Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2015/2254(INL)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A8-0283/2016

Ingivna texter :

A8-0283/2016

Debatter :

PV 25/10/2016 - 3
CRE 25/10/2016 - 3

Omröstningar :

PV 25/10/2016 - 7.9
CRE 25/10/2016 - 7.9

Antagna texter :

P8_TA(2016)0409

Antagna texter
PDF 412kWORD 65k
Tisdagen den 25 oktober 2016 - Strasbourg Slutlig utgåva
EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter
P8_TA(2016)0409A8-0283/2016
Resolution
 Bilaga

Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter 2015/2254(INL)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–  med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

–  med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt andra, fjärde, femte och sjunde skälen,

–  med beaktande av framför allt artiklarna 2, 3.1, 3.3 andra stycket, 6, 7 och 11 i EU-fördraget,

–  med beaktande av de artiklar i EUF-fördraget som handlar om att respektera, främja och skydda demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna i unionen, däribland artiklarna 70, 258, 259, 260, 263 och 265,

–  med beaktande av artiklarna 4.3 och 5 i EU-fördraget, artikel 295 i EUF-fördraget samt protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen och protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogade till EU-fördraget och EUF-fördraget,

–  med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan ),

–  med beaktande av Europarådets europeiska sociala stadga, särskilt artikel E,

–  med beaktande av Köpenhamnskriterierna, och den uppsättning EU-regler ett kandidatland måste uppfylla om det vill ansluta sig till unionen (nedan kallat regelverket ) – särskilt kapitlen 23 och 24,

–  med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europadomstolens rättspraxis och konventionerna, rekommendationerna, resolutionerna och rapporterna från Europarådets parlamentariska församling, ministerkommitté, kommissarie för mänskliga rättigheter och Venedigkommission,

–  med beaktande av Europarådets rekommendation nr R (2000) 21 av den 25 oktober 2000 och Förenta nationernas grundläggande principer för advokaters roll från 1990, där staterna uppmanas att garantera att juristkåren är fri och oberoende,

–  med beaktande av samförståndsavtalet mellan Europarådet och Europeiska unionen av den 23 maj 2007,

–  med beaktande av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, utarbetad i Europarådet,

–  med beaktande av Europarådets europeiska stadga om landsdels- eller minoritetsspråk,

–  med beaktande av den rättsstatlighetschecklista som Venedigkommissionen antog vid sin 106:e plenarsession den 18 mars 2016,

–  med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–  med beaktande av FN:s fördrag om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och FN:s konventionsorgans rättspraxis,

–  med beaktande av FN:s konvention om avskaffandet av all slags diskriminering av kvinnor,

–  med beaktande av FN:s vägledning UN Approach to Rule of Law Assistance från april 2008,

–  med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål nr 16,

–  med beaktande av Cosacs tjugofemte halvårsrapport om utvecklingen för Europeiska unionens förfaranden och praxis med relevans för parlamentarisk granskning (Developments in European Union Procedures and Practices Relevant to Parliamentary Scrutiny ) av den 18 maj 2016,

–  med beaktande av publikationerna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), inklusive det föreslagna Efris (Europeiska unionens informationssystem för grundläggande rättigheter) i FRA:s artikel av den 31 december 2013 om de grundläggande rättigheternas framtid inom ramen för Europeiska unionens rättsliga och inrikes frågor (Fundamental rights in the future of the European Union's Justice and Home Affairs ),

–  med beaktande av FRA:s yttrande av den 8 april 2016 om utvecklingen av ett integrerat verktyg med objektiva indikatorer på mänskliga rättigheter som kan mäta efterlevnad av de gemensamma värden som förtecknas i artikel 2 i EU-fördraget baserat på befintliga informationskällor (Opinion on the development of an integrated tool of objective fundamental rights indicators able to measure compliance with the shared values listed in Article 2 TEU based on existing sources of information ),

–  med beaktande av skrivelsen av den 6 mars 2013 från utrikesministrarna i Tyskland, Danmark, Finland och Nederländerna till kommissionens ordförande,

–  med beaktande av det italienska ordförandeskapets meddelande av den 15 november 2014 om Säkerställande av respekten för rättsstatsprincipen i Europeiska unionen ,

–  med beaktande av slutsatserna från rådet och medlemsstaterna, församlade i rådet, av den 16 december 2014 om säkerställande av respekten för rättsstatsprincipen,

–  med beaktande av rådets första och andra rättsstatsdialog under Luxemburgs och Nederländernas ordförandeskap, den 17 november 2015 och den 24 maj 2016,

–  med beaktande av riktlinjerna för metoder för att kontrollera förenligheten med de grundläggande rättigheterna i rådets förberedande organ (Guidelines on methodological steps to be taken to check fundamental rights compatibility at the Council preparatory bodies ) av den 19 december 2014,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna ,

–  med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar med operativ vägledning om att beakta de grundläggande rättigheterna i kommissionens konsekvensbedömningar (Operational Guidance on taking account of Fundamental Rights in Commission Impact Assessments ) av den 6 maj 2011,

–  med beaktande av den övervakningsmekanism och de verktyg för periodiska bedömningar som kommissionen i nuläget har att tillgå, t.ex. samarbets- och kontrollmekanismen, resultattavlan för rättskipningen i EU, antikorruptionsrapporterna och medieövervakaren,

–  med beaktande av kommissionens årliga symposium om grundläggande rättigheter,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2014 En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158),

–  med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016,

–  med beaktande av Europarådets Europeisk kod för idéburna organisationers medverkan i beslutsprocessen av den 1 oktober 2009,

–  med beaktande av 2016 års resultattavla för rättskipningen i EU och kommissionens rapport av den 15 juli 2016 Kontroll av unionsrättens tillämpning – Årsrapport 2015 ,

–  med beaktande av bedömningen från parlamentets enhet för europeiskt mervärde från april 2016 En EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter ,

–  med beaktande av artiklarna 46 och 52 i arbetsordningen,

–  med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A8-0283/2016), och av följande skäl:

A.  Unionen bygger på värdena människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter, enligt sina centrala principer och mål i de första artiklarna i EU-fördraget, och enligt kriterierna för EU-medlemskap.

