke-diskriminerande tillträde och den rådande konkurrensen när det gäller priser, valfrihet och kvalitet på slutkundsnivå har för analysen av grossistmarknaden för tillträde, och särskilt om det finns behov av priskontroller av tillträde till nästa generations accessnät. Det sistnämnda övervägandet avgör i slutändan fördelarna för slutanvändarna. Till exempel när de nationella regleringsmyndigheterna gör sin bedömning från fall till fall enligt artikel 16 i direktiv 2002/21/EG och utan att det påverkar bedömningen av betydande marknadsmakt kan de slå fast att marknadsvillkoren när det finns två fasta nästa generations accessnät är tillräckligt konkurrenspräglade för att stimulera nätuppgraderingar och utvecklas mot tillhandahållande av ultrasnabba tjänster, som är en viktig parameter för konkurrensen på slutkundsnivå. [Ändr. 36]

(39)  Det förväntas att ökad konkurrens på en gemensam marknad med tiden kommer att leda till en minskning av sektorsspecifik lagstiftning som grundas på marknadsanalys. Ett av resultaten av fullbordandet av den inre marknaden är i själva verket att den effektiva konkurrensen ökar på de relevanta marknaderna, och att efterhandstillämpning av konkurrenslagstiftningen alltmer anses vara tillräckligt för att se till att marknaden fungerar. För att garantera klarhet och förutsägbarhet i regelgivningen över gränserna bör tydliga och bindande kriterier utformas för bedömningen av om förhandsreglering fortfarande är motiverat på en viss marknad, med hänvisning till varaktigheten hos flaskhalsar, konkurrensutsikterna, särskilt infrastrukturbaserad konkurrens, och konkurrensvillkoren på slutkundsnivå när det gäller parametrar som pris, valfrihet och kvalitet, vilket i sista hand är det relevanta för slutanvändarna och för EU-ekonomins globala konkurrenskraft i stort. Detta bör ligga till grund för successiva översyner av förteckningen över marknader som går att reglera på förhand och bör vara till hjälp för de nationella regleringsmyndigheterna, så att de kan inrikta sina insatser på områden där konkurrensen fortfarande inte är effektiv och göra detta på ett enhetligt sätt. Inrättandet av en verklig inre marknad för elektronisk kommunikation kan dessutom påverka marknadernas geografiska omfattning, både när det gäller sektorsspecifik lagstiftning som grundas på konkurrensprinciperna och tillämpningen av konkurrenslagstiftningen i sig.

(40)  Skillnader i det nationella genomförandet av sektorsspecifika regler för skydd av slutanvändare skapar stora hinder för den inre digitala marknaden, särskilt i form av ökade efterlevnadskostnader för leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten som vill erbjuda tjänster i olika medlemsstater. Splittringen av och osäkerheten angående nivån på skyddet i olika medlemsstater leder dessutom till att slutanvändarnas fortroende minskar och avskräcker dem från att köpa elektroniska kommunikationstjänster utomlands. För att unionen ska uppnå målet att undanröja hinder för den inre marknaden är det nödvändigt att ersätta dagens åtskilda nationella regler med en enda och fullständigt harmoniserad uppsättning sektorsspecifika regler som bidrar till att skapa en hög och enhetlig nivå på skyddet av slutanvändarna. En fullständig harmonisering av bestämmelserna bör emellertid inte hindra leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten från att erbjuda slutanvändarna avtalsvillkor som är strängare än den skyddsnivån. [Ändr. 37]

(41)  Eftersom endast vissa sektorsspecifika regler harmoniseras genom denna förordning, bör förordningen Förordningen bör inte påverka de allmänna konsumentsskyddsbestämmelserna i unionslagstiftningen och motsvarande nationella genomförandelagstiftning. [Ändr. 38]

(42)  Bestämmelserna i kapitlen 4 och 5 i denna förordning avser slutanvändare, och dessa bestämmelser bör inte endast gälla konsumenter, utan även andra kategorier av slutanvändare, främst mikroföretag. Andra slutanvändare än konsumenter bör på begäran kunna enas om undantag från vissa bestämmelser i ett enskilt avtal. [Ändr. 39]

(43)  För att fullborda den inre marknaden för elektronisk kommunikation är det också nödvändigt att undanröja hindren för slutanvändarnas tillgång till elektroniska kommunikationstjänster inom unionen. Offentliga myndigheter bör därför inte skapa eller bibehålla hinder för gränsöverskridande köp av sådana tjänster. Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten får inte avslå eller begränsa tillträde eller diskriminera slutanvändare på grundval av deras nationalitet eller bosättningsmedlemsstat. En differentiering utifrån objektivt motiverade skillnader i kostnader, risker och marknadsförhållanden såsom variationer i efterfrågan och prissättning av konkurrenter bör emellertid vara möjlig.

(44)  Både för fasta kommunikationer och mobilkommunikationer är prisskillnaderna fortfarande mycket stora mellan nationella samtals- och sms-kommunikationer och kommunikationer som terminerar i en annan medlemsstat. Det finns stora variationer mellan länder, operatörer och tariffpaket och mellan mobila och fasta tjänster, vilket fortfarande drabbar sårbara kundgrupper och hindrar en sömlös kommunikation inom unionen. Detta sker trots en mycket stor minskning och konvergens i absoluta termer av termineringsavgifterna i medlemsstaterna samt låga priser på transitmarknaderna. Dessutom bör övergången till helt IP-baserade elektronisk kommunikation i sinom tid ge upphov till ytterligare kostnadsminskningar. Varje väsentlig skillnad i taxor för slutkunder mellan nationella fasta långdistanskommunikationer, dvs. andra än kommunikationer inom ett lokalt område som identifieras av en geografisk områdeskod i den nationella nummerplanen, och fasta kommunikationer som terminerar i en annan medlemsstat bör därför motiveras utifrån objektiva kriterier.

Slutkundstaxorna för internationella mobilkommunikationer för reglerade roamingsamtal respektive sms-meddelanden bör inte överstiga den eurotaxa för rösttelefoni och sms som fastställs i förordning (EU) nr 531/2012, om det inte är motiverat på grundval av objektiva kriterier. Sådana kriterier kan vara extrakostnader och en rimlig relaterad marginal. Andra objektiva faktorer kan vara skillnader i priselasticitet och för alla slutanvändare lätt tillgängliga alternativa taxor från leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten som erbjuder gränsöverskridande kommunikationer inom unionen till en liten extraavgift eller kostnadsfritt, eller för alla slutanvändare lätt tillgängliga informationssamhällstjänster med jämförbara funktioner, under förutsättning att slutanvändarna aktivt informeras om sådana alternativ av sina leverantörer. [Ändr. 40]

(45)  Under de senaste årtiondena har internet utvecklats till en öppen plattform för innovation med få tillträdeshinder för slutanvändare användare, innehålls- och tillämpningsleverantörer och internettjänstleverantörer. Principen om nätneutralitet på det öppna internet innebär att all trafik bör behandlas lika, utan diskriminering, begränsning eller störningar, oberoende av avsändare, mottagare, typ, innehåll, apparat, tjänst eller tillämpning. Såsom konstateras i Europaparlamentets resolution(15) av den 17 november 2011 om ett öppet internet och nätneutralitet i Europa1 har ett öppet internet varit en viktig pådrivande faktor för konkurrens, ekonomisk tillväxt, social utveckling och innovation och skapat en otrolig utveckling av tillämpningar, innehåll och tjänster online och därmed en ökad tillgång och efterfrågan på innehåll och tjänster. Det öppna internet har haft en avgörande betydelse för en snabb och fri spridning av kunskap, idéer och information, även i länder där tillgången till oberoende medier är begränsad. Syftet med det befintliga regelverket är att ge slutanvändarna användarna möjlighet att ha tillgång till och kunna distribuera information eller använda de tillämpningar och tjänster som de väljer. En rapport från Berec om trafikstyrningspraxis som publicerades i maj 2012 och en undersökning som beställts av genomförandeorganet för hälso- och konsumentfrågor om funktionen hos marknaden för anslutning till och tillhandahållande av internet ur ett konsumentperspektiv som publicerades i december 2012, har visat att ett betydande antal slutanvändare användare påverkas av trafikstyrningspraxis som blockerar specifika tillämpningar eller gör dem långsammare. Dessa tendenser kräver tydliga regler på unionsnivå för att upprätthålla ett öppet internet och undvika en uppsplittring av den inre marknaden till följd av enskilda medlemsstaters åtgärder. [Ändr. 41]

(46)  Slutanvändarnas Användarnas frihet att få tillträde till och distribuera information och lagligt innehåll och använda de tillämpningar och tjänster som de väljer regleras av unionens lagstiftning och tillämplig nationell lag. I denna förordning fastställs gränser för alla inskränkningar i denna frihet som görs av leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten, men utan att det påverkar annan unionslagstiftning, bland annat upphovsrättsreglerna och direktiv 2000/31/EG. [Ändr. 42]

(47)  För att internet ska vara öppet bör leverantörerna av internetaccesstjänsterelektronisk kommunikation till allmänheten, inom de avtalsenliga gränserna för datavolymer och hastigheter för internetaccesstjänsterna, inte blockera, sakta ned, försämra eller diskriminera visst specifikt innehåll, vissa tillämpningar eller vissa tjänster eller specifika delar av dessa, förutom genom ett begränsat antal rimliga trafikstyrningsåtgärder. Sådana åtgärder bör vara tekniskt nödvändiga, öppna, proportionella och icke-diskriminerande. Åtgärder för att hantera nättrafikbelastning bör vara tillåtna om nättrafikbelastningen endast uppstår tillfälligt eller under exceptionella omständigheter. Nationella regleringsmyndigheter bör ha möjlighet att kräva att leverantören visar att det skulle vara betydligt mindre effektivt att behandla trafiken lika.En skälig trafikstyrning omfattar förebyggande eller förhindrande av allvarliga brott, inklusive frivilliga åtgärder från leverantörernas sida för att förhindra tillträde till och distribution av barnpornografi. [Ändr. 43]

(47a)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG. [Ändr. 44]

(48)  Volymbaserade taxor bör anses vara förenliga med principen om ett öppet internet så länge användarna slutanvändarna kan välja taxor som motsvarar deras normala datakonsumtion baserat på tydlig, öppen och explicit information om villkoren och följderna av sitt val. Samtidigt bör taxorna vara utformade så att leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten internetaccesstjänster kan anpassa nätkapaciteten till de förväntade datavolymerna på ett bättre sätt. Det är viktigt att kunderna slutkunderna får fullständig information innan de samtycker till datavolymer eller hastighetsbegränsningar samt tillämpliga taxor, att de kontinuerligt kan övervaka sin konsumtion och på ett enkelt sätt utöka de tillgängliga datavolymerna om de så önskar. [Ändr. 45]

(49)  Slutanvändarna efterfrågar också Det bör vara möjligt att tillgodose användarnas efterfrågan på tjänster och tillämpningar som kräver en höjd nivå av garanterad servicekvalitet, som erbjuds av leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten eller av innehålls-, tillämpnings- eller tjänsteleverantörer. Sådana tjänster kan bland annat bestå av utsändning via internetprotokoll (IP-tv), videokonferenser och vissa hälsovårdstillämpningar. Användarna Slutanvändarna bör därför också fritt kunna ingå avtal om tillhandahållande av specialiserade tjänster med ökad servicekvalitet, antingen med leverantörer av internetaccesstjänster eller med leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten eller med innehålls-, tillämpnings- eller tjänsteleverantörer. När ett sådant avtal ingås med en internetaccessleverantör bör leverantören säkerställa att den ökade tjänstekvaliteten inte på ett betydande sätt försämrar den allmänna kvaliteten på internetaccessen. Vidare bör trafikstyrningsåtgärder inte tillämpas på ett sådant sätt att de skapar diskriminering mellan konkurrerande tjänster. [Ändr. 46]

(50)  Dessutom efterfrågar innehålls-, tillämpnings- och tjänsteleverantörerna överföringstjänster som grundas på flexibla kvalitetsparametrar, bland annat lägre prioritet för trafik som inte är tidskänslig. Dessa leverantörer kan också behöva måste ha möjlighet att förhandla om flexibel kvalitet på servicenivåerna med leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten när det gäller tillhandahållande av specialiserade tjänster. Detta förväntas spela en viktig roll för utvecklingen av nya tjänster, till exempel kommunikation från maskin till maskin (M2M). Samtidigt bör sådana arrangemang ge leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten möjlighet att balansera trafiken på ett bättre sätt och undvika överbelastning av nätet. Innehålls-, tillämpnings- och tjänsteleverantörerna och leverantörerna av elektronisk kommunikation till allmänheten bör därför även fortsättningsvis vara fria att ingå specialtjänsteavtal om fastställda kvalitetsnivåer på tjänsterna, om inte sådana avtal väsentligt försämrar den allmänna kvaliteten på internetaccesstjänster. [Ändr. 239]

(51)  De nationella regleringsmyndigheterna har en viktig roll när det gäller att garantera att slutanvändarna verkligen kan utöva sin frihet att utnyttja ett öppet internet. Därför bör de nationella regleringsmyndigheterna omfattas av övervaknings- och rapporteringsskyldigheter och se till att leverantörer av internetaccesstjänster, andra leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten och andra tjänsteleverantörer uppfyller kraven och säkerställa en icke-diskriminerande tillgång till internetaccesstjänster av hög kvalitet som inte försämras av de specialiserade tjänsterna. När de nationella regleringsmyndigheterna bedömer om en försämring av internetaccesstjänsterna föreligger bör de ta hänsyn till kvalitetsparametrar såsom tidsplaner, och tillförlitlighetsparametrar (latens, jitter, paketförlust), nivåer på och effekter av överbelastning i nätverket, faktiska och annonserade hastigheter, internetaccesstjänsternas prestanda jämfört med specialiserade tjänster med ökad kvalitet, samt kvaliteten som slutanvändarna upplever den. De nationella regleringsmyndigheterna bör fastställa klagomålsförfaranden med effektiva, enkla och lättillgängliga prövningsmekanismer för slutanvändare och ha befogenhet att införa minimikrav på tjänstekvalitet för samtliga eller enskilda leverantörer av internetaccesstjänster, andra leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten och andra tjänsteleverantörer, om detta är nödvändigt för att förebygga en allmän försämring av kvaliteten på internetaccesstjänster. [Ändr. 240]

(52)  Syftet med åtgärderna för ökad insyn i och jämförbarhet hos priser, taxor och villkor samt parametrar för tjänstekvalitet, inklusive särskilda parametrar för tillhandahållande av internetaccesstjänster, är att slutanvändarna ska kunna välja leverantör på bästa sätt och på så vis dra fullständig nytta av konkurrensen. Alla frivilliga certifieringssystem för interaktiva jämförelsewebbplatser, guider eller liknande verktyg ska vara fristående från alla leverantörer av elektronisk kommunikation, använda enkelt och tydligt språk, använda fullständiga och aktuella uppgifter, bygga på genomskådlig metodik, vara tillförlitliga och lättillgängliga enligt Web Content Accessibility Guidelines 2.0 och ha ett effektivt förfarande för hantering av klagomål. [Ändr. 49]

(53)  Slutanvändarna bör på lämpligt sätt informeras om priset och typen av erbjuden tjänst innan de köper tjänsten. Denna information bör lämnas omedelbart före kopplingen av ett samtal om samtalet till ett visst nummer eller en viss tjänst omfattas av särskilda prisvillkor, till exempel samtal till betalteletjänster, som ofta har en speciell taxa. Om denna skyldighet är oproportionerlig med hänsyn till varaktigheten och kostnaden för taxeuppgifterna för tjänsteleverantören jämfört med den genomsnittliga varaktigheten för samtal och den kostnadsrisk som slutanvändaren utsätts för, får de nationella regleringsmyndigheterna bevilja undantag. Slutanvändarna bör också informeras om huruvida gratisnummer är föremål för ytterligare avgifter. [Ändr. 50]

(54)  Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten bör på lämpligt sätt informera slutanvändarna om sina tjänster och taxor, parametrar för tjänstekvalitet, tillgång till larmtjänster och eventuella begränsningar samt om utbud av tjänster och produkter som är utformade för konsumenter med funktionsnedsättning. När det gäller taxeplaner med på förhand definierade kommunikationsvolymer bör leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten även ge information om konsumenternas och andra intresserade slutanvändares möjlighet att överföra outnyttjade volymer från den föregående faktureringsperioden till den innevarande faktureringsperioden. Informationen bör vara tydlig och klar och vara specifik för de medlemsstater där tjänsterna tillhandahålls. Den bör uppdateras vid eventuella ändringar. Leverantörerna bör undantas från dessa informationskrav för erbjudanden som förhandlas fram enskilt. [Ändr. 51]

(55)  Att ha tillgång till jämförbar information om produkter och tjänster är av avgörande betydelse för att slutanvändarna ska kunna göra en oberoende bedömning av erbjudanden. Erfarenheten visar att tillgång till tillförlitlig och jämförbar information ökar slutanvändarnas förtroende för att använda tjänsterna och gör att de är villigare att utöva sin valfrihet.

(56)  Avtal är ett viktigt verktyg för att ge slutanvändarna fullständigt öppen information och rättssäkerhet. Leverantören av elektronisk kommunikation till allmänheten bör ge slutanvändaren tydlig och utförlig information om alla väsentliga delar av avtalet innan slutanvändaren blir bunden av avtalet. Informationen bör vara obligatorisk och får inte ändras, förutom genom senare avtal mellan slutanvändaren och leverantören. Kommissionen och flera nationella tillsynsmyndigheter har nyligen funnit stora skillnader mellan annonserad hastighet för internetaccesstjänster och den hastighet som verkligen finns tillgänglig för användarna slutanvändarna. Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten bör därför innan avtalets ingående informera användarnaslutanvändarna om den hastighet och andra parametrar för tjänsternas kvalitet som de realistiskt kan leverera vid användarens slutanvändarens primära accesspunkt.

För fasta och mobila dataanslutningar är den tillgängliga hastigheten vanligtvis den hastighet på en kommunikationstjänst som en konsument oftast kan förväntas få vid åtkomst till tjänsten, oavsett tid på dygnet. Den tillgängliga hastigheten bör normalt sett beräknas utifrån uppskattade hastighetsintervaller, genomsnittshastigheter, hastigheter vid högtrafik samt minimihastigheter. Metoden bör vara fastställd i Berecs riktlinjer och regelbundet ses över och uppdateras för att spegla teknik- och infrastrukturutvecklingen. Medlemsstaterna bör se till att leverantörerna ger slutanvändarna tillgång till jämförbar information om mobilnätens täckning, inklusive olika tekniker i deras medlemsstater, innan avtalet ingås, så att dessa slutanvändare kan fatta välgrundade inköpsbeslut. [Ändr. 52]

(57)  När det gäller terminalutrustning bör avtalet innehålla information om de begränsningar som leverantören kan ha lagt på kundens användning av sådan utrustning, till exempel i form av SIM-låst mobilutrustning, och eventuella avgifter som ska betalas om avtalet sägs upp innan det löper ut. Inga avgifter bör betalas efter det att avtalet löpt ut. I avtalen ska det också anges vilka typer av tjänster efter ingånget avtal, underhållstjänster och kundstödstjänster som tillhandahålls. Om möjligt bör denna information på begäran inbegripa teknisk information om slutanvändarens valfria terminalutrustning fungerar väl. Förutsatt att ingen teknisk inkompatibilitet har kunnat fastställas bör informationen vara kostnadsfri. [Ändr. 53]

(58)  För att undvika oväntat höga fakturor för abonnemangstjänster bör användarna slutanvändarna ha möjlighet att sätta ett på förhand fastställt kostnadstak för avgifterna för sina samtal och internetaccesstjänster. Denna möjlighet bör omfatta att finnas tillgänglig kostnadsfritt, det bör ges ett lämpligt meddelande, som även kan läsas igen vid ett senare tillfälle, när taket snart är nått. När det har nåtts bör kunderna inte längre ges tillgång till eller faktureras för dessa tjänster om de inte särskilt begär att tjänsten enligt överenskommelsen med leverantören även fortsättningsvis ska tillhandahållas. [Ändr. 54]

(58a)  Den behandling av personuppgifter som avses i Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för att fullborda den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och upprätta en uppkopplad kontinent bör överensstämma med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (16), som reglerar behandlingen av personuppgifter i medlemsstaterna enligt denna förordning och under översyn av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, i synnerhet de oberoende myndigheter som utsetts av medlemsstaterna samt med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG , [Ändr. 55]

(58b)  Den behandling av personuppgifter som anges i Europaparlamentets och rådets förordning om åtgärder för att fullborda den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och upprätta en uppkopplad kontinent bör följa Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(17). [Ändr. 56]

(59)  Erfarenheter från medlemsstaterna och en färsk undersökning som beställts av genomförandeorganet för hälso- och konsumentfrågor visar att långa avtalsperioder och automatiska förlängningar eller förlängningar genom tyst medgivande av avtal utgör betydande hinder för att byta leverantör. Slutanvändarna bör därför utan kostnad kunna säga upp avtal sex månader efter det att det ingåtts. I sådana fall kan slutanvändarna behöva ersätta leverantörerna för återstående värde av eventuell subventionerad utrustning eller det tidsproportionella värdet av andra eventuella kampanjer. Avtal som har förlängts genom tyst medgivande bör ha en uppsägningsfrist på en månad. [Ändr. 57]

(60)  Eventuella betydande ändringar av avtalsvillkor som fastställts av leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten som är till nackdel för slutanvändaren, till exempel avseende avgifter, taxor, datavolymbegränsningar, datahastigheter, täckning eller behandling av personuppgifter, bör anses ge upphov till rättighet för slutanvändaren att säga upp avtalet utan kostnad.

(61)  Paket som består av elektronisk kommunikation och andra tjänster såsom linjära utsändningstjänster blir allt vanligare och är en viktig konkurrensfaktor. Om olika avtalsbestämmelser för uppsägning och byte gäller för de tjänster som ingår i sådana paket kan slutanvändarna inte byta till konkurrenskraftiga erbjudanden för hela eller delar av paketet. Bestämmelserna om uppsägning av avtal och byte i denna förordning bör därför tillämpas på alla delar av sådana paket.

(62)  För att utnyttja den konkurrenspräglade miljön bör slutanvändarna kunna göra väl underbyggda val och byta leverantör när de vill. Slutanvändarna bör därför kunna byta leverantör utan att hindras av juridiska, tekniska eller praktiska hinder, inklusive avtalsvillkor och avgifter. Nummerportabilitet är centralt för att förenkla konsumenternas val och för en effektiv konkurrens. Denna tjänst bör genomföras med minsta möjliga dröjsmål så att numret aktiveras inom en arbetsdag efter det att ett avtal om nummerportabilitet ingåtts. Betalning av utestående fakturor bör inte vara ett villkor för verkställande av en nummerportering.

(63)  För att stödja tillhandahållandet av en enda kontaktpunkt för slutanvändaren och se till att han eller hon användaren smidigt kan byta leverantör bör Berec få i uppdrag att utarbeta riktlinjer där bytesprocessen ledas av den mottagande leverantörens och leverantören av elektronisk kommunikation till allmänheten. den överförande leverantörens respektive ansvarsområden under bytes- eller porteringsprocessen fastställs, så att det bland annat garanteras att den överförande leverantören av elektronisk kommunikation till allmänheten får inte försenar försena eller hindra hindrar bytesprocessen, att processen automatiseras så mycket Automatiska processer bör användas så ofta som möjligt och en hög skyddsnivå för personuppgifter bör garanteras. Riktlinjerna bör även ge svar på frågan om hur kontinuitet för användarna ska garanteras, bland annat när det gäller identifierare såsom e-postadresser, genom exempelvis möjligheten att välja att utnyttja en tjänst för vidarebefordran av e-postmeddelanden. Tillgång till öppen och exakt information i rätt tid om bytet bör bidra till att öka slutanvändarnas förtroende för bytet av leverantör och göra dem villigare att aktivt medverka i konkurrensen mellan leverantörerna. [Ändr. 58]

(64)  Avtal med överförande leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten bör hävas automatiskt efter bytet utan ytterligare åtgärder från slutanvändarnas sida. Tjänster betalda med kontantkort och eventuella tillgodohavanden som inte har utnyttjats bör återbetalas till den bytande konsumenten. [Ändr. 59]

(65)  Slutanvändarna behöver kontinuitet när de byter viktiga identifierare, såsom e-postadresser. I detta syfte och för att se till att e-postkommunikationerna inte går förlorade bör slutanvändarna ges möjlighet att kostnadsfritt välja att utnyttja en tjänst för vidarebefordran av e-postbrev som erbjuds av den överförande leverantören av internetaccesstjänsten i fall där slutanvändaren har en adress som tillhandahållits av den överförande leverantören. [Ändr. 60]

(66)  De behöriga nationella myndigheterna får reglera de övergripande processerna för nummerportering och byte med beaktande av den tekniska utvecklingen och behovet av att garantera en snabb, effektiv och konsumentvänlig bytesprocess. De behöriga nationella myndigheterna bör också kunna vidta proportionella åtgärder för att skydda slutanvändarna på lämpligt sätt under bytesprocessen, inbegripet lämpliga sanktioner som är nödvändiga för att minimera risken för missbruk eller förseningar och risken för att slutanvändarna överförs till en annan leverantör utan att de har lämnat sitt samtycke. De bör dessutom kunna införa ett automatiskt ersättningssystem för slutanvändare i sådana fall.

(67)  De nationella regleringsmyndigheterna bör kunna vidta effektiva åtgärder för att övervaka och säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i denna förordning, och bör bland annat vara behöriga att ålägga effektiva ekonomiska eller administrativa påföljder vid överträdelser av förordningens bestämmelser.

(68)  För att ta hänsyn till marknaden och den tekniska utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller anpassning av bilagorna. Det är särskilt viktigt att kommissionen under det förberedande arbetet kan genomföra lämpliga samråd, även på expertnivå. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt. [Ändr. 61]

(69)  För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen ges genomförandebefogenheter när det gäller beslutet om att medlemsstaterna ska anpassa sina planer för regelefterlevnaden till en gemensam tidsplan för beviljande av nyttjanderätter och medgivande till det faktiska nyttjandet.

