Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2015/2060(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0027/2016

Ingivna texter :

A8-0027/2016

Debatter :

PV 11/04/2016 - 22
CRE 11/04/2016 - 22

Omröstningar :

PV 12/04/2016 - 5.15

Antagna texter :

P8_TA(2016)0108

Antagna texter
PDF 201kWORD 90k
Tisdagen den 12 april 2016 - Strasbourg Slutlig utgåva
EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ
P8_TA(2016)0108A8-0027/2016

Europaparlamentets resolution av den 12 april 2016 om EU:s roll inom ramen för internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ (2015/2060(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–  med beaktande av principen om lojalt samarbete mellan unionen och medlemsstaterna enligt artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–  med beaktande av artiklarna 121 och 138 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av protokoll nr 14 i EUF-fördraget om Eurogruppen,

–  med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 med rekommendationer till kommissionen om förbättring av ramarna för ekonomisk styrning och stabilitet i unionen, särskilt inom euroområdet(1) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2011 om EU som global aktör: dess roll i multilaterala organisationer(2) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om global ekonomisk styrning(3) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 24 juni 2015 om översynen av ramen för ekonomisk styrning: lägesbeskrivning och utmaningar(4) ,

–  med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om att bygga en kapitalmarknadsunion(5) ,

–  med beaktande av rapporten av den 25 februari 2009 från högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU (Jacques de Larosière-rapporten),

–  med beaktande av de fem ordförandenas rapport från juni 2015 med en uppmaning till konsolidering av eurons externa representation,

–  med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8-0027/2016), och av följande skäl:

A.  Det finansiella systemets stabilitet, som är en förutsättning för en god resursallokering till stöd för tillväxt och sysselsättning, är en global kollektiv nyttighet.

B.  Världens ekonomier blir alltmer beroende av varandra, och styrelseformerna måste därför bli mer globala.

C.  Om EU inte kan visa en enad front i internationella institutioner och organ, bör alla europeiska representanter stämma av med varandra för att anpassa den globala styrningen till EU-fördragens mål och värderingar.

D.  EU bör bidra till att skapa en demokratisk ram för att hantera de globala utmaningarna.

E.  Samarbetet på global nivå kan leda till en urholkning av ansvaret och ansvarsskyldigheten på bekostnad av demokratin. De nationella parlamenten och Europaparlamentet får inte reduceras till en formellt godkännande roll, utan de måste aktivt och i full utsträckning delta i hela beslutsprocessen.

F.  Befintliga internationella institutioner och organ med egna tydliga styrstrukturer och ansvarsområden har historiskt sett vuxit fram som ett svar på konkreta situationer. Detta har lett till komplexitet och i vissa fall dubbelarbete, samt till ett system som är otydligt och saknar en övergripande samordning.

G.  Artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och förordning (EG) nr 1049/2001(6) , som ger Europeiska unionens medborgare rätt till tillgång till handlingar, bör gälla för unionens institutioner och organ som deltar i internationella organisationer och organ.

H.  Enligt fördragen har varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller etablerad i en medlemsstat rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar, oberoende av medium (artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna). Lika stor transparens bör prägla de institutioner och organ inom EU som deltar i internationella organisationer och forum, särskilt när regler som påverkar EU-medborgare fastställs.

I.  De många olika juridiska strukturerna, finansieringssystemen och reglerna för internationella ekonomiska organisationer och organ(7) försvårar en övergripande uppföljning, trots att enhetliga finansiella och operativa förfaranden är av avgörande betydelse för att säkra lika villkor på det globala planet. Internationella valutafonden (IMF) och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) är genuina internationella organisationer, inrättade genom konventioner, med bred inriktning och sammansättning, medan G20, kommittén för finansiell stabilitet och Baselkommittén, till exempel, är informella offentliga forum som ett begränsat antal stater deltar i och som i vissa fall har fått större betydelse på grund av krisen, och Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco), Internationella organisationen för försäkringstillsynsmyndigheter (IAIS), International Organisation of Pension Supervisors (IOPS) och International Accounting Standards Board (IASB) är privata fack- och branschsammanslutningar som i olika grad involverar de berörda sektorerna.

