Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2012/0193(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0251/2014

Ingivna texter :

A7-0251/2014

Debatter :

Omröstningar :

PV 16/04/2014 - 7.32
CRE 16/04/2014 - 7.32

Antagna texter :

P7_TA(2014)0427

Antagna texter
PDF 433kWORD 123k
Onsdagen den 16 april 2014 - Strasbourg Slutlig utgåva
Bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen ***I
P7_TA(2014)0427A7-0251/2014
Resolution
 Konsoliderad text

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363 – C7-0192/2012 – 2012/0193(COD)) (Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0363),

–  med beaktande av artiklarna 294.2 och 325.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0192/2012),

–  med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–  med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–  med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–  med beaktande av revisionsrättens yttrande av den 15 november 2012(1) ,

–  med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 10 oktober 2012(2) ,

–  med beaktande av artikel 55 och 37 i arbetsordningen,

–  med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i budgetkontrollutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7‑0251/2014).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 383, 12.12.2012, s. 1.
(2) EUT C 391, 18.12.2012, s. 134.


Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 16 april 2014 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen
P7_TC1-COD(2012)0193

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 325.4 83.2 , [Ändr. 1]

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska revisionsrättens yttrande(1) ,

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2) ,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(3) , och

av följande skäl:

(1)  Skyddet av unionens ekonomiska intressen gäller inte endast förvaltningen av budgetanslag, utan omfattar alla åtgärder som inverkar eller riskerar att inverka negativt på dess tillgångar, och medlemsstaternas tillgångar i den mån de är avsedda att stödja eller stabilisera ekonomin eller de offentliga finanserna i medlemsstaterna på ett sätt som har relevans för unionens politikområden.

(2)  För att säkerställa ett verkningsfullt, proportionellt och avskräckande skydd mot de allvarligaste typerna av bedrägerirelaterat beteende och för att på bästa sätt bevaka unionens ekonomiska intressen bör den straffrättsliga lagstiftningen i medlemsstaterna fortsatt komplettera skyddet enligt administrativ och åtgärder på civilrättslig lagstiftning för de allvarligaste typerna av bedrägerirelaterat beteende på detta område, och administrativ grund kompletteras med åtgärder på straffrättslig grund i medlemsstaterna , med undvikande av inkonsekvenser, både inom och mellan dessa rättsområden. [Ändr. 2]

(3)  Skyddet av unionens ekonomiska intressen kräver en gemensam definition av bedrägeri som omfattar bedrägligt beteende på bekostnad av EU:s unionens budget med avseende på såväl både utgifter, som inkomster, tillgångar och skulder, inbegripet in- och utlåningsverksamhet . [Ändr. 3]

(4)  Bedrägeri som rör mervärdesskatt (moms) minskar medlemsstaternas skatteintäkter och därefter tillämpningen av en enhetlig sats på medlemsstaternas beräkningsunderlag för mervärdesskatt. Europeiska unionens domstol har i sin rättspraxis(4) bekräftat att det finns ett direkt samband mellan uppbörden av inkomster från mervärdesskatt med iakttagande av tillämplig unionsrätt, å ena sidan, och ställandet av motsvarande medel till gemenskapsbudgetens förfogande, å andra sidan. Eventuella luckor i uppbörden av de förstnämnda kan nämligen ge upphov till en minskning av de sistnämnda. Direktivet omfattar därför inkomster som härrör från mervärdesskatteintäkter i medlemsstaterna.

(5)  Beaktandet av den betydande effekten på EU:s ekonomiska intressen av att de momsbaserade egna medlen minskas på ett olagligt sätt och tillämpningen av de tröskelvärden som anges i detta direktiv ska läsas i överensstämmelse med proportionalitetsprincipen, med tanke på detta egna medels specifika karaktär och den metod som används för att beräkna det, vilken bl.a. innebär differentierad behandling av medlemsstaterna.