B.  Unionens institutioner och organ och medlemsstaterna bör upprätthålla sina skyldigheter och föregå med gott exempel genom att i praktiken fullgöra dessa och röra sig i riktning mot en gemensam kultur med rättsstatlighet som universellt värde i de 28 medlemsstaterna och unionens institutioner, dvs. ett värde som alla berörda parter bör tillämpa på ett rättvist sätt, samtidigt som full respekt för och främjande av dessa principer är den nödvändiga förutsättningen för att det europeiska projektet som helhet ska förlänas legitimitet, och det grundläggande villkoret för att öka medborgarnas förtroende för unionen.

C.  Enligt yttrande 2/13 från Europeiska unionens domstol (domstolen) av den 18 december 2014(1) och domstolens relevanta rättspraxis finns de grundläggande rättigheterna, såsom de erkänns i stadgan, i kärnan av unionens rättsliga konstruktion, och iakttagandet av dessa rättigheter utgör ett villkor för att unionsrättsakter ska vara lagenliga, vilket innebär att det inom unionen är förbjudet att vidta åtgärder som strider mot de grundläggande rättigheterna.

D.  I enlighet med artiklarna 2, 3.1 och 7 i EU-fördraget utnyttjar unionen möjligheten att vidta åtgärder för att skydda sina ”konstitutionella grunder” och de värden som den har som grund.

E.  Rättsstatsprincipen är grunden för den europeiska liberala demokratin, och är en av EU:s grundprinciper med rötter i gemensamma konstitutionella traditioner i samtliga medlemsstater.

F.  Samtliga medlemsstater, unionens institutioner, organ och byråer och kandidatländerna är skyldiga att respektera, skydda och främja dessa principer och värden och att samarbeta lojalt.

G.  Enligt bl.a. protokoll nr 24 om asyl för medborgare i Europeiska unionens medlemsstater, fogat till EU-fördraget och EUF-fördraget, skäl 10 i beslut 2002/584/RIF(2) och rättspraxisen vid Europadomstolen (som t.ex. ”M.S.S. mot Belgien och Grekland”, dom av den 21 januari 2011) och domstolen (som t.ex. ”N.S. och M.E.”, dom av den 21 december 2011(3) , och ”Aranyosi och Căldăraru”, dom av den 5 april 2016(4) ), har medlemsstaterna, inklusive de nationella domstolarna, en skyldighet att avhålla sig från att genomföra EU-rätt gentemot andra medlemsstater i händelse av att det finns en uppenbar risk för allvarligt åsidosättande eller ett allvarligt och ihållande åsidosättande av rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter i dessa andra stater.

H.  Respekt för rättsstatsprincipen inom unionen är en förutsättning för skyddet av de grundläggande rättigheterna och för upprätthållandet av alla rättigheter och skyldigheter som härrör från fördragen och från internationell rätt, samt såväl en förutsättning för ömsesidigt erkännande och förtroende som en nyckelfaktor på politiska områden såsom den inre marknaden, tillväxt- och sysselsättningspolitiken, kampen mot diskriminering och strategierna för social inkludering, polissamarbete och rättsligt samarbete, Schengenområdet och asyl- och migrationsfrågor. Därför utgör ett urholkande av rättsstatligheten, den demokratiska styrningen och de grundläggande rättigheterna ett allvarligt hot mot stabiliteten i unionen, den monetära unionen och det gemensamma området med frihet, säkerhet och rättvisa och mot välståndet i unionen.

I.  Hur rättsstatsprincipen tillämpas i medlemsstaterna spelar en viktig roll för att säkerställa ett ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och för deras rättssystem, och därför är det av yttersta vikt att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser.

J.  Unionen bygger på ett antal gemensamma centrala värden och principer, och fastställandet av dessa centrala värden och principer – som möjliggör en blomstrande demokrati och skyddet av de grundläggande rättigheterna – utgör en levande och fortlöpande process. Samtidigt som dessa värden och principer kan utvecklas över tid är det viktigt att skydda dem så att de läggs till grund för de politiska besluten oberoende av olika politiska majoriteter och tillfälliga ändringar, vilket innebär att ett oberoende och opartiskt rättsväsen med ansvar för att tolka dem spelar en avgörande roll.

K.  Unionens medborgare och invånare är inte alltid tillräckligt medvetna om alla de rättigheter som de har som européer, och de borde vara redo att tillsammans forma, och framför allt ta ansvar för, unionens centrala värden och principer.

L.  I enlighet med artikel 4.2 i EU-fördraget ska unionen respektera medlemsstaternas likhet inför fördragen, och respekten för den kulturella mångfalden och de nationella traditionerna inom och bland medlemsstaterna bör inte hindra ett enhetligt och starkt skydd för demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna i unionen. Principen om jämlikhet och icke-diskriminering är en universell princip och utgör den röda tråden i EU:s alla politiska strategier och verksamheter.

M.  En stark rättsstatlighet och ändamålsenliga oberoende rättssystem spelar en central roll när det gäller att skapa ett positivt politiskt klimat som gör det möjligt att återupprätta allmänhetens förtroende för institutionerna och därmed även uppnå investeringsvänliga förutsättningar och ökad förutsägbarhet i regelverket samt få till stånd en hållbar tillväxt.

N.  Åtgärder för att öka ändamålsenligheten i medlemsstaternas rättssystem är en avgörande faktor i arbetet för rättsstatlighet och när det gäller att säkerställa lika behandling, bestraffa missbruk från statligt håll och förhindra godtycklighet, och kommissionen har framhållit dessa åtgärder som en grundläggande komponent för strukturella reformer inom ramen för den europeiska planeringsterminen, som utgör den årliga cykeln för samordningen av den ekonomiska politiken på unionsnivå. En oberoende juristkår är en av hörnstenarna i ett fritt och demokratiskt samhälle.

O.  I vägledningen från FN:s generalsekreterare med titeln UN Approach to the Rule of Law Assistance (om FN:s förhållningssätt till stöd till rättsstaten) rekommenderas att rättsstatsprincipen inkluderar ett offentligt och civilt samhälle som bidrar till att stärka rättsstaten och hålla offentliga tjänstemän och institutioner ansvariga.

P.  I Europaparlamentets utredningstjänsts studie om kostnaden för avsaknad av åtgärder på EU-nivå på områdena organiserad brottslighet och korruption beräknas att en integrering av unionens befintliga övervakningsmekanismer, såsom samarbets- och kontrollmekanismen, resultattavlan för rättskipningen och antikorruptionsrapporterna, i ett bredare ramverk för övervakning av rättsstatligheten skulle medföra kostnadsbesparingar på 70 miljarder EUR årligen.