(70)  Genomförandebefogenheterna för harmonisering och samordning av auktorisation av radiospektrum, egenskaper hos trådlösa accesspunkter med liten räckvidd och kriterierna för skälig användning, samordning mellan medlemsstaterna när det gäller fördelning av radiospektrum, närmare tekniska och metodologiska regler för europeiska virtuella tillträdesprodukter och skyddet av internetanslutning samt skälig trafikstyrning och kvalitet på tjänster, bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011(18). [Ändr. 62]

(71)  För att säkerställa ett konsekvent genomförande av de åtgärder som krävs för att uppfylla syftet fullborda den inre marknaden för elektronisk kommunikation i enlighet med denna förordning och vissa befintliga rättsliga bestämmelser, och för att avspegla viktiga faktorer i den beslutspraxis som håller på att utvecklas, bör direktiven 2002/21/EG, 2002/20/EG och 2002/22/EG samt förordning (EU) nr 531/2012 och förordning (EU) nr 1211/2009 samt beslut nr 2012/243/EU ändras. Detta innebär att man bör möjliggöra att direktiv 2002/21/EG och de relaterade direktiven läses i jämförelse med denna förordning, att kommissionen ges ökade befogenheter att säkerställa enhetlighet i de åtgärder som åläggs EU-leverantörer av elektronisk kommunikation som har ett betydande marknadsinflytande inom ramen för den europeiska samrådsmekanismen, att de kriterier som tillämpas vid bedömningen av vilka marknader som är av betydelse och konkurrensförhållandena på dessa harmoniseras, att anmälningssystemet enligt direktivet anpassas med hänsyn till den gemensamma EU-auktorisationen och att bestämmelserna om minimiharmonisering av slutanvändarnas rättigheter enligt direktiv 2002/22/EG, som blir överflödiga i och med bestämmelserna om fullständig harmonisering i denna förordning, upphävs. [Ändr. 63]

(72)  Unionens marknad för mobilkommunikationer är fortfarande splittrad och det finns inget mobilnät somt täcker samtliga medlemsstater. Till följd av detta måste roamingleverantörer köpa roamingtjänster i grossistledet från operatörer i den besökta medlemsstaten för att kunna tillhandahålla mobilkommunikationstjänster till sina nationella kunder som reser inom unionen. Dessa grossistavgifter utgör ett stort hinder för tillhandahållandet av roamingtjänster till prisnivåer som motsvarar de nationella mobiltjänsterna. Ytterligare åtgärder bör därför införas för att underlätta en sänkning av dessa avgifter. Kommersiella eller tekniska avtal mellan roamingleverantörer som möjliggör en virtuell utökning av deras nättäckning inom unionen är ett sätt att internalisera kostnaderna i grossistledet. För att skapa lämpliga incitament bör vissa regleringskrav som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 531/2012(19) anpassas. När roamingleverantörer via sin egna nät eller genom bilaterala eller multilaterala roamingavtal ser till att alla deras kunder i unionen som standard erbjuds roamingtaxor till samma nivå som de nationella taxorna till alla sina kunder, bör skyldigheten för nationella leverantörer att ge sina kunder tillträde till röst-, sms- och dataroamingtjänster från en alternativ roamingleverantör inte gälla för sådana leverantörer, med en övergångsperiod i de fall där sådant tillträde redan har beviljats. [Ändr. 64]

(73)  Genom bilaterala eller multilaterala roamingavtal kan mobiloperatörerna i betydande utsträckning behandla roaming av sina nationella kunder på nät som tillhör en partner på samma sätt som tillhandahållandet av tjänster till sådana kunder i sina egna nät, vilket i sin tur påverkar prissättningen i slutkundsledet för sådan virtuell täckning på nätet inom unionen. Sådana arrangemang på grossistnivå möjliggör utveckling av nya roamingprodukter och bidrar därför till ökad valfrihet och konkurrens på slutkundsnivå. [Ändr. 65]

(74)  I En digital agenda för Europa och förordning (EU) nr 531/2012 fastställs det politiska målet att skillnaden mellan roamingtaxor och nationella taxor bör närma sig noll. I praktiken innebär detta att en konsument som tillhör någon av de breda observerbara kategorierna av nationell konsumtion, vilka identifieras med hänvisning till en parts olika nationella slutkundspaket, tryggt bör kunna följa sitt typiska konsumtionsmönster enligt sitt respektive nationella slutkundspaket vid de tillfällen då han eller hon reser inom unionen, utan ytterligare kostnader utöver de normala kostnaderna i hemmedlemsstaten. Sådana breda kategorier kan identifieras via aktuell kommersiell praxis, till exempel genom differentiering i nationella slutkundspaket mellan kunder som har kontantkort och kunder som har abonnemang, paket som endast innehåller GSM (dvs. rösttelefoni- och sms-tjänster), paket som anpassats för olika konsumtionsvolymer, företagspaket respektive konsumentpaket, slutkundspaket med priser per konsumerad enhet och paket som innehåller samlade enheter (t.ex. samtalsminuter, datamegabytes) till en standardavgift, oavsett den faktiska konsumtionen. Den mångfald taxeplaner för slutkunder och paket som finns tillgängliga för kunderna på de nationella mobilmarknaderna i unionen tillgodoser varierande användarbehov på en konkurrenspräglad marknad. Denna flexibilitet på de nationella marknaderna bör också avspeglas i roamingmiljön inom unionen, samtidigt som det är viktigt att ta hänsyn till att roamingleverantörer behöver insatsvaror i grossistledet från oberoende nätoperatörer i olika medlemsstater, vilket fortfarande kan motivera införandet av gränser med hänvisning till skälig användning om nationella taxor tillämpas på sådan roamingkonsumtion. [Ändr. 66]

(75)  Samtidigt som Det är i första hand roamingleverantörerna som själva bedömer vad som utgör skäliga vilka volymer av samtal, sms-meddelanden och data i roaming som ska täckas av nationella taxor i deras olika slutkundspaket får de, trots avskaffandet av roamingavgifter i slutkundsledet senast den 15 december 2015, tillämpa en ”klausul om skälig användning” på konsumtionen av reglerade roamingtjänster som tillhandahålls enligt gällande nationell prisnivå, genom hänvisning till kriterier för skälig användning. De kriterierna bör tillämpas på ett sådant sätt att konsumenterna tryggt kan följa sitt typiska inhemska konsumtionsmönster enligt sitt respektive nationella slutkundspaket vid de tillfällen då de reser inom unionen. De nationella regleringsmyndigheterna bör övervaka roamingleverantörernas tillämpning av sådana gränser för skälig konsumtion och se till att de uttryckligen definieras med detaljerad och kvantifierad information i avtalen på ett sätt som är tydligt och klart för kunderna. I detta sammanhang bör de nationella regleringsmyndigheterna ta största möjliga hänsyn till relevant vägledning från organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec), baserat på resultaten från offentligt samråd, när det gäller tillämpningen av kriterier för skälig användning i slutkundsavtal som erbjuds av roamingleverantörer. I sin vägledning bör Berec kartlägga flera olika användningsmönster som underbyggs av de underliggande tendenserna för användning av samtals-, data- och sms-tjänster på unionsnivå samt utvecklingen av förväntningarna, särskilt trådlös datakonsumtion. Maxtaken för eurotaxor bör fortsätta att tjäna som skyddsgräns för avgifter för konsumtion som går utöver gränserna för skälig användning, fram till dess att förordning (EU) nr 531/2012 upphör att gälla. [Ändr. 67]

(76)  Dessutom bör den senaste tidens avsevärda sänkning av mobiltermineringstaxor inom unionen nu göra det möjligt att avskaffa extra roamingavgifter för inkommande samtal. För att skapa klarhet i rättsligt hänseende bör den 15 december 2015 fastställas som datum för den definitiva utfasningen av roamingavgifter i slutkundsledet, som inleddes med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 717/2007(20). Dessutom bör kommissionen senast den 30 juni 2015, före detta definitiva avskaffande av roamingavgifter för slutkundsledet, rapportera om eventuella nödvändiga förändringar av taxorna för grossistledet eller marknadsmekanismerna för grossistledet, även med beaktande av de mobiltermineringsavgifter som gäller för roaming i hela unionen. [Ändr. 68]

(77)  För att säkra stabilitet och ett strategiskt ledarskap för Berecs verksamhet bör Berecs tillsynsnämnd företrädas av en ordförande på heltid som utses av tillsynsnämnden på grundval av dennes meriter, färdigheter, kunskaper om marknadsaktörer och marknader inom elektronisk kommunikation och erfarenheter med relevans för tillsyn och reglering, efter ett öppet urvalsförfarande som organiseras och administreras av tillsynsnämnden med bistånd av kommissionen. När den första ordföranden utses bör kommissionen bland annat fastställa en lista över sökande som är kvar till slutomgången utifrån deras meriter, färdigheter, kunskaper om marknadsaktörer och marknader inom elektronisk kommunikation och erfarenheter med relevans för tillsyn och reglering. För senare utnämningar bör möjligheten att låta kommissionen fastställa en sådan lista ses över i en rapport som ska utarbetas i enlighet med denna förordning. Berecs byrå ska därmed omfatta ordföranden för tillsynsnämnden, en förvaltningskommitté och en förvaltningsdirektör. [Ändr. 69]

(78)  Direktiven 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG samt förordningarna (EG) nr 1211/2009 och (EU) nr 531/2012 samt beslut nr 243/2012/EU bör därför ändras i enlighet med detta. [Ändr. 70]

(79)  I enlighet med förordning (EG) nr 1211/2009 bör kan kommissionen alltid inhämta ett yttrande från Berec när det anses vara är nödvändigt för genomförandet av bestämmelserna i denna förordning. [Ändr. 71]

(79a)  Regelverket för elektronisk kommunikation bör granskas i enlighet med kravet i Europaparlamentets resolution om rapporten om genomförandet av regelverket för elektronisk kommunikation(21). Granskningen bör grundas på en utvärdering i efterhand av regelverkets effekter sedan 2009, ett komplett samråd och en grundlig utvärdering i efterhand av de förväntade effekterna av de förslag som blir resultatet av granskningen. Förslagen bör läggas fram i tillräckligt god tid så att lagstiftaren får möjlighet att genomföra en grundlig analys och diskussion av dem. [Ändr. 72]

(80)  Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 8 (skydd av personuppgifter), artikel 11 (yttrandefrihet och informationsfrihet), artikel 16 (näringsfrihet), artikel 21 (icke-diskriminering) och artikel 38 (konsumentskydd).

(81)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa de regleringsprinciper och detaljerade regler som krävs för att fullborda EU:s inre marknad för elektronisk kommunikation, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför på grund av dess omfattning eller verkningar bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1.  I denna förordning fastställs de regler regleringsprinciper och detaljerade regler som krävs för att fullborda EU:s inre marknad för elektronisk kommunikation, på vilken [Ändr. 73]

a)  det är lättare för leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster och kommunikationsnät att i praktiken utöva sin har rättatt driva sina nät och tillhandahålla tjänster oavsett var de är etablerade eller var i unionen deras kunder finns, genom ett harmoniserat och förenklat anmälningssystem baserat på en harmoniserad mall, och [Ändr. 74]

b)  det är lättare för medborgare och företag att i praktiken utöva sin har rätt och möjlighet att få tillträde till konkurrenskraftiga, säkra och tillförlitliga kommunikationstjänster med gemensamma regler för förbättrade standarder när det gäller skydd, sekretess och säkerhet för deras personliga data, oavsett varifrån i unionen de tillhandahålls och detta inte hämmas av gränsöverskridande restriktioner eller omotiverade merkostnader och påföljder, [Ändr. 75]

ba)  det skapas bättre samordnade ramar för samordnade radiospektrum för trådlösa bredbandskommunikationstjänster, [Ändr. 76]

bb)  det tas itu med utfasningen av omotiverade avgifter för roamingkommunikation inom unionen. [Ändr. 77]

2.  I denna förordning fastställs i synnerhet följande regleringsprinciper enligt vilka kommissionen, Organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och de nationella och regionala behöriga myndigheterna ska agera, var och en inom ramen för sina egna befogenheter, och vilka ska läsas i jämförelse med bestämmelserna i direktiven 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG: [Ändr. 78]

a)  Att säkerställa förenklade, förutsägbara och konvergerande regleringsvillkor avseende viktiga administrativa och kommersiella parametrar, inbegripet proportionaliteten hos individuella skyldigheter som kan åläggas enligt en marknadsanalys. [Ändr. 79]

b)  Att främja en hållbar konkurrens på den inre marknaden och unionens globala konkurrenskraft samt minska den sektorsspecifika marknadsregleringen allt eftersom dessa mål uppnås. [Ändr. 80]

c)  Att främja investeringar och innovation i nya och förbättrade högkapacitetsinfrastrukturer som och se till att de täcker hela unionen och kan tillgodose slutanvändarnas föränderliga behov, oavsett var inom unionens territorium slutanvändarna befinner sig. [Ändr. 81]

d)  Att underlätta tillhandahållande av innovativa tjänster av hög kvalitet. [Ändr. 82]

e)  Att garantera tillgänglighet hos och effektiv användning av radiospektrum på grundval av antingen en allmän auktorisation eller individuella nyttjanderätter, för trådlösa bredbandstjänster till stöd för innovation, investeringar och arbetstillfällen och till förmån för slutanvändarna. [Ändr. 83]

f)  Att tillgodose medborgarnas och slutanvändarnas intressen när det gäller anslutningsmöjlighet genom att skapa de rätta investeringsförhållandena för att öka valfriheten och kvaliteten i fråga om nättillträde och tjänster, och genom att underlätta rörligheten inom unionen och främja både social och territoriell integration. [Ändr. 84]

3.  För att säkerställa genomförandet av de övergripande regleringsprinciper som anges i punkt 2 fastställs i denna förordning nödvändiga detaljerade regler för

a)  en gemensam EU-auktorisation för EU-leverantörer av elektronisk kommunikation,

b)  ökad enhetlighet i regleringsvillkoren när det gäller nödvändigheten av och proportionaliteten hos de korrigeringsåtgärder som nationella tillsynsmyndigheter ålägger EU-leverantörer av elektronisk kommunikation,

c)  ett harmoniserat tillhandahållande på unionsnivå av vissa produkter i grossistledet för bredband enligt enhetliga regleringsvillkor,

d)  en samordnad EU-ram för tilldelning av harmoniserade radiospektrum för trådlösa bredbandskommunikationstjänster, för att på så sätt skapa ett europeiskt trådlöst område.

e)  harmonisering av reglerna för slutanvändares rättigheter och främjande av effektiv konkurrens på slutkundsmarknaderna, för att därigenom skapa ett europeiskt konsumentområde för elektronisk kommunikation,

f)  en utfasning av omotiverade tilläggsavgifter för kommunikation inom unionen och roamingkommunikation inom unionen. [Ändr. 85]

3a.  Bestämmelserna i denna förordning ska inte påverka unionslagstiftningen om uppgiftsskydd och artiklarna 7 och 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. [Ändr. 86]

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning ska definitionerna i direktiven 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG, 2002/22/EG och 2002/77/EG gälla.

Dessutom gäller följande definitioner:

(1)  EU-leverantör av elektronisk kommunikation: ett företag som är etablerat i unionen och som tillhandahåller eller har för avsikt att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster, antingen direkt eller genom en eller flera filialer, vilka riktas till fler än en medlemsstat, och vilket inte kan anses utgöra ett dotterbolag till en annan leverantör av elektronisk kommunikation. [Ändr. 87]

2.  leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten: ett företag som tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster.

(3)  dotterbolag: ett företag i vilket ett annat företag direkt eller indirekt

i)  har befogenhet att använda mer än hälften av rösträttigheterna, eller

ii)  har befogenhet att utse mer än hälften av ledamöterna i kontrollorganet, styrelsen eller de organ som rättsligt företräder företaget, eller

iii)  har rätt att leda företagets verksamhet. [Ändr. 88]

(4)  gemensam EU-auktorisation: det regelverk som är tillämligt på en EU-leverantör av elektronisk kommunikation i hela unionen, på grundval av en allmän auktorisation i hemmedlemsstaten och i enlighet med denna förordning. [Ändr. 89]

(5)  hemmedlemsstat: den medlemsstat där en EU-leverantör av elektronisk kommunikation har sitt huvudsakliga verksamhetsställe. [Ändr. 90]

(6)  huvudsakligt verksamhetsställe: den verksamhetsort i medlemsstaten där de huvudsakliga besluten om investeringar i och tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster eller kommunikationsnät i unionen fattas. [Ändr. 91]

(7)  värdmedlemsstat: varje annan medlemsstat än hemmedlemsstaten där en EU-leverantör av elektronisk kommunikation tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster. [Ändr. 92]

8.  harmoniserade radiospektrum för trådlösa bredbandskommunikationer: radiospektrum vars villkor för tillgång, effektivitet och primär och effektiv användning är harmoniserade på unionsnivå, särskilt i enlighet med bestämmelserna i direktiv 2002/21/EG och beslut nr 676/2002/EG, och som används för andra elektroniska kommunikationstjänster än utsändning. [Ändr. 93]

9.  trådlös accesspunkt med liten räckvidd: liten trådlös nätanslutningsutrustning med låg effekt och liten räckvidd, som använder licensbelagda spektrum eller en kombination av licensbelagda och licensfria spektrum, som kan ingå i ett allmänt markbundet kommunikationsnät, och är utrustad med en eller flera antenner med låg visuell inverkan, som möjliggör trådlös anslutning för allmänheten till elektroniska kommunikationsnät, oberoende av den underliggande nättopologin. [Ändr. 94]

10.  radio local area network (RLAN): trådlöst anslutningssystem med låg effekt och liten räckvidd, med låg risk för störningar av andra RLAN-system vilka utnyttjas av andra användare i omedelbar närhet, och vilket på licensfriicke-exklusiv grund använder spektrum vars villkor för tillträde och effektiv användning är harmoniserade på unionsnivå. [Ändr. 95]

(11)  virtuell bredbandsaccess: en typ av åtkomst till bredbandsnät i grossistledet som består av en virtuell anslutningslänk till kunden via någon accessnätinfrastruktur, undantaget fysiskt tillträde, tillsammans med en överföringstjänst till en fastställd uppsättning överlämningspunkter, inklusive specifika nätelement, specifika nätfunktioner och anknutna it-system. [Ändr. 96]

(12)  anslutningsprodukt med garanterad tjänstekvalitet: en produkt som tillhandahålls vid IP-växeln (Internet Protocol) som gör det möjligt för kunderna att skapa en IP-kommunikationslänk mellan en sammanlänkningspunkt och en eller flera fasta nättermineringspunkter, och möjliggör definierade nivåer av obruten nätprestanda för tillhandahållande av särskilda tjänster till slutanvändare på grundval av en garanterad tjänstekvalitet som baseras på angivna parametrar. [Ändr. 97]

12a.  nätneutralitet: principen att all internettrafik behandlas lika, utan diskriminering, begränsning eller störning, oberoende av sändare, mottagare, typ, innehåll, hårdvara, tjänst eller tillämpning. [Ändr. 234 och 241]

(13)  långdistanskommunikation: samtals- eller meddelandetjänst som terminerar utanför det område vilket omfattas av den lokala växeln och regionaltaxan och vilket identifieras av en geografisk områdeskod i den nationella nummerplanen. [Ändr. 98]

14.  internetaccesstjänst: en allmänt tillgänglig kommunikationstjänst som erbjuder internetanslutning i enlighet med principen om nätneutralitet, och därigenom möjlighet till anslutning mellan praktiskt taget alla slutpunkter som är uppkopplade mot internet, oberoende av vilken nätteknik eller terminalutrustning som används.

15.  specialiserad tjänst: elektronisk kommunikationstjänst eller annan tjänst som möjliggör anslutning till specifikt innehåll, specifika tillämpningar eller tjänster eller en kombination av dessa, och vars tekniska egenskaper kontrolleras genomgående eller gör det möjligt att sända eller motta data från ett fastställt antal parter eller slutpunkter, som är optimerad för specifikt innehåll, specifika tillämpningar eller specifika tjänster eller en kombination av dessa, och som tillhandahålls via logiskt distinkt kapacitet och med strikt åtkomstkontroll och som erbjuder funktioner som kräver ökad kvalitet i alla led och som inte saluförs eller allmänt används som ersättning för internetaccesstjänst. [Ändr. 235 och 242]

(16)  mottagande leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten: en leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten till vilken ett telefonnummer eller en tjänst överförs. [Ändr. 101]

(17)  överförande leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten: en leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten från vilken ett telefonnummer eller en tjänst överförs. [Ändr. 102]

Kapitel II

Gemensam EU-auktorisation

Artikel 3

Frihet att tillhandahålla elektronisk kommunikation inom unionen

1.  Alla leverantörer av elektronisk kommunikation har rätt att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster inom hela unionen och att utöva de rättigheter som gäller för tillhandahållande av sådana nät och tjänster i varje medlemsstat där de bedriver verksamhet enligt en gemensam EU-auktorisation som endast omfattas av de anmälningskrav som anges i artikel 4. [Ändr. 103]

2.  EU-leverantörer av elektronisk kommunikation omfattas av de regler och villkor som tillämpas i varje berörd medlemsstat i enlighet med unionens lagstiftning om inte annat anges i denna förordning och utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) nr 531/2012. [Ändr. 104]

3.  Genom undantag från artikel 12 i direktiv 2002/20/EG får EU-leverantörer av elektronisk kommunikation endast omfattas av administrativa avgifter tillämpliga i värdmedlemsstaten om de har en årlig omsättning för elektroniska kommunikationstjänster i den medlemsstaten som överstiger 0,5 % av den totala nationella omsättningen för elektronisk kommunikation. När sådana avgifter tas ut ska endast omsättningen för elektroniska kommunikationstjänster i den berörda medlemsstaten beaktas. [Ändr. 105]

4.  Genom undantag från artikel 13.1 b i direktiv 2002/22/EG får EU-leverantörer av elektronisk kommunikation endast omfattas av skyldigheten att dela nettokostnaden för skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i värdmedlemsstaten om de har en årlig omsättning för elektroniska kommunikationstjänster i den medlemsstaten som överstiger 3 % av den totala nationella omsättningen för elektronisk kommunikation. När sådana bidrag tas ut ska endast omsättningen för elektroniska kommunikationstjänster i den berörda medlemsstaten beaktas. [Ändr. 106]

5.  Leverantörer av elektronisk kommunikation ska ha rätt till lika behandling av de nationella regleringsmyndigheterna i likvärdiga situationer, oavsett i vilken medlemsstat de har sitt säte. [Ändr. 107]

6.  I händelse av tvist mellan företag där en av parterna är en EU-leverantör av elektronisk kommunikation om tillämpliga skyldigheter i enlighet med direktiven 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EC, denna förordning eller förordning (EU) nr 531/2012 i en värdmedlemsstat får EU-leverantören av elektronisk kommunikation rådgöra med den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten, som får avge ett yttrande i syfte att bidra till spridningen av en enhetlig regleringspraxis. Den nationella regleringsmyndigheten i värdmedlemsstaten ska ta största möjliga hänsyn till yttrandet från den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten när den avgör tvisten. [Ändr. 108]

7.  EU-leverantörer av elektronisk kommunikation som på dagen för ikraftträdandet av denna förordning har rätt att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i fler än en medlemsstat ska lämna in den anmälan som avses i artikel 4 senast den 1 juli 2016. [Ändr. 109]

Artikel 4

Anmälningsförfarande för EU-leverantörer av elektronisk kommunikation

1.  EU-leverantörer av elektronisk kommunikation ska i enlighet med denna förordning lämna in en gemensam anmälan till den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten innan de inleder verksamhet i åtminstone en medlemsstat.

2.  Anmälan ska innehålla en förklaring om tillhandahållande eller avsikt att börja tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, och ska endast åtföljas av följande uppgifter:

a)  leverantörens namn, rättsliga ställning och juridiska form, registreringsnummer, om leverantören är registrerad i ett handelsregister eller liknande offentligt register, geografisk adress för leverantörens huvudsakliga verksamhetsställe, en kontaktperson, en kort beskrivning av de nät eller tjänster som leverantören tillhandahåller eller har för avsikt att tillhandahålla samt angivelse av hemmedlemsstat.

b)  Den eller de värdmedlemsstater där leverantören tillhandahåller eller har för avsikt att tillhandahålla tjänster och nät direkt eller via dotterbolag, och i det senare fallet namn, rättsliga ställning och juridiska form, geografisk adress, registreringsnummer, om leverantören är registrerad i ett handelsregister eller liknande offentligt register i värdmedlemsstaten och kontaktuppgifter till eventuella berörda dotterbolag samt respektive verksamhetsområden. Om ett dotterbolag kontrolleras gemensamt av minst två leverantörer av elektronisk kommunikation som har sina huvudsakliga verksamhetsställen i olika medlemsstater ska dotterbolaget ange relevant hemmedlemsstat bland moderbolagets hemmedlemsstater enligt denna förordning, och ska anmälas av moderbolaget i den hemmedlemsstaten i enlighet med detta.

Anmälan ska lämnas in på det eller de språk som används i den tillämpligahemmedlemsstaten och i eventuella värdmedlemsstater.

3.  Eventuella ändringar av de uppgifter som lämnas in i enlighet med punkt 2 ska anges till den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten inom en månad efter ändringen. Om anmälda ändringar rör avsikten att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i en värdmedlemstat som inte omfattas av en tidigare anmälan får EU-leverantören av elektronisk kommunikation inleda verksamhet i den värdmedlemsstaten vid anmälan.

4.  Bristande efterlevnad av det anmälningskrav som fastställs i denna artikel ska utgöra en överträdelse av de gemensamma villkor som är tillämpliga på EU-leverantören av elektronisk kommunikation i hemmedlemsstaten.

5.  Den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten ska vidarebefordra de uppgifter som mottas i enlighet med punkt 2 samt eventuella ändringar av dessa uppgifter i enlighet med punkt 3 till de nationella regleringsmyndigheterna i de berörda värdmedlemsstaterna och till Berecs byrå inom en vecka efter mottagande av sådana uppgifter eller eventuella ändringar.

Berecs byrå ska driva ett offentligt tillgängligt register över anmälningar som görs i enlighet med denna förordning.

6.  På begäran från en EU-leverantör av elektronisk kommunikation ska den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten utfärda en förklaring i enlighet med artikel 9 i direktiv 2002/20/EG, där det anges att företaget i fråga innehar en gemensam EU-auktorisation.

7.  Om en eller flera nationella tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater anser att angivelsen av hemmedlemsstat i en anmälan som gjorts i enlighet med punkt 2 eller eventuella ändringar av inlämnade uppgifter i enlighet med punkt 3 inte motsvarar eller har upphört att motsvara företagets huvudsakliga verksamhetsställe i enlighet med denna förordning, ska myndigheten hänskjuta frågan till kommissionen och bestyrka grunderna för sin bedömning. En kopia av det hänskjutna ärendet ska lämnas till Berecs byrå för information. Kommissionen ska, efter att ha gett den berörda EU-leverantören av elektronisk kommunikation och de nationella regleringsmyndigheterna i den omtvistade hemmedlemsstaten tillfälle att yttra sig, inom tre månader efter hänskjutandet av ärendet utfärda ett beslut där den fastställer det berörda företagets hemmedlemsstat i enlighet med denna förordning. [Ändr. 110]

Artikel 5

Efterlevnad av den gemensamma EU-auktorisationen

1.  Den nationella regleringsmyndigheten i varje berörd medlemsstat ska i enlighet med den nationella lagstiftning som genomför de förfaranden som anges i artikel 10 i direktiv 2002/20/EG övervaka och säkerställa att EU-leverantörer av elektronisk kommunikation följer de regler och villkor som är tillämpliga på dess territorium i enlighet med artikel 3.

2.  Den nationella regleringsmyndigheten i en värdmedlemsstat ska till den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten översända all relevanta information om enskilda åtgärder som vidtagits med avseende på EU-leverantörer av elektronisk kommunikation i syfte att säkerställa efterlevnad av de regler och villkor som är tillämpliga på dess territorium i enlighet med artikel 3. [Ändr. 111]

Artikel 6

Återkallande och tillfälligt återkallande av rätten för EU-leverantörer av elektronisk kommunikation att tillhandahålla elektronisk kommunikation

1.  Utan att det påverkar åtgärder för återkallande eller tillfälligt återkallande av nyttjanderätter till spektrum eller nummer som beviljats av en berörd medlemsstat och provisoriska åtgärder som vidtagits i enlighet med punkt 3, får endast den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten återkalla eller tillfälligt återkalla rätten för en EU-leverantör av elektronisk kommunikation att tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster i hela eller delar av unionen i enlighet med den nationella lagstiftning som genomför artikel 10.5 i direktiv 2002/20/EG.

2.  Vid allvarliga eller upprepade överträdelser av de regler och villkor som är tillämpliga i en värdmedlemsstat i enlighet med artikel 3, och då åtgärder för att säkerställa efterlevnad som har vidtagits av den nationella regleringsmyndigheten i värdmedlemsstaten i enlighet med artikel 5 inte har gett verkan, ska den myndigheten informera den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten och begära att den vidtar de åtgärder som anges i punkt 1.

3.  Till dess att ett slutligt beslut om en begäran som lämnats in i enlighet med punkt 2 har fattats av den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemssaten får den nationella regleringsmyndigheten i värdmedlemsstaten vidta brådskande provisoriska åtgärder i enlighet med nationell lagstiftning som genomför artikel 10.6 i direktiv 2002/20/EG om den har bevis för att de regler och villkor som är tillämpliga på dess territorium i enlighet med artikel 3 har överträtts. Genom undantag från den tremånadersgräns som anges i artikel 10.6 i direktiv 2002/20/EG, får sådana provisoriska åtgärder gälla till dess att den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten antar ett slutligt beslut.

Kommissionen, Berec och de nationella regleringsmyndigheterna i hemmedlemsstaten och andra värdmedlemsstater ska informeras om den vidtagna tillfälliga åtgärden i god tid.

4.  Om den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten, antingen på eget initiativ eller på begäran av den nationella regleringsmyndigheten i en värdmedlemsstat, överväger att fatta ett beslut om att återkalla eller tillfälligt återkalla rättigheterna för en EU-leverantör av elektronisk kommunikation i enlighet med punkt 1 ska den meddela detta till de nationella regleringsmyndigheterna i eventuella värdmedlemsstater som påverkas av ett sådant beslut. Den nationella regleringsmyndigheten i en värdmedlemsstat får avge ett yttrande inom en månad.

5.  Med största möjliga hänsyn till eventuella yttranden från den nationella regleringsmyndigheten i den berörda värdmedlemsstaten ska den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten fatta ett slutligt beslut och ska inom en vecka från det att beslutet antagits meddela det till kommissionen, Berec och de nationella regleringsmyndigheterna i de värdmedlemsstater som berörs av ett sådant beslut.

6.  Om den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten har beslutat att återkalla eller tillfälligt återkalla rättigheter för en EU-leverantör av elektronisk kommunikation i enlighet med punkt 1, ska den nationella regleringsmyndigheten i eventuella berörda värdmedlemsstater vidta lämpliga åtgärder för att förhindra leverantören från att fortsätta att tillhandahålla tjänster eller nät som berörs av detta beslut inom sitt territorium. [Ändr. 112]

Artikel 7

Samordning av verkställighetsåtgärder

1.  Vid tillämpningen av artikel 6 ska den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten vidta tillsyns- eller verkställighetsåtgärder i samband med en elektronisk kommunikationstjänst eller ett elektroniskt kommunikationsnät som tillhandahålls i en annan medlemsstat eller som har orsakat skada i en annan medlemsstat lika noggrant som den skulle ha gjort om den berörda tjänsten eller det berörda nätet hade tillhandahållits i hemmedlemsstaten.