(6)  Unionens ekonomiska intressen kan påverkas negativt om enskilda anbudsgivare lämnar information till upphandlande eller bidragsbeviljande myndigheter på grundval av information som på felaktiga olagliga grunder erhållits direkt eller indirekt från den upphandlande myndigheten i syfte att kringgå eller snedvrida överträda regler som är tillämpliga på ett offentligt upphandlingsförfarande eller förfarande för tilldelning av bidrag. Sådant beteende uppvisar stora likheter med bedrägeri, men behöver inte nödvändigtvis uppvisa alla aspekter av ett fullständigt bedrägeribrott från anbudsgivarens sida eftersom det inlämnade anbudet kan vara fullt överensstämmande med uppfylla alla krav satta kriterier . Uppgjorda anbud mellan anbudsgivare strider mot unionens konkurrensregler och motsvarande nationella lagar. Sådant beteende är föremål för offentliga genomförandeåtgärder och påföljder i hela unionen och bör inte omfattas av detta direktiv. [Ändr. 4]

(7)  Unionens lagstiftning mot penningtvätt är fullt tillämplig på tvätt av vinning av de brott som avses i detta direktiv. En hänvisning till den lagstiftningen bör garantera att det påföljdssystem som införs genom detta direktiv är tillämpligt på alla brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.

(8)  Korruption utgör ett särskilt allvarligt hot mot unionens ekonomiska intressen, och kan i många fall kopplas till bedrägligt beteende. Därför krävs det en specifik kriminalisering på detta område. Det måste tillses att de relevanta brotten omfattas av definitionen oavsett om beteendet står i strid med offentliga uppdrag eller inte. Vad gäller brotten mutbrott och förskingring finns det ett behov av att ta med en definition av begreppet offentlig tjänsteman som täcker in alla relevanta tjänstemän, oavsett om de utnämnts, valts eller anställts på grundval av ett kontrakt, eller innehar ett formellt ämbete samt personer som utövar funktionen att tillhandahålla en tjänst från regeringen och andra offentliga myndigheter till medborgarna, eller för det allmänna intresset i allmänhet, utan att inneha i unionen, medlemsstaterna eller i tredjeländer . Privatpersoner är i allt större utsträckning engagerade i förvaltningen av unionsmedel. För att unionsmedlen ska skyddas tillräckligt mot korruption och förskingring behöver därför definitionen av offentlig tjänsteman enligt detta direktiv omfatta även personer som inte innehar ett formellt ämbete men som likväl på liknande sätt har tilldelats och utövar ett offentligt uppdrag som rör unionsmedel , t.ex. entreprenörer som deltar i förvaltningen av EU-medel sådana medel . [Ändr. 5]

(9)  Unionens ekonomiska intressen kan påverkas negativt av vissa typer av en offentlig tjänstemans beteende som syftar till förskingring av medel eller tillgångar som strider mot det tänkta syftet, och där avsikten är att skada Europeiska unionens ekonomiska intressen. Därför bör man införa en exakt och entydig definition av en brottstyp som omfattar sådant beteende. [Ändr. 6]

(9a)  Beträffande de brott som begås av fysiska personer och som beskrivs i detta direktiv måste man påvisa uppsåt beträffande alla de delar som dessa brott består av. Brott som begås av fysiska personer och som inte kräver uppsåt omfattas inte av detta direktiv. [Ändr. 7]

(10)  Vissa av de brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen har i praktiken ofta ett nära samband med de brott som omfattas av artikel 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och unionslagstiftning som grundar sig på den artikeln. Bestämmelserna bör därför ges en lydelse som överensstämmer med sådan lagstiftning.

(11)  Eftersom unionens ekonomiska intressen också kan skadas eller hotas av beteende som kan tillskrivas juridiska personer, bör dessa vara ansvariga för brott enligt definitionen i detta direktiv som begås på deras vägnar.

(12)  För att skydda unionens ekonomiska intressen på ett likvärdigt sätt genom åtgärder som bör fungera avskräckande inom hela unionen bör medlemsstaterna dessutom föreskriva vissa typer och nivåer av minimipåföljder när de brott som definieras i detta direktiv begås. Påföljdsnivåerna bör inte gå längre än vad som står i proportion till brotten, och därför bör man införa en tröskel uttryckt i pengar under vilken en kriminalisering inte är nödvändig.