Q.  Unionens demokratiska och rättsliga styrning har inte en rättslig grund som är lika stabil som grunden för unionens ekonomiska styrning, med tanke på att unionen inte uppvisar samma orubblighet och målmedvetenhet när det gäller att kräva respekt för unionens centrala värden som när den säkerställer att dess ekonomiska och finanspolitiska regler genomförs korrekt.

R.  Om ett kandidatland inte iakttar de fastställda kraven, värdena och demokratiska principerna leder det till förseningar i processen för anslutning till unionen, tills full överensstämmelse uppnåtts. Om däremot en medlemsstat eller någon av unionens institutioner inte iakttar samma krav får detta begränsade konsekvenser i praktiken.

S.  De skyldigheter som enligt Köpenhamnskriterierna gäller för kandidatländer fortsätter att gälla för medlemsstaterna efter anslutning till unionen enligt artikel 2 i EU-fördraget och principen om lojalt samarbete enligt artikel 4 i EU-fördraget. Inte bara de nyare, utan även de äldre medlemsstaterna bör därför utvärderas regelbundet så att man kontrollerar att deras lagstiftning och praxis fortfarande överensstämmer med dessa kriterier och de gemensamma värden som ligger till grund för unionen.

T.  Ungefär 8 procent av medborgarna i unionens medlemsstater tillhör en nationell minoritet, och ungefär 10 procent talar ett landsdels- eller minoritetsspråk. Det finns ingen rättslig unionsram för att garantera deras rättigheter som minoritet. Det är av yttersta vikt att inrätta en ändamålsenlig mekanism för att övervaka deras rättigheter i unionen. Skydd av minoriteter är inte detsamma som politiska strategier mot diskriminering. Lika behandling är en grundläggande rättighet för alla medborgare, inte ett privilegium.

U.  Sammanhållning och konsekvens i inre och yttre demokrati, rättsstatlighet och politik för grundläggande rättigheter är nyckeln till unionens trovärdighet.

V.  Det finns ett fåtal instrument för att säkerställa att lagstiftningsrelaterade och verkställande politiska beslut som fattas av unionens institutioner överensstämmer med unionens centrala principer och värden.

W.  Domstolen har nyligen vid flera tillfällen beslutat att ogiltigförklara vissa unionsrättsakter, kommissionsbeslut eller lagstiftningsmetoder för att de stått i strid med stadgan eller fördragsprinciper om öppenhet och tillgång till handlingar, men i ett antal fall har unionens institutioner underlåtit att till fullo handla i överensstämmelse med ordalydelsen och andan i domstolens beslut.

X.  Unionens anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är en fördragsstadgad skyldighet enligt artikel 6.2 i EU-fördraget.

Y.  Främjande av och skydd för en mångsidig demokrati, respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, rättsstatsprincipen, politiskt och rättsligt samarbete, social sammanhållning och kulturellt utbyte står i centrum för samarbetet mellan Europarådet och unionen.

Z.  Behovet av ändamålsenligare och bindande mekanismer för att säkerställa fullständig tillämpning av de fördragsstadgade principerna och värdena har erkänts av rådet och kommissionen , och har även fått konsekvenser i praktiken i form av inrättandet av rådets rättsstatsdialog och kommissionens EU-ramverk för att stärka rättsstatsprincipen.

AA.  Unionen har till sitt förfogande ett antal olika instrument och förfaranden för att säkerställa fullständig och korrekt tillämpning av de fördragsstadgade principerna och värdena, men det saknas snabba och ändamålsenliga reaktioner från unionsinstitutionernas sida. De befintliga instrumenten bör upprätthållas, utvärderas och kompletteras inom ramen för en rättsstatlighetsmekanism för att göras adekvata och ändamålsenliga, och för att inte upplevas som politiskt motiverade eller godtyckliga på ett sätt som orättvist drabbar vissa länder.

AB.  Det antal beslut av domstolen som inbegriper hänvisningar till stadgan har ökat från 43 under 2011 till 210 under 2014.

AC.  En konsekvent linje i institutionernas och medlemsstaternas arbete för respekt för demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna kommer att ge uppenbara fördelar, t.ex. mindre kostsamma domstolsmål, ökad klarhet för unionsmedborgarna – även med avseende på deras rättigheter – och ökad förutsägbarhet för medlemsstaterna vad gäller genomförande.

AD.  Vissa medlemsstaters regeringar förnekar att upprätthållande av unionens principer och värden är en fördragsstadgad skyldighet eller att unionen har befogenhet att säkerställa överensstämmelse.

AE.  I situationer där en medlemsstat inte längre kan garantera respekten för demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, eller i fall av brott mot rättsstatsprincipen, är unionen och dess medlemsstater skyldiga att skydda såväl integriteten för och tillämpningen av fördragen som rättigheterna för alla inom sin respektive jurisdiktion.

AF.  Det civila samhället spelar en viktig roll när det gäller att bygga upp och stärka demokratin, övervaka och begränsa statens makt samt främja god samhällsstyrning, insyn, ändamålsenlighet, öppenhet, lyhördhet och ansvarsskyldighet.

AG.  Subsidiaritetsprincipen får inte åberopas för att avvisa ingripanden från unionens som syftar till att säkerställa medlemsstaternas respekt för de fördragsstadgade principerna och värdena.

AH.  Unionens åtgärder för att säkerställa medlemsstaternas och institutionernas respekt för de värden som ligger till grund för unionen och som de europeiska rättigheterna härrör från är ett avgörande villkor för deras delaktighet i det europeiska projektet.

AI.  Den pågående europeiska integrationsprocessen och den senaste tidens utveckling i vissa medlemsstater har visat att underlåtelse att iaktta rättsstatsprincipen och de grundläggande värdena inte förhindras på ändamålsenligt sätt och att det är nödvändigt att se över och integrera de befintliga mekanismerna och utveckla en ändamålsenlig mekanism för att eliminera de återstående luckorna och säkerställa att de fördragsstadgade principerna och värdena respekteras, skyddas och främjas överallt i unionen.

AJ.  En ny EU-pakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (EU:s pakt för DRG) bör inrättas och EU:s pakt för DRG bör vara evidensbaserad, objektiv, icke-diskriminerande och fri från externt inflytande, framför allt politiskt inflytande, och den bör medföra bedömningar på lika villkor, respektera subsidiaritets-, nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna, rikta sig till både medlemsstaterna och unionens institutioner samt baseras på en graderad strategi som inbegriper både en förebyggande och en korrigerande del.

