EUROPEISKA RÅDET I TAMMERFORS DEN 15 - 16 OKTOBER 1999

ORDFÖRANDESKAPETS SLUTSATSER

[Top] [Next]

INLEDNING

Europeiska rådet höll den 15—16 oktober 1999 ett särskilt möte i Tammerfors om skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen. Inledningsvis fördes en diskussion med Europaparlamentets ordförande Nicole Fontaine om de viktigaste ämnena för mötet.

Europeiska rådet är fast beslutet att utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att fullt ut utnyttja de möjligheter som Amsterdamfördraget erbjuder. Europeiska rådet sänder ett tydligt politiskt budskap för att åter bekräfta hur viktigt detta mål är. Det har enats om ett antal politiska riktlinjer och prioriteringar som kommer att leda till att detta område förverkligas inom en snar framtid.

Europeiska rådet kommer att placera detta mål högst upp på den politiska agendan och bibehålla det där. Det kommer fortlöpande att se över vilka framsteg som görs med att genomföra de nödvändiga åtgärderna och hålla de tidsfrister som anges i Amsterdamfördraget, handlingsplanen från Wien och de här slutsatserna. Kommissionen uppmanas komma med ett förslag till lämplig resultattavla för detta. Europeiska rådet betonar vikten av att säkerställa den nödvändiga öppenheten och att regelbundet förse Europaparlamentet med information. Europeiska rådet kommer vid sitt möte i december 2001 att hålla en ingående diskussion för att bedöma framstegen.

I nära anknytning till området för frihet, säkerhet och rättvisa har Europeiska rådet enats om sammansättning, arbetsmetoder och praktiska arrangemang (bifogas) för det organ som anförtrotts uppgiften att utarbeta ett utkast till stadgan om Europeiska unionens grundläggande rättigheter. Europeiska rådet uppmanar alla parter att se till att arbetet med stadgan snarast kan inledas.

Europeiska rådet uttrycker sin tacksamhet för det arbete som rådets avgående generalsekreterare Jürgen Trumpf har uträttat, och särskilt för hans bidrag till unionens utveckling efter det att Amsterdamfördraget trädde i kraft.

Eftersom ett av de viktigaste områdena för unionens arbete under de kommande åren kommer att vara att förstärka den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, inbegripet utveckling av en europeisk säkerhets- och försvarspolitik, förväntar sig Europeiska rådet att rådets nye generalsekreterare och den höge representanten för GUSP, Javier Solana, väsentligt bidrar till detta mål. För att kunna göra sina uppgifter full rättvisa kommer Javier Solana att fullständigt kunna lita på Europeiska rådets stöd vid utövandet av sina befogenheter enligt artikel 18.3 i fördraget. Denne kommer att ha ett ansvar för att i samarbete med ordförandeskapet se till att överläggningar och insatser i fråga om utrikes- och säkerhetspolitik genomförs effektivt i syfte att främja kontinuitet och konsekvens i politiken på grundval av unionens gemensamma intressen.

[Top] [Previous] [Next]

MOT EN UNION FÖR FRIHET, SÄKERHET OCH RÄTTVISA: MILSTOLPARNA I TAMMERFORS

1. Den europeiska integrationen har från allra första början varit fast förankrad i ett gemensamt åtagande om frihet som grundar sig på mänskliga rättigheter, demokratiska institutioner och rättsstatsprincipen. Dessa gemensamma värden har visat sig vara nödvändiga för att säkra freden och utveckla välståndet i Europeiska unionen. De kommer även att utgöra en hörnsten i den utvidgade unionen.

2. Europeiska unionen har redan upprättat de viktigaste delarna av ett gemensamt område för välstånd och fred för sina medborgare: en inre marknad, en ekonomisk och monetär union samt möjligheten att anta globala politiska och ekonomiska utmaningar. Genom Amsterdamfördraget är utmaningen nu att garantera att alla under säkra och rättvisa förhållanden kan komma i åtnjutande av frihet, som omfattar rätten till fri rörlighet inom hela unionen. Detta projekt utgör ett svar på den oro som medborgarna ofta givit uttryck för och har direkt betydelse för deras dagliga liv.