2.  Medlemsstaterna ska se till att det inom deras territorier är möjligt att delge juridiska dokument som avser åtgärder som vidtas i enlighet med artiklarna 5 och 6. [Ändr. 113]

Kapitel III

Europeiska insatsvaror

Avsnitt 1

Samordning av användning av radiospektrum inom den inre marknaden

Artikel 8

Tillämpningsområde och allmänna bestämmelser

1.  Detta avsnitt ska tillämpas på harmoniserade radiospektrum för trådlösa bredbandskommunikationer i enlighet med direktiv 2002/21/EG, beslut nr 676/2002/EG och beslut nr 243/2012/EU. [Ändr. 114]

2.  Detta avsnitt ska inte påverka medlemsstaternas rätt att dra fördel av avgifter som tas ut för att garantera en optimal användning av radiospektrumresurserna i enlighet med artikel 13 i direktiv 2002/20/EG och att organisera och använda sina radiospektrum för radiospektrum för den allmänna ordningen, statens säkerhet och försvar och slå vakt om mål av allmänt intresse, såsom kulturell mångfald och mediepluralism. [Ändr. 115]

3.  När kommissionen utövar de befogenheter som den tilldelas enligt detta avsnitt ska den ta största möjliga hänsyn till eventuella yttranden som utfärdas av Gruppen för radiospektrumpolitik (RSPG), inrättad genom kommissionens beslut nr 2002/622/EG(22) och alla exempel på bästa regelpraxis samt alla rapporter och råd från Berec i frågor som ligger inom dess behörighet. [Ändr. 116]

Artikel 8a

Samordning av vissa aspekter rörande överlåtelse eller uthyrning av individuella rättigheter att använda radiofrekvenser och deras varaktighet

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2002/21/EG eller av konkurrensreglerna för företag ska följande gälla för överlåtelse eller uthyrning av rättigheter att använda spektrum, eller delar därav, som anges i artikel 6.8 i beslut nr 243/2012/EU:

a)  Medlemsstaterna ska offentliggöra de aktuella detaljerna för alla sådana nyttjanderätter i ett standardiserat elektroniskt format.

b)  Medlemsstaterna får inte vägra att medge överlåtelse eller uthyrning till en befintlig innehavare av sådan nyttjanderätt.

c)  I de fall som inte omfattas av led b ovan får medlemsstaterna vägra överlåtelse enbart om det framkommer att det finns en klar risk för att den nya innehavaren inte skulle kunna uppfylla de gällande villkoren för nyttjanderätten.

d)  I de fall som inte omfattas av led b ovan får medlemsstaterna inte vägra en uthyrning om den uthyrande parten åtar sig att förbli ansvarig för att uppfylla de gällande villkoren för nyttjanderätten.

2.  Alla administrativa avgifter som åläggs företagen i samband med behandlingen av en ansökan om överlåtelse eller uthyrning av spektrum ska totalt enbart täcka de administrativa kostnader, inklusive kompletterande steg som utfärdandet av en ny nyttjanderätt, som uppkommer under behandlingen av ansökan. Alla sådana avgifter ska åläggas på ett objektivt, öppet och proportionellt sätt som minimerar de ytterligare administrativa kostnaderna och motsvarande avgifter. Artikel 12.2 i direktiv 2002/20/EG ska gälla för avgifter som införs enligt denna punkt.

3.  Alla nyttjanderätter till spektrum ska beviljas med en varaktighet på minst 25 år, och åtminstone under en sådan tidsperiod som är lämplig för att stimulera investering och konkurrens och motverka underutnyttjande och ”hamstring” av spektrum. Medlemsstaterna får bevilja nyttjanderätter på obestämd tid.

4.  Medlemsstaterna får föreskriva proportionerliga och icke-diskriminerande återkallanden av nyttjanderätter, även av sådana med minst 25 års giltighetstid, för att säkerställa en effektiv spektrumanvändning med hänsyn, bland annat, men inte uteslutande, till spektrumförvaltning, nationell säkerhet, licensbrott, harmoniserad ändring av bandanvändning och utebliven betalning av avgifter.

5.  Varaktigheten för alla befintliga nyttjanderätter förlängs härmed till 25 år från den dag de beviljades, utan att detta påverkar övriga villkor i samband med nyttjanderätterna och nyttjanderätter som beviljats på obestämd tid.

6.  En varaktighet för nyttjanderätter på minst 25 år bör inte utgöra något hinder för regleringsmyndigheterna att utfärda tillfälliga rättigheter och rättigheter för annan användning inom ett harmoniserat band. [Ändr. 117]

Artikel 9

Användning av radiospektrum för trådlösa bredbandskommunikationer: regleringsprinciper

1.  Utan att det påverkar mål av allmänt intresse ska de nationella myndigheter som är behöriga för radiospektrum ska bidra till utvecklingen av ett trådlöst område med enhetliga investerings- och konkurrensvillkor för trådlösa höghastighetsbredbandskommunikationer som möjliggör planering och tillhandahållande av integrerade, interoperabla, öppna flerterritoriella nät och tjänster och stordriftsfördelar, vilket i sin tur främjar innovation, ekonomisk tillväxt och långsiktiga fördelar för slutanvändarna.

De nationella behöriga myndigheterna ska avstå från att tillämpa förfaranden eller införa villkor för användning av radiospektrum som på ett oskäligt sätt kan hindra europeiska leverantörer av elektronisk kommunikation från att tillhandahålla integrerade elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i flera medlemsstater eller inom hela unionen. De ska se till att utvecklingen av ett sådant trådlöst område inte på ett oskäligt sätt, genom att orsaka störningar, hindrar befintliga tjänster eller tillämpningar i de berörda spektrumbanden eller i angränsande band. [Ändr. 118]

2.  De nationella behöriga myndigheterna ska tillämpa ett auktorisationssystem som är så lite betungande som möjligt för att tillåta användning av radiospektrum på grundval av objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionerliga kriterier, på ett sådant sätt att flexibiliteten och effektiviteten i radiospektrumanvändningen maximeras och jämförbara villkor främjas i hela unionen när det gäller integrerade flerterritoriella investeringar och verksamheter för leverantörer av elektronisk kommunikation. [Ändr. 119]

3.  När de nationella behöriga myndigheterna fastställer villkor och förfaranden för auktorisation av användning av radiospektrum ska de särskilt ta hänsyn till objektiv, öppet redovisad och icke-diskriminerande behandling försäkra sig om att det råder lika behandling mellan befintliga och potentiella operatörer och till kollektiv, delad och licensfri användning av spektrum. De nationella behöriga myndigheterna ska också se till att det råder samexistens mellan EU-leverantörer av elektronisk kommunikation och andra företag befintliga och nya radiospektrumanvändare. De ska i detta syfte genomföra en heltäckande konsekvensbedömning samt samråd och ska i båda fallen involvera alla intressenter. [Ändr. 120]

4.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 5 ska de nationella behöriga myndigheterna när de fastställer villkor och förfaranden för auktorisation av nyttjanderätter till radiospektrum ta hänsyn till och vid behov förena följande regleringsprinciper:

a)  Maximera slutanvändarnas intressen, bland annat både effektiva långsiktiga investeringar och innovation i trådlösa nät och tjänster och effektiv konkurrens.

b)  Säkerställa en så effektiv användning och ändamålsenlig förvaltning av radiospektrumet som möjligt, liksom tillgång till licensfritt spektrum.

c)  Garantera förutsägbara och jämförbara villkor för att möjliggöra planering av långsiktiga investeringar i nät och tjänster i ett flerterritoriellt sammanhang och skapa stordriftsfördelar.

d)  Se till att de tillämpliga villkoren är nödvändiga och proportionella, bland annat genom en objektiv och öppet redovisad bedömning av om det är motiverat att införa ytterligare villkor som kan vara till fördel eller nackdel för vissa operatörer.

e)  Säkerställa en bred territoriell täckning av trådlösa höghastighetsbredbandsnät och en bred spridning och konsumtion av berörda tjänster, och samtidigt beakta allmänintresset samt det sociala, kulturella och ekonomiska värdet hos spektrum som helhet.

ea)  Se till att eventuella ändringar i politiken för effektiv spektrumanvändning görs med hänsyn till konsekvenserna för allmänintresset i form av skadliga störningar och kostnader. [Ändr. 121]

5.  När de nationella behöriga myndigheterna bedömer om de ska införa något av de särskilda villkor för radiospektrumanvändning som avses i artikel 10 ska de särskilt beakta de kriterier som fastställs i den artikeln.

5a.  Nationella behöriga myndigheter ska garantera att informationen finns tillgänglig i auktoriseringsvillkoren och förfarandet för användning av radiospektrum, och låta intressenterna lägga fram sina åsikter under processen. [Ändr. 122]

Artikel 10

Relevanta kriterier som ska beaktas vid radiospektrumanvändning

1.  De nationella behöriga myndigheterna ska beakta följande när de fastställer mängd och typ av radiospektrum som ska fördelas i ett visst förfarande för beviljande av nyttjanderätter till radiospektrum:

a)  De tekniska egenskaperna hos och den nuvarande och planerade användningen av olika tillgängliga radiospektrumband. [Ändr. 123]

b)  En eventuell kombination i ett gemensamt förfarande för kompletterande band.

c)  Relevansen av sammanhängande portföljer av nyttjanderätter till radiospektrum i olika medlemsstater för tillhandahållande av nät eller tjänster på hela eller en betydande del av unionens marknad.

2.  De nationella behöriga myndigheterna ska beakta följande när de beslutar om huruvida de ska ange minimi- eller maximimängder av radiospektrum som kan fastställas för nyttjanderätter i ett visst band eller i kombination med kompletterande band:

a)  Effektivast möjliga användning av radiospektrum i enlighet med artikel 9.4 b, med hänsyn till egenskaperna hos och den nuvarande och planerade användningen av berörda band (ett eller flera). [Ändr. 124]

b)  Effektiva nätinvesteringar i enlighet med artikel 9.4 a.

Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av punkt 5 när det gäller villkor för maximala mängder radiospektrum.

3.  De nationella behöriga myndigheterna ska säkerställa följande när det gäller de eventuella avgifterna för nyttjanderätter till alla typer av radiospektrum:

a)  De ska på lämpligt sätt spegla radiospektrumets sociala, kulturella och ekonomiska värde, inklusive fördelaktiga externa effekter.

b)  Undvika underutnyttjande och främja investeringar i nätens och tjänsternas kapacitet, täckning och kvalitet.

c)  Undvika diskriminering och säkerställa lika möjligheter mellan operatörer, även mellan befintliga och potentiella operatörer.

d)   De ska uppnå en optimal fördelning mellan betalning i förskott och, företrädesvis, avbetalning, särskilt med tanke på behovet av att stimulera en snabb utbyggnad av nät och utnyttjande av radiospektrum i enlighet med artikel 9.4 b och e.

da)  De ska se till att de inte betalas mer än ett år innan operatörerna kan börja använda radiospektrumet.

De tekniska villkor och regleringsvillkor som är kopplade till nyttjanderätterna till radiospektrum ska definieras och finnas tillgängliga för operatörer och intressenter innan auktionsförfarandet inleds. [Ändr. 125]

Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av punkt 5 när det gäller eventuella villkor som leder till olika avgifter mellan operatörer som fastställs i syfte att främja en effektiv konkurrens.

4.  De nationella behöriga myndigheterna får ålägga skyldigheter att uppnå en minimal territoriell täckning endast när detta är nödvändigt och proportionellt i enlighet med artikel 9.4 d, i syfte att uppnå särskilda mål av allmänt intresse på nationell nivå. De nationella behöriga myndigheterna ska beakta följande när de ålägger sådana skyldigheter:

a)  Eventuell befintlig täckning av det nationella territoriet av de relevanta tjänsterna eller av andra elektroniska kommunikationstjänster.

b)  Minimering av antalet operatörer som eventuellt kan omfattas av sådana skyldigheter.

c)  Möjlighet till bördefördelning och ömsesidighet mellan flera operatörer, även leverantörer av andra elektroniska kommunikationstjänster.

d)  Nödvändiga investeringar för att uppnå en sådan täckning och behovet av att avspegla dessa investeringar i de tillämpliga avgifterna.

e)  De relevanta bandens tekniska ändamålsenlighet för ett effektivt tillhandahållande med bred territoriell täckning.

5.  De behöriga myndigheterna ska när de beslutar om huruvida de ska vidta några av de åtgärder för att främja en effektiv konkurrens som anges i artikel 5.2 i beslut nr 243/2012/EU grunda sitt beslut på en objektiv och framåtblickande bedömning av följande, med beaktande av marknadsförhållanden och tillgängliga riktmärken:

a)  Om en effektiv konkurrens kan eller inte kan upprätthållas eller uppnås om åtgärderna inte vidtas.

b)  Sannolika effekter av sådana tillfälliga åtgärder på marknadsoperatörernas befintliga och framtida investeringar.

6.  De nationella behöriga myndigheterna ska fastställa villkor enligt vilka företagen får överlåta eller hyra ut delar av eller hela sina individuella nyttjanderätter till radiospektrum till andra företag, inklusive fördelning av sådana radiospektrum. De nationella behöriga myndigheterna ska beakta följande när de fastställer sådana villkor:

a)  Optimera en effektiv radiospektrumanvändning i enlighet med artikel 9.4 b.

b)  Utnyttja fördelaktiga fördelningsmöjligheter.

c)  Förena befintliga och potentiella rättsinnehavares intressen.

d)  Skapa en bättre fungerande och mer likvid marknad för tillträde till radiospektrum.

Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av konkurrensreglerna på företagen.

7.  De nationella behöriga myndigheterna ska ge tillstånd till delning av passiv och aktiv infrastruktur och gemensamt anläggande av infrastruktur för trådlösa bredbandskommunikationer, och ska därvid beakta följande:

a)  Konkurrenssituationen avseende infrastrukturbaserad konkurrens och eventuell tjänstebaserad konkurrens.

b)  Kraven på effektiv radiospektrumanvändning.

c)  Ökad valfrihet och högre kvalitet på tjänsterna för slutanvändare.

d)  Teknisk innovation.

Denna punkt ska inte påverka tillämpningen av konkurrensreglerna på företagen.

Artikel 11

Ytterligare bestämmelser om villkor för användning av radiospektrum

1.  När de tekniska förhållandena för tillträde till och effektiv användning av harmoniserade radiospektrum för trådlösa bredbandskommunikationer gör det möjligt att använda relevanta radiospektrum enligt ett allmänt auktorisationssystem, ska de nationella behöriga myndigheterna undvika att införa ytterligare villkor och ska se till att eventuell alternativ användning inte hindrar en effektiv tillämpning av ett sådant harmoniserat system. Detta ska inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i artikel 2.8. [Ändr. 126]

2.  De nationella behöriga myndigheterna ska fastställa villkor för auktorisation, varigenom en individuell auktorisation eller nyttjanderätt kan återkallas eller upphävas vid upprepad underlåtande att använda det relevanta radiospektrumet. Återkallandet eller upphävandet kan omfattas av en lämplig ersättning när underlåtandet att använda det berörda radiospektrumet beror på orsaker som står utanför operatörens kontroll och är objektivt motiverade.

3.  De nationella behöriga myndigheterna ska, i enlighet med konkurrensreglerna och för att snabbt frigöra eller fördela tillräckligt harmoniserade radiospektrum i kostnadseffektiva band för trådlösa bredbandstjänster med hög kapacitet, överväga behovet av att införa

a)  lämplig ersättning eller stimulansbetalningar till befintliga användare eller innehavare av nyttjanderätter till radiospektrum, bland annat genom att inbegripa dem i budsystemet eller genom fasta belopp för nyttjanderätter,

b)  stimulansbetalningar som ska betalas av befintliga användare eller innehavare av nyttjanderätter till radiospektrum.

4.  De nationella behöriga myndigheterna ska överväga behovet av att i enlighet med artikel 6.3 i beslut nr 243/2012/EU fastställa lämpliga miniminivåer för teknisk prestanda för olika band för att förbättra spektrumeffektiviteten och utan att det påverkar de åtgärder som vidtas enligt beslut nr 676/2002/EG.

När de fastställer dessa nivåer ska de särskilt

a)  ta hänsyn till den tekniska utvecklingscykeln och förnyelse av utrustning, särskilt terminalutrustning.

b)  tillämpa principen om teknikneutralitet för att uppnå den angivna prestandanivån i enlighet med artikel 9 i direktiv 2002/21/EG.

Artikel 12

Harmonisering av vissa auktorisationsvillkor för trådlösa bredbandskommunikationer

1.  De nationella behöriga myndigheterna ska fastställa tidtabeller för beviljande eller förnyad tilldelning av nyttjanderätter eller för förlängning av sådana rätter enligt villkoren för befintliga rätter, vilka ska gälla för radiospektrum som harmoniserats för trådlösa bredbandskommunikationer. samtidigt som de i alla avseenden beaktar direktiv 2002/21/EG, framför allt artiklarna 7, 8, 8a, 9 och 9a, beslut nr 676/2002/EG och beslut nr 243/2012/EU, framför allt artiklarna 2, 3, 5 och 6. [Ändr. 127]

Giltighetstiden för nyttjanderätter eller datum för förlängning ska fastställas i god tid före det relevanta förfarande som fastställs i den tidtabell som avses i första stycket. När de nationella behöriga myndigheterna fastställer tidtabeller, giltighetstider och förlängningsperioder ska de beakta behovet av förutsägbara investeringsförhållanden, möjligheter att frigöra eventuella relevanta nya radiospektrumband som harmoniserats för trådlösa bredbandskommunikationer och amorteringstiden för relaterade investeringar enligt konkurrenskraftiga villkor. [Ändr. 128]

2.  För att säkerställa ett enhetligt genomförande av punkt 1 i hela unionen och särskilt möjliggöra synkroniserad tillgång till trådlösa tjänster inom unionen får ska kommissionen genom genomförandeakter som ska antas inom ett år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande

a)  fastställa en gemensam tidtabell för hela unionen eller lämpliga tidtabeller för de rådande omständigheterna för olika kategorier av medlemsstater, det eller de datum då individuella nyttjanderätter för ett harmoniserat band eller en kombination av kompletterande harmoniserade band ska beviljas och faktisk användning av radiospektrum ska tillåtas för exklusivt eller delat tillhandahållande av trådlösa bredbandskommunikationer inom unionen,

b)  fastställa en kortaste giltighetstid på minst 25 år för de rätter som beviljas i de harmoniserade banden, och i vilket fall som helst en giltighetstid som är lämplig för att stimulera investeringar och konkurrens och motverka underanvändning eller ”hamstring” av spektrum, eller fastställa att rätterna ska beviljas med obegränsad giltighetstid,

c)  när det gäller rättigheter som inte är obegränsade, fastställa ett samordnat förfallo- eller förlängningsdatum för hela unionen,

d)  fastställa det datum då en befintlig nyttjanderätt till spektrum, i harmoniserade band för trådlös bredbandskommunikation, ska ändras för att möjliggöra tillhandahållande av trådlösa bredbandskommunikationer.

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2 och utan att det påverkar tillämpningen av de bestämmelser som avses i artikel 9.3 och 9.4 i direktiv 2002/21/EG. [Ändr. 129]

3.  Om inte annat följer av artikel 8a.4 ska kommissionen får också anta genomförandeakter senast ett år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande för att harmonisera utgångs- eller förlängningsdatumet för individuella nyttjanderätter till radiospektrum för trådlöst bredband i harmoniserade band, som redan finns den dag sådana akter antas, för att samordna datumet för förlängning eller förnyad tilldelning av nyttjanderätter till sådana band, inklusive en eventuell samordning med datum för förlängning eller förnyad tilldelning av andra band som harmoniserats genom genomförandeakter som antagits i enlighet med punkt 2 eller denna punkt. Sådana genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.

Om det i de genomförandeakter som avses i denna punkt fastställs ett harmoniserat datum för förlängning eller förnyad tilldelning av nyttjanderätter till radiospektrum som infaller efter förfallo- eller förlängningsdatumet för eventuella befintliga individuella nyttjanderätter till sådana radiospektrum i medlemstaterna, ska varaktigheten för de nationella behöriga myndigheterna förlänga de befintliga nyttjanderätterna fram till det harmoniserade datumet enligt samma väsentliga auktorisationsvillkor som tidigare tillämpats, inklusive eventuella tillämpliga avgifter förlängas utan att det ska påverka andra villkor i anslutning till rätterna.

Om den förlängningsperiod som beviljats i enlighet med andra stycket är avsevärt längre än den ursprungliga giltighetstiden för nyttjanderätterna får de nationella behöriga myndigheterna anpassa förlängningen av rätterna till tidigare tillämpliga auktorisationsvillkor som är nödvändiga mot bakgrund av förändrade omständigheter, inklusive uttag av ytterligare avgifter. Dessa ytterligare avgifter ska beräknas tidsproportionellt utifrån den eventuella inledande avgiften för de ursprungliga nyttjanderätterna som uttryckligen beräknades enligt den ursprungliga giltighetstiden. [Ändr. 130]

De genomförandeakter som anges i detta stycke ska inte fordra att giltighetstiden för befintliga nyttjanderätter i medlemstaterna förkortas, förutom i enlighet med artikel 14.2 i direktiv 2002/20/EG, och ska inte gälla befintliga rätter med obegränsad giltighetstid.

När kommissionen antar en genomförandeakt enligt punkt 2 får den tillämpa bestämmelserna i denna punkt på motsvarande sätt på nyttjanderätter till det berörda harmoniserade bandet för trådlöst bredband.

4.  Kommissionen ska beakta följande när den antar de genomförandeakter som anges i punkterna 2 och 3:

a)  De regleringsprinciper som anges i artikel 9.

b)  Objektiva variationer av behoven av ytterligare radiospektrum för tillhandahållande av trådlöst bredband inom unionen, samtidigt som den tar hänsyn till gemensamma behov av radiospektrum för integrerade nät som täcker flera medlemsstater.

c)  Förutsägbarhet i driftsvillkoren för befintliga radiospektrumanvändare.

d)  Användnings-, utvecklings- och investeringscykler för successiva generationer av trådlös bredbandsteknik.

e)  Efterfrågan från slutanvändarna på trådlösa bredbandskommunikationer med hög kapacitet.

När kommissionen fastställer tidtabeller för olika kategorier av medlemsstater som inte redan har beviljat individuella nyttjanderätter och tillåtit faktisk användning av det berörda harmoniserade bandet, ska den vederbörligen beakta eventuella synpunkter från medlemsstaterna om hur radiospektrumrätter har beviljats historiskt sett, grunderna för begränsningar i enlighet med artikel 9.3 och 9.4 i direktiv 2002/21/EG, eventuella behov av att utrymma bandet i fråga, konkurrenseffekter eller geografiska eller tekniska begränsningar, med hänsyn till följderna för den inre marknaden. Kommissionen ska se till att genomförandet inte skjuts upp i onödan och att eventuella variationer i tidtabellerna mellan medlemsstaterna inte leder till olämpliga skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller konkurrens eller reglering.

5.  Punkt 2 ska inte påverka medlemsstaternas rätt att bevilja nyttjanderätter till och tillåta faktisk användning av ett harmoniserat band före antagandet av en genomförandeakt som gäller det bandet om inte annat följer av andra stycket i denna punkt, eller före det harmoniserade datum som fastställts i en genomförandeakt för detta band.

Om de nationella behöriga myndigheterna beviljar nyttjanderätter till ett harmoniserat band innan en genomförandeakt som gäller det bandet antas ska de fastställa villkor för beviljandet på ett sådant sätt att innehavarna av nyttjanderätterna är medvetna om att kommissionen kommer att anta genomförandeakter i enlighet med punkt 2 för hela unionen. Detta stycke ska inte tillämpas på beviljande av nyttjanderätter med obegränsad giltighetstid. [Ändr. 131]

6.  När det gäller harmoniserade band för vilka en gemensam tidtabell för beviljande av nyttjanderätter och tillåtelse av faktisk användning har fastställts i en genomförandeakt som antagits i enlighet med punkt 2, ska de behöriga myndigheterna i rätt tid lämna tillräckligt detaljerad information till kommissionen om sina planer för att säkerställa efterlevnaden. Kommissionen ska anta en genomförandeakt för att fastställa format och förfaranden för inlämnandet av sådan information inom ett år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande. Genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2. [Ändr. 132]

Om kommissionen vid en granskning av de detaljerade planer som lämnats in av medlemsstaterna anser att det är osannolikt att medlemsstaten i fråga kommer att kunna uppfylla sin tidtabell får kommissionen anta ett beslut genom en genomförandeakt för att kräva att medlemsstaten anpassar sina planer på lämpligt sätt för att garantera efterlevnad.

Artikel 12a

Gemensamt auktorisationsförfarande för att bevilja individuella nyttjanderätter till radiospektrum

1.  Två eller flera medlemsstater får samarbeta med varandra, och med kommissionen, för att uppfylla sina förpliktelser i enlighet med artiklarna 6 och 7 i auktorisationsdirektivet i syfte att införa ett gemensamt auktorisationsförfarande för att bevilja individuella nyttjanderätter till radiospektrum, och då följa, där så är möjligt, de eventuella gemensamma tidtabeller som fastställts i enlighet med artikel 12.2. Det gemensamma auktorisationsförfarandet ska uppfylla följande kriterier:

a)  De individuella nationella auktorisationsförfarandena ska inledas och genomföras av de nationella behöriga myndigheterna enligt en gemensam tidtabell.

b)  Det ska, där så är lämpligt, föreskriva gemensamma villkor och förfaranden för urval och beviljande av individuella rättigheter till de berörda medlemsstaterna.

c)  Det ska, där så är lämpligt, föreskriva gemensamma eller jämförbara villkor som ska vara knutna till de individuella nyttjanderätterna för de berörda medlemsstaterna rörande, bland annat, tillåtelse för operatörer att tilldelas enhetliga spektrumportföljer med avseende på de spektrumblock som ska tilldelas.

2.  Om medlemsstaterna avser att införa ett gemensamt auktorisationsförfarande ska de berörda nationella behöriga myndigheterna på samma gång göra sina förslag till åtgärder tillgängliga för kommissionen och de behöriga myndigheterna. Kommissionen ska underrätta de andra medlemsstaterna.

3.  Ett gemensamt auktorisationsförfarande ska hela tiden vara öppet för andra medlemsstater. [Ändr. 133]

Artikel 13

Samordning av auktorisationsförfaranden och villkor för användning av radiospektrum för trådlöst bredband på den inre marknaden

1.  Om en nationell behörig myndighet har för avsikt att göra användningen av radiospektrum beroende av en allmän auktorisation eller bevilja individuella nyttjanderätter till radiospektrum eller ändra rättigheter eller skyldigheter för användningen av radiospektrum i enlighet med artikel 14 i direktiv 2002/20/EG, ska den samtidigt göra förslaget till åtgärd tillgängligt för kommissionen och de behöriga myndigheterna för radiospektrum i andra medlemsstater, liksom den motivering som åtgärden grundar sig på, om så är tillämpligt när det offentliga samråd som avses i artikel 6 i direktiv 2002/21/EG har avslutats och i alla händelser först i ett skede av utarbetandet där den kan lämna tillräcklig och definitiv information om alla relevanta frågor till kommissionen och de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna.

De nationella behöriga myndigheterna ska minst lämna information om följande frågor, om så är tillämpligt:

a)  Typ av auktorisationsförfarande.

b)  Tidpunkt för auktorisationsförfarandet.

c)  Nyttjanderätternas giltighetstid, som inte ska understiga 25 år, och i vilket fall som helst lämpa sig för att stimulera investeringar och konkurrens och motverka underanvändning eller ”hamstring” av spektrum. [Ändr. 134]

d)  Typ och mängd av tillgängligt radiospektrum, totalt eller till ett visst företag.

e)  Belopp och struktur för eventuella avgifter som ska betalas.

f)  Ersättning eller incitament när det gäller utrymmande eller fördelning av radiospektrum av befintliga användare.

g)  Täckningsskyldigheter.

h)  Tillträde för grossister, nationella eller regionala roamingkrav.

i)  Reservering av radiospektrum för vissa typer av operatörer eller uteslutande av vissa typer av operatörer.

j)   Villkor för tilldelning, förnyad tilldelning, överlåtelse eller ackumulering av nyttjanderätter. [Ändr. 135]

k)  Möjlighet till delad användning av radiospektrum.

l)  Infrastrukturdelning.

m)  Miniminivåer för teknisk prestanda.

n)  Begränsningar som tillämpas i enlighet med artikel 9.3 och 9.4 i direktiv 2002/21/EG.

o)  Upphävande eller återkallande av en eller flera nyttanderätter eller ändring av rättigheter eller skyldigheter som är knutna till sådana rätter som inte kan anses vara mindre betydande i den mening som avses i artikel 14.1 i direktiv 2002/20/EG.

2.  De nationella behöriga myndigheterna och kommissionen får yttra sig till den berörda behöriga myndigheten inom en period av två månader. Tvåmånadersperioden kan inte förlängas.

Kommissionen ska särskilt beakta följande när den bedömer en föreslagen åtgärd i enlighet med denna artikel:

a)  Bestämmelserna i direktiven 2002/20/EG och 2002/21/EG samt i beslut nr 243/2012/EU.

b)  De regleringsprinciper som anges i artikel 9.

c)  Relevanta kriterier för vissa särskilda villkor som anges i artikel 10 samt de kompletterande bestämmelser som anges i artikel 11.

d)  Eventuella genomförandeakter som antagits i enlighet med artikel 12. [Ändr. 136]

e)  Konsekvens med nyligen införda, ej avslutade eller planerade förfaranden i andra medlemsstater samt eventuella effekter på handeln mellan medlemsstaterna.