J.  Informella diskussioner förekommer redan mellan Europaparlamentet och vissa av dessa organisationer och organ, men de är inte systematiska.

K.  Transparens är viktigt för demokratin, men samtidigt måste känslig marknadsinformation ges ett korrekt skydd.

L.  Till följd av krisen har G20 utarbetat en global agenda som främst fokuserar på en rad effektiva specifika reformer, men en genuin multilateral och demokratisk ram är på lång sikt en förutsättning för dess legitimitet.

M.  Bankernas och marknadernas respektive roller i finansieringen av ekonomin varierar från ett land till ett annat.

N.  Den ekonomiska och finansiella kris som bröt ut 2008 har klart påvisat en slående brist på ekonomisk och finansiell styrning i världen. Många frågor på det makroekonomiska området kräver en större samordning, särskilt på skatteområdet. Det gemensamma målet för alla berörda parter bör därför vara att utforma en övergripande ram som ger finansiell stabilitet och att säkra samstämmighet mellan den globala och den lokala nivån.

O.  Inrättandet av nya EU-tillsynsorgan bör inte automatiskt innebära att EU:s representanter blir fler, vilket kan få odemokratiska effekter, till exempel en större risk för blockerande minoriteter, och skapa oro hos EU:s partner.

P.  IMF har beslutat att inkludera renminbin i den valutakorg som ligger till grund för IMF:s särskilda dragningsrätt. Detta har lett till en försvagning av både eurons och det brittiska pundets vikt, men inte påverkat US-dollarns vikt. Detta betonar behovet av större enighet inom EU.

1.  Europaparlamentet betonar att det krävs ett bättre regleringssamarbete på global nivå, med intensivt deltagande av Europaparlamentet.

2.  Europaparlamentet är bekymrat över den bristande konsekvensen till följd av fragmenteringen och mångfalden av organisationer och organ och över förseningarna i genomförandet av regler och riktlinjer som man enats om på global nivå.

3.  Europaparlamentet kräver ett klargörande av varje organisations och organs behörighetsområde och av hur de arbetar och finansieras, även med avseende på frivilliga bidrag, gåvor och donationer, för att garantera att det inte föreligger särintressen och säkerställa beslutens giltighet.

4.  Europaparlamentet kräver bättre politisk samstämmighet och samordning inom de globala institutionerna med hjälp av omfattande standarder för demokratisk legitimitet, transparens, ansvarsskyldighet och integritet. Parlamentet anser att detta bl.a. bör gälla

   förbindelserna med allmänheten (t.ex. allmänhetens tillgång till handlingar, en öppen dialog med olika intressenter, inrättandet av obligatoriska transparensregister och bestämmelser om transparens i lobbymöten,
   interna regler (t.ex. mänskliga resurser baserade på kvalifikationer, sund ekonomisk förvaltning och förebyggande av intressekonflikter).

5.  Europaparlamentet anser att underrepresentationen av de minst utvecklade länderna i de flesta internationella finansiella, monetära och tillsynsmässiga institutioner och organ skapar obalans, vilket medför en risk för att problemen med orättvisor eller finansieringen för de fattigaste länderna inte behandlas på ett effektivt sätt.

6.  Europaparlamentet anser att det utöver skillnader i den geografiska representationen också finns vissa sektorer, särskilt det civila samhället, små och medelstora företag och företrädare för konsumenter och arbetstagare, som i högre grad kan delta i samrådet i förbindelse med internationella diskussioner om finansiella, monetära och tillsynsmässiga organ. Parlamentet anser att det är dessa organs och sektorers skyldighet att verka för att förbättra situationen.

7.  Europaparlamentet anser att EU bör samordna och kodifiera sin representation i multilaterala organisationer och organ, för att öka transparensen, integriteten och ansvarsskyldigheten när det gäller unionens delaktighet i dessa organ liksom dess inflytande och för att främja den lagstiftning som antagits på demokratisk väg. Parlamentet anser dessutom att EU bör bli en mer proaktiv global aktör för att säkra genomförandet av framtida G20-åtaganden, till exempel reglera skuggbanksystemet, genomföra reformer av OTC-derivatmarknaden, hantera systemrisker och se till att nya hot mot den globala ekonomin förs upp på den berörda globala institutionens dagordning.