(13)  Detta direktiv påverkar inte en korrekt och effektiv tillämpning av disciplinära åtgärder. Påföljder som inte kan likställas med straffrättsliga påföljder kan beaktas i enskilda fall i enlighet med nationell lagstiftning när en person döms för ett brott som definieras i detta direktiv. När det gäller andra påföljder bör ne bis in idem-principen följas. Genom detta direktiv kriminaliseras inte beteende som inte också är föremål för disciplinära påföljder eller andra åtgärder som gäller åsidosättande av tjänsteåligganden, i fall där sådana disciplinära påföljder eller andra åtgärder kan tillämpas på de berörda personerna.

(14)  I allvarligare fall bör påföljderna för fysiska personer även omfatta fängelsestraff. Dessa allvarliga fall bör definieras med hänvisning till en viss total minimiskada, uttryckt i pengar, som det brottsliga beteendet måste ha åsamkat unionens budget och, eventuellt, någon annan budget. Lägsta och högsta fängelsestraff måste fastställas för att garantera att unionens ekonomiska intressen får ett likvärdigt skydd i hela EU. Den lägsta påföljden, dvs. sex månader, garanterar att en europeisk arresteringsorder kan utfärdas och verkställas för brott som förtecknas i artikel 2 i rambeslutet om en europeisk arresteringsorder, och säkerställer därmed att samarbetet på det rättsliga och rättsvårdande området blir så effektivt som möjligt. Påföljderna kommer även att fungera starkt avskräckande på potentiella brottslingar, med effekt i hela Europa. Strängare påföljder bör införas för fall där brottet har begåtts inom ramen för en kriminell organisation i den mening som avses i rådets rambeslut 2008/841/RIF(5) .

(15)  Särskilt med tanke på gärningsmännens rörlighet och den vinning som härrör från olaglig verksamhet på bekostnad av unionens ekonomiska intressen samt de komplicerade gränsöverskridande utredningar detta medför bör samtliga medlemsstater fastställa sin jurisdiktion och införa bestämmelser om preskriptionstider för att kunna förhindra sådan verksamhet.

(16)  För att säkerställa konsekvens i unionens lagstiftning och slå vakt om principen att ingen ska straffas två gånger för samma sak finns det ett behov av att klargöra förhållandet mellan påföljder enligt detta direktiv och andra relevanta administrativa åtgärder enligt unionsrätten. Direktivet bör inte påverka tillämpningen av särskilda administrativa åtgärder, påföljder och böter enligt unionsrätten.

(17)  Utan att det påverkar andra skyldigheter enligt unionens lagstiftning måste adekvata föreskrifter utformas om samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen för att garantera effektiva åtgärder mot de brott som definieras i detta direktiv och som påverkar unionens ekonomiska intressen. Detta inkluderar även informationsutbyte mellan medlemsstaterna, Eurojust och kommissionen. [Ändr. 10]

(18)  Konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen(6) jämte protokoll av den 27 september 1996(7) och den 29 november 1996(8) bör upphävas och ersättas med detta direktiv.

(19)  Medlemsstaternas korrekta genomförande av direktivet omfattar behandlingen av personuppgifter mellan de behöriga nationella myndigheterna samt utbytet av sådana uppgifter mellan medlemsstater å ena sidan och mellan behöriga unionsorgan å andra sidan. Behandlingen av personuppgifter på nationell nivå mellan nationella behöriga myndigheter bör regleras i nationell lagstiftning med iakttagande av Europarådets konvention av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter och dess tilläggsprotokoll (ETS nr 181). Utbytet av personuppgifter mellan medlemsstaterna bör uppfylla kraven i rådets rambeslut 2008/977/RIF(9) . Om unionens institutioner, organ och byråer behandlar personuppgifter bör de följa Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001(10) och med de tillämpliga bestämmelserna om sekretess vid rättsliga utredningar.

(20)  Den avsedda avskräckande effekten av tillämpningen av straffrättsliga påföljder kräver särskild försiktighet med hänsyn till grundläggande rättigheter. I detta direktiv respekteras grundläggande rättigheter och iakttas de principer som framförallt erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till frihet och säkerhet, skydd av personuppgifter, fritt yrkesval och rätt att arbeta, näringsfrihet, rätt till egendom, rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, presumtion för oskuld och rätten till försvar, principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff samt rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott. Detta direktiv syftar till att säkerställa att dessa rättigheter och principer respekteras fullt ut och måste genomföras i enlighet med detta.