AK.  EU:s pakt för DRG bör syfta till att tillhandahålla ett enda, enhetligt ramverk som vidareutvecklar och integrerar befintliga instrument och mekanismer samt eliminerar eventuella kvarstående luckor.

AL.  EU:s upprättande av en pakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter bör inte påverka den direkta tillämpningen av artikel 7.1 och 7.2 i EU-fördraget.

1.  Europaparlamentet rekommenderar, i väntan på en eventuell fördragsändring, att det inrättas en övergripande unionsmekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter vilken inbegriper alla berörda parter, och uppmanar därför kommissionen att senast i september 2017 och på grundval av artikel 295 i EUF-fördraget lägga fram ett förslag om ingående av en unionspakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (nedan kallad EU:s pakt för DRG ) i form av ett interinstitutionellt avtal som fastställer arrangemang för att underlätta samarbetet mellan unionens institutioner och medlemsstaterna inom ramen för artikel 7 i EU-fördraget, så att man integrerar, anpassar och kompletterar befintliga mekanismer i enlighet med de detaljerade rekommendationer som bifogas samt inkluderar möjligheten för alla unionsinstitutioner och unionsorgan att ansluta sig till EU:s pakt för DRG om de så önskar.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra en meningsfull dialog med det civila samhället så att det säkerställs att det sistnämndas bidrag och funktion tas i beaktande i kommissionens förslag till interinstitutionellt avtal.

3.  Europaparlamentet rekommenderar i synnerhet att EU:s pakt för DRG inbegriper både förebyggande och korrigerande delar och på lika villkor riktar sig till samtliga medlemsstater och unionens tre centrala institutioner, med samtidig respekt för subsidiaritets-, nödvändighets- och proportionalitetsprinciperna.

4.  Europaparlamentet anser att huvudsyftet med EU:s pakt för DRG visserligen skulle vara att förhindra och eliminera kränkningar av unionens värden, men framhåller samtidigt att den även bör omfatta möjliga sanktioner med ändamålsenlig avskräckande effekt.

5.  Europaparlamentet anser att slutsatserna och yttrandena från FRA liksom rättspraxis vid domstolen utgör ett gott underlag för tolkningen av artikel 2 i EU-fördraget och tillämpningsområdet för de rättigheter som fastställs i stadgan.

6.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen, i egenskap av fördragens väktare, har en skyldighet att övervaka att – och bedöma huruvida – unionsrätten genomförs korrekt samt övervaka och bedöma medlemsstaternas och alla unionsinstitutioners och unionsorgans respekt för principerna och målen enligt fördragen. Parlamentet rekommenderar därför att man beaktar denna uppgift för kommissionen vid bedömningen av dess efterlevnad av demokrati, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna inom ramen för cykeln för demokrati, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna (cykeln för DRG-politiken).

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att från 2018 slå samman sina relevanta årliga tematiska rapporter samt resultatet av befintliga övervakningsmekanismer och verktyg för periodisk bedömning så att de alla kan presenteras på samma dag, som en del av cykeln för DRG-politiken.

8.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att främja en fortlöpande dialog och arbeta i riktning mot ett ökat samförstånd mellan unionen och dess medlemsstater, med målet att främja och skydda demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, för att säkra de gemensamma värdena enligt fördragen och stadgan på ett helt öppet och objektivt sätt. Parlamentet är av den bestämda uppfattningen att det inte får göras några kompromisser när det gäller de grundläggande rättigheterna och värdena enligt fördragen och stadgan.

9.  Europaparlamentet betonar den nyckelroll som parlamentet och de nationella parlamenten bör spela när det gäller att mäta framstegen i fråga om – och övervaka överensstämmelsen med – unionens gemensamma värden, såsom de anges i artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet noterar sin egen nyckelroll för att upprätthålla den nödvändiga fortlöpande debatten inom unionens gemensamma samförstånd om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, med hänsyn till förändringarna i vårt samhälle. Genomförandet av dessa värden och principer måste också bygga på en ändamålsenlig övervakning av respekten för de grundläggande rättigheter som garanteras genom stadgan.

10.  Europaparlamentet rekommenderar att alla interparlamentariska debatter om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter inkluderar det civila samhället, och anser att medborgardeltagande och det civila samhällets styrka bör tas i beaktande som en indikator på demokrati.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i juni 2017, för att fullgöra skyldigheten enligt artikel 6 i EU-fördraget, lägga fram ett nytt förslag till avtal om unionens anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna vilket tar hänsyn till domstolens yttrande 2/13. Vidare uppmanas Europarådet att göra det möjligt för tredjeparter att underteckna den europeiska sociala stadgan så att kommissionen kan inleda förhandlingar om en anslutning därtill för unionen.

12.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska ombudsmannen att med beaktande av samhällets synpunkter och som en del av sin årsrapport i ett separat kapitel belysa och konsolidera fall, rekommendationer och beslut med anknytning till medborgarnas grundläggande rättigheter samt principerna om demokrati och rättstatlighet. Kommissionen uppmanas att analysera dessa specifika rekommendationer.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att i linje med artikel 47 i stadgan säkerställa allmän tillgång till rättshjälp för enskilda och organisationer som väckt talan på grund av kränkningar av demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna som nationella regeringar eller unionens institutioner gjort sig skyldiga till, vid behov som komplement till nationella system och Europaparlamentets och rådets direktiv om rättshjälp för misstänkta och tilltalade i straffrättsliga förfaranden och för eftersökta personer i förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder.

14.  Europaparlamentet välkomnar reformen av domstolen med syftet att stegvis öka antalet domare vid domstolen, för att hantera arbetsbördan och bidra till snabbare förfaranden.