8.  Europaparlamentet uppmanar de europeiska aktörerna att i högre grad fokusera på den globala konkurrenskraften för EU:s finansiella sektorer vid utformningen av politiken på europeiskt och internationellt plan..

9.  Europaparlamentet påminner om att EU bör söka fullvärdigt medlemskap i de internationella ekonomiska och finansiella institutioner där detta ännu inte har beviljats och där det är lämpligt (exempelvis OECD och IMF). Parlamentet uppmanar de berörda internationella ekonomiska och finansiella institutionerna att göra alla rättsliga ändringar så att EU får fullt medlemskap.

10.  Europaparlamentet anser att det skadar unionen när en företrädare för en medlemsstat eller en nationell myndighet intar ståndpunkter i globala organisationer och organ som strider mot europeiska lagstiftnings- eller regleringsbeslut som har fattats demokratiskt av en majoritet av EU-länderna. Parlamentet efterlyser därför en bättre och mer effektiv samordning mellan dessa företrädare, till exempel genom fler bindande mekanismer.

11.  Europaparlamentet understryker att kommissionen, när den företräder unionen i ett internationellt organ eller en internationell organisation eller granskar ett privat specialistorgan, måste hållas mer direkt ansvarig inför medborgarna. Parlamentet understryker sin egen viktiga roll i denna process.

12.  Europaparlamentet anser att fastställandet av organisationernas och de berörda arbetsgruppernas prioriteringar bör klargöras och formaliseras. Parlamentet anser vidare att en systematisk tillämpning av principen om samförstånd inte bara riskerar att hämma överläggningarna, utan också att urholka innehållet i rekommendationerna, och menar att organisationernas sammansättning måste avspegla deras mångfald i finansiellt, ekonomiskt och tillsynsmässigt hänseende.

13.  Europaparlamentet understryker att förhandsbedömningar måste göras när åtgärder som rör reglering, tillsyn eller finanssektorn i övrigt utformas på global nivå. Parlamentet anser att sådana bedömningar inte påverkar medlagstiftarnas politiska befogenheter.

14.  Europaparlamentet anser att de olika deltagande staternas genomförande av rekommendationerna fortfarande inte räcker till för att skapa likvärdiga förutsättningar på global nivå.

15.  Europaparlamentet noterar att FSB nu har inlett arbetet med att utveckla standarder inom försäkringssektorn. Parlamentet medger att IAIS spelar en viktig roll i den globala försäkringspolitiken, men betonar att involveringen av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) skulle ha fördelen att stärka bidraget från den europeiska expertisen på försäkringsområdet och skulle säkerställa att de standarder som utvecklas på global nivå inte strider mot den logik som EU har varit först med att utforma.

16.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som har utförts av OECD i skattefrågor, särskilt OECD/G20-projektet rörande urholkning av skattebasen och överföring av vinster (BEPS). Parlamentet anser att övervakningen av genomförandet är den nya utmaning vi står inför. Parlamentet betonar att samordningen mellan kommissionen och de medlemsstater som ingår i arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) bör förbättras så att EU kan göra sin röst hörd.

17.  Europaparlamentet välkomnar ECB:s ordförandes vilja att ytterligare samarbeta med parlamentet i fråga om ECB:s roll i bankfrågor, i synnerhet inom ramen för globala standardiseringsorgan, såsom FSB.

18.  Europaparlamentet gläder sig över att de länder i euroområdet som är medlemmar i Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar har enats om organisatoriska arrangemang som innebär att de har en gemensam företrädare i bankens styrelse som representerar dessa länder i euroområdet.