(21)  Detta direktiv gäller utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna om upphävande av immunitet i EUF-fördraget, protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier, domstolens stadga och de texter som antagits för deras tillämpning eller liknande bestämmelser som införlivats i nationell lagstiftning.

(22)  Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av allmänna regler och principer i nationella straffrättsliga bestämmelser om tillämpning och verkställighet av domar i enlighet med de faktiska omständigheterna i varje enskilt fall.

(23)  Eftersom målet för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan nås av medlemsstaterna själva utan snarare, på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i enlighet med artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Avdelning I

Syfte och definitioner

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs genom definition av brott och påföljder nödvändiga åtgärder på området förebyggande och bekämpning av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen för att ge ett effektivt och likvärdigt skydd i medlemsstaterna och i unionens institutioner, organ, kontor och byråer samt för att främja trovärdigheten hos unionens institutioner och verksamheter . [Ändr. 11]

Artikel 2

Definition av unionens ekonomiska intresse

I detta direktiv avses med ”unionens ekonomiska intressen” alla tillgångar och skulder som förvaltas av eller för unionen och dess institutioner, organ och byråer och alla dess finansiella transaktioner, inbegripet in- och utlåning, samt i synnerhet alla intäkter och utgifter som omfattas av, förvärvats genom eller ska betalas till [Ändr. 12]

a)  unionens budget,

b)  budgetarna för institutioner, organ och byråer som upprättats genom enligt fördragen eller budgetar som direkt eller indirekt förvaltas och övervakas av dem. [Ändr. 13]

Avdelning II

Brott i samband med förebyggande och bekämpning av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen

Artikel 3

Bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att följande beteende, om det är avsiktligt, bestraffas som ett brott:

a)  i fråga om utgifter, varje handling eller underlåtenhet som avser

i)  användning eller presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument, om detta leder till att medel från unionens budget eller från budgetar som förvaltas av unionen eller för dess räkning, otillbörligen uppbärs eller innehålls,

ii)  undanhållande av information i strid med en specifik skyldighet, med samma effekt, eller

iii)  missbruk av skulder eller utgifter för andra ändamål än de beviljades för.

b)  i fråga om inkomster, varje handling eller underlåtenhet som avser

i)  användning eller presentation av falska, felaktiga eller ofullständiga uppgifter eller dokument, om detta leder till att medel från unionens budget eller från budgetar som förvaltas av unionen, eller för dess räkning minskas på ett olagligt sätt,

ii)  undanhållande av information i strid med en specifik skyldighet, med samma effekt, eller

iii)  missbruk av en förmån som lagligen erhållits, om gärningen har samma effekt.

Artikel 4

Bedrägerirelaterade brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen

1.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att allt tillhandahållande av information, eller underlåtenhet att tillhandahålla sådan information, till upphandlande eller bidragsbeviljande myndigheter i ett offentligt upphandlingsförfarande eller förfarande för tilldelning av bidrag, från anbudssökande eller anbudsgivare, eller från personer som är ansvariga för eller deltar i utarbetandet av svar på anbudsinfordringar eller bidragsansökningar från sådana deltagare, om det sker uppsåtligt och i syfte att kringgå eller snedvrida tillämpningen av kriterierna för bidragsberättigande, uteslutning, urval och tilldelning, eller för att snedvrida eller upphäva den naturliga konkurrensen mellan anbudsgivare, straffas som ett brott. [Ändr. 14]

2.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att penningtvätt enligt definitionen i artikel 1.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG(11) som omfattar egendom eller inkomst som utgör vinning av brott som omfattas av detta direktiv bestraffas som ett brott. [Ändr. 15]

3.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att följande beteende tagande av muta och givande av muta , om det är avsiktligt, bestraffas som ett brott:

a)  I detta direktiv avses med tagande av muta en handling som en tjänsteman utför för att, direkt eller genom tredje man, för egen eller för tredje mans räkning, i förväg begära eller ta emot förmåner, oavsett art, eller accepterar ett löfte om en sådan förmån för egen eller för tredje mans räkning för att utföra, fördröja eller inte utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av tjänsten oavsett om detta innebär eller inte ett åsidosättande av tjänstemannens tjänsteåligganden på ett sätt som skadar eller kan skada unionens ekonomiska intressen (mutbrott) .