Om kommissionen inom denna tidsperiod meddelar den behöriga myndigheten att förslaget till åtgärd utgör ett hinder för den inre marknaden eller om den hyser allvarliga tvivel om huruvida åtgärden är förenlig med unionsrätten, ska förslaget till åtgärd inte antas under en ytterligare period av två månader. I sådana fall ska kommissionen även informera de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna om sin ståndpunkt.

3.  Under den tidsfrist på två månader som avses i punkt 2 ska kommissionen och den berörda behöriga myndigheten ha ett nära samarbete för att identifiera den lämpligaste och effektivaste åtgärden mot bakgrund av de kriterier som avses i punkt 2 med beaktande av marknadsaktörernas yttranden och behovet av att säkerställa spridningen av en enhetlig regleringspraxis.

4.  Den behöriga myndigheten får ändra eller dra tillbaka förslaget till åtgärd när som helst under förfarandet, med största möjliga hänsyn till kommissionens meddelande enligt punkt 2.

5.  Inom den ytterligare tvåmånadersperiod som avses i punkt 2 får kommissionen

a)  lägga fram ett utkast till beslut för kommunikationskommittén med ett krav på att den berörda behöriga myndigheten ska dra tillbaka förslaget till åtgärd. Utkastet till beslut ska åtföljas av en detaljerad och objektiv analys av varför kommissionen anser att förslaget till åtgärd inte bör antas i den form som det lämnats in. Vid behov ska kommissionen lämna specifika förslag för ändring av förslaget till åtgärd, eller

b)  fatta ett beslut om att ändra sin ståndpunkt om det berörda förslaget till åtgärd.

6.  Om kommissionen inte har lagt fram ett utkast till beslut i enlighet med punkt 5 a eller om den fattar ett beslut i enlighet med punkt 5 b får den berörda behöriga myndigheten anta förslaget till åtgärd.

Om kommissionen har lagt fram ett utkast till beslut i enlighet med punkt 5 a får den behöriga myndigheten inte anta åtgärden under en period av högst sex månader från det datum då det meddelande som avses i punkt 2 skickades till den behöriga myndigheten.

Kommissionen får när som helst under förfarandet besluta att ändra sin ståndpunkt om det berörda förslaget till åtgärd, även efter det att utkastet till beslut har lagts fram för kommunikationskommittén.

7.  Kommissionen ska anta eventuella beslut med krav på att den behöriga myndigheten ska dra tillbaka sitt förslag till åtgärd genom genomförandeakter. Sådana genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.

8.  När kommissionen har antagit ett beslut i enlighet med punkt 7 ska den behöriga myndigheten ändra eller dra tillbaka förslaget till åtgärd inom sex månader från datumet för meddelandet av kommissionens beslut. Om förslaget till åtgärd ändras ska den behöriga myndigheten i tillämpliga fall genomföra ett offentligt samråd och ska göra förslaget till åtgärd tillgängligt för kommissionen i enlighet med punkt 1.

9.  Den berörda behöriga myndigheten ska ta största möjliga hänsyn till eventuella synpunkter från de behöriga myndigheterna i de andra medlemsstaterna och kommissionen och får, förutom i de fall som omfattas av tredje stycket i punkt 2, andra stycket i punkt 6 och punkt 7, anta förslaget till åtgärd och meddela kommissionen detta.

10.  Den behöriga myndigheten ska informera kommissionen om resultaten av det förfarande som åtgärden avser när förfarandet i fråga har avslutats.

Artikel 14

Tillträde till RLAN

1.  De nationella behöriga myndigheterna ska tillåta tillhandahållande av tillträde genom RLAN till nät som tillhör en leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten samt användning av harmoniserade radiospektrum för sådant tillhandahållande, med förbehåll endast för en allmän auktorisation.

2.  De nationella behöriga myndigheterna får inte förhindra leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten att ge allmänheten tillträde till sina nät genom RLAN som kan vara belägna i en slutanvändares lokaler, under förutsättning att de allmänna auktorisationsvillkoren följs samt att användaren lämnar sitt förhandsgodkännande.

3.  Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten får inte ensidigt begränsa

a)  slutanvändares rätt att ansluta sig till RLAN efter eget val som tillhandahålls av tredje parter,

b)  slutanvändarnas rätt att ömsesidigt eller mer allmänt tillåta tillträde till sådana leverantörers nät för andra slutanvändare genom RLAN, även på grundval av initiativ från tredje parter som förenar och ger tillgång till olika slutanvändares RLAN.

4.  De nationella behöriga myndigheterna får inte begränsa slutanvändarnas rätt att ömsesidigt eller mer allmänt tillåta tillträde till sina RLAN-nät för andra slutanvändare, även på grundval av initiativ från tredje parter som förenar och ger tillgång till olika slutanvändares RLAN.

5.  De nationella regleringsmyndigheterna får inte begränsa tillhandahållande av allmänt tillträde till RLAN

a)  av offentliga myndigheter eller i omedelbar närhet till lokaler där sådana myndigheter är inhysta, när tillträdet är en sidotjänst till de offentliga tjänster som tillhandahålls i sådana lokaler,

b)  genom initiativ från icke-statliga organisationer eller offentliga myndigheter att förena och ömsesidigt eller mer allmänt göra RLAN tillgängligt för olika slutanvändare, i tillämpliga fall inklusive RLAN med allmänt tillträde i enlighet med led a.

6.  Ett företag, en offentlig myndighet eller en annan slutanvändare ska inte anses vara en leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten endast på grund av att de ger allmänt tillträde till RLAN om tillhandahållandet inte är av kommersiell karaktär eller endast är en sidotjänst till andra kommersiella verksamheter eller offentliga tjänster som inte är beroende av överföring av signaler via sådana nät.

Artikel 15

Utbyggande och drift av anslutningspunkter med kort räckvidd

1.  De nationella behöriga myndigheterna ska tillåta utbyggnad, anslutning och drift av småskaliga trådlösa anslutningspunkter med kort räckvidd enligt det allmänna auktorisationssystemet och får inte begränsa sådan utbyggnad, anslutning eller drift i onödan genom enskilda stadsplaneringstillstånd eller på något annat sätt om sådan användning uppfyller de genomförandeåtgärder som antagits i enlighet med punkt 2.

Denna punkt påverkar inte auktorisationssystemet för radiospektrum som byggs ut för att driva anslutningspunkter med kort räckvidd.

2.  För att genomförandet av det allmänna auktorisationssystemet för utbyggnad, anslutning och drift av trådlösa anslutningspunkter med kort räckvidd i enlighet med punkt 1 ska vara enhetligt får ska kommissionen genom en genomförandeakt, som ska antas ett år efter dagen för denna förordnings ikraftträdande, ange tekniska egenskaper för utformning, utbyggnad och drift av trådlösa anslutningspunkter med kort räckvidd. Det ska garanteras att sådana trådlösa anslutningspunkter inte är störande när de används i olika lokala sammanhang. Kommissionen ska ange sådana tekniska egenskaper med hänvisning till maximal storlek, effekt och elektromagnetiska egenskaper samt visuellt intryck av utbyggda trådlösa anslutningspunkter med kort räckvidd. Dessa tekniska egenskaper för användning av trådlösa anslutningspunkter med kort räckvidd ska minst uppfylla kraven i direktiv 2013/35/EU(23) och de gränsvärden som anges i rådets rekommendation nr 1999/519/EG(24). [Ändr. 137]

De tekniska egenskaper som anges för att utbyggnad, anslutning och drift av trådlösa anslutningspunkter med låg räckvidd ska omfattas av punkt 1 ska inte påverka de väsentliga kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG om utsläppande på marknaden av sådana produkter.(25) [Ändr. 138]

Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.

Artikel 16

Samordning av radiospektrum mellan medlemsstaterna

1.  Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas skyldigheter enligt relevanta internationella avtal, inbegripet Internationella telekommunikationsunionens (ITU) radioreglemente ska de behöriga myndigheterna säkerställa att användningen av radiospektrum är organiserad på deras territorier, och ska särskilt vidta alla nödvändiga åtgärder för fördelning eller tilldelning av spektrum så att inga andra medlemsstater förhindras att tillåta användning av ett visst harmoniserat band på sina territorier i enlighet med unionens lagstiftning.

2.  Medlemsstaterna ska samarbeta med varandra i den gränsöverskridande samordningen av användningen av radiospektrum för att säkerställa efterlevnad med punkt 1 och se till att ingen medlemsstat förvägras rättvist tillträde till radiospektrumet.

3.  Varje berörd medlemsstat får uppmana gruppen för radiospektrumpolitik att medla för att hjälpa den och eventuella andra medlemsstater att uppfylla denna artikel.

Kommissionen får anta genomförandeåtgärder för att se till att de samordnade resultaten uppfyller kravet på rättvist tillträde till radiospektrumet mellan de relevanta berörda medlemsstater, lösa eventuella praktiska inkonsekvenser mellan olika samordnade resultat mellan olika medlemsstater och säkerställa genomförandet av samordnade lösningar enligt unionsrätten. Sådana genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2. [Ändr. 139]

Avsnitt 2

Europeiska produkter för virtuell access

Artikel 17

Europeiska produkter för virtuell bredbandsaccess

1.  Tillhandahållande av en virtuell produkt för bredbandsaccess i enlighet med artiklarna 8 och 12 i direktiv 2002/19/EG ska anses utgöra tillhandahållande av en europeisk virtuell produkt för bredbandsaccess om den levereras i enlighet med de minimiparametrar som anges i ett av de erbjudanden som fastställs i bilaga I och tillsammans uppfyller följande väsentliga krav:

a)  Produkten erbjuds som en högkvalitetsprodukt i hela unionen.

b)  Högsta möjliga grad av driftskompatibilitet för nät och tjänster och icke-diskriminerande nätförvaltning mellan operatörerna i konsekvens med nättopologin.

c)  Kapacitet att ge service till slutanvändarna på konkurrenskraftiga villkor.

d)  Kostnadseffektivitet, med hänsyn till produktens kapacitet att tillämpas på befintliga och nybyggda nät och samverka med andra accessprodukter som kan tillhandahållas på samma nätstruktur.

e)  Driftsmässig effektivitet, särskilt att i så stor utsträckning som möjligt begränsa eventuella hinder för genomförandet och utbyggnadskostnader för leverantörer av virtuellt bredbandsaccess och sökande som vill ha tillträde till virtuellt bredband.

f)  Efterlevnad av reglerna för integritets- och personuppgiftsskydd, nätens säkerhet och integritet samt insyn i enlighet med unionsrätten.

2.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 32 för att anpassa bilaga I mot bakgrund av marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen så att de väsentliga krav som anges i punkt 1 kan fortsätta att uppfyllas. [Ändr. 140]

Artikel 17a

Högkvalitativa accessprodukter för tillhandahållande av kommunikationstjänster för företag

1.  De nationella regleringsmyndigheterna ska, med beaktande av de riktlinjer från Berec som avses i punkt 2, överväga om det är proportionerligt att leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster, som i enlighet med artikel 16 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) anses ha ett betydande marknadsinflytande på en relevant marknad för tillhandahållandet av högkvalitativa elektroniska kommunikationstjänster för grossistledet, åläggs offentliggöra ett referenserbjudande för grossister. Dessa överväganden bör göras inom en månad efter det att Berecs riktlinje har offentliggjorts.

2.   Senast den 31 december 2015 ska Berec, efter samråd med intressenter och i samarbete med kommissionen, fastställa riktlinjer för vilka delar som ska ingå i referenserbjudandet. Riktlinjerna bör åtminstone omfatta terminerande avsnitt i hyrda linjer och får även omfatta andra accessprodukter för företag i grossistledet som Berec anser vara lämpliga, med beaktande av efterfrågan i slutkunds- och grossistledet samt bästa regleringspraxis. De nationella regleringsmyndigheterna får kräva att ytterligare delar ska ingå i referenserbjudandet. Berec ska se över riktlinjerna regelbundet mot bakgrund av marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen. [Ändr. 141]

Artikel 18

Regleringsvillkor för europeiska produkter för virtuell bredbandsaccess

1.  En nationell regleringsmyndighet som tidigare i enlighet med artiklarna 8 och 12 i direktiv 2002/19/EG har ålagt en operatör en skyldighet att tillhandahålla tillträde i grossistledet till nästa generations nät ska bedöma huruvida det är lämpligt och proportionellt att i stället införa en skyldighet att leverera en europeisk produkt för virtuell bredbandsaccess som har minst likvärdiga funktioner som de befintliga accessprodukter i grossistledet som införts.

De nationella tillsynsmyndigheter som avses i första stycket ska utföra den erforderliga bedömningen av befintliga åtgärder för tillträde i grossistledet så snart som möjligt efter ikraftträdandet av denna förordning, oavsett tidpunkten för analys av de relevanta marknaderna i enlighet med artikel 16.6 i direktiv 2002/21/EG.

När den nationell regleringsmyndighet som tidigare har infört en skyldighet att tillhandahålla virtuell bredbandaccess efter sin bedömning enligt första stycket anser att en europeisk produkt för virtuell bredbandsaccess inte är lämplig under de specifika omständigheterna ska den lämna en motiverad förklaring i sitt utkast till åtgärd i enlighet med det förfarande som avses i artiklarna 6 och 7 i direktiv 2002/21/EG.

2.  När en nationell regleringsmyndighet har för avsikt att ålägga en operatör skyldigheten att tillhandahålla access i grossistledet till ett nästa generations nät i enlighet med artiklarna 8 och 12 i direktiv 2002/19/EG ska den, förutom de faktorer som anges i artikel 12.2 i det direktivet, särskilt bedöma respektive fördelar med att införa

i)  en passiv insatsvara i grossistledet, såsom fysiskt separat tillträde till accessnätet eller delaccessnätet eller

ii)  en icke-fysisk eller virtuell insatsvara för grossistledet som erbjuder motsvarande funktioner, särskilt en europeisk produkt för virtuell bredbandsaccess som uppfyller de väsentliga krav och parametrar som anges i artikel 17.1 och punkt 1 i bilaga I till denna förordning.

3.  Genom undantag från artikel 12.3 i direktiv 2002/19/EG ska en nationell regleringsmyndighet när den har för avsikt att ålägga en operator skyldigheten att tillhandahålla virtuell bredbandsaccess i enlighet med artiklarna 8 och 12 i det direktivet, införa en skyldighet att tillhandahålla en europeisk produkt för virtuell bredbandsaccess som har de mest relevanta funktionerna för att uppfylla det regleringsbehov som myndigheten har fastställt i sin bedömning. När en nationell regleringsmyndighet anser att en europeisk produkt för virtuell bredbandsaccess inte är lämplig under de specifika omständigheterna ska den lämna en motiverad förklaring i sitt utkast till åtgärd i enlighet med det förfarande som anges i artiklarna 6 och 7 i direktiv 2002/21/EG.

4.  Den nationella regleringsmyndigheten ska, när den i enlighet med punkterna 1, 2 eller 3 bedömer huruvida en europeisk produkt för virtuell bredbandsaccess ska införas i stället för andra möjliga accessprodukter i grossistledet, beakta behovet av enhetliga regleringsvillkor inom unionen för korrigeringsåtgärder avseende tillträde i grossistledet, den rådande och framtida konkurrenssituationen avseende infrastrukturbaserad konkurrens och utvecklingen av marknadsförhållandena mot tillhandahållande av konkurrerande nästa generations nät samt investeringar som görs av den operatör som anses ha ett betydande marknadsinflytande respektive av tillträdessökande och amorteringstiden för sådana investeringar.

Den nationella regleringsmyndigheten ska fastställa en övergångsperiod för ersättandet av en befintlig accessprodukt för grossistledet med en europeisk produkt för virtuell bredbandsaccess om så är nödvändigt.

5.  Genom undantag från artikel 9.3 i direktiv 2002/19/EG ska de nationella regleringsmyndigheterna om en operatör i enlighet med artiklarna 8 och 12 i det direktivet har skyldigheter att tillhandahålla en europeisk produkt för virtuell bredbandsaccess, säkerställa att ett referenserbjudande som åtminstone innehåller de delar som anges i bilaga i punkt 1, 2 eller 3 i bilaga I, allt efter omständigheterna.

6.  Genom undantag från artikel 16.3 i direktiv 2002/21/EG ska en nationell regleringsmyndighet inte införa en obligatorisk uppsägningstid innan den upphäver en tidigare införd skyldighet att erbjuda en europeisk produkt för virtuell bredbandsaccess som uppfyller de väsentliga krav och parametrar som anges i artikel 17.1 och i punkt 2 i bilaga I till denna förordning om den berörda operatören frivilligt åtar sig att på rättvisa och rimliga villkor göra en sådan produkt tillgänglig på begäran av tredje parter under en ytterligare period av tre år.

7.  Om en nationell regleringsmyndighet inom ramen för en bedömning i enlighet med punkterna 2 och 3 överväger om priskontroller för tillträde i grossistledet till nästa generationsens nät ska införas eller upprätthållas i enlighet med artikel 13 i direktiv 2002/19/EG, vare sig genom en av de europeiska produkterna för virtuell bredbandsaccess eller på annat sätt, ska den överväga konkurrenssituationen i fråga om priser, valfrihet och kvalitet på de produkter som erbjuds på slutkundsnivå. Myndigheten ska ta hänsyn till hur effektivt skyddet mot diskriminering är på grossistnivå och till situationen för den infrastrukturbaserade konkurrensen från andra fasta linjenät eller trådlösa nät, och ska lägga vederbörlig vikt rollen för befintlig infrastrukturbaserad konkurrens mellan nästa generations nät när det gäller att stimulera ytterligare kvalitetsförbättringar för slutanvändarna, i syfte att fastställa huruvida priskontroller för tillträde för grossistledet inte är nödvändigt eller proportionellt i det specifika fallet. [Ändr. 142]

Artikel 19

Anslutningsprodukt med garanterad tjänstekvalitet

1.  Varje operatör ska ha rätt att tillhandahålla europeiska anslutningsprodukter med garanterad tjänstekvalitet enligt vad som anges i punkt 4.

2.  Varje operatör ska uppfylla en rimlig begäran som lagts fram skriftligt av en auktoriserad leverantör av elektroniska kommunikationstjänster om att tillhandahålla en europeisk anslutningsprodukt med garanterad tjänstekvalitet enligt vad som anges i punkt 4. Avslag på begäran om att tillhandahålla en europeisk produkt med garanterad tjänstekvalitet ska grundas på objektiva kriterier. Operatören ska ange skälen till eventuella avslag inom en månad från den skriftliga begäran.

Om den part som begär leverans av en europeisk anslutningsprodukt med garanterad tjänstekvalitet inte kan eller inte vill göra en europeisk anslutningsprodukt tillgänglig för den part som lämnat in begäran på rimliga villkor, vare sig inom unionen eller i tredjeländer ska detta anses utgöra ett objektivt skäl till avslag om den senare parten begär detta.

3.  Om begäran avslås eller om en överenskommelse om specifika villkor, inklusive pris, inte har nåtts inom två månader från den skriftliga begäran har ingen av parterna rätt att hänskjuta frågan till den relevanta nationella regleringsmyndigheten i enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/21/EG. I sådant fall kan artikel 3.6 i denna förordning vara tillämplig.

4.  Tillhandahållande av en anslutningsprodukt ska anses utgöra tillhandahållande av en europeisk anslutningsprodukt med garanterad tjänstekvalitet om den levereras i enlighet med de minimiparametrar som anges i bilaga II och tillsammans uppfyller följande väsentliga krav:

a)  Produkten erbjuds som en högkvalitetsprodukt i hela unionen.

b)  Tjänsteleverantörerna kan tillgodose sina slutanvändares behov.

c)  Kostnadseffektivitet, med hänsyn till befintliga lösningar som kan tillhandahållas på samma nät.

d)  Driftsmässig effektivitet, i synnerhet när det gäller att undanröja hinder för genomförandet samt utbyggnadskostnader för kunderna i så stor utsträckning som möjligt.

e)  Efterlevnad av reglerna för integritets- och personuppgiftsskydd, nätens säkerhet och integritet samt insyn i enlighet med unionsrätten.

5.  Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 32 för att anpassa bilaga II mot bakgrund av marknadens utveckling och den tekniska utvecklingen så att de väsentliga krav som anges i punkt 4 kan fortsätta att uppfyllas. [Ändr. 143]

Artikel 20

Åtgärder med avseende på europeiska accessprodukter

1.  Kommissionen ska senast den 1 januari 2016 anta genomförandeakter för att fastställa enhetliga tekniska och metodologiska regler för genomförandet av en europeisk virtuell accessprodukt i den mening som avses i artikel 14 och punkt 1 i bilaga I, i enlighet med de kriterier och parametrar som anges där, och för att garantera att funktionerna hos en sådan virtuell accessprodukt för grossistledet för nästa generations nät motsvarar funktionerna hos en fysisk separerad accessprodukt. Sådana genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.

2.  Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa enhetliga tekniska och metodologiska regler för genomförandet av en eller flera av de europeiska accessprodukter som avses i artiklarna 17 och 19 och punkterna 1 och 2 i bilaga II, i enlighet med de respektive kriterier och parametrar som anges där. Sådana genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2. [Ändr. 144]

Kapitel IV

Harmoniserade rättigheter för slutanvändare Användarnas rätt att få tillgång till öppet internet [Ändr. 146]

Artikel 21

Undanröjande av begränsningar och diskriminering

1.  De offentliga myndigheterna får inte begränsa slutanvändarnas frihet att använda offentliga elektroniska kommunikationsnät eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster som tillhandahålls av ett företag som är etablerat i en annan medlemsstat.

2.  Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten får inte tillämpa diskriminerande krav eller villkor för tillträde eller användning för slutanvändare baserat på slutanvändarens nationalitet eller bosättningsort, om inte sådana skillnader är objektivt motiverade.

3.  Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten får inte tillämpa högre taxor för kommunikationer inom unionen som terminerar i en annan medlemsstat, om detta inte är objektivt motiverat enligt följande:

a)  När det gäller fasta kommunikationer, taxorna är högre än taxorna för nationella långdistanskommunikationer.

b)  När det gäller mobilkommunikationer, högre taxor än de eurotaxor för reglerade samtals- respektive sms-roamingkommunikationer som fastställs i förordning (EG) nr 531/2012. [Ändr. 145]

Artikel 22

Lösning av gränsöverskridande tvister

De förfaranden för tvistlösning utanför domstol som inrättas i enlighet med artikel 34.1 i direktiv 2002/22/EG ska också gälla avtalstvister mellan konsumenter, andra slutanvändare i den utsträckning sådana tvistlösningsförfaranden utanför domstol finns tillgängliga även för dem samt leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten som är etablerade i en annan medlemsstat. Vid tvister som omfattas av direktiv 2013/11/EU(26) ska bestämmelserna i det direktivet gälla. [Ändr. 147]

Artikel 23

Frihet att tillhandahålla och använda öppen internetanslutning samt rimlig trafikstyrning [Ändr. 148]

1.  Slutanvändare ska vara fria ha rätt att ansluta sig till och distribuera information och innehåll samt använda och tillhandahålla tillämpningar och tjänster och använda terminaler efter eget val – oavsett var slutanvändaren eller leverantören befinner sig och oavsett plats, ursprung eller destination för tjänsten, informationen eller innehållet – via sin internetaccesstjänst.

Slutanvändare ska vara fria att ingå avtal om datavolymer och hastigheter med leverantörer av internetaccess och att i enlighet med sådana avtal om datavolymer utnyttja erbjudanden från leverantörer av innehåll, tillämpningar och tjänster på internet.

2.  Slutanvändare ska också vara fria att antingen med leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten eller leverantörer av innehåll, tillämpningar och tjänster ingå avtal om tillhandahållande av specialiserade tjänster med ökad servicekvalitet.

För att möjliggöra tillhandahållande av specialiserade tjänster till slutanvändare ska leverantörer av innehåll, tillämpningar och tjänster och leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten vara fria att ingå avtal med varandra för att överföra de relaterade datavolymerna eller den relaterade datatrafiken som specialiserade tjänster med en fastställd servicekvalitet eller särskild kapacitet. Tillhandahållandet av specialiserade tjänster får inte på ett återkommande eller fortlöpande sätt försämra internetaccesstjänsternas allmänna kvalitet. Leverantörer av internetaccess eller av elektronisk kommunikation till allmänheten och leverantörer av innehåll, tillämpningar och tjänster ska vara fria att erbjuda slutanvändare specialiserade tjänster. Sådana tjänster ska erbjudas endast om nätkapaciteten räcker till för att tillhandahålla dem utöver internetaccesstjänster och om de inte försämrar internetaccesstjänsternas tillgänglighet eller kvalitet. Leverantörer av internetaccess till slutanvändare ska inte göra diskriminerande åtskillnad mellan funktionellt likvärdiga tjänster och tillämpningar.

3.  Denna artikel ska inte påverka unionslagstiftning eller nationell lagstiftning om laglighet hos den information, det innehåll och de tillämpningar och tjänster som överförs.

4.  Utövandet av de friheter som anges i punkterna 1 och 2 ska underlättas genom tillhandahållande av fullständig information i enlighet med artiklarna 25.1, 26.2 och 27.1 och 2.

Slutanvändarna ska ges fullständig information i enlighet med artikel 20.2, artikel 21.3 och 21a i direktiv 2002/22/EG, inbegripet information om eventuella trafikstyrningsåtgärder som vidtagits och som kan påverka tillgången till och spridningen av information, innehåll, tillämpningar och tjänster i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel.

5.  Leverantörer av internetaccesstjänster och slutanvändare får komma överens om att fastställa gränser för Inom gränserna för eventuella datavolymer eller hastigheter för internetaccesstjänster som fastställts genom avtal skaleverantörer av internettjänster ska inte begränsa de friheter som anges i punkt 1 genom att blockera, sakta ned, ändra, försämra eller diskriminera specifikt innehåll, specifika tillämpningar eller tjänster eller specifika klasser av dessa, om så inte är nödvändigt för att tillämpa rimliga trafikstyrningsåtgärder. Rimliga trafikstyrningsåtgärder ska vara öppna, icke-diskriminerande, proportionella och nödvändiga för att

a)  genomföra en lagstiftningsbestämmelse eller ett domstolsbeslut eller förebygga eller förhindra allvarlig brottslighet,

b)  bevara integriteten och säkerheten för nätet, tjänster som tillhandahålls via detta nät och slutanvändarnas terminaler,

c)  förebygga överföring av oönskade kommunikationer till slutanvändare som har lämnat sitt förhandsgodkännande till sådana begränsande åtgärder,

d)  förhindra eller lindra minimera effekterna av tillfällig eller och exceptionell överbelastning av nätet under förutsättning att motsvarande trafiktyper behandlas på samma sätt.

Rimlig trafikstyrning ska endast medföra behandling av uppgifter som är nödvändiga och proportionella för att uppnå de syften som anges i denna punkt. Trafikstyrningsåtgärder ska inte bibehållas längre än nödvändigt.

Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 95/46/EG ska trafikstyrningsåtgärder endast vara förenade med sådan behandling av personuppgifter som är nödvändig och proportionell för att uppnå de syften som anges i denna punkt, och ska även vara föremål för direktiv 2002/58/EG, särskilt när det gäller konfidentialitet vid kommunikation.

Leverantörer av internetaccesstjänster ska införa lämpliga, tydliga, öppna och effektiva förfaranden för att ta hand om klagomål om påstådda överträdelser av denna artikel. Sådana förfaranden ska inte påverka slutanvändarnas rätt att ta ärendet till den nationella regleringsmyndigheten. [Ändr. 236 och 243]

Artikel 24

Garantier för tjänsternas kvalitet

1.  När de nationella regleringsmyndigheterna utövar sina befogenheter enligt artikel 30a med avseende på artikel 23, ska de noga övervaka att artikel 23.5 efterlevs och att det finns en fortsatt tillgång till icke-diskriminerande internetaccesstjänster på kvalitetsnivåer som speglar den tekniska utvecklingen. De ska, i samarbete med andra behöriga nationella myndigheter, också övervaka påverkan på kulturell mångfald och innovation. Nationella regleringsmyndigheter ska årligen offentliggöra rapporter om sin övervakning och dess resultat och skicka de rapporterna till kommissionen och Berec. [Ändr. 153]

2.  För att förhindra en allmän försämring av kvaliteten på internetaccesstjänster eller skydda användarnas slutanvändarnas förmåga att skaffa sig tillgång till och distribuera information samt att använda tillämpningar, tjänster och tjänster mjukvara efter eget val, ska de nationella regleringsmyndigheterna ha befogenhet att införa minimikrav för tjänsternas kvalitet och om lämpligt andra parametrar för tjänsternas kvalitet, som fastställs av de nationella regleringsmyndigheterna och som ska gälla för leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten.