3. Denna frihet bör dock inte betraktas som ett privilegium uteslutande för unionens egna medborgare. Att denna frihet överhuvudtaget finns fungerar som en magnet för människor över hela världen som inte kan åtnjuta den frihet som unionsmedborgarna tar för given. Det skulle stå i strid mot europeiska traditioner att förvägra människor denna frihet när de lever under omständigheter som får dem att på goda grunder söka tillträde till vårt territorium. Men detta kräver att unionen utarbetar en gemensam politik för asylfrågor och invandring, samtidigt som den beaktar nödvändigheten av en konsekvent kontroll av de yttre gränserna för att stoppa olaglig invandring och bekämpa dem som organiserar denna och begår därmed sammanhängande internationella brott. Denna gemensamma politik måste vara grundad på principer som både är tydliga för våra egna medborgare och ger garantier till dem som söker skydd i eller tillträde till Europeiska unionen.

4. Målet är en öppen och säker Europeisk union, som förbinder sig att fullständigt uppfylla förpliktelserna i Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning och i andra relevanta instrument för de mänskliga rättigheterna, och som är i stånd att reagera på humanitära behov på grundval av solidaritet. Ett gemensamt förhållningssätt måste även utvecklas för att garantera integreringen i våra samhällen av de medborgare i tredje land som är lagligen bosatta i unionen.

5. Friheten kan åtnjutas endast inom ett område där verklig rättvisa råder, där människor kan vända sig till domstolar och myndigheter i vilken medlemsstat som helst lika lätt som i sin egen stat. Brottslingar får inte ges några möjligheter att utnyttja skillnader mellan medlemsstaternas rättssystem. Domar och beslut bör efterlevas och verkställas i hela unionen, samtidigt som den grundläggande rättssäkerheten för människorna och de ekonomiska aktörerna tryggas. Bättre överensstämmelse och ökad konvergens måste uppnås mellan medlemsstaternas rättssystem.

6. Människor har rätt att förvänta sig att unionen tar itu med det hot mot deras frihet och lagliga rättigheter som den grova brottsligheten utgör. Gemensamma insatser mot detta hot är nödvändiga för att förebygga och bekämpa brottslighet och kriminella organisationer i hela unionen. En gemensam mobilisering av polisiära och rättsliga resurser är nödvändig för att garantera att det inte finns några gömställen för brottslingar eller vinning av brott inom unionen.

7. Området med frihet, säkerhet och rättvisa bör vara grundat på principerna om insyn och demokratisk kontroll. Vi måste utveckla en öppen dialog med det civila samhället om målen och principerna för detta område för att i högre grad få medborgarnas godkännande och stöd. För att bevara förtroendet för myndigheterna bör gemensamma normer utarbetas i fråga om myndigheternas integritet.

8. Europeiska rådet anser att det är nödvändigt att unionen på dessa områden även utvecklar möjligheter att agera och bli betraktad som en viktig aktör på den internationella arenan. För detta krävs det ett nära samarbete med partnerländerna och internationella organisationer, särskilt Europarådet, OSSE, OECD och Förenta nationerna.

9. Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att i nära samarbete med Europaparlamentet främja en fullständig och omedelbar tillämpning av Amsterdamfördraget på grundval av handlingsplanen från Wien och följande politiska riktlinjer och konkreta mål, som man enats om här i Tammerfors.

[Top] [Previous] [Next]

A. EN GEMENSAM ASYL- OCH MIGRATIONSPOLITIK FÖR EU

10. De skilda men närbesläktade frågorna om asyl och migration kräver att det utvecklas en gemensam EU-politik som omfattar följande delar:

I. Partnerskap med ursprungsländerna

11. Europeiska unionen har behov av en övergripande migrationsstrategi, som behandlar frågor som rör politik, mänskliga rättigheter och utveckling i ursprungs- och transitländerna och ursprungs- och transitregionerna. Detta kräver att man bekämpar fattigdomen och att levnadsvillkoren och möjligheterna till arbete förbättras, konflikter förebyggs och de demokratiska staterna konsolideras samt att man säkerställer respekten för mänskliga rättigheter, särskilt minoriteternas, kvinnornas och barnens rättigheter. Unionen och medlemsstaterna uppmanas därför att, inom sina respektive behörighetsområden enligt fördragen, bidra till bättre samstämmighet när det gäller unionens interna och externa politik. Partnerskap med berörda tredje länder kommer också att vara en nyckelfaktor för att en sådan politik skall lyckas och för att främja en gemensam utveckling.

12. I detta sammanhang välkomnar Europeiska rådet rapporten från den av rådet inrättade högnivågruppen för asyl- och migrationsfrågor och samtycker till en fortsättning av dess mandat och till utarbetandet av ytterligare handlingsplaner. Det anser att de första handlingsplanerna från denna arbetsgrupp, vilka har godkänts av rådet, är ett värdefullt bidrag och uppmanar rådet och kommissionen att rapportera tillbaka till Europeiska rådet i december 2000 om hur de genomförts.