15.  Europaparlamentet rekommenderar att den expertpanel för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (nedan kallad DRG-expertpanelen ) som ingår i det interinstitutionella avtalet även gör en bedömning av tillgången till rättslig prövning på unionsnivå, t.ex. med avseende på oberoende och opartiskhet för domstolar och domare, en oberoende juristkår, regler om talerätt, rättsprocessernas varaktighet och kostnader, det rättsliga stödsystemets tillräcklighet och ändamålsenlighet samt tillgången till nödvändiga medel för det, verkställande av domstolsbeslut, räckvidden för domstolsprövningar, rättsmedel som finns att tillgå för medborgarna och möjligheter till gränsöverskridande kollektiv prövning. Parlamentet anser i detta sammanhang att man bör fokusera på artikel 298.1 i EUF-fördraget om EU-medborgares rätt till en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med det civila samhället utarbeta och genomföra en medvetenhetsskapande kampanj för att ge unionens medborgare och invånare möjlighet att till fullo ta ansvar för de rättigheter som följer av fördragen och stadgan (t.ex. yttrandefrihet, mötesfrihet och rösträtt), med information om medborgarnas rätt till rättslig prövning och om gången i rättsprocesser med anknytning till kränkningar av demokrati, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna från nationella regeringars eller unionsinstitutionernas sida.

17.  Europaparlamentet efterlyser inrättande av en fond för demokrati som beviljar anslag till stöd för lokala aktörer som främjar demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter inom unionen.

18.  Europaparlamentet påpekar att unionen – om den i sina internationella avtal fastställer krav på att de mänskliga rättigheterna ska skyddas och främjas – också måste säkerställa att institutionerna och samtliga medlemsstater respekterar rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna.

19.  Europaparlamentet anser vidare att EU:s pakt för DRG bör inbegripa regelbunden övervakning av förenligheten hos de internationella avtal som ratificerats av medlemsstaterna och unionen med unionens primär- och sekundärrätt.

20.  Europaparlamentet är dessutom av uppfattningen att följande ändringar skulle kunna ingå om fördragsändringar övervägs framöver:

   Föreskriva att artikel 2 i EU-fördraget och stadgan ska utgöra den rättsliga grunden för lagstiftningsåtgärder som antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet.
   Göra det möjligt för nationella domstolar att enligt artikel 2 i EU-fördraget och stadgan väcka talan vid domstolen om lagenligheten i medlemsstaternas åtgärder.
   Se över artikel 7 i EU-fördraget för att föreskriva ändamålsenliga och tillämpliga sanktioner mot enskilda medlemsstater samt identifiera de rättigheter för de åsidosättande medlemsstaterna (utöver rösträtten i rådet) som kan upphävas, t.ex. i form av finanspolitiska sanktioner eller indragning av unionsfinansiering.
   Göra det möjligt för en tredjedel av Europaparlamentets ledamöter att till domstolen hänskjuta unionslagstiftning som antagits slutgiltigt men ännu inte genomförts.
   Genom en ändring av artiklarna 258 och 259 i EUF-fördraget göra det möjligt för fysiska och juridiska personer som direkt och personligen berörs av en åtgärd att väcka talan vid domstolen på grund av påstådda kränkningar av stadgan om de grundläggande rättigheterna som antingen unionens institutioner eller medlemsstater gjort sig skyldiga till.
   Upphäva artikel 51 i stadgan och omvandla stadgan till ett unionsregelverk för rättigheter.
   Se över kravet på enhällighet inom områden som rör respekt för samt skydd och främjande av grundläggande rättigheter, såsom jämlikhet och icke-diskriminering.

21.  Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.

22.  Europaparlamentet anser att det begärda förslagets eventuella ekonomiska konsekvenser för unionens budget ska täckas av nuvarande budgetanslag. Parlamentet betonar att ett antagande och genomförande av dessa förslag såväl för unionen och dess medlemsstater som för medborgarna skulle kunna leda till betydande kostnads- och tidsbesparingar och främja ömsesidigt förtroende för och ömsesidigt erkännande av medlemsstaternas och unionens beslut och åtgärder, dvs. skulle kunna vara både ekonomiskt och socialt gynnsamt.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas parlament och regeringar och Regionkommittén för vidarebefordran till subnationella parlament och råd.

(1) ECLI:EU:C:2014:2454.
(2) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EUT L 190, 18.7.2002, s. 1).
(3) ECLI:EU:C:2011:865.
(4) ECLI:EU:C:2016:198.


BILAGA

Detaljerade rekommendationer för ett förslag till interinstitutionellt avtal om arrangemang för övervaknings- och uppföljningsförfaranden i fråga om situationen för demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna och vid EU:s institutioner

FÖRSLAG TILL INTERINSTITUTIONELLT AVTAL

EUROPEISKA UNIONENS PAKT FÖR DEMOKRATI, RÄTTSSTATLIGHET OCH GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETER

Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen har,

med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt andra, fjärde, femte och sjunde skälen,

med beaktande av framför allt artiklarna 2, 3.1, 3.3 andra stycket, 6, 7 och 11 i EU-fördraget,

med beaktande av de artiklar i EUF-fördraget som handlar om att respektera, främja och skydda demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna i unionen, däribland artiklarna 70, 258, 259, 260, 263 och 265,

med beaktande av artiklarna 4.3 och 5 i EU-fördraget, artikel 295 i EUF-fördraget samt protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen och protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogade till EU-fördraget och EUF-fördraget,

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan ),

med beaktande av Europarådets europeiska sociala stadga, särskilt artikel E om icke-diskriminering,

med beaktande av Köpenhamnskriterierna, och den uppsättning EU-regler ett kandidatland måste uppfylla om det vill ansluta sig till unionen (nedan kallat regelverket ) – särskilt kapitlen 23 och 24,

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europadomstolens rättspraxis och konventionerna, rekommendationerna, resolutionerna och rapporterna från Europarådets parlamentariska församling, ministerkommitté, kommissarie för mänskliga rättigheter och Venedigkommission,

med beaktande av den rättsstatlighetschecklista som Venedigkommissionen antog vid sin 106:e plenarsession den 18 mars 2016,

med beaktande av samförståndsavtalet mellan Europarådet och Europeiska unionen av den 23 maj 2007,

med beaktande av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter, utarbetad i Europarådet,

med beaktande av Europarådets europeiska stadga om landsdels- eller minoritetsspråk,