19.  Europaparlamentet föreslår därför följande:

   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av bästa befintlig praxis på europeisk och nationell nivå utarbeta en europeisk uppförandekod för transparens, integritet och ansvarsskyldighet, som vägledning för EU:s företrädare inom internationella organisationer och organ. Parlamentet kräver att aktivt engageras i utarbetandet.
   Europaparlamentet betonar i synnerhet sina farhågor när det gäller dessa organisationers och organs status, finansiering och verksamhet, deras kontakter med myndigheter, intressenter och allmänheten samt deras kommunikationspolitik och tillgången till deras dokument. Parlamentet framhäver behovet av att säkerställa en rättvis balans mellan olika intressen, inbegripet för icke-statliga organisationer med tillräckliga tekniska kunskaper och finansiella resurser, i syfte att stärka det civila samhällets inflytande.
   Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och byråer samt medlemsstaterna att framhålla varje enskild EU-företrädares ansvarsskyldighet gentemot demokratiskt valda organ.
   Europaparlamentet kräver att ett interinstitutionellt avtal antas för att formalisera en ”finansiell dialog”, som ska anordnas tillsammans med Europaparlamentet i syfte att utarbeta riktlinjer för antagandet av samstämda europeiska ståndpunkter inför viktiga internationella förhandlingar, varvid det ska säkerställas att dessa ståndpunkter diskuteras och är kända på förhand, samt att en uppföljning görs dels i form av regelbundna rapporter från kommissionen om tillämpningen av dessa riktlinjer, dels genom kontroller. Parlamentet föreslår att EU-institutionerna, medlemsstaterna och när detta är lämpligt ledarna för de berörda internationella organisationerna bjuds in att delta. Parlamentet anser att dialogens form (offentlig eller inom stängda dörrar) och frekvens skulle avgöras av de praktiska kraven. Parlamentet anser vidare att de nationella parlamenten också aktivt måste delta på sina respektive nivåer, genom att kontrollera de ståndpunkter som intas av företrädarna för de berörda medlemsstaterna.
   Europaparlamentet anser att dessa mer detaljerade riktlinjer kan kompletteras av proaktiva vägledande resolutioner, som med lämpliga intervall ska antas av parlamentet för att uttrycka parlamentets synpunkter på den allmänna inriktningen av politiken.
   Europaparlamentet konstaterar att på de områden där Europaparlamentet och rådet är medlagstiftare, skulle denna dialog bidra till att fastställa deras förhandlingsmandat och därmed säkra enhetliga europeiska ståndpunkter till lagstiftning som har antagits med majoritetsbeslut eller undvika bristande överensstämmelse med lagstiftning som håller på att antas.
   Europaparlamentet uppmanar de europeiska företrädarna att i samband med internationella förhandlingar särskilt uppmärksamma samstämdhet och konsekvens mellan internationella krav eller standarder och bindande antagen europeisk lagstiftning, och se till att de är förenliga med varandra i syfte att skapa lika villkor på internationell nivå.
   Europaparlamentet kräver att kommissionens ansvarsskyldighet gentemot parlamentet stärks genom att man rationaliserar processen för fastställande av EU:s ståndpunkter vid G20-mötena inom de politikområden som rör sysselsättning, energi, handel, utveckling och korruptionsbekämpning.
   Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att utan dröjsmål efterleva bestämmelserna om lojalt samarbete.
   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att acceptera att bankunionen representeras i Baselkommittén för banktillsyn genom den gemensamma tillsynsmekanismen.
   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt arbetsprogram inbegripa den externa dimensionen av den ekonomiska och finansiella regleringen, det vill säga det arbete som förväntas ske i internationella finansiella institutioner, och att inrätta en arbetsgrupp för global ekonomisk styrning och finansiella institutioner, i syfte att stärka den interna politiska samstämmigheten.
   Europaparlamentet noterar kommissionens initiativ att gå framåt mot en gemensam representation för euroområdet inom IMF, och anser att detta initiativ måste genomföras utan hinder för möjligheten att på sikt skapa ett globalt medlemskap för hela Europeiska unionen.
   Europaparlamentet påpekar att i enlighet med protokoll nr 14 i fördraget ligger ansvaret för den närmare samordningen mellan medlemsstaterna i euroområdet på Eurogruppen, som är ett provisoriskt och informellt organ tills euron blir den gemensamma valutan för samtliga EU-medlemsstater. Parlamentet anser att transparensen i Eurogruppen och dess ansvarsskyldighet kan förbättras. Parlamentet anser att i linje med Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012(8) , som omfattar rekommendationer för de kommande stegen för inrättandet av en bankunion, en ekonomisk union, en finanspolitisk union och en politisk union, bör en mer formell och bestående lösning tas fram. Parlamentet påminner om att den oberoende roll som innehas av kommissionsledamoten med ansvar för ekonomiska och monetära frågor måste förstärkas och åtföljas av starka mekanismer för ansvarighet gentemot både Europaparlamentet och rådet.