b)  I detta direktiv avses med givande av muta en handling som utförs av en person för att direkt eller genom tredje man utlova, erbjuda eller bevilja en förmån, oavsett art, till en tjänsteman, för egen räkning eller för tredje mans räkning, för att denne på ett sätt som strider mot hans officiella förpliktelser ska utföra, fördröja eller underlåta att utföra en handling i tjänsten eller vid utövandet av tjänsten på ett sätt som skadar eller kan skada unionens ekonomiska intressen, eller sådana handlingar som utförts tidigare (bestickning) . [Ändr. 16]

4.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att en offentlig tjänstemans avsiktliga handling att göra åtaganden eller betala ut medel eller anslå eller använda tillgångar i strid med det syfte för vilket de var avsedda och i avsikt att skada unionens ekonomiska intressen förskingring, om det är avsiktligt, straffas som ett brott (förskingring) .

I detta direktiv avses med förskingring en offentlig tjänstemans handling att göra åtaganden eller betala ut medel eller anslå eller använda tillgångar i strid med det syfte för vilket de var avsedda och som skadar unionens ekonomiska intressen. [Ändr. 17]

5.  I denna artikel avses med ”offentlig tjänsteman”:

a)  En person som utövar ett offentligt uppdrag för unionens räkning eller i medlemsstaterna eller tredjeländer och som innehar ett lagstiftande eller administrativt ämbete eller ett domarämbete, Varje ”unionstjänsteman” eller ”nationell tjänsteman” inklusive varje nationell tjänsteman från en annan medlemsstat eller ett tredjeland.

Unionstjänsteman:

i)  Varje person som är tjänsteman eller kontraktsanställd i den mening som avses i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (tjänsteföreskrifterna),

ii)  Varje person som ställts till förfogande av medlemsstaterna för en institution, ett organ, ett kontor eller en byrå inom unionen eller av något offentligt eller privat organ som utför uppgifter som motsvarar dem som unionstjänstemän eller övriga anställda utför.

Medlemmar i organ, eller byråer som bildats enligt fördragen samt dessa organs, kontors eller byråers personal likställs med gemenskapstjänstemän, om de inte omfattas av tjänsteföreskrifterna.

Nationell tjänsteman: offentlig tjänsteman enligt den definition som gäller enligt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat eller ttredjeland där personen i fråga utöver sin funktion.

När det gäller rättsliga åtgärder beträffande en tjänsteman från en medlemsstat eller en nationell tjänsteman från ett tredjeland, vilka vidtas av en annan medlemsstat, behöver den sistnämnda staten tillämpa definitionen av nationell tjänsteman endast i den mån definitionen överensstämmer med dess nationella lagstiftning.

b)  någon Varje annan person som blivit utsedd och som utövar ett offentligt uppdrag för unionens räkning eller i medlemsstaterna eller tredjeländer utan att inneha ett sådant ämbete och som deltar i förvaltningen som innefattar förvaltning av eller beslut som rör unionens ekonomiska intressen i medlemsstaterna eller tredjeländer . [Ändr. 18]

Avdelning III

Allmänna bestämmelser om brott i samband med förebyggande och bekämpning av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen

Artikel 5

Anstiftan, medhjälp och försök

1.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att anstiftan av eller medhjälp till hjälp att begå brott som avses i avdelning II artiklarna 3 och 4 ska bestraffas som ett brott. [Ändr. 19]

2.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att försök att begå något av de brott som avses i artikel 3 eller och 4.4 bestraffas som ett brott. [Ändr. 20]

Artikel 6

Juridiska personers ansvar

1.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att juridiska personer kan ställas till ansvar för något av de brott som avses i avdelning II artiklarna 3,4 och 5 , begånget till förmån för dessa juridiska personer av någon som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personen, grundad på [Ändr. 21]

a)  befogenhet att företräda den juridiska personen,

b)  befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller

c)  befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen.