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

med beaktande av FN:s fördrag om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och FN:s konventionsorgans rättspraxis,

med beaktande av publikationerna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), inklusive det föreslagna Efris (Europeiska unionens informationssystem för grundläggande rättigheter) i FRA:s artikel av den 31 december 2013 om de grundläggande rättigheternas framtid inom ramen för Europeiska unionens rättsliga och inrikes frågor (Fundamental rights in the future of the European Union's Justice and Home Affairs ),

med beaktande av FN:s vägledning UN Approach to Rule of Law Assistance från april 2008,

med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling, särskilt mål nr 16,

med beaktande av Cosacs tjugofemte halvårsrapport om utvecklingen för Europeiska unionens förfaranden och praxis med relevans för parlamentarisk granskning (Developments in European Union Procedures and Practices Relevant to Parliamentary Scrutiny ) av den 18 maj 2016,

med beaktande av skrivelsen av den 6 mars 2013 från utrikesministrarna i Tyskland, Danmark, Finland och Nederländerna till kommissionens ordförande,

med beaktande av FRA:s yttrande av den 8 april 2016 om utvecklingen av ett integrerat verktyg med objektiva indikatorer på mänskliga rättigheter som kan mäta efterlevnad av de gemensamma värden som förtecknas i artikel 2 i EU-fördraget baserat på befintliga informationskällor (Opinion on the development of an integrated tool of objective fundamental rights indicators able to measure compliance with the shared values listed in Article 2 TEU based on existing sources of information ),

med beaktande av det italienska ordförandeskapets meddelande Säkerställande av respekten för rättsstatsprincipen i Europeiska unionen av den 15 november 2014,

med beaktande av slutsatserna från rådet och medlemsstaterna, församlade i rådet, av den 16 december 2014 om säkerställande av respekten för rättsstatsprincipen,

med beaktande av riktlinjerna för metoder för att kontrollera förenligheten med de grundläggande rättigheterna i rådets förberedande organ (Guidelines on methodological steps to be taken to check fundamental rights compatibility at the Council preparatory bodies ) av den 19 december 2014,

med beaktande av rådets första och andra rättsstatsdialog under Luxemburgs och Nederländernas ordförandeskap, den 17 november 2015 och den 24 maj 2016,

med beaktande av den övervakningsmekanism och de verktyg för periodiska bedömningar som kommissionen i nuläget har att tillgå, t.ex. samarbets- och kontrollmekanismen, resultattavlan för rättskipningen i EU, antikorruptionsrapporterna och medieövervakaren,

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna ,

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar med operativ vägledning om att beakta de grundläggande rättigheterna i kommissionens konsekvensbedömningar (Operational Guidance on taking account of Fundamental Rights in Commission Impact Assessments ) av den 6 maj 2011,

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 mars 2014 En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen ,

med beaktande av kommissionens årliga symposium om grundläggande rättigheter,

med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 2016,

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 27 februari 2014 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2012)(1) ,

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 8 september 2015 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2013–2014)(2) , och av följande skäl:

(1)  Det finns ett behov av en mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter som är objektiv, opartisk och evidensbaserad, tillämpas rättvist och på lika villkor på samtliga medlemsstater och på unionens institutioner samt inbegriper både en förebyggande och en korrigerande dimension.

(2)  Det främsta målet med en sådan mekanism bör vara att förhindra kränkningar och bristande överensstämmelse på området för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, samtidigt som mekanismen även bör tillhandahålla de verktyg som krävs för att i praktiken förverkliga både den förebyggande och den korrigerande delen i artikel 7 i EU-fördraget samt övriga instrument som föreskrivs i fördragen.

(3)  Onödigt införande av nya strukturer eller dupliceringar bör undvikas, vilket innebär att integrering och införlivande av befintliga instrument är att föredra.

(4)  Fastställande av definitioner, normer och riktmärken på området för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter är inte något det fattas beslut om en gång för alla, utan snarare en fortlöpande och interaktiv process som bygger på en bred offentlig diskussion, inklusive samråd, samt regelbundna översyner och utbyte av bästa metoder.

(5)  Endast en mekanism som har unionsmedborgarnas breda stöd och ger dem egenansvar i processen kan bli ändamålsenlig.

(6)  Medlemsstaterna bär huvudansvaret för att upprätthålla de gemensamma normerna, men vid bristfälligt upprätthållande har unionen en skyldighet att ingripa för att skydda sina konstitutionella grunder och säkerställa att de värden som fastställs i artikel 2 i EU-fördraget och i stadgan är garanterade för unionens alla medborgare och invånare överallt inom unionens territorium.

(7)  Det är viktigt att man på alla förvaltningsnivåer samarbetar nära på grundval av behörighet och ansvarsområde för att såväl identifiera eventuella systemhot mot rättsstaten på ett tidigt stadium som förbättra skyddet av rättsstatligheten.

(8)  Det finns ett antal instrument för att motverka risken för allvarliga kränkningar av unionens värden, men tydliga och objektiva riktmärken måste tas fram för att dessa instrument ska bli tillräckligt kraftfulla och avskräckande för att förhindra kränkningar av rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna. Unionen förfogar inte över någon befintlig rättsligt bindande mekanism för att regelbundet övervaka medlemsstaternas och unionsinstitutionernas respekt för unionens värden och grundläggande rättigheter.

(9)  I enlighet med artikel 295 i EUF-fördraget fastställs i detta interinstitutionella avtal arrangemang endast för att underlätta samarbetet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och i enlighet med artikel 13.2 i EU-fördraget ska dessa institutioner handla inom ramen för de befogenheter som de har tilldelats genom fördragen, i enlighet med de förfaranden, villkor och mål som anges där. Detta interinstitutionella avtal påverkar inte domstolens befogenhet att göra en bindande tolkning av unionsrätten.

INGÅTT FÖLJANDE AVTAL:

Artikel 1

Unionens centrala värden och grundläggande principer, dvs. demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter, ska upprätthållas överallt i unionen genom en unionspakt för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (nedan kallad EU:s pakt för DRG ), vilken ska föreskriva fastställande, vidareutveckling, övervakning och genomdrivande av dessa värden och principer, och vilken ska rikta sig till både medlemsstaterna och unionens institutioner.

Artikel 2

EU:s pakt för DRG ska bestå av

–  en årsrapport om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (nedan kallad europeisk DRG-rapport ) med landsspecifika rekommendationer som inbegriper rapporteringen från FRA, Europarådet och andra relevanta myndigheter på området,

–  en årlig interparlamentarisk debatt på grundval av den europeiska DRG-rapporten,

–  arrangemang för motverkande av eventuella risker och åsidosättanden, i enlighet med fördragen, och för aktivering av de förebyggande eller korrigerande delarna i artikel 7 i EU-fördraget,

–  en cykel för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (nedan kallad cykel för DRG-politiken ) inom unionens institutioner.