De nationella regleringsmyndigheterna ska i god tid innan de inför sådana krav lämna en sammanfattning till kommissionen om skälen till åtgärderna, planerade krav och föreslaget tillvägagångssätt. Denna information ska också göras tillgänglig för Berec. Kommissionen får när den har granskat sådan information yttra sig eller lämna rekommendationer, särskilt för att se till att de planerade kraven inte har negativa återverkningar på den inre marknadens funktion. De planerade kraven ska inte antas under en period av två månader från det att kommissionen mottagit fullständig information om inte annat överenskoms mellan kommissionen och den nationella regleringsmyndigheten eller om kommissionen har informerat den myndigheten om att granskningsperioden ska förkortats eller om kommissionen har yttrat sig eller lämnat rekommendationer. De nationella regleringsmyndigheterna ska ta största möjliga hänsyn till kommissionens synpunkter eller rekommendationer, och ska informera kommissionen och Berec om de antagna kraven. [Ändr. 154]

3.  Inom sex månader efter det att denna förordning antagits ska Berec, efter samråd med intressenterna och i nära samarbete med kommissionen, får anta genomförandeakter för att fastställa allmänna riktlinjer med enhetliga villkor för de nationella behöriga myndigheternas genomförande av skyldigheterna enligt denna artikel, bland annat genomförandet av trafikstyrningsåtgärder, och för övervakningen av efterlevnaden. Sådana genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2. [Ändr. 155]

Artikel 24a

Översyn

Kommissionen ska i nära samarbete med Berec se över hur bestämmelserna om specialiserade tjänster fungerar och, efter ett offentligt samråd, rapportera och lägga fram eventuella förslag för Europaparlamentet och rådet senast den [inför datum: tre år efter denna förordnings tillämpningsdag]. [Ändr. 156]

Artikel 25

Insyn och offentliggörande av information

1.  Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten ska, förutom erbjudanden som förhandlas individuellt, offentliggöra öppen, jämförbar, adekvat och aktuell information om

a)  företagets namn, adress och kontaktuppgifter,

b)  för varje taxeplan, erbjudna tjänster och relevanta parametrar för tjänstekvalitet, gällande priser (för konsumenter, inklusive skatt) och eventuella tillämpliga avgifter (tillträde, användning, underhåll och eventuella ytterligare avgifter) samt kostnader för terminalutrustning,

c)  tillämpliga taxor för eventuella nummer eller tjänster som omfattas av särskilda prissättningsvillkor,

d)  tjänsternas kvalitet, i enlighet med de genomförandeakter som avses i punkt 2,

e)  internetaccesstjänster om sådana erbjuds, med angivande av följande:

i)  Faktisk tillgänglig datahastighet för nedladdning och uppladdning i slutanvändarens bosättningsmedlemsstat, även under högtrafik.

ii)  Omfattningen av tillämpliga begränsningar av datavolymer i tillämpliga fall, priser för att tillfälligt eller varaktigt öka den tillgängliga datavolymen, datahastighet som är tillgänglig efter det att den tillämpliga datavolymen har konsumerats om den är begränsad och kostnaden för detta samt vilka medel som står till slutanvändarnas förfogande för att när som helst kunna kontrollera sin konsumtion.

iii)  En tydlig och lättbegriplig förklaring av hur eventuella begränsningar av datavolym, faktiskt tillgänglig hastighet och andra kvalitetsparametrar samt samtidig användning av specialiserade tjänster med ökad servicekvalitet praktiskt kan påverka användningen av innehåll, tillämpningar och tjänster.

iv)  Upplysningar om eventuella förfaranden som leverantören har infört för att mäta och styra trafiken i syfte att undvika att nätet överbelastas samt information om hur dessa förfaranden kan inverka på tjänsternas kvalitet och skyddet av personuppgifter.

f)  Åtgärder som vidtagits för att säkerställa likvärdigt tillträde för slutanvändare med funktionsnedsättning, inklusive regelbundet uppdaterad information om produkter och tjänster som utformats för dessa slutanvändare.

g)  Standardsavtalsvillkor, inklusive eventuella minimiperioder för avtalets löptid, villkor för och eventuella avgifter vid förtida uppsägning av avtalet, förfaranden och direkta avgifter relaterade till byte och nummerportabilitet och portabilitet av andra identifierare samt ersättningsarrangemang för förseningar i eller missbruk av byten.

h)  Tillgång till larmtjänster och uppgifter om varifrån samtalet kommer för alla tjänster som erbjuds, begränsningar i tillhandahållandet av larmtjänster enligt artikel 26 i direktiv 2002/22/EG samt eventuella ändringar därav.

i)  Rättigheter med avseende på samhällsomfattande tjänster, i tillämpliga fall inklusive de faciliteter och tjänster som anges i bilaga I till direktiv 2002/22/EG.

Informationen ska offentliggöras i en tydlig, lättbegriplig och lättillgänglig form på det eller de officiella språken i den medlemsstat där tjänsten erbjuds och ska uppdateras regelbundet. Informationen ska på begäran lämnas till de berörda nationella behöriga myndigheterna innan den offentliggörs. Eventuella skillnader i de villkor som gäller för konsumenter och andra slutanvändare ska anges uttryckligen.

2.  Kommissionen får anta genomförandeakter för att ange metoder för att mäta internetaccesstjänsternas hastighet, parametrar för tjänstekvalitet och metoder för att mäta dem samt innehållet i och formen och sättet för hur informationen ska offentliggöras, inbegripet eventuella mekanismer för kvalitetscertifiering. Kommissionen får beakta de parametrar, definitioner och mätmetoder som anges i bilaga III till direktiv 2002/22/EG. Sådana genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.

3.  Slutanvändare ska ha tillgång till en oberoende bedömning som ger dem möjlighet att jämföra prestandan hos elektronisk kommunikationsnätsanslutning och tjänster på detta område samt kostnaden för alternativa användningsmönster. I detta syfte ska medlemsstaterna införa ett frivilligt certifieringssystem för interaktiva webbplatser, guider eller liknande verktyg. Certifiering ska beviljas på grundval av objektiva, öppet redovisade och proportionella krav, särskilt kravet på oberoende i förhållande till leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten, ett klart och enkelt språk, fullständig och aktuell information samt ett effektivt förfarande för handläggning av klagomål. Om certifierade jämförelsefaciliteter inte finns tillgängliga på marknaden kostnadsfritt eller till ett rimligt pris ska de nationella regleringsmyndigheterna eller andra behöriga nationella myndigheter göra sådana faciliteter tillgängliga, antingen själva eller via tredje parter i enlighet med certifieringskraven. Den information som offentliggörs av leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten ska finnas tillgänglig avgiftsfritt i syfte att tillhandahålla jämförelsefaciliteter.

4.  På begäran av de berörda offentliga myndigheterna ska leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten sprida kostnadsfri information av allmänintresse till slutanvändare, med hjälp av samma metoder som de normalt använder för att kommunicera med slutanvändarna. I så fall ska informationen tillhandahållas av de berörda offentliga myndigheterna till leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten i ett standardiserat format och ska bland annat omfatta följande:

a)  De vanligaste användningssätten för elektroniska kommunikationstjänster för att bedriva olaglig verksamhet eller sprida skadligt innehåll, särskilt när det kan skada respekten för andras fri- och rättigheter, inklusive intrång i dataskyddsrättigheter, upphovsrätt och närstående rättigheter, och de rättsliga följderna av detta.

b)  Metoder för att skydda sig mot risker för personlig säkerhet och olaglig åtkomst till personuppgifter vid användning av elektroniska kommunikationstjänster. [Ändr. 157]

Artikel 26

Informationskrav för avtal

1.  Innan ett avtal om tillhandahållande av anslutning till elektroniska kommunikationsnät eller offentligt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster blir bindande ska leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten till konsumenter och andra slutanvändare lämna minst följande upplysningar om annat inte har överenskommits uttryckligen:

a)  Leverantörens namn, adress och kontaktuppgifter, och om adressen är en annan, adress och kontaktuppgifter för eventuella klagomål.

b)  Huvudsakliga egenskaper hos den tillhandahållna tjänsten, särskilt

i)  för varje taxeplan, typer av erbjudna tjänster, kommunikationsvolymer som ingår och alla relevanta parametrar för tjänstekvalitet, inbegripet tidpunkten för den första anslutningen,

ii)  huruvida tillträde till larmtjänster och information om varifrån samtalet kommer tillhandahålls i andra medlemsstater och i så fall i vilka samt eventuella samt om eventuella begränsningar av tillhandahållandet av larmtjänster i enlighet med artikel 26 i direktiv 2002/22/EG,

iii)  de typer av eftermarknadsservice, underhållstjänster och kundstödstjänster som tillhandahålls, villkor och avgifter samt metoderna för kontakt med dessa tjänster,

iv)  eventuella restriktioner som åläggs av leverantören när det gäller användningen av terminalutrustning, inklusive information om upplåsning av terminalutrustningen och eventuella tillämpliga avgifter om avtalet sägs upp före den kortaste avtalsperioden,

c)  detaljerade uppgifter om priser och taxor (för konsumenter inklusive skatt och eventuella ytterligare avgifter som ska betalas) och sätten för att erhålla aktuell information om alla tillämpliga taxor och avgifter,

d)  de betalningsmetoder som erbjuds och eventuella kostnadsskillnader beroende på betalningsmetod samt tillgängliga hjälpmedel för att garantera insyn i faktureringen samt övervaka konsumtionen,

e)  avtalstid samt villkor för förlängning och uppsägning av tjänster och avtal, inbegripet

i)  varje form av krav på minsta användning eller kortaste löptid som gäller för att man ska kunna utnyttja kampanjerbjudanden,

ii)  eventuella avgifter relaterade till byte och nummerportabilitet och portabilitet av andra identifierare, inklusive ersättningsarrangemang för förseningar i eller missbruk av byte,

iii)  eventuella avgifter vid förtida uppsägning av avtalet, inklusive eventuell kostnadstäckning med avseende på terminalutrustning (på grundval av gängse avskrivningsmetoder) och andra kampanjfördelar (beräknat i förhållande till tidsperioden),

f)  de ersättnings- och återbetalningssystem som gäller om de avtalade tjänsternas kvalitetsnivåer inte uppfylls, inklusive en uttrycklig hänvisning till slutanvändarens rättigheter,

g)  när det föreligger en skyldighet i enlighet med artikel 25 i direktiv 2002/22/EG, slutanvändarens valmöjligheter när det gäller att föra in sina personuppgifter i en abonnentförteckning samt de berörda uppgifterna,

h)  för slutanvändare med funktionsnedsättning, detaljerad information om produkter och tjänster som är riktade till dem,

i)  metoden för inledande av tvistlösningsförfaranden, inklusive gränsöverskridande tvister, i enlighet med artikel 34 i direktiv 2002/22/EG och artikel 22 i denna förordning,

j)  vilken typ av åtgärder som leverantören kan tänkas vidta i samband med säkerhets- eller integritetsincidenter eller hot och sårbarhet.

2.  Förutom punkt 1 ska leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten minst lämna följande information om deras internetaccesstjänster till slutanvändarna, om inte annat överenskommits med en slutanvändare som inte är konsument:

a)  Omfattningen av tillämpliga begränsningar av datavolymer i tillämpliga fall, priser för att tillfälligt eller varaktigt öka den tillgängliga datavolymen, datahastighet som är tillgänglig efter det att den tillämpliga datavolymen har konsumerats om den är begränsad och kostnaden för detta samt vilka medel som står till slutanvändarnas förfogande för att när som helst kunna kontrollera sin konsumtion.

b)  Faktisk tillgänglig datahastighet för nedladdning och uppladdning vid slutanvändarens primära anslutningspunkt, inklusive hastighetsintervaller, genomomsnittliga hastigheter och hastighet vid högtrafik, och inklusive den potentiella effekten av att tillåta tillträde via ett RLAN som tillhandahålls av tredjeman/, och inklusive den möjliga effekten av att tillåta tillträde för tredje personer genom ett RLAN.

c)  Andra parametrar för tjänstekvalitet.

d)  Upplysningar om eventuella förfaranden som leverantören har infört för att mäta och styra trafiken i syfte att undvika att nätet överbelastas samt information om hur dessa förfaranden kan inverka på tjänsternas kvalitet och skyddet av personuppgifter.

e)  En tydlig och lättbegriplig förklaring av hur eventuella begränsningar av datavolym, faktiskt tillgänglig hastighet och andra kvalitetsparametrar samt samtidig användning av specialiserade tjänster med ökad servicekvalitet praktiskt kan påverka användningen av innehåll, tillämpningar och tjänster.

3.  De upplysningar som avses i punkterna 1 och 2 ska lämnas på ett tydligt, heltäckande och lättillgängligt sätt på ett officiellt språk för slutanvändarens bosättningsmedlemsstat, och ska uppdateras regelbundet. Upplysningarna ska utgöra en integrerad del av avtalet och får inte ändras, om inte de avtalsslutande parterna enas om annat. Slutanvändaren ska få en skriftlig kopia av avtalet.

4.  Kommissionen får anta genomförandeakter med närmare bestämmelser om de informationskrav som anges i punkt 2. Sådana genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 33.2.

5.  På begäran av de berörda offentliga myndigheterna ska avtalet också innehålla sådan information som avses i artikel 25.4 och som är relevant för den tillhandahållna tjänsten, vilken eventuellt tillhandahålls av de berörda offentliga myndigheterna för detta ändamål avseende användningen av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster för att bedriva olaglig verksamhet eller för att sprida skadligt innehåll samt om metoderna för att skydda sig mot risker för personlig säkerhet, integritet och personuppgifter. [Ändr. 158]

Artikel 27

Kontroll av konsumtion

1.  Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten ska ge slutanvändare möjlighet att kostnadsfritt välja en facilitet som ger information om den ackumulerade konsumtionen för olika elektroniska kommunikationstjänster, uttryckt i den valuta som slutanvändaren faktureras. En sådan facilitet ska garantera att de ackumulerade utgifterna under en specificerad användningsperiod inte överskrider en angiven ekonomisk gräns som fastställts av slutanvändaren utan användarens samtycke.

2.  Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten ska se till att ett lämpligt meddelande skickas till slutanvändaren när konsumtionen av tjänster har nått 80 % av den ekonomiska gräns som fastställts i enlighet med punkt 1. Meddelandet ska innehålla information om det förfarande som följas för ett fortsätt tillhandahållandet av dessa tjänster, inklusive deras kostnader. Leverantören ska upphöra att tillhandahålla de angivna tjänsterna och ta ut avgifter för dessa om den ekonomiska gränsen skulle överskridas om inte slutanvändaren begär ett fortsatt eller förlängt tillhandahållande av dessa tjänster. När den ekonomiska gränsen har nåtts ska slutanvändarna kunna fortsätta motta samtal och sms-meddelanden och ha tillgång till kostnadsfria telefonnummer och larmtjänster genom att kostnadsfritt använda det europeiska larmnumret 112 fram till slutet av den överenskomna faktureringsperioden.

3.  Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten ska omedelbart före samtalet ansluts enkelt och utan kostnad ge slutanvändarna information om tillämpliga taxor avseende nummer eller tjänster som omfattas av särskilda kostnadsvillkor om inte den nationella regleringsmyndigheten har beviljat ett förhandsundantag av proportionalitetsskäl. Denna information ska tillhandahållas på ett jämförbart sätt för alla sådana nummer eller tjänster.

4.  Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten ska erbjuda slutanvändarna möjligheten att kostnadsfritt välja att få specificerade fakturor. [Ändr. 159]

Artikel 28

Uppsägning av avtal

1.  Avtal som ingås mellan konsumenter och leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster till allmänheten får inte föreskriva en avtalsperiod som överstiger 24 månader. Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten ska göra det möjligt för användarna att ingå ett avtal med en maximal giltighetstid på 12 månader.

2.  Om inte annat har överenskommits ska konsumenter och andra slutanvändare ha rätt att säga upp ett avtal med en månads uppsägningstid när minst sex månader har förflutit sedan avtalet ingicks. Ingen ersättning ska utgå förutom återstående kostnader för eventuell subventionerad utrustning eller andra kampanjer som är knutna till avtalet vid tidpunkten för uppsägningen samt ersättning beräknat i förhållande till tidsperioden för eventuella andra kampanjfördelar som anges som sådana vid den tidpunkt då avtalet ingicks. Eventuella begränsningar av användning av terminalutrustning på andra nät ska hävas kostnadsfritt av leverantören senast vid betalning av sådan ersättning.

3.  Om det i avtalen eller i nationell lagstiftning anges att avtalsperioderna förlängs genom tyst medgivande ska leverantörer av elektronisk kommunikation informera slutanvändarna i god tid så att de har minst en månad på sig för att inkomma med en invändning mot ett tyst medgivande. Om slutanvändaren inte inkommer med en invändning ska avtalet anses utgöra ett permanent avtal som kan sägas upp utan kostnad av slutanvändaren när som helst inom en uppsägningsperiod på en månad.

4.  Slutanvändare ska ha rätt att säga upp avtal utan kostnad vid meddelande om ändringar av avtalsvillkoren som föreslås av leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten, om inte de föreslagna ändringarna enbart är till slutanvändarens fördel. Leverantörerna ska senast en månad före sådana ändringar meddela slutanvändarna på lämpligt sätt, och ska samtidigt informera dem om att de har rätt att säga upp avtalet utan kostnad om de inte godtar de nya villkoren. Punkt 2 ska gälla på motsvarande sätt.

5.  Eventuella betydande och icke tillfälliga skillnader mellan faktisk prestanda avseende hastighet eller andra kvalitetsparametrar och den prestanda som har angetts av leverantörer av elektroniska tjänster till allmänheten i enlighet med artikel 26 ska anses utgöra bristande överensstämmelse med när slutanvändarens gottgörelse fastställs i enlighet med nationell lagstiftning.

6.  Abonnemang på ytterligare tjänster som tillhandahålls av samma leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten ska inte innebära att den inledande avtalsperioden återupptas om inte priset på de ytterligare tjänsterna betydligt överstiger priset på de ursprungliga tjänsterna eller om de ytterligare tjänsterna erbjuds till ett speciellt kampanjpris som är kopplat till en förlängning av det befintliga avtalet.

7.  Leverantörer av elektroniska tjänster till allmänheten ska tillämpa villkor och förfaranden för uppsägning av avtal som inte hindrar eller hämmar byte av tjänsteleverantör. [Ändr. 160]

Artikel 29

Paketerbjudanden

Om ett paket av tjänster som erbjuds till konsumenterna består av minst en anslutning till ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst ska artiklarna 28 och 30 i denna förordning tillämpas på alla delarna i paketet. [Ändr. 161]

Kapitel V

Förenklat byte av leverantör

Artikel 30

Byte och nummerportabilitet

1.  Alla slutanvändare med nummer från den nationella nummerplanen som kräver detta kan behålla sina nummer oberoende av vilken leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten som tillhandahåller tjänsten i enlighet med bestämmelserna i del C i bilaga I till direktiv 2002/22/EG, under förutsättning att leverantören är en EU-leverantör av elektronisk kommunikation i den medlemsstat som den nationella nummerplanen relaterar till eller är en EU-leverantör av elektronisk kommunikation som till den behöriga regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten har anmält att den tillhandahåller eller har för avsikt att tillhandahålla sådana tjänster i den medlemsstat som den nationella nummerplanen relaterar till.

2.  Kostnadsorienteringsprincipen ska följas vid prissättningen av nummerportabilitet mellan leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten, och eventuella direkta avgifter för slutanvändare ska inte inverka hämmande på slutanvändare för byte av tjänsteleverantör.

3.  Portering av nummer och dess efterföljande aktivering ska utföras snarast möjligt. Slutanvändare som ingått ett avtal om portering av ett nummer till en ny leverantör ska få numret aktiverat inom en arbetsdag från det att ett sådant avtal ingås. Eventuella avbrott i tjänsten under porteringen får inte överstiga en arbetsdag.

4.  Bytes- och porteringsprocessen ska ledas av den mottagande leverantören av elektronisk kommunikation till allmänheten. Slutanvändarna ska få adekvat information om bytet före och under processen, och även omedelbart efter det att processen avslutats. Slutanvändare får inte överföras till en annan leverantör mot sin vilja.

5.  Slutanvändarnas avtal med överförande leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten ska upphöra automatiskt efter det att bytet slutförts. De överförande leverantörerna ska ersätta konsumenter som använder kontantkort för eventuella kvarstående tillgodohavanden.

6.  Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten som försenar eller missbrukar byte, bland annat genom att inte göra den information som krävs för portering tillgänglig i god tid, ska vara skyldiga att ersätta slutanvändare som utsätts för sådana förseningar eller sådant missbruk.

7.  Om en slutanvändare som byter till en ny leverantör av internetaccesstjänster har en e-postadress som tillhandahållits av den överförande leverantören ska denna på begäran av slutanvändaren kostnadsfritt vidarebefordra alla e-postbrev som är adresserade till slutanvändarens tidigare e-postadress till en e-postadress som anges av slutanvändaren under en period av 12 månader. Denna tjänst för vidarebefordran av e-postbrev ska omfatta ett automatiskt svarsmeddelanden till alla avsändare av e-postbrev med information om slutanvändarens nya e-postbrev. Slutanvändaren ska ha möjlighet att begära att den nya e-postadressen inte anges i det automatiska svarsmeddelandet.

Efter den inledande 12-månadersperioden ska den överförande leverantören av elektronisk kommunikation till allmänheten ge slutanvändaren möjlighet att förlänga perioden för vidarebefordran av e-postbrev till en avgift om så krävs. Den överförande leverantören ska inte anvisa slutanvändarens ursprungliga e-postadress till någon annan slutanvändare före en period av två år sedan uppsägningen av avtalet, och i alla händelser inte under den period som vidarebefordran av e-postbrev har förlängts.

8.  De behöriga nationella myndigheterna får fastställa allmänna förfaranden för byte och nummerportabilitet, inklusive bestämmelser om lämpliga sanktioner för leverantörer och ersättningar för slutanvändare. De ska ta hänsyn till behovet av att skydda slutanvändarna på lämpligt sätt under byten och se till att bytesförfarandet är effektivt. [Ändr. 162]

Artikel 30a

Tillsyn och verkställighet

1.  De nationella regleringsmyndigheterna ska ha nödvändiga resurser för att kontrollera och övervaka att denna förordning följs inom deras respektive territorier.

2.  De nationella regleringsmyndigheterna ska offentliggöra aktuell information om tillämpningen av denna förordning i en form som är lättillgänglig för berörda parter.

3.  De nationella regleringsmyndigheterna ska ha befogenhet att kräva att företag som omfattas av skyldigheter enligt denna förordning lämnar all information som är relevant för förordningens genomförande och verkställighet. Dessa företag ska på begäran lämna denna information utan dröjsmål och inom de tidsgränser och på den detaljnivå som de nationella regleringsmyndigheterna kräver.

4.  De nationella regleringsmyndigheterna får ingripa på eget initiativ för att se till att denna förordning följs.

5.  De nationella regleringsmyndigheterna ska införa lämpliga, tydliga, öppna och effektiva förfaranden för att ta hand om klagomål om påstådda överträdelser av artikel 23. De nationella regleringsmyndigheterna ska besvara klagomål utan onödigt dröjsmål.

6.  Om en nationell regleringsmyndighet upptäcker att skyldigheterna enligt denna förordning åsidosätts, ska den kräva att åsidosättandet omedelbart upphör. [Ändr. 163]

Kapitel VI

Organisatoriska bestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 31

Påföljder

Medlemsstaterna ska föreskriva påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa påföljder tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den 1 juli 2016 och alla senare ändringar som gäller dem så snart som möjligt.

När det gäller EU-leverantörer av elektronisk kommunikation ska påföljder åläggas i enlighet med kapitel II avseende de respektive befogenheterna för nationella regleringsmyndigheter i hem- och värdmedlemsstater. [Ändr. 164]

Artikel 32

Delegering av befogenheter

1.  Befogenhet att anta delegerade akter ska ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Befogenhet att anta de delegerade akter som avses i artiklarna 17.2 och 19.5 ska ges till kommissionen på obestämd tid från och med den [dag då denna förordning träder i kraft].

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 17.2 och 19.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet ska få verkan dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller vid en senare tidpunkt som anges i beslutet. Beslutet påverkar inte giltigheten för delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.  En delegerad akt som antas enligt artiklarna 17.2 och 19.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. [Ändr. 165]

Artikel 33

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av kommunikationskommittén, som inrättats genom artikel 22.1 i direktiv 2002/21/EG. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.  När hänvisning görs till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 34

Ändringar av direktiv 2002/20/EG

1.  I Artikel 33.2 ska andra stycket utgå ändras på följande sätt: [Ändr. 166]

a)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät eller tillhandahållande av elektroniska kommunikationstjänster får, utan att det påverkar tillämpningen av de särskilda skyldigheter som anges i artikel 6.2 eller nyttjanderätten enligt artikel 5, endast underkastas allmän auktorisation. Det får krävas Om en medlemsstat anser att ett anmälningskrav är motiverat får medlemsstaten kräva att det berörda företaget ska göra en anmälan till Berec, men inte att det ska ha erhållit ett uttryckligt beslut eller någon annan administrativ handling från den nationella regleringsmyndigheten eller någon annan myndighet, innan det börjar utöva de rättigheter som följer av auktorisationen. Företaget får inleda sin verksamhet direkt efter ingiven anmälan till Berec, om sådan krävs, under förutsättning att bestämmelserna om nyttjanderätt i artiklarna 5, 6 och 7 är uppfyllda. Företag som tillhandahåller gränsöverskridande elektroniska kommunikationstjänster till företag som är belägna i flera medlemsstater ska inte vara skyldiga att lämna in mer än en anmälan per berörd medlemsstat.” [Ändr. 167]

b)  Punkt 3 ska ersättas med följande:"

”3. En anmälan av det slag som avses i punkt 2 får inte innefatta mer än att en juridisk eller fysisk person underrättar Berec på ett standardiserat formulär i den form som anges i del D i bilagan den nationella regleringsmyndigheten om att personen har för avsikt att börja tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster och lämnar in det minimum av information som Berec och den nationella regleringsmyndigheten behöver för att kunna föra ett register eller en förteckning över leverantörer av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. Informationen skall inskränka sig till sådana uppgifter som är nödvändiga för att identifiera leverantören, t.ex. organisationsnummer, och leverantörens kontaktpersoner, adress och en kortfattad beskrivning av nätet eller tjänsten samt den planerade tidpunkten för inledande av verksamheten. Medlemsstaterna får inte införa några ytterligare eller separata anmälningskrav.” [Ändr. 168]

c)  Följande punkt ska läggas till:"

”3a. Medlemsstaterna ska skicka ett motiverat meddelande till kommissionen och de övriga medlemsstaterna inom tolv månader efter tillämpningsdatum för förordning (EU) nr [.../...] * om de anser att ett anmälningskrav är motiverat. Kommissionen ska granska meddelandet och vid behov anta ett beslut inom tre månader från datum för meddelandet med en begäran om att medlemsstaten avskaffar anmälningskravet.

_________________

* Europaparlamentets och rådets förordning nr [.../...] av den ... om åtgärder för att fullborda den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och om ändring av direktiven 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG samt förordningarna (EG) nr 1211/2009 och (EU) nr 531/2012 och beslut nr 243/2012/EU (EUT L ... , s. ...).”

2.   I artikel 10 ska följande nya punkt 6a läggas till:"

”6a. En nationell regleringsmyndighet ska till Berec anmäla alla åtgärder den har för avsikt att vidta enligt punkterna 5 och 6. Senast två månader efter att ha tagit emot anmälan ska Berec anta ett motiverat yttrande om Berec anser att förslaget till åtgärd skulle utgöra ett hinder för den inre marknaden, och under denna period får den nationella regleringsmyndigheten inte anta en slutlig åtgärd. Berec ska översända alla eventuella yttranden till den nationella regleringsmyndigheten och till kommissionen. Den nationella regleringsmyndigheten ska ta största möjliga hänsyn till alla eventuella yttranden från Berec och meddela alla eventuella slutliga åtgärder till Berec. Berec ska uppdatera sitt register i enlighet härmed.” [Ändr. 170]

3.  I bilagan ska följande del D läggas till:"

”D. Information som krävs i en anmälan enligt artikel 3

Anmälan ska innehålla en förklaring om avsikten att börja tillhandahålla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, och ska endast åtföljas av följande uppgifter:

1.  Leverantörens namn.

2.  Leverantörens juridiska status, form och registreringsnummer samt var leverantören är registrerad i ett handelsregister eller liknande offentligt register.