II. Ett gemensamt europeiskt asylsystem

13. Europeiska rådet bekräftar den vikt unionen och medlemsstaterna fäster vid den absoluta respekten för rätten att söka asyl. Det har enats om att arbeta för att ett gemensamt europeiskt asylsystem skapas, grundat på en fullständig och absolut tillämpning av Genèvekonventionen och på så sätt garantera att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse, dvs. att principen om "non-refoulement" bevaras.

14. Detta system bör på kort sikt omfatta ett tydligt och praktiskt genomförbart sätt att fastställa vilken stat som är ansvarig för prövning av en asylansökan, gemensamma normer för ett rättvist och effektivt asylförfarande, gemensamma minimivillkor för mottagande av asylsökande samt tillnärmning av reglerna för erkännande och innebörd av flyktingstatus. Det bör också kompletteras med åtgärder för andra former av skydd som erbjuder en lämplig status för den som behöver ett sådant skydd. Därför uppmanas rådet att på grundval av kommissionens förslag anta de beslut som krävs enligt den tidsplan som anges i Amsterdamfördraget och handlingsplanen från Wien. Europeiska rådet betonar vikten av samråd med UNHCR och andra internationella organisationer.

15. På längre sikt bör gemenskapsbestämmelserna leda till ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status för dem som beviljas asyl, som är giltig i hela unionen. Kommissionen uppmanas att inom ett år utarbeta ett meddelande i detta ämne.

16. Europeiska rådet uppmanar rådet att öka sina ansträngningar att nå en överenskommelse om frågan om tillfälligt skydd för fördrivna personer på grundval av solidaritet mellan medlemsstaterna. Europeiska rådet anser att man bör överväga att inrätta någon form av finansiell reserv som skall finnas tillgänglig i situationer av massiv tillströmning av flyktingar som söker tillfälligt skydd. Kommissionen uppmanas att undersöka möjligheterna för detta.

17. Europeiska rådet uppmanar rådet att snarast slutföra sitt arbete med systemet för identifiering av asylsökande (Eurodac).

III. Rättvis behandling av medborgare i tredje land

18. Europeiska unionen måste säkerställa en rättvis behandling av medborgare i tredje land som lagligen vistas på medlemsstaternas territorium. En mer kraftfull integrationspolitik bör syfta till att ge dem rättigheter och skyldigheter som är jämförbara med EU-medborgarnas. Den bör också stärka icke-diskriminering i det ekonomiska och sociala livet och i kulturlivet och utarbeta åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet.

19. Med kommissionens meddelande om en handlingsplan mot rasism som grund uppmanar Europeiska rådet till en intensivare kamp mot rasism och främlingsfientlighet. Medlemsstaterna kommer att utnyttja bästa praxis och vunna erfarenheter. Samarbetet med det europeiska centrumet för övervakning av rasism och främlingsfientlighet och Europarådet kommer att förstärkas ytterligare. Kommissionen uppmanas dessutom att så snart som möjligt lägga fram förslag om genomförandet av artikel 13 i EG-fördraget om kampen mot rasism och främlingsfientlighet. För att bekämpa diskriminering mer allmänt uppmanas medlemsstaterna att utarbeta nationella program.

20. Europeiska rådet inser behovet av tillnärmning av nationell lagstiftning om villkoren för rätt till inresa och vistelse för medborgare i tredje land, grundad på en gemensam bedömning av den ekonomiska och demografiska utvecklingen i unionen, samt situationen i ursprungsländerna. Europeiska rådet kräver därför att rådet, på grundval av förslag från kommissionen, snabbt fattar beslut om detta. I dessa beslut bör hänsyn inte bara tas till varje medlemsstats kapacitet för att ta emot flyktingar utan även till deras historiska och kulturella band med ursprungsländerna.

21. Den rättsliga ställningen för medborgare i tredje land bör tillnärmas den som medlemsstaternas medborgare åtnjuter. En person som har vistats lagligen i en medlemsstat under en tid som skall fastställas och som har uppehållstillstånd för längre tid bör i den medlemsstaten beviljas en uppsättning enhetliga rättigheter som ligger så nära EU-medborgarnas rättigheter som möjligt; t.ex. rätten till vistelse, utbildning och arbete, som anställd eller egenföretagare, liksom principen om icke-diskriminering i förhållande till medborgarna i den stat man vistas i. Europeiska rådet stöder målet att medborgare i tredje land som lagligen vistats längre tid skall erbjudas möjlighet att få medborgarskap i den medlemsstat där de vistas.