2.  Medlemsstaterna ska även vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att juridiska personer kan ställas till ansvar när brister i den övervakning eller kontroll som ska utföras av en person som avses i punkt 1 har gjort det möjligt för en person som är underställd den juridiska personen att till förmån för denna begå något av de brott som avses i avdelning II artiklarna 3,4 och 5 . [Ändr. 22]

3.  Den juridiska personens ansvar enligt punkterna 1 och 2 ska inte utesluta lagföring av fysiska personer som begått de brott som avses i avdelning II artiklarna 3 och 4 eller som är straffrättsligt ansvariga enligt artikel 5. [Ändr. 23]

4.  I detta direktiv avses med juridisk person varje rättssubjekt som har denna status enligt tillämplig lagstiftning, med undantag av stater eller offentliga organ vid utövandet av offentliga maktbefogenheter samt offentliga internationella organisationer.

Artikel 7

Påföljder för fysiska personer

1.  När det gäller fysiska personer ska medlemsstaterna se till att de brott som avses i avdelning II artiklarna 3,4 och 5 straffas med effektiva, proportionella och avskräckande straffrättsliga påföljder, inbegripet böter och fängelse enligt artikel 8. [Ändr. 24]

2.  Vid ringa förseelser som omfattar skador som understiger 10 000 euro 5 000 euro och förmåner som understiger 10 000 euro 5 000 euro och när inga försvårande omständigheter föreligger får medlemsstaterna i stället föreskriva tillämpning av andra påföljder än straffrättsliga påföljder. [Ändr. 25]

3.  Punkt 1 i denna artikel ska inte påverka de behöriga myndigheternas utövande av disciplinära befogenheter mot tjänstemän i enlighet med artikel 4.5 . [Ändr. 26]

4.  Medlemsstaterna ska se till att påföljder av annat slag, som inte kan jämställas med straffrättsliga påföljder och som redan ålagts samma person för samma beteende, kan beaktas när den personen döms för ett brott som avses i avdelning II.

Artikel 8

Intervall för fängelsestraff

1.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att de brott som avses i artikel 3 och artikel 4.1 och 4.4, som medför en förmån eller skada på minst 100 000 50 000 euro, straffas med [Ändr. 43]

(a)  lägst fängelse i minst sex månader, [Ändr. 27]

b)  högst fängelse i minst fem år.

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att de brott som avses i artikel 4.2 och 4.3, som medför en förmån eller skada på minst 30 000 euro, straffas med

(a)  lägst fängelse i minst sex månader, [Ändr. 28]

b)  högst fängelse i minst fem år.

2.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att de brott som avses i avdelning II artiklarna 3, 4 och 5 beläggs med ett maximistraff på minst tio års fängelse, om brottet har begåtts inom ramen för en kriminell organisation i den mening som avses i rambeslut 2008/841/RIF. [Ändr. 30]

Artikel 8a

Försvårande omständigheter

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att när det fastställts att ett brott som avses i artiklarna 3, 4 eller 5 har begåtts inom en kriminell organisation i den mening som avses i rambeslut 2008/841/RIF, denna aspekt behandlas som en försvårande omständighet vid utdömande av straff. [Ändr. 31]

Artikel 9

Typer av minimipåföljder för juridiska personer

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att en juridisk person som har ställts till ansvar i enlighet med artikel 6 kan bli föremål för effektiva, proportionella och avskräckande påföljder, som ska innefatta bötesstraff eller administrativa avgifter och som får innefatta andra påföljder, till exempel

a)  fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd,

aa)  tillfällig eller permanent uteslutning från unionens anbudsförfaranden, [Ändr. 32]

b)  tillfälligt eller permanent näringsförbud,

c)  rättslig övervakning,

d)  rättsligt beslut om upplösning av verksamheten,

e)  tillfällig eller permanent stängning av inrättningar som har använts för att begå brottet.

Artikel 9a

Principen ne bis in idem

Medlemsstaterna ska i sin nationella straffrätt tillämpa principen att en person som slutligt dömts i en medlemsstat inte får lagföras för samma gärning i en annan medlemsstat (”ne bis in idem”), om påföljden vid fällande dom har verkställts, håller på att verkställas eller inte längre kan verkställas enligt det dömande landets lag. [Ändr. 33]

Artikel 10

Frysning och förverkande

Medlemsstaterna ska säkerställa frysning och förverkande av vinning och hjälpmedel till de brott som avses i avdelning II i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU(12) .