3.  Geografisk adress för leverantörens huvudsakliga verksamhetsställe.

4.  En kontaktperson.

5.  En kortfattad beskrivning av de nät eller tjänster som ska tillhandahållas.

6.   De berörda medlemsstaterna.

7.  Beräknat startdatum för verksamheten.” [Ändr. 171]

Artikel 34a

Ändring av beslut nr 243/2012/EU

I artikel 6.8 i beslut nr 243/2012/EU ska följande stycke läggas till:"

”Medlemsstaterna ska tillåta överlåtelse eller uthyrning av eventuella ytterligare harmoniserade band på samma grunder som de som räknas upp i första stycket.” [Ändr. 172]

Artikel 35

Ändringar av direktiv 2002/21/EG

Direktiv 2002/21/EG ska ändras på följande sätt:

(1)  I artikel 1 ska följande punkt 6 läggas till:"

”Detta direktiv och särdirektiven ska tolkas och tillämpas tillsammans med bestämmelserna i förordning (EU) nr [XXX/2014].” [Ändr. 173]

1a.  Artikel 2 g ska ändras på följande sätt:"

”nationell regleringsmyndighet: ett eller flera organ som av en medlemsstat har fått i uppdrag att utföra någon av de regleringsuppgifter som fastställs i detta direktiv och i särdirektiven.” [Ändr. 174]

1b.  Artikel 3.3a ska ersättas med följande:"

”3a. Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i punkterna 4 och 5 ska de nationella regleringsmyndigheter som har varje nationell regleringsmyndighet ha ansvaret för åtminstone förhandsreglering av marknaden enligt artiklarna 7, 7a, 15 och 16 i detta direktiv och artiklarna 9−13b i direktiv 2002/19/EG samt för nummer, namn och adresser, samlokalisering och gemensamt utnyttjande av nätdelar och tillhörande faciliteter samt för lösning av tvister mellan företag i enlighet med artiklarna 10, 12, 20 eller och 21 i detta direktiv; för överkomliga taxor, kvaliteten på de tjänster som tillhandahålls av de utsedda företagen, kostnad för samhällsomfattande tjänster, reglering av tjänster som riktar sig till slutkunder, avtal, insyn och offentliggörande av information, tjänsternas kvalitet, säkerställande av likvärdigt tillträde och utbud för slutanvändare med funktionshinder, larmtjänster och det gemensamma europeiska larmnumret, tillträde till nummer och tjänster, tillhandahållande av ytterligare faciliteter samt förenklat byte av leverantör enligt artiklarna 9, 11, 12, 17, 20, 20a, 21, 21a, 22, 23a, 26, 26a, 28, 29 och 30 i direktiv 2002/22/EG; för frågor rörande auktorisation enligt direktiv 2002/20/EG; samt för direktiv 2002/58/EG.

Varje nationell regleringsmyndighet ska agera oberoende och inte begära eller ta emot instruktioner från något annat organ i samband med utövandet av dessa uppgifter, som tilldelats dem enligt den nationella lagstiftning som genomför gemenskapslagstiftningen. Detta ska inte förhindra översyn i enlighet med nationell konstitutionell rätt. Endast överklagandeinstanser som inrättats i enlighet med artikel 4 ska ha befogenheter att upphäva eller undanröja de nationella regleringsmyndigheternas beslut. Medlemsstaterna ska säkerställa att chefen för den nationella regleringsmyndigheten, eller i förekommande fall medlemmar i det kollegiala organ som fyller denna funktion inom den nationella regleringsmyndigheten enligt första stycket eller dennes ersättare ska kunna avsättas enbart om denne inte längre uppfyller villkoren för att utföra sina uppgifter vilka har fastställts i förväg i nationell lagstiftning. Beslutet att avsätta den berörda nationella regleringsmyndighetens chef, eller i förekommande fall medlemmar i det kollegiala organ som fyller denna funktion inom regleringsmyndigheten, ska offentliggöras vid tidpunkten för uppsägningen. Den avsatta chefen för den nationella regleringsmyndigheten, eller i förekommande fall de avsatta medlemmarna i det kollegiala organ som fyller denna funktion inom den nationella regleringsmyndigheten, ska erhålla en motivering och ha rätt att begära att denna offentliggörs om så inte annars skulle ske, i vilket fall den ska offentliggöras.

Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella regleringsmyndigheterna enligt första stycket har separata årliga budgetar och att budgetarna är tillräckliga för att de ska kunna utföra sina åligganden. Budgetarna och de reviderade årliga räkenskaperna ska offentliggöras av varje nationell regleringsmyndighet. Varje nationell regleringsmyndighet ska organiseras och drivas på ett sådant sätt att objektiviteten och opartiskheten för dess verksamhet säkerställs och ha tillräckligt många kompetenta anställda för att kunna utföra sina åligganden på rätt sätt. Medlemsstaterna ska även se till att de nationella regleringsmyndigheterna har tillräckliga ekonomiska resurser och tillräcklig personal för att aktivt kunna delta i och stödja organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec)1.

__________________

1 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 av den 25 november 2009 om inrättande av organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och byrån.” [Ändr. 175]

(2)  Artikel 7a ska ändras på följande sätt:

a)  I artikel 1 ska första stycket ersättas med följande:"

”1. Om en planerad åtgärd som omfattas av artikel 7.3 syftar till att införa, ändra eller återkalla en operatörs skyldighet i enlighet med artikel 16 och i förening med artiklarna 5 och 9–13 i direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet) och artikel 17 i direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster) får kommissionen, inom den tidsfrist på en månad som fastställs i artikel 7.3 i det här direktivet, meddela den berörda nationella regleringsmyndigheten och Berec varför den anser att den föreslagna åtgärden skulle utgöra ett hinder för den inre marknaden eller varför den hyser allvarliga tvivel om att den föreslagna åtgärden är förenlig med unionslagstiftningen, i tillämpliga fall med beaktande av eventuella rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 19.1 i det här direktivet avseende harmoniserad tillämpning av de särskilda bestämmelserna i det här direktivet och i särdirektiven. I sådana fall ska antagandet av den föreslagna åtgärden senareläggas med ytterligare tre månader från och med kommissionens meddelande.” [Ändr. 176]

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

”2. Under den tidsfrist på tre månader som avses i punkt 1 ska kommissionen, Berec och den berörda nationella regleringsmyndigheten ha ett nära samarbete för att identifiera den effektivaste och lämpligaste åtgärden mot bakgrund av de mål som fastställs i artikel 8 med beaktande av marknadsaktörernas yttranden och behovet av att säkerställa spridningen av en enhetlig regleringspraxis. Om en planerad åtgärd syftar till att införa, ändra eller återkalla en skyldighet för en EU-leverantör av elektronisk kommunikation i den mening som avses i förordning (EU) nr [XXX/2014] i en värdmedlemsstat, får även den nationella regleringsmyndigheten i hemmedlemsstaten delta i samarbetet.” [Ändr. 177]

c)  Följande punkt ska införas som punkt 5aa: "

”aa) fatta beslut om att den berörda nationella regleringsmyndigheten ska dra tillbaka förslaget, tillsammans med specifika förslag till ändringar av den, när den planerade åtgärden syftar till att införa, ändra eller återkalla en skyldighet för en EU-leverantör av elektronisk kommunikation i den mening som avses i förordning (EU) nr [XXX/2014].” [Ändr. 178]

d)  I punkt 6 ska följande stycke läggas till: "

”Artikel 7.6 ska gälla i de fall där kommissionen fattar ett beslut i enlighet med punkt 5aa.” [Ändr. 179]

2a.  Artikel 8.4 g ska utgå. [Ändr. 180]

2b.  I artikel 9b.3 ska första stycket ersättas med följande:"

”3. Kommissionen får ska anta lämpliga genomförandeåtgärder för att göra det lättare att överföra eller hyra ut identifiera de band för vilka nyttjanderätter till radiofrekvenser kan överföras eller hyras ut mellan företag. Dessa åtgärder ska vidtas inom tolv månader efter den dag då förordning [.../...]* börjar tillämpas. Dessa åtgärder ska inte täcka frekvenser som används för utsändningar.

__________________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr .../... om åtgärder för den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och om ändring av direktiven 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG samt förordningarna (EG) nr 1211/2009 och (EU) nr 531/2012 och beslut nr 243/2012/EU (EUT L...,..., s. X).” [Ändr. 181]

3.  Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

a)  i punkt 1 ska följande stycke införas mellan första och andra stycket:"

b)  I punkt 3 ska följande stycke läggas till:"

(4)  Första stycket i artikel 19 ska ändras på följande sätt:"

När kommissionen konstaterar att skillnader i de nationella regleringsmyndigheternas genomförande av de regleringsuppgifter som anges i detta direktiv och i särdirektiven samt i förordning (EU) nr [.../2014] kan skapa hinder för den inre marknaden får ska kommissionen, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 9 i detta direktiv och artiklarna 6 och 8 i direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet), utfärda en rekommendation eller ett beslut om harmoniserad tillämpning av bestämmelserna i detta direktiv, särdirektiven och förordning (EU) nr [.../2014] för att de mål som anges i artikel 8 ska uppnås; när detta görs ska kommissionen i största möjliga utsträckning beakta yttrandet från Berec.” [Ändr. 182]

Artikel 36

Ändringar av direktiv 2002/22/EG

1.  Med verkan från och med den 1 juli 2016 ska direktiv 2002/22/EG ändras på följande sätt:

1.  I artikel 1.3 ska den första meningen utgå.

1a.  I artikel 2 andra stycket ska följande led läggas till:"

1b.  I artikel 20 ska rubriken ersättas med följande:"

”Informationskrav för avtal” [Ändr. 184]

1c.  I artikel 20 ska följande punkt införas:"

”-1a. Medlemsstaterna ska se till att de upplysningar som avses i punkterna 1 och 1a lämnas på ett tydligt, heltäckande och lättillgängligt sätt innan avtalet ingås och utan att det påverkar de krav som anges i direktiv 2011/83/EU* i fråga om avtal utanför fasta affärslokaler och distansavtal. Konsumenterna och andra slutanvändare som begär det ska kunna få en kopia av avtalet på ett varaktigt medium.

Medlemsstaterna får i nationell lagstiftning behålla eller införa språkkrav i samband med krav på information vid avtals ingående för att se till att informationen är lättbegriplig för konsumenterna och andra slutanvändare som så kräver.

_________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 22.11.2011, s. 64).” [Ändr. 185]

1d.  Artikel 20 ska ersättas med följande:"

Medlemsstaterna får också kräva att avtalet ska innehålla sådan information som avses i artikel 21.4 och som är relevant för den tillhandahållna tjänsten, vilken tillhandahålls av de berörda offentliga myndigheterna för detta ändamål avseende användningen av elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster för att bedriva olaglig verksamhet eller för att sprida skadligt innehåll samt om metoderna för att skydda sig mot risker för personlig säkerhet, integritet och personuppgifter.” [Ändr. 186]

1e.  I artikel 20 ska följande punkt införas:"

1f)  Artikel 20.2 ska utgå. [Ändr. 188]

1g)  I artikel 20 ska följande punkt läggas till:"

”2a. Medlemsstaterna får behålla eller införa ytterligare informationskrav i samband med avtal som omfattas av denna artikel.” [Ändr. 189]

1h)  I artikel 20 ska följande punkt läggas till:"

”2b. Berec ska utfärda riktlinjer för upprättandet av mallar för standardinformation om avtal, vilka ska omfatta den information som krävs i punkterna 1 och 1a i denna artikel.

De nationella regleringsmyndigheterna får ange tilläggskrav avseende innehållet i informationen samt formen och sättet för hur den ska offentliggöras, bland annat och framför allt uppskattade datahastigheter, med största hänsyn tagen till Berecs riktlinjer avseende metoder för att mäta hastighet och för innehållet i informationen samt formen och sättet för hur den ska offentliggöras, enligt artikel 21.3a.” [Ändr. 190]

1i.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 20a

Avtals löptid och uppsägning

1.  Medlemsstaterna ska se till att avtal som ingås mellan konsumenter och leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten har en högsta löptid på 24 månader. Leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten ska erbjuda slutanvändarna möjligheten till 12-månaderskontrakt.

2.  Konsumenterna ska ha rätt att frånträda ett distansavtal eller avtal utanför fasta affärslokaler inom 14 dagar efter ingåendet i enlighet med direktiv 2011/83/EU.

3.  Om det i ett avtal eller enligt nationell lag krävs att avtalsperioder med fast löptid (till skillnad från en minimiavtalsperiod) ska förlängas automatiskt, ska leverantören av elektronisk kommunikation till allmänheten i god tid informera konsumenten om detta så att konsumenten har minst en månad på sig att invända mot den automatiska förlängningen. Om konsumenten inte invänder mot en sådan automatisk förlängning ska avtalet anses vara ett permanent löpande avtal som konsumenten när som helst kan säga upp med en månads uppsägningstid utan extra kostnader annat än för tillhandahållandet av tjänsten under uppsägningstiden.

4.  Medlemsstaterna ska se till att konsumenterna har rätt att säga upp avtal utan kostnad när de får meddelande om ändringar av avtalsvillkoren som föreslås av leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten, om inte de föreslagna ändringarna enbart är till slutanvändarens fördel. Leverantörerna ska senast en månad före sådana ändringar meddela konsumenterna om dem på lämpligt sätt och samtidigt informera konsumenterna om deras rätt att kostnadsfritt säga upp avtalet om de inte godtar de nya villkoren. Punkt 2 ska gälla i tillämpliga delar.

5.  Eventuella betydande, fortsatta eller regelbundet återkommande skillnader mellan den faktiska prestandan avseende hastighet eller andra parametrar för tjänstekvalitet och den prestanda som har angetts av leverantören av elektroniska tjänster till allmänheten i enlighet med artikel 20 ska anses utgöra bristande överensstämmelse i samband med fastställandet av de korrigeringsåtgärder som finns tillgängliga för konsumenten i enlighet med nationell lagstiftning.

6.  Medlemsstaterna ska se till att ett abonnemang på ytterligare tjänster som tillhandahålls av samma leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten inte innebär att den inledande avtalsperioden återupptas om inte de ytterligare tjänsterna erbjuds till ett särskilt kampanjpris som endast erbjuds om den befintliga avtalsperioden återupptas.

7.  Medlemsstaterna ska se till att leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten tillämpar villkor och förfaranden för uppsägning av avtal som inte hindrar eller hämmar byte av tjänsteleverantör.

8.  Om ett tjänstepaket som erbjuds till konsumenterna består av minst en anslutning till ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst ska bestämmelserna i denna artikel tillämpas på alla delarna i paketet.

9.  Medlemsstaterna får behålla eller införa tilläggskrav för att säkerställa ett starkare konsumentskydd vid avtal som omfattas av denna artikel.” [Ändr. 191]

1j.  Artikel 21 ska ersättas med följande:"

”Artikel 21

1.  Medlemsstaterna ska se till att nationella regleringsmyndigheter kan ålägga företag som tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikationsnät och/eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster att offentliggöra tydlig, jämförbar, adekvat och aktuell information om gällande priser och taxor, eventuella avgifter som ska betalas vid förtida uppsägning av ett avtal och information om standardvillkor för tillgång till och användning av deras tjänster som tillhandahålls slutanvändare i enlighet med bilaga II. Sådan information ska offentliggöras i en tydlig, heltäckande och lättillgänglig form och ska uppdateras regelbundet. Eventuella skillnader i de villkor som gäller för konsumenter och andra slutanvändare som begär detta ska anges uttryckligen.

Nationella regleringsmyndigheter får ange tilläggskrav avseende i vilken form sådan information ska offentliggöras, vilket särskilt kan inbegripa införandet av språkkrav för att se till att informationen är lättbegriplig för konsumenten och andra slutanvändare som begär detta. Medlemsstaterna ska se till att leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten är skyldiga att på begäran tillhandahålla relevanta nationella regleringsmyndigheter sådan information innan den offentliggörs.

2.  De nationella regleringsmyndigheterna ska se till att konsumenter och andra slutanvändare som begär detta har tillgång till oberoende utvärderingsverktyg som ger dem möjlighet att jämföra prestandan för internetaccess och internetaccesstjänster samt kostnaderna för alternativa användningsmönster. Om sådana tjänster inte finns tillgängliga på marknaden kostnadsfritt eller till rimligt pris ska medlemsstaterna se till att de nationella regleringsmyndigheterna på egen hand eller med hjälp av tredje part kan tillhandahålla sådana guider eller tekniker. Tredje part ska ha rätt att kostnadsfritt använda den information som offentliggjorts av företag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät och/eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster för att sälja eller tillhandahålla sådana oberoende utvärderingsverktyg.

2a.  Medlemsstaterna ska se till att de nationella regleringsmyndigheterna under vägledning av Berec och efter samråd med berörda intressenter inför ett frivilligt certifieringssystem för interaktiva jämförelse-webbplatser, guider eller liknande verktyg, som grundas på objektiva, öppna och proportionerliga krav, bland annat i synnerhet oberoende i förhållande till leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten.

3.  Medlemsstaterna ska se till att de nationella regleringsmyndigheterna kan ålägga företag som tillhandahåller allmänna elektroniska kommunikationsnät och/eller allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster att bland annat

Om det bedöms lämpligt får nationella regleringsmyndigheter främja själv- eller samregleringsåtgärder innan någon skyldighet åläggs. Medlemsstaterna får ange tilläggskrav avseende innehållet i informationen och formen och sättet för hur den ska offentliggöras, med största möjliga hänsyn till de riktlinjer från Berec som avses i punkt 3a i denna artikel.

3a.  Senast den ...(29) ska Berec, efter att ha samrått med intressenter och i nära samarbete med kommissionen, fastställa allmänna riktlinjer för metoder för att mäta internetaccesstjänsternas hastighet, parametrar för tjänstekvalitet (bland annat för genomsnittshastigheter kontra uppgivna hastigheter och kvaliteten som användarna upplever den) och metoder för att mäta dem över tid samt innehållet i informationen och formen och sättet för hur den ska offentliggöras, inbegripet eventuella mekanismer för kvalitetscertifiering, för att se till att slutanvändarna, inklusive slutanvändare med funktionshinder, har tillgång till begriplig, jämförbar, tillförlitlig och användarvänlig information. Vid behov kan parametrarna, definitionerna och mätmetoderna i bilaga III användas.

4.  Medlemsstaterna får kräva att de företag som avses i punkt 3 vid behov sprider kostnadsfri information av allmänintresse till slutanvändare, med hjälp av samma metoder som företagen normalt använder för att kommunicera med slutanvändarna. I sådana fall ska de berörda offentliga myndigheterna lämna informationen till leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten i ett standardiserat format och informationen får bland annat omfatta följande:

1k.  Följande artikel ska införas:"

”Artikel 21a

Kontroll av konsumtion

1.  Medlemsstaterna ska se till att leverantörer av elektronisk kommunikation erbjuder konsumenterna och slutanvändarna möjlighet att övervaka och kontrollera sin användning av elektroniska kommunikationstjänster som faktureras utifrån tids- eller volymanvändning. Denna tjänst måste inbegripa följande:

2.  Berec ska fastställa riktlinjer för genomförandet av punkt 1.

När den ekonomiska gränsen har nåtts ska slutanvändarna kunna fortsätta motta samtal och sms-meddelanden och ha tillgång till kostnadsfria telefonnummer och larmtjänster genom att kostnadsfritt ringa det europeiska larmnumret 112 fram till slutet av den överenskomna faktureringsperioden.” [Ändr. 193]

2.  Artikel Artiklarna 20, 21, 22 och 30 ska utgå. [Ändr. 194]

2a.  Artikel 26 ska ersättas med följande:"

”1. Medlemsstaterna ska se till att samtliga slutanvändare av de tjänster som avses i punkt 2, inbegripet användare av allmänna telefonautomater, kan ringa larmtjänster avgiftsfritt och utan att behöva använda sig av något betalningsmedel genom att använda det gemensamma europeiska larmnumret 112 och eventuella nationella larmnummer som specificerats av medlemsstaterna.

1a.  Medlemsstaterna ska se till att samtliga användare av privata elektroniska kommunikationsnät kan ringa larmtjänsterna eller, i förekommande fall, de interna larmtjänsterna avgiftsfritt, genom att använda det gemensamma europeiska larmnumret 112 och eventuella nationella larmnummer som specificerats av medlemsstaterna.

2.  I samråd med nationella regleringsmyndigheter, larm- och räddningstjänster samt leverantörer ska medlemsstaterna se till att företag som tillhandahåller slutanvändare en elektronisk kommunikationstjänst för uppringning av nationella samtal till ett eller flera nummer inom en nationell nummerplan ger tillgång till larmtjänster.

3.  Medlemsstaterna ska se till att samtal till det gemensamma europeiska larmnumret 112 besvaras korrekt och behandlas på det sätt som bäst passar den nationella organisationen av larmsystem. Dessa samtal ska besvaras och hanteras minst lika snabbt och effektivt som samtal till nationella larmnummer, där sådana fortfarande används.

Kommissionen ska, i samråd med de relevanta behöriga myndigheterna, anta en rekommendation om prestandaindikatorer för medlemsstaterna. Kommissionen ska senast den 31 december 2015 och därefter vartannat år lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om hur effektivt det europeiska larmnumret 112 genomförts och om hur prestandaindikatorerna fungerar.

4.  Medlemsstaterna ska se till att tillträde för slutanvändare med funktionshinder till larmtjänster är likvärdigt med det tillträde som åtnjuts av andra slutanvändare. Åtgärder som vidtagits för att säkerställa att slutanvändare med funktionshinder har tillträde till larmtjänster under resa i andra medlemsstater ska i största möjliga utsträckning bygga på europeiska standarder eller specifikationer som offentliggjorts i enlighet med bestämmelserna i artikel 17 i direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet), och de ska inte hindra medlemsstaterna från att anta tilläggskrav i syfte att nå de mål som fastställs i denna artikel.

5.   Medlemsstaterna ska se till att berörda företag tillhandahåller information om varifrån samtalet kommer avgiftsfritt för den myndighet som handhar larmsamtal så snart som samtalet når den myndigheten. Detta gäller alla samtal till det gemensamma europeiska larmnumret 112. Medlemsstaterna får utvidga denna skyldighet till att även omfatta samtal till nationella larmnummer. Kommissionen ska se till att de behöriga regleringsmyndigheterna fastställer kriterier för korrekthet och tillförlitlighet när det gäller informationen om varifrån samtalet kommer, i enlighet med punkt 7 och med största möjliga hänsyn till Berecs riktlinjer.

Senast ...(30) den ska Berec, efter samråd med berörda intressenter och i nära samarbete med kommissionen, fastställa kriterier för korrekt och tillförlitlig information till larmtjänsterna om varifrån samtal kommer. Riktlinjerna ska beakta möjligheten att använda en mobil terminal med en GNSS-enhet för mobila terminaler för att man ska få mera korrekt och tillförlitlig information om varifrån 112-samtal kommer.

6.   Medlemsstaterna och kommissionen ska se till att medborgarna får tillräcklig information om att det gemensamma europeiska larmnumret 112 finns och hur det kan användas, särskilt genom initiativ speciellt riktade till personer som reser mellan olika medlemsstater. Kommissionen ska stödja och komplettera medlemsstaternas åtgärder.

7.   För att säkerställa en effektiv tillgång till 112-tjänster i medlemsstaterna ska kommissionen, efter samråd med Berec, ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 37a om kriterier för varifrån samtalet kommer och viktiga prestandaindikatorer om tillgång till larmnumret 112. Dessa åtgärder ska dock antas utan att det påverkar organisationen av larmtjänster, som fortsatt tillhör medlemsstaternas exklusiva behörighetsområde.

7a.  Kommissionen ska upprätthålla en databas med E.164-nummer för europeiska larmtjänster, så att dessa kan kontakta varandra från en medlemsstat till en annan." [Am. 195]

2b.  Följande artikel ska läggas till:"

”Artikel 26a

EU:s omvända 112-kommunikationssystem

Senast den [1 år efter tidsfristen för införlivandet] ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om möjligheten att inrätta ett omvänt ”112-kommunikationssystem för EU” som utnyttjar befintliga elektroniska kommunikationsnätverk, täcker hela unionen, är universellt, flerspråkigt, lättillgängligt, enkelt och effektivt och som kan användas för att varna allmänheten vid en överhängande eller nära förestående allvarlig nödsituation eller katastrof.

Kommissionen ska samråda med Berec och civilförsvarstjänster, och undersöka vilka standarder och specifikationer som behövs för att skapa det system som aves i punkt 1. När kommissionen utarbetar denna rapport ska den beakta befintliga nationella och regionala 112-system och följa unionslagstiftningen om skydd av personuppgifter. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett förslag till rättsakt.” [Ändr. 196]

2c.  Artikel 30 ska ersättas med följande:"

”1. Medlemsstaterna ska se till att alla abonnenter med nummer från den nationella telefonnummerplanen som kräver detta kan behålla sina nummer oberoende av vilken leverantör av elektronisk kommunikation till allmänheten som tillhandahåller tjänsten i enlighet med bestämmelserna i del C i bilaga I.

2.  De nationella regleringsmyndigheterna ska se till att kostnadsorienteringsprincipen följs vid prissättningen av nummerportabilitet mellan operatörer och/eller tjänstleverantörer och att eventuella direkta avgifter för abonnenter inte inverkar hämmande på abonnenter för byte av tjänsteleverantör.

3.  De nationella regleringsmyndigheterna får inte belägga nummerportabilitet med slutkundstaxor som snedvrider konkurrensen, till exempel genom att införa särskilda eller gemensamma slutkundstaxor.

4.   Portering av nummer och dess efterföljande aktivering ska utföras snarast möjligt. Slutanvändare som ingått ett avtal om portering av ett nummer till en ny leverantör ska få numret aktiverat inom en arbetsdag från det att ett sådant avtal ingås.

Utan att det påverkar tillämpningen av det första stycket får de behöriga nationella myndigheterna föreskriva den övergripande processen för byte och portering av nummer i enlighet med Berecs riktlinjer som avses i punkt 4b. De ska ta hänsyn till behovet av att skydda slutanvändaren under hela bytesprocessen, behovet av att se till att processen är effektiv för slutanvändaren, slutanvändarens behov av en tjänst utan avbrott och behovet av att se till att bytesprocesser inte skadar konkurrensen. Avbrott i tjänsten under porteringen får under inga omständigheter överstiga en arbetsdag. Slutanvändare får inte överföras till en annan leverantör mot sin vilja.

Medlemsstaterna ska se till att lämpliga påföljder för företag införs, däribland en skyldighet att ersätta abonnenter vid förseningar i nummerporteringen, om den information som krävs för porteringen inte gjorts tillgänglig i god tid, eller missbruk av portering som de själva står för eller som sker på deras vägnar.

4a.  Bytes- och porteringsprocessen ska ledas av den mottagande leverantören av elektronisk kommunikation till allmänheten. Slutanvändarna ska få adekvat information om bytet före och under bytesförfarandet, och även omedelbart efter det att förfarandet avslutats.

4b.  Berec ska fastställa riktlinjer om alla villkor och förfaranden i bytes- och porteringsprocessen, särskilt den mottagande leverantörens och den överförande leverantörens respektive ansvarsområden under bytes- eller porteringsprocessen, vilken information som ska tillhandahållas konsumenten under processen, avslutande av befintliga avtal i god tid, återbetalning av eventuella förhandsbetalningar och effektiva tjänster för vidarebefordran av e-postmeddelanden.

4c.  Om ett tjänstepaket som erbjuds till konsumenterna består av minst en anslutning till ett elektroniskt kommunikationsnät eller en elektronisk kommunikationstjänst ska bestämmelserna i denna artikel tillämpas på alla delarna i paketet.” [Ändr. 197]

2d.  I artikel 34 ska följande punkt läggas till:"

”1a. De förfaranden för tvistlösning utanför domstol som upprättas i enlighet med punkt 1 ska också gälla avtalstvister mellan konsumenter och andra slutanvändare i den utsträckning sådana förfaranden för tvistlösning utanför domstol finns tillgängliga även för dem och för leverantörer av elektronisk kommunikation till allmänheten som är etablerade i en annan medlemsstat. Vid tvister som omfattas av direktiv 2013/11/EU* ska bestämmelserna i det direktivet gälla.

________________________

* Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (EUT L 165, 18.6.2013, s. 63).” [Ändr. 198]

2e.  Följande artikel ska införas som artikel 37a:"

”Artikel 37a

Utövande av delegering

1.  Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.  Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 26 ska ges till kommissionen tills vidare från och med den …(31).

3.  Den delegering av befogenhet som avses i artikel 26 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.  Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.” [Ändr. 199]

2f.  Punkt 1 i bilaga II ska ersättas med följande:"

”1. Företagets/företagens namn, adress och kontaktuppgifter

Det vill säga namn och adress till huvudkontoret för sådana företag som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät och/eller allmänt tillgängliga telefonitjänster.”