IV. Hantering av migrationsströmmar

22. Europeiska rådet framhåller behovet av att migrationsströmmarna hanteras effektivare i alla skeden. Det efterlyser informationskampanjer, i nära samarbete med ursprungs- och transitländerna, om de faktiska möjligheterna för laglig invandring samt förebyggande av all form av människohandel. En gemensam, aktiv politik angående viseringar och falska dokument bör vidare utvecklas och då omfatta ett närmare samarbete mellan EU:s konsulat i tredje land och vid behov inrättande av viseringskontor som är gemensamma för EU.

23. Europeiska rådet är fast beslutet att hantera den olagliga invandringen vid källan, särskilt genom att bekämpa dem som sysslar med människohandel och ekonomiskt utnyttjande av migranter. Det yrkar på att lagstiftning skall antas om stränga påföljder för detta grova brott. Rådet uppmanas att före utgången av 2000 på grundval av förslag från kommissionen anta lagstiftning om detta. Medlemsstaterna bör tillsammans med Europol, inrikta sina ansträngningar på att upptäcka och upplösa de kriminella nätverk som berörs. Rättigheterna för offren för sådan verksamhet skall säkerställas, i synnerhet när det gäller kvinnor och barn.

24. Europeiska rådet efterlyser ett närmare samarbete och ömsesidigt tekniskt bistånd mellan medlemsstaternas gränskontrollorgan, t.ex. utbytesprogram och tekniköverföring, särskilt för sjögränser samt att kandidatländerna skyndsamt engageras i detta samarbete. Rådet välkomnar i detta sammanhang samförståndsavtalet mellan Italien och Grekland för att öka samarbetet mellan dessa båda stater i Adriatiska havet och Joniska havet vid bekämpningen av organiserad brottslighet, smuggling och människohandel.

25. Till följd av Schengenregelverkets införlivande i unionen måste kandidatländerna fullt ut godta det regelverket och ytterligare åtgärder som bygger på detta. Europeiska rådet betonar vikten av att unionens kommande yttre gränser effektivt kontrolleras av utbildade specialister.

26. Europeiska rådet efterlyser en utveckling av biståndet till ursprungs- och transitländer i syfte att främja frivilligt återvändande och hjälpa myndigheterna i dessa länder att öka sin förmåga att effektivt bekämpa människohandel och klara sina återtagandeskyldigheter gentemot unionen och medlemsstaterna.

27. Amsterdamfördraget gav gemenskapen befogenheter när det gäller återtagande. Europeiska rådet uppmanar rådet att sluta avtal om återtagande eller införa standardklausuler i andra avtal mellan Europeiska gemenskapen och relevant tredje land eller relevanta grupper av länder. Regler om internt återtagande bör också övervägas.

[Top] [Previous] [Next]

B. ETT EUROPEISKT OMRÅDE MED VERKLIG RÄTTVISA

28. I ett europeiskt område med verklig rättvisa bör inte individer och företag hindras eller avskräckas från att utöva sina rättigheter på grund av att medlemsstaternas rättsliga och administrativa system är oförenliga eller komplicerade.

V. Bättre tillgång till rättvisa i Europa

29. För att underlätta tillgången till rättvisa uppmanar Europeiska rådet kommissionen att i samarbete med andra relevanta forum, t.ex. Europarådet, lansera en informationskampanj och publicera lämpliga "användarguider" om det rättsliga samarbetet inom unionen och om medlemsstaternas rättssystem. Det efterlyser vidare ett lättillgängligt informationssystem som underhålls och uppdateras via ett nätverk av behöriga nationella myndigheter.

30. Europeiska rådet uppmanar rådet att på grundval av förslag från kommissionen upprätta miniminormer för att säkerställa en tillräckligt hög nivå på rättshjälp i gränsöverskridande fall i hela unionen samt särskilda, gemensamma regler för förenklade och påskyndade förfaranden vid mindre, gränsöverskridande konsument- och handelstvister, underhållstvister samt vid obestridda fordringar. Alternativa utomrättsliga förfaranden bör också inrättas av medlemsstaterna.