Artikel 3

EU:s pakt för DRG ska utvidgas så att den integrerar kommissionens ramverk för rättsstatsprincipen och rådets rättsstatsdialog i ett enda unionsinstrument.

Artikel 4

Den europeiska DRG-rapporten om situationen för demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna ska utarbetas av kommissionen, i samråd med den panel bestående av oberoende experter (nedan kallad DRG-expertpanelen ) som avses i artikel 8. Kommissionen ska översända den europeiska DRG-rapporten till Europaparlamentet, rådet och de nationella parlamenten. Den europeiska DRG-rapporten ska göras tillgänglig för allmänheten.

Den europeiska DRG-rapporten ska innehålla en allmän del och landsspecifika rekommendationer.

Om kommissionen inte i tid antar den europeiska DRG-rapporten, inklusive de landsspecifika rapporterna, kan Europaparlamentets ansvariga utskott formellt uppmana kommissionen att såväl lämna en förklaring till förseningen som omedelbart gå vidare med antagandet för att inte ge upphov till ytterligare förseningar.

Artikel 5

Den europeiska DRG-rapporten ska integrera och komplettera befintliga instrument, däribland resultattavlan för rättskipningen i EU, övervakningsverktyget för mediepluralism, antikorruptionsrapporterna och förfaranden för inbördes utvärdering, baserat på artikel 70 i EUF-fördraget, samt ersätta samarbets- och kontrollmekanismen för Bulgarien och Rumänien.

Artikel 6

Den europeiska DRG-rapporten ska utarbetas på grundval av ett antal olika källor och de befintliga verktygen för att bedöma, rapportera om och övervaka medlemsstaternas verksamhet, däribland

–  bidrag från medlemsstaternas myndigheter när det gäller respekten för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter,

–  FRA, i synnerhet Efris-instrumentet,

–  andra specialiserade unionsbyråer, framför allt Europeiska datatillsynsmannen (EDPS), Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE), Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor (Eurofound) och Eurostat,

–  experter, akademiker, det civila samhällets organisationer och yrkes- och branschorganisationer för t.ex. domare, advokater och journalister,

–  befintliga index och riktmärken som utvecklats av internationella organisationer och icke-statliga organisationer,

–  Europarådet, framför allt Venedigkommissionen, Gruppen av stater mot korruption (Greco), Europarådets kongress för lokala och regionala myndigheter och Europarådets kommission för effektivisering av rättsväsendet (Cepej),

–  internationella organisationer, t.ex. Förenta Nationerna, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD),

–  rättspraxis vid domstolen, Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och andra internationella domstolar och konventionsorgan,

–  alla resolutioner och andra relevanta bidrag från Europaparlamentet, däribland dess årsrapport om situationen för de mänskliga rättigheterna i unionen,

–  bidrag från unionens institutioner.

Alla bidrag från de källor som avses i denna artikel samt förslaget till europeisk DRG-rapport, utarbetat av DRG-expertpanelen, inklusive de landsspecifika rekommendationerna, ska offentliggöras på kommissionens webbplats.

Artikel 7

Den europeiska DRG-rapporten ska presenteras i ett harmoniserat format och åtföljas av landsspecifika rekommendationer, och den ska utarbetas med ett särskilt fokus på

–  maktfördelning,

–  statens opartiskhet,

–  möjligheten att riva upp politiska beslut efter val,

–  institutionella kontroller och motvikter som säkerställer att statens opartiskhet inte ifrågasätts,

–  bestående stat och institutioner, med konstitutionens oföränderlighet som bas,

–  mediernas frihet och mångfald,

–  yttrandefrihet och mötesfrihet,

–  främjande av offentliga rum och ändamålsenliga mekanismer för medborgardialog,

–  rätt till aktivt och passivt demokratiskt deltagande i val samt deltagandedemokrati,

–  integritet och avsaknad av korruption,

–  öppenhet och ansvarsskyldighet,

–  lagenlighet,

–  rättssäkerhet,

–  förhindrande av maktmissbruk,

–  likhet inför lagen och icke-diskriminering,

–  tillgång till rättslig prövning: oberoende och opartiskhet, rättvisa rättegångar, konstitutionsenlig rättsskipning (i tillämpliga fall), en oberoende juristkår,

–  särskilda utmaningar för rättsstatligheten: korruption, intressekonflikter, insamling av personuppgifter och övervakning,

–  avdelningarna I–VI i stadgan,

–  den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt dess protokoll.

Artikel 8

En representativ panel bestående av oberoende experter (DRG-expertpanelen) ska utföra bedömningen av situationen för demokratin, rättsstatligheten och de grundläggande rättigheterna i medlemsstaterna och utarbeta förslag till landsspecifika rekommendationer på grundval av en kvantitativ och kvalitativ granskning av de uppgifter och den information som finns att tillgå.

8.1  DRG-expertpanelen ska vara sammansatt av

–  en oberoende expert per medlemsstat, utsedd av respektive medlemsstats nationella parlament, som är en person med kvalifikationer som domare vid en författningsdomstol eller högsta domstol och som inte är i aktiv tjänst,

–  tio ytterligare experter utsedda av Europaparlamentet med två tredjedelars majoritet, valda från en förteckning över experter nominerade av

i)  All European Academies (Allea),

ii)  det europeiska nätverket av nationella människorättsinstitutioner (European Network of National Human Rights Institutions , ENNHRI),

iii)  Europarådet (inklusive Venedigkommissionen, Greco och Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter),

iv)  Cepej och Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen (CCBE),

v)  FN, OSSE och OECD.

8.2.  DRG-expertpanelen ska välja sin ordförande bland sina medlemmar.

8.3.  För att underlätta utarbetandet av förslaget till europeisk DRG-rapport och förslagen till landsspecifika rekommendationer ska kommissionen tillhandahålla DRG-expertpanelen ett sekretariat som gör det möjligt för panelen att fungera effektivt, i synnerhet genom att samla in uppgifts- och informationskällor som bör granskas och bedömas, och genom att tillhandahålla administrativt stöd under utarbetandeprocessen.