2g.  Punkt 2.2 i bilaga II ska ersättas med följande:"

”2.2. För varje taxeplan ska de tjänster som tillhandahålls och de relevanta parametrarna för tjänstekvalitet, den eller de tillämpliga taxeplanerna och, för varje sådan taxeplan, typen av tillhandahållna tjänster, inbegripet kommunikationsvolymer, och eventuella tillämpliga avgifter (tillträde, användning, underhåll samt eventuella tillkommande avgifter) och kostnader för terminalutrustning också anges. [Ändr. 201]

2h.  I bilaga II ska följande punkt införas:"

”2.2a. Ytterligare information om internetaccesstjänster, om sådana tillhandahålls, särskilt uppgifter om dataprissättning, hastigheter för nedladdning och uppladdning av data och eventuella tillämpliga hastighetsbegränsningar, information om möjligheter att övervaka konsumtionsnivåerna och eventuella tillämpliga förfaranden för trafikstyrning och deras inverkan på tjänsternas kvalitet, slutanvändarens integritet och skyddet av personuppgifter.” [Ändr. 202]

2i.  Punkt 2.5 i bilaga II ska ersättas med följande:"

”2.5. Villkor för standardavtal, inklusive, om det är tillämpligt, den kortaste avtalsperiod som medges, villkor för och eventuella avgifter vid förtida uppsägning av avtalet, förfarandena och de direkta avgifterna i samband med byte och nummerportabilitet samt andra identifieringsuppgifter samt ersättningsarrangemang för förseningar i eller missbruk av byten.” [Ändr. 203]

2.  Medlemsstaterna ska behålla alla åtgärder som införlivar de bestämmelser som avses i punkt 1 till den 1 juli 2016.

Artikel 37

Ändringar av förordning (EU) nr 531/2012

Förordning (EU) nr 531/2012 ska ändras på följande sätt:

(1)  I artikel 1.1. ska följande stycke införas som det tredje stycket:"

”Denna förordning ska tillämpas på roamingtjänster som tillhandahålls i unionen till slutanvändare vars nationella leverantör är en leverantör av elektroniska kommunikationstjänster till allmänheten i en medlemsstat.” [Ändr. 204]

(2)  I artikel 2.2 ska följande led r införas:"

”(r) bilateralt eller multilateralt roamingavtal: ett eller flera kommersiella eller tekniska avtal mellan roamingleverantörer som möjliggör en virtuell utökning av hemnättäckningen och ett hållbart tillhandahållande av var och en av roamingleverantörerna av reglerade roamingtjänster för slutkundsledet till samma prisnivå som deras respektive nationella mobilkommunikationstjänster.” [Ändr. 205]

(3)  I artikel 4 ska följande punkt 7 läggas till:"

”7. Denna artikel ska inte tillämpas på roamingleverantörer som tillhandahåller reglerade roamingtjänster för slutkundsledet i enlighet med artikel 4a.” [Ändr. 206]

(4)  Följande artikel ska införas som artikel 4a:"

”Artikel 4a

1.  Denna artikel ska tillämpas på roamingleverantörer vilka

2.  Punkterna 1 och 6 ska inte hindra att en roamingleverantör begränsar konsumtionen av reglerade roamingtjänster för slutkundsledet till den tillämpliga nationella tjänstetaxan genom ett kriterium för rimlig användning. Ett eventuellt kriterium för rimlig användning ska tillämpas på ett sådant sätt att konsumenter som använder roamingleverantörens olika nationella paket för slutkundsledet tryggt kan följa sitt vanliga konsumtionsmönster för sina respektive nationella slutkundspaket när de då och då reser inom unionen. En roamingleverantör som utnyttjar denna möjlighet ska offentliggöra detaljerad kvantifierad information om hur kriteriet för rimlig användning tillämpas i enlighet med [artikel 25.1 b] i förordning (EU) nr XXX/2014 och infoga denna information i sina avtal i enlighet med [artikel 26.1 och c], med hänvisning till huvudsakliga parametrar för prissättning, volym eller andra parametrar för slutkundspaketet i fråga.

Senast den 31 december 2014 ska Berec, efter samråd med berörda aktörer och i nära samarbete med kommissionen, fastställa riktlinjer för tillämpningen av kriterier för rimlig användning i slutkundsavtal som erbjuds av roamingleverantörer som utnyttjar denna artikel. Berec ska utarbeta sådana riktlinjer med hänsyn till det övergripande mål som anges i första stycket, och ska särskilt beakta utvecklingen av priser och konsumtionsmönster i medlemsstaterna, graden av konvergens av de nationella prisnivåerna i unionen, en eventuell observerbar effekt av roaming enligt den nationella tjänstetaxan på utvecklingen av sådana avgifter samt utvecklingen av roamingtaxorna för grossistledet för obalanserad trafik mellan roamingleverantörer.

De behöriga nationella regleringsmyndigheterna ska övervaka och utöva tillsyn av tillämpningen av kriterierna för rimlig användning genom att ta största möjliga hänsyn till Berecs allmänna riktlinjer när de har antagits och ska se till att orimliga villkor inte tillämpas.

3.  Enskilda slutanvändare som har tecknat avtal med en roamingleverantör som utnyttjar denna artikel får på egen begäran göra ett avsiktligt och uttryckligt val att avstå från fördelen att den tillämpliga nationella tjänstetaxan tillämpas på reglerade roamingtjänster enligt ett visst slutkundspaket i utbyte mot andra fördelar som erbjuds av den leverantören. Roamingleverantören ska påminna dessa slutanvändare om vilka roamingfördelar som de förlorar i ett sådant fall. De nationella regleringsmyndigheterna ska särskilt övervaka om roamingleverantörer som utnyttjar denna artikel tillämpar affärsmetoder som innebär att standardsystemet kringgås.

4.  De reglerade roamingavgifter för slutkundsledet som fastställs i artiklarna 8, 10 och 13 ska inte tillämpas på roamingtjänster som erbjuds av en roamingleverantör som utnyttjar denna artikel i den utsträckning dessa avgifter tas ut på samma nivå som den tillämpliga nationella tjänstetaxan.

Om en roamingleverantör som utnyttjar denna artikel tillämpar avgifter som skiljer sig från den tillämpliga nationella tjänstetaxan för konsumtion av reglerade roamingtjänster utöver rimlig användning av sådana tjänster i enlighet med punkt 2, eller om en enskild slutanvändare uttryckligen avstår från fördelen att utnyttja nationella tjänstetaxor för reglerade roamingtjänster i enlighet med punkt 3, får avgifterna för dessa reglerade roamingtjänster inte överstiga de roamingavgifter för slutkundsledet som fastställs i artiklarna 8, 10 och 13.

5.  En roamingleverantör som vill utnyttja denna artikel ska anmäla sin egen försäkran och eventuella bilaterala eller multilaterala avtal genom vilka den uppfyller villkoren i punkt 1 samt eventuella ändringar av dessa till Berecs byrå. Den anmälande roamingleverantören ska till sin anmälan foga bevis på att eventuella avtalsslutande parter till anmälda bilaterala eller multilaterala avtal har samtyckt till en sådan anmälan..

6.  Under perioden 1 juli 2014 till 30 juni 2016 ska denna artikel tillämpas på roamingleverantörer som inte uppfyller de villkor som anges i punkt 1 om de uppfyller följande villkor:

Roamingleverantören och eventuella avtalsslutande parter enligt punkt b som utnyttjar denna artikel får, som ett alternativ till det åtagande som avses i led d, från och med den 1 juli 2015 eller från datumet för anmälan, beroende på vilket som inträffar först, göra ett åtagande om att eventuella tilläggsavgifter för roaming som tillämpas förutom de taxor för nationella tjänster som gäller för deras olika slutkundspaket sammanlagt uppgår till högst 50 % av de tillämpliga taxorna för sådana paket den 1 januari 2015, oberoende av om sådana tilläggsavgifter beräknas på grundval av enheter som samtalsminuter eller megabytes, eller perioder som dagar eller veckor av roaming, med hjälp av andra metoder eller genom en kombination av dessa. Roamingleverantörer som åberopar denna punkt ska visa att de uppfyller kravet på en minskning på 50 % för den nationella regleringsmyndigheten och ska lämna alla nödvändiga bestyrkande dokument som begärs av myndigheten.

Om en roamingleverantör som utnyttjar denna artikel anmäler sin egen försäkran och om eventuella avtalsslutande parter i den mening om avses i punkt b anmäler ett relevant bilateralt eller multilateralt roamingavtal till Berecs kontor i enlighet med led a i första stycket och därmed omfattas av detta stycke, ska varje anmälande roamingleverantör och eventuella avtalsslutande parter i den mening som avses i punkt b åtminstone fram till den 1 juli 2018 vara skyldiga att uppfylla sina respektive åtaganden i enlighet med leden c, d och e i första stycket, inklusive eventuella alternativa åtaganden förutom det åtagande som anges i led d i det stycket.

7.  Under perioden från den 1 juli 2014 till den 30 juni 2016 ska denna artikel vara tillämplig på roamingleverantörer som inte uppfyller villkoren i punkt 1, förutsatt att de uppfyller följande villkor:

Om en roamingleverantör som utnyttjar denna artikel anmäler sin egen försäkran och eventuella bilaterala eller multilaterala roamingavtal till Berecs byrå enligt led a i första stycket och därmed omfattas av detta stycke, ska den anmälande roamingleverantören och eventuella avtalsslutande parter i den mening som avses i led b var och en vara skyldig att fullgöra sina åtaganden för att uppfylla villkoren i punkt 1 a åtminstone till den 1 juli 2018.

8.  Roamingleverantörer ska i god tro förhandla om arrangemangen för att inrätta bilaterala eller multilaterala roamingavtal med rättvisa och rimliga villkor och med beaktande av målet att sådana avtal med andra roamingleverantörer ska möjliggöra en virtuell utökning av hemnättäckningen och ett hållbart tillhandahållande av var och en av de roamingleverantörer som utnyttjar denna artikel av reglerade roamingtjänster för slutkundsledet till samma prisnivå som deras respektive nationella mobilkommunikationstjänster.

9.  Genom undantag från punkt 1a ska denna artikel efter den 1 juli 2016 tillämpas på roamingleverantörer som utnyttjar denna artikel om de kan visa att de i god tro har försökt inrätta eller utvidga ett bilateralt eller multilateralt roamingavtal på grundval av rättvisa och rimliga villkor i samtliga medlemsstater där de ännu inte uppfyller villkoren i punkt 1 och inte har lyckats säkra ett bilateralt eller multilateralt roamingavtal med en roamingleverantör i en eller flera medlemsstater, under förutsättning att de uppfyller kravet på minsta nättäckning i punkt 6b och alla andra relevanta bestämmelser i den artikeln. I sådana fall ska roamingleverantörer som utnyttjar denna artikel fortsätta att sträva efter rimliga villkor för att ingå ett roamingavtal med en roamingleverantör från en medlemsstat som inte är representerad i avtalet.

10.  Om en alternativ roamingleverantör redan har beviljats tillträde till en nationell leverantörs kund i enlighet med artikel 4.1 och redan har gjort nödvändiga investeringar för att betjäna dessa kunder, ska artikel 4.7 inte tillämpas på en sådan nationell leverantör under en övergångsperiod på tre år. Denna övergångsperiod ska inte påverka behovet av att respektera eventuella längre avtalsperioder som har överenskommits med den alternativa roamingleverantören.

11.  Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av unionens konkurrensregler på bilaterala och multilaterala roamingavtal. [Ändr. 207]

4a.  Följande artiklar ska införas:"

”Artikel 6a

Avskaffande av roamingavgifter i slutkundsledet

Med verkan från och med den 15 december 2015 ska roamingleverantörer inte längre ta ut någon tilläggsavgift jämfört med avgifterna för inhemska mobila kommunikationstjänster för roamingkunder i någon medlemsstat i samband med reglerade mottagna eller uppringda roamingsamtal, reglerade sms/mms-roamingmeddelanden som skickas och reglerade dataroamingtjänster som utnyttjas, och inte heller ta ut några allmänna avgifter för att terminalutrustningen eller tjänsten ska kunna användas utomlands.”

”Artikel 6b

Skälig användning

1.  Genom undantag från artikel 6a, och för att förhindra felaktig eller oegentlig användning av roamingtjänster i slutkundsledet, får roamingleverantörer tillämpa en ”klausul om skälig användning” på konsumtionen av reglerade roamingtjänster som tillhandahålls enligt gällande nationell prisnivå, genom hänvisning till kriterier för skälig användning. De kriterierna ska tillämpas på ett sådant sätt att konsumenterna tryggt kan upprepa sitt typiska inhemska konsumtionsmönster enligt sitt respektive nationella slutkundspaket vid de tillfällen då de reser inom unionen.

2.  I enlighet med artikel 20 i direktiv 2002/22/EG ska roamingleverantörer offentliggöra och i sina avtal inkludera detaljerad kvantifierad information om hur eventuella kriterier för skälig användning tillämpas, genom hänvisning till de viktigaste parametrarna för prissättning, volym eller andra parametrar för slutkundspaketet i fråga.

3.  Senast den 31 december 2014 ska Berec, efter samråd med berörda intressenter och i nära samarbete med kommissionen, fastställa allmänna riktlinjer för hur kriterier för skälig användning ska tillämpas i slutkundsavtal som erbjuds av roamingleverantörer. Berec ska särskilt ta hänsyn till hur prissättning och konsumtionsmönster utvecklas i medlemsstaterna, samt till graden av konvergens mellan de nationella prisnivåerna i unionen, till eventuella observerbara effekter som roaming enligt taxorna för nationella tjänster har på taxornas utveckling och till utvecklingen av de effektiva roamingtaxorna i grossistledet för obalanserad trafik mellan roamingleverantörer. Därutöver får Berecs riktlinjer även ta hänsyn till relevanta objektiva variationer mellan medlemsstater eller mellan roamingleverantörer när det gäller faktorer såsom nationella prisnivåer, typiska volymer i slutkundspaket eller den genomsnittliga perioden för kunders resor inom unionen.

4.  För att kriterierna för skälig användning ska tillämpas enhetligt och samtidigt över hela unionen ska kommissionen, genom genomförandeakter och på grundval av de riktlinjer från Berec som avses i punkt 3, senast den 30 juni 2015 anta detaljerade bestämmelser om hur kriterierna för skälig användning ska tillämpas.

5.  Den behöriga nationella regleringsmyndigheten ska noga övervaka och kontrollera tillämpningen av kriterierna för skälig användning i enlighet med kommissionens genomförandeakt enligt punkt 4, varvid största möjliga hänsyn ska tas till Berecs allmänna riktlinjer, relevanta objektiva faktorer som är specifika för medlemsstaten samt relevanta objektiva variationer mellan roamingleverantörer och se till att orimliga villkor inte tillämpas.

6.  De slutkundsavgifter för tjänster enligt eurotaxa som fastställs genom artiklarna 8, 10 och 13 i den här förordningen ska gälla för reglerade roamingtjänster som går utöver eventuella gränser för skälig användning som tillämpas i enlighet med artikel 6b." [Ändr. 208]

5.  I artikel 8 ska punkt 2 ändras på följande sätt:

a)  Det första stycket ska ersättas av följande stycke:"

”2. Med verkan från 1 juli 2013 2012 får den slutkundsavgift (exklusive mervärdesskatt) för en eurotaxa för rösttelefoni som en roamingleverantör får ta ut av sin roamingkund för ett reglerat roamingsamtal variera mellan olika roamingsamtal, men den får inte överstiga 0,24 0,29 EUR per minut för uppringda samtal eller 0,07 0,08 EUR per minut för mottagna samtal. Den högsta slutkundsavgiften för ringda samtal ska sänkas till 0,24 EUR den 1 juli 2013 och till 0,19 EUR den 1 juli 2014 och den högsta slutkundsavgiften för mottagna samtal ska sänkas till 0,07 EUR den 1 juli 2013 och 0,05 EUR den 1 juli 2014. De högsta avgifter som tillämpas Utan att det påverkar tillämpningen av åtgärder som vidtas för att förhindra felaktig eller bedräglig användning får roamingleverantörer från och med den 1 juli 2014 inte ta ut någon avgift av sina roamingkunder för mottagna samtal. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 19 ska dessa högsta slutkundsavgifter för eurotaxan för rösttelefoni fortsätta att gälla till och med den 30 juni 2017.ska upphöra att gälla den 16 december 2015, med undantag för reglerade roamingsamtal som går utöver eventuella gränser för skälig användning som tillämpas i enlighet med artikel 6b.” [Ändr. 209]

b)  Det tredje stycket ska ersättas av följande stycke:"

”Samtliga roamingleverantörer ska, när det gäller reglerade roamingsamtal som omfattas av en eurotaxa för rösttelefoni, debitera sina roamingkunder med ett belopp uttryckt per sekund.” [Ändr. 210]

5a.  Artikel 10.2 ska ersättas med följande:"

”2. Med verkan från och med den 1 juli 2012 får den slutkundsavgift (exklusive mervärdesskatt) för en sms-eurotaxa som en roamingleverantör får ta ut av sin roamingkund för ett reglerat sms-roamingmeddelande som skickas av roamingkunden variera, men får inte överskrida 0,09 EUR. Denna högsta avgift ska sänkas till 0,08 EUR den 1 juli 2013 och till 0,06 EUR den 1 juli 2014. De högsta avgifter som tillämpas från och med den 1 juli 2014 ska upphöra att gälla den 16 december 2015, med undantag för reglerade sms-roamingmeddelanden som går utöver eventuella gränser för skälig användning som tillämpas i enlighet med artikel 6b.” [Ändr. 211]

5b.  I artikel 13.2 ska första stycket ersättas med följande:"

”2. Från och med den 1 juli 2012 får slutkundsavgiften (exklusive mervärdesskatt) för en eurotaxa för dataroaming som en roamingleverantör får ta ut av sina roamingkunder för tillhandahållande av en reglerad dataroamingtjänst, inte överstiga 0,70 EUR per använd megabyte. Den högsta slutkundsavgiften för använda data ska sänkas till 0,45 EUR per använd megabyte den 1 juli 2013 och till 0,20 EUR per använd megabyte den 1 juli 2014. De högsta avgifter som tillämpas från och med den 1 juli 2014 ska upphöra att gälla den 16 december 2015, med undantag för reglerade dataroamingtjänster som går utöver eventuella gränser för skälig användning som tillämpas i enlighet med artikel 6b.” [Ändr. 212]

(6)  I artikel 14 ska följande punkt 1a infogas:"

”1a När konsumtionen av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet till den tillämpliga nationella tjänstetaxan begränsas genom ett kriterium för rimlig användning i enlighet med punkt 2 i artikel 4a, ska roamingleverantörerna meddela sina roamingkunder när konsumtionen av roamingsamtal och sms-meddelanden har nått gränsen för rimlig användning, och ska samtidigt ge sina roamingkunder grundläggande personlig prisinformation om de roamingavgifter som gäller för att ringa samtal och skicka sms-meddelanden utanför den nationella tjänstetaxan eller paketet i enlighet med andra, fjärde och femte stycket i punkt 1 i denna artikel.” [Ändr. 213]

6a.  Artikel 14 utgår och ersätts med följande, med verkan från och med den 15 december 2015:"

1. För att göra roamingkunder uppmärksamma på att de kommer att få betala en roamingavgift när de ringer eller tar emot ett samtal eller skickar ett sms-meddelande, ska varje roamingleverantör, utom när kunden har meddelat roamingleverantören att han/hon avsäger sig denna tjänst, via ett automatiskt meddelande till kunden när denne reser in i en annan medlemsstat än den där kundens nationella leverantör finns, utan oskäligt dröjsmål och kostnadsfritt ge denne grundläggande personlig prisinformation om de roamingavgifter (inklusive mervärdesskatt) som gäller när han/hon ringer och tar emot samtal samt skickar sms-meddelanden i den besökta medlemsstaten.

Den ska också inbegripa uppgifter om det gratisnummer som avses i punkt 2 för erhållande av mer detaljerad information och information om att larm- och räddningstjänst kan ringas kostnadsfritt på det europeiska larmnumret 112.

Kunden ska i samband med varje meddelande ha möjlighet att kostnadsfritt och enkelt meddela roamingleverantören att han/hon inte vill ha det automatiska meddelandet. En kund som har meddelat att han/hon avsäger sig det automatiska meddelandet ska ha rätt att när som helst och kostnadsfritt begära att roamingleverantören tillhandahåller tjänsten igen.

Roamingleverantörerna ska automatiskt och kostnadsfritt tillhandahålla kunder som är blinda eller har nedsatt syn den grundläggande personliga prisinformation som avses i första stycket via ett rösttelefonisamtal, om kunden så önskar.

2.  Utöver det som fastställs i punkt 1 ska kunder, oberoende av var de befinner sig i unionen, ha rätt att kostnadsfritt begära samt få mer detaljerad personlig prisinformation om de roamingavgifter som gäller i värdnätet för rösttelefonisamtal och sms-meddelanden, samt information om de åtgärder för att öka insynen som är tillämpliga enligt denna förordning, genom ett mobilt rösttelefonisamtal eller ett sms-meddelande. En sådan begäran ska ställas till ett gratisnummer som roamingleverantören avdelat för detta ändamål. Skyldigheterna enligt punkt 1 ska inte gälla för terminaler som inte stöder sms-funktioner.

4.  Roamingleverantörerna ska ge sina kunder tillgång till information om hur oavsiktlig roaming i gränsregioner undviks. Roamingleverantörer ska vidta rimliga åtgärder för att skydda sina kunder från att betala roamingavgifter för roamingtjänster som de utnyttjar oavsiktligt när de befinner sig i hemmedlemsstaten.

4a.  Denna artikel ska även gälla roamingsamtal och sms/mms-roamingmeddelanden som används av roamingkunder som reser utanför unionen och som tillhandahålls av en roamingleverantör.

Med verkan från och med den 15 december 2015 ska denna artikel även gälla i fall då konsumtionen av roamingsamtal och sms/mms-roamingmeddelanden till den taxa som gäller för nationella tjänster begränsas genom hänvisning till ett kriterium för skälig användning i enlighet med artikel 6b och konsumtionen har nått gränsen för skälig användning." [Ändr. 214]

(7)  I artikel 15 ska följande punkt 2a infogas:"

”2a När konsumtionen av reglerade roamingtjänster i slutkundsledet till den tillämpliga nationella tjänstetaxan begränsas genom ett kriterium för rimlig användning i enlighet med punkt 2 i artikel 4a, ska roamingleverantörerna meddela sina roamingkunder när konsumtionen av dataroamingtjänster har nått gränsen för rimlig användning, och ska samtidigt ge sina roamingkunder grundläggande personlig prisinformation om de roamingavgifter som gäller för dataroaming utanför den nationella tjänstetaxan eller paketet i enlighet med punkt 2 i denna artikel.” Punkt 3 i denna artikel ska tillämpas på dataroamingtjänster som konsumeras utanför de tillämpliga nationella tjänstetaxor eller paket som avses i punkt 2 i artikel 4a.” [Ändr. 215]

7a.   Artikel 15 ska utgå och ersättas med följande, med verkan från och med den 15 december 2015:"

"Öppenhets- och skyddsmekanism för dataroamingtjänster i slutkundsledet

1.  Roamingleverantörer ska se till att deras roamingkunder både före och efter det att ett avtal ingås får lämplig information om de avgifter som gäller när de använder reglerade dataroamingtjänster, och informationen ska ges så att kunderna utan svårighet kan förstå de ekonomiska konsekvenserna av användandet och på så sätt kan övervaka och kontrollera sina utgifter för reglerade dataroamingtjänster i enlighet med punkterna 2 och 3.

Roamingleverantörerna ska i förekommande fall innan ett avtal ingås och regelbundet därefter informera sina kunder om risken med automatisk och okontrollerad dataroaminganslutning och nedladdning av data vid roaming. Dessutom ska roamingleverantörerna kostnadsfritt och på ett tydligt och lättbegripligt sätt informera sina kunder om hur dessa automatiska dataroaminganslutningar stängs av för att förhindra okontrollerad förbrukning av dataroamingtjänster.

2.  Roamingkunden ska genom ett automatiskt meddelande från roamingleverantören upplysas om att denne kopplats via ett annat nät än hemmanätet och meddelandet ska även innehålla grundläggande personlig information om vilka taxor (i den valuta som används vid fakturering av den nationella leverantören), uttryckt i pris per megabyte, som gäller i den berörda medlemsstaten vid leverans av reglerade dataroamingtjänster till den kunden, utom i de fall kunden har meddelat roamingleverantören att han eller hon avsäger sig denna information.

Sådan grundläggande personlig information om taxor ska sändas till roamingkundens mobila terminal, till exempel via ett sms-meddelande, e-post eller ett pop-up-fönster på den mobila terminalen, varje gång roamingkunden reser in i en annan medlemsstat än den där kundens nationella leverantör finns och för första gången utnyttjar en dataroamingtjänst i den medlemsstaten. Informationen ska lämnas kostnadsfritt vid den tidpunkt då roamingkunden inleder en reglerad dataroamingtjänst och på ett sådant sätt att den är lätt att ta emot och förstå.

En kund som har meddelat sin roamingleverantör att han eller hon avsäger sig automatisk information om taxor ska ha rätt att när som helst och kostnadsfritt begära att roamingleverantören tillhandahåller denna tjänst igen.

3.  Alla roamingleverantörer ska ge alla sina roamingkunder möjlighet att aktivt och kostnadsfritt välja en tjänst som tillhandahåller information om den sammanlagda konsumtionen, uttryckt i volym eller i den valuta som roamingkunden faktureras i för sina kostnader för reglerade dataroamingtjänster, och som garanterar att de sammanlagda utgifterna för reglerade dataroamingtjänster under en angiven användningsperiod, med undantag för mms som faktureras per enhet, inte utan kundens uttryckliga medgivande överskrider ett visst kostnadstak.

I detta syfte ska roamingleverantören erbjuda ett eller flera kostnadstak för angivna användningsperioder, förutsatt att kunden i förväg informeras om motsvarande volymbelopp. Ett av dessa tak (standardkostnadstaket) ska ligga nära, men inte överstiga, 50 EUR för utestående avgifter per månatlig faktureringsperiod (exklusive mervärdesskatt).

Alternativt får roamingleverantören fastställa kostnadstak uttryckta i volym, förutsatt att kunden i förväg informeras om motsvarande penningbelopp. Ett av dessa tak (standardvolymtaket) ska ha ett motsvarande penningbelopp som inte överstiger 50 EUR för utestående avgifter per månatlig faktureringsperiod (exklusive mervärdesskatt).

Utöver detta får roamingleverantören erbjuda sina roamingkunder andra kostnadstak med andra, dvs. högre eller lägre, högsta kostnadstak per månad.

De standardtak som avses i andra och tredje stycket ska gälla för alla kunder som inte har valt ett annat tak.

Varje roamingleverantör ska också se till att ett lämpligt meddelande skickas till roamingkundens mobila terminal, till exempel via ett sms-meddelande, e-post eller ett pop-up-fönster på datorn när dataroamingtjänsterna har nått 80 % av det överenskomna kostnads- eller volymtaket. Alla kunder ska ha rätt att begära att roamingoperatören slutar att skicka sådana meddelanden samt att när som helst och kostnadsfritt begära att leverantören tillhandahåller tjänsten igen.

När kostnads- eller volymtaket annars skulle överskridas ska ett meddelande skickas till roamingkundens mobila terminal. Det meddelandet ska upplysa kunden om hur denne ska gå tillväga för att få fortsatt tillgång till dessa tjänster och om kostnaderna för varje ytterligare enhet som används. Om roamingkunden inte svarar enligt uppmaningen i det mottagna meddelandet ska roamingleverantören omedelbart upphöra att tillhandahålla och att ta betalt av roamingkunden för reglerade dataroamingtjänster, om inte och till dess att roamingkunden begär fortsatt eller förnyad tillgång till dessa tjänster.

Närhelst en roamingkund begär att få välja eller upphäva ett kostnads- eller volymtak ska ändringen utföras kostnadsfritt inom en arbetsdag från mottagandet av begäran och får inte vara förenad med villkor eller restriktioner gällande andra delar av abonnemanget.

4.  Punkterna 2 och 3 ska inte tillämpas på utrustning för maskin till maskin-kommunikation som använder mobil datakommunikation.

5.  Roamingleverantörer ska vidta rimliga åtgärder för att skydda sina kunder från att betala roamingavgifter för roamingtjänster som de utnyttjar oavsiktligt när de befinner sig i hemmedlemsstaten. Detta ska inbegripa information till kunderna om hur oavsiktlig roaming i gränsregioner undviks.

6.  Denna artikel ska tillämpas i fall då konsumtionen av dataroamingtjänster till den taxa som gäller för nationella tjänster begränsas genom hänvisning till ett kriterium för skälig användning i enlighet med artikel 6b och konsumtionen har nått gränsen för skälig användning.

Den ska också tillämpas på dataroamingtjänster som utnyttjas av roamingkunder vid resa utanför unionen och som tillhandahålls av en roamingleverantör.

När kunden väljer den tjänst som avses i punkt 3 första stycket ska kraven i punkt 3 inte tillämpas om värdnätsoperatören i det besökta landet utanför unionen inte tillåter att roamingleverantören övervakar kundernas användning i realtid.