31. Gemensamma miniminormer bör slås fast för flerspråkiga formulär eller dokument som kan användas i gränsöverskridande domstolsärenden i hela unionen. Formulären eller dokumenten bör sedan godtas av alla parter som giltiga dokument i alla rättsliga förfaranden inom unionen.

32. Med beaktande av kommissionens meddelande bör miniminormer för skydd av brottsoffer utarbetas, särskilt offrens tillgång till rättvisa och rätt till skadestånd, inbegripet för juridiska kostnader. Det bör dessutom inrättas nationella program för att finansiera såväl statliga som icke-statliga åtgärder för bistånd till och skydd av offren.

VI. Ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden

33. Ett ökat ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden och domar samt en nödvändig tillnärmning av lagstiftningen skulle underlätta samarbetet mellan myndigheter och det rättsliga skyddet av enskildas rättigheter. Europeiska rådet stöder därför principen om ömsesidigt erkännande, som enligt dess förmenande bör bli en hörnsten i det rättsliga samarbetet på både det civilrättsliga och det straffrättsliga området inom unionen. Principen bör gälla såväl domar som andra avgöranden som fälls av rättsliga myndigheter.

34. När det gäller civilrättsliga ärenden uppmanar Europeiska rådet kommissionen att lägga fram förslag om en ytterligare minskning av de mellanliggande åtgärder som fortfarande krävs för att möjliggöra erkännandet och verkställigheten av avgörandena och domarna i den anmodade staten. Som ett första steg bör dessa mellanliggande förfaranden avskaffas när det gäller beslut i mindre konsument- och handelstvister och vissa domar vid familjerättsliga processer (t.ex. underhållstvister och umgängesrätt). Sådana beslut skulle automatiskt erkännas i hela unionen utan några mellanliggande förfaranden eller grunder för att vägra verkställighet. Detta kunde ske i samband med att miniminormer fastställs för vissa aspekter av den civilprocessrättsliga lagstiftningen.

35. I fråga om straffrättsliga ärenden anmodar Europeiska rådet medlemsstaterna att utan dröjsmål ratificera 1995 och 1996 års EU-konventioner om utlämning. Europeiska rådet anser att det formella utlämningsförfarandet bör avskaffas bland medlemsstaterna när det gäller personer som är på flykt undan rättvisan efter att ha fått sin slutgiltiga dom och ersättas med enkelt överförande av personerna i enlighet med artikel 6 i EU-fördraget. Förfaranden för brådskande utlämningsärenden bör också övervägas utan att detta påverkar principen om rättvis prövning. Europeiska rådet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av Schengenkonventionen lägga fram förslag i frågan.

36. Principen om ömsesidigt erkännande bör också gälla för beslut som föregår en rättegång, särskilt för de beslut som skulle göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att snabbt säkra bevismaterial och beslagta tillgångar som lätt kan flyttas; bevismaterial som lagligen samlats in av en medlemsstats myndigheter bör godtas som bevis inför domstol i en annan medlemsstat, med hänsyn till de normer som är tillämpliga där.

37. Europeiska rådet anmodar rådet och kommissionen att senast i december 2000 anta ett åtgärdsprogram för att kunna genomföra principen om ömsesidigt erkännande. I detta program bör också arbetet påbörjas med en europeisk exekutionstitel och de delar av processrätten för vilka gemensamma miniminormer är nödvändiga för att underlätta tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande samtidigt som medlemsstaternas grundläggande rättsprinciper respekteras.

VII. Bättre överensstämmelse mellan lagstiftningarna på det civilrättsliga området

38. Europeiska rådet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta en ny processrättslagstiftning för gränsöverskridande mål, särskilt när det gäller sådana inslag som bidrar till att underlätta det rättsliga samarbetet och till att stärka rätten att få sin sak prövad i domstol, t.ex. interimistiska åtgärder, bevisupptagning, beslut om penningutbetalningar och tidsfrister.

39. I fråga om materiell rätt uppmanas rådet att genomföra en övergripande undersökning om behovet av en tillnärmning av medlemsstaternas civilrättsliga lagstiftning för att undanröja hinder mot smidigt fungerande civilrättsliga förfaranden när detta är nödvändigt. Rådet bör rapportera om detta senast 2001.

[Top] [Previous] [Next]

C. KAMP MOT BROTTSLIGHETEN I HELA UNIONEN

40. Europeiska rådet är starkt engagerat för att förstärka kampen mot grov organiserad och gränsöverskridande brottslighet. En hög säkerhetsnivå inom området med frihet, säkerhet och rättvisa förutsätter ett effektivt och övergripande förhållningssätt i kampen mot alla former av brottslighet. En väl avvägd utveckling av åtgärderna mot brottslighet på unionsnivå bör uppnås samtidigt som enskildas och ekonomiska aktörers frihet och juridiska rättigheter skyddas.