Artikel 9

DRG-expertpanelen ska bedöma varje medlemsstat med avseende på de aspekter som förtecknas i artikel 7 och identifiera eventuella risker och överträdelser. Denna bedömning ska genomföras av var och en av panelmedlemmarna och ska avlöpa under anonymitet och oberoende för att DRG-expertpanelens oberoende och den europeiska DRG-rapportens objektivitet ska garanteras. DRG-expertpanelens medlemmar får emellertid samråda med varandra för att diskutera metoder och överenskomna normer.

Bedömningsmetoderna ska ses över årligen av DRG-expertpanelen och vid behov – i samförstånd mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen – vidareutvecklas, förbättras, kompletteras och modifieras, efter samråd med de nationella parlamenten, experter och det civila samhället.

Artikel 10

Kommissionens antagande av den europeiska DRG-rapporten ska inleda den interparlamentariska debatten och debatten i rådet, vilka ska syfta till att följa upp resultatet av den europeiska DRG-rapporten och de landsspecifika rekommendationerna, närmare bestämt genom följande steg:

–  Europaparlamentet ska anordna en interparlamentarisk debatt på grundval av den europeiska DRG-rapporten samt anta en resolution; denna debatt bör anordnas på ett sådant sätt att man fastställer riktmärken och mål som ska uppnås samt tillhandahåller verktyg för utvärdering av förändringar från ett år till ett annat, inom unionens befintliga samförstånd om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter; de relevanta förfarandena bör påskyndas för att få till stånd sådana verktyg, vilket inte bara kommer att möjliggöra en omedelbar och ändamålsenlig övervakning av årliga förändringar, utan också kommer att säkerställa att alla berörda parter fullgör sina åtaganden;

–  den årliga interparlamentariska debatten ska vara en del av en flerårig strukturerad dialog mellan Europaparlamentet, rådet, kommissionen och de nationella parlamenten och den ska även involvera det civila samhället, FRA och Europarådet;

–  rådet ska, genom att bygga vidare på sin rättsstatsdialog, hålla en årlig debatt på grundval av den europeiska DRG-rapporten samt anta rådets slutsatser, varvid de nationella parlamenten ska uppmanas att ge återkoppling på den europeiska DRG-rapporten eller de därmed sammanhängande förslagen eller reformerna;

–  på grundval av den europeiska DRG-rapporten kan kommissionen i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget och artikel 258 i EUF-fördraget fatta beslut om åtgärder med anledning av systemiska överträdelser och därigenom sammanföra ett antal fall av överträdelser;

–  på grundval av den europeiska DRG-rapporten kan kommissionen, efter samråd med Europaparlamentet och rådet, besluta att lägga fram ett förslag om en utvärdering av medlemsstaternas genomförande av unionens politik på området med frihet, säkerhet och rättvisa enligt artikel 70 i EUF-fördraget.

10.1.  För en medlemsstat som enligt den europeiska DRG-rapporten handlar i överensstämmelse med samtliga aspekter förtecknade i artikel 7 ska inga ytterligare åtgärder anses vara nödvändiga.

10.2.  För en medlemsstat som enligt den europeiska DRG-rapporten inte handlar i överensstämmelse med en eller flera aspekter förtecknade i artikel 7 ska kommissionen utan dröjsmål och med beaktande av de landsspecifika rekommendationerna inleda en dialog med den berörda medlemsstaten.

10.2.1.  Om den landsspecifika rekommendationen för en medlemsstat innehåller en bedömning från expertpanelen som innebär att det finns en klar risk för ett allvarligt åsidosättande av de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget och att det föreligger tillräckliga grunder för att åberopa artikel 7.1 i EU-fördraget, ska Europaparlamentet, rådet och kommissionen utan dröjsmål och var för sig diskutera frågan och fatta ett motiverat beslut, som ska offentliggöras.

10.3  Om de landsspecifika rekommendationerna för en medlemsstat enligt den europeiska DRG-rapporten innehåller en bedömning från expertpanelen som innebär att det föreligger ett allvarligt och ihållande åsidosättande – dvs. ett ökande eller oförändrat åsidosättande under en period av minst två år – av de värden som avses i artikel 2 i EU-fördraget och att det föreligger tillräckliga grunder för att åberopa artikel 7.2, ska Europaparlamentet, rådet och kommissionen utan dröjsmål och var för sig diskutera frågan och varje institution ska fatta ett motiverat beslut, som ska offentliggöras.

Artikel 11

Kommissionen ska för alla lagstiftningsförslag inkludera de grundläggande rättigheterna som en del av konsekvensbedömningen, i enlighet med punkt 25 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

DRG-expertpanelen, som avses i artikel 8, ska bedöma Europaparlamentets, rådets och kommissionens efterlevnad i fråga om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

Artikel 12

En interinstitutionell arbetsgrupp för konsekvensbedömningar (nedan kallad arbetsgruppen ) ska inrättas i syfte att både förbättra det interinstitutionella samarbetet om konsekvensbedömningar och verka för en rättsstatskultur som inbegriper respekt för de grundläggande rättigheterna. Arbetsgruppen ska samråda med nationella experter i ett tidigt skede för att bättre kunna förutspå de utmaningar som genomförandet är förbundet med i medlemsstaterna, och för att komma till rätta med unionsinstitutionernas olika tolkningar och förståelse av konsekvenserna av grundläggande rättigheter och rättsstatlighet för unionens rättsakter. Arbetsgruppen ska bygga sitt arbete på rådets riktlinjer för metoder för att kontrollera förenligheten med de grundläggande rättigheterna i rådets förberedande organ, kommissionens strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna, kommissionens operativa vägledning om att beakta de grundläggande rättigheterna i kommissionens konsekvensbedömningar, verktyg nr 24 i verktygslådan för bättre lagstiftning och artikel 38 i Europaparlamentets arbetsordning för att säkerställa överensstämmelse i fråga om demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter samt främjande av detta område.

Artikel 13

Europaparlamentets, rådets och kommissionens årsrapporter med anknytning till upprätthållande av och överensstämmelse med rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna vid unionens institutioner ska presenteras tillsammans med den europeiska DRG-rapportens årliga cykel för DRG-politik:

–  årsrapporten om tillämpningen av stadgan,

–  årsrapporten om unionsrättens tillämpning,

–  årsrapporten om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001(3) .

Artikel 14

Detta avtal träder i kraft den […].

Utfärdat i […].

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På Europeiska unionens råds vägnar

Ordförande

På Europeiska kommissionens vägnar

Ordförande

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0173.
(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0286.
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

Senaste uppdatering: 10 januari 2018Rättsligt meddelande