   Europaparlamentet anser att man med IMF som enda undantag bör genomföra en successiv rationalisering av EU:s representation under de kommande åren, först genom förstärkt samordning och därefter, med stöd av en utvärdering, genom enad representation. Parlamentet anser att medlemskap i dessa organisationer och organ bör fastställas i enlighet med EU-institutionernas och de europeiska tillsynsmyndigheternas (ESA-myndigheterna), rådets/Eurogruppens och de nationella myndigheternas respektive behörigheter. Parlamentet menar att EU parallellt bör arbeta med att ändra dessa organisationers och organs funktionssätt från ett beslutsfattande baserat på samförstånd till ett omröstningssystem med viktad majoritet.
   Europaparlamentet betonar att det åligger kommissionen, rådet eller, när detta är lämpligt, Eurogruppen att förbättra samordningen genom förberedande möten. Parlamentet anser att nya tillfälliga arbetsgrupper vid behov bör inrättas, i linje med ekonomiska och finansiella kommittén (EFC), arbetsgruppen för IMF-frågor (SCIMF), Eurogruppens arbetsgrupp (EWG) och kommittén för ekonomisk politik (EPC).
   Europaparlamentet begär att en ingående utvärdering görs av den nuvarande dubbla representationen i G20, i form av både Europeiska rådets och kommissionens ordförande, i syfte att fastställa i vilken utsträckning detta arrangemang försvagar EU:s externa trovärdighet, i synnerhet när en inre marknad för finansiella tjänster har inrättats. Parlamentet anser att det finns olika möjligheter att främja konvergens mellan de medlemsstater som har en enskild representation, vilket skulle bidra till att uppnå en effektiv samordning före mötena och främja en stark EU-röst under dessa möten.
   Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att främja utarbetandet av en färdplan för inrättandet av en global fördragsbaserad finansiell organisation, i enlighet med de linjer som föreslås i Larosière-rapporten, med breda befogenheter att utfärda rekommendationer och förhandla om bindande minimistandarder, samt med multilaterala tvistlösningsmekanismer och i förekommande fall sanktioner. Parlamentet anser att de erfarenheter man har, i synnerhet på handelsområdet via WTO, kan utnyttjas för att inrätta ovannämnda multilaterala tvistlösningsmekanism. Parlamentet betonar att den föreslagna organisationen bör omfattas av högsta möjliga standarder för transparens och ansvarsskyldighet.
   Europaparlamentet anser att kommissionen bör få ett uttryckligt mandat att främja nya insatser för ökad multilateralism inom ramen för det finansiella, monetära och tillsynsmässiga internationella samarbetet.
   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla EU-lagstiftningsförslag på det finansiella området och åtgärder på global nivå ska komplettera varandra.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 41.
(2) EUT C 377 E, 7.12.2012, s. 66.
(3) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 51.
(4) Antagna texter, P8_TA(2015)0238.
(5) Antagna texter, P8_TA(2015)0268.
(6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EUT L 145, 31.5.2001, s. 43).
(7) Banken för internationell betalningsutjämning, arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) och Världshandelsorganisationen (WTO) utfärdar också bestämmelser. FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) har en central roll i den globala ekonomiska styrningen. Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB), Asiatiska utvecklingsbanken (AsDB), Karibiska utvecklingsbanken (CDB), Västafrikanska utvecklingsbanken (WADB), Interamerikanska utvecklingsbanken (IDB), Interamerikanska investeringsbolaget (IIC), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), Europarådets utvecklingsbank (CEB), Världsbanksgruppen, Internationella banken för återuppbyggnad och utveckling (IBRD), Internationella utvecklingsfonden (IDA), Internationella finansieringsbolaget (IFC) och Organisationen för multilaterala investeringsgarantier (MIGA) bidrar till finansieringen av utvecklingssamarbetet.
(8) Europaparlamentets resolution av den 20 november 2012 med rekommendationer till kommissionen om rapporten från ordförandena för Europeiska rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Eurogruppen med titeln ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union” (EUT C 419, 16.12.2015, s. 48).

Senaste uppdatering: 12 januari 2018Rättsligt meddelande