VIII. Att förebygga brottslighet på unionsnivå

41. Europeiska rådet uppmanar till en integrering av de brottsförebyggande aspekterna i åtgärderna mot brottslighet och till en vidareutveckling av de nationella brottsförebyggande programmen. Gemensamma prioriteringar bör utarbetas och fastställas för brottsförebyggande åtgärder i unionens yttre och inre politik, och dessa bör beaktas vid utarbetandet av ny lagstiftning.

42. Utbytet av bästa praxis bör utvecklas, nätverket av behöriga nationella myndigheter för brottsförebyggande åtgärder och samarbete mellan nationella brottsförebyggande organisationer bör stärkas, och möjligheten att skapa ett program som finansieras av gemenskapen bör utforskas. Ungdomsbrottslighet, brottslighet i städerna och narkotikarelaterad brottslighet skulle kunna få högsta prioritet.

IX. Utökat samarbete när det gäller brottsbekämpning

43. Samarbetet mellan medlemsstaternas myndigheter vid utredningar av gränsöverskridande brottslighet i varje medlemsstat bör leda till största möjliga nytta. Europeiska rådet uppmanar till att det utan dröjsmål bildas gemensamma utredningsgrupper i enlighet med fördraget, som ett första steg i kampen mot narkotikahandel och människohandel samt terrorism. De bestämmelser som skall fastläggas i detta avseende bör tillåta företrädare för Europol att när så är lämpligt delta i sådana grupper i en stödjande funktion.

44. Europeiska rådet uppmanar till inrättandet av en europeisk aktionsgrupp med europeiska polischefer som i samarbete med Europol skall utbyta erfarenheter, bästa praxis och information om aktuella tendenser i gränsöverskridande brottslighet samt bidra till planeringen av operativa åtgärder.

45. Europol har en nyckelroll när det gäller att stödja brottsförebyggande åtgärder, analyser och utredningar i hela unionen. Europeiska rådet uppmanar rådet att ge Europol nödvändigt stöd och nödvändiga resurser. Dess roll bör stärkas inom en nära framtid genom att Europol får operativa uppgifter från medlemsstaterna och bemyndigas att anmoda medlemsstaterna att påbörja, genomföra eller samordna utredningar eller att inrätta gemensamma utredningsenheter inom vissa brottsområden, samtidigt som medlemsstaternas system för domstolskontroll respekteras.

46. Europeiska rådet har för att stärka kampen mot grov organiserad brottslighet kommit överens om att en enhet (Eurojust) skall upprättas, bestående av nationella åklagare, domare eller polismän med motsvarande behörighet, vilka har avdelats från varje medlemsstat i enlighet med dess rättssystem. Eurojusts uppgift skall bestå i att underlätta själva samordningen av de nationella åklagarmyndigheterna och stödja brottsutredningar som gäller organiserad brottslighet, särskilt grundade på Europols analyser, samt att bedriva ett nära samarbete med det europeiska rättsliga nätverket, särskilt för att förenkla bevisupptagning. Europeiska rådet anmodar rådet att anta det nödvändiga rättsliga instrumentet före 2001 års slut.

47. En europeisk polisskola för utbildning av högre tjänstemän för brottsbekämpning bör inrättas. Den bör startas som ett nätverk av befintliga nationella utbildningsinstitut. Den bör även stå öppen för myndigheterna i kandidatländerna.

48. Utan att det påverkar de bredare områden som avses i Amsterdamfördraget och i handlingsplanen från Wien, anser Europeiska rådet att med avseende på nationell straffrätt bör insatserna för att enas om gemensamma definitioner, grunder för åtal och påföljder i ett första skede koncentreras till ett begränsat antal sektorer med särskild betydelse, t.ex. ekonomisk brottslighet (penningtvätt, korruption, förfalskning av euron), narkotikahandel, människohandel, särskilt utnyttjande av kvinnor, sexuellt utnyttjande av barn, högteknologisk brottslighet och miljöbrott.

49. Grov ekonomisk brottslighet får i ökande grad skatte- och tullaspekter. Europeiska rådet uppmanar därför medlemsstaterna att ge fullständig ömsesidig rättshjälp vid utredning och åtal av grov ekonomisk brottslighet.