Artikel 11

Behörighet

1.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att fastställa sin behörighet i fråga om de brott som avses i avdelning II artiklarna 3, 4 och 5 om

a)  brottet helt eller delvis har begåtts inom medlemsstatens territorium, eller

b)  gärningsmannen är medborgare i medlemsstaten eller är bosatt inom dess territorium, eller

c)  gärningsmannen omfattas av tjänsteföreskrifterna eller omfattades av tjänsteföreskrifterna vid tidpunkten för brottet. [Ändr. 34]

2.  För det fall som avses i punkt 1 b ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att deras behörighet inte är beroende av att åtal endast får väckas på grundval av en anmälan från offret på den plats där brottet begicks, eller en formell underrättelse från den stat där brottet begicks.

3.  Medlemsstaterna ska se till att deras behörighet omfattar situationer i vilka ett brott begås med hjälp av informations- och kommunikationsteknik till vilken åtkomsten skett från deras territorium.

Artikel 12

Preskription av brott som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen

1.  Medlemsstaterna ska säkerställa en preskriptionsfrist på minst fem år räknat från den tidpunkt då brottet begicks inom vilken förundersökning, lagföring, rättegång och dom i brott som avses i avdelning II och artikel 5 fortfarande är möjliga.

2.  Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen avbryts och börjar löpa på nytt när en behörig nationell myndighet vidtar en åtgärd, som särskilt omfattar den tidpunkt när en förundersökning eller lagföring faktiskt börjar, till dess att minst tio år gått sedan brottet begicks.

3.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att göra det möjligt att verkställa en påföljd efter en slutgiltig fällande dom för ett brott som avses i avdelning II och artikel 5, för en tillräckligt lång tidsperiod som inte får vara kortare än tio år från och med tidpunkten för det slutliga domen.

Artikel 13

Återkrav

Detta direktiv ska inte påverka återbetalningen av belopp som felaktigt betalats ut i samband med att brott som avses i avdelning II artiklarna 3,4 och 5 begås.

Medlemsstaterna ska, utan att det påverkar berörda sektorsspecifika unionsbestämmelser om finansiella korrigeringar och återvinning av felaktigt använda belopp, vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att sådana belopp omedelbart återbetalas och överförs till unionens budget. Medlemsstaterna ska också regelbundet registrera återvunna belopp och informera de berörda unionsinstitutionerna eller unionsorganen om dessa belopp eller, om de inte har återvunnits, skälet till detta. [Ändr. 35]

Artikel 14

Samspelet med andra tillämpliga unionsrättsakter

Tillämpningen av administrativa åtgärder, påföljder och böter som föreskrivs i unionsrätten, särskilt de som avses i artiklarna 4 och 5 i rådets förordning nr 2988/95(13) , eller i nationell lagstiftning som har antagits i överensstämmelse med en specifik skyldighet enligt unionsrätten, ska inte påverka tillämpningen av detta direktiv. Medlemsstaterna ska se till att eventuella straffrättsliga förfaranden som inletts på grundval av nationella bestämmelser om genomförande av detta direktiv inte påverkar en korrekt och effektiv tillämpning av i unionsrätten eller nationella genomförandebestämmelser föreskrivna administrativa åtgärder, påföljder och böter som inte kan likställas med straffrättsliga förfaranden.

Avdelning IV

Slutbestämmelser

Artikel 15

Samarbete mellan medlemsstaterna och Europeiska kommissionen (Europeiska byrån för bedrägeribekämpning) [Ändr. 36]

1.  Utan att det påverkar reglerna för gränsöverskridande samarbete och ömsesidig rättslig hjälp i brottmål ska medlemsstaterna Eurojust och kommissionen inom ramen för sina respektive behörigheter samarbeta med varandra i kampen mot de brott som avses i avdelning II artiklarna 3, 4 och 5 . Kommissionen, och i förekommande fall Eurojust, ska i detta syfte ge sådan teknisk och operativ hjälp som de behöriga nationella myndigheterna kan behöva för att underlätta samordningen av sina utredningar. [Ändr. 37]