När så är fallet ska kunden vid inresan i ett sådant land utan onödigt dröjsmål och kostnadsfritt genom ett sms-meddelande underrättas om att information om sammanlagd konsumtion inte finns tillgänglig och att garantin för att ett visst kostnadstak inte överskrids inte gäller." [Ändr. 216]

(8)  Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)  Den första meningen ska ersättas av följande mening:"

”Kommissionen ska göra en översyn över denna förordnings verkan och, efter ett offentligt samråd, rapportera resultaten till Europaparlamentet och rådet senast den 30 december 2016.”

ii)  Led g ska ersättas med följande:"

”g) i vilken utsträckning genomförandet av de strukturella åtgärderna enligt artiklarna 3 och 4 och det alternativa system som avses i artikel 4a har lett till att det utvecklats konkurrens på den inre marknaden för roamingtjänster i sådan utsträckning att det inte finns någon faktisk skillnad mellan roamingtaxorna och de nationella taxorna,”

iii)  följande led i) ska läggas till:"

"i) i den utsträckning som nationella detaljistpriser eventuellt märkbart har påverkats av att roamingleverantörer tillämpat den nationella tjänstetaxan på både nationella tjänster och reglerade roamingtjänster i hela unionen.

b)  Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)  Den första meningen ska ersättas av följande mening:"

Om rapporten visar att taxealternativ där den nationella tjänstetaxan gäller både för nationella tjänster och reglerade roamingtjänster inte tillhandahålls i alla paket i slutkundsledet för skälig användning av minst en roamingleverantör i varje medlemsstat eller att erbjudanden från alternativa roamingleverantörer inte har gjort väsentligen motsvarande roamingtaxor i slutkundsledet lätt tillgängliga för konsumenter inom unionen, ska kommissionen samtidigt lägga fram lämpliga förslag till Europaparlamentet och rådet för att åtgärda situationen och se till att det inte finns några skillnader mellan nationella taxor och roamingtaxor på den inre marknaden.”

ii)  Led d ska ersättas med följande:"

”d) ändra giltighetstiden för eller minska nivån på de högsta grossistavgifter som föreskrivs i artiklarna 7, 9 och 12 i syfte att öka möjligheterna för alla roamingleverantörer att i sina respektive slutkundspaket för skälig användning tillhandahålla rimliga taxealternativ där den tillämpliga nationella tjänstetaxan gäller både för nationella tjänster och reglerade roamingtjänster, på samma sätt som om de reglerade roamingtjänsterna skulle ha konsumerats i hemnätet,” [Ändr. 217]

8a.  Artikel 19 ska utgå och ersättas med följande:"

”1. Kommissionen ska göra en översyn över denna förordnings verkan och rapportera resultaten till Europaparlamentet och rådet i enlighet med punkterna 2–6.

2.  Kommissionen ska senast den 30 juni 2015, efter ett offentligt samråd, rapportera till Europaparlamentet och rådet om huruvida man bör ändra giltighetstiden för eller se över nivån på de högsta grossistavgifter som föreskrivs i artiklarna 7, 9 och 12, eller föreskriva andra arrangemang för att åtgärda problem på grossistmarknaden, bland annat i fråga om mobiltermineringsavgifter för roaming. Berec ska senast den 31 december 2014, efter ett offentligt samråd, fastställa riktlinjer för åtgärder för att förhindra felaktig eller oegentlig användning enligt artikel 6a.

3.  Kommissionen ska senast den 30 juni 2016, efter ett offentligt samråd, rapportera till Europaparlamentet och rådet om bland annat

Kommissionen ska framför allt undersöka om ytterligare tekniska och strukturella åtgärder måste fastställas eller de strukturella åtgärderna måste ändras.

4.  Om den rapport som avses i punkt 2 visar att det inte råder lika konkurrensvillkor mellan roamingleverantörer och att det därför är nödvändigt att ändra giltighetstiden för eller sänka nivån på de högsta grossistavgifterna eller föreskriva andra arrangemang för att åtgärda problem på grossistmarknaden, bland annat genom en avsevärd sänkning av de mobiltermineringsavgifter som gäller för roaming i hela unionen, ska kommissionen, efter samråd med Berec, lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet för att komma till rätta med situationen senast den 30 juni 2015.

Om den rapport som avses i punkt 3 visar att de strukturella åtgärder som föreskrivs i denna förordning inte har varit tillräckliga för att främja konkurrensen på den inre marknaden för roamingtjänster till förmån för alla europeiska konsumenter ska kommissionen lägga fram lämpliga förslag för Europaparlamentet och rådet för att komma till rätta med situationen. I fråga om bägge rapporterna ska förslag på lämpliga åtgärder läggas fram samtidigt med rapporterna.

5.  Kommissionen ska dessutom vartannat år efter den rapport som avses i punkt 1 lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet. Varje rapport ska innehålla en sammanfattning av övervakningen av tillhandahållandet av roamingtjänster i unionen och en bedömning av framstegen mot uppnåendet av denna förordnings mål, inbegripet med hänvisning till de aspekter som anges i punkterna

6.  För att kunna bedöma konkurrensutvecklingen på de unionsomfattande roamingmarknaderna, ska Berec regelbundet samla in uppgifter från de nationella regleringsmyndigheterna om utvecklingen avseende slutkunds- och grossistavgifter för samtals-, sms- och dataroamingtjänster. Dessa uppgifter ska anmälas till kommissionen minst två gånger om året. Kommissionen ska offentliggöra uppgifterna.

Berec ska också årligen samla in uppgifter från de nationella tillsynsmyndigheterna om öppenhet och jämförbarhet vad beträffar de olika taxor som operatörerna erbjuder sina kunder. Kommissionen ska offentliggöra dessa uppgifter och resultat.” [Ändr. 218]

Artikel 38

Ändringar av förordning (EG) nr 1211/2009

Förordning (EG) nr 1211/2009 ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 1.2 ska ersättas med följande:"

”2. Berec ska verka inom ramen för direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet) och direktiven 2002/19/EG, 2002/20/EG, 2002/22/EG och 2002/58/EG (särdirektiven) och inom ramen för förordningarna (EU) nr 531/2012 och (EU) nr .../2014.”

1a.  I artikel 3.1 ska följande led införas som leden ma och mb:"

1b.  I artikel 3.1 ska följande led införas som led na:"

”na) understödja utvecklingen av unionens politik och lagstiftning inom elektronisk kommunikation, bland annat genom att avge yttranden till kommissionen om eventuella planerade initiativ.” [Ändr. 220]

(2)  Artikel 4.4 och 4.5 ska utgå [Ändr. 221]

(3)  Följande artikel 4a ska läggas till:"

"Artikel 4a –

Tillsättning av ordföranden och dennes uppgifter

1.  Tillsynsnämnden ska företrädas av en ordförande, som ska vara en oberoende yrkesverksam på heltid.

Ordföranden ska vara tillfälligt anställd vid byrån i enlighet med artikel 2a i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen.

Ordföranden ska ansvara för att förbereda tillsynsnämndens arbete och utan rösträtt leda mötena i tillsynsnämnden och förvaltningskommittén.

Utan att det påverkar tillsynsnämndens roll i förhållande till ordförandens uppgifter får ordföranden inte söka eller ta emot instruktioner från någon regering eller nationell regleringsmyndighet, från kommissionen eller från något annat offentligt eller privat organ.

2.  Ordföranden ska efter ett öppet urvalsförfarande utses av tillsynsnämnden utifrån sina meriter, färdigheter, kunskaper om marknadsaktörer och marknader inom elektronisk kommunikation och sina erfarenheter med relevans för tillsyn och reglering.

Den kandidat som tillsynsnämnden väljer kan före utnämningen ombes att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna.

Tillsättningen av ordföranden blir giltig först när den godkänts av förvaltningskommittén.

Tillsynsnämnden ska också bland sina ledamöter utse en vice ordförande som ska sköta ordförandens uppgifter i dennes frånvaro.

3.  Ordförandens mandatperiod ska vara tre år och får förlängas en gång.

4.  Under nio månader före utgången av ordförandens treåriga mandatperiod ska tillsynnämnden utvärdera

Tillsynsnämnden ska underrätta Europaparlamentet om sin avsikt att förlänga ordförandens mandatperiod. Inom en månad före en sådan förlängning av mandatperioden kan ordföranden uppmanas att göra ett uttalande inför Europaparlamentets behöriga utskott och besvara frågor från utskottsledamöterna.

5.  Ordföranden får endast avlägsnas från sitt uppdrag genom beslut av tillsynsnämnden på förslag av kommissionen och efter förvaltningskommitténs godkännande.

Ordföranden får inte hindra tillsynsnämnden och förvaltningskommittén från att diskutera frågor som rör ordföranden, särskilt behovet av att avlägsna denne från sitt uppdrag, och får inte delta i överväganden om sådana frågor." [Ändr. 222]

4)  Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)  Fjärde strecksatsen i punkt 2 ska utgå.

b)  Punkt 3 ska ändras på följande sätt:"

5)  Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 ska ändras på följande sätt:"

"2. Förvaltningskommittén ska utse förvaltningsdirektören och, i förekommande fall, förlänga mandatperioden eller avsätta honom eller henne i enlighet med artikel 8. Den utnämnda förvaltningsdirektören ska inte delta i beredningen av eller omröstningen om ett sådant beslut.

b)  Punkt 4 ska utgå. [Ändr. 224]

6)  Artikel 8.2, 8.3 och 8.4 ska strykas och ersättas med följande:"

"2. Förvaltningsdirektören ska vara tillfälligt anställd vid byrån i enlighet med artikel 2a i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen.

3.  Förvaltningsdirektören ska utses av förvaltningskommittén från en förteckning över kandidater som föreslagits av kommissionen efter ett öppet och transparent urvalsförfarande.

Vid ingående av avtal med förvaltningsdirektören ska byrån företrädas av ordföranden för förvaltningskommittén.

Den kandidat som förvaltningskommittén väljer kan före utnämningen uppmanas att göra ett uttalande inför behörigt utskott i Europaparlamentet och besvara frågor från utskottsledamöterna.

4.  Förvaltningsdirektörens mandattid ska vara fem år. Vid periodens utgång ska kommissionen göra en utvärdering där den tar hänsyn till förvaltningsdirektörens arbetsinsats och byråns framtida uppgifter och utmaningar.

5.  Förvaltningskommittén får på förslag av kommissionen, med beaktande av den utvärdering som avses i punkt 4, förlänga förvaltningsdirektörens mandatperiod en gång med högst fem år.

6.  Förvaltningskommittén ska underrätta Europaparlamentet om den har för avsikt att förlänga förvaltningsdirektörens mandatperiod. Inom en månad före en sådan förlängning av mandatperioden kan förvaltningsdirektören uppmanas att göra ett uttalande inför Europaparlamentets behöriga utskott och besvara frågor från utskottsledamöterna.

7.  En förvaltningsdirektör vars mandatperiod har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid utgången av den sammantagna mandatperioden.

8.  Förvaltningsdirektören får endast avsättas genom beslut av förvaltningskommittén på förslag från kommissionen.

9.  Förvaltningskommittén ska fatta beslut om utnämning, förlängning av mandatet och avsättning av förvaltningsdirektören med två tredjedelars majoritet av sina röstberättigade ledamöter." [Ändr. 225]

7)  Artikel 9.2 ska ändras på följande sätt:"

"2. Förvaltningsdirektören ska bistå ordföranden för tillsynsnämnden med att bereda dagordningarna för tillsynsnämnden, förvaltningskommittén och expertgrupperna. Förvaltningsdirektören ska utan rösträtt delta i tillsynsnämndens och förvaltningskommitténs arbete." [Ändr. 226]

8)  Artikel 10 ska ändras på följande sätt:"

"1. Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen samt de bestämmelser som antagits gemensamt av unionens institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska gälla för byråns personal, inklusive ordföranden för tillsynsnämnden och förvaltningsdirektören.

2.  Förvaltningskommittén ska anta lämpliga tillämpningsföreskrifter för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

3.  Förvaltningskommittén ska, med avseende på byråns personal utöva de befogenheter som i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän tilldelas tillsättningsmyndigheten och i anställningsvillkoren för övriga anställda tilldelas den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal (tillsättningsbefogenheter).

4.  Förvaltningskommittén ska, i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att till den förvaltningsdirektören delegera relevanta tillsättningsbefogenheter och fastställa på vilka villkor denna delegering av befogenheter kan dras in. Förvaltningsdirektören ska ha rätt att vidaredelegera dessa befogenheter.

Om exceptionella omständigheter kräver det får förvaltningskommittén genom ett beslut tillfälligt dra in delegeringen av tillsättningsmyndighetsbefogenheterna till förvaltningsdirektören samt de befogenheter som denne vidaredelegerat och utöva dem på egen hand eller delegera dem till en av sina medlemmar eller till en annan anställd än förvaltningsdirektören." [Ändr. 227]

9)  Följande artikel ska införas som artikel 10a:"

"Artikel 10a

Utstationerade nationella experter och övrig personal

1.  Byrån får använda sig av utstationerade nationella experter och annan personal som inte är anställd av byrån.

2.  Förvaltningskommittén ska anta ett beslut om bestämmelser för utstationering av nationella experter till byrån." [Ändr. 228]

Artikel 39

Översyn

Kommissionen ska göra en grundlig utvärdering och översyn av hela regelverket för elektroniska kommunikationer och lägga fram en rapport med lämpliga förslag regelbundet överlämna rapporter om tillämpningen och översynen av denna förordning till Europaparlamentet och rådet Den första rapporten ska överlämnas senast den 1 juli 2018. Kommissionen ska därefter lägga fram rapporter vart fjärde år. Kommissionen ska om så är nödvändigt lägga fram lämpliga förslag i syfte att ändra denna förordning och anpassa andra rättsliga instrument, särskilt med beaktande av informationsteknikens och informationssamhällets utveckling. Rapporterna ska offentliggöras.30 juni 2016 för att lagstiftaren ska hinna grundligt analysera och diskutera förslagen.

Översynen ska grundas på ett fullständigt offentligt samråd samt en utvärdering i efterhand av effekten av regelverket sedan 2009 och en grundlig förhandsgranskning av den förväntade effekten av de alternativ som framkommer under granskningen.

Huvudsyftet för granskningen ska vara att

i)  säkerställa att utbytbara tjänster omfattas av samma regler, med beaktande av definitionen av elektroniska kommunikationstjänster i artikel 2 c i direktiv 2002/21/EG, för att skapa en likvärdig, samstämd och konsekvent reglering av elektroniska kommunikationstjänster och tjänster som de kan bytas ut mot, bland annat i fråga om tillgång, alla aspekter av konsumentskydd (däribland portabilitet) samt integritets-och uppgiftsskydd,

ii)  säkerställa en hög nivå på konsumentskyddet och mer välunderbyggda konsumentval genom förbättrad insyn och tillgång till tydlig och omfattande information, bland annat om datahastigheter och mobilnätstäckning,

iii)  se till att användare av digitala tjänster kan kontrollera sitt digitala liv och sina data genom att avlägsna hinder för att byta operativsystem utan att förlora sina applikationer och sina data,

iv)  fortsätta främja effektiv och hållbar konkurrens,

v)  erbjuda stabila och hållbara ramar för investeringar,

vi)  garantera en harmoniserad, enhetlig och effektiv tillämpning,

vii)  underlätta utvecklingen av alleuropeiska leverantörer och gränsöverskridande tjänster för företag,

viii)  säkerställa att regelverket är anpassat för den digitala eran och skapar ett internetekosystem som stöder hela ekonomin, och

ix)  öka användarnas förtroende för den inre marknaden för elektronisk kommunikation, inbegripet åtgärder för att genomföra det kommande regelverket om skydd av personuppgifter och åtgärder för att höja säkerheten för elektronisk kommunikation på den inre marknaden.

Översynen ska bland annat omfatta

i)  skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster, bland annat en översyn av behovet av tilläggskrav på att erbjuda bredbandsaccess till internet till en rimlig kostnad,

ii)  de nationella regleringsmyndigheternas behörighet inom alla områden som tas upp i regelverket, inklusive spektrum, de behörigheter som beviljas de nationella regleringsmyndigheterna i medlemsstaterna och omfattningen av kravet på de nationella regleringsmyndigheternas oberoende,

iii)  samarbetet mellan de nationella regleringsmyndigheterna och de nationella konkurrensmyndigheterna,

iv)  de symmetriska skyldigheterna i samband med nätverksaccess,

v)  reglerna om hävstångseffekter och gemensam dominans,

vi)  förfarandena för marknadsöversyn,

vii)  effekterna av tjänster som kan bytas ut mot elektroniska kommunikationstjänster, bland annat om det krävs klargöranden om räckvidden av regelverkets teknikneutralitet och om uppdelningen mellan tjänster som omfattas av ”informationssamhället” och tjänster som omfattas av ”elektronisk kommunikation”,

viii)  nödvändigheten av att avskaffa överflödig reglering,

ix)  upphävande av reglering om en marknadsanalys har visat att den berörda marknaden är verkligt konkurrensutsatt och att det finns sätt att förlänga övervakningen,

x)  erfarenheter av skyldigheter och åtgärder i samband med kravet på icke-diskriminering,

xi)  effektivitet och funktion för de förfaranden som fastställs i artiklarna 7 och 7a i direktiv 2002/21/EG,

xii)  inledande av ett artikel 7/7a-förfarande i situationer där fas 2 av förfarandet inte utlöses på grund av att den nationella regleringsmyndigheten drar tillbaka sitt förslag till åtgärd eller där en nationell regleringsmyndighet inte föreslår någon åtgärd för att avhjälpa ett problem som konstaterats på en viss marknad,

xiii)  effektivitet och funktion hos det förfarande som fastställs i artikel 19 i direktiv 2002/21/EG,

xiv)  transnationella tjänster och operatörer, med beaktande av möjligheten för kommissionen att identifiera transnationella marknader i enlighet med artikel 15.4 i direktiv 2002/21/EG och med fokus på ett konkurrenskraftigt tillhandahållande av kommunikationstjänster till EU-företag samt en effektiv och konsekvent tillämpning av avhjälpande företagsåtgärder över hela EU,

xv)  identifiering av gränsöverskridande marknader, inledningsvis åtminstone när det gäller tjänster riktade till företag, som ger leverantörer möjlighet att meddela Berec att de tänker inrikta sig på sådana marknader, och Berecs tillsyn över leverantörer på sådana marknader,

xvi)  räckvidden för Berecs befogenheter,

xvii)  en enda unionsauktorisation och tillsynsstrukturen för regelverket som helhet,

xviii)  aktiva och passiva bidrag,

xix)  rekommendationen om relevanta marknader,

xx)  regleringen av utrustning, inklusive kombinerad utrustning och driftssystem,

xxi)  hur effektivt det europeiska larmnumret 112 genomförts, i synnerhet vad som måste göras för att kriterierna för samtalslokalisering ska bli mera korrekta och tillförlitliga,

xxii)  möjligheten att inrätta ett ”omvänt 112-kommunikationssystem för EU”,

xxiii)  effekten av att internet har blivit en central infrastruktur för att bedriva en rad ekonomiska och sociala verksamheter." [Ändr. 229]

Artikel 39a

Genomförande

1.  Medlemsstaterna ska senast tolv månader efter denna förordnings ikraftträdande sätta i kraft de lagar, förordningar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 34, 35 och 36. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen.

2.  När en medlemsstat inför dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till denna förordning eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska utfärdas av varje enskild medlemsstat.

3.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av artiklarna 34, 35 och 36. [Ändr. 230]

Artikel 40

Ikraftträdande

1.  Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.  Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2014.

Artiklarna 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29 och 30 ska dock tillämpas från och med den 1 juli 2016. [Ändr. 231]

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Talman Ordförande

BILAGA I

MINIMIPARAMENTRAR FÖR ERBJUDANDEN OM EUROPEISKA PRODUKTER FÖR VIRTUELL BREDBANDSACCESS

1.  ERBJUDANDE 1 – Accessprodukt för fasta nät i grossistledet som erbjuds över nästa generations nät vid Layer 2 i Internationella standardiseringsorganisationens modell med sju lager för kommunikationsprotokoll (Data Link Layer) och som erbjuder funktioner motsvarande fysiskt tillträde, med överlämningspunkter på en nivå närmare kunden än nationell eller regional nivå.

1.1  Nätelement och relaterad information:

a)  En beskrivning av den nätaccess som ska tillhandahållas, inklusive tekniska egenskaper (som ska innehålla information om nätkonfiguration om så krävs för att nätaccessen ska kunna utnyttjas på ett effektivt sätt).

b)  De platser som nätaccessen ska tillhandahållas på.

c)  Eventuella relevanta tekniska standarder för nätaccessen, inklusive eventuella begränsningar av användningen och andra säkerhetsfrågor.

d)  Tekniska specifikationer för gränssnittet vid överlämningspunkter och nättermineringspunkter (hos kunden).

e)  Specifikationer för den utrustning som ska användas på nätet.

f)  Uppgifter om test av driftskompatibilitet.

1.2  Nätfunktioner:

a)  Flexibel fördelning av VLAN, baserat på gemensamma tekniska specifikationer.

b)  Serviceoberoende anslutning, som möjliggör kontroll av trafikhastigheten för nedladdning och uppladdning.

c)  Säker.

d)  Flexibilitet för kunden att välja utrustning (om det är tekniskt möjligt).

e)  Fjärrtillträde till kundens utrustning.

f)  Multicast-funktion om efterfrågan finns och en sådan funktion är nödvändig för att garantera att konkurrerande erbjudanden i slutkundsledet är möjliga att reproducera.

1.3  Operativ process och affärsprocess:

a)  Villkor för beställning och tillhandahållande.

b)  Faktureringsinformation.

c)  Förfaranden för migration, flyttning och upphörande.

d)  Specifika tidsfrister för reparation och underhåll.

1.4  Sidotjänster och it-system:

a)  Information och villkor för tillhandahållande samlokalisering och stamnät.

b)  Specifikationer för tillträde till och användning av anknutna it-system för operativa stödsystem, informationssystem och databaser för förbeställning, tillhandahållande, beställning, underhålls- och reparationsförfrågningar samt fakturering, inklusive begränsningar av användningen och föraranden för att få tillträde till dessa tjänster.

2.  ERBJUDANDE 2: Tillträdesprodukt för fasta nät för grossistledet som erbjuds vid Layer 3 i Internationella standardiseringsorganisationens modell med sju lager för kommunikationsprotokoll (”Data Link Layer”), på IP-nivå med bitströmmar, med överlämningspunkter vid en nivå som ger en högre nivå av resurssammanslagning, såsom nationell och/eller regional nivå.

2.1  Nätelement och relaterad information:

a)  Egenskaperna hos den anslutningslänk som tillhandahålls vid överlämningspunkterna (när det gäller hastighet, tjänsternas kvalitet etc.).

b)  En beskrivning av det bredbandsnät som ansluter kunden till överlämningspunkterna, när det gäller stamnätets och accessnätets strukturer.

c)  Platsen för överlämningspunkten eller överlämningspunkterna.

d)  Tekniska specifikationer för gränssnitten vid överlämningspunkterna.

2.2  Nätfunktioner:

Förmåga att stödja olika nivåer på tjänsternas kvalitet (t.ex. nivå 1, 2 och 3) med avseende på

i)  försening,

ii)  jitter,

iii)  paketförlust, och

iv)  konfliktgrad.

2.3  Operativ process och affärsprocess:

a)  Villkor för beställning och tillhandahållande.

b)  Faktureringsinformation.

c)  Förfaranden för migration, flyttning och upphörande.

d)  Specifika tidsfrister för reparation och underhåll.

2.4  Anknutna it-system:

Specifikationer för tillträde till och användning av anknutna it-system för operativa stödsystem, informationssystem och databaser för förbeställning, tillhandahållande, beställning, underhålls- och reparationsförfrågningar samt fakturering, inklusive begränsningar av användningen och föraranden för att få tillträde till dessa tjänster.

3.  ERBJUDANDE 3: Terminerande segment för grossistledet i hyrda linjer med förstärkt gränssnitt för exklusiv användning för tillträdessökanden, som ger permanent symmetrisk kapacitet utan begränsningar av användningen och med tjänstenivåavtal, genom en punkt-till-punktanslutning och med Layer 2 i Internationella standardiseringsorganisationens modell med sju lager för nätgränssnitt för kommunikationsprotokoll (”Data Link Layer”).

3.1  Nätelement och relaterad information:

a)  En beskrivning av det nättillträde som ska tillhandahållas, inklusive tekniska egenskaper (som ska innehålla information om nätkonfiguration om så krävs för att nättillträdet ska kunna utnyttjas på ett effektivt sätt).

b)  De platser som nättillträdet ska tillhandahållas på.

c)  De olika hastigheter och maxlängder som erbjuds.

d)  Eventuella relevanta tekniska standarder för nättillträd (inklusive eventuella användningsbegränsningar och andra säkerhetsfrågor).

e)  Uppgifter om test av driftskompatibilitet.

f)  Specifikationer för den utrustning som är tillåten på nätet.

g)  Tillgängligt nätnodgränssnitt (NNI).

h)  Maximal tillåten ramstorlek, i bytes.

3.2  Nät- och produktfunktioner:

a)  Obehindrad och symmetrisk särskild anslutning.

b)  Serviceoberoende anslutning, som möjliggör kontroll av trafikhastigheten och symmetri.

c)  Öppna protokoll, flexibel fördelning av VLAN baserat på gemensamma tekniska specifikationer.

d)  Parametrar för tjänsternas kvalitet (försening, jitter, paketförlust), som möjliggör affärskritisk prestanda.

3.3  Operativ process och affärsprocess:

a)  Villkor för beställning och tillhandahållande.

b)  Förfaranden för migration, flyttning och upphörande.

c)  Specifika tidsfrister för reparation och underhåll.

d)  Ändringar av it-system (i den utsträckning ändringarna påverkar alternativa operatörer).

e)  Relevanta avgifter, betalningsvillkor och faktureringsförfaranden.

3.4  Servicenivåavtal

a)  Belopp för den ersättning som den ena parten ska betala till den andra för underlåtande att fullgöra avtalsmässiga åtaganden, inklusive tillhandahållande och reparationstider samt villkoren för berättigande till ersättning.

b)  En definition av ansvarsbegränsning och skadelöshet.

c)  Förfaranden i händelse av att ändringar av tjänsteerbjudandena föreslås, till exempel lansering av nya tjänster eller ändringar av befintliga tjänster eller priser.

d)  Uppgifter om eventuella relevanta upphovsrätter.

e)  Uppgifter om avtalens giltighet och omförhandling av avtal.

3.5  Anknutna it-system:

Specifikationer för tillträde till och användning av anknutna it-system för operativa stödsystem, informationssystem och databaser för förbeställning, tillhandahållande, beställning, underhålls- och reparationsförfrågningar samt fakturering, inklusive begränsningar av användningen och föraranden för att få tillträde till dessa tjänster. [Ändr. 232]

BILAGA II

MINIMIPARAMETRAR FÖR EUROPEISKA ANSLUTNINGSPRODUKTER MED GARANTERAD TJÄNSTEKVALITET

Nätelement och relaterad information

—  En beskrivning av den tillträdesprodukt som ska tillhandahållas över det fasta nätet, inklusive tekniska egenskaper och antagande av relevanta standarder.

Nätfunktioner

—  Anslutningsavtal som garanterar genomgående kvalitet på tjänsterna, som baseras på gemensamma angivna parametrar som möjliggör tillhandahållande av minst följande klasser av tjänster:

—  Rösttelefoni- och videosamtal.

—  Sändning av audiovisuellt innehåll.

—  Datakritiska tillämpningar. [Ändr. 233]

(1) EUT C 177, 11.6.2014, s. 64. (2) EUT C 126, 26.4.2014, s. 53. (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 3 april 2014. (4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektivet) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 7). (5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektivet) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 21). (6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektivet) EGT L 108, 24.4.2002, s. 33). (7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 51). (8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (EGT L 201, 31.7.2002, s. 37) (9) Kommissionens direktiv 2002/77/EC av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 249, 17.9.2002, s. 21.) (10) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 av den 25 november 2009 om inrättande av organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och byrån (EUT L 337, 18.12.2009, s. 1). (11) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 531/2012 av den 13 juni 2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 172, 30.6.2012, s. 10). (12) Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU av den 14 mars 2012 om inrättande av ett flerårigt program för radiospektrumpolitik (EUT L 81, 21.3.2012, s. 7). (13) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 289). (14) Europaparlamentets och rådets beslut nr 676/2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen (radiospektrumbeslutet) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 1). (15) P7_TA(2011)0511 (EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 128). (16) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, (EUT L 281, 23.11.1995, s. 31). (17) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1). (18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13). (19) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 531/2012 av den 13 juni 2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (EUT L 172, 30.6.2012, s. 10). (20) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 717/2007 av den 27 juni 2007 om roaming i allmänna mobiltelefonnät i gemenskapen och om ändring av direktiv 2002/21/EG (EUT L 171, 29.6.2007, s. 32). (21) P7_TA(2013)0454. (22) Kommissionens beslut nr 2002/622/EG av den 26 juli 2002 om upprättande av en grupp för radiospektrumpolitik (EGT L 198, 27.07.2002, s. 49). (23) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/35/EU av den 26 juni 2013 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (20:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) och om upphävande av direktiv 2004/40/EG (EUT L 179, 29.6.2013, s. 1). (24) Rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0 Hz-300 GHz) (EGT L 199, 30.7.1999, s. 59). (25) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse (EGT L 91, 7.4.1999, s. 10). (26) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktivet om alternativ tvistlösning) (EUT L 165, 18.6.2013, s. 63). (27) Nummer för denna förordning. (28) Nummer för denna förordning. (29) Dagen för denna förordnings ikraftträdande. (30) Sex månader efter det att denna förordning trätt i kraft. (31) Datum för denna förordnings ikraftträdande.