50. Europeiska rådet betonar vikten av att ta itu med narkotikaproblemet på ett övergripande sätt. Det anmodar rådet att anta den europeiska strategin mot narkotika för 2000—2004 före Europeiska rådet i Helsingfors.

X. Särskilda åtgärder mot penningtvätt

51. Penningtvätt är en central del i den organiserade brottsligheten. Den bör utrotas varhelst den förekommer. Europeiska rådet är fast beslutet att se till att det vidtas konkreta åtgärder för spårande, spärrande, beslag och förverkande av vinning av brott.

52. Medlemsstaterna uppmanas att till fullo genomföra bestämmelserna i direktivet om penningtvätt, Strasbourgkonventionen från 1990 och rekommendationerna från Finansiella aktionsgruppen, även i alla de beroende territorierna.

53. Europeiska rådet uppmanar rådet och Europaparlamentet att snarast anta det utkast till reviderat direktiv om penningtvätt som kommissionen nyligen föreslog.

54. Med vederbörlig hänsyn till dataskyddet bör insynen i finansiella transaktioner och ägandet i företagsenheter förbättras och informationsutbytet mellan befintliga finansunderrättelseenheter (FIU) underlättas när det gäller misstänkta transaktioner. Såväl rättsliga myndigheter som finansunderrättelseenheterna måste ha rätt att med förbehåll för domstolskontroll få information oberoende av de sekretessbestämmelser som tillämpas på bankverksamhet och annan kommersiell verksamhet när sådan information är nödvändig för att utreda penningtvätt. Europeiska rådet uppmanar rådet att anta de bestämmelser som krävs för detta.

55. Europeiska rådet uppmanar till tillnärmning av straffrätten och förfarandena vid penningtvätt (t.ex. spårande, spärrande och förverkande av medel). Definitionen av brottslig verksamhet som utgör förbrott till penningtvätt bör vara enhetlig och tillräckligt omfattande i alla medlemsstaterna.

56. Europeiska rådet uppmanar rådet att utvidga Europols behörighet till att omfatta penningtvätt i allmänhet, oberoende av vilken typ av brott som vinningen av penningtvätt härrör från.

57. Gemensamma normer bör utarbetas för att förhindra användningen av bolag och enheter som registreras utanför unionens behörighetsområde för att dölja vinning av brott och penningtvätt. Unionen och medlemsstaterna bör vidta arrangemang med offshore-centrum i tredje land för att garantera ett effektivt och öppet samarbete vid ömsesidig rättshjälp i enlighet med de rekommendationer som Finansiella aktionsgruppen gjort på området.

58. Kommissionen uppmanas att utarbeta en rapport som visar vilka bestämmelser i nationell bank-, finans- och företagslagstiftning som hindrar internationellt samarbete. Rådet uppmanas att dra nödvändiga slutsatser mot bakgrund av denna rapport.

[Top] [Previous] [Next]

D. STARKARE EXTERNA INSATSER

59. Europeiska rådet betonar att alla befogenheter och alla instrument som står till unionens förfogande, i synnerhet i de yttre förbindelserna, måste utnyttjas på ett integrerat och enhetligt sätt för att bygga upp området med frihet, säkerhet och rättvisa. Rättsliga och inrikes frågor måste integreras i definitionen och genomförandet av unionens övriga politikområden och verksamheter.

60. De nya möjligheter till externa insatser som erbjuds genom Amsterdamfördraget måste utnyttjas till fullo, i synnerhet de gemensamma strategierna och gemenskapsavtalen och avtal grundade på artikel 38 i EU-fördraget.

61. Tydliga prioriteringar, politiska målsättningar och åtgärder för unionens externa insatser på området rättsliga och inrikes frågor bör definieras. Särskilda rekommendationer bör utarbetas av rådet i nära samarbete med kommissionen när det gäller de politiska målsättningarna och åtgärderna för unionens externa insatser på området rättsliga och inrikes frågor, inklusive frågor som rör arbetsstrukturen, före Europeiska rådet i juni 2000.

62. Europeiska rådet uttalar sitt stöd för ett regionalt samarbete mot den organiserade brottsligheten som inbegriper medlemsstaterna och tredje land som gränsar till unionen. I detta sammanhang noterar det med tillfredsställelse de konkreta och praktiska resultat som uppnåtts av de angränsande länderna i Östersjöområdet. Europeiska rådet fäster särskild vikt vid det regionala samarbetet och den regionala utvecklingen i Balkanområdet. Europeiska unionen välkomnar och ämnar delta i en europeisk konferens som den italienska regeringen skall organisera i Italien om utveckling och säkerhet i det adriatiska och joniska havsområdet under första hälften av år 2000. Detta initiativ kommer att ge värdefullt stöd i samband med stabilitetspakten för sydöstra Europa.