2.  De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna får inom ramen för sina respektive behörigheter utbyta information med kommissionen och med Eurojust för att det ska vara lättare att fastställa fakta och för att garantera effektiva åtgärder mot de brott som avses i avdelning II artiklarna 3, 4 och 5 . Kommissionen, Eurojust och de behöriga nationella myndigheterna ska i varje enskilt fall uppfylla artikel 6 i EU-fördraget, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och tillämplig unionslagstiftning om skydd av personuppgifter och beakta kraven på förundersökningssekretess och skydd av personuppgifter . I detta syfte får en medlemsstat, när den lämnar information till kommissionen och Eurojust , föreskriva särskilda villkor för hur informationen ska användas av kommissionen, Eurojust eller av en annan medlemsstat som informationen i fråga kan lämnas till. [Ändr. 38]

2a.  Revisionsrätten, nationella kontrollorgan (till exempel för kontrollen av transaktioner inom ramen för den gemensamma förvaltningen) och revisorer med granskningsuppdrag avseende budgetarna i de institutioner, organ och byråer som inrättats med tillämpning av fördragen eller de budgetar som förvaltas och kontrolleras av institutionerna, ska upplysa Olaf om de straffbara överträdelser som de upptäcker i sitt arbete. [Ändr. 39]

2b.  Gemenskapstjänstemän ska upplysa Olaf om de straffbara överträdelser som de upptäcker i sitt arbete. [Ändr. 40]

Artikel 16

Upphävande av de straffrättsliga konventionerna om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen

Konventionen av den 26 juli 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen jämte dess protokoll av den 27 september 1996, 29 november 1996 respektive 19 juni 1997 ska upphöra att gälla med verkan från och med den [dag som anges i artikel 17.1 andra stycket].

Artikel 17

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska senast den […] anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den ....

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Varje medlemsstat ska själv avgöra hur en sådan hänvisning ska göras.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 17a

Rapportering, statistik och utvärdering

1.  Kommissionen ska senast [24 månader efter tidsfristen för genomförande av detta direktiv] och därefter årligen lägga fram en rapport inför Europaparlamentet och rådet med en bedömning av i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som krävs för att följa direktivet och utvärdera direktivets ändamålsmässighet när det gäller att uppnå direktivets mål.

Dessa rapporter ska beakta den information som medlemsstaterna tillhandahåller enligt punkt 2.

2.  Medlemsstaterna ska regelbundet samla in och upprätthålla en heltäckande statistik från behöriga myndigheter så att effektiviteten hos de system som införts av dem för att skydda EU:s ekonomiska intressen kan granskas. Den statistik som samlas in ska varje år översändas till kommissionen och inbegripa

a)  antalet inledda brottmålsförfaranden, uppdelat på antalet brottmålsförfaranden som lett till nedläggning, frikännande och fällande dom och antalet pågående förfaranden,

b)  de belopp som återvunnits och de belopp som inte återvunnits efter brottmålsförfaranden,

c)  antalet ansökningar om hjälp från andra medlemsstater, uppdelat på antalet ansökningar som beviljats och ansökningar som avslagits.

3.  Kommissionen ska senast [60 månader efter tidsfristen för genomförande av detta direktiv] lägga fram en fullständig utvärdering av direktivet för Europaparlamentet och rådet, baserad på vunna erfarenheter och särskilt på de rapporter och den statistik som tillhandahållits enligt punkterna 1 och 2. Kommissionen ska om så är lämpligt vid samma tidpunkt lägga fram ett förslag till ändring av detta direktiv, med vederbörlig hänsyn till resultatet av utvärderingen. [Ändr. 41]

Artikel 18

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Artikel 19

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1)EUT C 383, 12.12.2012, s. 1.
(2) EUT C 391, 18.12.2012, s. 134.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 april 2014.
(4)Domstolens dom av den 15 november 2011 i mål C-539/09, kommissionen mot Tyskland, REG 2011, s. I‑11235.
(5)Rådets rambeslut 2008/841/RIF av den 24 oktober 2008 om kampen mot organiserad brottslighet (EUT L 300, 11.11.2008, s. 42).
(6)EGT C 316, 27.11.1995, s. 48.
(7)EGT C 313, 23.10.1996, s. 1.
(8)EGT C 151, 20.5.1997, s. 1.
(9)Rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (EUT L 350, 30.12.2008, s. 60).
(10)Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).
(11)Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).
(12)Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen (EUT L 127, 29.4.2014, s. 39).
(13)Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 23.12.1995, s. 1).

Senaste uppdatering: 13 juli 2018Rättsligt meddelande