[Top] [Previous]

BILAGA

ORGAN FÖR UTARBETANDE AV ETT UTKAST TILL EUROPEISKA UNIONENS STADGA OM DE GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETERNA ENLIGT SLUTSATSERNA FRÅN KÖLN: SAMMANSÄTTNING, ARBETSSÄTT OCH PRAKTISKA ARRANGEMANG

A. ORGANETS SAMMANSÄTTNING
  • Medlemmar
    • Medlemsstaternas stats- och regeringschefer
      Femton företrädare för medlemsstaternas stats- och regeringschefer.
    • Kommissionen
      En företrädare för Europeiska kommissionens ordförande.
    • Europaparlamentet
      Sexton ledamöter från Europaparlamentet, vilka skall utses av parlamentet.
    • De nationella parlamenten
      Trettio ledamöter från de nationella parlamenten (två från varje nationellt parlament) som skall utses av de nationella parlamenten.
      Organets medlemmar får ersättas av suppleanter om de inte kan delta i organets möten.
  • Organets ordförande och vice ordförande
    Ordförande för organet skall väljas av organet. En ledamot av Europaparlamentet, en ledamot av ett nationellt parlament samt företrädaren för ordföranden i Europeiska rådet, om de inte valts till ordförande, skall fungera som vice ordförande för organet.
    Den ledamot av Europaparlamentet som fungerar som vice ordförande skall väljas av de ledamöter av Europaparlamentet som är medlemmar av organet. Den ledamot av ett nationellt parlament som fungerar som vice ordförande skall väljas av de ledamöter av de nationella parlamenten som är medlemmar av organet.
  • Observatörer
    Två företrädare för Europeiska gemenskapernas domstol, vilka skall utses av domstolen.
    Två företrädare för Europarådet, varvid en av dessa skall komma från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.
  • Organ i Europeiska unionen som skall inbjudas att lämna synpunkter
    Ekonomiska och sociala kommittén
    Regionkommittén
    Ombudsmannen
  • Diskussioner med kandidatländerna
    Lämplig diskussion bör genomföras mellan organet eller ordföranden och kandidatländerna.
  • Andra organ, grupper i samhället eller sakkunniga som skall inbjudas att lämna synpunkter
    Organet kan inbjuda andra organ, grupper i samhället och sakkunniga att lämna synpunkter.
  • Sekretariat
    Rådets generalsekretariat skall sörja för organets sekretariatstjänster. För att garantera effektiv samordning skall nära kontakter upprättas med Europaparlamentets generalsekretariat, kommissionen och, i den mån det behövs, med sekretariaten för de nationella parlamenten.
B. ORGANETS ARBETSSÄTT
  • Förberedelse
    Organets ordförande skall i nära samförstånd med vice-ordförandena föreslå en arbetsplan för organet och genomföra annat lämpligt förberedelsearbete.
  • Insyn i förfarandena
    I princip skall organets möten vara offentliga, liksom handlingar som läggs fram vid sådana möten.
  • Arbetsgrupper
    Organet får inrätta ad hoc-grupper som skall stå öppna för samtliga som är medlemmar i organet.
  • Utformning
    På grundval av den arbetsplan som organet godkänt skall en redaktionskommitté bestående av ordföranden, de vice ordförandena och kommissionens företrädare, med hjälp av rådets generalsekretariat och med beaktande av förslag till utformning som kan läggas fram av varje medlem i organet, utarbeta ett preliminärt utkast till stadga.
    Var och en av de tre vice ordförandena skall regelbundet samråda med den del av organet som han eller hon företräder.
  • Organets utarbetande av utkastet till stadga
    När organets ordförande i nära samförstånd med vice ordförandena bedömer att det utkast till stadga som utarbetats av organet till slut kan godkännas av alla parterna skall det föreläggas Europeiska rådet på sedvanligt sätt.
C. PRAKTISKA ARRANGEMANG
Organet skall hålla sina möten i Bryssel, omväxlande i rådets och i Europaparlamentets byggnader.
En fullständig språklig ordning skall tillämpas vid organets möten.

© European Parliament: 1999